Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

OBS! VARNING FÖR STARKA BILDER...

Kategori: Musik

Innan du trycker igång filmen vill jag tala om att det är starka scener i filmen som en del inte tycker är passande. Det är John Lennons med låten "War is over". Ni som känner mej vet hur jag tänker. Jag cencurerar inte mina tankar. Du väljer själv om du vill se krigsbilder med barn tagna ur verkligheten.

En yrke som är framkrystat ur anus...

Kategori: Funderingar

Att vara Landshövding i Dalarna är det ett kall eller en titel som överhuvudtaget har någon som helst funktion i dagens samhälle? Jag bara frågar för som jag upplever det har en Landshövding aldrig berikat mej med något positivt, eller något som jag blir till övers för. Jag vet inte vilken funktion en sådan har, och hur den kan glädja livet för oss i Dalarna. Troligen är det en titel som frodas och lever kvar rätt upp i rectum, och kikar fram ibland när någon "klok" har skrivit ett tal, då läser "Hövdingen" innantill, ler och får klippa ett band. Jag vet inget som en sådan gör för att vi medborgare skall kunna glädjas av att vårt län har denna uråldriga yrkestitel. Däremot är lönen inte uråldrig, lönen för länets vår egen Maria Norrfalk är 78.500kr/ mån, och bor väldans flott i Landshövdingeresidenset i Falun.

Inför 2008 önskar hon sej en positiv utveckling för industri och näringsliv. Marias uppgift har också varit att ett riksdagsbeslut genomförs och det är i frågan för eller emot varg. Ja det var det. Sedan har hon lite sittningar med region Dalarnas ordförande Anders Ahlgren, där pratar dom om vad som är viktigt gemensam information mellan Länsstyrelse, Landsting och Region Dalarna. Det låter väl inte så pjåkigt. Om hon får välja stad att bo i Dalarna då väljer hon helst Falun och ser den som en "Bra stad, den är lika tydlig som Gävle. Gävle den ligger i Gästrikland den, om inte kartorna har ritats om sedan 1969. Hon väljer i alla fall inte Borlänge..

På frågan om hon gör rätt att lönen 78.500kr/ i månaden svarar hon: -Ja det tycker jag. Som föredetta generaldirektör för SIDA sänkte jag min lön för landshövdingejobbet...
Så, ja vad svarade hon på frågan? Ja, men det är inte alls så bra som jag hade innan...
Jag tycker det är märkligt i alla fall att detta yrke lever kvar i denna moderna tid. En överflödig titel som går att rationaliseras bort, hur enkelt som helst. Det känns som en resa till en tid då rovan hängde i en kedja i västen, magen putade ut, visst luktar det illa att adeln hänger kvar i yrken och titlar.

Den förra eller förrförra Landshövdingen, jag tror hon hette Ingrid (Inger) Dahlberg och är nu någon Chef för Dramaten, det enda jag minns att hon gjorde var några plumpa negativa uttalanden i direktsänd Tv. Ett program som Sverker Olofsson hade som handlade om kriminaliteten (ett kapitel för sej). Det var en negativ syn på Borlänge och hon menade i princip att skulle man få någon förbättring då var det bäst att ge sej av ifrån staden. Förvisso bad hon om ursäkt senare. Men varför minns jag det efter cirka 6 år? Jo för att en Landshövding ska inte ge sej in i debatt den inte begriper. Hon hade heller inte skrivit upp vad hon ville säja, utan hon talade spontant. Och det blev galet. Landshövdingetiteln  är skapad för att den ska ses som en reklampelare för länet och gynna företagsklimatet, sedan vem som ses på posten har en mindre betydelse och spelar ingen roll. Jo, för mej spelar det roll...

Nej skrota Landshövdingrollen och skicka den på den inre resan rätt upp i ...

                                                                                   

"Bossen" har nog rätt...

Kategori: Funderingar


Jag tittar ut, förvisso snöfritt och ett dagligt kompakt mörker, men molnen på himlen skingras och där sitter den...Där sitter halvmånen som en liten smäck. Så länge allt det gamla finns kvar, då kan jag andas en dag till. Månen har kostat den, alla Nasas rymdresor som gjorts i tron att vi blir lyckliga av att inte få veta mer än vi vet om rymden. Är det en sak jag aldrig blir klok på så är det rymden och dess svarta hål. Jag vet inget mer, än jag någonsin gjort, och jag blir inte lyckligare när dom försöker att förklara detta hål. För mej finns då inget intresse eller värde i det. Svarta hål ordnar regeringen i de fattigas plånböcker, fast logiken fattar jag inte, det finns ju ingen. Om staten blir rikare genom att sparka på folket, då tycker jag att rullgardinen har låst sej rejält, och högern borde få en rak vänster. Men det kommer...

Jo det kompakta mörkret som legat så tät över vår sargade stad under December månad borde nog ge vika nu. Det har "bossen" sagt i en kommentar. En kommentar som helar och läker. För det finns inget som kan försätta en tro ur kurs, om man anammar den. "Gott nytt kämpar år 2008", det är väl klart att man är född till kämpe, sån är jag.
Ett rättvist och ett bra liv är alla förunnade, så är det i min värld. De som inte delar den finns det hopp för. Livet eller världen är inte hopplös, men allt måste förvaltas med omsorg. Kärleken får vi om vi ger, ödmjukheten betals snart tillbaka om man delar med sej. Orkar man ge sina medmänniskor hopp och tro, då är det enklare att leva och känna sej tillfreds. Om man än ger så lite, kan det betyda något stort för någon annan. Man har inte alla svar jämt, men det är värt att prova på små förändringar, samtidigt blir man belönad med sidovinster och många saker faller på plats i ens eget liv, och förhoppningsvis i andras hårda vardag.

Jag är ingen Moder Theresa, men alla har en liten bit av henne inom sej. Tänk en tanke att alla plockar fram sina resurser, och delar med sig. Det är väl det som kallas fördelningspolitik, eller?*s* Resurserna behöver inte vara matriella utan det finaste man har under harmen och bitterheten. Det där lilla fröet som växer och blir något gott. Egentligen borde allt vara enkelt, fast vi människor är världsmästare att ställa till kaos och krångla till så mycket. Varför har inte vi en inbyggd GPS, där vi går den rakaste vägen utan en massa krusiduller. Vi dödliga sitter inte på alla lösningar. Om jag återvänder till Moder Theresa, denna lilla kvinna som gav så många människor hopp. Tänk tanken att hon föddes till att bli den hon blev, föddes god som alla vi gör och förblev god. Jag tror inte att hon satt och läste om sej själv i världspressen hur bra hon var, hennes godhet var född och bestod. Var hon medveten att välden såg henne som en gudinna, när hon egentligen bara var sig själv? Hon hade inte formats av någonting utifrån utan bara blivit som alla borde vara. Goda och ödmjuka.

Nu lyser solen in igenom fönstret, jag funderar på vart molnen tog vägen?*s* Nejdå, nu lurade jag er. En meditativ promenad runt älven hade kanske varit en bra ide´, runt våran dalälv har många ideer slått rot i mitt huvud. Småfåglarna har fått upplevt allt ifrån primalskri till skratt och fniss i dalgången. Att rensa ur gammalt skit ur hjärnbarken är nyttigt, lägga groll och egoism på hatthyllan för att slutligen konserveras är ett tips jag köper. Ut och njut av dagen, ladda batterierna för det nya året står och väntar på dej runt hörnet. Jag tycker att jag hör ett  ljudligt skratt som dränker domedagsbasunernas förfärliga liv.

Om jag gör planksteg på nyårsaftonen, kommer jag att hamna i Dala Demokratens nyårsbilaga på att jag är på utelistan då? Tja sätt mej på utelistan då, för planksteken kommer tamejfan stå på bordet, och jag tänker välkomna det nya året med att joddla en dänga ifrån svenska alpens högland.

Ut gott folk, skit i jantelagen, dra ett djupt andetag och säj till dej själv : - Världen vore snål utan mej...


"Bossen"= L. Lindström

Möte med Sven Bertil Taube och Håkan Hellström...

Kategori: Musik

(Detta inslag skulle bli utlagt igår kväll 23.00, men det tekniska hade slagit slint och halva inlägget föll bort, så jag har försökt att fila på det sista och komma ihåg, men det blir så här nu. Det står ikväll, läs igår...)

 Visan och två herrar har förgyllt min kväll i tv soffan. Sven Bertil Taube och Håkan Hellström i ett möte av tvenne
generationer, som kompletterade varandra till fullo.  Den reklamfria kanalen glimmade till, för en gång skull. Denna timme var värd varenda öre som jag betalat in i tv licens i år, ca 2000 kr, nåja det kunde ha varat i två timmar så hade jag varit till fullo tillfreds.

 Jag har alltid älskat visorna som Evert Taube skrivit. De har varit eldiga, saltstänkta, romantiska, spännande, berättande och fyllda med äventyr. Hamnar och flickor har liksom seglat förbi, och pampas med sina vidder har funnits i synen. Man har lyssnat och sjungit visorna sedan man var liten. Man har underhållits mer av Evert än barnvisornas drottning Gullan Bornemark, det lovar jag. När man var liten så spelades det raspiga gramofonskivor hemma, farsan imiterade hans speciella röst. Jag vet inte om jag tyckte det var så bra, men med några groggar tyckte väl farsan att det lät bra.

 Jag har inte lyssnat på Håkan Hellström så mycket, har väl tyckt att han har varit en kul kille med fart. Men ändå ansett att hans egna visor inte passat min smak riktigt, fastän jag har aldrig avfärdat honom som en duktig artist. Men i kväll gjorde han ett par egna visor som var helt okey. De få gånger jag har hört honom sjunga någon annans musik innan detta program har varit när han gjort  "Visa över vindens ängar", och den har han gjort med ny personlig attityd.

 Just denna kväll överaskade han mej , och jag förstår att han gör mej mer lycklig när han sjunger Evert Taube än "Glöm ingen sorg Göteborg" och far runt som en bandyboll i Edsbyn. Unge Herr Hellström gjorde Everts "Möte i Monsunen" med otrolig inlevelse och glöd. Jag måste även ge symfoniorkestern under ledning av Anders Berglund en stor eloge. De hade ett arrangemang av musiken som gjorde mej på ett jävla glatt humör.

