Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Kvalitetstid...

Kategori: Hobby

Sitter här i en varm husvagn, gubben ligger bredvid, och ser på en film. Ute har mörkret anlänt och det är becksvart i skogen. Jag ser bara spegelbilden av mig själv i rutan. Ett blont huvud med en frisyr som ser ut som en skruvad trådmopp. Därute är det vinter, där gör sig rådjuren redo för kommande natt, de skriker,  herr och fru Korp har hittat en ett träd för nattlogi. Ute viner vinden, ganska kylig och snön faller i samma riktning som vinden.
Denna tillvaro får mig att må bra, rensar hjärnan, tillför hjärnan energi. Att tillåta mig själv få gå in i detta lugn, tränar mig på att inte göra någonting. Under dessa sista år har jag blivit duktig på att faktiskt vara tillfreds med bara ta in styrka, suga i mig, se allt som finns  omkring oavsett om det är lugn eller en korp, en sten. Att upptäcka livet är mer tillfredställande än att sukta efter ett slags rampljus eller bekräftelse. Jag behöver inga bekräftelser mer, jag känner att det mesta faller eller ha fallit på plats inom mig. Jag litar på mig själv. Jag är jag och det är gott nog.
 
Igår middag åkte vi ut och körde på värme, åkte hem och inhandlade typisk husvagnsmat, en smörgåstårta, rostbiff och potatissallad, mackor. Alltså inga nyttigheter. Dagen flöt iväg med lite skottning, skratt, kramar och om livet.
 
 
Vi pratade om familjen och kärleken till alla och vad barnen betyder för oss, och vad vi betyder för varandra. Vi pratade om våren, sommaren. Ibland pratar vi ganska djupt och ofta om den lilla,  lilla guldkanten som blir till vår skattkista. Vi är ganska olika, fast ändå lika. Vi har de flesta av våra värderingar på lika nivå, våra intressen är både olika och lika. Han är lång och jag är kort. Trots våra olikheter så kan vi nästan alltid kompromissa och nå någon slags enighet. Vi älskar varandra. Ibland behöver vi inte ens prata, för vi har en känsla vad den andra menar, och gungar på en våg av samförstånd. Tänk att efter ett  kaotiskt liv hitta en livspartner som orkat med mig, som stått pall och alltid funnits för mig, oavsett. Har aldrig mött en man med så många goda egenskaper och kvalitéer någon gång. Nej han är inte perfekt, jo för mig är han det.
 
 
 
Idag eldade vi i gjutjärnskanonkulan, bara stå och stirra  i elden, lägga av en brakfis, flina och skratta som efterföljs med tystnad. Då har man blivit tighta med varandra.
Nu har kvällen sänkt sig över husvagnen och ön, ute i förtältet brinner några ljus i sin lyktor. De brinner för de som gjorde det möjligt för oss att sitta i vår husvagn och få den här kvalitetstiden. En gemensam kärlek till varandra och att få komma ut i skogen och bo tätt. Bara få vara.
 
Snart är det vår och sommar härute, då är det full fart här, då kan man knappt hitta den tystnad som nu finns här. Då är livet härute annorlunda på ett annat vis.
 
 
 
Vi har det väldigt bra, vi matar glöden med framtidstro...
 
 

Känner kreativiteten flödar...

Kategori: Hobby

Just nu så är jag inne i en kreativitetstid, då jag tycker att det är så roligt att skapa, måla och dona. Egentligen så har jag väl alltid varit lite av en "allkonstnär" som provat mej fram med inredning, skapande av olika slag. Den senaste upptäckten var att göra tvålar, vilket jag tycker är kanonkul och det blir som små konstverk. Jag har sett på reaktionerna när personer som köpt tvålarna tar emot dem, gör det på ett varsamt sätt som att dom var en liten fågelunge. De senaste tvålarna gjorde var rosendoft med rosblad inne i tvålen, och omslagen blev så här:










Detta med tvåltillverkning gör jag inte för att tjäna storkovan, utan bara för att det är så avkopplande och roligt. Jag säljer dom för materialkostnaden och de är en bra "gå-bort-present", om inte värdinnan då kanske tar illa upp och tror att du tycker hon är lortig och stinker:)
Samtidigt så återvinner jag en del saker, som gamla foton, spetsar jag hittar i mammas gamla sylåda. Fantasin sätter inga gränser. Jag kan skanna in bilder jag tycker om, tejpar på silkespapper på ett A-4 ark och skriver ut bilden på det fina silkespapperet och det blir en häftigt omslagseffekt. Att göra tvål och dekorera dom tar verkligen fram den kvinnliga sidan hos mej, jag blir nästan snudd på småromantisk.

Häromdagen så var jag inne hos min härliga granne, en kvinna som snart är 70 år, fullt med handarbeten. Hon kan nästan allt minsann. Hon virkar, tovar och skapar. En inspirerande kvinna minsann. Jag fick en liten gunghäst av henne, den var dalablå och hon hade målat väldigt fina blomslingor på den. Hon frågade om jag ville ha den. Fast jag svarade på mitt (ibland allt för ärliga sätt) att: "Ja, den är jättefin men jag är rysligt trött på dalablå, så får jag måla om den?" Hon svarade att det var okey. Nu får vi se vad hon tycker om den nya designen som jag gjorde av gunghästen. Tyvärr fotade jag den inte innan, men den var som sagt dalablå. Den blev så här efter min framfart.



