Är det rationella vi måste bli för att klara alla måsten vi har? Kommer storleken på äppelmunkarna att krympa till ett microchips storlek ? Kommer ägget att injeseras med sockerkakssmet ? Om jag säjer deklaration idag, då är det inte många som skriker högt, som förr. Idag kan de flesta med enkla knapptyck på sin mobiltelefon SMS:a till RSV och det är klart. Det är slut på tv repotagen om de köande och sista minuten deklaranterna. Ett minne blott. Inget ont i detta. Samtidigt tänker jag att ha all bortrationalisering ändrat vårat tänkande. Har vi automatiskt hamnat på samma våg. Förkortar vi det vi kan ? Samtidigt vill vi förlänga livet, för att vinna tid. Jag tänker på att vi vill äta något lättlagat för att få tid över, till vad? Vad gör vi med tiden vi vi vinna som ändå inte tycks finnas ? Vill vi ingå i en förening eller är vi bara med för att stödja ? När tiden inte räcker till då betalar vi in en medlemsavgift och kryssar i rutan: "Jag vill vara med som stödmedlem". Hur blir det, om alla bara ska stödja och ingen vill deltaga ? Det blir klart ingenting. Vi kan inte bygga upp en förening på stödjare med vårt dåliga samvete. Vi kan inte lägga över det vi tror på och önskar på att andra ska vara drivkrafter. Vi måste solidariskt vara med som aktiva, där och i de grupper det behövs.
Har dagarna blivit kortare under min levnad undrar jag, eller har jag tagit på mej mer än jag klarar ? Varför ska vissa ta ansvaret för andras intressen, då de har förbrukat sin tid.
Hur blir det med 1:a Maj i framtiden? Kommer vi att kunna SMS:a att vi sympatiserar med firandet. Vill vi vara vilande stödjare och samtidigt se en hockey match hemma på soffan. Vad händer när alla då vill skicka meddelandet på mobilen och första majfirandet står tomt ? Då har vi utrotat vår egen rörelse. Hur skulle de arbetare och idealister som kämpade för arbetsrätten tänka om de såg att stödjarna hade skjutit allt de kämpa för i sank.
I morgon är det 1:a Maj och jag har tid att lägga några timmar på att vara med att fira, ibland har jag haft jobb denna dag, någongång har jag tagit ut en semesterdag. För jag anser att det är viktigt att vara en aktiv medlem och stödjare av den rörelse som man stödjer. Jag tänker inte glömma alla de som kämpade, gav sina liv, för ett bättre samhälle, där jag idag lever. Ingenting kommer av sej själv. Löntagare, arbetslösa, utslagna och gamla har fått kämpa i alla tider och så kommer det alltid att vara. Men inga förbättringar kommer i apatins- och passivitetens tecken inte heller via ett SMS, ingenting i hela världen löser sej utan kraft.
Då är Rickards skiva ute, något försenad. Idag skrivs det om honom, musiken i Borlänge Tidning. Rickard är min brors son som gör musik för örat. Han gör det han vill göra och inget annat. Kul är att det blev fina ord om hans musik.
Ambient folk I centrum står en plockande gitarr och runt denna snirklar sig ett sparsmakat urval av medinstrument. Rickard Jäverling väver en instrumental väv med akustisk klangbotten, som för tankarna till Lasse Hollmer, country och folkpop. Med på skivan är bland andra Insjösonen Eric Malmberg från Sagor & Swing, som känns som en musikalisk själsfrände.
Ett par låtar är smyckade med sång och det är inte fel. Jäverling har en mjuk röst som smälter in i den ombonade omgivningen.
The valleys kan avlyssnas både i djup koncentration och fungera som behaglig bakgrund. Vid det senare finns dock risken att man drömmer sig bort och glömmer bort vad man ska göra.
Det är fullt upp, vill jag lova. Jag försöker vissla mej lugn trots att jag vet att jag är en usel visslare. Att försöka sej på att vissla Shenandoah, den som Jan Lindblad tutade med på 70 talet vore att ge sej på ett konststycke. Eller ett visselmord. Nej någon visslare blir jag aldrig, inte heller någon öronviftare, trots jag har tränat i många herrans år. En del saker måste jag inse att jag inte klarar av. Fast det hade varit roligt.
I helgen blev det premiär ute i husvagnen, vädret var alldeles underbart och allt kom i ordning utan några stridigheter. Lillgrabben tyckte att det skulle bli så mysigt att sova över föreslog att vi skulle gå och lägga oss 17.00 på lördageftermiddagen bara för att det var så trevligt. Även fast jag nått en hög ålder så hade jag nog lust att vara uppe en stund till. Det var lite krux att få ordning på värmen i vagnen, systemet hade "tappat" glykol. När jag vaknade vid fyra tiden på söndagsmorgonen då var det inte mer än 10- 15 grader i vagnen. Jag kände på gubben som sov bredvid och han kändes iskall. Äntligen tänkte jag...nej då jag lade på honom täcket kärvänligt, gick ut och hämtade det portabla elementet och värmde upp oss allihopa. Efter en stund tinade han upp, färgen i ansiktet kom tillbaka ifrån blått till naturligt. Alla premiärer är vanskliga tekniskt sett.
Jag har tagit åt mej lite små spelningar på gator och torg inför EU:s parlamentsval. Jag ska följa med Lena Olsson, vänsterpartiets riksdagskvinna i några städer och sjunga några trudeluttar. Det blir i maj och det blir väl roligt, för oss. Sedan vad jag tycker om EU vet nog alla, men nu är vi där och som ensamt parti att inte vilja vara med så är chansen minimal att vi någonsin slipper eländet. Men vi ska i alla fall rösta in en kamrat.
Som sagt lite dåligt är det med inspirationen att skriva blogg. Så här efter 2, 5 års skrivande så kan det kännas uttjatat ibland. Mest tror jag att det är för att vädret är strålande och att jag har tankarna åt ett helt annat håll. Jag känner att jag har en hel sommar ledigt, inga frustrerande 4 veckors semester utan allt känns lite som en härlig dröm och oändlighet. Jag tror att jag behövde det här "bräjket" efter 10 år på Ko-ko verksta´n. Jag förstår nu att jag höll på att bli helkorkad på riktigt. Just nu väljer jag vad jag vill göra och säjer nej åt de som är mindre tilltalande.
Jag har lovat Min micke han som var blåfrusen häromnatten och som jag räddade livet på, att jag ska vara assistent vid fixandet av båten. Som ni kanske minns fick vi en gammal träsnäcka i höstas och den ska vi rädda till ett liv. Den kommer att bli fin med lite skrapning, kärlek och lack. Den blir perfekt om vi lyckas täta den. Nog ska vi hålla oss flytande bara vi gör grundarbetet rätt. Sedan ska vi ligga ute på Runn och puttra runt, vifta på öronen och vissla och sjunga på Harry Brandelius Gamla Nordsjön.