 Jag skriver inte så mycket om Sven Bertil, men han är ett proffs, som gör sin fars visor och ballader bättre än maestron själv. Han såg ut att njuta i Håkans sällskap, ett möte som jag hoppas att man får se flera gånger live och i etern. Unge Herr Taube såg ut att njuta av kvällen, med en blandad publik. Håkan liknade en kille som man tagit direkt ur en svensk 40- tals film, frissan och klädseln. Han var liksom redo att ge sej ut på de stora haven och möta flickorna i dess hamnar.

 De båda slutade med "Fritiof Anderssons paradmarsch", ingen Taube utan Fritiof. Och extranummret blev "Så länge skutan kan gå". Tack TV 1 för att ni äntligen satsade rätt och i min smak. Nu seglar jag ...

                                                                                   

Spjutspetsar...

Kategori: Samhälle

Vad är en spjutspets, visst måste det vara den vassaste delen som sitter längst fram på en pinne eller en pil eller ett spjut?
Är inte det delen som slår in i villebrådet och skadar, gör ett sår, ibland dödar.
Visst är en spjutspets en del av ett vapen?
När jag hör ordet spjutspets då stoppar jag in det i ett fack som tillhör saker som kan skada. Det är min reflextion .
När ledningen i kommunen menar och kallar sej för spjutspetsar är dom en del av detta vapen eller är dom något vasst som är förmer än andra. Sitter de längst fram och kan borra sig in i allt levande?
Ja ni märker hur många funderingar det finns i huvudet, analysera allt i minsta del.
-Vi spjutspetsar inom kommunen måste ta tag i våldet i Borlänge...Om dessa hade varit så engagerade då hade de väl hittat lösningar för längesedan, åren går med våld och misshandlar, där en del leder till död.

Jag tycker att vi på Vänsterhörnet hade ett bra möte i torsdags, vi var inte så många jag hade önskat, men man får glädjas i att några kom. Denna ventilering som skedde, och öppnade sig till alla oavsett partibokstav, kan nog svälla och vi kan bli flera. Att få sitta och släppa på funderingar och eventuellt tänkbara lösningar på våldet , gav mej mycket. Att få visa att och berätta en del saker som få vet ur ett föräldrarperspektiv, och hur mycket skuld och skam det finns i en familj, där man misslyckats med uppfostran av sitt barn. Alla har inte modet att söka hjälp hos socialen, och många av dom som försökt har fått ingen eller dålig hjälp. Detta är sant, tyvärr vet jag ingen som är nöjd fullt ut med hjälpen och "hanteringen" av barnet. Visst är det lätt att säja, -Ja mammor, dom blir så medberoende, och förstår inte vad rätt hjälp är. Jo de flesta av oss både vet och inser vilken hjälp som behövs, det är förståsejpåarna som absolut tappat greppet och inte vet. Det syns nu. Hjärnan måste tänka rationellt, logiskt och beslutet måste komma till handling, för att resultatet skall synas.

Nu står en ledande  socialdemokrat nere på stan och delar ut flygblad med uppmaningen om att föräldrar ska ut och nattvandra. Ja det kan han väl vinna röster på. Det lyser röstfiske om det hela. Hur skulle jag ha gjort då?
Jag skulle kontaktat föräldrarföreningar, KRIS,  föräldrar som kämpar och ställer upp att vara på stan och samtala med människor. Berätta hur svårt det är att ha ett barn som man inte hittar lösningar till, berätta hur jävla ensamt och ledsamt det är att alltid oroa sig. Hur full av skuld och skam man är över att vara förälder till en tickande bomb, matad med mediciner. Tala om vilken hjälp som inte finns för föräldrar, släkt och vänner som älskar denna tjej/ kille.
Det finns många föräldrar till kriminella och missbrukande barn, som önskar att livet kunde få ett slut för sina barn.Så deras sorgearbeta kan börja. Under ungdomarnas missbruk, sätts en psykisk press igång som är en tortyr utan dess like. Man mår olika varje dag men aldrig bra, det  finns en del föräldrar som börjar gå på mediciner för att klara pressen de utsätts för, många gånger följer småsyskon sina äldre syskons spår. Vi har klart unga som kommer ifrån dåliga förhållanden, det är dessa allmänheten ser. De finns ungdomar som kommer ifrån bra, stabila och trygga förhållanden och blir missbrukare. Det är så, inga konstigheter alls.

Så länge vi legaliserar samhället, och bjuder in alkoholen i minsta skrubb, så länge det frodas narkotika så kommer missbruket att finnas och öka. Och med det rån, hot, vål, mord.
Drogernas intåg och då räknar jag alkoholen som en av de värsta i första stadiet, så kommer landet att se ut så här. Tobak och alkohol är ingången till det mesta skit som sker runt oss.


                                                                                             

En morgon i en dvala...

Kategori: Samhälle

Efter dödsmisshandeln i stan, går tankarna på högvarv. Vad är det för fel, när morden avlöser varandra. När lösningen i vredesmord blir att man dödar. Ja funderingarna är många.

Det jag spontant kan känna för de vilsna ungdomarna som mår dåligt är att det måste finnas hjälp innan fallet, och skulle de ändå falla då ska det finnas en livlina som fångar upp dem. Om de har fallit och irrar vilsna mot större missbruk då skall ett akut skyddsnät fånga in dem innan brottet begås.

Vad jag mer känner spontant idag är att socialen inte är det rätta forumet för dessa unga killar och tjejer. Det skulle behövas ett beroendecentrum med personal som är utbildad för att hjälpa. Landstinget och sjukvården måste få som uppgift med utbildad personal att ha en akutstyrka för att rädda våra barn som har drogberoende. För att vara missbrukare är en sjukdom, och som jag poängterat innan så är det ingen skillnad på alkoholmissbruk eller drogmissbruk. Det är samma dopamin som utsöndras i hjärnan, och sjukdomen fungerar lika.

Socialen kräver motprestationer av de som ska ha socialhjälp, en del är sjuka i missbruk, men hjälpen måste ta ny form. Socialassistenterna har ingen sjukvårdsutbildning. Samarbete mellan Landsting ( beroendecentrum) och socialen, är det så dumt det? De missbrukare som krävs på motprestation att ta ett jobb, måste stå stabilt på jorden innan de överhuvudtaget kan ta tag i en fungerande vardag.

Idag har Vänsterhörnet öppet från klockan 18.00 här i Borlänge. En dörr som öppnas för alla som känner att den vill samtala om sista tidens hemska dåd i vår stad. Man behöver inte vara partipolitisk för att vara välkommen , utan detta som händer i samhället berör oss alla på det ena eller andra sättet.

Svart på vitt, de vill inte begripa, en Sputnicksbubbla på huvudet...

Kategori: Samhälle

Jag har förstått att en hel del inte förstår att ungdomar som blir kriminella eller får drogproblem inte måste ha en taskig uppväxt. Det finns hur många som helst som kommer ifrån bra eller fina familjer med trygghet och en fast hand som trillar dit på alkohol och droger. Att inte förstå detta har jag fått svart på vitt idag, och det kom ifrån en politiker jag träffade på en affär, och vi började att samtala om nattens dåd. Det är ganska skrämmande att ledande i kommunen inte vet att ett sådant allvarligt problem, och ett så här stort problem som skadar människor och som belastar den kommunala budgeten så grovt, finns i alla samhällsskikt. Även hos den tryggaste familjen sker det . Jag blir så jävla rädd, och förbannad. Vad ska jag göra för att försöka få alla förståsejpåare att begripa hur det egentligen ser ut? Vad kan man göra för att försöka få dem att inse att det finns en annan bild av deras inskränkta värld.


Så här ser den tydligen ut:


Mamman och pappan är alkoliserade människor som växt upp i otrygga förhållanden, som de tar med sig dettaboch projekterar över på sina barn. Pappan finns inte för barnen, då de behöver en manlig förebild. Mamman blir misshandlad av pappan och de skiljs åt. Mamman och barnen får kämpa vidare med dålig inkomst och det är kärvt, som balanseras med ett litet socialbidrag och bostadsbidrag. Mamman blir så deprimerad så hon dricker dagligen, och äter tabletter mot depression. Barnen får springa vind för våg, mamman orkar inte och pappan finns inte med i bilden och sitter i fängelse för misshandel eller narkotikabrott.


Är det den här och enda bilden som finns för en hel del politiker då blir jag jävligt rädd, och förstår varför det frodas missbruk och våld i vår stad.


Jag anser inte att ett knarkberoende är anorlunda än ett alkoholberoende, inte heller är beroendet av nikotin anorlunda än något annat beroende. Ett beroende är lika oavsett vad beroendet är, koncekvenserna av det är att det skadar en själv och andra. Då räknar jag också spelberoende, sexmissbruk, shopingberondet. Dessa följer varandra hand i hand fast det är olika beroenden, men alla dessa har helvetiska koncekvenser.


Är det bättre att vara tablettmissbrukare än alkoholist? Är det bättre att vara alkoholist än knarkare? Nej inget är bättre än något annat,för den som drabbas av ett beroende har ett helvete. Alla dessa beroenden behandlas oftast med 12- stegs program här i Sverige. De som köper programmet och idkar det kan bli "nyktra" ifrån det men aldrig friska. Därför måste det ses som väldigt viktigt att politiker och samhället får reda på vad ett missbruk är, och hur det kan förgöra den finaste direktör och få honom rätt ner i skiten. Alla är inför drogen lika, den behandlas likadant, och ingen är friskare än den andre. Om det är  något i samhället som är lika för fattig eller rik, så är det om man är missbrukare. Där är alla lika. Det finns bara ett sätt att klara sej det är att ändra tanken och jobba i stegen.


Vad är jag för duktig människa då som vet det här? Jo jag har varit tvungen att sätta mej in i saker och ting, för saker som skett under mitt liv har krävt att jag ska kunna förstå vissa saker. Och om jag som politiker ska kunna vara trovärdig inför dom som kryssar mitt namn på valsedeln då måste jag förstå en hel del, inte bara snacka förbi saker och ting. Inte förenkla, utan försöka att begripa, lära mej. Att vara vaken och lyhörd.