Jag målade den antikvit, gjorde lite chabby chick, letade i gamla lådor och hittade en rosa skinnbit, köpte några sidenband. Jag tog skummgummi på sitsen och limmade fast den, måttade över skinnet och spikade fast det med dekorationsspik. Den spiken hade jag kvar sedan jag jobbade i möbelfabrik i Småland. (För att inte ni ska tro att jag stulit spiken så ska jag berätta att jag köpte spik när stället gick i konkurs, så ingen kriminalitet här inte). I alla fall så spikade jag fast de rosa 3 mm sidanbanden med dekorationsspik på hästen manke så det fick bli en man. Och limmade fast ett träns eller vad det heter . Jag tycker i alla fall att den blev ovanlig. Lite chabby chick-kinky-punk. I alla fall så får den stå ute på min altan i väntan på någon liten hoppar upp och rider mot solnedgången.

Fast jag hörde av någon att EU reglerna säger att en gunghäst som ser ut så här inte får säljas. Kanske för lite säkerhetsanordningar på den. Inga "gungstopp", små tår blir överkörda och ingen hjälm finns...

Jag rider vidare mot ett nytt år som jag tror kommer bli ett betydande år. Min magkänsla säger mig att jag kommer att pricka rätt. Jag går in på min 4:e och näst sista termin i skolan. En skola som gjort mej till en person som kan spegla mej själv och andra personer. Jag har lärt mej saker om mig själv och mina förmågor. Jag trivs i livet. Skolan har gett mej det som inget annat har kunnat ge mej. Skolan är värd varje krona i mitt studielån, jag har gjort mitt livs bästa investering. Det är svårt att förklara, men ni som gått Humanistiskt Behandlingspedagog utbildningen förstår mej. Jag ser framåt att åter träffa mig mina eminenta lärare igen.

Året som gick fyllde mej med tillit, styrka, sorg och livsglädje...

Gott Nytt år Kamrater & vänner

I denna såpa bubblar ideérna...

Kategori: Hobby

Jag har hittat något som jag tycker är skitkul. På ett sätt så borde det faktiskt associera till skit eller snarare skitsanering, eller en smutsborttagare. Jo jag har börjat med något så vansinnigt skojigt och det är tvålgjutning. Ja jag vet, det låter fånigt löjligt, men det är som sagt skitroligt. Jag har köpt tvålgelé som jag smälter i ett vattenbad, tillsätter doftmedel och paketerar in i fin förpackning.

Det började med att jag köpte en tvålsats på Panduro, för att testa och jag blev som sagt besatt och den är beroendeframkallande. Jag köpte en kartong som heter "Angels". Alltså bara att starta, och tillverkningen var igång. Gubben undrade vad vi skulle ha alla tvålar till, vi som bara använder flytande tvål. Jag sa att jag kunde väl sälja dom eller ge bort. Sedan visade jag upp tvålarna på Facebook och jag sålde slut på dom. Plötsligt hade jag inga tvålar att ge bort så jag fick åka och handla lite saker och vips så var tillverkningen igång igen.

Nu ska jag visa upp lite egna bilder från den första framställningen...




Tvålsatsen som inspirerade mig till att börja med gjutningen.

De tre första tvålarna i tillverkningen...



Nr1: Såld. (Änglasatsen)




Nr2: Såld (Änglasatsen)




Nr 3 Såld. (Änglasatsen)




Nr 4 Finns kvar...(Fri design)  Såld




Nr 5 Såld. (Fri design)


Nu tog tvålgelén slut, och jag åkte och köpte ny, plötsligt så puttrade det igång nya tvålar...




Nr 6: Finns kvar... (Fri design)




Nr7: Finns kvar...(Fri design)          Såld




Nr8: Finns kvar...(Fri design)         Såld




Nr9: Finns kvar ...(Fri design)          Såld




Nr10: Finns kvar...(Fri design)  




Nr11: Finns kvar...(Fri design)   Såld




Nr12: Finns kvar...(Fri design)         Såld




Nr13: Finns kvar...(Fri design)




Nr 14: Finns Kvar...(Fri design)


Alla tvålförpackningar blir olika, ingen är lik den andra. Inspirationen och kreativiteten flödar, ja rent av bubblar under arbetets gång.

Ja det bubblar ständigt av nya ideér och det finns egentligen inget hinder i tillverkningen. Det är som om att skapa små konstverk, med fingerfärdighet och livlig fantasi så kan omslaget till tvålen bli hur som helst.

Om ni inte hittar den sista klappen till din vän, då vet ni att det kokas tvål i Forssa för fullt...

God Jul!


Jobb, Politik och släktforskning...

Kategori: Hobby

Just nu rinner tiden mellan fingrarna. Trots att dagarna blir "längre" så känns de snävare. Nu finns det inte så mycket ledig tid till övers i kalendern. Jobbet kräver sitt, det är tider som är självklara. Politiska möten och planeringen för 1:a Maj är i full gång. Sedan har jag ju mitt absoluta nya "fritidsintresse" och det är det där med släktfoskningen. Jag har laddat hem några program som jag börjar att klara av, jag har anmält mej till den lokala släktforskarförening som finns här i staden. Dom har jag varit och hälsat på, och har skrivit in mej som medlem.
Så nog sjutton finns det att pyssla med.

