Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Nu örkänt ja nå mer...

Kategori: Vardag

Ett av Borlänges (s) Kommunalråd, talar idag om att Coop Extra ska etablera sig vid kupolenområdet. Det är ingen hemlighet , säjer han. Vi på Coop har bara hört det tisslats och tasslats, och inte fått någon information. Det är media som talar om det för oss ute på åkern. Vi tackar allra ödmjukast Borlänge tidning att ni släppte bomben.
Jo nu ska det handlas mat i vår stad så magarna putar ut.
Nej så blir det inte, skeppet sjunker ute på dyngåkern. Matbutiken vad har den för framtid, och Byggavdelningen?
Den som lever får se.

Nu går jag till bussen för det kan knappast bli värre.

Jo, det klubbades i går att det blir industribyggnation i Islingby. Jag beklagar alla Islingbybor, ni har kämpat och vi har åtminstone försökt...

Huvvaligen, snö upp te näsa, storm in i märga...

Kategori: Vardag

Vad det va som väckte mej halv 5 i morse det vet jag inte riktigt. Ont i magen hade jag. Jag svor lite över varför jag vaknat så tidigt men efter att ha tittat ut genom sovrumsfönstret insåg jag att det var någon eller något som sa: "Att går du inte upp nu så hinner du inte till jobbet",
Låg som vanligt och ömkade och tyckte synd om mej, går upp och bligar mellan persiennerna och ser att det är snöstorm ute och inte så lite heller. Säker 5-10 cm snö. Och vad har jag på bilen då? Bara sommardäck.
Nu finns det bara tråkiga planer som jag kan bruka.

Plan A - Att ringa svärfar och höra om han har däck.
Plan B - Gå till stan och ta en buss (Om det går någon)
Plan C- Gå till jobbet
Plan D - Taxi

Plan A kommer säkert att dippa han har inte fått på däcken, B kan gå men den blir stressig och jobbig, plan c är så eländig så jag orkar inte gråta ens. Den sista planen D har ätit upp halva dagsförtjänsten.
I alla fall så var jag tvungen att ta mej ner för trappan och önska att en enkel logisk lösning gjorde intrång i min negativa panna. Gnagde i mej blodtrycksmedicin och rosenrot, för att få ner hjärtslaget och för att bli lugn.
Jag ser i busstabellen att det går en buss från centrum 7.30, jag får pulsa dit, och räknar ut att jag får gå härifrån 06.50.
Sådana här dagar är ganska arbetsamma för psyket. Man är inte riktigt förberedd för nödsituationer och helst inte naturkatastrofer.
Nu i detta oväder är det inte ens lönt att gå ut att titta i brevlådan om morgontidningen dykt upp. tidningsbudet kanske har det ännu jobbigare stund just nu.

Nu måste jag förbereda den långa vandringen i storm, snö och kyla. I mitt inre känns det som en tvivelaktig expedition på Nordpolen. Då lemmar och näsa förfryser.
Rakt på sak kan jag väl inte tycka att denna Fredagsmorgon var en önskemorgon med guldkant.

(Ps. Jag går inte ut och tar något foto på snön, sådan har ni sett förut. Jag vill inte förfrysa innan jag ska iväg.

"Men vad spelar det för roll,
att man sitter här och gråter
Tänker sej till gårdagen
 som aldrig kommer åter"

Anders F Rönnblom

Det brinner runt mej...

Kategori: Samhälle

Efter en genomkörare som förra inlägget känns det som man blir matt i hela kroppen och har svårt att komma tillbaka till vardagen med normal andning. Det finns en hel det som snurrar uppe i skallen samtidigt som man ska känna en falsk trygghet inför det man gör.

Vi i våra kvarter har haft påhälningar av någon som sätter eld på byggnader. På vågmästargatan har de haft utryckning två gånger på kort tid och släckt bränder. Det är 200 meter ifrån där vi bor. Det känns fruktansvärt om det är någon idiot som går runt här och sätter eld på kåkar och bodar. Vi har uppmanat varandra att vara uppmärksamma och ifrågasätta minsta avvikelse, och slå en lov ¨å och då i soprum och externa byggnader. Om det är någon som medvetet går och eldar i ett folktätt villakvarter då hoppas jag att h*n är fast snart.

Igår inträffade en ny skottlossning i staden, det är dystret att kriminaliteten har blivit så grov. Det finns ingen nåd för någon, utan ett skott eller kniv är vapen som går hem i kretsarna där det florerar droger. Där det florerar droger och alkohol där föds kriminaliteten. ett ganska enkelt svar på en svår fråga.
Ytterligare ett våldsdåd har hunnit ske innan jag vaknade i morse. En person har blivit svårt knivskuren och ligger på lasarettet.

Jag vet att flertalet av våra ungdomar i staden mår skit, och ingen hjälp finns för dem. I en sstad där droger och alkohol är vardagsmat och tydligt ger utslag skulle det byggas upp ett beroendecenter där all tillgänglig hjälp fanns och där konsekvenserna för drogernas verkan belystes. Droganvändandet ökar och flertalet ruskar på huvudet.
Det kostar samhället mer att låta detta fortgå än att satsa på vård. Missbrukar antalet kommer stadigt att öka framöver.

I alla fall känns det i dagsläget som det skulle inte göra något om det kom en eller flera nyheter där det fanns glädje och skratt i.
Jag skulle anammat den genast. just nu känns det mesta skit, fast chefen är ledig förstås, hmmm...*s*

Grundarbetet ska man ALDRIG slarva med

Kategori: högtid

(En del uppgifter är hämtade ur Handelsnytt, de handelsanställdas medlemstidning. Andra uppgifter är uppsnappade från nätet).

Coop Sverige ska spara en halv miljard kronor. Det är koncernens största sparpaket någonsin. Neddragningarna börjar denna gång bland tjänstemän med ca 60 anställda, för att senare drabba de anställda ute i butikerna.
Mellan 2006- 2008 var coops mål att spara 750 miljarder kronor. Det nya betinget är dubbelt så stort och det största sparpaketet någonsin inom coop.


"KF hoppar av Coop Bank

2003-06-17 10:53


KF, vars kunder utgör basen för Coop Bank, hoppar av bankprojektet innan det hunnit starta ordentligt. Coop Banks ägs av KF, Telia och Skandia, som tillsammans investerat 700 miljoner kronor. Ägarna är inte överens om projektets framtid.
Det är Dagens Nyheter som skriver om Coop Bank."

"Publicerad: 2005-10-24

Chef efter chef

Chef efter chef har svepts bort i det isande korsdrag som drog in genom Coopledningen sedan kooperationerna i Danmark, Sverige och Norge slagits samman.

På fyra år har minst nio höga chefer inom Coopsfären sparkats eller avgått och runt 110 miljoner kronor har gått till deras fallskärmar.



"Klart folk är sura"

-?De har tröttnat på att aldrig få lugn och ro. Det är den ena omorganisationen efter den andra och ständiga chefsbyten. Och det är klart att folk är sura över alla avgångsvederlag. Att vissa kan arbeta i åtta månader och sedan kvittera ut åtta miljoner kronor, säger Johnny Håkansson på Handelsanställdas Förbund.

En chef på en av kooperationens konsumentföreningar i landet säger:

- Avgångsvederlagen sticker i ögonen på både kunder och annan personal. Jag skulle också kunna stanna hemma om jag fick 20 miljoner för det. Nu måste vi "back to basic" i?stället och sälja bra varor till bra priser."


Samtidigt som det ska sparas, satsar coop på nya stormarknader och butiker. Man gasar och bromsar samtidigt.
Tv reklamen har det sparats in på, den var tyvärr inget vinnande koncept. Samtidigt hade ICA sin "Stig" reklam, där det talades om i lunchrummet om hur bra den var om man jämförde med Coops.
Alla butiker ska gå med vinst och ge avkastning. De som inte levererar läggs ner, ifrån den ena dagen till dan andra.