Nu har det hänt igen...man misshandlad till döds...

Kategori: Ilska / frustration

Jag läser i lokaltidningen på extra nyheter att en ung man har blivit misshandlad i Borlänge, han dog av sina skador på väg till jukhuset. Grabben är född på 80- talet. Vidare skriver dom att föräldrarna är inte underrättats ännu.Denna misshandel hade skett vid 04.00 i morse.

Mina reaktioner går tyvärr inte att beskrivas i ord som kan måla upp den bild som jag känner för det här. Men en tanke jag har är att nu har det hänt igen, bara någon vecka efter knivskärningen vid kupolen. Samtidigt får jag en rädd känsla om det är mitt eget barn, min brors barn, min grannes barn. Först måste jag få veta att det inte är någon som står mej nära, ty en vild oro gnager i kroppen. Olika tänkbara scenario spelas upp just nu i mitt inre, att den mörka "krimbilen" kör upp framför dörren, vad är det som händer?

I dagens debatter om våld ibland ungdomar så har alla barn haft en otrolig taskig uppväxt. Så säjer massmedia, så säjer gemene man. De vet hur allt gått till, de har ingen aning varför en ungdom kan hamna i alkoholen och i drogernas klor, de bara tror att allt har varit nattsvart för dessa ungdomar. Men i många fall är det inte så, en hel del kommer ifrån vanliga familjer som följer sina ungdomar, andra har det tyvärr dåligt, och lider av andra sjukdomar utöver sina hemförhållanden. En del förståsejpåare talar om precis hur allt är, och egentligen har dom inte den blekaste aning, sedan när dom inte kan presentera några åtgärder, då griper dom efter dödsstraff på dessa dåd. Ja det är väl så jävla enkelt att mörda mördarna, så blir man en mördare. Och mördarna blir fler.

Visst ska alla barn vara berättigad till en trygg uppväxt där barnen har föräldrar och visar hänsyn, där de vuxna sätter gränser och tar ansvar. Men det finns en dag då barnet blir myndigt och föräldrarna måste släppa kontrollen. Den finaste ungdom kan tappa fotfästet och gå in på villospår, då finns det inte en sportslig chans för föräldrarna att följa sina barn i hasorna. Man kan inte ge föräldrarna skulden för allt, i alla lägen. Handlingarna måste den som gjort dem stå för, vare sej det är droger eller alkohol eller inget i blodet. Har inte ungdomarna som har drogproblem, ADHD, alkoholproblem eller psykiska problem fått hjälp, vem står ansvarig då? Jo det gör vi vuxna som ser på och inte ställer krav att det måste ske en förändring i samhället.

Om man orkar att tycka och att ha åsikter då orkar man också ta reda på hur barn och ungdomar påverkars av bokstavssjukdomar och droger. Inte bara gripa efter primitiva lösningar i luften.
Jag sa till en politiker i min stad för 4-5 år sedan att vi skulle göra en plakett för varje fall av våld som begås på gatan för att minnas att vi inte får glömma alla offren i det tragiska som sker mitt framför ögonen på oss hela tiden, kanske just i denna skrivande stund.

Obs, detta inlägg orkar jag inte rätta, det står som det står. Jag begriper vad jag skrivit, hoppas att du också förstår. Jag är ledsen, arg besviken och otroligt frustrerad över att detta upprepas hela tiden.

Påven Benedictus XVI har talat vid Midnattsmässan i S:t Peterskyrkan...

Kategori: Funderingar

I sitt årliga tal natten till juldagen anklagade han att människors själviskhet för att förstöra miljön på jorden. "Människan är så självupptagen, hon är så angelägen om allt utrymme och all tid för sin egen skull att inget blir över åt andra". Personligen tycker jag att det ligger mycket i hans ord, vi har lätt att glömma våra medmänniskor. Det vi är duktiga på är att dömma andra, för vad som helst.

Påven fortsatte sitt tal med att säja: "Ju rikare människor blir desto mer plats tar de åt sig själva. Och mindre plats blir det över åt andra". Vidare sa han att: ..."mänskligheten på nå´t vis väntar på Gud" men att det inte finns tid för honom när ögonblicket är inne. Även om man inte är troende så ligger det en symbolik i de orden. Folk väntar på att saker och ting skall gå deras väg, att saker och ting ska gå som på räls. Att politiken skall passa som en handske. När inte saker och ting går deras väg, då blir de en harmande, klagande människa som spiller sitt ovett på vad som helst som kommer i hans väg. Inte ha tid eller ork att engagera sig, allt ska serveras framför nosen.

Han frågasatte om vi har tid för våra grannar, som är i nöd och behöver ömsinthet, för lidande eller flyktingar... Hur är det med tiden för våra medmänniskor, har vi någon liten sekund över, eller vågar vi inte bry oss. Eller ska vi hata flyktingar och vara emot deras existens på grunder som inte är människovärdiga. Det ska inte finnas plats för flyktingar hos oss, vi vill inte lägga av några skattekronor för att se till att medborgarna får ett drägligt liv. Nej vi ska krypa in i vår själviskhet och mota allt och alla med ett stopp, för att vi är rädda, för att vi inte har tid. Eller bara för att vi ska lägga krafterna på att ladda oss med negativitet. Att vara negativ, det orkar vi minsann.

De starkare bör hjälpa de svaga, det anser jag som mest logiskt. Nog måste det gå att bota den trend som snurrar i världen. Att leva ett liv som i en bubbla, där man ensam rycker i de trådar som man vill, att de saker man anammar och har ork att kämpa för, drar man in i sitt bo. För att ha en trygghet som ingen annan får nå. Att vara ensam betyder minst av allt att man är stark, det förstår alla.

Torvald "Salon" Gahlin sa en gång i ett ordspråk: "Den som kommer sist till kvarnen, han får också mala".


Jag vill att världen, Europa, Sverige och Dalarna såg lite annorlunda ut med hjälp av människor som bryr sig i existensen. Att bara prata om att det är synd om en del människor, det håller inte, man måste ge så mycket man kan. Att man verkligen vill bry sej om miljön och sina barns framtid genom att orka bry sig i miljön. Inte sitta och tycka om den alarmerande klimatförändringen och visa dubbelmoral genom att leva som man alltid gjort, och inte orka förändra sitt sätt att visa hänsyn till de efterlevande.


Ja många funderingar kan komma igång en helg som denna, och Påven Benedictus han tryckt på en helig startknapp...

                                                                                                    

Sagan om...

Kategori: TV

Karl- Bertil Jonsson är en favoritsaga för mej. Den innehåller allt det där som får mej att tro på människan. En kille ifrån en överklassfamilj som får ett feriejobb på posten att sortera paket. Som medmänniska han är tar han de paket som är adresserat till de rika och ger till de fattiga. Han prickar av de som tjänar mest i taxeringskalendern, och som han anser kan klara sig utan sina släktingars julklapper. Budskapet i denna saga är underbart. Att bara agera med sin tanke och ge något, till någon som inte har något är enkelt och ödmjukt. Ta servettringarna i päronträ som träs över den fattiga familjens faders näsa av barnen, och gatuflickan Beda som får en randig slips som hon trånar lyckligt med emellan sina bröst.

Fadern Tyko Jonsson blir helt julröd i ansiktet av ilska när Karl-Bertil erkänner sitt dåd. Han skriker ut: -Har jag närt en kommunist vid min barm? För att sedan ge sig ut på juldagen med sin son som ska be om ursäkt för stölderna han gjort. Karl-Bertil blir snart en hyllad pojk av de rika direktörerna, som visar sin lycka att de sluppit de onödiga julklapparna med tändsticksmotiv. Och fadern kan stolt åka hem med sin son. Jag tycker att det är en fin och tänkvärd saga, och samhället skulle behöva fler som Karl- Bertil Jonsson.
Berättelsen skrev Tage Danielsson redan 1964 och den blev film 1975. Per Åhlin har tecknat den.  Sagan har kultförklarats, och visas varje jul på tv.

Berättelsen ligger även till grund för en operasaga som heter "Snäll rebell" som hade premiär 2004.

Jag blir lycklig av att få se denna saga, och att tänka på att ju fler vi är som vill bli som Karl- Bertil, desto humanare kan vår värld bli att leva i. Vaför ska vi snåla med att bjuda på det vi har, om det handlar om det enklaste som att vara ödmjuk, då vinner vi poäng, för vår egen skull.

Inatt drömmer jag om K-B och Robin Hood...


                                                                            

God Jul med Anders F Rönnblom

Kategori: Musik

En Vänsterpartist som mej, måste få presentera en "progg" klassiker nu när kapitalet styr..

En

Dags att bli färdig med ditt pyssel och stök...

Kategori: Film

God Jul...

Kategori: Helgdagar

"Denna dag ett liv..." citat Melker Melkersson i Vi på Saltkråkan



                                                                        image71

Dags för "bingen"...

Kategori: Skitsnack

Ja då gick luften ur mej. Man kommer hem ifrån jobbet och gör i ordning middag, äter vanlig mat trots dessa juletider. Efteråt vill man lägga sej på soffan och se på tv:n, ja vad händer då? Man somnar innan man lagt sej, när man vaknar är nyheterna borta och man försöker fokusera på programmet som just i uppvaknandet är på. Jag låtsas att jag förstår vad allt handlar om, för man är aningen förvirrad.

I skrivandets stund har jag inga mer förpliktelser, allt är bara så bra som det ska. Det enda som jag är lite småsur på är att det finns inget på alla kanaler som intresserar mej. Med andra ord så är det skitdåligt på tv:n ikväll. Jag skulle vilja ha en rafflande deckare med spänning och intriger. Men hittar inget. Jag har i alla fall fått en skål med juleskum, ni vet sådana där skumtomtar som är ljuvliga i sin smak och krämighet.

Jag avslutar denna magiska kväll att önska er en trevlig kväll, ni kan ju ta ett parti poker och spela om de sista lusörena som skramlar i botten av börsen, eller kan ni välja som jag, sängen och en god bok...