Nu go vänner väntar "min" soffa på mej, den nya är kusligt skön. Och fräck som jag är brukar jag skynda mej för att ta den bästa platsen. Jag mitt ego...
I krisens kölvatten hamnar de sämst ställda och nya grupper dyker upp hela tiden. Nog ser det ganska mörkt ut. Idag har jag varit på en heldag med socialnämnden, i världskrisens och i regeringens välfärds demolerings spår sker en hemsk utveckling. Alla kommuner i landet har grova problem och överskrider budgeten för utbetalning av ekonomiskt bistånd. Socialbidragsutvecklingen har skapats av den nedrustning som skett med en Försäkringskassa som anser att alla kan jobba, eventuellt kan du få sjukkassa om du har papper på att du ska avlida inom närmsta tiden inom någon månad. Den tidsbegränsade sjukersättningen upphör. Regeringen höjde avgiften för A- kassan, 500.000 stycken har lämnat facket, det smyger sej in en världskris som raderar jobben och kvar står folk utan inkomst. Har de hus och bil eller sparade medel får de sälja det innan de kan söka. Arbetslösheten är stor bland ungdomarna i februari var den 22,9 % i åldern 16 - 25 år, tvåa i Europa. Spanien har den högsta arbetslösheten, om det är någon tröst. 1988- 1992 var det en stor baby boom i Sverige, den största kullen barn sedan 40 talisterna föddes. De kommer ut i en tuff kris, en förlorad generation. De kommer att hamna i ett bidragsberoende som kommer att bli om jävligare att ta sej ur då arbeten inte finns.
Den bortre gränsen för A kassa är 450 dagar, sedan blir personen utförsäkrad, idag är det oklart vad som händer för personen. Varken Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan vet. Regeringen arbetar med det...
Den totala utvecklingen blir att försörjningsstödets kostnader i landet kan öka med 5 miljarder till 2012, Borlänges del i detta kan bli ca 25- 30 miljoner, sedan tillkommer det för flyktingbarn. För kommunerna är det ett hotfullt och allvarligt problem. Välfärdssystemet syns braka rätt framför ögonen på människor ändå röstar de på en regering som kastar ikull de redan sargade människor som finns i samhället. Jag tycker att det är fruktansvärt sorgligt.
Socialen i min stad har 70 nyanmälda bidragssökanden i månaden och antalet ökar.
Krisen är inte över på länge, arbetslösheten kommer toligen att öka inget annat talar för att det ska lossa, kommunerna kryper redan på hörntänderna, medel saknas.
Hur fan ska det här bli? Jag är djupt oroad över "utvecklingen". Jag ser att om några år har vi flera utslagna än vad vi någonsin haft.
Jag slutar här för sanningen gör mej märkbart ledsen, vart är vi på väg. Det känns som det mesta idag är kortsiktiga felsatsningar som drar med sej redan slagna människor med i fallet. Jag är grovt förbannad att det har yxats och karvats in i märgen på ett välfärdssystem som fungerade någolunda. Idag finns knappt några flisor kvar, tomt , borta ingenting.
Förtältsuppsättning är ett gemensamt göromål, förra våren klarade vi uppsättningen galant och var inte osams en enda gång. Redan innan det här fotot togs hade vi grälat minst en gång, om vilken sida som skulle vara uppåt himlen. Jäkla spektakel. Här försökte jag glätta tillbaka stämmningen till fjolårets glada tid, men saknar det stora leendet i min makes ansikte. Ska han lämna mej för en kvinna som inte tjatar om att sätta upp förtält . Precis i de dagar då han förbereder vårbeten inför sitt kommande gäddfiske. Gäddorna leker snart i vikar och vass.
Efter ytterligare ett praktgräl och några svärord har paret Fåntratt lyckats resa tältet, justerat pinnar och fått in spionfönstren. Vi körde igång kaffebryggaren och satt oss på altanhöjden och lovade varandra en evig trohet och att frid ska råda tills nästa sammandrabbning. Vi fick då i alla fall frisk luft...
Som ni förstår så togs detta kort av mej innan vi satt oss ner. Kaffebryggaren står i husvagnenoch puttrar. Hör ni ? Jag hoppas att vi kan åka ut i helgen och ha sovpremiär i vagnen. Då vankas det som tradition våfflor, grädde och jordgubbssylt med iskall MILKO mjölk.
Här nedan går min husvagnspinuppe med sitt räfsset... I "löv" you .
Faktiskt så känns det just nu så här att fru Bloggägarinnan anser att det inte finns så särskilt mycket att förmedla till omvärlden. Mitt liv kanske kan kännas tråkigt för några, men min stilla lunk med alldagliga göromål passar mej alldeles utmärkt. Att jag ska skifta däck i morgon till sommargummi det skiter nog ni och världen i.
Just nu och i skiftet April/ Maj kommer svaret ifrån skolan om jag gått vidare till intervju. Jag väntar med spänning, och ibland känns det som en stor knut i magen vid tanken på att få sprätta upp kuveret. Jag pratar utåt som jag går vidare, och jag har varit hos min personliga coach och skummat lite på intervjuteknik och vilka frågor som kan tänkas komma. I Maj har jag fått tid hos en coach som jag aldrig sett eller pratat med för att han ska göra en fejkad intervju med mej, ett rollspel. Jag är övertygad om att det blir nyttigt för mej för jag har aldrig behövt att konkurera på det här sättet. Alla jobb jag haft har jag bara halkat in i.
Den årliga kontrollbesiktningen har det kommit kallelser för, det är bilen, brösten och livmodern. Brösten gick igenom, likaså livmodern. Nu ä det bara bilen som är kvar. Där är jag inte nervös, får jag ombesiktning så är det bara så. Bilen är 9 år så det ska nog gå "vägen". Förr har jag haft rishögar som alltid åkt på däng så jag är en ganska rutinerad aspirant som inte gäver ner mej för något svar. Jo det skulle väl vara om det blev ett totalt körförbud och jag fick gå ifrån Falun hem. Jo jag besiktar i Falun, för där är dom så mycket trevligare än i Borlänge. (Nej dom tar inte mutor...)
Idag frågade en kompis om jag ville hänga med till Grekland, en liten fiskeby på en liten ö, som hette kurredurreduttön någonting den 14 Augusti. Ett lugnt ställe utan gapiga fulla svenskar, men tyvärr säjer jag, skolan ska börja den 17 Augusti, den som jag kommer in på. Det var synd tyckte jag att det krockade, annars hade jag nog hoppat med på resan. Men det kommer fler chanser. Jag skulle tro det. Jag fyller ett halvt sekel nästa år, så då kan jag nog ta tåget till Bräkne Hoby.
