Bortrstionalisering...
Kategori: TV
.
Tacka vet jag Neil Young han kan dra av en 40 minuters låt när han spelar live...
Humle, Dumle och Kapten Bäckdahl
Kategori: TV
Stjärnorna på Slottet, uuurk...
Kategori: TV
Jag vill inte för allt i världen ha en sådan på ögat, inte heller annan skit. Jag trodde att jag skulle klara mej ifrån slemmigheter när jag väl blivit en trogen licensbetalare.
Sjärnorna på slottet är ett otroligt fånigt program och för att inte tala om själva programide´n så är den stinkande. Jag tror inte ens jag vill chansa på vilket land ide´n kan komma från. Det är antingen från Sverige eller _ _ _. Är det sådan här smörja som vanligt folk förväntas att titta på? Här ställer "stjärnorna" krav och försöker på alla vis dölja sina divaliteter, men de lyckas föga.
Har SVT överhuvudtaget frågat ensammstående, arbetslösa Lena i Harplinge om hon har någon behållning av att höra om baconet på stjärnan "Loffes" frukostbuffe´ blivit för knaprigt stekta, eller som han så fint uttrycker sej "Kremerade bacon".
Jag tror inte heller att den stora andelen socialbidragstagare blir särskilt tagna över att någon krönikör varit elaka och gjort Loffe ledsen med att skriva något som han anser nedlåtande. Det de därmot blev ledsna över var när socialsekreteraren sa nej i ansökan om ekonomiskt bistånd för att kunna köpa julklappar till barnen, och lite julmat.
Stjärna eller inte stjärna är frågan som jag ställer till programmakaren: "Vilken är stjärna? Är det någon som framför upprepade diva mane´r inför svenska folket och inte kan visa tacksamhet utan ömkar och gnäller?"
En stjärna för mej symboliserar något helt annat. Det är inte någon som gnäller på att anjovisen inte är äkta, för en riktig stjärna duger resturanganjovisen mer än väl. Inte heller att bakverket håller "fel färg" den ska enligt Loffe vara mer beige, nu var den mer gul. Jag tycker inte att han har någon stjärnstatus, utan är en otacksam gubbe som gnäller bort mina licenspengar, för att han inte kan peta i sej det som står på bordet. Detta om något är divalitet på en hög nivå.
Att det stinker ytlighet och fåneri i hela programmet det ska vi lära oss att utstå. Varför spelar man inte in ett program om allt ideelt arbete människor gör året om, där man helt ställer upp för de utslagna i samhället som inte klarar av den bistra vardag som finns rúntomring dem 24 timmar om dygnet. Där man visar hur de fattiga lever. De som inte gnäller över en bränd baconskiva. De som gör att de fattigaste kan få en jultallrik och en julklapp till sina barn. I det samhällskiktet finns ingen glamour, inget glitter eller golftävling. De springer inte runt i slottsmiljo med klackskor och pärlhalsband utan de kämpar för att överleva. Deras hem är under Stockholms gator i kloaksystemet eller ute.
Denna misär ryggar en del tillbaka för, enklast är kanske att sätta sej främst i stjärnledet, åka till slottet och gnälla över att rödvinet kommer ifrån Spanien, usch och tvi. Otacksamma jäklar är vad jag tycker dom är.
Jag tycker att SVT kan packa ner programmet i en kartong och gömma skiten längst inne i filmarkivet. Kartongen kan märkas med "Skitprogram" och ta fram någongång i framtiden och lära av misstagen och syna sina divaprojekt till licensbetalarna.
Ett gammalt inlägg som är aktuellt...
Kategori: TV
Sagan om...
Karl- Bertil Jonsson är en favoritsaga för mej. Den innehåller allt det där som får mej att tro på människan. En kille ifrån en överklassfamilj som får ett feriejobb på posten att sortera paket. Som medmänniska han är tar han de paket som är adresserat till de rika och ger till de fattiga. Han prickar av de som tjänar mest i taxeringskalendern, och som han anser kan klara sig utan sina släktingars julklapper. Budskapet i denna saga är underbart. Att bara agera med sin tanke och ge något, till någon som inte har något är enkelt och ödmjukt. Ta servettringarna i päronträ som träs över den fattiga familjens faders näsa av barnen, och gatuflickan Beda som får en randig slips som hon trånar lyckligt med emellan sina bröst.
Fadern Tyko Jonsson blir helt julröd i ansiktet av ilska när Karl-Bertil erkänner sitt dåd. Han skriker ut: -Har jag närt en kommunist vid min barm? För att sedan ge sig ut på juldagen med sin son som ska be om ursäkt för stölderna han gjort. Karl-Bertil blir snart en hyllad pojk av de rika direktörerna, som visar sin lycka att de sluppit de onödiga julklapparna med tändsticksmotiv. Och fadern kan stolt åka hem med sin son. Jag tycker att det är en fin och tänkvärd saga, och samhället skulle behöva fler som Karl- Bertil Jonsson.