Inatt äntrar tomtan skorstenen, och fyller sockorna med klappar, men bara om du varit snäll...eller om du bor i USA...


                                                                                           

Da´n före da´n, klockan 6:34 pip...

Kategori: Helgdagar

En tyst morgon i mitt hus, endast jag är vaken. Jag är en människa som anammar kokkaffe. Det är lagomt roligt just dessa mornar när man är just så trött som jag är nu. Man koppar upp det antal koppar man vill ha med vatten, sedan skopar man kaffe, ett, två, tre och man kommer av sej. Det är inte lätt att börja om i det läget, utan att slå ut allt. Nåväl nu får det bli som det bli, svart med smak av garvsyra eller ett vattnigt kok. Livet är ett lotteri.

Nattens stök blev farligt sen, skinkan blev klar klockan 02.00, då var man inte go, bara fasligt trött och irriterad. När jag väl kom i säng då inträdde ett tillstånd då ögonen kändes vidöppna och tröttheten långt borta. Då visste man också att väckarklockan skulle ringa sitt tapto om fyra timmar. Några timmars sömn senare sitter jag här ganska omotiverad att ännu en dag gå till jobbet på stormarknaden, där det råder en hysteri utan dess like. Kunderna är så griniga och stressade att en del borde fängslas eller spärras in på "knäppgården". Nu idag när jag slutar jobbet för att ha två dagar ledigt då vet jag att jag bara kan komma hem och ta allt med ro. Allt är klart utom grilljeringen av skinkan och den tar ca 10 minuter. Man är en organisatör av världsklass.

Jag skrev i min blogg för några veckor sedan att allt brukar ordna sej med julstöket, att alltid blir man klar. Detta trots att man tar det hela med ro. Ja så fick man rätt igen. Fast det där med att städa bakom spisen och under badkaret har jag inte gjort, för varför måste dessa sysslor läggas vid juletid, då man har som mest att göra? Det är väl en syssla som kan göras vilken dag på året som helst. Det är bättre att göra en ordentlig genomkörare (städning) på våren, då man kan slå upp dörrarna och fullständigt skyffla ut skiten. Så gör vi i vår familj och vi tar chokladen ifrån understa lagret i kartongen också, så det så.

Julen är full av dolda ritualer som inte jag köper för några pengar i världen, det är en tid då miljöfarlig ugnsrengöring säljer som mest. Vadå göra ren ugnen innan man sullat färdigt med all julmat som skvätter över. Det är i fel ordning för ordentliga mej.

Jag lägger in en julfavorit som ni kan njuta av under dagen, när ni umgås med era familjer, och går där hemma och smakar på julens alla smaker. Själv åker jag iväg till jobbet, "Huset som Gud glömde" och servar er som glömt allt på inköpslistan...


God Jul från "Bossen"...

Kategori: Allmänt

Vem döljer sig bakom masken. Skriv era svar på kommentarer och ett pris kommer att belöna den som svarar rätt namn först...




Visst älskar vi katter...

Kategori: Helgdagar

Jul och katt hör liksom ihop, julen och katten älskar varandra...


En del kan ha det jävligare än andra...

Kategori: Allmänt

En gammal klassiker från Monthy Pyton. Titta, njut och skratta...

Ättika, lök, vatten, socker och kryddor...

Kategori: Mat

Nu är sillen inlagd på avdelning 5, nej då den är lagd i lagen tillsammans med goda kryddor samt röd och gul lök. Är det något jag inte skäms över då är det att jag kan skryta över min löksill. Jag är mest galen i fisken på ett julbord, då menar jag inte lutfisken, för den klarar jag inte. Konsistensen, smaken faller inte på min läpp. Egentligen är jag nöjd om jag får sill, gravad lax, rökt ål och räkor, då blir jag julegla´.

Om vi går tillbaka till sillen så har jag i många år gett min snälla granne Malin en burk, en julklapp som ett ömhetsbevis att hon har varit en god granne. Malin har tackat snällt efter varje jul, och alltid sagt att den varit sååå god. Och att hennes mamma och pappa också tyckt att den varit läcker.

Men efter förra julen då blev jag skeptisk, och tänkte att det är väl klart att hon säjer att sillen var god. Vad säjer man annars till en granne som tvingar på en något. Det hör ju till god ton att man tackar och talar om hur smakligt det var oavsett hur illa det smakar. Jag var tvungen och fråga henne om hon var ärlig, och inte bara hasplade ur sej snällt för att det var jul och att hon inte ville såra mej, men hon bedyrade att den var så läcker. Nu blir det blir 18 burkar till Malin i år. Nejdå, hon får samma ranson som innan. Sillen är ju dyr som sjutton.

Att sillen kostar, det har även kungafamiljen upptäckt, nu har regeringen beviljat löneförhöjning för familjen på 12 miljoner om året, vad dom får innan lönehöjningen vill vi inte veta. Ja maten har blivit dyr, kilopriset på ripa, oxfile och tryffel den har säkert skjutit i höjden. Klart kungen och drottningen med sina vuxna barn ska få äta sig mätta utan att skämmas. Nu har de inte barnbidrag med flerbarnstillägg längre så en höjning på apanaget är väl en alldeles underbar julklapp för dem.

                                                                                 

A taste of shit...

Kategori: Vardag

  Kallpressad linfröolja är bland det grönjävligaste man kan smaka på. Det smakar så illa att inte ens en talgoxe skulle äta av det. Om jag ska försöka utveckla en liknelse av denna smak, kan jag tala om att det är omöjligt. Det finns inget jag kan komma på som smakar lika illa som denna olja, och då håller jag mej inom det rimliga. Alltså, jämför inte med björnskit och sånt. 

  När man tager 1 matsked av denna smörja på morgonen, då har man gruvat sig en längre tid, därefter bygger man upp ett mentalt mod. Modet som när man var liten och skulle äta sin hostmedicin "Expigen" som Doktor Högberg hade rekomenderat.När man intagit dekokten oralt då reser sig först nackhåren, ansiktet skrynklas ihop som en grekisk tvättsvamp, därefter följs en armhårsresning och man får sendrag i halsen. En mycket märklig upplevelse. Kanske en "nära döden" upplevelse.En sträv, bitter fet beläggning lägger sig i hela munhålan. Rätt och slätt man vill bara spy rätt ut.

  Självklart undrar ni då varför någon idiot vill utsätta sig för ett sådant stolleprov. Och vad syftet är... Jo det är så att det är förbannat nyttigt. I oljan vimlar det av Omega 3, 6 och 9 fetter. Det är säkert så nyttigt som att stoppa i sej en hel säl. Då kanske ni förstår varför. Och det bästa är att man bränner fett. Kontentan av det hela må då bli att man äter nyttigt fett och gör sej av med dåligt fett, visst suger det fett..Yo,Yo. Ingen dålig ekvation.
 
Är det någon som vill fråga eller kommentera detta? Om ni undrar vad den kostar, så svarar jag 30:-.

                                                                                     

En underbar låt ifrån filmen "Little fish"...

Kategori: Musik

En bra film med en bra slutlåt:

En Rappare som berör...

Kategori: Samhälle

Ken Kiprono Ring, 28 år född i Kenya, uppväxt i Stockholm. Han  släppte i Oktober en ny cd som heter "Äntligen hemma". Det finns många texter som berör mej. Jag måste erkänna att tårarna har rullat på min kind när jag spelat skivan i bilen. Ken är en nykter missbrukare som rappar om personliga upplevelser, om samhället och om som han upplever orättvisor. Han har släppt ofantligt många låtar under åren som varit grymt starka textmässigt.
Jag tycker att hans musik är en ultramodern variant på proggmusiken, där texterna spelar en viktig roll.

Att det har varit viktigt för mej att få lyssna på honom under åren är sant, även fast en del anser att jag är för gammal för den typen av musik. Allt man inte förstår eller inte gillar ska ratas. Min mamma lyssnade på Jimi Hendrix 1968, hon köpte singlar med honom. Det var då de andra granntanterna lyssnade på Siv Malmkvist. hon var konstig tyckte en del. Det gjorde inte jag.

Jag önskar en kille som Ken Ring lycka till framöver, att han får leva sitt liv utan droger och göra bra musik.

Ni kan lyssna på låten och sjunga med i texten, och tänka på alla barn som har det för jävligt i världen, medan vi sitter och smörjer kråset vid julbordet.

Vers 1]
Jag såg en flicka häromdan som stod och tiggde efter mat
Jag satte mig bredvid och sa kom hit mitt lilla barn
Jag ska försöka förklara varför mamma hon är borta
Pappa han är död och ja, du gråter alltför ofta
Jag vet att du tänker på den dagen då dom kom i massa helikoptrar
Allt du såg var bara en bomb
Du sprang ifrån lekparken rakt in i elden
Pappa han låg livlös på golvet bredvid sängen
Under han låg lillebror som inte heller andas
Du sprang rakt ut och börja skrika efter mamma
Och nu är du här min svarta drottning på mitt knä
Står och tigger brödpengar i en tung misär
Önskar att jag kunde torka bort din lilla tår
Ta dig hem till Sverige ge en syster till min son
Men tyvärr så har jag inget svar om varför dom försvann
Hon kliver ner från knät och sträcker ut sin lilla hand

[Refräng 2x]
Det e så det låter för barnen
Det e så det låter för barnen
Det e så det låter för barnen
Jag sjunger låten för barnen

[Vers 2]
Jag vaknade upp häromdan (shit) jag befann mig i Libanon
Satt vid en kille ja, han var väl typ tretton, en arm, ett ben
Han satt på trottoaren han satt där och titta på den bortsprängda staden
Visste inte vart hans familj var idag
Jag sträckte ut min hand och sa kom hit lilla barn
Försökte förklara varför han nu inte kunde
Sparka på en boll med dom andra där i slummen
Ja visste inte vad jag skulle säga för att trösta han
Bomberna dom kommer varför fan vill man döda han
Han e ju bara ett barn som föddes på fel plats
Med vredet från Israel, USA får fet makt
George bush skiter väl i grabben där i Beirut
Står hellre på begravningen och gör en militär salut
Så fuck USA och deras politik
Bomberna dom gjorde bara ett barn till invalid

[Refräng 2x]

[Vers 3]
Häromdan så såg jag ett spädbarn inlindad i en filt i Afghanistan
Jag plockade upp han, bebisen, han gav inte ett ljud
Hade ett ansiktsuttryck som om han nyss har sett gud
Jag tog upp han, tryckte han intill mitt bröst
Och hoppades att själen gick till himmelen först
Med ett dött litet barn i mitt famn så gick jag vidare
Ja skrek ut: snälla kan ni stoppa detta lidande?
Sluta droppa bomber, barnen dom behöver fred
Istället för att skjuta skott, lägg mat på en sked
Ge barnen nått att tro på i livet
Och fuck politik, vad vet dom om kriget?
Jag håller upp ett dött barn så alla kan se
exakt vad som hänt, exakt hur det är
bomberna dom faller och barnen e i flamman
jag pussar liket på pannan

[Refräng 2x]

                                                                              

Manifestation mot våldet på våra gator...

