Än har jag inte frysit ihjäl. Åskan mullrar i fjärran och molnen börjar att hopa sej för ytterligare ett väder. Nu önskar jag att jag kunde få strålande sol resten av semestern. Jag behöver lite energi innan jag går in i den fönsterlösa stormarknaden igen. Det blir lättare att campera här ute vid husvagnen också om det är badväder och grabben kan bada istället för att ha tråkigt med mej. Ändå är han fantastisk tycker jag. Vi har hyrt otaligt med dvd filmer och ätit en hel del godis.
Idag tog vi smutstvätten och pappan i familjen och for in till stan. Tvätten fick gå i Cylindan och pappan fick gå till sitt första eftermiddagsskift. (Så i kväll har jag en Gädd-duellsfri afton). Vi åkte och handlade lite, och det som vägde tyngst enligt grabben det var nog "Guitar Hero" till x-boxen. Så nu bloggar jag och han lirar "schools out" (Alice Cooper). Jag har varit in och testat, men det är inte lätt. För min del är det mycket enklare att spela på en vanlig gitarr än att få ordning på knapptryckadet.
Inne i stan rådde ett vimmel av arbetare som städade efter Peace & Love festivalen, lastmaskiner körde omkring med kravallstaket och staden började gå tillbaka till sitt gamla stadie av en sömnig ort. P&L är en stor grej för vår stad och den genererar både slantar till köpmän och en härlig stämning. Nu är den över för i år och polisen tycker att allt flutit på ganska bra. Lördagsnatten liknade de vid en vanlig lugn lördagskväll i Borlänge och det får man väl säja är ett gott betyg. Tyvärr hade de skett ett par våldtäkter på campingen, och det är bara att beklaga att det skedde.
Igår skrev jag en jobbansökan. Så alla som vill mej väl får hålla tummarna. Jag söker till Biltema som ska komma till stan. Troligen så kommer nog 700 stycken till att söka sej dit, men jag får ändå tro att jag har en chans med min erfarenhet inom handel och min kunskap från mitt nuvarande jobb. Det hade känts extra bra om något sådant kunde hända mej, helst när det mesta verkar att gå min väg de senaste året. De som egentligen är ett hinder är åldern. Men de vet inte vad de missar om dom skippar mej.
Det är lätt att bli självgod, går det så går det. Jag har ändå ett arbete att luta mej på ifall det blir nej. Det finns många som är arbetslösa så jag är inte bitter.
Framöver planerar jag en resa till IKEA i Gävle, jag har tagit med mej katalogen hit till campingen så jag kan bläddra lite i den ikväll...
Jag funderar föresten över en ny tatuering, men jag hoppas att de har lite andra bilder än dessa . Den med katten är ju inte vad man önskar sej precis:-)
Under semestertider kan allt hända. Det är inte bara de unga som är ute på äventyr, utan även de äldre. Bensinen är dyr och turistorterna har vett att ta betalt, därför är uppfinningsrikedomen hos människor ofantlig...
Mot kvällningen tog vi ånyo en tur mot den stora utmaningen. En viss bitterhet över att man inte kännt något napp de sista gångerna maler inombords. Själsligen kuggar man ur på något vis då man står bredvid och får se när utmanaren får fisk gång på gång. Idag kände jag att nu måste jag försöka råda bot på detta och komma ikapp med själförtroende och allt vad som ingår i en gäddpate´. På första stället fick Micke naturligtvis ett hugg ganska på en gång, då kände jag att alla broar rämnade och ett påklistrat leende tog över min personlighet. Jag kunde ha simmat iland och bara lägga mej ner för att självdö. Gäddan han fick drog han upp på "Leksands Jerken" och vägde inte ens ett kilo, men det va ändå en fisk.
"Isfiske eller"?
Vi drog vidare ut på ett annat grund som inte gav något gensvar, men humöret hade ändå jobbat sej upp och någon slags lycka hade jag ändå inombords. Inte minst en tro på mej själv trots alla mörka tankar. Då drog vi vidare utpå Ösjön mot Ornäs...
Utanför Ornässtugan provade vi en stund men ingenting hände.
Mot slutet stannade vi utanför en ö, där slängde jag ut och fick ett hugg på engång av en pigg gädda, tyvärr så fick jag inte upp den och hade jag fått det då hade jag nog återtagit ledningen i vår kamp. Något som irriterar mej är att hela tiden så kommenterar han och pratar i bakgrunden att: " Ja får du upp den gäddan då leder du nog, den väger nog över två kilo"...Varför ska det kommenteras, i en sådan stund skall absolut tystnad råda, där jag själv får reda ut och koncentrera mej på min match. Om jag fick önska . Jag vill ju kunna ta egna beslut och fatta snabbt och resonera med mej själv. Jag tränar ju och är inte en insjöfiskare men vill väldigt gärna lära mej. Ingen ska påpeka, det är bättre om man ber om råd. Naturligtvis sa det plopp, och gäddan försvann ner i vattnet. Fastän besvikelsen så måste jag erkänna att jag känner mej bättre tillfreds nu när jag fick ett kvitto på att jag inte gör alldeles fel. Jag kan få fisk och det fick jag på Buster jerk C 101.
Vi styrde kosan hemåt och jag lovar att det känns bättre och jag vet att jag kan nå större vikter och jag har fått bevis att fisken även vill nappa på mitt spö.
Ikväll serveras inte Gädda med ovanstående sås, utan vi rostade bröd och kokade ägg, skalade räkor och åt en alldeles utmärkt räkmacka.
"Med detta drag går jag en ljus framtid till mötes med, åt hell med makens Leksandsdrag, jag fruktar icke det"...
Godnatt alla Fiskegangsters, vi syns snart då jag ger ny rapport. Nu är gubben orolig och gäddorna är alldeles skakiga i bena...
Vissa gånger som just nu i dessa festivaltider önskar man att man att man var minst 30 år yngre. Jag kollar med avund alla de färgsprakande unga entusiastiska ungdomar som har kommit till vår stad för att lyssna på musik och ha fest i flera dagar. Som en gammal festivaltant så saknar man delar av den tiden, men tänker man tillbaka då var det drygt också. Tänk när man stod i spöregn på en åker i Roskilde och tittade upp mot skyn och inte en gnista hopp om ett uppklarnande. Eller när man pustade på en åker i Roskilde och det var 30 grader varmt och det stank urin vart man än gick. Då saknar man inte dessa glada dagar.
Jag saknar lite lagom av det som var, musiken och den frihet man hade innan familj och barn tågade in i vuxenlivet och tanken som hela tiden for i huvudet, nu är jag vuxen, nu är jag stor. Den vilda tiden är över. Allt blev defenetivt och det är väl så det ska vara.
