Mia Jäverlings Blogg

Ja då fick jag nog, så jäkla nog. När jag får nog, då får jag nog på riktigt. Jag gör en enskild revolt vare sig jag tjänar på det eller inte. Att göra en singelprotest är bättre än att inte säga att något är fel. Sitta och bli förbannad det tar bara energi.

 

Jag har prenumererat på Borlänge Tidning i 16 år, betalat in i snitt 120 kr i månaden, i runda slängar har jag betalat ca 24.000 kr under alla år. Faktisk så må jag säja att Borlänge Tidning är en ganska informativ tidning som är snabba med händelser och jag har faktiskt trivts med pappersbilagan, trots att partibeteckningen på tidningen är Folkpartiet. Ledarsidan har varit skräp, men det har jag stått ut med, jag läser den nästan aldrig Ledaren.

 

Varför säjer jag då upp en tidning som jag ändå har trivts med? Jo denna tidning har ju som alla andra tidningar en nätbilaga, och i den nätbilagan finns ett kommentarsfält som fylls med så jävla mycket smörja.

Där är det okey att kränka personer, sjuka, fattiga, invandrare, svenskar, ja man kränker alla. Där får det förekomma dödshot som inte plockas bort. Varken tidning eller polis bryr sig i hoten.

Om jag under alla mina år har betalat in 24,000 kronor så borde de ha någon som sätter gränsen. Jag vill inte läsa dylikt, jag har inget intresse att se folk anonymt häva ur sig skit om andra. Mitt liv är alldeles för betydelsefullt för det. Jag vill inte sponsra till detta, jag tänker heller inte sitta som åskådare och se helvetet.

 

Jag ringde till tidningen och frågade hur många år jag hade prenumererat, efter deras svar, "16 år" så frågade de varför jag inte vill fortsätta, jag svarade och efter det skrev jag en insändare till tidningen.

 

 

Efter 16 år som prenumerant  på Borlänge tidning har jag nu sagt upp mitt abonnemang

Jag har haft tidningen pga av ganska bra kvalitet på innehåll, bra uppdaterad, och mycket information, fast rent politiskt har den varit fel. Fast det har fungerat.

Som modern människa så har jag även tittat i nätbilagan, men det är den som fått mig att noga överväga mitt beslut. Kommentarsfälten är av den värsta kvalitén jag kan tänka. Där spottar, sparkar, kränker man andra i parti och minut. Ruskiga kommentarer som jag absolut inte tycker ska få spridas. I två år har jag tänkt att de ansvariga måste väl snart skärpa sig, men icke. Det blir bara värre.

Jag vill inte sponsra slikt.

 

Nu är tidningen uppsagd och jag tänker aldrig mer köpa den förrän kommentarsfälten är avvecklade.

Tack och adjö

Efter mitt mejl så svarar insändarredaktionen att dom ska:

"Jag har vidarebefordrat Ditt brev till vår ansvarige utgivare, Ewa Wirén." (Ewa Wiren är ansvarig utgivare)

 

Svaret jag får från ansvarig utgivare är:

Hej,

Jag har förstått att du slutar med tidningen på grund av våra läsarkommentarer. Det beklagar jag, naturligtvis.

Våra läsarkommentarer är av väldigt skiftande karaktär och seriositet. Jag vill inte avstå från den stora mängden värdefulla kommentarer på grund av de som bryter mot våra regler. Men, jag vill att du ska veta, att vi inom kort inför en inloggning för den som vill vara med och kommentera. Det kommer att stävja de som inte tar kommentarsreglerna på allvar.

mvh

 Ewa Wirén

 

Nu har jag skickat ett svar till henne där jag talar om att jag inte tror att tidningen överhuvudtaget tänker ta med min insändare i papperstidningen, inte heller i nätbilaga heller för den delen.

Skulle tidningen någongång vilja göra en artikel, där jag på någotvis är inblandad så kommer jag att tacka nej, jag tänker inte bli något föremål för kränkande kommentarer, jag har tänker inte bjuda ut mej till någon jäkla cirkus. Om folk har åsikter så borde tidningen kunna göra som förr, att man skickar in en insändare, där man uppger namn adress och telefonnummer, även om man får underteckna insändaren med signatur så finns ändå en referens om vilken som ansett. Att skriva en insändare ger också varje person en respit och kan fundera över ämnet, och vad man reagerar över. Att den spontana jävligheten och ilskan lägger sig och blir i en mer konkret form.

Varför används då kommentarsfälten, jo för att det är enkelt att anonymt slå på andra. Jag ser inte det som annat än ondska, ja en ondska som förgör.

 

 

 

Borlänge Tidning! Jag kommer inte att köpa eran tidning förrän ni plockar bort kommentarsfälten, och går jag i graven utan att ni tagit bort dom så har ni gått miste om ytterligare 25.000kr, ja så är det. Jag vill även tala om för ansvarig utgivare att jag vill inte ha någon försäljare som ringer till mig inom kort och vill "sälja in" tidningen.

 

Vet ni vad konsumentmakt är? Jag vet...