Berättelsen skrev Tage Danielsson redan 1964 och den blev film 1975. Per Åhlin har tecknat den. Sagan har kultförklarats, och visas varje jul på tv.
Berättelsen ligger även till grund för en operasaga som heter "Snäll rebell" som hade premiär 2004.
Jag blir lycklig av att få se denna saga, och att tänka på att ju fler vi är som vill bli som Karl- Bertil, desto humanare kan vår värld bli att leva i. Vaför ska vi snåla med att bjuda på det vi har, om det handlar om det enklaste som att vara ödmjuk, då vinner vi poäng, för vår egen skull.
Inatt drömmer jag om K-B och Robin Hood...
http://www.dagensnyheter.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3561&a=867628 
Konsten att ofta hamna mitt uppe i en obduktion...
Kategori: TV
Falu- Rågrut med Kalles Kaviar
(Man kan snudd på kalla mej för beroende av detta torftiga näringstillskott.)
Vidare är jag en stor anhängare till serien CSI, med dessa produkter faller inte alltid i samklang med varandra. För de flesta gånger jag sätter mej vid TV:n med mina kaviarmackor och CSI startar då hamnar jag i någon bisarr obduktion. Då kommer jag på mej själv att jag sitter och tuggar och samtidigt stirrar in i vitrinskåpet istället för på bildskärmen. Och när jag tvingas titta bort då missar jag tjusiga Grissom (chefs CSI: aren). En gråsprängd stilig herre med ett silverblänk i ögonen, en man som gör kaviaren snudd på flytande, ja nästan rinnande. Hakan går ner i knäskålshöjt. Det är en man som kan smälta det hårdaste smör i Småland och kan göra det till en forsande vårflod.
Rent allmänt så är väl inte obduktioner något mysigt som man yvas över. Men vad offrar man inte för Grissoms skull.
Vi hamnar lite då och då i konstruerade obduktioner i vår familj, när vi då och då klämmer någon munsbit framför TV:n. Den "sämsta" rätten som jag kan råka ut för om man hamnar i en scen där tvärsnitten görs över bogen tycker jag att pizzan är. Den passar inte in med sina redan "tuggade" ingredienser. Kanske lite av ett maginehåll. Det var några rent spontana synpunkter som bara halkade ur mej, den vita bilen med remtröjan står nog redan på parkeringen och dom vill nog hämta mej.
Egentligen visas det mycket läskigt på TV:n Man kan stundom sitta inne i hemska krig, en "ruskig" debatt eller en operation, rätt som det är så befinner man sej i en inzoomad förlossning. Visst inmundigar man maten eller godiset i en självvald miljö och valet är helt ens eget. Måste även nämna att djurprogram är fina, då menar jag färgerna. Att se en kamelont sakta tugga i sej en vidrig insekt är inte njutbart.
Jag vet var avstängningsknappen sitter, men jag vill utnyttja varje sekund av licenspengarna. Jag är nämligen en licensbetalare och det har jag varit i hela mitt liv, med undantag för när jag var ung och punkare. Det har gått över, inte åsikterna men ungdomen. Jag är en betalare men ingen vän utav licensutformlingsreglerna (jag går inte in på det). Jag betalar för jag vill inte ha någon snigel på ögat. ( En gammal reklamkampanj sedan 14 år tillbaka). Det känns att jag betalar 500kr/ kvartal för en ständig repris och ett antal chefslöner. Nyproductioner av kvalitet växer inte på träd. Det är kvantitetsrepriser som kommer. En bra nyproduktion på SVT är lika omöjligt att få som att vinna 4 miljoner på Lotto.
Jag ser sällan på de reklamfria kanalerna, om det sker då är det nyheter, debattprogram eller andra samhällsproduktioner.
Det var bättre förr, då var åtminstone jag nöjd med att sitta en meter framför TV:n och önska att jag var den lilla flickan i testbilden. Hon borde snart fylla 50 år hon med.
Nu har jag ätit fyra Rågrutsmackor med kaviar och upplevt en obduktion lite DNA profilande och en stor blodpöl efter en vit pudel som attackerats av en kamphund. Hade jag sett på SVT hade jag berikats av att beskåda "Livet i Fagervik" Drama del 1 av 12 eller på den andra kanalen "Singelmammor". Inget som känns speciellt intressant eller aktuellt för mej. Singellivet är en svunnen tid som man inte så gärna talar om nu när man är gift och licensbetalare.