Att det är festival i stan gör så att man går ur huset, de gamla bänkar sej på gågatan i centrum och minsann tror jag att de upplever något annat än den trista vardagen med falukorv och kokt potatis. Det finns ett annat liv än "Allsång på skansen", det finns en ungdom som kan roa och entuasmera. Det finns så många ungar som är värda stor heder och ni ska ha ett tack för att ni hittar hit och bjussa på er själva. Peace & Love i Borlänge retar gallfeber på en del, men för egen del tror jag att det är en festival som stärker vårat sinne och kan få oss att förstå varandra. En ömsesidig respekt.
Visst ser stan ut som en soptipp i några dagar, men det återgår snart till det normala och stadskärnan vilar åter som ett ekande hål. När festivalen är över känns det ödsligt, när alla åkt hem då står Korv- Gubben åter ensam med sin vagn och frågar om vi vill ha senap eller ketchup.
Nu är jag fullt övertygad att Micke står i pakt med gäddmonstren. Han säjer att där står det en gädda, så kastar han ut och där står en gädda. Idag fick han en på 1,4 kilo och en på 1,9 kilo. Han fick hugg av en som säkert vägde mer än 2kilo, men den tappade han "tyvärr". Själv hittade jag det bästa sjögräs stället i hela Ösjön. Jag tappar lite av självkänslan och vill så gärna få ett bevis att jag har rätt teknik, i och för sej har jag fått fisk med den akrobatik jag besitter, men lite mer må jag ju få önska.
Kvällen var skapligt fin och vinden har äntligen mojnat, nu var det lugnt men något kyligt...
Mot Ornäs dök några orosmoln upp, men gled förbi...
Gäddmicke som stolt visar upp sin fångst...
Själv siktar jag in mej på motljus, och är glad för att se solen...
På hemväg med mungiporna nere i fotknölarna...
Ja vad säjer man, det är bara att komma igen och inte sitta och ömka på en campingstol. Gode Gud ge mej en fisk så stor så jag slipper ljuga om den...
Efter samtal med Kronofogdemyndigheten som berättar att de inte har en chans att faxa eller nå nåpgon handläggare för att delge dem information om att jag inte är skyldig kronofogden några pengar. De kan inte kontakta Fort Försäkringskassan, nu lutar det mot en JO anmälan mot försäkringskassan.
Åter tar jag bilen in till sta´n och försäkringskassan...
Man kan inte mer än gratulera er för er otroliga klantighet och oduglighet som ett statligt människoovänligt skräckhus kan utsätta sjuka för. Just i detta läget så kommer jag aldrig mera att bli förskräckt eller ens häpna över hur illa ni sköter era klienters ärenden. Det enda jag önskar är att denna dårskapens följetong kunde komma till sitt slut, men det verkar som om att processen är inne i skede där jag absolut inte ska få rätt trots en Länsrättsdom, eller att det tar någon hänsyn till mej eller andra drabbade. En sak är säker och det är att erat sätt att behandla klienter ska inte falla i mörker, inte pånågot vis glömmas av. Det ska få komma fram i ljuset och visa hur ni använder er makt och dyker glada i hågen med byråkratin som ert främsta vapen. Försäkringskassan utnyttjar sitt översitteri och sin makt, de vägrar agera humant.
När jag kontrollerar mitt konto där ni skulle ha satt ni sjukersättningen, då ser jag att en hel del fattas. Ni har lyckats sätta in 7881:- och 10.341:- saknas. Eftersom det inte går att nå er på telefonen måste jag åka till "mitt" kontor och träffa någon som är levande. Efter 1 timme får jag komma in och tala med en snäll, förvirrad och tröttkörd man. Han letar och letar efter de saknade pengarna och kommer fram till att en handläggare i Falun har satt in dessa 10.341 kronor till Kronofogden. Mej veterligen har jag ingen skuld till denna myndighet, och han ber stort om ursäkt för någon annans klantighet och ser till att någon ska ringa upp mej ifrån Falun för att ordna detta kaos snabbt som en katta skiter. För säkerhetsskull och en kotroll ringer jag till Kronofogden och hör om det finns någon betalningsanmärkning på mej för att gardera mej, det finns det ingen.
Nu är det så att en galning (han som gett kronofogden mina 10.00kr) ifrån Falun ringer och tycker att fel kan det alltid bli, och han ser inte alls att felet som begåtts är deras fel och han tänker inte heller åtgärda det. Det har legat en spärr som han så fint förklarar, och han tänker inte kontrollera med kronofogden varför spärren finns där när ingen skuld står skriven hos dem. Han menar att det ska jag tacksamt ordna, och han säjer att han inte vet när de kan skicka mina 10.341 kronor. Jag måste fortsätta att strida för mina pengar trots att jag har en dom i länsrätten att jag har rätt och pengarna är mina. Inget ansvar finns hos Försäkringskassan, hör ni...
Idag måste jag åka till stan och ringa till Kronofogden samt tänka ut vad jag ska göra för att visa att Försäkringskassans inhumana behandling av människor står på gränsen till totalkatastrof. Jag har ägnat 25 dagar i Juni åt att försöka få domen att få ett slut, men det sätts stora käppar i hjulet ideligen. I snart två veckor på semestern har jag dagligen fått tjafsa och kört slut på en jävla massa bensin för att försöka ordna något så enkelt som att få mina pengar in på mitt konto så jag och grabben kanske kunde hitta på något roligt. Det verkar fan omöjligt, en sak vet jag att hade jag haft en del pengar då skulle detta statliga tryghetsverk som blivit som ett stort skämt i mina ögon fått en rymdresa och med sej på färden skulle de få alla generaldirektörer och en kaviartub.
Mer snett än så här kan det knappast bli, ni är inkompetenta och totalt odugliga, det jobb ni är ålagda att ta i tu med lyckas ni föga med.
Lägg ner skiten innan ni blir så olyckliga att ni inte orkar se folket i ögonen, trygghetssystemet är inte på väg att haverera utan har redan havererat. Ni sitter inte fast på något grund, utan ni är ett vrak som sjunkit till botten och vilar på ett djup där ingen kan nå er.
Jag tyckte att Micke och regnbågen blev en härlig symbol. Där står han som ledare i utmaningen och rgnbågen visar var jag kan få storgäddan. Gäddan finns borta vid campingen, kanske nere vid bryggan.
Det måste vara ett tecken. Som gammal trollkärring så brtyder det fisk:-)
Vid sextiden puttrade vi ut med båten i snålblåsten. Med några nya drag tycktes hela världens stora gäddor ligga framför mej, men dom ville inte trots mina böner och riter. Det var han som jag är gift med som kammade hem ledningen idag.