Coops sparåtgärder presenterades för personalen tidigare i höst med långbord och schlagershow med Erik Gadd och Lena PH i Stockholm . Jättelyftet där maten gav en bitter eftersmak. Där samlades alla koperativt anställda för att delges att uppsägningar var att vänta. Kalaset uppskattades säjer en chef. Jag följde inte med, jag stannade hemma och jobbade. Rent moraliskt tycker jag inte om ide´n med att smörja en lojal personal med schlagersörja .
Jag ser ofta kamrater som inte är nöjda med sin arbetssituation men de lockas ändå av de mutor som bjuds för att stilla missnöjet. En metod som är psykologiskt utprovad, och tyvärr fungerar den. Alla är inte lättköpta.

För att ett Jättelyft ska ske inom koperationen måste medarbetaren bjudas på en trovärdig och bra organisation. Då kan det på lång sikt växa upp ett förtroende hos kunder och personal. Konstigare än så är det inte. Men det skulle skett för ett antal år sedan.
Byt ut dåliga och psykopatiska chefer som besitter en härskarteknik som genomsyrar personalen som en sur och bitter citron. De härskar de rår och skapar allt utom en trivsam miljö.

Då det finns tre miljoner medlemmar och en stor del inte utnyttjar sitt medlemsskap, Då borde väl organisationen ta sej en allvarlig funderarare och fråga varför. Varför inte fråga sina medlemmar varför de har valt en annan butik. I en enkät kan man finna många ärliga svar, om man nu vill lyssna på det som är ärligt

Det går inte att bygga en lönsam butik genom att sätta ordinarie personal åt sidan och ta in billigare arbetskraft, liksom studenterna nu tar de attraktiva tiderna, de äger inte den kunnighet som kunder kräver. En stor del av befolkningen idag värnar än så länge om rättvisa och kollektivavtalet på våra arbetsplatser. Kunderna börjar att använda den konsumentmakt som de ändå äger i slutändan. Ni får inte tro att vare sej personal eller kunder är lättlurade, för så är inte fallet. Personal vandrar i en jämn ström ifrån sina arbetsplatser idag för att söka sej mot tryggheten. Kvar finns då studenter och slitna kvinnor. Det är en sparning som inte fungerar i praktiken. det är kunderna som en butik lever av.

Om man inte är stolt över sin arbetssituation då får man sagt att då är man inte välkommen. Ska man vara stolt över inget? Ska man stolt se på när man ser att ett skepp sjunker och går mot botten. Nej vanligt folk reagerar med känslor och stoltheten har fått sej en törn, ett slag rätt upp i ansiktet.

Om jag ska måla ett hus då är grundarbetet det viktiga. Jag måste använda grundolja, grundfärg och slutligen två lager färg för att det ska hålla och att det leverantören lovar ska hålla. Otrygghet, dålig och negativ information ifrån chefer sporrar ingen medarbetare, det fungerar inte. Det kommer aldrig att fungera. Ej heller att lägga en skuldmantel på personalen för att lönsamheten är dålig. Att det går dåligt är för att man inte rustat för kommande konkurens, och att man har gjort ett slarvigt grundarbete.
Medlemmarnas pengar har slarvats bort i dåliga satsningar. När en organisation har gjort felsatsningar och chefer lyft stora fallskärmar, då reagerar medlemmarna. Dessa fantasisummor finns inte i en vår värld. helst då när inte dessa genererar tillbaka något. Coop Bank ett minne blott, som ändå finns kvar i folks tankar.

Jag är modig som skriver detta trots att källskyddet ska täcka mej. Men är van att jag inte ska låta, för då smälls kniven in i ryggraden. En metod som inte vinner. Alla uppgifter här finns på nätet, vilken som helst kan ta fram och läsa. Att Googla runt och hitta åsikter är lätt. men man får inte ta namnet och ge repressalier. Detta hade nog skrivits om jag bara hade varit en vanlig kund också. Man är inte dum för man är anställd. Vi är många logiskt tänkande. Vi är lojala.

Det känns som om att rullgardinen dras ner rätt framför oss, är det måhända mörkläggninggardiner eller är det sådana som det sipprar in någon ljusstrimma igenom?
Skuldbeläggning genererar ingen vinst.

Än så länge har ingen Journalist börjat att gräva i detta, men troligtvis bara en tidsfråga.

"Bidde det en fingertuta?"
"Nej, det bidde ingenting..."

Några tankar i vintertid...

Kategori: Skitsnack

Som en påminnelse denna tidiga morgon innan jag ska till jobbet är, har ni alla ställt tillbaka klockan en timme? Det kan vara lite lurigt det där. Den kända töntiga ramsan "På våren ställer vi fram trädgårdsmöblerna och på hösten ställer vi tillbaka trädgårdsmöblerna" är ganska bra. Om man inte ställer frågan om vad det har med klockan att göra förstås, trädgårdsmöblerna då.

Bard och Lindberg har blivit partivänner, alltså Camilla Lindberg. Folkpartisten som fick ett ansikte i omrösningen om FRA lagen. Den modiga kvinnan som sa Nej. Det gjorde hon bra, men snäll som jag kan vara går jag inte in på andra dumheter som "La Camilla" sagt. Ja Alexender Bard är ju en ganska färgstark person. musiker, företagare och debattör.
ja dom kan behöva färg och kraft i det partiet minsann.

I går kväll och i natt har det stormat något otroligt, jag tittade ut i morse på min björk utanför fönstret och den är en referensmätare där jag ser vår, sommar, höst och den defenetiva vinter. Två löv hängde kvar i den vedstinna växten och det betyder nu att vintern är här. Vi har ju förberett oss med att dra tillbaka klockan. Nästa moment är att luvan ska dras ner över öronen och långkalsongerna ska prepareras. Ulrik hette stormen. Den fick mej att tro att altantaket skulle släppa ifrån sin fästanordning ett bra tag. Taket är kvar. Vi får se om Coop kan tänkas har blåst bort ifrån sitt öppna läge därute på åkern. Då åker jag hem igen och kryper under täcket. Nu börjar jag att tänka på vinterdäck...

Med lite knark i kroppen tror en del att berg kan lyftas och att man får en osynlighetsmantel. I går kväll hade vi oväntat besök ute på jobbet. Vi bjöd inte på Gevalia ej heller någon chans för dem att få med sej 5 stycken platt- tv, Soda Streamer ett antal inspelningsbara DVD:n. Ja på en vagn med varor för ca 40.000:- gick de ut i uteträdgården med vagnen och skulle titta på ljung och gravkransar. Vi hade en civilklädd tjej ute där hela tiden, medan de väntade på att få syna kransarna i lugn och ro. Polisen ringdes in, men de knorrade att vi inte hade bevis att de tagit något, och att de inte hade någon patrull. De frågade varför vi trodde att grabbarna hade något "fuffens" för sej. Men Hjälp... Vi dumma affärsanställda, vi fattar inget vi. Vi vet att ingen tjuv har en stämpel i pannan med ordet "Tjuv", men kanske i papperen.
Polisen kom till slut och tog dem på parkeringen, efter ett tag kom även fler poliser och pike´ bussen (heter det picke´eller pike´n *skratt*) Tjuvarna som eventuellt gjorde något "fuffens" och hade  varor för 40.000:- på vagnen var nog lite kriminella trots allt. Det är jobbigt när de kommer in och är drogade, man måste backa och vara beredd. Själv hade jag en kofot i beredskap.
Det var bara lite om en helt vanlig dag på jobbet...

Snackat i veckan: En del gubbar och tanter 60 +, tycker att porrklubbar fyller en funktion. De skulle förhindra våldtäkt..
Hur då? Genom att se någon trött 20 åring dansa i nätstrumpa?
Vilka ska jobba på klubben? Deras barnbarn? Grannens eller arbetskamratens tonåring? Eller ska vi importera villiga ifrån öststaterna, är läget bättre då?
En vän och kompanjon fyllde i under diskussionen: "Tror ni att 10 porklubbar i Stjärnsund hade hindrat Engla mordet?"
För 60 åringar är en porrklubb något väldigt hemligt som kan ta sej an de kåtaste varelser och gå in och göra en social välgärning.
Våldtäkter handlar nog om annat än en porrklubb som blinkar med kulörta lyktor. Täckmantel kallar jag det, sen kommer väl 1000000000000miljoner besökare in och talar om att jag är en torrf...., men det finns det bot mot.
Synen på kvinnan är skev hos en del.