Kategori: Samhälle

Nu på kvällen åkte jag till Sveatorget och manifesterade tillsammans med ett hundratal mot våldet som oskyldiga drabbas av på våra gator och torg. Där brann marschaller och facklor, kvällen var kall säkert -10 grader.

Vi alla höll en tyst minut för offret, men min tysta minut inkluderade en tanke till alla som blivit offer i vår stad.
Det hölls några tal där man poängterade de vuxnas ansvar i det hela. De bjöd upp folk som ville säja något, och jag gick upp. Var jag får mitt mod ifrån det vet jag inte, men jag känner att det finns en styrka inom mej som vill förmedla att allt våld i vår stad måste få ett slut. Alla ungdomar som mår dåligt måste få hjälp, oavsett vad det är för diagnos eller missbruk. Jag gick upp och sa en del kloka saker. De applåderade i alla fall med vantarna på så det lät dovt. Eller var det Korv-Åke som slog ut det sista ur ketchup flaskan när han sålde en kokt med bröd ifrån sin korvvagn?

Nu kan vi inte sitta längre och inte orka bekämpa våldet uti vårt samhälle. Jag vill inte att fler unga ska dö. Nu måste vi agera.
Det är brottom nu, det går inte att skynda långsamt längre. Det är mycket som måste göras innan fler familjer drabbas. Något som måste säjas här i min blogg är att alla ungdomar har inte en taskig uppväxt, men det är något annat som falerar i deras liv. Det måste vi hjälpa barn och föräldrar med. Jag tror på att vi kan hjälpas åt att vara medmänniskor och att bry oss i våra och andras barn. Det är jag helt övertygad om...


                                                                                           

Cafekvällar våren 2008 på Vänsterhörnet

Kategori: Politik

Här kommer ett program för våren-08 hos oss på Vänsterhörnet. Dit är alla välkomna.



21 Januari:     Susanna Alakoski Författare till boken "Svinalängorna"

11 Februari:   JAK- medlemsbank informerar, den räntefria banken och den räntefria ide´n.

3 Mars:           Jan Korsgren/ Henrik Hansson, berättar om Borlängeprofiler i ord och bild.

17 Mars:         Tony Samuelsson Författare, tema: Arbetarförfattare och arbetareförfattare

31 Mars:         Margareta Sarri Författare, bla boken "Ur vägen fattiga"

28 April:          Trubadurafton med lokala kända och okända förmågor.

5 Maj:              Johannes Rosendahl, reporter på SR- Dalarna han berättar om sitt yrke och sina radiominnen.


Cafekvällarna äger rum på bokcafe´t  Vänsterhörnet, Vattugatan 5, klockan 18.00- 20.00. Fri entre´och vi bjuder på oss själva och på kaffe.
                
                                                                                      


Dubbelbestraffning...

Kategori: Samhälle

Det finns uppskattningsvis 8.000 barn i sverige som har någon av sina föräldrar på anstalt. Det är barn som har samma slags känslor som alla barn, ett barn som behöver kärlek och kontakt i lika stor utsträckning som vilket barn som helst. Det är ungar som inte valt hur deras barndom ska vara men likväl är i samma behov av kontakt med sin mamma eller pappa.

Rätten till en daglig telefonkontakt har funnits men nu ska den reduceras kraftigt eller förbjudas om de de har en telefonteknik som heter ip-telefoni, vilket 25% av sveriges befolkning använder.Anledningen är att den som ringer med denna teknik kan koppla om samtalen till en kriminell person, utan att kriminalvården kan upptäcka det. Ansvariga att ge anhöriga denna information är de intagna. Sedan får väl de ordna ett annat system om de vill nå den intagna.

För flera barn har det inneburit att deras kontakt men en förälder har minskat, en tjej har bara fått prata med sin mamma en gång i veckan. Varför ska barnen straffas i detta? Har inte barnet det jävligt nog? Jag blir mörkrädd av att höra om ett sådant inhumant sätt. De här barnen har inte valt att deras föräldrar ska sitta i fängelse. De har blivit födda, som alla andra barn för att bli älskade för de dom är.

Mer kan du läsa i Borlänge Tidning (Tyvärr funkar inte sidan 08.14, dom har inte hittat veven ännu, men BT letar)
 

                                                                                           

Julklappar som gör nytta...

Kategori: Funderingar

Här kommer det tips till dej som inte vet var du ska göra av alla pengar som blir över efter julinköpen. Ärligt så är det värt att fundera på en human insats, och där gör ditt bidrag nytta...
Länk 1

När du kommit till DN sidan finns det en blå länk där det står Här läser du julklappsguiden på Charity ratings hemsida  om det inte går att klicka här så gör det på "Länk1" sidan

Julefrid på Kupolen...

Kategori: Helgdagar

Ett besök i vårt storslagna köppalats Kupolen får en att undra på vart kommersen är på väg. Jag tror inte att jag såg en enda vuxen tindra med ögonen. Jag själv gick mest och smålog, och mina ärenden blev inte uträttade på långa vägar. Jag vet inte hur jag ska få ihop ekonomi och önskningar, jag tror att jag ska låna prismärkaren på jobbet och sätta på en dyr lapp på små billiga saker. När paketen sedan öppnas, låtsas jag om att jag glömt att ta bort prislappen.

Jag besöker ogärna Kupolen, men jag har inget val ibland. Borlänge har drabbats av Kiruna effekten, dvs man flyttar stan bort en bit. I Kiruna flyttar man för rasrisken med gruvan därunder. I Borlänge flyttar man för att man ska alltid hitta på något, stan har krånglat in sig i sej själv. Och om det inte snurrar i huvudet innan kan man fixa till det med en rundtur i stadens alla 35 rondeller. 

Jag tycker att man ska köpa julklappar efter behov, men när jag packar upp då har jag köpt pirat löständer med döskallemotiv...Vem har behov av dessa, kanske farsgubben, inte vet jag. Barnen får böcker, är det något som barnen ska ha så är det något dom eller deras föräldrar kan läsa.

Det som var bra idag var att inte ens min bror kände igen mej där vi råkades. jag fick ta den första kontakten innan han kände igen mej. Efter att bytt hårfärg ifrån blonda slingor till djup mörkbrun, slapp jag heja på många. En liten tjej 4 år som heter Emilie ropade hej, fast vi inte setts sedan i somras. Hon kände igen mej.

Jag avslutade besöket på Kupolen med att gå ner till den plats där en ung kille blev knivskuren till döds förra helgen. Där brann det ljus och marschaller, några frusna rosor och en lapp med några namn. Jag viskade något, till honom. Och jag kände att det meningslösa våldet måste få ett slut. Det känns inte bra för någon...

                                                                                              

Jag är fattig på riktigt...

Kategori: Vardag

Jag läser Dagens Nyheter i en artikel om man är fattig eller rik i den här världen. Globalt är jag fattig, och min man är globalt rik. Genast känner jag mej så nöjd att jag slipper ha dåligt samvete för att jag ska gå och klippa mej idag...


                                                                                  

Vilket par

Kategori: Politik

Ragnhild och Ohly, ingen dålig bild, tagen av Lonja...

image61






En fin dag...

Kategori: Minnen

Denna dagen-ett liv, så sa Melker Melkersson i "Vi på Saltkråkan". Så är det, varje dag är fullt av liv, saker som sker. Det är roliga saker och saker som inte borde få ske. Fasligt många händelser råder man inte över, och det är väl en ofantlig tur.

De skönsjungande barnen i kyrkan är bara en sån härlig glädje, dom strålar, kikar på sina föräldrar och söker bekräftelse. Underbart barn, ni ger glädje med att bara vara. Att se en julgo´ 8-åring med en glugg, mitt i truten som sjunger så det knakar får mej att bli glad. En präst som pratade med barnen och talade om hur orgeln förmedlade glada och ledsamma känslor, det är en prästkonst som jag aldrig råkat ut för. En man som visade sympati, och var en vän. Ni andra föräldrar måste vara lika stolt som jag är.

Eftermiddagens begravning av Lars-Ove Hagberg blev en mäktig stund, där många förmedlade sina upplevelser av honom. Lars Ohly  pratade om honom med stor respekt, och med en del kommentarer som fick mungiporna att le. Musiken var bra, Mats och Sölve kan fylla ett kapell med underskönt gitarrspel. Starkt var att Lars-Oves son spelade och sjöng " I mina kvarter", det var riktgt starkt gjort av honom. Nu kommer jag till gåshuden, i slutet av akten reser sig alla unisont och sjunger "Internationalen". Detta gjordes med en sådan kraft att nack håren reste sig. Den kampsången var som skriven för detta tillfälle. Där stod vi och sjöng, jag tittade bort mot kistan. Där låg Lars-Oves gula SSAB hjälm, med en blå dekal där det stod "Lika lön för lika...".

Jag kommer att minnas den här dagen, för den blev så fin.

 
                                                                                     
                  

Glädje och sorg...