Eftersom det mobila bredbandet inte vill släppa in bilder denna kväll så får jag berätta om denna underbara afton. Jo först drog han en Gädda på 1, 4 kilo, och jag kände att lugnet återvände i min oroliga själ. Sedan bytte vi ställe, där det verkade heldött och ganska tråkigt ställe. Pang sa det på det draget som han hade snott från sin pappa, (jag visade bild i ett inlägg innan) då fick han upp en Gädda på 2 kilo. Så nu blir det bara tv å gonatt ikväll:-) Här ska tjuras så det står härliga tider. ( Efter några minuter börjar bilden rulla upp som en "glad" överraskning). Själv hade jag som sagt ingen känning av fisk. Enda som indikerade som ett darr i linan var bottenkänning och sjögräs, och hela sjön är full av den växtligheten för det kan jag intyga.
"Här kommer miniatyrer, för det var så segt att jag hade fått helskägg om jag hade väntat på dem stora."
Ja nu tycks han finna lösningar i andras fiskelådor. Nu när Gäddutmaningen börjar gå in allvaret tecken så "spinner" hans hjärna på högvarv och vill hitta de bästa dragen. Nu på morgonen avslöjade han att han lånat ett drag ur sin pappas fiskelåda.
"Salmo Poland står det på det, ej testat ännu. M vill att jag ska skriva att krokarna ska bytas ut. "
"Ni ser att snusen hänger och att illgrinet är förödande..."
Just nu i skrivandets stund så blåser det något vansinnigt på Runn/ Ösjön så vi hoppas att det lugnar ner sej framåt eftermiddagen. M vill också att jag tillägger i min blogg att vi ska åka till fiskeaffären för diverse inköp. Jag vet inte vad han har i kikaren men, jag kan investera en ny "giftig" jerk för eftermiddagen.
Har kikat in på kontot med jämna mellanrum för att se om F- kassan skulle hålla det dom lovat. Idag när jag klickade mej till banksidan såg jag att dom hade satt i ca 7.500:- kronor på kontot. Inte alls den summan som skulle ha stått där, så jag vet inte hur dom räknat. Från 13 augusti till 7 oktober så har dom "prutat" stort på sjukpengen.
Eftersom vi alla vet så går det inte att nå "mitt" kontor på telefonen så jag får ta bilen in till stan igen och göra en visit på "mitt" kontor och höra vad det är de sysslar med. Jag är ganska trött på att tjafsa med dessa människor nu. Jag säjer fan rätt ut...
Man känner sej som en urvriden disktrasa efter all turer och dålig behandling. Det är fan tur man har semester just nu annars hade man blivit sjukskriven...
Pling, pling, plong, nästa avstigning Borlänge. Perrongen fylls av olika frisyrer, olika åldrar, kläder i svart och i pastell. Ryggsäckarna fyllda med livsförnödenheter, tälten köpta eller lånade. Glada lunkar de med festivalstämmning och frissan stajlad bort mot den nytrimmade campingen som ligger granne med järnvägsspåret. Där dundrar Stora Ensos timmertåg dygnet runt, där far även folket till och från västerdalarna.
Bostadsrättsföreningen Ringen har sina balkonger belägna mot campingen, där har de riggat sina inglasade kuvöser för en veckas live tv. Där får medlemmarna i föreningen se soporna staplas dag för dag. Och hur ungdomarna sitter i refugen med sina trianga kök och kokar förmiddagskaffe. Cirkusen har kommit till sa´n.
Dagarna delas mellan stadsbor och festivalbesökare, det blir en härlig mix. Stan lever upp, men många klagomål finns från de många äldre som bor på Hagalund. Det är ingen "ung" stadsdel. Jag sa till farsan att han skulle ladda med öronproppar. Men tjurskallig som han är menar han att det ska han få gratis i brevlådan. Ja en del motstånd möter festivalarrangörerna när de belägger en så pass stort arrangemang mitt i stan.
För egen del så bor jag ute på Campingen den här tiden, men inte för att det är musik i stan, för att jag har semester och vill vara här. Trots sina 2 mil ifrån händelsernas centrum så hörs musiken hit.
Jag kommer nog att åka in och lyssna på något under temadagarna. Jag har hört att Ewert Ljusberg ska berätta gonattsagor, och jag tror det är ikväll. Det vill jag gärna höra.Vi får väl se hur det hinn´s.
Festival i stan och fest på Campingen - Här på Sunnanö Camping råder det härliga lugnet, förutom kulingen då och stormbyar.
En liten del av P&L Campingen.Längst bak i bild Brf.Ringen med sina åskådarkuvöser.
Inte mycket ville fastna på kroken. Inte ens någon känning av Herr Gädda. Gubben M hade ett par hugg, men som tur var ville de inte fastna på kroken. Det var ju tur för mej, och så står jag där i fören och hånler för mej själv.
I alla fall kan jag presentera en bild då M:s hemgjorda drag fick en dyster framtid till mötes. Ett bottennapp som satt som berg:
Mitt fina drag c 101:an (tips från det småländska fiskeproffset) gav inget som jag hade hoppats på. Det var inte heller lätt att ta kort på det när det dinglade fram och tillbaka medan båten krängde.
Kvällen var kall och blåsig, trots varma kläder , keps och luvtröja så började jag att hacka tänder. Nu vore det roligt om värmen kunde återvända så man kan få lite värme på semestern och på fisketuren.
Så här ser det ut när jag och M ska styra kosan mot Söderhavet och Kuredurreduttön. Full packning, prylar prylar och åter prylar. Allt för en lyckad dag på de sju svåra haven.
Nu har han snart frivecka så jag ska baske mej fiska av honom allt, jag ska satsa så tilloch med "fillingarna" ryker. Nejdå kampen börjar att bli lite nervig nu. Man ber böner till fiskeguden om en jättekoloss men det blir många kast med trassel, och en hel del jag är nöjd med. Ja det ska nog bli en insjö fiskare av mej också. Fast jag gillar mest att dra saltvattensfisk och Makrill, som är både god att äta och rolig att dra upp.
Jag fick ett drag när jag fyllde år, provade att testa det men jag gick bet på tekniken, det låg bara och plaskade och skvätte på ytan som en skadad mört. Inte vet jag hur jag ska få till det. Det var då i alla fall fint.
Gäddan ropade ifrån sin vassrugge: "Kom och fiska upp mej, jag är en baddare så stor, om du tar mej så behöver du inte frukta för ett nederlag"...
"Ja men Herr Gädda, jag måste ge min familj lite middag först, hinner du vänta"?
"Oja, kom och ta mej när du kan" sa Herr Gädda 10.4 kilo...
På maken som det kliade i fingrarna på, fick en ny symtom, det började att klia någon annanstans, var vill jag icke gå in på.
Nu äter vi sedan kommer en fiskerapport som kan ge ännu mer fördel Mia, nu är jag hugad och laddad upp till gälarna, och jag tror på denna dagen som "Dagen G"
Då var midsommarhelgen avklarad. En midsommar i kylans tecken. Regn, sol och blåst. På Campingen firar vi på midsommardagen med stångresning och dans runt stången . Som invald i festkommite´n så började arbetet klockan 9.00 på morgonen med att ordna för fika vid dansbanan. Det krävs några liter saft ,kaffe och ett antal rulltårtebitar för att göra småmasar och kullor i sina dräkter nöjda. Och de stora utan knätofs.