Jag har synat kyrkböcker på nätet ifrån Bohuslän/ Värmland och Dalarna. Jag har inte kommit längre med min farfars far Johan Martin. Det tänkte jag att jag skulle få hjälp med när jag kommit igång på släktforskarmötena. Det var otroligt roligt att se den lilla brokiga skaran som satt i släktforskarlokalen med sina datorer uppkopplade mot internet, ivrigt sökande efter anfäder. Alla var hjälpsamma. Däremot har jag kommit en liten bit på vägen på min mammas sida.
Jag gick ner efter jobbet i Tisdags till deras lokal, blev sittande där en alltför lång stund. När klockan hade blivit 19.00, då ringde Maken Stenlund och undrade var jag var. Jag hade helt och hållet glömt av honom och världen runtomkring för några gamla döingar. När han ringde så sa jag att jag hade "hittat några gubbar", han undrade såklart va det var för gubber, och jag la ju då till att alla var döda och att jag befann mej i släktforskningslokalen. Rappt sa han på sitt lite släpiga Hönsarvsmål att: - Du kan ju hälsa dom att det inte är så mycket liv i gubben du har hemma heller...Ja han får till det ibland.

Nu har jag inte tid att blogga, ska köra en repa i "Död boken" 1900-1920.

Ni ska nog se att vi åtminstone slipper hamna i den boken, nuförtiden så hamnar vi på Riksarkivet om det ingår formalin i den resan får vi forska i.....

Det är skönt, nu är vi på Campingen igen...

Kategori: Hobby

Gårdagen var det fullt upp, från morgon till sena kvällen. En heldag med socialnämnd är ingen munter sysselsättning. . Då det redovisas dystra siffror och minus. Den sittande Borlänge makten har gjort det svårt, ställt till det så att det är tufft att kunna utföra det lagstadgade uppdraget. Efter heldagen var det hem och lyssna på Kommunfullmäktige på Borlänge Närradio, ett kacklande, samtidigt hade de socialdemokratiska förtroendevalda en uppgiven röst i talarstolen. Nils Gossas (MP) var som vanligt uppe och spökade titt som tätt utan att bjuda på något vettigt. Jag somnade till Jan Bohmans röst, då var jag trött.

Idag har vi åkt ut till husvagnen, det känns skönt. Strålande sol och värme, det är ju det som jag har längtat efter. Jag har hottat upp min plats med blommor, i år är temat vitt. Jag har suttit uppe på min "stylade" terass och fluktat ut över campingen, jag har kisat mot solen och jag har njutit.


Nu har det blivit kvällen, solen är på väg ner och jag sitter i förtältet och en liten kyla kommer krypande. Här ute blir jag så härligt trött och längtar ríktigt efter att få gå och lägga mej, titta på tv, och vräka i mej godis. Allt är så enkelt här ute, inga måsten. Jag väljer om jag vill läsa en bok eller vara ute och babbla med folk.


Micke har hållt på med båten, bytt några eklister vid relingen. Nu ska han lacka dom. Snart så sätts den i sjön, kanske blir det en fisketur på söndag. Vem vet om jag tar ledningen i gäddkampen, ja vem vet.

Det lackar mot hundgöra...

Kategori: Hobby

Det här projektet är inte alls som att göra ett Triss-skrap, utan här talar vi om ett slitgöra. Att skrapa en triss, är för en kort sekund ett nöje. Sedan är man snabbt tillbaka till verkligheten igen.
Att skrapa en båt, då talar jag om ett hundgöra och ett muskelarbete i högsta klass. Även ganska tålamodsprövande. Ännu en äktenskaplig utmaning.  Idag åkte presenningen av, nu ska vi påbörja detta jobb. Redan i höstas insåg vi att det inte är ett hastverk, och därför önskar vi nu väder, och arbetsro.



Äktenskapsprövande, det finns sådana sysslor. Då menar jag förtältsuppsättning, båtskrapning. Det finns säkert flera sådana, men har förträngt dom.
Det jag undrar just i skrivande stund är om vi kommer att hinna med allt denna sommar. Då menar jag att det är fler båtar att ta hand om. Min gubbe samlar på sådana. Alla är i Titanic klass, nära undergång. Sedan ska vi också hinna med gäddkampen. Våran blivande tradionella utmaning, där jag ska fiska upp största fisken och vinna över Micke. I år blir det andra året, om jag inte minns fel så hade vi redan startat vid den här tiden förra året. Jag hoppas att vi får i båten ute vid Ön i helgen som kommer.


Jag är övertygad om att den här gamla Norska klenoden kan bli vacker. Jag inser att det är många timmars arbete som ligger framför oss. Kanske en dag när vi får många pengar över, då satsar vi på ett nytt kapell. Självklart kommer det fortsättningsvis vara ett rött. Motorn, en gammal Penta måste ses över. Jag har hört att det finns en klurig, och snäll Gubbe vid Rämen som "önskar" sej lite hantverk. Han är en fena på motorer, men han sitter säkert ute vid bryggan och knåpar på en tjock roman, en framtida bestseller. Om gubben är arbetslös är det bara att höra av sej*fniss*


Som alla medaljer har även denna runda skönhet en baksida. Tänk när jag sitter i aktern med min runda baksida, och vrålar ut "Den gamla Nordsjön som svallar och brusar". När solen gör glitterstänk i vattnet. Då lacken på båten har sådan finnish att det glittrar om "Tjocka Berta", Jag vinkar och ler, medan dunket ekar mellan kobbarna, sedan sneglar jag på min man, blinkar till med ögat i en stilla flirt. Jag viskar sensuellt till honom: "Nu är vi i hamn Kapten..."

Så här ser det ut när man vinner fisketävling på datan...

Kategori: Hobby

Högst på listan står mitt användarnamn,
alltså Mamma Mia vann .
Idiotförklarad kan jag inte bli,
för jag är det redan.  :)




Än är inte postgången död...