Egentligen känner jag att kaviarmackor och CSI i alla fall är lite av min melodi. Lagomt bisarrt och så får man en behaglig röksmak i munnen av kaviaren.
Parabola steroider...
Kategori: TV
Antenn eller parabol, säkert via modem. Hur fasiken ska jag kunna veta. Man är tvungen att skapa sej ett tekniskt intresse för att förstå litegrann. Ändå är jag inget tekniskt dumhuvud, men utvecklingen går i ett sånt rasande tempo att man varken orkar eller hinner ta all information. Bara tänk på hur krånglig denna övergång har varit för de gamla som enbart brukar tv:n för att se Allsång på Skansen och Rapport.
Vi har en parabol, och abonnemang på Viasat och Kanal Digital, då när vi skaffade det var det för att få kanal 1-5, nu tror jag inte att man behöver båda för att se det, men vad vet jag om det. Sedan om man ska säja upp avtalen då har man skrivit under på en12 månadersperiod och ska göra en skriftlig uppsägning som träder i kraft efter...Ja ni hör ju själv.
Nu har vi tvillingpaket, med en låda man kan pausa och spela in på hårddisk, men bara de kanaler som kommer ifrån Viasat. Ärligt orkar jag inte lära mej den där dosan, inte än.
Då vi åker ut till husvagnen och vill se på tv:n då har vi införskaffat en Robertlåda och de sista två åren har vi köpt ett tremånaders kort för ca 800:-. Nu börjar jag tycka det är krångligt, ett abonnemang hemma, dyrt. Och sedan ett annat dyrt i husvagnen. Då börjar vi i familjen att fundera hur vi ska kunna lösa detta till ett enklare sätt. Då husvagnen är fast stationerad på campingen hela sommaren så vore det smartaste och det mest idiotiska att fixa dit en parabol. För att få in samma kanaler som vi har i bostaden krävs att vi har två parabolhuvuden. Då kollar man priser på en liten och gullig husvagnsparabol och den prislappen visar 1000:-, och det finns bara plats för ett parabolhuvud. Genast lägger vi ner den idén och faller till föga och ser en vanlig jävla parabol men två ingångar för huvudena som den bästa lösningen.
Nu vet jag att vi kommer att bli idiotförklarade ute på Campingen, och att denna parabol kommer att bli sommarens stora samtalsämne. Men ser det som den billigaste och enklaste lösningen då vi får låna en tvåhövdad parabol av en snäll anhörig. Nu väntar jag bara att tolvåringen ska tjata om ett mobilt modem också så den bärbara datorn blir fyllt av krigsspel som kan spelas på internet. Vilket arbete för att se någon spännande sommardeckare.
Jag nog undrar man ofta hur det har blivit med den där dumburken, man har under resans gång blivit lika dum som burken. Men nu blir det en parabol med tillhörande husvagn jag undrar om vi kan få plats med en 42" inne i vagnen?
Paraborlänge den 9/5 2008
Lägg ner "Rent Hus" i Tv 4...
Kategori: TV
Vilken hänsynslös och elak människa anmäler någon i sin omgivning till denna typ av förnedrings TV?
Lägg ner...
Rent hus...
Kategori: TV
Vad jag förstår så är det folk som har totalt tappat lustan att hålla rent hemma, de som tappat sitt städkoncept eller aldrig haft något som ska få besök. Någon snäll bekant anmäler väl dom, eller de själva, vad vet jag. Nu ska vi äntligen få se vilka som är skitgrisar, vilka som inte har den självklara torsdagsstädningen, hur dom ser ut, och att få se när de blir förnedrade och avslöjade i media. Mycket intressant...
Hur skulle jag känna om någon vän anmälde mej till "Rent hus" och plötsligt äntrade ett Tv- team och några kritiska bacillkritiska damer med dammvippa och skurmopp mitt hem. Jag vet att jag skulle gå i taket, jag vet att inom fem röda hade jag avslöjat den som anmälde, och jag vet att inom tio minuter skulle den vännen vara en ex. vän, och inom femton minuter är Tv teamet på väg tillbaka till Stockholm eller var de nu kom ifrån. Vilken vansinnig ide´och vilket vansinnigt program. Programide´n är säkert till 100% amerikansk. Mycket intressant...
Vilken är intresserad av hur mycket skit Familjen Karlsson har under spisen, ja säkert är det någon, men absolut inte Karlsson det kan jag garantera. Hur är det i ett läge som det här, på vilket sätt blir familjen hjälpt. Är det genom att förnedra dem inför en miljon tittare som består i släkt och vänner, kompisar och klasskompisar. Dessa blir säkert imponerade och tar till sej budskapet och får en ny idol, "SkitKarlsson". Mycket intressant...