 

"Har ni Blåkorn?" (gödsel) frågar kunden i affären. Ja säger expediten, fast jag vill hellre rekommendera detta gödsel "Giftfritt", för det är organiskt och har en jordförbättrare, medans Blåkorn är ett helt kemiskt medel som bryter ner jorden. Kunden kliar sig i huvudet och säger: "Njae, det är lika bra jag tar Blåkorn för det har jag alltid använt och min far och hans far. Ja grannen använder det också..." Ja sådana är vi, vi kopierar gamla normer och hur vi och släkten alltid gjort. Vi är fega och detta med normbrytning verkar vara livsfarligt för vissa. Varför inte införa nya normer i din familj, då slipper trätan bli "...att så gjorde vi aldrig i mitt barndomshem".

 

Ibland så blir Svenskarna dubbelt så religösa, fast de "inte" är kristna eller troende. Då ska det hållas på de traditioner som man fått med sig hemifrån, för Jesus eller Gud dikterade inte reglerna om vad vi får eller när vi får göra saker i december. En del skriker rätt ut om jag sätter upp min plastjulgran till 1:a advent, då hojtar någon till,, "så tidigt". Den SKA man ju sätta upp dagen innan julafton, för så gör dom i deras familj. Varken Gud eller Jesus har talat om när det är okey att pynta granen. Föresten så tycker jag att det är hur galet som helst att sätta in ett levande träd i en lägenhet. Först är det, åhhh så fint, sen hör man morrandet av att den barrar. Låt träden stå i skogen. Där dom trivs.

 

Uppfann Jesus Semlan, eller var det religionen som tog fram prototypen av en bulle med grädde? Inte vet jag och jag bryr mej inte. Men ramaskri råder när jag köper en Semla i januari, vissa säjer fusk, andra ropar: För tidigt!. Nej säger den tredje, att jag äter då inte min Semla förrän det är lagligt och det är på Fastlagsdagen. Ja fastlagsdagen, är inte det en religös helg, eller? Åt man Semla i Betlehem då? Sånt här trams om när man får äta vissa saker är urlöjligt. Surströmmingspremiären är i augusti, under tiden i fattigsverige fick man äta både sur och rå strömming då det fanns att tillgå. Det är väl ett i-landsproblem att sätta premiärer för surströmming, så mycket surströmming äts då inte så risken finns att det ska bli utfiskat.

 

Jag minns en sommar,  det var år 2000 och det var den sämsta sommaren jag minns. Det regnade konstant och var hur ruggigt som helst. Jag gick och var blåfrusen. När vi hade kommit in i augusti och ute i husvagnen var det trist så blev vi sugna på varm vinglögg. Vi åkte och köpte det, expediten fick gå lite bakom och hämta det för det var inte säsong. På kvällen så drack vi varm glögg och det blev en "snackis". Förmaningen var att "Glögg dricker man till jul"...hade Jesus bestämt det också.

 

Jag håller inte på vissa helger, skulle jag vara en sådan paragrafryttare då skulle jag ta mej till kyrkan varje lördag klockan 11.00. Till jul är det legalt att Svensson stiger upp på juldagsmorgonen och gnider ur sitt sömnskräp och åker till ottan. En gång om året då är alla synder förlåtna. Jesus har inte lagstadgat våra liv, det är inte normer och traditioner som ska sätta ribban, det är du själv som tar dina beslut när du äter Semla, kräftor. Sluta jamsa om datum och tider, och speciella helger, för du menar ingenting ändå. Och ingen av oss blir en bättre människa för att vi rusar till affären då surströmmingspremiären är och roffar åt oss en burk strömming. Vi är lika goda när på året vi äter den.

 

Sedan tycker jag att du kan ändra dig, i alla fall i beträffande om Blåkorn, ta ett annat alternativ i stället, ett organiskt. Då slipper du utarma jorden

Ser små bittra kommentarer här i bloggen, dom är anonyma och jag tycker jag ser lite avund i dom. Jag kan tåla kommentarer av olika slag, ibland även anonyma. Men sådant trams och "tycka" synd om, och fördomsfulla kommentarer plockar jag bort.

 

Åren pinar på, kroppen åldras, fast jag själv finns kvar inuti kroppen. Jag finns där under alla skavanker, jag har samma hjärna, samma tankar fast är slappare i skinnet.

 

Nytt år igen då. Jag ser verkligen fram emot året som kommer, jag tror att det kommer att hända en hel del trevliga saker. Jag känner också att jag nu som färdigkläckt utbildad kan koppla av den där tanken att inte klara, för jag är i mål. Och jag är synnerligen optimistisk att kunna få ett jobb. Som vanligt har jag inte gett några nyårslöften, löften kommer när dom behövs, inte en gång om året. Konstig ovana att alla ska gå på gym och tappa kilon, lova och ibland inte hålla. Vill jag gå ner i vikt, då motiverar jag mig själv och gör det. Jag har gjort det två gånger och det funkar...Nåja inte då jag gick upp igen, fast då tog jag tag idet igen. Jag vägrade köpa större storlek för jag gav mej rackarn att jag skulle tillbaka till min gamla garderob size 36.