Eu val i Juni, det känns så främmande men ändå så nära. Självklart ska jag rösta och utnyttja min rätt att få gå till valurnan. Men att ens tänka på EU är lite som att kräkas. Maktens och gubbarnas inpissade revir. Det är svårt att engagera sej för något som man egentligen inte vill ha. Många man pratar med verkar knappt veta att det ska bli val.
En "gammal" jobbarkompis ringde idag, lite galla kom och så kom lite till, hon är kvar och jag har vandrat ut i friheten och kan ta mej en funderare varje dag om och vad jag vill göra med resten av mitt liv. En skön känsla som är svår att tonsätta med musik och ord. Men om tonsättningen skulle bli klar då blev det en vacker visa, jag lovar.
Ja och sa inte vädergubben på tv, nu vet han som hade krulligt hår och Harry Potter brillor förr, som nu klippt sej och köpt linser, att vädret skulle bli bra i helgen. Jag har bstämt att förtältet till husvagnen ska upp och jag ska förklara att tattarsäsongen börjar. Jag ska ligga i min baden baden och läsa, läsa, läsa och sova. Om vädret blir så där varmt kanska bikiniöverdelen åker på. Hur snyggt lät det där då ? Inte ens loclande. Jag säjer som Regina Lund: "Jaaa ää som jaaa äää..." med hes djup och nasal röst.
Faktiskt trivs jag just nu, mitt liv är inte fyllt av frustrerande tvång. Jag har tid att blicka fram, blicka åt båda sidorna och gör upp med det förflutna. När jag talar om för en del att jag aldrig har mått så här kanon, då tror dom att jag är oärlig och menar att jag kommer nog att falla ner på jorden igen. Jag står redan med båda fötterna där och samtidigt kan jag flyga, det ni är det inte många som kan. Ibland har jag lust att tala om för dessa bakåtsträvare att jag verkligen älskar dom och ge dem en rejäl blötkyss rätt på mun. Jag tror att livet är en schlager...
"Gamla" gubbar som en gång var unga män med musik som hobby och eventuella drömmar om att bli större än Beatles. Glädje, Vänsterns temakväll hette "När popen kom till Borlänge", Sölve Olofsson hade samlat ihop sina musikkollegor från 50, 60 talet för att berätta roliga anekdoter och för att minnas. Där satt legenderna i soffan och spred glädje och ett otal många och långa skratt. Det var allt ifrån gitarr och förstärkar köp hos en musikhandlare i Falun, och det som är underbart var att det var möjligt för musikentusiasterna att komma in och betala en hundring då och då. Sådant är en omöjlighet idag. Då gavs det en möjlighet att kunna köpa sin utrustning för att kunna spela. Då fanns det en tillit, och det gavs en ärlig chans till ungdomarna som ville göra en verklighet av sitt musikintresse. Idag råder en annan jargong i musiklivet, där konkurens och perfektionsism råder, där en felspelning kan kosta en karriär. Idag ställs det högre krav vilket jag känner att den riktiga glädjen hamnar i skuýmmundan.
Idag satt legender som den yngre i gänget ClasYngström (Sky High), Nippe Sylwe´n som spelat med lokala band och större artister i Sverige. Uffe Åhman, trummis, som spelat med Yngström bla, Jan Lide´n samt några jag glömt namnet på (förlåt). Jag glömde kameran också...
Gamla inspelningar spelades upp, och gubbarna blev saliga som småpojkar....
Det blev en rolig kväll...
Jag måste lägga in ett klipp från You Tube med Nippe Sylwe´n, det är en film som en kompis till honom gjort. (fler och andra Nippe snuttar finns också),
En gång om året har jag Änglagårds time, då sätter jag tillrätta i soffan och förbereder mej för några timmar i Colin Nutley regi. Så har det varit i många år. Ärligt så tillhör Änglagård mina favoritfilmer, svenska, jag får aldrig nog. Nu är jag överlycklig att Colin ska spela in en tredje film till vintern, jag säjer "Hurra, hurra...". Efter 15 år så blir det äntligen av. Filmen ska kretsa runt Fannys 16 åriga dotter. Nu känns det som ett fullbordande är på väg. Tack Nutley för att du hör bön, nu blir det en ny soffvändare till mej. I fortsättningen vankas en änglatrilogi kväll.
---
Då måste jag väl även avslöja den barnsliga sidan när jag ändå är igång och det är att jag även har Ice Age time, de sker också årligen. Då vankas dessa två filmer, som jag älskar. Nu gör dom en tredje med det roliga "tecknade" gänget. Snacka om att jag är lättroad, och ganska barnslig. Men jag är inte rädd att avslöja dessa sidor.
Gamla Elverket i Falun, IOGT: s egen lokal, de förtappades Cafe där bjuds det på värme, kärlek och bra musik. Att stiga in där i denna lokal och tillbringa en lördagkväll i nykter sällskap, skratt och gemenskap det tillhör tamejtusan inte vanligheten. Att hitta en alkoholfri zon i det alkoholfixerade samhället tillhör inte det lättaste, där stimulantia inte är en nödvändighet för att hitta glädje, det är lika svårt som att vinna på Lotto. På De förtappades Cafe, går det. Inget fyllesvammel, eller idder, bara ärlighet rätt igenom.
Den här kvällen var "kanon", god soppa fanns att köpa, kaffebryggaren gick varm, loka korkarna smattrade och värmen puttrade och värmeljusen kvävde inget syre. Samuel Trygger spelade visor, egna låtar, blandade med Dan Andersson. Irländaren Eamonn O`Reily från bandet Plasic Padding bjud på Irlänska visor, och några egna låtar blandade med ordentligt roliga historier. Harmageddon Band, med sitt melodiösa tungsinne. Borlänges "Holis" bjöd upp till applåder med att sjunga ett par låtar. Trots att livet inte varit någon snitslad bana för den mannen gjorde han en praktuppvisning och jag är ordentligt stolt över att han kämpar sej tillbaka till ett liv utan droger.
"Holis"
Stina Berge, "gammal" trummis i Pink Champagne, förflutet i Tant Strul avslutade kvällen med en närhet och en puls. Hennes egna låtar är starka, och hon har en utstrålning och karisma som heter duga. Med sej hade hon Nicke och Sebastian (tror jag), som kompade henne. Stina Berge & Kärleken blev en bra stund för oss alla. Henne vill jag absolut höra mycket mera av, många gånger.