Detta program är lika korkat som hushållsnära tjänster. Lika lite gillar jag den hjälpen. Personligen skulle jag aldrig sjunka så lågt att få in något av detta skit i mitt hus, det luktar sämre än en kompostpåse full av gamla räkskal. Då förstår ni vad jag tycker...
Hemma hos oss trivs familjen, hos oss trivs kvalstren lika bra. Hos oss är vi liksom en hel familj, där vi matar och underhåller dammråttorna hela tiden. Framåt våren brukar vi skapa ett stort korsdrag och svisch så försvinner en del ut, för att sedan komma in igen. Mycket intressant...
Är jag motvalls kärring och bara anti...
Kategori: TV
Jag har aldrig sett "Bonde söker fru", Tv programmet där ensamma bönder ute på någon slätt suktar efter något annat än ko bröl. Även detta program skapar rubriker i de fetas typsnitt. Jag har heller aldrig förstått att man vill vara bonde, men det är något helt annat. Man kan undra om det är själva valet av yrke som gör att kvinnor inte vill ha en bonde, eller är det lukten.
Att vara bondmora idag är väl något enklare i dag än för 100 år sedan får man förmoda. Ja man får ändå hoppas att alla bönder får någon att älska, med eller utan massmedias hjälp. Vi behöver fler ekologiska bönder, så nästa programserie får nog rikta in sej på Ekologiska suktande herrar i Fristads blåbyxa och en svanmärkt "Granngården" keps.
Jag tycker att dokussåpor är så tråkiga och onödiga, dom förnedrar och skapar trista efterdyningar på folk och fä. Efter "Big Brother" (dokussåpa) så har blondinerna fått ett nytt ansikte, bara att dom är korkade. Där finns inte ens något mellenting. Brösten fylls med silikon, dagen efter säljs implantaten på Tradera. com.Och en annan blondin vill skapa ett nytt parti utan partiprogram, där 200 väljare röstar på partiet som jag glömt namnet på för längesedan. Ett otroligt sorgligt kapitel i vår tid. Rena mobbingen utsätts flertalet av.
Jag är väl kanske bara en som vill vara motvalls, och som vill sitta och tjura i ett hörn. Men att Jag betalar licens för skiten som visas och hjälper till att förnedra människor är inte alls min mening. Så förlåt alla blondiner, bönder, Robinsonare, Big Brothrare och Idolare, jag ber om ursäkt att jag varit medhjälpare till att ni har blivit kränkta i massmedia.
Sagan om...
Kategori: TV
Karl- Bertil Jonsson är en favoritsaga för mej. Den innehåller allt det där som får mej att tro på människan. En kille ifrån en överklassfamilj som får ett feriejobb på posten att sortera paket. Som medmänniska han är tar han de paket som är adresserat till de rika och ger till de fattiga. Han prickar av de som tjänar mest i taxeringskalendern, och som han anser kan klara sig utan sina släktingars julklapper. Budskapet i denna saga är underbart. Att bara agera med sin tanke och ge något, till någon som inte har något är enkelt och ödmjukt. Ta servettringarna i päronträ som träs över den fattiga familjens faders näsa av barnen, och gatuflickan Beda som får en randig slips som hon trånar lyckligt med emellan sina bröst.
Fadern Tyko Jonsson blir helt julröd i ansiktet av ilska när Karl-Bertil erkänner sitt dåd. Han skriker ut: -Har jag närt en kommunist vid min barm? För att sedan ge sig ut på juldagen med sin son som ska be om ursäkt för stölderna han gjort. Karl-Bertil blir snart en hyllad pojk av de rika direktörerna, som visar sin lycka att de sluppit de onödiga julklapparna med tändsticksmotiv. Och fadern kan stolt åka hem med sin son. Jag tycker att det är en fin och tänkvärd saga, och samhället skulle behöva fler som Karl- Bertil Jonsson.
Berättelsen skrev Tage Danielsson redan 1964 och den blev film 1975. Per Åhlin har tecknat den. Sagan har kultförklarats, och visas varje jul på tv.
Berättelsen ligger även till grund för en operasaga som heter "Snäll rebell" som hade premiär 2004.
Jag blir lycklig av att få se denna saga, och att tänka på att ju fler vi är som vill bli som Karl- Bertil, desto humanare kan vår värld bli att leva i. Vaför ska vi snåla med att bjuda på det vi har, om det handlar om det enklaste som att vara ödmjuk, då vinner vi poäng, för vår egen skull.
Inatt drömmer jag om K-B och Robin Hood...