I veckan har den 25 åriga sonen varit hos oss och lånat tvättmaskinen. Det är bra att dom försöker. Att tvätta en ulltröja på 40 grader och med 1600 varv är inget jag rekommenderar till andra 25 åringar. Tröjan blir inte snygg, den tappar form, och lite av storleken också. Den tröjan kan säkert bli ett bra arbetsmaterial för Tovningsklubben ( Gubben Vid Rämen).

I veckan kunde man läsa att det är bra att fisa, rent av hälsosamt, inte för omgivningen men för sitt eget välbefinnande. Tänk på dej själv syndromet. Jo fisningen är bra och stabiliserar blodtrycket. Min man har inget högt sådant, och nu förstår jag varför han är kärnfrisk. Personligen medicinerar jag mot högt blodtryck. Men tänker att det borde jag kanske skita i...

                                                                                                                        

Mimikry- våra pojkar från västerdalarna...

Kategori: Musik

Lite punk så här på helgen är aldrig fel, Hjalle och heavy även kända som Rymmare i programmet "På Rymmen" 1998- 1999...Längesedan var det...

Dagens Jan stenmark...

Kategori: Humor

Idag känner jag mej bara lite irriterad...

Is anybody out there..

Kategori: Sant eller Falskt?

Igår var en märklig dag tycker jag nog. Efter att ha skrivit blogg i drygt ett år det mest blandade inlägg som handlat om nostalgiska tankar över raketostens era, om droger och alkohol och samhällsblickar så dundrade det till i bloggen.
Det jag skriver handlar om att göra mej av med tankar och skrivklåda. Alltid har jag varit så, därför är det bra att bloggmallen finns för den passar mej utmärkt. Jag behöver inte skriva en bok eller en insändare utan här vässer jag tangentbordet och knappar det som jag känner för. Kanske med någon nypa ironi.

Det som berör mej skriver jag om. Det finns många människor ute i samhället som kämpar varje dag för att överleva, sådana saker berör, väcker mej och får mej att reagera. Här finns även en person inom mej som älskar att ha roligt, humor är livets krydda. Men så tycker en del att man inte får ironisera eller skämta om allt. Nehej tänker jag det får ni väl tycka.

Många blogginlägg har jag lagt ner personliga känslor i, öppnat kanske lite väl mycket av mej själv. Jag har redigerat och kämpat för att få en tyngd. Från början då hade jag inte många läsare. Det var jag och någon mer. Det har succesivt ökat, men ändå har jag ganska få läsare. För min del har det inte någon större betydelse för det som jag tömmer ur mej finns här och ligger inte ivägen och skaver. Samtidigt kan jag minnas här, med gamla inlägg. Så var det då och så här har det blivit. Jag är glad åt er läsare som återkommer samt fäller någon liten kommentar. Ni är välkomna, alltid...

Men så igår, då blev det folkvandring hit med 1300 besökare (enl. Blogg.se Jag tror det är fel), och inget kaffebröd hade jag heller...

Jag skriver ett inlägg (se nedan) om ett repotage i Aftonbladet som handlar om en flygkapten inom R.A.F som berättar om sina UFO upplevelser 1957 och hemligstämplingen över dokumenten. Där är inte jag sen att nappa. Troll, vättar, spöken och UFON tror inte jag på. Jag har aldrig sett tomtar eller UFO och då kan jag inte tro på det. Jag tror inte på allt jag ser heller. Igår ifrågasatte jag inte existensen av UFO, det är jag inte intresserad av utan jag gjorde en liten story om vad som kunde ha hänt om piloten tryckt iväg de 24 missiler han blev beordrad till. Det är ytterst allvarligt om dessa hade avfyrats. De hade de tydligen inte gjort nu, han hade hejdat sej 1 sekund innan. (Läs länk i inlägg nedan).
Då den största delen av folket i världen inte har haft några UFO upplevelser eller tror på dessa då tycker inte jag att det är unikt.
Inte heller tycker jag att de korniga filmer och fotografier som visas är särskilt trovärdiga. Det är helt enkelt för billiga bevismaterial. Jag har andra intressen i livet så jag är inte intresserad att bedömma någon sanningshalt i UFO existensen, det får andra göra.

Mina sanningar finns i samhället, inte ljusår från här och nu. Dom finns rätt framför näsan på mej. Jag har sett dom. Dom finns under broar, dom sitter på bänkar. Det finns utslagna människor överallt runt oss. Det är något som berör mej att så många olyckliga unga personer inte fick samma chans som mej. Det är mina sanningar. Det är ett engageman som jag brinner för. Där lägger jag min kraft. Den sociala nedrustningen är inget abstrakt, den är konkret och finns så nära att vi som har pengar inte förstår att ett hårt slag kan drabba oss när som helst. En "ogiltig" sjukskrivning i två månader och du får lämna din bostad.
Jag förstår att det är lättare att vara en UFO fanatiker än att behöva bry sej i samhällsutvecklingen. Man bygger murar och låser in sej när världen utanför rustar för krig. Egentligen är det väl tur att inte alla är fanatiska UFO människor, för då hade inte Stadsmissionens soppkök varit verklighet.

Ni kommenterade mitt inlägg igår, gjorde det utifrån eran egen tro och det respekterar jag. Men ni måste även förstå att jag måste få tro vad jag vill. Ni får göra som ni vill, ni får sitta på en kulle en stjärnklar natt och kika, jag gör andra saker som gynnar mina intressen. För det jag brinner för har jag runt mej dagligen och det kommer jag inte att lämna. Dessa jordiska varelser behöver veta att det finns någon som bryr sej om dem. Alla mina UFO spekulationer går bort, de är bara en tidningsnotis för mej.

Tack alla besökare/ Agent Scully i x-files

X- files

Kategori: Sant eller Falskt?

En rubrik i dagens aftonblad angående släppande av hemligt UFO material får mej att dra igång denna tidiga timme.

"Han fick order att skjuta ner UFO." Vidare förtäljer texten att stridpiloten Milton Torres förbjöds att berätta om den dagen 1957.

Tänk om Milton fått iväg de 24 missilerna han blev beordrad att avlossa.


Jag brukar få inre bilder och filmer inne i huvudet när jag läser om sådant som jag tycker är tokerier. (Nu kommer väl den vita bilen och hämtar mej, igen). Det blir små inre humoristiska filmer som kanske enbart jag själv småler åt. Hur hade det blivit om Mr. Torres tryckt på knappen.


Tidig morgon och plan och pilot står startklara på en dimmig militär flygplats i England. Han har nyss intagit sin frukost med äggröra och bacon stekta i decilitervis med fett. En kopp Earl Grey te. Där sitter han och fumlar med säkerhetsbältet, en rap sipprar ur mungipan och magen knorrar till. Radarn flimrar till och upp på skärmen dyker ett oidentifierat föremål upp.

"My Good...UFO" Han meddelar flygledningen som beordrar beskjutning. I ett töcken av villrådighet trycker han på knappen. Missilerna alla 24 slår ner allt i sin bana.

Klockan i Big Ben får sej en törn, flygledartornets alla antenner flyger åt fanders. Den uppskrämda flock med Canadagäss ligger som ett Mårten Gåsbord på landningsbanan.

Mrs Honey i en stuga sitter och dricker sitt morgonte när missil 23 äntrar köksingången för att en sekund senare flyga ut på baksidan och rätt in i hönshuset. Men vart tog den 24 missilen vägen? Letar RAF efter den än idag? Kan vi konstruera ett vettigt svar?


Jag har svårt att tro på UFO när jag och de flesta jag känner aldrig fått se något. Alla kvällar och nätter jag har suttit och blåstirrat upp mot himlen och bara sett det skådespel som alla andra seende sett. Stjärnor, måne och mörker. Ett litet stjärnfall som inte gav något av de önskningar jag önskade.

Bara den synen av himlavalvet är fantastiskt otrolig, men vi har alla sett det. Hur den blivit skapad är ett annat kapitel som jag varken vill eller orkar fundera på. Då kan det bli tal om att den vita bilen får hämta mej om jag skulle börja en dylik inre forskning.