Kategori: Hobby

Min make fick en morgon ett paket på posten. Det var inte så att han var oförberedd på det och han trodde inte att det var någon äkta bomb eller så, han visste att det var ifrån en hängiven fiske/ och bloggkompis uppifrån Storsjöodjurets hemtrakter. Han heter Jonny och verkar vara en riktigt rolig prick, med en ordsvada som får en svavelfabrik att verka oskyldigt len i jämförelse. Nåja, Johnny är nog en man med poetisk ådra och även periodvis är en romantiker som älskar sin kvinna "Sarons röda ros".
 Med det gröna paketet i hand såg man glittret i Mickes ögon, och barnet inom honom visade sej.
Med en nykokt kopp kaffe började han sin paketöppning, paketet var väl tejpat med silvertejp, och han fick verkligen jobba.

   

"Rena rama julafton, han rev och slet i paketet, det första som dök upp ur
paketet var en Rapala (stavningen?) och den var till mej..."

I paketet låg det fiskeutrustning så man hade kunnat klätt en julgran, det glittrade i regnbågens alla färger och som sagt jag fick en fin Rapala som ska användas till sommarens gäddkamp. En riktig dräpare om jag får tro Johnny.
Egentligen hejar inte dessa fiskekompisar på mej, utan karlarna håller ihop i det här med fiske. Fast jag bryr mej inte i det, för jag vet min kapacitet. Fiske är inte något nytt för mej, fast jag erkänner att insjöfiske och gäddfiske är väl inte något som jag har praktiserat.
 Som 9 åring fick jag en gädda på 7 kilo i Sellnäs, och den kämpade jag och min kompis Raffe med en hel sommar. Den stod i vassen, och jag var den som fick den till slut. Jag och Raffe bodde i samma trappa, och efter min fångst var han sur hela hösten. Min gubbe han blir aldrig sur när jag får fisk, han blir bara revanch sugen. När jag har krokat något då brukar hans röst gå upp i en upphetsad falsett så fiskljusen ute på ön lyfter ifrån sitt bo.



"Kortet blev inte det bästa."

Som ni ser här ovan så blev inte det årets bästa bild, och nu när jag skulle ta ett nytt foto då hittar jag inte draget. Kan det måntro åkt med ner i bland gubbens fiskesaker? Jo så är det nog, han är baske mej livrädd nu. För säsong II det blir ingen enkel match för honom. I somras då köpte jag ett Kamikaze(drag) på Dollar Store för 30kr, ett ettrigt  drag som gav fin utdelning, en fin gädda, och där stod han med käkarna nere i knäskålarna och jag dansade en durkvals. Man ska aldrig underskatta ett envist stycke som mej. Har jag gett mej f-n på något då ger jag mej inte. Ej heller ska man underskatta "billiga skitdrag", hugger det så gör det det oavsett vad man har betalat.

Efter en stund då upppackningen av skett av det gröna paketet så såg det ut så här på köksbordet. I det läget då ser man hur ens man verkligen njuter och trivs med att leva. Alla dövöron slår till, och tunnelseendet är ett tillstånd som liknar att försätta sej i ett Nirvana tillstånd.

     

"Smörgåsbordet dukat"    "Yiiiiia Kaaamikaze."

Jag vill därmed tacka Johnny för att han gör mej till vinnare sommarens Gäddkamp säsong II, förra sommaren vann maken med en marginal på ett halvt kilo. Nu får han sej en revansch om han vågar att anta utmaningen. Det återstår att se.

Som ett sommarminne lägger jag med denna länk, våga inte missa att klicka på den. För då är du en fegis...
 http://miajaverling.blogg.se/2008/july/nu-va-det-min-tur-att-fa-en-fisk-en-fin-abor.html

För övrigt så ligger förra sommarens fiske i kategorin "Hobby", där kan man gå in och kika hur det blev...

Världens mest osänkbara skepp...

Kategori: Hobby

Titanic skönk på sin jungfruresa för 94 år och 184 dagar sedan, 1912. Hur det blir med vårt nya vårprojekt det vet nog inte ens gudarna. Nog har vi en del jobb framför oss. Det handlar om en total make over av denna skönhet. En träsnipa är en båt med liv i, det ska bli riktigt roligt att få sätta tänderna i denna utmaning. Den ska absolut tätas innan den ska i vattnet, det är en sanning.

        

Nu får den stå i vår trädgård tills vårsolen smeker fram ifrån den kalla vintern. Det blir en hel del arbete. Ännu har inte snipan fått något namn, men alla förslag tages emot. "Sjöhäxan" kanske kan passa...


Dagens svamptur i Idkebergstrakten...

Kategori: Hobby

Idag tog vi en liten vända till min favoritskog. Jag tog några bilder, för att visa va häftigt det är där.




"Här porlar bäcken- någonstans sitter näcken..."




"Såg ingen fisk..."




"En hel skog av Gul Trumpetkantarell..."




"  Flockvis..."




" Smaskens..."




"Stenåldersgrav?"




"En svampplockare i bakgrunden..."




"Den här fingersvampen gjorde "fuck you" åt mej..."




"Rätt som det var dök det upp en korvkiosk.."




"...och en som stod i kö..."

Samlaren som rustar för framtiden, eller...

Kategori: Hobby

Min gamla morfar Ronald en morfar som jag aldrig träffadeför han dog innan jag föddes. I princip vet jag nästan inget om honom mer än att han kom ifrån Filipstadstrakten (likt Nils Ferlin) och att han jobbade på wasa bryggeriet samt var bosatt i ett ruckel i Mjälga. Men små historier om honom har man fått viskat i sitt öra var att han var en underlig gubbe som samlade på det mesta. Om han hittade en strumpa då sparade han den ifall att han skulle ha turen att hitta maken till strumpan.
 
