Pissväder...
Kategori: Foto
Ja, ja, det ska inte gnällas över vädret. Vädret får inte bli en "snackis". Det kan i alla fall inte bli värre, det kan bara bli bättre. Jag tycker i alla fall att vädret denna sommar hittils har varit skit. Ibland så blir jag så less på den positivitismen (eller vad det heter) som ska råda så vi får inte beklaga oss. Jo det får vi visst. Tycker vi att något är kasst så får vi tycka det. Fast de finns ju det som tycker allt är kasst, då är det en annan sak.
Jag längtar till sommarvärmen och solen, jag önskar innerligt att det kunde vända nu. Det har varit en lång väntan på denna sommar som aldrig riktigt vill slå rot och etablera sig. Värmerekorden står inte i kö precis.
Sommaren betyder ju en hel del, jag vill
ha den energi som den kan ge. En solnedgång
på Sunnanö går inte av för hackor. Ett ögon-
blick, ligger solen i svackan och så för-
svinner den ner över bergets kam. I nedgången
så blir bryggor som åskådarplatser. Ett moment och en ögonblicksbild, som ändå etsar sig fast och blir ett sommarminne. En bild som vi tar fram när snöstormen viner runt vår knut.
Jag riktigt längtar och tjatig kan jag bli, kanske suckar jag och gnäller. För mig så är just denna sommarlängtan lika som när ett barn gnäller efter en glass. Jag måste ändå hoppas att snart. Snart så är sommaren här på riktigt.
Jag kan känna en viss abstinens efter att få fota, då vill jag ha ett väder som inte kantas av vattenpölar och störtskurar. Samtidigt så kan jag då också motiveras att stiga upp, väldigt tidigt och gå ut en morgon. Egentligen så är jag ingen morgonmänniska och giller att sova på morgonen, fast en fin sommarmorgon som bjuder på soluppgång och värme kan få mej att bli en "Rönnerdal".
Fint väder och sommarmorgon tillsammans med kameran ger en otrolig harmoni och ett lugn i sinnet. Det är skönt att jag upptäckt att fotograferingen är ro för själen, så mycket som jag kan se i min bild, som jag inte såg när jag stod där och trodde jag hade fokus. Vi tror att vi ser och har fokus, fast ögat inte registrerar allt, det gör ju kameran.
En outslagen prästkrage med en metallicfärgad fluga kan bli ett konstverk i sommarkvällen, alla ser vi bilder på olika sätt. Du på ditt, jag på mitt. Det finns gyllene regler för fotografering, men dessa regler är inget som lockar mig. Jag vill ha mina bilder som verkligheten är. Dom ska få finnas oavsett om en taggtråd syns. En bild är en bild för mig. Jag är nog en fotoanarkist, en anarkist som struntar i de normer och dylikt, och faktiskt så måste vi också finnas . Jag är ingen fotograf, utan jag är en fotointresserad person som väljer min bild, en del bilder delar jag och det är upp till iakktagaren att gilla eller inte gilla. Jag värderar min bild, och blir självklart glad över ros och tar inte illa vid mig för ris. Mitt fotograferande är ingen tävling utan för mig är det en bildkonst.
Vandringen efter motiv och längtan efter ett varmare, soligare väder fortgår. Att söka är ingen idé, det är bara att inse att verkligheten är som den är och den ser ut som den gör. Det är precis som motivet i ett fotografi. När vi ser bilden då ser vi svart på vitt. Det är sanningen och det är upp till var och en att tolka bilden och verkligheten.