Kategori: Funderingar


Idag fylls min dag med andlig spis, den ska sprida glädje och den kommer att göra mej sorgsen. I dessa juletider fyller barnen kyrkorna med Lucia och julspel. Varje jul så ordnar Forsaängskolan så mysigt i vår "kvarterskyrka" med att ungarna sjunger, och dom är så duktiga och tar i när dom sjunger så man tror att spirorna ska lyfta ifrån tornet och flyga till väders. På slutet då kommer blockflöjtarna fram, även om man tror att det blir  gråt och tandagnisslan så får man fel där. Det låter fint. Det är härligt med den här traditionen, för att barnen verkar så glada och stolta, dom lyser och har förväntningar inför julen. Man hoppas att allas drömmar om en bra jul slår in.

På eftermiddagen då blir det en begravning, den kommer att bli ledsam men ändå tror jag att den kommer att fyllas med minnen, och en sorts energi som blir till något bra. Ett fint farväl av en karismatisk, vältalande man. En man som hade en röst som inte krävde högtalare. Hans ord kommer alltid att cirkulera runt i rymden.

Lars- Ove Hagbergs liv borde fått gå vidare, hans nya tid som pensionär hade knappt startat. Han hade så mycket att ge, hans liv var politik. Det är en stor förlust för oss. Nu får han glädja alla i himlen, hoppas han laddar upp med debatter och torgmöten till jag kommer dit en dag.

Idag tänker jag på att alla våra barn ska få en fin jul, en jul som dom önskar utan besvikelser.
Idag tänker jag på Lars- Ove att han ska få ett fortsatt aktivt liv, och guida oss partikamrater.

Och han kan nog ordna så vi får en vit jul, den förhandlingen kommer Herr Hagberg att klara...


                                                                                    

En Jan Stenmark glädjer alltid mej...

Kategori: Vardag

image57

Det skulle ha funkat om...det hade varit idag

Kategori: Politik

Vilka skulle du rösta på om det var val i dag? Ställningen just nu:
Moderaterna (21.5 %)
Folkpartiet (5.1 %)
Centerpartiet (2.5 %)
Kristdemokraterna (2.1 %)
Miljöpartiet (5.3 %)
Vänsterpartiet (9.7 %)
Socialdemokraterna (41.6 %)
Annat parti (12.2 %)
 


Totalt har 4916 personer röstat.
Omröstningen startade 2007-12-13 11:18
Uppdatera  Stäng
Tack för att du gör din röst hörd på aftonbladet.se!
Omröstningen ger en bild av vad Aftonbladets nätläsare tycker. Resultatet ska inte ses som representativt för allmänheten i sin helhet.
Besök Läsarbladet och delta i fler omröstningar.
0.076

Uttrycker mej "plumt" ibland...

Kategori: Skitsnack

Jag läser några inlägg nedan, det var den dagen då jag var på ett tröttsamt humör, då går en snäll själ in och skriver en fin kommentar: tillsammans. Senare gör jag ett till negativt gnälligt och tar upp kommentaren och det låter som jag inte trodde på den.
Detta klumpigt skrivna inlägg var inte alls menat som att man inte kan förändra tillsammans, utan jag blir sur på folk som gnäller och inte gör något tillsammans.
Hoppas att jag inte har skrämt iväg en snäll trogen läsare och kommentator...För det var inte så jag menade.

Ja man är ett klumparsel ibland...


                                                                                          

Gamle Svarten kamrat på vida färden...

Kategori: Samhälle

Det ser ut som vår kommun har fått en ny invånare. Jag stötte ihop med honom igår på sta´n. Han drogs till mej med sin fråga, om vart Försäkringskassan låg. Så jag förklarade för rikskändisen var den fanns. Är det ett tecken att jag och Lars har f-kassan gemensamt? Har han också problem med sin utbetalning ifrån dem?  Vem vet.. en sak som vi alla vet är att man kan inte få pengar därifrån...

Lars Ferm alias Svartenbrant, det är väl inte många som vet vem han är idag. Varför har han valt att bo i Borlänge kan man undra, finns det något som kan locka här? Ferm har tydligen mött Gud och blivit en bra människa, men som gudfruktig välja en håla som Borlänge är märkligt. Om man tänker borde väl Jönköping med sina kyrktorn  varit en mer relevant placering för bön och tro.

Alla, i vårt samhälle måste få sina chanser, jag bara undrar var Borlänge skulle kunna tillföra för trygghet för honom, han bodde här för många år sedan, då gick det åt fanders. Man får hoppas att han har sin Gud med sig, och att han kommer att smälta in som en medborgare.

Lycka till Svarten, och glöm inte att jobba i de tolv stegen.

                                                                                         

Spelet...

Kategori: Allmänt

Den poetiska ådran började klia likt en åldrings åderbrock...

Dina ögon är kalla som Antarktis is,
ibland andas din kropp som en sommarbris.
Kylan är kall, värmen är sann
kom håll mej hårt så hjälper vi fram varann.

Pusslet vi lägger. när ska det bli klart?
Är det jag som ska lägga alla bitar redan från start?
Känslornas gåtor är svåra att finna,
ibland då är det jag som ska vinna din sans.

Jag värderar min frihet lika mycket som måsen,
jag svävar högre och högre, finner alltid dyrken till låsen.
Vit och fri följer bara med vinden, skygg om natten
när tårar sveper över kinden.

En dag ska jag riva alla hinder, rasera alla murar.
Springa fort tillbaka till friheten , där inget spel lurar.
Ändå känner man sej som ett hån,
kulan rullar i rouletten, kommer aldrig där ifrån.

Vad leker du för lek, vad spelar du för spel,
du vinner ju jämt fastän du spelar fel.
Gå, gå, gå, gå vidare mot gå, inkassera din framtid.
Det är ett ett spel för två

Jag vet att sanning är vit och lögnen är svart.
Det finns skuggor som hotar när det är natt.
Det finns alltid en väg ut om du försöker,
vara ärlig mot dej själv, men aldrig för säker.

Mia Jäverling

                                      

Tillsammans in framtidslandet flytande på en gummimadrass...

Kategori: Funderingar

Det är inte alls så att jag ger upp. Nej, kroppen går ner på ett lågvarv, får ny energi och för att sedan pumpa upp ett arbetstryck igen. Men visst blir man vissen när det händer mycket negativt runt en. Visst suckar man högt emellanåt.

Jag vill bara att alla barn och unga ska må bra, jag vill att deras liv ska vara drägligt. Att begära att alla liv ska vara drägliga är inte för mycket begärt tycker jag. Alla ha baske mej rätt att må bra, och gör dom inte det ska det finnas hjälp och stöd så att personen slutligen mår drägligt.

Det är som Lindströms kommentar i förra inlägget säjer....tillsammans, gör vi det drägligt för människor. Men man kan sitta och lyssna på snacket i lunchrummet hur man harmar på invandrarna, knarkarna, lata ungdomar, politikerförakt, dom är bara förbannade på allt. Sedan bläddrar dom i en veckotidning och spyr ut sin galla på Britney Spears, som dom heller inte känner.

Då förstår man ju att dom mår ju inte heller bra, dessutom smakar maten skit i matlådan som dom har med sej. Den kollektiva vänskapen, den vi har för att hjälpa fram varandra, har den funnits eller ska jag uppfinna den?

Nu är bloggägarinnan trött och fundersam, efter en dag med ett tungt socialnämndsmöte för att sedan vidare till ett jobb som varade till 22.00...Vad gör man inte då, går och lägger sig drömmer om Utopia...

                                                                                           

En kropp i vänteläge...

Kategori: Vardag

Det känns som jag befinner mej i en svacka. Efter helgens knivdåd har en lamslagenhet inträtt, inspirations och handlingskraften har fått sig en törn. Jag vill se lösningar på eländet.

Kropp och själ har hamnat i ett komaliknande tillstånd, där hjärnan har gått in på ett högvarvsarbete. Min tro är alltid att jag ska kunna rädda världen. Fastän jag vet att mina lösningar och idee´r bara är en fis i rymden.

Ja, jag känner mej liten.

Världen är stor och hård...

                                                                                      

Måndag och livet ska gå vidare...

Kategori: Samhälle

Att jag berörs av helgens knivmord vid kupolen är inte konstigt. Det finns stunder jag verkligen känner riktig oro för att unga mår så dåligt och är så förbannade på saker att sinnet slår över på blackout och ett knivmord är att konstatera. Tidningarna skriver om offret och dådet, läsare skriver kommentarer i nättidningarna. En del fina med tankar om offret och gärningsmannens familjer, andra är hatiska och hemska. En fin kommentar i Dala Demokraten kopierar jag in här:

″  KYLAN OCH KÄRLEKEN Den unge mannen utstrålar en längtan. Varje muskel i hans kropp söker någon att krama. Ögonen berättar minnen av negativa möten. De speglar utanförskap och kärlekslöshet. Orden är inte hans. De är ekon av andras lidande. Hans armar beskriver våld men vädjar om förändring. Hans sparkar träffar oss rakt i hjärtat. Vi känner vår egen rädsla.
Vi frågar oss varför och söker svar. Svar som kanske finns närmare än vi tror. Inte utanför oss själva, men innanför.″
Claes Mankler

Livet för oss alla ska gå vidare, efter ett tag glömmer vi. Jag har svårt att glömma morden som skett under åren. Dom händer med jämna mellanrum, efter varje mord då sägs det att samhället ska rusta för denna typen av dåd och gärningar. Sedan går det en tid, och ett nytt mord är ett faktum. Hela tiden snurrar karusellen vidare, repriserna står i rad, fastän dom utspelas på olika ställen i kommunen.

En ung kille har fått sätta livet till, kvar finns hans familj, släktingar och vänner. De sörjer, de frågar sig varför...
En ung kille står som gärningsman, med fängelsestraff framför sig en ypperlig fortsättning på en kriminell fortsatt bana i livet. En kille med familj, släkt och kompisar som undrar varför...
Hade han bett om hjälp, hur mådde han. Kunde detta mord ha förhindrats, det tror jag faktiskt.

Nu måste vi vuxna börja att vårda, älska och bry oss om våra och andras barn och detta med stöttning av den kommunen vi lever i. Det ska finnas en jour f för föräldrar, det ska finnas någon som tar de unga på allvar.
Jag accepterar inte ett samhälle där vi inte orkar bry oss, utan reagerar på olika sätt när katastrofer hänt. Sedan glömmer vi, eller tänker att detta rör inte mej. Vi vuxna, vi som är politiker kan inte sitta och tugga på naglarna och glömma.
Denna dag går vidare för alla, mina tankar finns hos ungdomarna. Jag är arg, ledsen förtvivlad...