Sparandet eller samlandet är olika hos människor, hos några ter det sej som en sjukdom då de sparar allt, jag har sett ruskiga dokumentärer om folk som lever i en fruktansvärd misär tillsammans med sina samlade sopor. Då de själv inte alls förstår att det är något fel. Sedan har vi de som samlar på teman, tändsticksaskar,  eller kapsyler och andra prylar. Jag har varit en småskalig samlare jag, då har det varit gamla plåtburkar, ni vet dom som fanns i handelsbodarna förr i tiden. Gissa om de tar plats på vinden, stora burkar som rymmer luft, var finns glädjen att ens äga plåt ? De och andra små ting ska jag sälja iväg på loppmarkanad, för man blir inte lycklig av att ha en vind full med "bröte". Vad vill vi uppnå med att samla, och sen gnälla att man har det trångt. Tacka för det, vi har mer än vi behöver och vågar erkänna.

En snäll granne som jag har hon kommer ifrån Lettland, jämt på hösten flänger hon i skog och mark. Där samlar hon stora mängder bär och svamp, fryser in i sina frysboxar. Hon erkänner själv att det sitter i sedan hon var liten och växte upp under kriget och de samlade mat för att överleva. Det är ett betende som jag förstår och accepterar. För det finns logik i det. Där handlar det om överlevnad. Nu är det så här att det hon plockar idag och fryser in, det äter hon också upp. Ibland kommer hon in med bakverk i alla de former och smaker. Den grannen går inte av för hackor.

Tillbaka nu till vardagssamlandet, kan det vara viktigt att samla på fina knappar, tja för den som samlar på det är det nog så. Men om vi pratar om saker som vi inte använder och ligger år ut och in utan att se dagens ljus, då måste man väl börja undra om det inte är dags att slänga sakerna. Är det konstigt att garderober och skåp är fulla. I min familj är vi tre som bor hemma, om jag räknar ihop mina tallrikar och då är det plus de som finns i fina servisen (som aldrig används) 30 stycken. När f-n ska jag använda alla dom, ja ni hör ju själv va onödigt många det blir. Om jag sedan borjar att gå igenom alla ägodelar då blir det nog en större ekipage till soptippen än en bil och släpkärra.

Jag försöker hålla en regel, med jämna mellanrum och det är att, har jag inte använt saken eller klädesplagget de senaste två åren, då är det bara att göra sej av med dem. Varför ska en familj på 3 personer vara ägare till 25 handukar och badlakan eller otaliga gamla påslakan i konstiga mönster och färger. Då säjer nog den som samlar: " Ja men dom kan man göra trasor av..." och när använder man de trasorna då, när man går på fest och stoppar i fickan för att snyta sej i ? Troligen inte. Nej det håller inte, jo om man väver mattor.

Jag har börjat att tänka mej för innan det drar i shoppingmusklerna. Jag ställer en fråga till mej själv på fullaste allvar om jag egentligen behöver den prylen, och oftast blir svaret nej och plånboken tjockare. I framtiden måste nog fler sluta med det betendet där man köper prylar, allra helst sådana som inte fyller någon som helst funktion. Jag orkar inte samla på mej mer skrot, utan har börjat att göra mej av med en hel del. Man vill inte att ungarna ska behöva rensa ut efter en när man dör i flera veckor. Dom har säkert annat att göra än att åka till tippen med gamla plåtburkar.

Jag har stannat upp, och jäklar vad mycket plats jag har runt mej när alla saker är borta. Mina minnen finns i huvudet än så länge, jag tror inte på minnessaker. För den dagen jag skulle tappa minnet, då minns jag inte heller vad prylen betydde för mej. Där sitter jag på "Hemmet" med en plåtburk och låtsas minnas något. Ja ni hör ju själv att samlandet fyller ingen funktion rent praktiskt, utan man fyller upp något tomt hål med en tändsticksask eller en knapp eller frimärkssamling. Eller en gammal plåtburk där endast ett litet affektionsvärde finns, eller gör det inte det?

Föresten min gamle morfar Ronald han efterlämnade bara omaka strumpor efter sej...

Trojanska Hästar och "Svenska" Kräftor...

Kategori: Hobby


Vår data är fylld av konstigheter, trojanska hästar i massor. Vi försöker att desarmera denna vilda flock varje kväll, men på morgonen vaknar de till liv igen. Det visar sej genom att datan uppför sej otroligt underligt. Internet poppar bort och saker poppar upp. Och allt är som en röra, ungefär som man tar ett gammalt arkiv fyllt med papper och drar ut alltihop och försöker att trycka dit det sedan på sin plats. Popp-upp fönster som förmedlar allsköns skitreklam.

Jag vet då i alla fall inte hur jag ska bekämpa dessa konstigheter, mer än att köra ett virusprogram.

Det känns läskigt på ett inte oroväckande vis att ha hästar i datan, när jag var liten då önskade jag mej en riktig häst. Men nu är jag stor och vill inte ha någon häst vare sej i ett stall eller i datamaskinen.





Kräfttider, det är en trevlig tid. Att peta med dessa varelser är en dröm, och smaken är så god att snålvattnet strömmar hinkvis ifrån kindväggarna. Att behöva köpa kinesiska importerade är en skymf mot det svenska folket, kvalite´n är varierande och en del märken går inte att äta, för de smakar inte alls gott. På de ställen där det finns stor mängd kräftor i vattendragen borde lokalbefolkningen få köpa fiskekort och få fiska. Under det fiskevårdsregler som existerar. De gamla 1800- tals feodalreglerna är förlegade och där bestämmer några få i sin intima klubb att nu fiskar vi som får fiska.


