Mia Jäverlings Blogg

Otroligt vad många räkningar det har betalats in denna månad. Jag tror banne mej att det är rekord. Ja det är rekord för hela mitt liv. Maken till många och med en summa som får en gammal student att krokna. Trasig frys som ska repareras av en summa av 3700 kr, glasögon till sonen 2.100, glasögon till mej 4500kr, elräkning på nästan 6000 kr, pensinssparande, bilförsäkring, datahyra, tv licens, telefon,och hyra, plus några "småräkningar". Nu gick vi in på oljereserven, för att få täckning för den här månadens kalas. Hu va tungt.

Man ska inte gråta över spilld mjölk säjer ordstävet. Nej det hade jag heller inte gjort om det bara vart spilld sådan. Vissa månader och helst denna var förskräcklig. men huvudsaken är att vi klarat persen och att vi kan äta. Så det får inte bli något gnäll på mej. Fast jag hade inte räknat på att precis allt skulle komma och inte heller att det skulle bli så inåt.....dyrt. Hoppas att jag aldrig behöver uppleva något liknande igen...sade hon och blundade för nästa elräkning som troligen kommer att bli kraftigare.

Dagarna går som vanligt snabbt, och skolarbetet flyter på. Ja det finns inte mycket tid över för annat. Det är tur att jag inte är medlem i en massa föreningar för då hade jag inte kunnat vara där. Jag har politiken och släktforskningen, sedan är det enbart skola, egen tid och äta mat emellanåt som existerar. Jag har varit tvungen att utöka mina dagar och nästan blivit nattuggla för att hinna det jag ska göra. Så på helger blir det saftiga sovmornar, sådana som jag inte idkat på många år. Ja dygnet är lite upp och ner, bak å fram, inte som vanligt. samtidigt så går dagar, veckor och år alldeles för snabbt. Stoppa tiden bara för en stund och jag skulle vara glad. Men de kloke säjer att ju äldre jag blir desto fortare går det, undrar hur sjutton jag ska hinna få i mej en kopp kaffe och en macka när jag är 90 år då? Det blir att gå upp klockan 04.00 för att hinna.

Jag är ganska less på den här oändliga vintern, men ser faktiskt ljuset som återvänder. Jag har nästan hört en tendens hos fåglarna att det kan liknas som ett vårkvitter eller så är det rimfrosten som släppt ur örongångarna. Januari snart slut, februari blir halvtung och senan i mars då börjar jag så sakteliga återgå till livet. En djupfryst tant som åter vaknar, gnider ögonen och kisar ut mot horisonten och börjar nynna på en melodi. jag har kommit på, och det var för längesedan att jag är ingen vintermänniska, nej så är det. Alla kan ju inte vara det.

Tills vi råkas igen...ha de´....

Jag har en hel del att stå i och jag ska tala om att det är en sjuhelsikes saker som också blir gjorda. Här stryks roliga och tråkiga göromål ifrån listan i en rasande fart. Ska säjas att det är skönt som tusan.
Jag har blivit så himla ordentlig sedan jag blev stor. Det fungerar riktigt bra. Själv så är jag väl mest snopen över att mirakel och under står på kö för att komma in. Visst är det konstigt?

Det har blivit så illa att jag nästan tycker att det blivit roligt att betala räkningar. Eller så är det känslan att när jag släpper ifrån mej det sista öret, sprids en tillfredshetskänsla att det äntligen är gjort. Att jag får skaka av mej frustrationen över att alla tusenlappar har flygit sin kos.

Julen har varit lugn och skön, jag har firat tillsammans med familjen, sonens flickvän och hennes mor. Riktigt trevligt hade vi det. Vi åt det vi åt och det som fanns, det var inget krångel. Vi hade en liten paketutdelning och jag fick ett presentkort på skönhetsmedel. Okey jag hade önskat mej det. Det var inte gubben som tyckte att jag hade blivit ful, han har då i alla fall inte sagt något. Nä jag tycker att han har fått ett grannt fruntimmer, som är ganska speciell. Ett fruntimmer med olater och later, med egenskaper som mest är positiva. Han har haft tur.:)
Fast det har jag också. Min gubbe är bara bäst. Klart att andra tycker lika om sina gubbar, men det är för att dom aldrig har haft min. En sådan diamant som Micke släpper jag inte i första taget, så det är ju bäst jag sköter mej och är det där speciella fruntimmret. Jag har fått för mej att jag är snygg också. Det är roligt när jag får en sådan uppenbarelse av mej själv efter 50 år. Ja undrens tid är inte förbi.
Först var det Moses i vassen, sen blev det jag.
Nu kom jag lite ifrån julklappsutdelningen, jag gav gubben en lukta gott upplevelse med namnet "Bruno Banani", ja det klingar skönt i öronen och det sätter fart på sinnet i näsan. Han luktar som en marsipantårta med krydda.

Biobiljetter fick vi av sonen och hans flickvän, så nu framöver blir det Änglagård 3. Änglagårdsfilmerna i alla fall ettan o tvåan tillhör mina favoriter. Varje år eller en gång om året har jag en liten filmfestival för mej själv. Då ser jag Änglagårdsfilmerna och så har jag en dag då jag gottar mej med Ice Age filmerna. Sånt är mysigt. Jag ser fram emot Änglagård 3, det blir liksom ett avslut. Jag skiter fullständigt i vad recencenterna skrivit om den. Jag vet att den är så bra som jag vill att den ska vara.

Nyår firas också i godan ro, och på Nyår är gubben min ledig. Då blir det något gott på tallriken och Pommac i glasen. Det är så skönt att livet har blivit alkoholfritt. Jag har faktiskt mycket roligare utan sprit än med. Dessutom så lider jag aldrig av en baksmälla. Det är en bonus som heter duga.

...ja det blir väll att jag säjer till er alla...Ett gott slut och ett bra nytt år...


P.s Kommer igen med full kraft när tiden känns långsam.