Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

"Mina Bilder..."

Kategori: högtid

Nu har jag börjat att komma till skott, nu har jag startat med att förverkliga tanken. Nu är jag igång med att prova att göra en mindre fotoutställning. Ligger precis i skedet där jag sakta startar upp.
Jag väljer bilder jag tycker om, och kanske det som kan reta upp en "proffsfotograf" . För mig är foto ingen tävling, utan det är en bild som förhoppningsvis fler gillar än jag.
 
Jag vet att en del är lite petiga med "små fåglar" i bilden som stör, som bör redigeras. En bild är ju det jag ser just för stunden och kommer en fågel farandes så är det sant, jag tänker inte redigera bort fåglar eller elledningar. Mina bilder slavar inte under gyllene trianglar eller vad man kallar det. Jag sitter inte och väntar på blå timmen. jag tar kort när jag vill fota.
 
Nu har jag startat att göra utskrifter på högglansigt fotopapper, i A4 och A3, det är lite kostsamt med bläckpatroner, och ramar som ska till. Sedan tänker jag be vänner prissätta dom åt mig, för att värdera det som jag själv har gjort är omöjligt för mig.
 
Jag har ett arbetsnamn på min utställning "Visst är jag knäpp...". Idag vet jag inte var jag ska vara, men ska höra mig för hos ABF och lite andra ställen. Skulle vilja ha en utställning på Vänsterhörnet, men där finns inga väggar. Bara fönster och lokal, det är lite synd.
 
Vilken är min favoritbild genom tiderna då? Jo det är nog "Guldkvinnan" som jag stötte på i Edinburgh 2012 på festivalen. Hon stod blickstilla som en staty, och rörde lite på sig så jag upptäckte henne. Det är jag glad för.
Jag blir glad när jag ser bilden och den utstrålar en enorm kraft och lycka.
 
 
Den känns som en seriefigur i en helt annan tid. I handen håller hon en syrgasmask och en slang. Den bilden blir med. Det är nog den, av få bilder jag tar med som visar ett ansikte. Jag är inte glad att lägga in bilder på personer, för det blir alldeles för privat. Det är få gånger som jag reagerar positivt på porträttbilder som ställs ut offentligt. Klart om det är rockfoton som riktar sig till en speciell publik är det något annat. 
Sedan finns lite naturbilder, kanske lite sorgsna. Ja vi får se.
 
Det blir någon bild med från Skottlands natur också, men svårt att få Skottland som ett vinnande koncept i Sverige, det är lite för exotiskt och främmande på en vägg i ett Ikea vardagsrum, eller?
 
Skottland bjöd på dramatik, här i Glencoe tvärnitade jag och slängde mig ur bilen när ovädret drog in. Min kompis vandrade fram på vägen och var lika hänförd. Märk att den "fula skylten" får "störa" i bilden, för den är verklig.
 
Jag har många fågelbilder, men är ingen fågelälskare, vet knappt heller vad dom heter, mer än fågel. Fast roliga fågelbilder gillar jag, sådana som blir lite galna. I Edinburg utanför en kyrka så klev måsen ut från muren, snett ovanför mig. Han såg elak och girig ut, fast jag tyckte det blev en rolig bild.
 
 
Ja det tar tid att hitta bilder, och jag har bestämt mig att inte tveka då magkänslan säjer "ta mig", för ibland faller jag in i tanken vad andra ska tycka och det är förödande. Jag väljer vad jag gillar och sedan får betraktaren avgöra. Först då kan jag ta ställning till om mitt val gick hem eller inte. Allt visar sig till slut.
 
Ett annat magiskt ställe som jag upplevde i Skottland var på Hebriderna och Callanish, en stensättning typ Stonehenge fast mycket äldre. Där var det Druidvarning och man kände det rörde sig bakom stenarna och jag kände mig iakttagen.
 
 
Hur passar en sådan bild, på en vägg i Sverige, inte vet jag. Ja vi får väl se om jag får tag på något ställe att vara på. Hur som helst är det dyrt att få ihop foton och ramar. Det kostar lite med alla attiraljer och färgpatroner. Så lycklig blir jag om jag i alla fall får igen för mina utlägg.
 
Detta med cider och snittar, jordnötter och snacks blir en senare fråga. Nu är det gallring i mina mappar som gäller.