Det är historien som avgör vem som får fiska kräftor. Fiskerätterna har en lång historisk bakgrund. I begynnelsen fördelades fiskerätterna på 1800- talet till personer som ägde skogs- och jordbruksfastigheter. De betalade extra skatt för att få ha fskerätten. Så huvudelen av de som får fiska i dag är de som har de fastigheterna och fått ärva eller den har ingått i köpet. Så cirkeln i den inre kretsen är sluten. Innan 1972 kunde enskilda fastigheter få fiskerätt, men när den nya fastighetsbildningslagen kom var det stopp.


Fiskevårdsföreningen är de som har en beteckning över de som har lyckan att få fiska, samt Fiskevårdsområdet för det  område man menar sitter en styrelse som har fastighets/ namnförteckningar över de fastighetsbeteckningar som har fiskerätt. Och i den styrelsen sitter enbart personer med fiskerätt. Och så har det välan varit i åtskilliga år. Jag "paralelldrar" det hela så tycker jag att det liknar en inmutning, likt den som guldgrävarna gjorde då de kom till Klondyke. Det här är mitt, och fan den som rör mitt guld.


I skogen finns det svamp åt alla i våra sjöar behöver man ha en fiskerätt för att få fiska. Det handlar om ett självklart ägande som finns med i modersmjölken, och att släppa in utomstående är inte populärt. Säkert är tanken att dela med sej av det röda guldet helt obefintlig.


För mej är det här en fråga som handlar om att bryta den trenden och att fler borde få fiska när tillgången är god. Det är en rättvisefråga, samtidigt som äganderätten står som motpart. Under några år har jag försökt att försöka få mej att förstå systemet i uppdelningen av fisket, men som en vän av folket blir jag inte klok på de inskränkta lagarna som finns och följer med i århundraden. Detta borde väl gå att modernisera och göra kräftfisket mera demokratiskt. Varför skulle det vara omöjligt?

Tidigare har jag haft ett inlägg och en kopia av en insändare i en lokaltidning om just kräftfiske i Borlänge. Och jag länkar till det inlägget här.


Till helgen på Lördag då åker jag och familjen och lägger i tolv burar hos en kompis som köpt sin farmors hus, och när han kollade upp om han hade fiskerätt visade det sej att det hade han. Den grabben har guldbyxor han. Att bli så belönad är som att vinna på lotteri. Han överlåter sitt kräftfiske till oss en dag, eftersom det finns flera i sjön efter vårat fiske. För att inflika ska jag säja att ägaren får överlåta sin fiskerätt till andra. Detta säjs så ingen tror att vi tar burarna och åker hejvilt och tjuvfiskar i trakterna.


Jag hoppas att många får tillfälle i år att få smaka på de "svenska" signalkräftorna. Nå ja inte riktiga svenska. Men ändock färska och kokta på klassiskt svenskt vis med dill, salt och socker. Det är annat än de Kinesiska.




"En signalkräfta fångad i våra vatten, storleken på många är så här..."

Fiskarfänge- Borlänge- Gäddhänge...

Kategori: Hobby



" Det är inte var kväll man möter sin make i en rungande solnedgång..."


Förutsättningarna var kanon för vår gäddkamp även denna kväll, trots illavarslande åskmuller tidigare under dagen så artade det sej till bra. Det hade regnat på dagen i Borlänge och i Torsång men ute på vår udde hade vi klarat oss.
Vi drog ut vi sjutiden på Ösjön, första stället gav inget så vi tuffade på ut mot ett grund där Micke hade fått båd gädda och aborre tidigare. Ganska snabbt hade Micke fått två gäddor i två kilos klassen, då sjönk mungiporna en stund, men ganska snart tänkte jag: "Va Fan...". Den tredje Gäddan var min och den tog jag på ett drag jag fick när jag fyllde år men minns inte vad det heter. Gäddan följde draget, och jag vet att jag jerkade ganska långsamt och så vid båten tog den och vikten var 2 kilo precis. På den blev inget kort för det glömdes då Micke filmade.

Efter ett tag lämnade vi det grundet och tog oss till ett Mickegrund, där fick han en Gädda som han var tvungen att ta upp för den var illa biten. Den vägde ca 1,5 kilo. När vi var mätta trollade vi oss bort till grundet med solnedgången, där hände tyvärr inte det något. Men kvällen var ganska skön så det gjode inget.

På hemvägen frågade jag om vi kunde trolla, och då satt jag på en 16cm drag, ett som jag köpt på Dollar Store för 30 kronor. När jag kom hem med det så drogs det väl lite i hans "fiskeproffsmungipor", efter en stund satt det något på min "Kamikaze", det var en bra kamp så jag var övertygad om att det var en storaborre, men väl satt en gädda på 2,3 kilo.
Jag har inte gått om honom i kampen men väl har jag kommit ikapp något och ligger bara efter med ett halft kilo. Ja spänningen är förtätad.



"Hon vill, och hon kan..."




"Kamikaze 16 cm, 30 kronor på Dollar Store, inte nog med att jag kan fiska,
jag kan även fynda..."


Nu tar jag farväl ifrån fiskarna, grabbarna för att åka in och jobba igen. Två dagar går alldeles för fort. Nu längtar jag till nästa ledighet och gäddkamp. Nästa helg blir det kanske kräftfiske, det är jag kär i det fisket och jag älskar att kränga i mej dom också.

"Krok on"

Nu va det min tur att få en fisk, en fin aborre...