Det var några som missade den här kvällen och vi var en del som såg den, det man hoppas är att ni inte missar nästa tillfälle. I sin ganska enkla utformning blev det en minnesvärd afton. Jag längtar då att fler kvällar som den här ska dyka upp framöver. En lördagkväll där bensinen kostade och en kopp kaffe en tia, då snackar vi om en billig helkväll. Tack alla...
"Jag då blir det fest och glam i dagarna sju..." sjöng Trio med Bumba, där föresten sångaren "måste" vara pappa till medlemmen i Larz Kristers. Dom är ganska lika. Hur kom jag på det då, jag som ratar dansbansmusik och varken kan eller vill dansa inför publik. Det är väl så enkelt att jag har blick för karlar.
"Bumba sångaren" "Larz Kristers mannen"
Nu har jag inhandlat två stycken biljetter till Peace & Love festivalen, en ska jag sälja svart och göra mej en grym hacka. Nej då nu får jag väl länsmannajäveln på mej. Nej en biljett är självklart till mej och den andra är en födelsedagspresent till sonen 26 år, som förövrigt vill gå en dag med lilla mamma. En grupp som vi båda gillar och ska headbanga ihop på är, Faith No Moore, detta band ska det bli otroligt roligt att se live. Sedan har jag inte gett upp Neil Young tankarna, dyker han inte upp i år, så gör han det nog nästa år. Han ska åter ut på en Europa Turne så vem vet. Mina önskningar brukar slå in lika ofta som de slår backut. Roligt blir det.
---
Nu på Lördag åker jag till Falun och deras gamla Elverk där har IOGT- NTO ordnat en helkväll.
Anders Holströms come back till livet är en prestation av honom. Honom vill jag stödja av hela mitt hjärta. Nu har han med ett enträget kämpande halkat in i det verkliga livet. Där inte heller tillvaron syns okomplicerad, men ändå nykter. Stöd gärna detta arrangemang, du gör en hjärtesak.
---
En otrolig musik- all- ätare är jag, allt ifrån visor, folkmusik, blues, rock, jazz, pop, hip- hop, en del punk, en del soul, något klassiskt, Jussi Björling, Amerikansk västkustrock. Jag kan faktiskt inte komma på allt. Men nästan varje genre har sina guldkorn, och nya spännande låtar upptäcker jag varje dag. Musik enar, och förmedlar på ett enkelt sätt. Det bästa kommunikationsmedlet som finns. Musik kan spränga vallar.
---
Musik för fan, sa Hasse Alfredsson i en sketch med Tage Danielsson, där han var punkrockare.
--- På Måndag slår Vänstern upp sina portar igen för allmänheten och en ny spännande kväll. "När popen kom till Borlänge" då ramlar det in några Borlänge legender. Om du är en sådan så kan du också ramla in. Musiker och legender, folk och fä, alla är välkomna som vanligt, oavsett partitillhörighet.
"20/4 klockan 18.00"
---
Jag avslutar dagens lilla inlägg med "Lille Du" i en tappning som är bra och skrattmuskelframkallande.
Idag när jag ser och analyserar kooperationen då kan jag vidga synvinklarna med många grader. Jag har inte bara varit anställd där utan jag är sprungen ur ett arbetarhem där vi handlade kooperativt och räknade kvitton en gång om året. Medlemsskapet och föreningsstämman var viktiga, där motioner kunde lämnas in och medlemmarna hade makt och inflytande. Så var det även för generationen innan mina föräldrar. Dessa ekonomiska föreningar som haltade emellanåt, fördes framåt och medlemmarna kämpade för sin affär. Det var ett segertåg som startades för 115 år sedan med många barnsjukdomar. Det fanns alltid en anda att dåliga satsningar skulle förbättras, ingen tid för nederlag utan kampen om butikerna var viktiga liksom konsumentmakten.
Nu då, då kooperationen vill ha 3 miljoner medlemmar och på samma gång är medlemmarna i vägen. Jag är ganska övertygad att Coop vet om att rörelsen sjunger på sista versen. Det är inte medlemmarna som satt igång denna nedåtgående spiral utan det är dåliga beslut och en synbar dålig ledning som ersatts ofta med nya dåliga organistörer, men dock kostsamma sådana. Fallskärmarna har synts som vid ett fallskärmsanfall under andra världskriget. Bonusar har varit vardagsmat. Lyhördhet har inte varit någon egenskap som fallit i de höga chefernas tänk. Den ena falsatsningen efter den andra har gjorts i modern tid. Där Coop bank var ett plattfall, över 100 miljoner på ingenting. En hög chef i stockholm för många år sedan kom med sin privatchaufför till "sin" butik, där stod personalen radade och fick nästan buga och ge honom full service när han kom på sin handling. Det vill jag kalla ett dåligt beteende fören hög chef , för kooperationen som startades av arbetare.
Jag känner mej sviken som medlem, därför har jag också sagt upp mitt medlemskap. Jag har förstått, jag har hört resonemanget att kan Coop bara få dessa 3 miljoner medlemmar att handla hos oss då ror vi rörelsen i hamn. Många medlemmar har upptäckt eller hört berättas att man blivit grundlurad. Medlemmarna betyder inte mer än att man vill ha dem som kund, medlemmens inflytande är inte något som koopertionen önskar. Det enda som skulle kunna rädda företaget är att dessa 3 miljoner medlemmar blev aktieägare. Och ni hör väl själv hur det låter. Skulle ett stort antal vanliga människor med en vanlig lön gå in och stödköpa kooperationen ur deras stora kris. Nej det är inte möjligt. Hur skulle en medlem som varit koperatör i många år sälja sej själv och sina ideal för kapitalet. Det skulle aldrig bli en verklighet. Låtsasdemokratin. Påhittad konsumentmakt och skendemokratin i medlemssystemet är tungrott och ger inga egentliga fördelar, vare sig ekonomiska eller konsumentnyttiga.
Nu vacklar sej kooperationen fram, med ett reservaggregat fyllt med fotogen och spillolja, personalen är de som får ta smällen. De blir de som får stå med skammen och höra att de måste sälja för x antal kronor/ timme. Och kan man inte det då får den anställde ta kritiken och bära den om den inte reagerar, men då finns det någon ledare som går in och talar om att den är obekväm och inte passar in i "familjen". Det finns ett trepuktsprogram för den anställde och den säjer på alla tre punkter, tjäna pengar. Då måste även de höga ledarna förstå att de inte enbart kränker människovärdet utan också nergraderar personalen med sin negativa attityd mot fotfolket.