Fiskdammen med godis påse var populär. Då strålar de små glada ögonen när nappet i klädnypan blir en påse och en liten leksak. Va skönt att ha det så bekymmerslöst. Efter fikat var det barnlotteri och senare för vuxna. Det är då spänningen och ibland ser man en skymt av avundsjuka när en och samma håvar in flera priser, och de flesta blir utan. Men kära campingvänner så är det med lotteri, man förlorar för det mesta. Att stå och skrika ut lottnummer tär på rösten så hesheten satte in i sista dragningen.
Vi klarade oss ifrån ett oväder och det var tacksamt i alla fall. Efter dansen så kom jag på att jag inte hade ätit mer än en rulltårtsbit och en jordgubbe. Då fick jag börja att göra middag. Efter det då kändes att man var lagom för att gå och lägga sej. Men kämpade med att vara uppe till nio på kvällen sen tog vi och stängde dörren till vagnen och tittade på tv.
Nu går jag in på andra veckan på semestern och jag önskar att det kunde komma lite sol och värme. Jag behöver det, och det är enklare att vara härute med grabben om det går att bada i skönt väder. Nu lyser solen och jag hoppas att den orkar göra det ett tag, för jag vill vara i den.
Nu vänder det igen och det blir mörkare på kvällen igen...
Klockan är 10.41 på söndagen nu kör pensionärerna igång gräsklipparen igen, inte för att gäset är högt utan för det är ett sommarnöje för dem.
Förbjud dessa "helvetesmaskiner" åtminstone sommartid...
Vad är det för fel på en hederlig "handjagare" ? Den fungerar ypperligt på en liten gräsplätt som är 20 kvadrat.
Återigen gjorde jag ett försök att få prata med en människa på F-kassan i Borlänge, men hamnade bara i Gävle. Det gick inte att koppla, för hur än dom gjorde så kom alltid samtalet tillbaka till Gävle. Man har ju hört att alla vägar bär till Rom, men nu är det nya rutter. Alla samtal kommer till Gävle. Men visst är det helt makalöst att man inte kan få prata med en handläggare i den stad som har hand om et´.
Vildsint, håret rätt upp, röd på kinden så satt jag på mej läppstift och lite puder, satt mej i Forden och for i väg i en ilsken stil ner till kontoret i Borlänge. Bara 3 stycken före i kö. Så var det min tur. Där satt Tant Titti och jag förklarade mitt ärende i långa drag. Jag visade hela min nådiga lunta med alla papper med avslag och bifall. Titti, Försäkringskassan i Borlänges ängel kopierade Länsrättens beslut och sa att hon skulle till Falun på eftermiddagen och skulle då tala med Handläggare Hedberg på Falukontoret. Två timmar senare ringer Titti och berättar att pengarna är på väg, och har skickats till banken. Så pengarna ska finnas på mitt konto på Måndag, Tisdag. Ja det är nog en otrolig tur att Försäkringskassan har kvar någon av de gamla medarbetarna som har just den känslan för människor som man ska ha. Försäkringskassan ni ska vara glada att ha någon somTitti , som vet hur man bemöter sina "klienter". Jag önskade henne en glad midsommar och talade om att hon var ett guldkorn och hon skulle vara nöjd med sin insats.
Om jag är nöjd nu? *Gapskratt* Inte riktigt, nu börjar jag att fila på ränteförlusten, man kan undra om Försäkringskassan har några förtryckta blanketter på hemsidan att skriva ut. Knappast troligt...
Följetongen som vägrar att få ett slut, nu har handläggarna dragit ner rullgardinen och gömt sej i någon skrubb. Ingen vill känna till domen som Länsrätten dömde till min fördel den 29/5. Handlingarna låg i min brevlåda den 5/6 och ingen känner till dem hos Försäkringskassan. Den 9/6 då ringde jag dem och efter att ha stått i en telefonkö med 110 personer så visste de inget, och sa att arbetsbelastningen var hög. Jag ställde ett ultimatum om en snabb utbetalning då som de tydligen inte har anammat utan bara lagt på luren och låtit det bero. De skiter fullständigt i mej. Idag ringde jag och kom fram efter att systemet betat av 175 stycken före i kön, nu hade de heller inga handlingar, och det prasslade i bakgrunden precis som om hon letade i någon trave med papper, sedan ville hon inte kännas till ärendet och sa att hon inte fanns på "min" kassa. Hur ska man få tag i någon på "min" kassa då? När man hamnar i Falun hur man än ringer. Snart har väl handläggarna låst in sej och bepansrat hela skiten.
Nu får det vara nog och jag ringer till Länsrätten för att höra om de skickat domen till F- kassan och det gjorde de samtidigt som de skickade min. Kvinnan som arbetade på L-rätten en mycket trevlig sa att de har säkert inte ens förmedlad den ifrån Falun till Borlänge ännu, och på hennes inställning verkade hon vara trött på F-kassan och på den onödiga arbetsbelastning den skapar för dem. Hon skulle genast maila över domen till kontoret i Borlänge. Sedan sa hon att : "Om du ringer till Försäkringskassan i morgon då kan ingen säja att de inte fått den". Guld och medaljer till Länsrättskvinnan, hon agerade proffsigt och kundvänligt.
Skit åt Försäkringskassan som blivit en borg som hellre kunde stå i Transylvaniens höga berg. En skräckens inrättning där man suger blod och drar ur livet ur människan. Mörkret ligger som en skugga runt dess verksamhet, ett kontor där man nekar människor en värdighet. De berättar för en att man är en usel fuskare en hypokondriker som ljuger och lurar till sej pengar ifrån staten. De själva jobbar i ett träsk med skit upp över öronen, som lombotomerade robotar som gett upp och är fängslade i galenskapens håla. Jag ger inte ett ruttet lingon för den verksamhet som bedrivs i detta förfall. Res er upp och skrik rätt ut i ett primalskri: "Vi vill inte ha en arbetssituation som denna längre"! Hur kan ni orka gå till jobbet varje dag och behöva säja att arbetsbelasningen är stor eller ljuga för era "klienter" om att papperen inte finns, då idag då datan är späckad med alla uppgifter och information som tänka kan om mej. Redan den första gången då människor visat sitt stora missnöje eller när ni tvingats ljuga borde ni rest er upp och skrikit rätt ut: "Det räcker nu"...
Sverige, Sverige det här är ett skrämmande system, som fler tvingas att ofrivilligt besöka. Där nederlagen kommer att kommer att peppra som syra och etter på de svaga och sjuka. Det är skrämmande att välfärden rustas ner så snabbt och effektivt av staten, det är en ofattbar rysare där humanismen och medmänsklighet är ett skällsord.