Kategori: Hobby

Vid femtiden for familjen ut på en trollingtur, det var varmt väder men lite molnigt. Vi körde en stund och tjoff så fick jag ett hugg och det visade sej vara en fin aborre. Den vägde 720 gram och är den största jag har fått någongång. Egentligen har jag nog aldrig fått en aborre på spö och drag någongång. De få gånger jag fått upp någon har det varit när man pimplat och då har jag bara blivit belönad med smått "skit".

Det var roligt att känna kampen för den bjöd på ett tyngre motstånd än gäddorna jag fått innan. Först trodde jag att det var en jättegädda, och att jag äntligen kommit i ledning i gäddkampen igen. Men så var det inte, men inga sura miner för det. Jag värderar denna aborre högt eftersom det är en god matfisk. Så nu läggs denna i frysen och sparas till en kommande middag.

Förövrigt så har vi idag ätit aborre, färsk potatis och skirat smör med dill till middag idag. Detta är fångst som maken samlat på sej. Det är så ljuvligt gott och snålvattnet rinner i munnen när man fräser fisken i smör. Stekpannan liksom talar till en, och fisken bara ligger där och frestar och är läcker...
Gott var det i alla fall.

I kväll lämnar jag mina pojkar här på "Ön" för att åter åka hem för att jobba, jag gör två skift till sedan är jag ledig lördag och söndag. Gissa om jag åker hem med tung kropp, och en tår i ögat. Men ser fram emot den lediga helgen. Då kanske jag får upp en slö gammelgädda, och någon ny aborre.



"En skaplig go´bit..."




"Nu börjar jag att bli proffsig, om jag själv får säja det, å det får jag..."

Kors i taket en gädda...

Kategori: Hobby

Vi gav oss ut i den gråtunga kvällningen, campingen låg ödslig. Regnet hängde som ett bungijumpgummi i luften. Vinden pinade på i en riktning som fick armhåren att resa sej, och en rysning kom längst nacken och gick ner längs ryggraden. Vinden slet i tältdukarna och inne i husvagnarna hörde man svaga röster och ett blinkande sken ifrån tv- apparaterna. Stämmningen var förtätad, och mystiken steg.
Vi såg på varandra och förstod att kvällen inte skulle bli som de kvällar vi upplevt innan. Det fanns något i luften, en skräck som gjorde oss skräckslagna, men vi visste att i detta läge kunde vi inte tveka. Det fanns inget val, ordet återvändo fanns inte som tillval. Tiden var här.
 Pilen nere vid bryggan piskade i takt med vinden, den snärtade till mej på kinden. Knarret ifrån de ruttnande bryggplankorna lät som ett väsen som tagits ur sjöns dyiga djup. Det sjöng och ven i rören som pålats ner som stolpar. Den redan slitna bryggan, med den gamla cuprinolen gav inget välkomnande intryck. Suckarna ifrån de gistna ekorna dånade som stön i luften, de bad om nåd. Vassruggen rasslade med sitt kvistverk. Stämmningen kändes som en kall, rå höstdag, då mörkret kramade som mest...



 
"M&M kvällen då de förvandlades till Ösjöns invånare..."


På kvällskvisten vid halv åtta snåret styrde vi kosan ut till några grund, där provade vi en stund men det enda som satt spår i min kropp var den kalla vinden. Jag frös något så gruvligt om händerna, men inte ett gnäll jag gjorde. Snällt och fogligt fiskade jag för kung och fosterland, och kanske ett apanage i form av en fisk. Rullen skrek, och draget c29 ville inte locka. En liten aborre foljde med till båten på första kastet, sen såg jag inte röken av honom mer.

Efter ett tag då åkte vi till grundet där jag fick min 1, 8 kilos gädda "för längesedan" då efter något kast högg detta "lillmonster", jag kände att den inte var tung, men jag blev otroligt glad och befriad att jag äntligen fick en fisk. Äntligen fick jag ett kvitto att jag kan få upp en fisk och att jag är med i tävlingen. Inte då som en rysk sällskapsdam utan en konkurrerande spelare. Så här glada var vi jag och fisken...




"Tummen upp, och körs i taket"...



"Han tog på Buster Jerk (C99) tror jag att det är"...



"Svansen var jättefin i verkligheten, som en livsfarlig leopard"...


För min egen del så känns det så mycket roligare, helst då att jag bevisar för mej själv att fisken vill nappa på mina beten även fast jag inte har en näve matjord i fickorna...

Det var en rackarns tur att jag fick fisk, för Tapani (husfinnen på campingen) hade beställt en av mej. Måhända skulle han göra Gäddlahtiko...(Gäddlåda)...Ja jävlar i min låda...

Utkast: Ösjön...

Kategori: Hobby

Mot kvällningen tog vi ånyo en tur mot den stora utmaningen. En viss bitterhet över att man inte kännt något napp de sista gångerna maler inombords. Själsligen kuggar man ur på något vis då man står bredvid och får se när utmanaren får fisk gång på gång. Idag kände jag att nu måste jag försöka råda bot på detta och komma ikapp med själförtroende och allt vad som ingår i en gäddpate´. På första stället fick Micke naturligtvis ett hugg ganska på en gång, då kände jag att alla broar rämnade och ett påklistrat leende tog över min personlighet. Jag kunde ha simmat iland och bara lägga mej ner för att självdö. Gäddan han fick drog han upp på "Leksands Jerken" och vägde inte ens ett kilo, men det va ändå en fisk.



"Isfiske eller"?


Vi drog vidare ut på ett annat grund som inte gav något gensvar, men humöret hade ändå jobbat sej upp och någon slags lycka hade jag ändå inombords. Inte minst en tro på mej själv trots alla mörka tankar.
Då drog vi vidare utpå Ösjön mot Ornäs...