Jag nöjer mej med att tro på det som det finns belägg för. Sedan tror jag väl som alla andra på Robert Lind i Kramförs, men det vet ju alla att han har en plats i våra hjärtan och han finns.


Jag ska med spänning följa UFO utvecklingen, kanske plockar dom fram någon djupfryst utomjording ur någon frysbox i USA framöver. En box som står i ett öde hangar ute på den avfolkade landsbygden i Kentucky. En klump som ska åka över hela världen i en burk med formalin för att visas upp för allmänhet och vetenskapsmän.


Dom är här nu, i den vita bilen, dom säjer att jag måste följa med.../ Dana Scully


(Eventuellt följer en "To be continued",)



"En vanlig dag på Jobbet."

http://www.youtube.com/watch?v=y-9L-RZkod4

Moderaterna genom tiderna...

Kategori: Samhälle

Jag har "lånat" Moderaternas meritlista genom 1900 talet ifrån Stefan Sundströms hemsida. Jag tycker att det är bra att bli påmind hur deras tankegångar har varit genom tiden. Det som slår mej är att hur dom har mage att kalla sej ett arbetarparti. De är lika långt ifrån det nu som då.

Moderaterna genom tiderna:



·1904-1918: Nej till allmän rösträtt.

· 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.

· 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.

· 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.

· 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

· 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.

· 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

· 1927: Nej till folkskolereform.

· 1931: Nej til sjukkassan.

· 1933: Nej till beredskapsarbete.

· 1934: Nej till a-kassa.

· 1935: Nej till höjda folkpensioner.

· 1938: Nej till två veckors semester.

· 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.

· 1946: Nej till fria skolmåltider.

· 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.

· 1947: Nej till allmänna barnbidrag.

· 1951: Nej till tre veckors semester.

· 1953: Nej till fri sjukvård.

· 1959: Nej till ATP.

· 1960-talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.

· 1963: Nej till fyra veckors semester.

· 1970: Nej till 40-timmars arbetsvecka.

· 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.

· 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.

· 1976: Nej till femte semesterveckan.

· 1983: Nej till löntagarfonderna.

· 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.

· 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU-parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.

· 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.

· 2004: Ja till sänkt a-kassa och sjukpenning.

· 2006: Nej till gröna jobb.

· 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.

· 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.

· 2006: Nej till höjd a- kassa.

· 2006: Ja till sänkt a-kassa.

· 2006: Nej till höjd sjukersättning.

• 2007: Ja till sänkt sjukersättning



Mind Game- John Lennon

Kategori: Musik

I Halvars blogg har nämnts några rader av John Lennon texter. Dessa satt i gång mina sinnen och de gamla välbekanta rysningskårarna gled åter längs ryggraden med full kraft.<br>John Lennon R.I.P.....

Ett könstigt mynt...

Kategori: Humor

Tydligen hänger allt på Norge. Om Norge varit med i EU då hade kartan sett något anorlunda ut. Att det var så mycket stake i Sverige och Finland visste inte jag.
Det är nog första gången jag synar myntet, mer ingående. Visst är bilden ball?



Alltså allt hänger på Norge, de som präglade myntet måste ha svurit när Norge inte ville vara med, de drog sej ur och de var tvugna att göra ett kön istället för ett norden.
Det jag kommer att tänka på är Gösta Ekmans sketch "Vädret" ..

Min svåger är en fanklubbare...

Kategori: Musik

Att flyga med självaste  Kapten Bruce Dickinson sångare i Iron Maiden till Milano för att se deras konsert är inte tråkigt för en fanatisk Iron Maiden fan.
För ett par år sedan så blev ett gäng svenskar upphämtade på Arlanda för att få flyga ner med självaste Bruce som chaufför. Jonas fick sej en kik i cockpit, där han blev förevigad med denna rockikon.
Jag hade inte haft något emot att få vara med, jag har alltid gillat Maiden. Under 80 talet såg jag några konserter med dem, fast tyvärr har jag inte asat iväg mej på de som varit på slutet. Där får det bli en ändring, känns det som.

  






Resan och konserten hade varit grymt bra. Jag tycker det var roligt att Jonas blev en av dom som fick komma med på detta äventyr. Han är en riktig "Järnjungfru".

Handelsanställda, halvtidsanställda startar krig...

Kategori: Satir

Vi kvinnor vi nöjer oss ofta med det som bjuds, även om det är en tunn soppa, så tuggar vi och ler.
När vi erbjuds timanställningar, halvtid med hög och lågsäsong. När vi ska vara stolta över att vi är anställda på ett företag som endast accepterar envägskommunikation. Då ska vi vara positiva.
Nej då vi kvinnor kan också explodera, och på mitt jobb är det snart en tidsfråga, jag är övertygad om att de flesta nu har fått nog.

Bossen uttalar sej och säjer: "I´m your father..."

-Men skjut då förfan...

Kategori: Barn



På en fotbollsplan någonstans i Sverige pågår en fotbollsmatch. Ett pojklag med 10 åringar spelar, vid långsidorna står föräldrar och syskon och hejar på. Några av dem gapar och skriker, en pappa skriker högt samt talar om för sin pojk att han inte har på planen att göra.

Pojken tappar koncentrationen och står stilla på planen och tittar mot pappan. Ingen kan se hur tårarna bränner bakom ögonlocken, men tårarna är på väg, den första har redan börjat att rulla ut ur ögonvrån. Domaren går fram till pappan, pratar en stund, man ser att fadern  gestikulerar vilt med armarna. Efter ett tag lämnar fadern långsidan och går bort mot parkeringen. Han står för matchens första utvisning.

I början av 90 talet var jag en idrottsförälder, en passiv sådan som körde till matcherna och stod passivt vid sidan och tittade. När våra grabbar gjorde mål, då jublade jag, oavsett vilken som satt den. Alltid följde en gap farsa med, man stod så långt ifrån honom som möjligt för att han betedde sej otroligt illa. När min son slutade att spela efter några säsonger då kände jag en lättnad över att få slippa se den galne föräldern mer. Jag kan bara hoppas att han blev utvisad på livstid och att han inte får visa sej på en ungdomsfotbollsmatch mer. Såvida han inte ändrat sej.


Nu åker en föreläsare/ författare runt i landet och föreläser för föräldrar till idrottande barn. Under namnet "Barn ska ha kul" pratar Annelie Wikman ute i skolorna. Upprinnelsen till att hon började var när en grabb i hennes 9 årings fotbollslag inte fick vara med och spela. Då reagerade Anneli, och kunde inte bara låta det passera. Ett barn ska inte kränkas för att ledarna vill göra lag till elitlag. Hon menar att inga föreningsbidrag ska betalas ut till föreningar som håller på med elitsatsningar för barn upp till 13 år.


I ungdomsidrott oavsett vilken sport det är så ska väl självklart alla få vara med och ingå i ett team. När ledare och coacher börjar att sålla ut de som är sämre redan i den åldern då har idrott/ lek förlorat sin innebörd, då har mobbningen startat och utanförskapet visas tydligt. Då lär de vuxna ut att det är rätt att åt sidosätta vissa, de barn som inte är lika bra.


Annelie menar att föreningarna ska tydligt sätta upp klara spelregler och stadgar av vad som gäller. Föräldrar ska främst stötta sina barn. Att helst lyssna mer än att ge råd.


Min fundering är att hur kan man som förälder till ett barn som vill vara med någon idrott, bli så fanatisk att de skäller ut dem offentligt. De ställer så stora krav att lek måste bli allvar och ge resultat. Vill alla ha en "Zlatan"...

Alkoholen har ett ansikte...