Idag skriver tidningen i staden om Byggmaxs entre på Coop Bygg i Borlänge, och Magnus Frisk, Coops informationschef, ja samme man som höjer Arla till skyarna i Milkodebatten . (En annan pågående fadäs.) Det är väl tydligt att det konstrueras luftslott som ska tillföra ett tillfälligt syre till kooperationen. Jag tror och är övertygad att sådana lösningar ger mer tapp för det egna företaget. Inte för Byggmax. Det är ett svek mot medlemmar och personal, och detta finns inte i Coops värld, de är inte berörda eller anser att de sviker.
Varför kan de inte vara ärliga istället och tala om för medlemmarna att vi är körda utan er, men samtidigt vill vi inte ha era åsikter. För det är så det är. Hur långt borta är att kedjan köps upp av en utländsk intressent ? Eller ska den gå i sank ? Ja jag tänker inte spekulera mer, respiratorn är inkopplad, det är en tidsfråga innan man trycker av på knappen.
En rörelse som konsumenter byggt upp under 115 år har en dålig ledning lyckats att rasera på 10- 20 år, det är ett svek utan dess like mot oss som haft kooperationen som ett första alternativ. Min tid som medlem är för alltid slut, jag tänker inte göda er med bonusar, fallskärmar eller ordförandearvoden, inte ett enda pissöre från mej.
Kollade lite musik på You Tube, letade Rod Stewart och hittade den här filmen med det glada gänget. Det finns så mycket positivt i den att jag tyckte att fler skulle få ta del av den och så blir det nu.
Hur skulle jag kunna moralisera eller ens ifrågasätta någon annans rätt till kärlek eller förälskelse. Eller varför skulle jag ens fundera över åldersskillnad mellan par. Att människor har sina egna uppfattningar om hur allt ska vara och att kunna diagnostera en eventuell gubb- eller gummsjuka är inte klokt. Om en man som är 61 år väljer att leva med en 20 åring då är det väl hans val, ingen annans. Varför ens lägga ner energi på att tycka. (Så som jag gör nu.) Andras kärlek är inget vi andra ska råda över, vi kan inte skriva om kärlekens lagar, det går inte att rucka på känslor som uppkommer av någon orsak.
Självklart finns det ingen sjukdom som heter gubb eller gummsjukan, utan det är någon ömkande sviken partners med rödgråtna ögon som i sin ilska och svartsjuka hittat på denna benämning. Varje dag sker separationer, en del säkert av för ivrig lust, men många för att förhållandet inte går framåt utan snarare backar. Hur människor löser sina privata problem borde sannerligen vara deras egen ensak.
Om man är en offentlig person då skrivs det om det, så är det, hur vill medierna att vi ska reagera. Vill de att vi ska döma eller vara förlåtande, eller har de bara lust att berätta för världen att det är ovanligt med kärlek eller passion mellan två som har en stor åldersskillnad ?
Ska jag sitta i min bostadsrätt och ömka över att Ron Wood i Rolling Stones 61 år har skaffat en ny flickvän som blott är 20 år. Visa min ilska att han lämnat sin 54 åriga fru, och hans barn inte vill träffa hans nya flickvän. Vad vet jvi? Känner vi alla i världen denna offentliga person och hans behov, eller hur han ser på sin nya kärlek.
Jag antar eftersom jag själv har lämnat två tidigare förhållanden, där åldersskillnaden dock inte fanns, inte någon kärlek fanns kvar heller för den delen det var mina val. Ska jag gå ett helt liv i ett äktenskap utan skimmer, och veta och känna att det var ett totalt felval, en fadäs. Ingen ska kunna tala om när jag gör fel, om jag gjort fel, eller hur jag väljer. Träffar man sitt livs partner första vändan, då har man väl ändå haft en otrolig tur. Sedan är väl ett liv tillsammans en otrolig prövning för båda parter, ett givande och tagande. Kompromisser hit och dit, ömsesidig förståelse. Det är ett stort pussel, med bitar som läggs till döden.
"Kärlek är ett slags gåta, ingen vet svaret fast nog har jag försökt..." (Förut/ Monika Törnell) Ja visst är den en gåta, hur många gånger har man väl inte kliat sej i huvudet, blivit förbannad, varit kärlekskrank, blinkat med ett öga och kramat sin man. Jag kan aldrig ändra och forma om en människa till ett eget ideal, lika lite som tvärtom. Vi föds till de personer vi är och jag menar att vi måste väl ändå tycka att det är trevligt för någon att hitta en kärlek oavsett ålder eller kön. Vi kan aldrig ändra någon annans begrepp eller känsla vad kärlek är, för då går vi in och röjer där vi inte har att göra. Kanske vi ska koncentrera oss på att se om i vårt eget hus, och jaga iväg de demoner som stör oss. Om vi lade ner mer energi på oss själva och vårt mående då vore vi nog mer lyckliga.
( Så att inga missförstånd uppstår menar jag naturligtvis att det ska hålla sej till myndighetsåldrar och de lagar som finns.)
Den sakteliga nedmonteringen och demoleringen av koperationen (bygg) har startat. Jag är otroligt tacksam att jag kom därifrån i grevens tid, men väldigt ledsen över att några arbetskamrater som jag haft är kvar i villervallan.
Vad är det jag gnäller över nu då? Nej jag gnäller inte men de farhågor jag haft verkar så sakteliga synas. Nu plockar de bort grovbyggen och uteträdgården, den tar Bygg Max över, innan pingst ska en vägg monteras i varuhuset och skilja av det hela. Kvar blir en coop bygg som är lite av en lillebror till Jula/ Biltema. Ludvika går upp och blir ett "större" hus med mer sortiment.
Vad säjer det här om arbetsplatsens framtid. Jag tror inte att den överlever i alla fall. Tyvärr så är organisationen oduglig, uder isen, och viljan verkar tafflig och trevande. Varför inte sälja rörelsen till Kineserna, måhända är det där den hamnar. Det här med medlemsägt är något var man torde ta sej en funderare på. Medlemmarna är sedan många år grundlurarde om de inte redan upptäckt det. Jag sitter i mitt bo, fd. medlem, inte på något sätt skadeglad, men väldigt fundersam.
Det känns skönt att vi var en del som hann komma därifrån innan förfallet sätter igång på allvar. För min del vankas nya tider, och jag älskar att jag kan lita på min magkänsla.
---
Apropå magkänsla så vill jag säja att blintarmen är inget att leka med, det gör kusligt ont innan man blir opererad, efteråt känns det också. När sköterskorna jagar upp en ur sängen och vill att man ska upp och spankulera. Man är inte glad då när man så sakeliga hasar sej fram i korridorerna. Lasse Ohly krya på dej, nu har du heller ingen blindtarm längre.