Allt handlar om hur jag själv vill ha det och det är mina val som styr, så är det bara. Men det där med mat och julhelger är ju uppåt väggarna. Jag har inte ätit mer än vanligt i matväg, men godis och choklad har jag förbrukat. Inatt vaknade jag och mådde jävligt illa, först trodde jag det var magsjuka, men på morgonen då jag vaknade igen då var det bra igen. Magen pallar inte allt skräp vi matar i oss.Föresten tror jag att jag har antikroppar mot magsjuka, har inte varit magsjuk på 16 år, trots att familjen har haft det. Och då för 16 år sedan var det en juldag som jag blev sjuk, och jag tror att det var maten eller matförgiftning.

 

Under jul och nyårshelgen har jag äntligen kommit igång med min släktforskning igen. Den har varit undanlagd under en lång tid pga av skolan och att jag prosessat med mit eget liv. Sedan hade jag en forskning som inte lockade mig så mycket, det var på mina mamma och mormors sida. Mormor träffade jag aldrig, hon dog redan 1943 i TBC, då min mamma var 14 år. Det sägs att Anna Sjöberg var en ganska kall kvinna och visade inga varmare känslor till sina 3 barn. Anna (mormor) ligger heller inte i samma grav som min morfar och min mamma , trots att mormor och morfar var gifta. Nu när jag forskat så blir jag ändå ganska brydd över det, jag ska förklara.

 När min mormor Anna, hon som var känslokall gifte sig med min morfar så var det bråk i hennes släkt. De ville inte att hon skulle gifta sig med den slarvern. Morfar var enligt rykten glad i alkohol, och jag har ju känslan att han var nog en alkoholist. Men de gifte sig och fick tre barn, ett var min mamma. Det sägs att när morfar dog 1958 då bestämde mormors släktingar, Sjöberg att han inte skulle få dela grav med henne, varav hon fick dela sin grav med sina föräldrar. Och det blir jag förbannad över, för när jag tog reda på var mormors grav fanns och fick ett gravnummer, då blev jag glad. Jag åkte ut till Stora Tuna kyrka för att besöka hennes grav då var den borta. Sjöbergssläkten hade inte betalt graven, så den hade konfiskerats. Min mormor har raderats tack vare deras snorkighet att vara. Hade morfar och min mamma fått dela grav med henne då hade graven funnits kvar idag att besöka. Då hade vi betalat för den och de hade fått vila tillsammans.

 

Min far pratade ofta illa om Sjöbergssläkten, och han pratade illa om många. Men där tror jag att han slog huvudet på spiken. Jag blir förbannad och upprörd över det bara jag tänker på det. Att spela fina och att de var något gör mej upprörd, helst då jag gått igenom släktledet och fått se att det var inget speciellt. De var inte finare än någon annan, de levde i Gruvriset i Säter, bodde lite i Laggarbo. Flyttade mellan byarna och någon var nämndeman och de flesta var nog jordbrukare. Finns ett par soldater i slutet av 1700 talet från Malung. Det är kanske inte konstigt att jag har haft något att göra med denna sida av min släkt. Min mormor hade säkert 8 syskon, men troligtvis så hade ingen kontakt med henne. Jag tror att hon blev utestängd från sin familj tack vare sitt äktenskap med Bror Oskar Kalin.

 

Det har tagit som sjutton att bearbeta detta för mig, undrar då inte hur det var för min mormor. Är det konstigt att känslosystemet släcks och att det är svårt att visa känslor till sina barn, när de närmsta anhöriga har fördrivit henne. Hon var väl ingen och bodde i ett ruckel i Mjälga och i hennes bouppteckning så finns det inte saker för många korvören. Hoppas ni i hennes släkt läser det här, och begrundar det. Och kanske får ett uppvaknande och funderar på hur graven bara glömdes bort och kyrkan tog bort den för att ingen ville betala.

 

 

Jag är glad att jag inte tagit till mej i arvet denna dåliga egenskap, denna övertro att jag är bättre än någon annan. Och jag vet hur illa de talade om Kalinsläkten. Och jag vet att Kalinsläkten på min morfars sida var så mycket bättre och noblare. Jag ska berätta det postumt för Sjöberg/ Erssons släkten att Anna Elisabet Sjöbergs make Bror Oskar Ronald Kalins släkt innehåller, Selma Lagerlöf, Nils Ferlin, Gustaf Frödeing, Geijer, Hamnqvistare som var guldsmeder, hovfotografer och Borgare, vi kommer också till Rutensköld och får in ett släktvapen, som sedan för oss vidare till Skottland Och Klan Moffat. Sjöbergs harvar bara i Säter i flera hundra år i fattigdom. Jag säjer inget om de fattiga, men ni ska inte utpeka er att ni är bättre än någon annan, utan att alla är jämlikar. Jag är arg över att några få bestämde att min mormor inte fick ha sin make i sin grav. det är maktmissbruk. Nog om Sjöbergssläkten.