Försäkringskassan får mej att må illa på riktigt...ärligt så spyr jag på de stupida lagar som kastar ikull medborgare och tvingar oss in i fattigdom.
Idag har jag fått en hedersvärd förfrågan. En fråga som får många känslor inom mej att verka, att flöda runt, att få tårarna att fylla tårkanalerna. En fråga som får mitt hjärta att svälla samt signalera om att man kan faktiskt vara en medmänniska genom att bara finnas där som ett stöd. Man själv tror att man är en liten obetydlig varelse när man egentligen besitter krafter och egenskaper som ligger under skinnet och bara önskar att få bli verksamma. Idag när telefonen ringde då lossnade solen bakom molnen och den kom fram och strålade och värmde. Idag fick jag den finaste förfrågan jag som en människa kan få, något som kan få min insida att växa, något som kan bli till en vänskap för livet, något som känns mer hoppfullt än en tipsvinst. Idag har någon gett mej ett förtroende, någon som vill att just jag ska stå vid hans sida när livet känns svårt, när tvivlet och mörkret poppar upp till ytan och orken att stå emot den hårda världen utanför köksgardinen.
Idag har jag fått frågan om jag vill bli sponsor åt en kille som vandrat på livets sidovägar, där alkoholen styrt färden. Jag blev som sagt hedrad men samtidigt är det ett åtagande som är fyllt med ett stort ansvar och empati. Först funderade jag om jag skulle klara av detta kraftprov, men jag sa att vi får ge det en chans och fungerar inte våra "nerver" då får vi avsluta. Men vi måste börja för att jobbet åtminstone ska få en ärlig chans. Det viktiga i det är att vara fullständigt ärlig, jag tror mej veta att jag är en ödmjuk, känslig och lyssnande person som är jordnära och har kontakt med det verkliga.
Idag känner jag mej extra stolt att jag som sponsor och en bra kille ska försöka skingra de mörka tankarna och hitta de nya tankarna som ligger dolda i sinnet. Jag vet att du kommer att göra ett hårt jobb, för i ditt liv finns det många tårar att gråta, många knutar att lösa. Dina steg är inte lätta, men tillsammans klarar vi att riva de värsta och falskaste villfarelser som finns.
Valet som alkoholisten gör när den går in i missbruket gör inte denne för att rädda världen eller sej själv, den djävulska stig som trampas blir till en cirkel som inte kan brytas utan att ändra allt, och då krävs mod, styrka, stöd och en hel del support ifrån samhälle och medmänniskor för att våga bryta det galna missbruket. Det var längesedan jag var så här rörd inombords som jag är nu. Du ska veta att jag vill finnas som en kamratstödjare men framför allt som en vän som du kan lita på in i döden.
Texten nedan är tagen ifrån Tage Danielsson- Humanisten , titta gärna in på sidan det finns många tänkvärda berättelser och fakta där. http://surf.to/tage
Kan man ha roligt utan sprit? (Denna fråga ställde sig även Tage en gång:)
"Jag har också lagt märke till att folk egentligen ytterst sällan blir spirituella av spirituosa. Sprit betyder visserligen ande, men nog är det en förolämpning mot den mänskliga anden att den skulle bo i en flaska.
Nej, det är den hemliga pakten med spriten som slagit till igen. De organiserade nykteristernas ständiga tjat om att man kan ha roligt utan sprit övertygar oss om att man inte kan det.
Men det kan man ju. Det är det som är det löjliga. Varför skrattar folk rått så fort de hör detta enkla sanna påstående: man kan ha roligt utan sprit. Man kan ha roligare utan sprit. Man kan ha roligt med sprit också. Man kan också ha tråkigt med sprit. Man kan ha tråkigare med sprit än utan. Slutligen kan man ha tråkigt utan sprit, men vara glad ändå, för att man är nykter.
Alla vet att man blir minst lika glad av en skogspromenad som av en grogg. Men groggen är ensam om sin trivselterminologi. Varför hör man aldrig en glad dryckesbroder på vattenfest säga till en annan: "Ä du, vi tar oss en promenadjävel till !" ?
Alla vet att man blir minst lika glad av erotiskt umgänge som av en sup. Varför sjunger man i detta sammanhang ingen motsvarighet till "Helan går", med en lämplig paus före "sjung hopp fadderallan lej !" ?
Alla vet att man blir mycket gladare av en bok än av en halv flaska dessertvin, men aldrig får man uppleva den andlösa spänningen som ligger i att stå utanför en bokhandel där man är portad på grund av litteraturmissbruk, ta tag i rockuppslaget på en förbipasserande och väsa: "Du kompis, du skulle inte vilja vara så förbannat vänlig att köpa ut en Gyllensten åt undertecknad? Och eventuellt även en halva danskt, en lille Riefbjerg?"
Hur kan vi då bevisa denna hemliga pakt som vårt samhälle har ingått med spritdjävulen? Om nykterhetsreklamen har gjort spriten oförtjänt populär, vad kan vi göra för att återställa balansen?
Bara en sak. Tvärtom.
Det gäller att göra nykterheten syndfull, liderlig och därmed ytterst intressant."
Hemkommen från resorten Sunnanö Camping så dräller bara alla hantverksaktiviteter runt om en. Projekten liksom packas på varandra. Gubben tog flugfiskespöet och gick ner till älven och jag hämtade in 4 paket med Bergå plattor i grafitgrå ifrån altanen. Dessa är 30x 30 cm och häktas lätt i varandra. Nu skulle dessa hårdplastplattor på det gamla fula golvet som jag har retat mej på länge. Det ligger en våtrumsmatta i matt gråmelerad som har fått missfärgningar utav avloppsvattnet ifrån en gammal läcka under handfatet. Fläcken har sett ut som gul/ brun lösprupp så man har täckt över det med mattor och toarullar.
Nu skulle det alltså göras, mor i stugan står och vinkar farväl till sin man med spöet i handen, medan mor vinkar med en bågsåg och en sticksåg. Det är fördelningspolitik. Det gick bra, men det var mycket pyssel att få det snyggt runt toastolen, men med målet inställt på gott resultat så blev det ett gott resultat. Alltså sagt och gjort. Dessutom blev toan så skinande ren och den doftar allt utom skit.
Därför visar jag nu för första gången på bloggen familjens lilla toa. Nu har det gått väldigt långt när man visar det allra heligaste och privata. Titta och njut...
Efter helgen hade sonen (den 12 åriga) ingen lust att stanna kvar vid husvagnen. Kompisarna hade åkt hem, semestrarna är inte riktigt igång ännu. Jag hade ingen lust att börja packa allt och åka hem, nu när lugnet lägrat campingen och fågelkvittret hade tagit över igen. Gubben M har börjat sina förmiddagar och inget tjat om gäddutmaningen.