För några år sedan så kom Paul Potts som en skräll i hela världen, han var med i Britains go talent, sedan stod världen med öppna armar och hyllade denna blyga telefonförsäljare. Sjöng opera, så folk dånade. Nu har en okysst 48 årig kvinna gjort en liknande skräll, ställde sej på scenen och blåste på så ridå´n stod rätt ut. En otrolig röst, en styrka som får många att andas av häpnad. Det jag hoppas på är att man ser denna kvinna för vad hon äger, rösten, och inte sållar bort henne för att hon inte följer gängse modell regler. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article4887408.ab Se när Susan Boyle få juryn att ändra attityd
Lyssna och njut...
---
Helgen, fastän den är inte riktigt slut än har varit och är suverän. Tänk Mia allt du fått gjort. Ja en otroligt massa saker. Städat av våra altaner, donat i trädgården, krattat så axlarna gått ur led. Bligat upp mot solen och brännt av ett leende som inte är av denna värld. En suverän Påsk. Grillen blev avtäckt och där grillades det revben, kotlett och fläskfile. Till detta blev det potatisgratäng med vitlökssmör som smakade just vitlök. En tur ut till husvagnen gjordes och mitt husvagnsblod svallade till ordentligt. Där stod han Tabbert 33 år i vårsolen och skrek att han ville ha sällskap. Min eldige zigenare, jag kan riktigt höra lägereldssångerna och danserna som utspelas av resandefolket. Tänk när kvinnan med sin vida stora kjol skulle äntra husvagnsdörren och rev ner allt i sin väg. En välskött, skitmysig 33 åring som får mej att gå igång varje vår. My secret lover, Mr Tabbert.
Jag började tjata om att jag ville att vi skulle sätta upp förtältet, så vi kunde komma ut och bo där under grabbens påsklov. Min make och riktiga kärlek, är nog inte så sugen, med motivation om att det kan komma ner en helvetes snödimp och rasera pinnar och duk. Det var precis så det gjorde i början av Maj förra året, och tältet stod kvar efter det ovädret. Jag har hört att det kan snöa och hagla i Juni också. Nu har jag masserat in förtältsuppsättningen i M´s huvud, och jag tror att han ville vara behjälplig på tisdag om vädret var soligt och att det inte snöade. Dramaten- Stenlund 1-0. Vår platåaltan stod kvar, den som vi byggde förra sommaren. Jag tror att jag ska ta dit några trubadurer till midsommar och köra en Camp & Love festival, i 3- takt. En softvariant. Jag ska kuckla på det.
Idag är en bra dag att dö på sa Sitting Bull då han satt uppe på sitt berg och tittade ut över prärien. Dit har jag inte kommit än, men en dag så sitter väl jag på altanen och kikar ut över husvagnsflocken och säjer det samma. Glasberget är det då inte tal om. Föresten så har jag en brudkista till salu, den är i sina bästa år, en -47:a. Kan det vara nåt ? Femhundra kronor och den är din. För den prylgalne samlaren så är den praktisk, den rymmer en del inuti.
Oboy sicket vackert väder, solen skiner, jag blir glaaauuu, Peps Persson myntade denna mening och idag stämmer det tusan så bra. Jag tog promenaden mellan broarna, "runt" älven och det är bara så ljuvligt. Våren är här, äntligen och inga bakslag räknas nu.
När Dalälven är så här blå, ja då är det vår. Solen värmde och det blev ganska svettigt ett tag, naturligtvis had jag klämt på mej en tröja för mycket. Men även solen har sina fläckar säjs det, det finns budskap runt älven som Borlänge kommun borde ta bort. Ganska snart insåg jag att jag måste vandra vidare och strunta i de irritationsmoment som jag inte sympatiserar med.
(klicka för större bild.)
En del gammalt hundbajs ligger utefter stigen, men intet ont mot hundägare för jag tycker att de flesta sköter sej alldeles utmärkt. Ofta gnälls det en hel del på dem. Under åren jag promenerat runt har jag däremot reagerat på hästägarna som låter all hästskit ligga mitt i vägen längs med hela älvslingan. Borde de inte ha en 125 liters sopsäck och en spade och skyffla upp de stora högarna tycker man. Eller ska man helt enkelt skita i det?
(Klicka på bajset.)
Det som är kul när man går är att ansikten från tidigare promenader dyker upp, och man hejar och får någon kommentar som "Det var ett tag sedan, nu är det vår igen." En avslappad stämmning bland annars stressade stadsbor, en oas och en extra lunga som bjuder på sitt vårspel.
Min dröm är att Borlänge Kommun tog detta naturreservat till sej och byggde upp någon slags mötesplats för boende och förbipasserande. Bryggor där man kunde hyra en båtplats, för mindre farkoster då som ekor. Inga bensinmotorer . Båtuthyrning, lära barn fiska, naturvård, öppna badplatsen igen mm. Det går att utveckla det området till ett strövområde och familje område. Ideer finns, säkert fler än mina.
Denna oas finns i de centrala delarna av stan, och borde kunna erbjuda annat än kommers och köpgalenskap.
Kolla in de här gässen, de har fattat poängen med det hela. Det är naturen som ger oss det vi behöver, vi har inte råd att spoliera våra resurser. Vi måste tänka tillbaka och vårda de grönområden som finns kvar och locka dit människor så de kan få njuta. Många glömmer av eller har inte tid att leva livet.
Ska vi trava vidare i gyttjan och inte fatta att vi har blivit grundlurade. Det är en stund av paus, avkoppling och syre vi behöver. Vi behöver näring. Det är väl klart att vi fattar eller vet hur livet ska levas, men även jag skjuter det åt sidan ibland. Men då och då minns jag att allt jag gör och ska göra det gör jag för mitt eget mående ska bli så bra som möjligt, och mår jag bra, då gör min familj det också.
På vägen uppåt från älvravinen står "vår" tomtestubbe kvar, förra året brakade den torra långa stammen av, kvar finns tomtens dörr, och där inne i stubben finns vårens liv...
Woijne, Woijne, Woijne, Vanja. Vanja Lundby- Wedin har fyllt upp tidningarna denna vecka. Att kvinnan överhuvudtaget gör allt för att klamra sej kvar vid makten förvånar mej, och att Mona Sahlin ens yppar att hon och socialdemokraterna, (då menar jag att hon anser att övriga sossar delar hennes åsikt) har förtroendet kvar för Vanja är en gåta. Wanja med styrelse har slagit i en 7" spik i kistan, arbetarrörelsen stryps av sina egna. Det är en stor skandal sett ur mina egna ögon, detta är pinsamt och förödande. Vanja måste väl känt LO medlemmarnas vrede när hon åkte ut på sin "förtroende Turne", när frågorna haglade över henne om hennes omorolaska handlingar. Hur kan hon då fortsätta som inget har hänt ? Jag anser att hon ska bytas ut, föresten byt ut alla och börja om med grundarbetet och bygg upp det till det som det var avsett för från början. De maktkåta girigbukarna torkar skiten med pengar, summor, hutlösa sådana som inte ens en handelsanställd någonsin förstår mängden av.