                                                                                       

Vatten, vatten bara vanligt vatten...

Kategori: Skitsnack

  Ja, meddelas denna morgon/ förmiddag är att ett rör i vattenberedaren har fått ett litet, litet hål.
Och detta lilla hål har orsakat en smärre vattenskada. Omfattningen av denna skada är ännu inte utredd. Under eftermiddagen hoppas vi kan komma med ett positivt besked om att kostnaderna inte blir alltför stora.

 Bostadsrättsinnehavaren har inga kommentarer i nuläget.


                                                                                        

Ett ungt liv...

Kategori: Samhälle

   Ännu en ung människa har fått sätta sitt liv till i ett tragiskt dåd. En ung kille bara 21 år har fått en kniv i sin kropp, detta tog hans liv. En 19 åring, har förstört sitt liv, han har ett liv på sitt samvete. Något han kommer att leva med för alltid. En början till en eländig fortsättning på sin framtid. Visst känns det meningslöst, ledsamt och förtvivlat?

  Två familjers trygghet har splittrats, familjer med syskon och släktingar. De kommer alltid att sörja eller ha händelsen med sig under livet. Visst känns det ledsamt, meningslöst och förtvivlat?

Allt våld, vapnen som figurerar i vårt samhälle tar andan ur en med jämna mellanrum. En del glömmer rubrikerna, men det gör inte jag. Jag funderar mycket över varför det måste hända. Jag funderar varför ingenting görs för att förhindra dessa fruktansvärda händelser. Jag funderar varför gör inte vi alla något åt detta ? Varför vill vi inte vara delaktiga i alla barn och ungdomars liv. Varför ser vi inte hur en del ungar mår? Orkar vi inte bry oss?

Varför orkar inte alla föräldrar vara med och forma sina ungdomar, vara delaktiga till dess dom fyller 18 år? De vuxna som inte orkar eller kan, eller för längesedan gett upp, vilket stöd finns för dem. Visst vill vi väl vara en medmänniska till någon som mår dåligt eller har det svårt? Jag vill det, jag gör det jag kan, sedan kanske några fler kan lite mer.

För några år sedan pratade jag med en politiker, och sa att vår stad skulle göra en minnesplatta för varje liv som släcks i våld på gatan. Det finns nu en nere på stan, men några plattor saknas. Dessa vill jag inte ha som ett minnesmoment, utan för att vi inte ska glömma vad som skett. Den dag då inga plattor sätts dit, då har vi uppnåt ett mål som visar att det är livet vi önskar.

I natt slocknade en ung killes liv. Visst känns det ledsamt, meningslöst och förtvivlat?

                                                                                     


Försäkringskassan söker...

Kategori: Samhälle

  Idag har Försäkringskassan en annons i tidningen  där står att läsa:



Vi söker
Enhetschef
till Falun

Försäkringskassan administrerar den svenska socialförsäkringen och finns i hela landet.Socialför-
säkringen är en viktig del av det svenska trygghetssystemet och gäller för alla som bor eller arbetar i Sverige.
Den ger ett ekonomiskt skydd för familjer och barn, för personer med funktionshinder samt vid sjukdom och
ålderdom.

Försäkringskassan

Jag tycker inte att den glättade beskrivningen stämmer. Den skulle ha varit skriven på ett annat sätt,
kanske ni läsare vill utforma en platsannons som skulle se mer verklig ut än denna?

Börje H

Kategori: Skitsnack

 Jag läste i en Borlängefotografs blogg, att Börje Hultgren hade flyttat till Östersund. Börje är mer känd som "Skogshuggar´n". http://zigne.blogdog.se .

Ett repotage i länstidningen finns här.

                                 
                                                                           

Insider TV3 6/12 2007

Kategori: Samhälle

  Igår kväll tittade jag på Insider i TV3, där tog Aschberg upp hur illa placeringar i HVB hem kan bli.  Ett HVB hem är ett hem för vård eller boende för ungdomar som har ADHD, Asbergers syndrom eller barn som kommer från kriminella eller missbrukarfamiljer. Det är barn och ungdomar upp till 18 år. En sådan placering kan kosta mellan 3.000- 10.000 kr/ dygn, och hemmen är oftast privatägda. Om insynen är begränsad så vet jag inte om det beror på att Socialkontoren inte har intresse i hemmen eller om ägarna kan styra insynen. Jag tror att det är det senare i denna fråga.

Detta repotage visade ifrån A.R.T institutet i Uppsala där en kvinna var VD och hette Sara Larsdotter. Detta hem hade en omsättning under 2006 på 30 miljoner kronor. Hon hade investerat i fastigheter som hade ett värde av 10 miljoner kronor, dessa fastigheter hade renoverats med polsk svart arbetskraft och med de intagna ungdomarnas hjälp, en hjälp som betalades "med en extra veckopeng". Inte handlade detta om någon omsorg över barnen snarare kronor och ören. Skattepengarna gick även till USA resor , bilar och plasma tv i 30.000 kronors klassen.
Jag har alltid ansett att hem för barn och unga ska ha en kvalitetsstämpel, och tjäna sina syften.

Det är inte meningen att privatföretagare ska sko sej på miljontals kronor på att rasera ungdomars rop på stöd och hjälp. Barn som redan under sin levnadstid haft en fruktansvärd uppväxt. På detta HVB hem, fanns inga aktiviteter, det gjorde ingenting, bara satt av tiden. När de placerade tog upp det hos sina socialsekreterare så bara slog de ifrån sig informationen. Har vuxna valt att inte lita på barn och ungdomar som kommer ifrån skakiga hem eller som har en diagnos? Detta måste politikerna ställa stora krav på i sina kommuner, att klienterna har det bra och att insyn i verksamheten ska vara ett stöd för ägaren.

Föredetta anställda hade gått ut och berättat om förhållandena trots att de skriver under ett kontrakt. Om de bryter det kan det bli stämda på 50.000 kr. Alltså ett hemlighetsmakeri, där insynen skall skyddas till varje pris. HVB hemmet hade valt att inte anmäla självmordsförsök hos de intagna. De hade medicinskåp som stod öppna. De gjorde en resa till USA som kostade oss skattebetalare 300.000 kronor, en resa som kallades "belöningsresa". Personalen drack alkohol, inför barnen, en del behövde hjälp att lägga sig. De hade pubkvällar. Ungdomarna fick alkohol i planet och under sin vistelse i Usa.

Som skattebetalare tänker inte jag acceptera detta, om ett HVB hem ska fylla sin funktion då måste det ledas av en seriös människa som jobbar för barnens väl. Jag accepterar inte att privata aktörer skall göra en personlig vinning på dessa ungdomars bekostnad. Översyn måste göras på alla typer av behandlingshem kontinuerligt, det är den lilla människan som ska stå i focus.

I många år har jag kämpat för att kvalitetsstämpla dessa inrättningar, det är hög tid nu. För inte en enda unge ska behöva fara illa under samvetslösa vuxna som startar ett HVB hem för sin egen profit.


Yttreligare något som jag stör mej på och gör mej riktigt förbannad, det är när barnen talar om för sina socialsekreterare hur dom förnedras och inte blir tagna på allvar. Är den vuxna med bildning så självgod och inte alls nämms lyssna. Inte tro på barnet? Dom vill inte höra? Dom orkar inte? Jag måste få ett svar.

I min värld ska inte en enda unge må dåligt...
                                                                                          
                                                                                               

Ingen tid för en middagslur...

Kategori: Vardag

Då var det så dags då, man kan inte påstå att jag gått och väntat på detta eller sett fram emot det. Man hoppas ju att symptomen en övergående, annars blir det för min del tröttsamt. Vad är det som händer, jo man går och lägger sig och släcker lampan vid 00.00. Rätt som det är vaknar man och klockan står på 04.15. Då tänker man som vän av sömnen att det ska bli skönt att somna om. Men ack, trots hårt arbete under semestern så börjar dessa olater.

Det är Torsdag, och dagen blir fullspäckad. Jag tror inte att det finns en timme över till en middagslur. På dagordningen står det : Inhandla golv, Åka till soptippen, lägga golvet. Innan jag kan starta alla praktiska projekt måste gubben sova till tvåtiden efter sitt nattskift i värket. Inköpet kan jag göra utan att väcka honom. Vad glad han måste bli när han kommer nerför trapporna på eftermiddagen och golvet ligger som dukat med dess tillbehör. Det är sådant som kan glädja vilken gubbe som helst , det vet vi kvinnor.

Det är bra rörigt här nu, så det kan vara skönt att styra upp allt innan jag får upp adventsstjärnorna. Lillprinsen knorrar om att jag ligger mycket efter i julstöket. Han vill inte att rutiner ska rivas upp, då blir det jobbigt för honom.
Lugn familjen allt blir som vanligt, sillen kommer att glittra och skinkan blir grillierad med skånsk senap. Den gravade laxen finns färdig i butiken. Den rökta ålen köper jag av fiskbilen, hönorna har värpt ägghalvorna, stenbitarna har också värpt sin rom.

Jaha just ja, julklapparna, de ordnar sig. Butikerna är ju tvugna att ha dygnsöppet. Fast jag brukar bojkotta den sena tiden i butiker. Det finns ingen anledning att hålla kvinnor kvar på en arbetsplats till sena natten, för att inte vanligt folk kan handla på vettiga tider. Bara att behöva att arbeta på en julafton, för att den stressade kunden kommer i sista minuten är fel.

Förr stängde affärerna 18.00 på vardagar, på Lördagar till 14.00 och söndagar STÄNGT. De flesta hade ingen frysbox, hur klarade man det då? Nu gör vi tydligen inte det. Det är fel på folks planering, man handlar för att det är öppet, utan att tänka på att det är öppet andra tider. Helst kommer kunderna fem i, och hinner inte färdigt innan stängning. Det kallar jag dålig respekt för personalen.