Jag funderade ett tag på hur jag skulle göra läget attraktivt för sonen, då jag föreslog en massa godis, läsk och dvd filmer. Vi åkte in till stan och bunkrade med ovannämnda saker, packade dvd spelaren och skulle börja rigga för en helkväll. Då såg vi att vi glömt dosan till dvd:n så vi åkte in till stan och hämtade den, och ut igen. Nu när vi var klara då la vi oss drog ner rullgardiner och äntrade första filmen "Stardust" en spännande äventyrsfilm, när den var klar då skickade vi in "Guldkompassen" men den orkade vi bara en bit på. Vi somnade klockan 00.00 och gjorde en husvagnssovning på 10 timmar. Det är en enkel match för oss två sovgrisar.
Idag vet jag inte hur jag ska kunna locka med Sunnanö. Ingen värme, ingen sol, ja nu jobbar övertalningskörteln på högvarv. Jag kan tro att vi äter här, för gubben kommer väl knattrande på moppen. Jag och grabben åker hem en stund så får han spela lite data spel en stund. Efter det kan vi åka ut och se resten av filmerna, dra ner rullgardinerna och förära oss med en godispåse till. Vi har halva "Guldkompassen" kvar och en katastroffilm som heter "Flood". En översvämmningsfilm som passar bra när vi har vagnen 100 meter ifrån vattnet.
Nu har jag druckit kaffe, dags för frukost klockan 11.00, regnet börjar att smattra på husvagnstaket. Jag älskar det här, men sonen uppskattar andra aktiviteter än det här. Ja ungdomen nu för tiden, vill bara roa sej....
Efter det snöpliga slutet i fotbollen, Spanien slog oss med 2-1, tja sådant får man leva med. Inget att hänga läpp för. Vi fiskade efter matchen och hittade ett grund. Nu var det inget trassel eller annan skit med linan, utan det flöt på hela tiden. Jag hade Buster jerken som jag fick på mors dag, Dalälvar´n färgen minns jag inte. I alla fall så högg den så fint på draget, och snipan repade det också.
"Här är bildbeviset, 1,8 kilo..."
"Här går han tillbaka..."
"På vägen hem mötte vi festbåten Slussbruden men det var dåligt ös på den för kvällen var kall..."
Det var skönt att jag är med i tävlingen igen efter dagens trasselhaveri, nu vet jag att sjön inte är steril. Nu kan det bara bli bättre. Äntligen får jag bädda ner mej och drömma om de stora fiskarna.
Till alla er som håller på maken i utmaningen, lycka till. Man uppfann inte kvinnan för att hon skulle vara obrukbar. Vi kan minsann både fånga maten och tillreda den. Sedan att vi oroar er män i utmaningar det är bara bra för produktiviteten, ni får liksom glöd och eld i baken...
Mer läsning i gäddutmaningen finns i konkurerande blogg, hos han jag delar motor till båten med...
Ja då åkte vi ut till sjöss, himlen var grå men ändå kändes det som om att regnet skulle hålla sej borta. I min iver glömde jag regnkläder och optimismens känslor bara fanns där..
" Hugad, laddad..."
Vi kom ut en bit, då skulle jag göra mitt första kast. Då sa det plopp bakom ryggen och jag fick jordens trassel i rullen, jag satt en lång stund och försökte reda ut det, men då öppnade himlen sina portar. Utan regnkläder blev det blött. Vi åkte slokörade in och inne i förtältet satt jag i en timme tills jag hade fixat linan. Föresten slutade det att regna när vi kom in i land. Nu gör vi middag sen tar vi ett träningspass på bryggan. Sen får vi på dom stora gäddorna igen.
" En tålmodig kvinna med fisketrassel och bestyr. En bra kvinna reder sitt trassel själv..."
Här sitter jag nu i husvagnen och har semester. Klockan 17.00 idag gick jag av sista passet, stressade hem där pojkarna hade packat som galningar. I ett tidigare inlägg skrev jag att jag hoppades att det inte skulle bli så fasligt med fiskesaker med för att mina krukor med pelagoner skulle med i bilen. Men det var bara att glömma dessa 6 krukor, för när vi hade fyllt bilen med saker och mat, då fanns inte många millimeter till övers. Nåja lite grinig blev jag väl, hungrig var jag också. Klockan 19.00 då öppnade himlen sina portar och åska och regn berikade mina start på semester. Nu kan det bara bli bättre...
Nu har vi käkat varma mackor, gubben står på bryggan och metar mört, lillspiggen är hos en kompis och kollar tv. Jag sitter här och funderar på allvar att jag ska bädda ner och bara ligga och titta på tv eller läsa i min bok. Vad jag än tänker göra så kommer det att kännas bra. I morgon får vi väl ge oss ut och prova på de stora gäddorna. I alla fall jag, jag har några hemliga tips nu, fast de är svåra att bevara när konkurrenten sitter i samma båt. På jobbet började jag att prata om fiske och kräftor, då visade de sej att han var fiskepolis i " våran " sjö och han gav mej en hänvisning att utanför Rostö efter djupgraven där en hylla gick upp, där fanns stor gädda. I morgon tar vi fram sjökortet och styr ut mot ovannämnda ö.
Nu tar jag den...tvi, tvi, tvi...
"M:s fina aborre ifrån 2005" (testar bilder från mobila bredbandet)
Nu är nedräkningen inne på de sista timmarna, idag blir det lite småplock och beställningar. Jag gör finliret och går som alltid hem ifrån en arbetsdag med gott samvete. Viktor min "lille" kille snart 12 år, sitter hemma och väntar på att vi ska åka till husvagnen. Där har han sin sommarkompis, dom kan bada, läsa kolla tv och drälla runt en hel dag utan några större ovationer. Livet finns runt dem, ibland blir väl tillvaron lite långtråkig, men så är det för oss alla.
Kylväska, badkläder, varma kläder står på min kom-i-håg lista, på gubbens står det fiskegrejer, M 59, tjocka sockor och bensin till båtmotorn. Ja kvinnor och män är inte ett dugg lika. Jag hoppas att han inte fyller bilen med sina fiskeprylar som han brukar, för idag ska ca 10 krukor med sommarblommor med.
I morse när jag hämtade tidningen så slog en kyla emot mej när jag öppnade dörren. På digitala termometern lyste det 6, 6 grader, jag tröstade mej med att det var i alla fall inte ett minustecken framför.
Ja kära familj och ledighetskommite´ nu har ni en del att pyssla med under dagen, allt vad badkläder och Kalle Anka & co tidningar. Å Viktor, hallå, städa ditt rum och bädda sängen. Jag vet att du kan...
I år har jag den tidiga semesterperioden, vi skiftar varannat år. Önskeperioden för flertalet av oss på jobbet är den sena. Man måste ändå vara glad åt 4 veckor ledigt. Även om kylan har dragit in över vårt fagra landskap. Jag gillar att sova ut någongång då och då. Inte jämt. Men att få känna att man bara får vara ledig är en trevlig upplevelse.