Makten och härligheten i evighet Amen?
---
Igår hade jag en blues kväll, gick igenom några gamla vinylskivor. Jag hittade Eddie Hinton, en gammal favorit, lyssnade och njöt. Han fanns även på YouTube och det trodde jag inte. Men där finns ju nästan allt, även en tant som mej... Fler skivor spelades, och jag fick en sådan positiv rysning av att höra vinylraspet. Faktiskt så har jag inte något emot "missljudet" utan tycker att det har sin charm.
---
Idag är det Skär Torsdag, och det är en ren skär sanning. Kanske en klämdag för många. För oss här i familjen så smäller vi inte av med några vansinniga middagar alltså inga äggstra ovationer a´ la´påskbuffe´. Här ska serveras mat och potatis. Dagens Lunch blir hemgjort potatismos med Bullens kokkorv, hackad gurka med en sallad. Resten av helgen följs av husmanskosten. Jag antar att godisförbrukningen lär ligga lågt efter sonens ruggiga magsjuka med feber. Han har kommit igång med lite soppa och smörgås. Något annat lockar inte hans gomsegel efter pärsen. Som gammal häxa så står jag över Blåkulla, dom yngre får ta vid. Kvaståkningen tär hårt på ländryggen. Troligen för många resor. Jag har klarat mej ifrån häxbränningen i alla fall, vi får se hur det går för Vanja. Utav mej får hon åter ris.
"Detta är en prototypskiss av min tatuering på Ryggen, häxan är alltid med..."
---
Borlängebon Lars- Inge Svertenbrant alias Lars Ferm har varit på bankbesök. Inte heller den här gången fungerade hans vistelse utanför kriminalvårdens väggar. Utan att vara sarkastisk eller ironisk så känner jag att efter det här rånet så "kommer han hem" igen. Friheten fungerar inte för somliga. Det vill sej inte riktigt för den grabben. Boken som du skrev blev aldrig klar...
---
Jag önskar folk och fä, läsare och kamrater en trevlig helg som förhoppningsvis ska innehålla en hel del sol värme med tillhörande ledighet. Jag själv går nu in på min "7: e semestervecka" sedan tar jag troligtvis fyra till...
Tusentals marockanska fiskare måste åka långt söderut för att kunna fånga sin fisk. Väl ute på havet, med tomma nät, bevittnar de hur de utländska trålarna bokstavligen dammsuger havet.
Igår kväll bevittnade jag en Belgisk dokumentär som visade fattiga fiskare utanför den Marockanska kusten, hur den korrupta regeringen behandlade folket. Med fiske förbud från deras små dyrköpta båtar på kredit. Simpla fiskare som innan kunde gå ut och fiska sitt dagsbehov av fisk och sälja det lilla som blev över för att kunna överleva. Ett tusental hade fått en licens, en dyrköpt sådan, men fisken ute i havet var slut. De kom hem med 5 fiskar och någon bläckfisk. Fiskeförbudet motiverade regeringen med att havet höll på att sina och resurserna skulle återanpassas. Samtidigt låg stora trålare inom synhåll, svenska, ryska mfl och fullständigt dammsög havet på fisk. Dessa människor bodde under presenningar eller i skjul, hade varit tvugna att dra långt söderut i sin jakt på mat. De väntade fängelsestraff om de skulle trotsa fiskeförbudet. Jag blev otroligt ledsen över att se hur det korrupta "fördelar" resurserna. Det var plågsamt att se kaptenen på den Svenska trålaren sitta med fötterna på uppe på instrumentpanelen i styrhytten och säja att sverige gör politik av det svenska fisket och kvoterna är för små. Då väljer han att köpa en andel och suga ut haven vid den Marockanska kusten tillsammans med andra länders flottor. Du kapten på trålaren jag ska säja dej att jag mådde illa av att se och höra dina argument, och jag skäms verkligen över ditt oansvarliga tänk, ett tänk som enbart gynnar din ekonomi. Inte jordens miljöresurser eller de fattiga och tiggerskan på den Marockanska kusten. Jag antar att du inte trodde att Sverige skulle köpa upp den här Belgiska Dokumentären och att du skulle visas upp i Svensk tv. Men så är gjort nu. Nu har jag hört din egoistiska åsikt, och jag ger inte fem öre för din båt eller din hjälp att förstöra naturresurserna.
"
Den marockanska kuststaden Essaouira, tidigare kallad Mogador, var världens första hamn för sardinfiske. Men idag finns ingen fisk utanför Essaouira. Nu måste de fattiga marockanska fiskarna flytta söderut för att ha en chans att få fisk i näten.
Men det blir en tröstlös kamp. Ute på havet draggar jättelika utländska trålare. De formligen dammsuger vattnen på den fisk som finns och slår ut hela ekosystemet. Och de utländska trålfiskarna har lagen på sin sida eftersom den marockanska regeringen har sålt bort fiskerättigheterna.
En av trålarna har en svensk kapten. Problemen med fisket i Europa fick honom att dra söderut med sin båt, men konkurrensen från ryska och asiatiska trålare är hård.
De lokala fiskarna i sina små båtar återvänder med tomma nät. Bestulna på sitt levebröd växer hopplösheten - och protesterna. Men myndigheterna har svarat med våld. Vem bär egentligen ansvaret? "
Alla konservfabriker, där kvinnorna innan hade arbete har fått slagit igen, kvar står byggnader i ruiner. Hopplösheten bland folket är total. Det är en orättvisa utan dess like, vanligt folk som tränger mat för dagen får inte ta upp ett dagsbehov av fisk, de rika och koruppta har ensamrätt på fisken. Mat för dagen är ingen självklarhet för många...
Yngsta sonen fick magsjuka igår. I början var det bara i en ända, sedan vandrade den uppåt och blev även oral. Den tappre kämpen som inatt var alldeles grön i ansiktet, utmattad satt i pose med en hink framför sej. Jag tyckte så synd om honom. Vid tvåtiden i natt då slog nästa åkomma in och han fick växtvärk. Vid fyratiden lugnade allt ner sej och vi somnade utmattade och okontaktbara.. Nu på morgonen var han brännhet och hade feber, men magen är lugn. Nu hoppas jag att inte den ska smitta mej, jag har tvättat händer och sängkläder för att mota Olle i grind. Jag vill inte ha den skiten...