Utanför Ornässtugan provade vi en stund men ingenting hände.

Mot slutet stannade vi utanför en ö, där slängde jag ut och fick ett hugg på engång av en pigg gädda, tyvärr så fick jag inte upp den och hade jag fått det då hade jag nog återtagit ledningen i vår kamp. Något som irriterar mej är att hela tiden så kommenterar han och pratar i bakgrunden att: " Ja får du upp den gäddan då leder du nog, den väger nog över två kilo"... Varför ska det kommenteras, i en sådan stund skall absolut tystnad råda, där jag själv får reda ut och koncentrera mej på min match. Om jag fick önska . Jag vill ju kunna ta egna beslut och fatta snabbt och resonera med mej själv. Jag tränar ju och är inte en insjöfiskare men vill väldigt gärna lära mej. Ingen ska påpeka, det är bättre om man ber om råd.
Naturligtvis sa det plopp, och gäddan försvann ner i vattnet. Fastän besvikelsen så måste jag erkänna att jag känner mej bättre tillfreds nu när jag fick ett kvitto på att jag inte gör alldeles fel. Jag kan få fisk och det fick jag på Buster jerk C 101.

Vi styrde kosan hemåt och jag lovar att det känns bättre och jag vet att jag kan nå större vikter och jag har fått bevis att fisken även vill nappa på mitt spö.



Ikväll serveras inte Gädda med ovanstående sås, utan vi rostade bröd och kokade ägg, skalade räkor och åt en alldeles utmärkt räkmacka.



"Med detta drag går jag en ljus framtid till mötes med, åt hell med makens
Leksandsdrag, jag fruktar icke det"...


Godnatt alla Fiskegangsters, vi syns snart då jag ger ny rapport. Nu är gubben orolig och gäddorna är alldeles skakiga i bena...

Mannen som talar med Gäddor...

Kategori: Hobby

Nu är jag fullt övertygad att Micke står i pakt med gäddmonstren. Han säjer att där står det en gädda, så kastar han ut och där står en gädda. Idag fick han en på 1,4 kilo och en på 1,9 kilo. Han fick hugg av en som säkert vägde mer än 2kilo, men den tappade han "tyvärr". Själv hittade jag det bästa sjögräs stället i hela Ösjön. Jag tappar lite av självkänslan och vill så gärna få ett bevis att jag har rätt teknik, i och för sej har jag fått fisk med den akrobatik jag besitter, men lite mer må jag ju få önska.



Kvällen var skapligt fin och vinden har äntligen mojnat, nu var det lugnt men
något kyligt...





Mot Ornäs dök några orosmoln upp, men gled förbi...





Gäddmicke som stolt visar upp sin fångst...



Själv siktar jag in mej på motljus, och är glad för att se solen...





På hemväg med mungiporna nere i fotknölarna...


Ja vad säjer man, det är bara att komma igen och inte sitta och ömka på en campingstol. Gode Gud ge mej en fisk så stor så jag slipper ljuga om den...

Där regnbågen tar slut står gäddan...

Kategori: Hobby

Jag tyckte att Micke och regnbågen blev en härlig symbol. Där står han som ledare i utmaningen och rgnbågen visar var jag kan få storgäddan. Gäddan finns borta vid campingen, kanske nere vid bryggan.





Det måste vara ett tecken. Som gammal trollkärring så brtyder det fisk:-)

Oh What a day, (engelska), Åh vilken uslig dag...

Kategori: Hobby

Vid sextiden puttrade vi ut med båten i snålblåsten. Med några nya drag tycktes hela världens stora gäddor ligga framför mej, men dom ville inte trots mina böner och riter. Det var han som jag är gift med som kammade hem ledningen idag.

Eftersom det mobila bredbandet inte vill släppa in bilder denna kväll så får jag berätta om denna underbara afton. Jo först drog han en Gädda på 1, 4 kilo, och jag kände att lugnet återvände i min oroliga själ. Sedan bytte vi ställe, där det verkade heldött och ganska tråkigt ställe. Pang sa det på det draget som han hade snott från sin pappa, (jag visade bild i ett inlägg innan) då fick han upp en Gädda på 2 kilo. Så nu blir det bara tv å gonatt ikväll:-) Här ska tjuras så det står härliga tider. ( Efter några minuter börjar bilden rulla upp som en "glad" överraskning). Själv hade jag som sagt ingen känning av fisk. Enda som indikerade som ett darr i linan var bottenkänning och sjögräs, och hela sjön är full av den växtligheten för det kan jag intyga.

       
"Här kommer miniatyrer, för det var så segt att jag hade fått helskägg om jag hade väntat på dem stora."

Mer rapporter kommer....

Nu har maken rotat i sina släktingars fiskelådor...

Kategori: Hobby

Ja nu tycks han finna lösningar i andras fiskelådor. Nu när Gäddutmaningen börjar gå in allvaret tecken så "spinner" hans hjärna på högvarv och vill hitta de bästa dragen. Nu på morgonen avslöjade han att han lånat ett drag ur sin pappas fiskelåda.


"Salmo Poland står det på det, ej testat ännu. M vill att jag ska skriva att
krokarna ska bytas ut. "




"Ni ser att snusen hänger och att illgrinet är förödande..."


Just nu i skrivandets stund så blåser det något vansinnigt på Runn/ Ösjön så vi hoppas att det lugnar ner sej framåt eftermiddagen. M vill också att jag tillägger i min blogg att vi ska åka till fiskeaffären för diverse inköp. Jag vet inte vad han har i kikaren men, jag kan investera en ny "giftig" jerk för eftermiddagen.