Det finns inga inplanerade mål förutom att vara ute vid husvagnen som duger alldeles utmärkt för min del. Att kunna gå ner till bryggan med en kopp kaffe när man vaknar och titta ut över Ösjön är magiskt. Sitta där i morgondaggen och uppleva den tystnad som finns innan motorbåtarna drar igång sitt race är rogivande. Rätt som det är plaskar det till av någon fisk inne i vassen. Snoken simmar förbi.
Jag lever verkligen upp från Maj och några månader framåt, vi har det så fint i Dalarna att jag för min del inte längtar någon annanstans. Vi måste vara rädda om den natur som finns så våra efterlevande får uppleva skönheten.
Campingen som vi bor på är SSAB fritidsstiftelse regi, ett antal medlemmar som får det hela att gå runt. Och så har vi eldsjälarna. Man kan nog tycka ibland att det mer liknar ett kollektiv, där man får muta in sitt revir och lyssna på det man vill höra eller fullständigt klappa ihop öronen och låta skvaller vissla förbi. Det finns många oskrivna regler, det finns en hel del självklara regler för få som inte har någon mening många gånger. Så som det varit i 25 år, så ska det alltid vara tycks majoritetens lösning vara, men nu börjar nya campare vilja komma med nya ideér, och det kan fungera med tålamod.
När vi kom för ca 5 år sedan var det inte många barn och ungdomar, nu ser det ut som livet blommar med ungars glada skratt och en stor samling "småknott" på bryggorna när det är badväder. Ni ska vara välkomna ni glada barn för jag tycker att den glada stämmningen byggs upp av eran närvaro. Inte vuxnas gnäll, stön och skitsnack.
På fredag kväll när jag gått av sista passet, då packar jag ihop det jag ska ha och rattar ut till mitt lilla semesterparadis och öppnar dörren till Tabbert 510 -76 och ropar "Hej Termosen nu är det semester igen..." Ingen gång smakar väl burkskinkan så gott som vid husvagnen, när gasgrillen poffar igång och dimman lägrar campingen, då salladen och den stekta burkpotatisen fyller buken med en honungskryddad fläskfile eller en stark korv med det där konstiga namnet . Talböcker och baden- baden fyller dagen och på kvällen återgår jag till allvaret och "gäddutmaningen" med min man.
Två arbetspass kvar på jobbet, sedan är jag fri i fyra veckor, nu känner jag glädjetårarna bränna i ögonvråna. Nu kan det bara bli bättre. Inte ens ett regnmoln och lite kyla kan hindra en själ som mej. För nu går jag mot semestern, nu går jag mot en batteriladdning för till hösten lägger jag in min nya inspirationsväxel. Jag kan inte berätta om den för den är så ny att inte ens jag själv känner till dess innehåll.
"Min alldeles egna egenodlade solros ifrån -07, som lever kvar i minnet"
Jag tänkte att jag skulle söka på Försäkringskassans hemsida om tillvägagångssättet då man ska begära ränteförlust. Jag hittade en liten ruta med en dataanimerad figur som skulle kunna svara på min fråga, så här såg detut...
Fråga Hanna
Ställ en fråga och få svaret direkt i denna ruta.
(Mia)Fråga: hur ansöker jag om ränteförlust
(F-kassan)Svar: Nu förstod jag faktiskt inte alls.
Ja vill man ha svar då får man väl jobba för att hitta dem...
I morse tänkte jag och min lilla skalle att vi skulle ta och slå en signal till mitt hatobjekt, Försäkringskassan. En myndighet som sakta och metodiskt är med och medverkar i människors undergång. Efter alla order om knapptryckningar hit och dit i olika omgångar så trodde jag att "Tio i topps" mentometerknappar hade känts mera bekvämt.
En telefonissa meddelade att det var 100 samtal före och väntetiden cirka 18 minuter. Bra jobbat tänkte jag att kunna beta av 100 sjuka stackare, med ett lurklick. När jag var framme och talade om mitt ärende sa den neutrala damen att jag hade tryckt på fel knapp. Jag skulle ha tryckt på....men jag kan koppla dej vidare till......Tack sa jag.
Jag kom till en kvinna som inte verkade trivas på jobbet, och hon älskade inte heller mej efter jag hade talat om vad jag ville. Jag talade om Länsrättens dom, och berättade att jag hade fått bifallet, jag undrade vidare om F- kassan tänkte överklaga, eller om de var på gång att skicka mina pengar. " Nej Länsrättens dom gäller....Det gör vi när vi får papperen!" " Ja hur lång tid kan det ta då när jag redan fått dom?" Hon snäste vidare: " Ja kanske 14 dagar om vi hinner för vi är tungt arbetsbelastade, har du inte fått pengarna då måste du höra av dej..." Jag sa: "Stopp, stopp, 14 dagar inte en dag över det antalet dagar. Jag har väntat sedan september- Oktober 2007 så mer tid än 14 dagar ska det inte ta.". "Och dessutom så medföljer väl någon ränta på utbetalningen?" Kvinnan svarade: "Ränta? Nej det gör det verkligen inte!" "Nehej sa jag, men när ni gör återkrav på pengar då tar ni ju en gedigen ränta av människor vari ligger skillnaden" Nu hade "Britta" gått in i ett spinn, muttrade om att detta inte var brukligt. Nu hör till detta att saker och ting blir till slut en prestige sak, och nu har det gått så långt att jag tänker fortsätta att processa om det även om det är en skitsumma som 23kr och 85 öre. Dessa kan jag kasta i soporna eller skänka till någon. Jag ska först kontrollera om det överhuvud taget är möjligt. Troligen inte men det skulle vara roligt.
Jag anser inte att Försäkringskassan är en trevlig inrättning, den känns som ett mörkt hus som det inte existerar någon som hels glädje eller humanitet i. Ett bygge som är genomsyrat av en omänsklig byråkrati som spyr sin gröna galla på den lilla försvarslösa människan som blir förvisad till en hemvist i en skitig rännsten. En stackare som knäpper sina händer och ber till Gud att godheten skall infinna sej där på kontorstid. En robotfabrik där man programerat om personalen och hjärntvättat dessa om att krypa för överheten och inte klaga över sin arbetssituation. Eller så har de empatiskadats av alla nya fula, elaka, orättvisa och djävulskt omänskliga lagar.
Har alla gett upp? Är det ingen ide´att kämpa längre?
Jo fan tro det, men det sista människan är att överge tron på sej själv. Men när det händer då har en undergång startat, den har börjat, men den måste stoppas.
Försäkringskassans namn är som en elak varböld i röven som aldrig vill mogna och spricka - Den gör ont, den varar den ömmar i huden, den spricker, den blir inflamerad...Fy fan jag hoppas att Försäkringskassan kan krya på sej och blie frisk snart igen...