Kategori: Samhälle

Benny Haag, skådespelare och nykter alkoholist sedan 6  år åker runt eller har åkt runt i landet och gjort en monolog om alkoholens skadeverkningar och dess konsekvenser. Han har även försökt att få folk att förstå och prata om ämnet alkohol som är ett ganska tabubelagt ämne.
Man ska inte fråga en same hur många renar han har, för då är man inne på minerad mark. Du ska heller inte fråga någon om dennes dryckesvanor för det har du inte med att göra. Det är lite av att var och en dricker hur mycket eller lite den vill. Det är fel, ingen dricker så mycket den vill utan att få konsekvenser. Den sista som ser problemet är den som tömmer glaset.
Benny Haag säjer att man kan nästan räkna att varannan svensk är alkoholist. Då räknas de anhöriga, vänner och alla som finns i missbrukarens närhet och är medberoende. Att vara det sista är ett kraft och styrkeprövande beroende. Det sliter hårt på psyket att se någon man älskar förfalla och ändra personlighet. Ett lika stort helvete i en annan mening.

Här i sin monolog säjer han att 3/ 4 delar av alla våldsbrott är alkoholrelaterade. Innerst inne så vet ju det flesta att våldtäkter, hustru- och barnmisshandel, grov misshandel är konsekvenser av alkohol och de kostar dessutom samhället en jävla massa pengar. Inte minst alla alkoholskador. När konsekvenserna nämns då är det jobbigt att lyssna och vilja förstå.

När jag talar om att jag inte dricker då idiotförklarar mej 80% och undrar om jag är en en godtemplare och ofta ifrågasätter man varför jag inte vill ha roligt. Om jag är ute och har kul, så är det ofta att man fyller i mitt glas, när jag säjer nej att jag inte vill ha då får jag frågan varför jag inte dricker. Jag menar att jag har ingen skyldighet att delge någon anledning. Egentligen borde en motfråga varför du dricker vara mer relevant. Eller hur?

Jag som inte dricker måste ses av andra som jävligt tråkig, trots att en del är så fulla att de inte vet vad de heter, men de vet att jag har tråkigt och är en jävla torr person. Ni hör väl själv vad illa det låter. Det finns inget som försvarar det. Jag moralpredikar aldrig för någon, men egentligen borde jag lyfta på duken och huka mej ner under bordet och höra om allt är väl. Mina klara enkla val ska inte ältas av någon som inte är nykter. När mina val är rätt för mej, ge då upp. Eller så vill ni rättfärdiga ert eget alkoholintag genom att tala om att jag är en trist torrboll. Jag vill inte ta droger, jag vill vara drogfri. Idag har jag snuset som jag ska ta bort.

Benny Haag säjer att ingen reagerar när tidningen skriver att kvinnors alkoholintag har ökat. Det skiter väl de flesta i om missbruket ökat med 36 % eller 64% eller 99%. Vilken siffra tidningen än trycker så är inte reaktionerna något som får folket att inse att alkoholismen kommer att drastiskt öka framöver.

Ju mer drogliberala vi blir, ju fler offer skördar vi. Alla vi blir till slut offer, då säkert flertalet känner eller är släkt med någon som har problem. Det är vi alla som får betala för detta i slutändan och andra självklara trygghetsprefix i en välfärdsstat få ställas vid sidan av och samhället blir sjukt ännu sjukare.

Jag hoppas att jag får chansen att få se Bennys monolog framöver, han har nog många tankar som jag också tänker..

Avslutningsvis idagens moralskola ska jag säja att skulle alkoholen komma in som en ny drog i samhället, då hade den blivit narkotika klassad. Jag är helt övertygad för den är ibland de mest beroendeframkallande av alla och den är den mest kostsamma om man räknar lidande och pengar..

Världens mest osänkbara skepp...

Kategori: Hobby

Titanic skönk på sin jungfruresa för 94 år och 184 dagar sedan, 1912. Hur det blir med vårt nya vårprojekt det vet nog inte ens gudarna. Nog har vi en del jobb framför oss. Det handlar om en total make over av denna skönhet. En träsnipa är en båt med liv i, det ska bli riktigt roligt att få sätta tänderna i denna utmaning. Den ska absolut tätas innan den ska i vattnet, det är en sanning.

        

Nu får den stå i vår trädgård tills vårsolen smeker fram ifrån den kalla vintern. Det blir en hel del arbete. Ännu har inte snipan fått något namn, men alla förslag tages emot. "Sjöhäxan" kanske kan passa...


...och det står jag för....

Kategori: Samhälle

Jag antar att det inte är någon större hemlighet var jag står politiskt. Detta tänker jag inte försvara med ord på några vilkors vis. Min uppväxt och alla mina erfarenheter bra och dåliga, fruktansvärda och orättvisa episoder i livet har format mej till den jag är idag. Om jag tittar tillbaka så är det egentligen inte något av allt tråkigt som hänt i livet som inte borde ha hänt, utan att hade inte dessa negativa och positiva saker hänt, då hade jag inte varit den människa jag är idag.

Att som nioåring mista sin mamma efter en tragisk bilolycka har inte varit det lättaste. På 60 talet talades det inte så mycket om barnens känslor, de fanns bara där i en ny tid då bägge föräldrarna var tvugna att arbeta för att kunna köpa mat. Barnen fanns bara som något som var tvunget. Jag vet inte hur andra barn hade det på 60 talet hade det utan jag utgår ifrån mej själv i skrivandets stund. Att vara skillsmässobarn var väl kanske inte heller så konstigt då, för det var den tiden då det började bli "legalt" att gå isär. Aldrig var det tal om att barnen kom ikläm utan det var de vuxnas egoism som styrde allt. Jag var ett skuggbarn, jag visste aldrig om jag hade någon betydelse för mina föräldrar. Kan jag ens minnas kärlek?
När mamma dött, då var det tvunget att någon skulle ta hand om mej, och automatiskt så steg ju fadern in i hemmet och tog över allt. Alla tanter i kvarteret sa att han var duktig, tills de såg honom vinglande ute på gården. Livet som barn, leva med en missbrukande förälder är något som vi måste ta på allvar. Den styrkan som jag byggde upp var en tvungen försvarsmetod, annars hade världen rasat, om med den hade jag varit med i fallet. Under dessa 5 år var det inte en endaste granne som reagerade på ett ansvarigt sätt, utan allt fick ha sin gilla gång. De lät allt fortgå, till min pappa nästan dog framför ögonen på oss barn, han låg livlös på toalettgolvet, tills ambulansen kom.

Det har gått nästan 40 år, och likheterna finns än idag. Barn växer upp i missbrukarfamiljer, de älskar sina föräldrar, de är barn och valen är få. De kämpar sej igenom varje dag och är lojala barn som ruvar på sin grymma hemlighet. I rädslan vad som ska hända med dem, de kämpar och har bara det beteendet man kan få när man lever i en dysfunktionell familj. Det är skandal att alkoholliberalismen utvecklas mer och mer i samhälle där många människor inte orkar med tidens anda. Där umgänget ska förfinas och förskönas med alkohol inför barnen. Alla dagar skall göras till fest. Det ska vara förbjudet att ta droger i synnerhet inför barn. Barn ska inte behöva finnnas på plats när vuxna i eget egoistiskt syfte hellre vill umgås med alkohol än att visa respekt och ansvar. Ett barn ska få kräva att växa upp i en alkoholfri miljö.

Ungefär tio procent av världens befolkning är alkoholister eller bär med sej den gen som startar allergin. De andra kan bli alkoholister om de "önskar". Med dagens liberala alkoholpolitik så kommer procentsatsen troligen alldeles snart skrivas om. I tv visar man fyllesåpor, där folk åker Ålandsfärja och är kanon, och med alkoholen så leder det till att de förnedrar sej själva och anhöriga, detta tittar Svenska folket på. Vafan är vi för medmänniskor, vi skarattar åt andras olycka. Är vi så själupptagna och accepterar vi att andra ska falla så långt ner att de inte kan ta sej upp igen?

Jag kan tala om att jag gör det inte, inte som den medmänniska jag är, och genom mitt engagemang under 12 år så har jag sett det mesta som skulle få en hel del människor att slå av tv.n och börja gråta. Det här samhället vi lever i måste få ett uppvaknande omedelbart, vi kan inte se på när familjer äts upp av alkohol och andra droger. Barnen har rätt att växa upp utan att se sina nära tillföra en destruktiv drog i deras liv. Nog älskar vi våra barn så mycket att vi kan bjuda dem på det.

