Mia Jäverlings Blogg

Nu är julhelgen över då kan vi försöka att glömma alla pepparkaksgubbar och filmklipp det som upprör oss och de sk. traditionerna. Jag läste en bok för många herrans år sedan, den hette "Skit i traditionerna" och var skriven av en Göteborgare som jag inte minns namnet på, jag minns inte heller innehållet.

 

Ja God Bless you alla, kommuner, landsting, Sverige och Amerika. God Bless, för vi behöver det. Vi behöver få ett uppvaknande, vi alla. Vi måste strunta i att spruta in grisfett i läpparna, vi måste försöka vara nöjda med brösten utan silikon. Vi får försöka att lägga flärdbloggarna lite åt sidan och stunta för ett tag i det yttre och försöka borra oss ner i myllan och ta tag i det som händer utanför vår dörr. Hallå vårt samhälle finns här, hallå, därute pågår det orättvisor och nedmontering av vår välfärd. Inget grisfett i världen kan gå in och ersätta allt som rinner ner i avloppssystemen. Ska inte vi vakna? Är det ute att bry sig om samhället. Eller duger det att måla på fasaden med lite nagelack i en trevlig och uppiggande kulör?

 

God Bless pepparkaksgubbar och en förtvivlad folkstorm om ett missförstånd i en skola någonstans i Sverige, God Bless ett filmklipp i en tomteverkstad någonstans i ingenstans i en animerad film från längesedan. Om ni vill se den fullständiga tomteverkstaden så kan ni gå in på Youtube och kolla.

 

 

När jag var liten, och det var ett tag sedan då visades filmen med den svarta dockan och den rullstolsbundna juden. Sedan klipptes de sekvenserna bort, och i Sverige lät det ingenting. Folkstormen uteblev, det var tyst. Kanske det knorrades lite här och där, men ingen medial kolapps förekom och Facebook fanns inte. Det var lugnt i stugorna och folk åt sin julegröt och klapparna låg under granen. Allt var som vanligt. Under väldigt många år fanns inte de filmsekvenserna och livet tedde sig ganska normalt för svensken. För ett antal år sedan så kom filmsekvenserna tillbaka och jag såg inga insändare över att glädjen var total. Mina grannar och vänner talade inte om det. Ingen noterade det. Men, men, God Bless denna julen när självaste filmbolaget Disney klipper bort filmsekvenserna, du utbryter värsta folkstormen.

Ett otroligt märkligt fenomen, när världen rasar i krig, folkmord och annat helvete. Då orkar man bry sig och lägga ner energi på ett par filmsekvenser i en tecknad fantasifilm om en tomte som inte finns i verkligheten. Det är vuxna som gapar och skriker, barnen skiter fullständigt i vilket.

 

Nästa år blir det väl samma drev, då vaknar kämparandan åter till liv och tron om att julen går förlorad när tomten ska stämpla dockorna i stjärten. Och ute i världen pågår krig...I sverige lever många barn i oro under julen för att de bor i hem där föräldrarna missbrukar. Om det pågår ingen folkstorm. Var finnas vårt stora hjärta någonstans, kanske i tomteverkstaden. Är det inte dags att vakna ur snöblindheten och skita i floskler och löjliga traditioner och kämpa för det som har något värde istället?

 

Jag är less på en allmän flathet, där några inte alls bryr sig i det samhälle som skapades av våra förfäder. Där våra gick ut och kämpade för rättvisor, stred för att få lön, och mat på bordet. De gick ut i kamp och många offrade sitt liv för att vi skulle få den välfärd som vi idag har, och nu är den på väg att grusas av både borgare och socialdemokrater. Dom säljer ut det som arbetarklassen en gång byggde upp och offrade sitt liv för.

 

Vuxna säjer: " Politik, är så tråkigt, jag fattar ingenting av det, nej politik skiter jag i..." God Bless säjer jag, hela livet är politik, dina barns dagis, skola, ditt liv. Alla beslut, allt i samhället du lever i är ju precis det, politik. Och det är klart att man inte kan tycka det är kul, när man ser hur allt rasar runt en, men inte fattar varför. Det är väl ändå dags att vakna och skita i pepperkaksgubben eller tomteverkstaden.

 

Jag sitter som en idiot och ser saker (inte) pågå, jag ser socialister som blivit snöblinda och sålt sin själ till etablisemanget, fast jag klandrar dom inte, för de ser inte själv att de går mot höger. Jag ropar lite tyst "Hallå ! ", ingen hör, så jag tar i lite mer och ropar högre "Hallå Vakna..."  Mitt rop är en vädjan att livet hänger på dej och mej, det handlar om vad vi prioriterar. Det går inte att gnälla om man inte tänker vara delaktig. Det fungerar inte så.

 

God Bless, Usa är konkursmässigt, senaten kan inte komma överens. Det man inte kan komma överens om är om bara de rika ska betala mer skatt eller om de fattiga ska vara med och betala kakan. I februari väntas Amerika vara i konkurs, om inget görs. Har du tänkt på hur det kommer att påverka oss i Sverige, eller struntar du i det? Tänker du på Tomteverkstaden? Sluta med det, för det är fantasi,  Sverige och världen är den verklige verklighet som vi lever i.

Äntligen, säjer jag med en viss saknad så är skolan slut. Jag har gjort det, jag har klarat det och jag är färdig och har ett betyg och en yrkesutbildning. Jag kan numer tituleras Behandlingspedagog. Vem trodde detta för 7 år sedan, ja inte då jag och troligen ingen annan heller. Nu är jag framme.