Låt julafton vara en helgdag för alla handelsanställda, låt alla mammor få vara hemma hos sina barn. Stäng butiken en gång om året, det kan du väl som arbetsgivare göra för att visa din personal uppskattning.


                                                                                      

5 i 12

Kategori: Politik

  En grupp flyktingar anlände till Härnösand i mitten av -80 talet, detta ledde till motsättningar mellan flyktingar och Svenskar. Sara, en 17 åring ville inte ha det så, utan hon ville stoppa bråken, så hon tillsammans med några kompisar startade torgmöten. Detta skedde varje vecka 5 i 12 på ett torg i sta´n.

  Året efter mördades Sara och hennes kompis av en flykting. Denna hemska tragedi fick fart på främlingsfientligheten. Saras far ville inte att det skulle utvecklas till motsättningar. Han fortsatte dotterns kamp mot rasismen och startade rörelsen 5 i 12. Den 5 december varje år samlas människor i hela Sverige 5 i 12 för att  säja nej till rasismen. Det är fint att den är nationell och samlar så många krafter. Nästa år fyller den 20 år.

  Idag var vi några hundra som samlades på Sveatorget, som inte accepterar någon form av rasism. Trots att vi var många så fanns där destruktiva krafter, ny nacisterna. Bara några, men de fick mej ändå att bli arg, och rysningarna kom. Inte ens en fredlig, kamratlig manifestation kunde dom låta bli att förstöra. Det finns inte ord vad jag känner och jag tänker inte ge dessa mer uppmärksamhet.

  Jag ser i ungdomarna som har jobbat för manifestationen,  att deras vilja till kamp är underbar.  Sådana människor får mej att tro på framtiden. Jag älskar dem.


                                                                                         

Det är underbart att se en ide´ födas- sen utvecklas...

Kategori: Politik

Jag blir glad när jag öppnar dagens BT och ser att ide´ om Rättvisemärkta arbetsplatser har fått ett utrymme som är större än en liten notis. Ide´n har blivit lagd som en motion.

För min del betyder det ingenting vem som står som undertecknad av förslaget, bara att det blir verklighet. Egentligen finns det ingen nackdel i förslaget som stort, för företagen kan det skapa en bra konkurrenskraft.

Personligen skulle jag exempelvis välja en butik där jag visste att de anställda behandlades väl. Tänk att en dag se en skylt på någon av våra stormarknader där det står att den är certificerad. Vilken känsla att få handla där.
Inte bara en butik i ordningen som genererar sysselsättning utan också ett arbete som skapar trivsel och inflytande ifrån personal.

                                                                                       

Agressiv farbror på Ica

Kategori: Samhälle

  

Igår fick jag mej ett gott skratt så endorfinerna ställde sig frågande . Leif Lindstrom vår gruppledar i vänstern, skrev en kommentar på en insändare som satt som en tiopoängare, som en smäck.

Saken är den att i Dala Demokraten (på nätet) kan man gå in och kommentera artiklarna, vilket är bra och det är roligt. Men alltid finns det en man som kan förstöra och sprida bitter syra över alla artiklar. En man som heter Grankvist, man orkar inte längre läsa hans uppspydda galla, han bara förpestar. Han har inget vettigt att komma med alls. Så kommer det in en insändare, och kommentaren är klockren...


    

 Agressiv farbror på ICA Maxi

2007-12-01 05:50 


Du handlade på ICA Maxi i Falun. Stod bakom en trött mamma med halvfylld vagn.
Skrek plötsligt högt och gick nästan till fysisk attack för att det "inte gick fort nog".
Kvinnan fick lov att gå undan då du skulle "köra på". Utanför affären fick du honnör avman med hatt på väg in.
Men den var du ej värd. Gamla elaka gubbe i vinröd bil!
Lär dig spelets regler i att köa...det gör vi andra.
Storköps kund


Inte visste jag att Lennart Granqvist handlade på ICA Maxi i Falun!?

Leif Lindström 2007-12-01 15:07:53

  

Vanligt skitsnack...

Kategori: Skitsnack

Ja då var det dags för lite semester då, det är nollgradigt ute. Då väljer jag bort sol och bad. Jag kanske ska tapetsera färdigt, jag kom ju av mej igår då det var julskyltning och kaffe med glögg på Vänsterns bokcafe´. Men jag klagar inte. Det är bara att starta. Faktiskt har jag lite träningsvärk sedan i förrgår efter jag hade satt några tapetbitar. Det var upp och ner på stegen, samt sitta på hukkonster.

Igår kväll efter maten låg jag i soffan och kikade på tv:n. Naturligtvis i en reklamfinanserad kanal. Där dom visar "vänsterprassel" ni vet den om att man måste få byta bank.  Sedan brakade Alladin reklamen loss, den med två lager chokladbitar, där man måste äta alla äckliga bitar ifrån översta lagret först innan man får lyfta på plasten och fortsätta. Den är riktigt tramsig och dessutom dum. Hur skulle det vara om "vår familj" skulle göra som dom instruerar. Då skulle vi få dras med den äckliga mandelmassan år ut och år in, tills maskarna hade tuggat i sig bitarna. Nej den är låg den reklamen, ja lika låg som... 


                                                                                      

Lennart= "Lelle"?

Kategori: Allmänt

Är hon en han, eller är det tvärtom? Är Lucia en man? Om så är har jag inget emot det. Men varför jag undrar och har undrat detta i många år är väl för att jag verkligen tror att jag blir mer berikad intelektuellt om jag har vetskap om det.

"Lelle" är väl ett smeknamn för Lennart, det är ett antagande ifrån min sida eftersom det alltid har varit så i min värld. Barnen sjunger "-LusseLelle, LusseLelle elva nätter före jul..." Kan det vara så att homodebatten har varit igång varenda jul sedan sångens begynnelse. Innehåller den ett dolt budskap. En variant av Da Vinci Koden, alltså att man kan läsa ut något i texten. Det kan betyda att Lennart har ett betydande jobb någonstans och känner sig oerhört stressad 11 nätter före jul, dels för att han måste lussa, och köpa en ny vit klänning för den gamla har blivit för liten, magen har ökat i omfång under året.
 

Att Lusse Lelle inte har släppt sin hemlighet verkar tydligt, och denna sång framförs av barnen runt om Sverige utan att vi vet dess budskap. Hoppas att inte den blir förbjuden efter att jag kanske har släppt detta.

När jag var liten trodde jag att texten löd: "LusseBulle" ja ni ser vilken idiot man är. Kanske är det "Bagare Helgessons" reklamlåt för sina saffransbullar. Man kan spekulera i det oändliga om denna julsång...


                                                                        

Makens Fiskedagbok

Kategori: Hobby

Oorganiserat kaos...

Kategori: Helgdagar

Det är tur att jag inte är född i Pedantenstecken, för då hade jag hängt i en julgran uppe i Plättbacken. Här är allt så rörigt som det kan vara. Att tapetsera och lägga golv, samtidigt som första advent infinner sig med allsköns attribut det kan bli komplicerat.

Nu ligger golvlister lite här och där, julkartonger står fördelade i olika rum. Tapetbordet med lim och knivar har en plats i vardagsrummet. I köket ligger gårdagens pizzakartonger, med några kanter. Det känns som det är oordning på torpet.

Snart ska vi iväg på julskyltning, och finna stämningen i handelns kommers. Jag vet i alla fall att när jag kommer hem så lyser åtminstone en stake i fönstret, den enda som jag lyckats placera. I alla fall hade jag gjort ett smart drag med den "manuella" adventsstaken, jag hade sparat mossan ifrån förra året och lagt den i en plastpåse. Den ser ut som den var gjord i går. Detta kallar jag recykling av skogens tesurser. En och annan vän av naturen tycker att det var en god ide´.

Jag vet inte hur det ser ut på vitmossefronten, den är dyr att köpa i en butik så man kan tro att den är utrotningshotad. Dessutom ska den fraktas med lastbil runt halva Norden. Jag tror att jag har gjort ett stort slag för miljön i detta.

Om det var någon som frågar hur tapetseringen gått, svarara jag: -Inget vidare tack... Detta med mönsterpass kan ta ur julglädjen ur vilken person som helst. Inga hårda ord fälldes mellan maka/ make igår, men något irriterat var det bitvis. Kvinnor och män talar som bekant inte samma språk. Detta skedde på gårdagen. Den minsta sonen lämnade hemmet för att få någon slags julefrid hos grannen. För att sedan vara tvungen att komma hem i familjens oorganiserade kaos.

Konstateras kan att julen kommer att komma i vilket fall som helst, tapeterna får nog sin plats till slut. 
"Klicka" på bilden för större bild...


                                                                              

Var är ???

Kategori: Barn

Jag satt på kammaren och skrev i Bloggen, min man frågade 11- åringen:

-Var är mamma då?

Sonen svarade:

- Hon är väl där du sist la´ henne...

Ja han har då roliga kommentarer min grabb...

Uppåt väggarna...

Kategori: Vardag

Det finns en annan hysteri som utvecklas så här innan jul och det är renovering och fixa till hemma. Det är Timell och Ernst "Barfotabarn" Kirschsteiger som smittat stora delar av befolkningen. Jag träffade en gammal bekant, som jag har länkat till nere på sidan. Halvars huvudsaker, heter hans blogg. Han kom in på mitt jobb i förrgår och skulle göra diverse inköp till sin skrivarstuga. Halvar hade äkta blåsor i sina författarhänder, skavsår efter hammare och skruvdragare... Renoveringsbehovet verkar stort i stad och i by.

Jag själv har ledigt i en vecka nu, några lediga dagar och semester, idag startar tapetseringen av sovrummet. Det är lyckligtvis det sista rummet i en 2- årig följetong. Nya golv, nya tapeter och nya möbler. Så nu börjar den sista fasan, jag ska inleda förarbetet alldeles efter jag skrivit bloggen.

Jag har valt en tapet med mönsterpassning, även ett laminatgolv i ek. Det blir tjusigt som tusan, när det blir klart.

Jag ska försöka att hinna med bloggen i röran, även stakar och tomtar skall upp i fönster och vråer, denna vecka är räddad. Den blir galen och en del saker hamnar nog uppåt väggarna.