Jag har sett anhöriga tända ljus runt en levande missbrukare forografi som tröst för att åka denna berg- och dalbana kräver en stor kraft. När en person som man älskar dör, då är allt defenitivt och sorgearbetet kan börja, och det får ett slut. Men att ha en anhörig missbrukare då finns sorgen där hela tiden, dag ut och dag in, år efter år, och man vet inte om den personen ska dö eller leva dagen efter. Då finns en tung sorg i hjärtat hela tiden. Då är alla anhöriga medberoende.

Jag står för mina åsikter och jag tycker att alkohol och alla andra droger är det största hotet idag, våra barn måste få leva utan att se sina föräldrar förgöras och dö av en drog som bara ställer till elände. Jag tycker inte heller att vi har rätt att skrika åt de ungdomar som vilsna och som mycket unga dras in i missbruk och blir kriminella när vi inte kan visa dem den rätta vägen. Vad väntar vi oss ?  Hjälp istället de barn och ungdomar som är på väg att slå sina liv i spillror, ge dom en hjälpande hand och visa att du verkligen bryr dej om den. Var inte rädda för barnen, de har inte själv format sitt destruktiva liv, det har vi gjort och vi är samhället.

Jag hoppas att ingen ska tycka synd om mej, för det är det inte. Jag är idag en person med självkänsla och självförtroende. Jag har en balans som jag är nöjd med. Jag hatar alkohol, och det har jag all rätt att göra, det är mitt liv. Jag ser ingen anledning till att den farligaste av alla droger ska florera fritt runt våra barn.

Det här tycker jag...

"Barn född in i en alkoholistfamilj"

Crousing och kantarellsafari...

Kategori: Humor

För ett par år sedan så var vi, jag och micke vid Skommartjärn och plockade kantareller. Vi fick en hel del och som vanligt hade vi inte våra finaste kläder utan hade rustat oss för alla väder och såg ut som äkta skogstokar.
När vi hade plockat korgarna fulla så gav vi oss hemöver. Vi kom in vid det rondelltäta området vid Kupolen och körde framåt mot centralbron. När vi skulle över mot Folkets Hus stod det en tokfan mitt i vägen med neonfärgad reflexväst och vinkade oss åt ett håll vi inte skull, nämligen höger. Självklart såg vi att vi hade hamnat i den årliga crousingen med gamla bilar. Där fick vi i sakta mak följa Amerikanare och veteranbilar genom stan som kantades av mycket folk.
Där satt vi fritidsklädda med svampkorgar i baksätet och gled fram i en Ford Mondeo "Atlantic Blue".
Om det inte var för att jag körde så hade jag slängt mej handlöst på golvet och gömt mej. Men Micke han tyckte att det var skojigt att få åka som ensam idiotbil i denna skara. Jag själv tyckte att det var fruktansvärt pinsamt.

Nog har man gjort en del tokiga saker i sina dar, tur är väl att man glömt de flesta. En gång så stannade jag för rött, stod och väntade in grönt. Samtidigt så blickade jag upp mot ett hyreshus där hade de ett stort digitalur med klocka alternativ termometer. När klockan slog om till temperatur då körde jag. I den korsningen blev det kaotiskt och ett och annat finger sträcktes mot mej. Jag hade kört mot rött.

Ja man ska väl inte avslöja allt , på en gång...



"Peka fingersvamp"

Morgonstund har medeltidsmörker runtom...

Kategori: Helgdagar

Man kan verkligen undra hur mörkt det egentligen var på medeltiden. Jag har inte annat och fundera på denna tidiga söndags morgon timme, alldeles innan jag ska iväg till jobbet. Självklart tycker jag synd om mej själv och längtar till pension. Att arbeta idag känns inte roligt. Jag hade velat sova vidare åtminstone fyra timmar. Medeltiden började jag med...

Då måste Sverige ha varit insvept i en mörk ullkofta i oktober. Verkligen kolsvart, ingen el, bara vaxljus som gav ett svagt sken. När folket skulle göra sitt morgonpink på fjösa, stod någon varg och ylade i närheten och allt var som i en kollåda. Inte någon liten gatlykta och heller ingen ljusaura över städer. Bara ett kompakt mörker.

Idag ringer väckarklockan, vi tänder lampan och kisar trötta, på medeltiden, då allt var mörkt hur vaknade man då?
Fanns det någon tupprackare som gol i tid och otid. Eller ylade det runt knutarna så det var lögn i helvete att få en blund. Eller var det kylan som väckte folket? Det finns mycket som jag sitter här och funderar på.

Egentligen borde jag glädjas av att jag inte vaknade upp på medeltiden, det hade jag nog inte orkat med denna söndagsmorgon. Tur att jag befinner mej i nutid. Kaffet står nykokat, en ljus bildskärm visar bokstäver framför mej. Jag kan läsa vad som står. Det finns värme runt mej (tack Borlänge Energi), fast det kostar. Och bilen väntar varm i carporten. Jag behöver alltså inte sela någon häst för avfärd mot stormarknaden.

På medeltiden var inte växthuseffekten "uppfunnen" och inte i mitt huvud just nu...

Jag hoppas innerligt att ni alla sover skönt, och att kudden ligger sådär mysigt under huvudet. När ni vaknar då är det ljust och inget medeltidsmörker synes på himlen. Det blir en ny dag.

                  

               " På väg till stormarknaden, tidigt en söndagsmorgon..."

Om du ska vara här inne, får du gå ut...

Kategori: Politik

                         

Lars, det är din tur nu...

Kategori: Politik

Lars sjöng i duschen denna morgon så kakelplattorna kom in i en svängning, megaHertz kallas det. Han visste redan innan han öppnade munnen att han inte var den killen som kunde ge skönsången ett namn på världskartan. Men grovt och beslutsamt hördes en sång som Monica Törnell Tidigare hade sjungit in på vinyl:

"Kom håll mej hårt, känn dej hemma,
stäng sakta dörren nu så är du snäll.
Kom tätt intill mej..."

Mona hade öppnat dörren på glänt, hon var på grund av massiva protester tvungen att göra en rockard i sitt utspel, hennes dåliga morgonhumör hade inte gått hem i gårdarna hos socialdemokraterna.
Lars var nöjd med utvecklingen, naturligtvis fick han ett helt nytt och ett bättre förhandlingsläge som det såg ut nu. Tänk att hennes dåliga strategi inte köptes av hennes likar, tänkte Lars. " Kors nu vänder vindarna" sade prästsonen stolt för sej själv, medan kaffebryggaren puttrade och ägget hade kokat sönder.
Lars slog sej ner vid köksbordet och läste artikeln han hade skrivit i Svenska Dagbladet. "Den blev riktigt  bra", mumlade han medan han tuggade.
Han funderade på de sista dagarnas turbulens, hur tidningarna verkligen hade lagt fram Sahlins utspel, och hon hade inte en poäng i från vänstersidan. Bara alliansen log och välkomnade hennes schack matt drag.
Bättre kunde det inte bli för vänsterpartiet, tänkte Lars. Vi har fått så mycket positivt gensvar och pressen har inte skrivit så här mycket om partiet på länge. Nu har vi klivit fram en bit, vi står fast att vi är ett arbetarvänligt parti. Vi sviker inte våra ideal.
Idag tog Lars på sej Jeans och sin beiga jacka, gick nerför trappan, hejade glatt på grannen. Väl ute kändes höstluften skön i lungorna. Lukten hade blivit en annan sedan han slutade röka, förvisso hade han gått upp 12 kilo sedan han slutade. Men smaken och lukten hade avsevärt förbättrats. Stockholms Stad hade städat bort alla fimpar runt portuppgången och alla lik var borta.
Lars liksom skuttade fram på trottoaren till mötet med Mona, de röda höstlöven virvlade symboliskt runt honom och visade att något lillebrors beteende inte skulle komma på fråga.
"Idag är det jag som styr och leder samtalet..."

Mona, men va pysslar du med...

Kategori: Politik

Mona tar sej ton i duschen en tidig morgon hon sjunger på Ramels gamla visa:

"Dom får inte vara med i våran syförening mer,
jag säjer bara det
Så virkar vi vidare i Boogie Woogie takt."