Det känns underligt att gå igenom bloggen och läsa äldre inlägg, från det att jag tog klivet ut från mitt gamla skitjobb, hur jag söker skola, inte kommer in, och så provar jag året efter och blir antagen, sedan har det gått 2,5 år och det är klart. Det som jag då kallade mitt mål och femårsplan är några deletapper gjorda. Planen fyller 4 år i februari och nu ska jag försöka få arbete. Jag har lite på gång så jag känner mej ganska trygg ändå. Inom 5 år ska jag ha en fast anställning, är min plan.

 

Jag kan inte säja att det har varit enkelt, många gånger har jag funderat vad i hela friden jag gett mej in på. Jag har rivit mitt hår, bankat huvudet i väggen, fast bitit ihop och rest mig. Ja fyfan va många krig och närstrider jag gått med mig själv. Det var det värt.

 

Nu går vi mot en jul, julen 2012 som blir en enkel jul, utan krusiduller eller krumbukter. Köttbullar, skinka, prinskorv, sill, gravad lax, räkor, rökt makrill, Jansson och en ostbricka är det som vankas. Tre chokladkartonger och 2 kilo godis, och kom just på att jag har glömt att köpa frukt. Till detta dricker vi julmust och saftglögg.

 

 

Skolan går mot sitt slut, 5 terminer rasade  iväg. Nu snart har jag en utbildning och jag har en del jobb på gång. Jag har äntligen en yrkesutbildning, jag fattar det knappt att med mod, kraft och en jäkla vilja skulle fixa det här.' Jag gjorde det:)

 

Det har stundom varit en tung process i skolarbetet. Att få lära känna sig själv har inte alltid varit en trevlig upplevelse.

Fem terminer på en utbildning som heter Humanistisk Behandlingspedagog, processbaserad och vi har gått igenom ett antal block och gjort egna fall i grupparbeten. Det har varit enormt lärorikt och jag har fått upp ögon och öron för livet och mina medmänniskor runt mej.

Visst pågår livet hela tiden, och visst är balansgången hårfin var jag ska befinna mej. Jag lär mig varje dag, jag väger in balansen. Att komma från en dysfunktionell familj där aldrig rätt eller riktigt varit rätt och att gå in i skeenden där jag ska veta var jag ska befinna mej och i vilket del i situationen jag ska rota eller inte rota i har inte varit det lättaste.

Jag är långtifrån färdig, varje dag pågår processen inom mej, varje dag lär jag nytt. Det gäller att vara öppen för flödet och sålla det jag måste sålla.

 

Igår ringde en erbetsgivare och frågade om jag ville jobba, jag föreslog att vi skulle ses och prata om det. Det var en halvtid, fast jag ser det som en bra början och jag berättade att målet är en heltid så dom skulle förstå att jag kanske behövde lämna ifall något annat skulle dyka upp. Ja det känns skönt att vara attraktiv på arbetsmarknaden som 50 plussare och innan skolan är slut. Ganska fantastiskt.

 

Tiden går mot jul, en helg som jag har lugnet inför. Jag stressar inte och ser inget som en prestation eller en tävling att köpa eller göda någon affärskedja. Jag kommer att köpa små presenter till var och en och jag kommer att ge en kram. Vi kommer att äta det vi tycker om att äta och vi kommer att tända ljus och överleva julen utan skulder och tom plånbok. Köpfesten berör inte mej.Jag har julpysslat, för det tycker jag är jätteroligt, det är lite som terapi för mej. I år kommer min kära man vara ledig på julafton och det ska bli skönt. Det ser jag fram emot.

 

Inför nästa år, 2013 har jag stora förväntningar och en ny tid står och väntar på mig. Jag tycker att det ska bli spännande. Jag har ingen oro för det som ligger framför, jag ser det som ett smörgåsbord. Jag är övertygad att med min vilja och nya kunskap och den laddning jag har så finns inga större hinder. Och skulle jag hamna i någon fallgrop eller tvärgränd så börjar jag om på ett annat sätt.

 

Mina och andras sorger finns självklart där bakom, de måste få vara där. De som inte tillhör mig varken kan jag eller har lust att klara. Jag är inte i någon annans sorg eller minne, jag gkan gå med i sorgen, på sidan, men jag befinner mig inte i den. Jag vet själv hur lätt det är att ställa till det för sig i livet, och jag vet också hur svårt det är att ställa allt till rätta. Då gäller det mina egna bekymmer. När det gäller vuxna anhöriga så måste de få sopa upp sitt eget. Jag är inte delaktig i det. Fast jag finns om det ska ske förändring till det bättre.

 

Jag vet hur det är, jag kan det, jag har gått igenom det. Jag känner till det där med lögnen, jag har smakat den så många gånger. Den är bitter och giftig och den förgör. Lögnen förintar ens egen själ, och det värsta är att man kan manipulera inte bara andra utan även sig själv, och tro på sin egna stora lögn. Jag har ändå en önskan och ber varje kväll att insikten ska nå den som behöver den. Du finns med i min bön. Du är trots allt en del av mitt hjärta.

 

Allt går att reparera, om viljan finns. Det kan ta lång tid eller så sker det inte alls. Fast jag har ändå tron på det goda och det som är bra. Och just nu måste jag nöja mej med det. Det känns skönt att inte längre ha ett medberoende och att jag ser det på ett bra och realistiskt sätt. Jag ska aldrig mer låta mig manipuleras, eller låta mej luras.

 

Jag är inte till salu.