Trots en nästan sömnfri helg på kongressen får jag väl ändå lov att säja att det var lärorikt, roligt, och en helt ny erfarenhet. Nu väl hemma hos familj så känns det skönt igen, bara att få sova i sin egen säng är en upplevelse. Leif Lindström blev inröstad i partistyrelsen och säjer därför ett Stort Grattis till dej. Det är du verkligen värd. Jag var stupsäker att du skulle komma med, och nu har du nått fram. Vi får väl fira hela gänget tycker jag.
I Norrköping hann jag inte gå och se allt det vackra, en fin stad med hamn och Motala ström som rann igenom staden. Roland Backlund vår käre konstnär i stan sa i en tidningsintervju för länge sedan att de som byggde Borlänge borde ha byggt staden runt vår vackra Dalälven. Jag ska åka dit någon gång och se vad jag missade.
Vi hade kongressen i kultur/ och konserthuset ett gammalt pappersbruk som dom byggt om till ett enormt kulturområde.
"Konsertlokalen, jag sitter längst fram" " Lars Ohlys öppningstal"
" De trygga veteranerna Lars Werner och C.H Hermansson" " Jag i valet av partistyrelse"
"Den hemlige gästen Mikael Wiehe på festen"
Konserten men Mikael Wihe var grymt bra och satt som mitt i prick, bättre underhållning än så kan man inte få. Trots Wihes långa brandtal om förbud mot fildelning så röstade ombuden på kongressen för. Hoppas att han inte blev arg. Med dagens teknik måste det finnas något sätt att upphovsmännen får sin del av kakan.
Nu är verkligheten här och jag ska iväg till jobbet, så långt ifrån politikens värld och rättvisa man kan komma.
Ögonen har fallit i all sin trötthet vissa kongresstimmar. Ha alltid en tändsticksask i beredskap när du ska ha nattliga överläggningar, för att då palla upp ögonlocken. Det har varit en hel del intressanta saker som hänt, och mycket "mölj" har också varit. Det som jag känner stolthet över är att jag fått övonkontakt med C.H Hermansson och hälsat, för mej är det en stor sak. Ikväll står den stora "balen" på programmet, med dans och mingel. Dansen är inget för mej, men minglet och maten kan ju vara givande.
Senare efter festen:
Ja nu är jag hemkommen till vandrarhemmet. Jag ska försöka att få in detta inlägg. Jag provade tidigare men kå var det något kaiko. Festen var väldigt rolig, efter en liten stund då vi suttit och ätit kom en hemlig gäst och ställde sej på scenen och började prata. Det var Mikael Wiehe och applåderna visste inga gränser. Nu måste jag få mej några timmars sömn innan jag ska upp klockan sex i morgon. Klockan 8 försöker vi med att rösta in Lindström i partistyrelsen. Nu håller väl alla tummarna.
Som en del av er kanske vet har jag gjört en hel del överklaganden mot Försäkringskassan. Det hela har gått upp i Länsrätten. Jag har kämpat i hela 10 månader och nu ser kampen ut att vara slut för denna gång. I domen ifrån Länsrätten står det så här:
Länsrättens Avgörande: Länsrätten bifaller Mia J: s överklagande och beviljar henne sjukpenning för perioden 13 Augusti - 7 Oktober 2007.
Mia - Försäkringskassan 1 - 0.
Jag är otroligt glad att jag till slut fick rätt. Jag är samtidigt förbannad att man som enskild ska behöva riva upp himmel och helvete för sin sjukförsäkring. Det är hårda tider nu och värre kommer det att bli. Det är en utklassning av sjuka och svaga människor. Den sker en rensning av det svaga och in ska eliten.
Jag förs framåt av kraftiga vindar...
Tack alla som har varit ett stöd under resans gång, jag har tvivlat, men alltid sagt att jag ger mej inte förrän jag får rätt. Då får det ta 10 år om så är. Ni har varit bäst...
Spänningen är som alltid denna dag förtätad, det är tur att jag har en grabb som springer runt och försöker organisera upp, fixar och speglar sej. Lite vattenkammning på höger sida där tuppkammen är som "värst". Tänk om vi hade haft två tonårstjejer som stirrat runt och sminkat sej och skällt och gnällt. Då hade det varit tuffare.
Sommarlov och förväntningarna är stora hos honom, en hel lång sommar framför sej. Han tycker att det är en hel evighet. Jag minns den känslan, då livet känns otroligt skönt. Nu suktar man efter sin 4 veckors semester som dundrar fram i X2000 hastighet och vips är man tillbaka till värmen på jobbet utan att ha hunnit ha den där grillkvällen med kompisar. Allt är färdigskrivet innan händelsen. Men så var det inte med sommarlovet, då kunde allt hända.
Nog saknar vi vuxna sommarlovskänslan då evigheten låg framför en, då livet kändes som solsken och alla bekymmer låg långt framför en, då man inte ens visste vad ett bekymmer innebar.
Idag är det den 18:e skolavslutningen som jag är på för mina egna barn, jag har varit småbarnsmanmma i 25 år, det blir så när man får sladd i 36 års åldern. Så många tårar och rysningar har uppkommit då alla sjunger "Den blomstertid nu kommer..." Jag får in en sån känsla i själen och känner nästan ungarnas lycka och förväntningar.
Hoppas ni barn som har sommarlov snart får den sommaren ni önskar...
Jag tycker att allt är otroligt roligt just nu i livet. Ena dagen sitter man och har en inviduell gäddfiskeutmaning med maken, nästa dag då sitter man med likasinnade och planerar inför partikongressen i Norrköping. Ja på fredag bär det av mot livets första kongress. Idag vet jag inte så mycket om hur turerna går i detta samkväm, på söndag är jag något rikare i fråga om kunskap. Tänk att man hittar alltid fram till det man vill göra på ett underligt sätt, om man så halkar in på ett bananskal så kan det vara ett avgörande för ens egen del.
I alla fall så sänder man det hela på kanal 24 eller vad det heter så för den intresserade går det att gå in och slå en koll.
Nu kommer maken hem ifrån sitt fiske nere vid älven, och han har tappat bort nyckelknippan. Alla nycklar...oboy han ska ner och leta å må någon göra så han hittar dem för allt ifrån bil, dörr och cykelnyckel är med på knippan. Han började att leta i gummistövlarna som han hade på sej, men insåg att han skulle ha känt dom. Ibland gör man irrationella saker när man inte vet vad man ska göra.
En kvinna med många tankar och filosoferar ofta.
Humor står högt i kurs.
Att diskutera politik är för mej meditation.
Personlig utveckling är intressant. Varje dag möter jag nya utmaningar.
Gillar fotografering, släktforskning och musik.
e-post: [email protected]