Hon öppnar garderoben för att ta den svarta kavajen med tillhörande kjol, liket i garderoben vinkar lamlöst när hon stänger dörren. Strumpbyxorna är kanska lite trånga, storlek 38 har plötsligt blivit för små. "Alltför många räkmackor sätter sej både här och där", tänker hon. Oppsan, där gick en maska, nagellack på för att hindra en spridning och en kommande katastrof. Vidare bläddrar hon i sin agenda, där några tråkiga möten väntar.
Mona är nu ganska röksugen, nikotinsuget bränner i kroppen. På med skor och ytterkläder, frukosten hoppar hon över, trots att hon vet hur hon blir utan mat. Grinig och på ett fasligt humör.
Ute på trappan tänder hon dagens första cigarett, ett djupt halsbloss som kittlar till i flimmerhåren. En host attack som kommer djupt nerifrån lungan, sedan två snabba halsbloss och då sprider sej giftet långsamt i kroppen och ett toxic lugn kommer äntligen.
                                
Hon kikar ner mot stengången, där har ogräset slagit rot. "Jävla ogräs.." muttrar hon. Fimpen kastas in i Rhododendronbusken, där får den ligga och pyra med de andra förbrukade fimparna. Hon går ner på gången och böjer sej ner, drar upp tuvor med gräsrotsnivå rötter, rycker våldsamt upp dem och kastar dem in i häcken. Efter några steg ser hon några maskrosor som klarat den första nattfrosten, de är ett ogräs som verkligen biter sej fast. Dessa plockas och hon ser symboliken i dessa blommor och tänker, så här får det bli.
"Vänsterpartiet ska kastas ut, vi har ingen nytta av Ohly och hans nej säjare, vi ska bara samarbeta med Miljöpartiet, för dom är så snälla, dessutom har dom högeråsikter i många frågor."


Jag skulle kunna fortsätta att nida hur länge som helst, men varför. Jag undrar bara var arbetarpartiet Socialdemokraterna tog vägen. Jag undrar varför man säljer sej till högern, blottar sin strupe och ger bort sina ideal.
Jag är otroligt chockad över att man lämnar sin politik och säljer ut sej.
Nej ni kommer inte att vinna något val tillsammans med Miljöpartiet, tyvärr. Och är förtvivlad att ni inte inser det. Bara idag så förlorar ni sympatisörer på det spel ni spelar. Idag har sossarna fackföreningarna emot sej, varannan sosse mfl.
Idag har många fler tappat sitt förtroende för Mona, som enligt många har begått ett stort misstag. Det är bara att beklaga.
Idag skriver Göran Greider i Dalademokraten följande på ledarsidan

                        
                        

Huka er Gubbar och Kärringar, för nu laddar han om...

Kategori: Skitsnack

Inte ofta kan man se i tv tablån att kvällen kommer att bli späckad av intressanta program. En dag på året då behöver man inte ens bemöda sej att titta i tv tidningen. Kan ni gissa vilken dag det är? Jag tror att ni säjer aha när jag skriver den 10 December. Det är nämligen då Sveriges Elit struttar runt i Stadshusets blå sal i frackar och aftonklänningar. Nobel dagen, javisst ja.


Det delas ut priser av Kungen o Drottningen på Konserthuset. Upp på scenen kommer de kluriga Mensa figurerna, den ena ser intelligentare ut än den andra. Ibland tänker jag på att de är en bunt galna professorer som sålt sina själar för ett mikroskop.


Jag tycker att Nobels prisutdelning med middag och dans, ett jäkla pompa och ståt tilltag, som inte på något sätt tillfredställer min tv kväll. Hellre sätter jag på en tecknad film, varför inte Ice Age eller något, då får jag i alla fall fyllas av skratt.


Min yngsta son fyller år 29 Augusti, han kom en vecka för tidigt. Bråttom som mor sin, typ. Första gången jag skulle på besök hos barnmorskan för kontroll, då tog hon fram något som liknade en rund tabell och räknade ut nedkomst och tillkomst. Då fick hon fram datumet 10 December, det var alltså den dagen min man hade laddat bazokan med Stenlunds krut och brände av en kanonladdning. Alfred Nobel satt i sin himmel och applåderade av lycka. Jag med för den delen. Det var ingen bomsalva det inte, utan ett lyckat skott. Inte ett spår av blårök. Viktor Victory, welcome...


För tretton år sedan var inte vi gifta, så vi blev kallade efter födseln till en faderskapsutredning på socialkontoret. Jag var alltså modern. Där vi två och ingick i en panel, och Soss- Kalle agerade moderator. Han ledde utfrågningen av man och kvinna i 35 års åldern. Det blev nästan spännande ett tag, skulle min fästman bli fadern eller?

Soss-Kalle såg generad ut, skruvade sig obekvämt i stolen och ställde frågan: "När hade ni samkväm?"  Då svarade vi båda unisont:  "På Nobeldagen 10 december..."

Aldrig har jag väl sett en tjänsteman så snopen någon gång.

Han borde ha fått en medalj i dumhet, för de flesta frågor han ställde var mest pinsamma för honom själv. Troligen hade han ingen bra dag på jobbet den dagen, han var nog mest förnedrad.


                                                                        

Länsmannajäveln...

Kategori: Humor

Galenskaparna har gjort en hel del roligt - helt i min smak. Jag visar "Mor i Skutan" för er hoppas ni kommer att stånka av skratt...

Från Lindeborg till Svenne Rubin...

Kategori: Musik

Jag skrev om hur jag längtade till kvällens författarmöte med Åsa Lindeborg, tja ibland kan det svänga snabbt. Åsa Lindeborg ringde sej sjuk idag middagstid, och i det läget är det inte lätt för vår cafe´föreståndare att hitta en lösning på en sån kort tid som 5 timmar. Leif Lindström måste äras med ett fång rosor för sin förmåga och finurlighet att skapa en lösning. Inte alls kan "substitutet" jämföras, men det blev så jäkla roligt och lyckat.

Vad hittar karl´n på(Lindström)? Jo han ringer till Lars alias Svenne Rubin som kommer med kort varsel och gör en dunder enmansshow för ett 60 tal personer. Jag är övertygad om att inte en kotte lämnade lokalen missnöjd.
Glada skratt och en hel del allsång i en "Gammal Amazon", "Långa bollar på Bengt" och "Folköl och Dunka Dunka".
Dessutom är Lars en jäkla rolig kille, med glimten i ögat och så sprutfull av humor och impulsiva skämt att man häpnar. Han bjuder verkligen på sej själv, hela tiden. Han kan göra en text av allt, om Kjell, vilken Kjell ? Jo Kjell Sortering...

Svenne Rubin himself skulle vara ett bra tillskott om vänstern skulle bjuda upp till allsång i Dalarna någon gång.

Tack Lindström och tack Svenne Rubin för en riktigt lyckad Måndagkväll på vårat "Hörn". Inatt kommer jag att somna med ett leende på läpparna och tänka va synd om alla dom som missade allt det här roligt spontana, som verkligen hände.

"En gång sa jag till en kvinna så här:
- Ni är mycket vacker att se på
Säg mej äter ni surströmming
Hon såg på mej och sa:
- Gubbe, e du dum i huvve"

Från låttexten Gubbe är du dum i huvvu...

I kväll sjöng han även "Dom gör så rysligt fint på tomten" en av mina Rubins favoriter, som jag brukar braka av ute på Campingen när säsongen startar. Då vet man att campingtönteriet kan börja.

 Tyvärr fanns inte låten live, men lyssna å njuuuut...

Försäkringskassan flinar de sjuka rätt upp i ansiktet...

Kategori: Samhälle

Försäkringskassan sjuka regler och inkompetenta handläggare och köpta läkare har som bekant gäckat de sjuka i Sverige en längre tid. De sparkar, de nedvärderar, de misshandlar, de kränker, de pissar, de slår ut människor längre ut i samhället och är delaktiga i att försätta sjuka i utanförskap och fattigdom. De belastar kommunerna så socialbidragens utbetalningar ökar. De verkar aldrig vara lediga för de hittar på nytt skit varje dag.