----
Nu har ansökningarna till skolan äntligen stoppats i ett kuvert, frankerats och lagts på lådan. Nu är det bara att hålla tummarna så långt det går och hoppas att man når fram till en intervju. Så nästa skede är nu att försöka lyckas att vaska fram några goda egenskaper, jag ska höra med "Jante" om han har några bra tips. I går då jag fyllde i alla papper med personuppgifter, lade i betyg och intyg så försökte jag att vara "organisk" eller vara organiserad. När M kom hem från jobbet fick han läsa igenom det personliga brevet som jag skrivit, jag skrev ut ett nytt. Efter ett tag ropade han att det fanns ett stavfel i det. Jag svarade att jag skulle sprätta kuveret och åtgärda fadäsen. När det var sprättat och jag skulle lägga i det rättstavade brevet, då såg jag att jag hade glömt att bifoga det första vändan. Vilken jäkla tur att han fick läsa det, och vilken röta att jag hade stavat fel. Min bästa felstavning någonsin. Utan det brevet hade det varit helt kört. Tack gubben Stenlund...
---
Som sagt, efter nattens äventyr med ett vomerande och gaserende barn är jag inte alls sugen på ostron eller musslor, då tänker jag på reklamfilmerna om hepatit, då reklamfiguren är alldeles grön i huvudet. Jag tänker heller inte på några kilo räkor, vad tänker jag på? Jag vet inte, men vädret håller i sej...
Brölloppet gick vägen, de sa ja till varandra. En otroligt fint litet kapell som jag aldrig förr vart i. Efteråt bjuds det på kaffe och smörgåstårta, samt kaffe och vanlig tårta. Allt smakade bra och proppmätt blev jag. Det som var fantastiskt var att vädret var så otroligt lyckat, varmt, soligt och kanon.
"Mamma Mia" "Stora Mannen i pose och i filmtagen"
---
Jag har suttit och kollat in i gamla fotoalbum idag, lite av mina egna bilder, och några från min söta mammas album. Många personer vet jag inte alls vilka det är. Eftersom hon dog i 1969 så kan jag inte heller fråga. När mamma var ung då var hon med i baletten på Bredes revy. I revyn spelade även Sven- Erik Wikström med, han blev ju senare en känd operettstjärna. Om de var i det sammanhanget de träffades vet jag inte, men det var ett gulligt par här i Borlänge under några år.
Mamma sjöng också med i en orkester, jag har inte namnen på bandmedlemmarna men det tror jag inte är någon omöjlighet att få tag på, ej heller vad orkestern heter. Det kanske finns någon som läser bloggen som vet något.
---
Nej nu ska jag futsa pönster som en bloggvän Stora Bh´s uttryckte det, till skillnad ifrån honom som gillar futsandet så tycker jag den aktiviteten är anus. Men det blir så fint ättä´på...
Idag åker finkläderna på, det vankas nämligen bröllopp. På eftermiddagen i det gamla kapellet från 1683 i Amsberg då står brudparet där framför prästen och skallrar tänder. Det är egentligen den stora sonens vänner, men dom tycker om mej så jag får följa med. Jag ska med för att föreviga dem på film och ta kort. Det är en bra dag idag, för det kommer att bli ett fantastiskt väder. Dom har tur, för det kunde likväl ha snöat. Ni vet det där med Aprilväder i mellersta Sverige. Det går inte alltid att lita på. Det blir spännande, och så kommer det säkert någon tår också. Jag känner mej själv vid det här laget. En hopplös sentimental toka med känsliga tårkanaler.
---
Tiden räcker inte till att sitta här just nu, har lite att stå i...
Samma dag som jag for till Gävle och möbelpalatset Ikea skulle sotarna komma till oss och blåsa igenom hela luftvärmesystemet, de skulle vara klara med det på eftermiddagen. Det passade alldeles perfekt eftersom jag hade en hel del tunga och skrymmande kartonger med möbler. Men aldrig blir det som man tror. Sotarna hade inte hunnit klart sitt pågående jobb och måste göra rensningen nästkommande dag. Ja jäklar, när vi burit in 4 stora paket med soffa, byrå och glasskiva, skrivbord samt några påsar nödvändiga prylar, då var nedervåningen späckad.
Ut och iväg skulle de gamla sofforna, de fraktades till sonen för att ge den nya mysiga, sköna alldeles underbara Ektorp sitt läge i mitt hörn.
Nu var det så här, back to reality, att jag var tvungen att få undan alla nya kartonger för att ge plats åt sotare och deras stora ylande dammsugare. Hur gör man då ? Jo med ryggvärk, begynnande träningsvärk var det bara att börja skruva. Skruvar till förbannelse, pjåpar, pluttar. Allt var klart på natten, då var ingen av oss särskilt nådiga, blodsockerhalten låg nere i fotsulorna. Alla embalage fyllde vi upp utealtanen med, det gick knappt att få upp dörren, inte igen heller för den delen.
När allt var någolunda kom vi i säng. Efter fem timmars sömn skulle jag väcka V för skola, och gubben skulle köras till en kursgård någon mil utanför staden. Hem och ut till tippen med alla kortonger, hem och svabba av golv från allt skit och grus, steka en omelett innan sotarna kom. Då ringde en karl från Bredbandsbolaget som skulle hit och undersöka varför vi har nästan aldrig något internet. Bland sotare och montörer, försökte jag vila i nya soffan med fingrarna i öronen medan två stora dammsugare ylade över 100 decibell. Då kom den stora stygga vargen, nej den vuxna sonen, med en stor bag tvätt, ansökningar till skola, och skulle hitta sitt avslutningsbetyg från -99. Inom mej sa jag..."ge mej sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra". Då fick jag ringa till rektorn på den skola han gått och försöka få tag i ett betyg, samtidigt som dammsugar ylandet fortsatte i huset...
När klockan blev tre då var det som ljuv musik uppstod, alla hade gått sin väg. Allt var tyst i huset, jag låg i soffan, somnade 20 minuter. Dagen var räddad. Alla har gjort sina resor, och jag gjorde en alldeles vanlig sådan. Jag är inte förvånad, det blir sådant kaos när jag ska organisera upp något, men det faller oftast på någon annan*, och det är ju bra. Jag är nöjd att resan är över för denna gång...
Idag ska tavlor hängas om, någon vägglampa ska flyttas, lådorna ska fyllas i byrån med gubbens alla saker...
Föresten så tyckte svärfar vår Ikea chaufför som vanligt att det var skittråkigt, men det visste vi redan, inte ens scoutsången "Jopejdi" i bilen gav honom tillfredsställelse...
En kvinna med många tankar och filosoferar ofta.
Humor står högt i kurs.
Att diskutera politik är för mej meditation.
Personlig utveckling är intressant. Varje dag möter jag nya utmaningar.
Gillar fotografering, släktforskning och musik.
e-post: [email protected]
