Ja inte ett enda inlägg blev det från Skottland. Som sagt Wi-fi eller vad dom kallar det funkade en enda dag på 3 dagen av min vistelse i Skottland. Och i rummen så funkade knappt internet på telefon. Det är ganska konstigt, att man kan skicka folk i rymdraket till månen...1969, men att få ett fungerande internet och telefoni samt ett som är samma pris som i Sverige verkar omöjligt. Jag var ute i 10 dagar och letade ett sådant där usb med 24 timmars internet, men hittade det ingenstans i Skottland och det flesta visste inte vad jag menade. I min stad kan man köpa ett sådant på Ica.
Jag skulle ju ha bloggat om Skottlandsresan, så här sitter jag nu med ca 1000 foton och en massa historier och berättelser. Hur skrävlade och skröt jag inte i planet på väg till Edinburg för det trevliga golfparet som jag satt bredvid. Gå in på min blogg och läs, jag kommer att försöka att skriva varje dag. Nu tror väl dom att jag är vilse i vildmarken i Invergarry eller har blivit uppäten av knott. "Hej här är jag!" Hoppas ni hade en bra golfsemester:)
Som sagt, jag flög på torsdagen den 2 augusti vid middagstid till Edinburgh, för att möta upp några vänner. Resan gick bra och vädret var skapligt vid landning. Faktiskt så var det så vackert när flyget svängde in över Edinburgh så jag fick tårar i ögonen, och jag kände en slags kärlek. Faktisk så fick jag en positiv feeling.
Så underbart vackert att se bron vid Queensferry, fast det visste jag inte då. Jag var på väg mot en dröm, min egen dröm. Resan och drömmen jag byggt för min egen skull.
På flygplatsen så foljde jag med paret jag suttit bredvid ni vet golfarna så jag hamnade vid rätt band för att få tag på mitt bagage. Vi sade hejdå och önskade varandra en fin tripp. Min packning vägde jäkligt mycket, jag hade med mitt Rusta tält, min gummimadrass, och makens mycket dyra sovsäck. Ja det kunde ju bli tal om tältning ifall vi hade otur att inte få Bed & Breakfast. Tältet var en reservlösning. Jag hade inte gjort alla hotellbokningar då jag inte riktigt visste hur vi skulle köra och hur lång tid det skulle ta på dom slingriga, smala vägarna, och dessutom på motsatta sidan vägen.
Jag skulle i alla fall ta Air link bussen in till stan, och den var lätt att hitta, den stod utanför entren så den var lätt att hitta med min tunga packning. Innan jag kom till bussen så träffade jag naturligvis på två män i Kilt, och det var ju det jag önskade.
Dessa herrar ställde upp på posering utan att tveka, några dagar senare när jag köpte programblad till Military Tattoo såg jag att herrn till höger ingick i en av grupperna som uppträdde. Så redan på flygplatsen såg jag min första "kändis". Faktiskt så träffade jag killen till vänster dagen efter i Edinburgh, då stod han som en Välkomst Skotte på hotel Balmoral, jag hälsade snällt, fast han mindes inte mej. Även fast Edinburgh är en halvmiljonstad och var packat med festivalbesokare så var det flera personer som jag träffade på flera gånger under mina 3 dagar i staden. Kändes lite underligt.
Ja bussen in till Edinburg gick bra, jag träffade och satt och pratade med en ung Spanjorska som bodde och jobbade i Edinburgh, det var ett trevligt samtal. När jag kom in i staden häpnade jag när Edinburgh Castle tonade upp i sin stora skepnad. Det var övermäktigt häftigt. Fick ett riktigt adrenalintillslag vill jag lova. Ut ur bussen och jag fick tag på en taxi, när taxichauffören tog tag i resväskan så tittade han på mej och förklarade att den var väldigt tung. "Yes, sa jag och skojade att jag hade min man med mig, det var hans sista resa"... Chauffören skrattade gott åt detta. Sedan blev det ett stående skämt under resans gång, på hotellen och i taxibilar.
Han tog mej till hotel Caravel, som jag faktiskt inte har något foto på. Varför undrar ni kanske? Nej det var inte så mycket att fota. Inredningen var i rosa och vinrött och i rummet fanns tre järnsängar så jag fick feelingen av Guldlock eller Gullock, den där sagan med den lilla flickan som åt upp björnarnas gröt.
Rummet var hemskt, det luktade mögel, strumporna blev skitiga av mattan och bäddningen var sådan man hade på 60 talet med en tjock gammal ullfilt och överlakan. Det hotellet får en överkörd ekorre på min rankinglista.
Mina resekamrater hade inte kommit och jag var hungrig och sugen att se staden, så jag tog med mig kameran och vandrade ut i flera timmar.
Festen var i full gång och det fanns stånd och gatumusikanter i varje hörn. Många duktiga musiker hörde jag. Det spelades säckpipa med rockarrangemang och det spelades på såg, Ja det var bara att ta för sig. Jag köpte grillade köttfärsbiffar i ett stånd och dom var fantastiskt goda. Dom satt precis där dom skulle.
Jodå, Yoda var också där. Jag gick i flera timmar och bara njöt, sedan gick jag tillbaka till mitt rum där nu en av gänget hade kommit på plats. Det var kväll för mig, och jag kände inte att jag orkade särskilt mycket mer. Första dagen i Edinburgh hade varit givande. I min päm med bokningar hade jag gjort en lista över ställen som jag ville se i stan och jag började bocka av. Jag hade skrivit upp 21 olika ställen att se, och jag har hunnit se ca 12 av platserna under mina dagar. Bra jobbat Mia...
Vy från staden mot Artur´s seat, i ena ändan av The Royal Mile.