Frågan jag ställer är vad ska vi med detta verk till? Det finns inte något som finns i F-kassans vara att försvara längre.
Var fanns de politiska partierna i denna härva, var finns mitt eget parti. Jag vet vad vi tycker men tyvärr syns inte frågan om människors rätt till Försäkring i den utsträckning som den borde. Vänsterpartiet måste visa tydligt var de står i denna fråga, och detta måste skanderas ut ofta, tydligt ända tills valet. Rätten till sjukförsäkring borde vara en av de stora parollerna för mitt parti. Men måste få lov att säja att den har gömts och lever i det dolda. Vi alla oavsett partitillhörighet står och ser på när den största tryggheten som finns i Sverige raseras. Kvar ligger grus, och utslagna medborgare.

Försäkringskassan fortsätter sitt hån genom att dra igång en reklamkampanj som kostar 15 miljoner.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3463041.ab

Ska vi ställa upp oss på rad och se välfärden raseras mitt framför våra ögon, är det så vi önskar?
Jag kan inte förstå att det kan accepteras av det Svenska folket, eller har vi inte drabbats ännu eller vill vi inte förstå. Är döden tvungen att stirra oss in i vitögat innan vi vaknar?

Jag tycker att det är åt helvete, och det gjorde jag för längesedan, om jag så ensam ska föra en kamp mot orättvisan så gör jag det. Jag kan inte se på när jag tycker att något är så fel som just Försäkringskassan är.

Redemption song - Bob Marley

Kategori: Musik

Här behövs inga förklaringar eller skrivna ord, här njuter jag och lyssnar...

Äntligen kommer Åsa Lindeborg till Vänsterhörnet...

Kategori: Böcker

Oj vad jag har längtat till måndag den 6/10 och i morgon kommer Åsa Lindeborg till vårat hörn. Åsa som skrivit
boken : "Mig äger ingen". Den handlar om hennes uppväxt tillsammans med sin alkoholiserade pappa Leif Andersson. Vi som växt upp med föräldrar/ förälder som haft alkoholproblem vi har alla olika historier. Åsa har sin egen.

Det är en bra skildring, den talar om hur "fattigt" man lever i en alkoholistfamilj, rent materiellt. Det är helt enkelt ett andra sorteringsliv där en fin glasbit kan trösta och ge lycka.
Det finns ingen i hela världen som förstår hur det är att växa upp i en alkolistfamilj, såvida man inte redan har haft den olyckan. Där dysfuktionella betenden blir normala, och sedan när man är klar för att leva sitt eget liv då följer man ofta det mönstret och tror att man gör rätt. Alla vi barn som fått uppleva detta har levt i lögner och i det dolda, men alltid har vi som barn gör varit lojala och älskat våra mammor och pappor. Allas våra historier skjiljer sej, men i grunden är vi alla drabbade av samma fruktansvärda öde.
 
Citat boken:
" Pappa sa att våra fönster var som lucka 24 i en adventskalender. Han drömde om att folk som gick förbi huset tittade upp mot lägenheten och tänkte att där måste det bo ett duktigt fruntimmer.
-Jävlar vad förvånade dom blev, kärringarna, om dom fick höra att här bor inget fruntimmer, här bor härdmästare Leif Andersson!"

Mig äger ingen är Åsa Linderborgs berättelse om uppväxten med sin ensamstående pappa, härdare på metallverken i Västerås.
En berättelse om klasstillhörighet och utanförskap. Alkoholens makt och en kämpande dotter. Ibland nickar man igenkännande och tårarna bränner bakom ögat, andra gånger skrattar man igenkännande åt eländet.

Kom och lyssna på Åsa klockan 18.00 eller läs åtminstone boken. Jag ser fram emot morgondagen och jag ska fråga chefen om jag få gå en timme tidigare, annars tror jag att jag inte kommer in i lokalen för det blir fullsmockat.

En bulle i ugnen...

Kategori: Mat

Idag är det kanelbullens dag. den 4 Oktober är dagen då bullen fått sin alldeles egna dag. Igår när jag kom ifrån jobbet då planerade jag in ett bullbak idag, och det var innan jag ens visste att kanelbullen hade en egen dag och att den skulle bli som idag.
Inplanerat är ett bak av kvantitet, alltså en dubbel sats. Då jag inte är någon vän och mitt intresse inte ligger i att baka, så är det lika bra att göra mycket mens man har förberett sej mentalt.
Det som eggar "luktlökarna" är när den första plåten nygräddade bullar tas ut och en ljuvlig doft slingrar sej runt i huset, ut genom ventiler, och ligger där som den godaste av alla parfymer. Sedan när jag och Prins Sötsak 12 år tar ett varsit glas iskallt mjölk, tar en mjuk tugga av bullen då sprider sej våra leenden mot varandra och då finns bara kärlek.

En härlig sovmorgon och bullbak, är perfekt en Lördag som denna då regnet hänger i luften och inget lockar en utomhus.

Kanelbullen är ett svenskt bakverk som uppfanns på 1920- talet och det tycker jag var tur, för i kanelbullen finns så många barndomsminnen. Och ofta kan jag förnimma smaken i gomseglet, då jag tänker på den. Och årtalet 1999 instiftades Kanelbullens dag för första gången. Vilken tur...

Det sägs  att  en doft av nybakade bullar vid visningen sägs få värdet på ens bostad att skjuta i höjden.

Nej nu vänner blir det andra bullar.

Man får ta hunden med sej in i himlen...

Kategori: Konst

Ibland undrar man om oljan verkligen är så dyr...
Jag har hört om konstnärer är fattiga och inte har råd med färgen.

Jag försöker att förstå syftet med tavlan, även symboliken. För målar man
en get i ett kargt, grått landskap med en betande get i bakgrunden då menar
konstnären inte något himelskt.
Konstigt konstverk...


Dags att ta ner skylten eller...

Kategori: Satir

Vägverkets förslag är klart. Om regeringen säger ja får Herr Gårman snart sällskap av en kvinnlig övergångsfigur. Vägverket har efter samråd med Jämo tagit fram en alternativ vägskylt för övergångsställen. Den nya skyltens figur bär kjol och har längre hår än den klassiska Herr Gårman.



Ett statligt verk som vägverket har inte legat på latsidan precis. Vilka eller vilket  har gjort så att en sådan dyr "reform" tagits fram. Har verkligen vi kvinnor kämpat för att få i stånd en Fru Gårman skylt är en fråga som jag ställer. Nu väntar man på att regeringen ska säja ja.
Men herregud, är det det här vi kvinnor har kämpat för i alla år, för debatten har funnits innan i media. Är det verkligen detta vi önskade så innerligt. Är det så att Jämo har så lite att pyssla med, eller vad denna uppgift den lättaste.
Då om vi har en Herr/ Fru Gårman (löjligt ord också), då borde vi även ha Pojken Gårman, Flickan Gårman, Mormor Gårman eller Halvbror Gårman.
Gårman är det ett feminimt betingat efternamn ? Borde inte skylten heta Fru Gårdam för att Jämo skulle vara till fullo nöjda?
Jag kan inte annat tycka att det hela är en otroligt stollig grej, ganska onödig. Och föresten är det ingen längre som går över, de kommer rusande på cykel i en jäkla fart utan lyse eller reflexer så man står på bromsen ibland när regnet och rusket belägrar oss på höstkanten.

Anita och Televinken tror jag det var som hade en sång om Herr Gårman på 60 eller 70 talet. Ni minns väl dom, en vuxen kvinna som talade med en docka. De spred säkert trafikvett hos de unga på den tiden.

  

"Anita o Televinken"



Idag, stressens tidevarv då alla springer så kommer säkert en skylt snart till dem också. Den kan se ut på följande vis.



Eller idag när vi någongång är snälla, då kan vi äras med en skylt som föreställer följande:



När vi är ur balans kanske den här kan vara passande:



Eller på Lördagskvällen efter krogen, man kryper över, flackar med blicken och letar efter Herr Gårman symbolen...



Nu får ni fundera på skyltarnas betydelse, begrunna vägverkets, Jämo och regeringens jämställdhetsfråga. Är jag dum som en gås eller. Tills vidare säjer jag Gäss, box, alright...

"gasövergång" (missade jag en prick?)