Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Årskrönika 2009

Kategori: Helgdagar

 

 

Året som gått har varit växlande, mest bra men även tråkiga. Perioder då uppgivenhet och tungmod slagit till ordentligt. Även otroligt lyckliga och roliga händelser och stunder.  Året som jag skriver om har varit ett funderingens år. Då jag har tänkt mycket på vad/ hur jag ska göra för att utsatta grupper av barn och ungdom kan få stöd eller kunna gå vidare. Många tankar har cirkulerat och tumlat om. Jag har jobbat med att bli en bättre människa, då menar jag själsligt. Att fungera i mitt tänk så jag även är ett stöd för mej själv. Jag har alltså inte lämnat mej för att vårda andra. Det har balanserats upp med att jag måste må bra själv för att kunna få någon annan att kunna känna att jag ska få finnas där.


Jag har förstått att jag inte bara kan visa hänsyn och stressa runt som en vilsen ”hjälpare”,  jag inser även att jag måste finnas för mej själv, delge ansvar till andra. Min tid som den eviga plåsterlappen finns inte mer. Jag lever min tid nu, där jag själv står i fokus, tillsamman med familjen.  Jag kan vara en bra medmänniska utan att gräva mej in i allt annat. Nu kan jag separera tankarna. Med det menar jag att jag tillfälligt kan lämna det som är jobbigt för att göra något för mej själv. Eller som de säjer, lämna jobbet när jag går hem.


Året har varit bra i stort sett, fast allt inte gick min väg. Men det är inga vida problem, för jag är snudd på utbildad att få kämpa för det jag önskar. Ibland funkar det och ibland inte. En sak som jag alltid tänker är att inte ge upp. Nej jag ger inte upp.


Året började precis som det slutade med en otrolig vanmakt och vantrivsel på mitt jobb Coop. Efter tio år hade jag sett under några år och efter ett par chefsbyten att butiken och arbetsklimatet blev ohållbart. Att se en kassa succe, en rolig arbetsplats förvandlas till ett elände, sliter på självkänsla och krafter. Jag var bland de första som läste in arbetsklimatet och hur omöjligt det var, medan många andra tacksamt bugade för att det blev utskällda och förnedrade. Hela förra julen funderade jag på hur jag skulle göra. Coop hade nämligen släppt ett ”erbjudande” om att man kunde få några månaders lön, bara de blev av med en. På papperen stod ”Uppsagd pga arbetsbrist”. Jag fick lön i 6 månader.



Jag funderade som sagt under jul och nyår, diskuterade med maken om beslutet och han stöttade mej till hundra procent. Det finns inget jag ångrar i det beslutet jag tog. Utan det var det bästa som kunde hända mej.  En otrolig känsla att få sluta där, det är det enda rätta när chefer har psykopatiska drag. Tack min make för att du stod vid min sida den dagen jag framförde mina känslor och min ångest över att åka till jobbet. Tack.


Jag gick in till chefen i mitten av Februari  och den 22/2 klev jag ut från Coop utan att vända mej om. Jag har inte satt min fot där sedan dess, och det kommer jag inte heller att göra. Den butikens överlevnad är lika med noll. Finns ingen framtid för ett företag som sköts så illa.


I Mars började jag skriva ansökningar till skolan, jag vill in på. Jag fick ihop ett ganska bra personligt brev och jag trodde verkligen. Ingen tanke på finanskris och det antal sökningar som komma skulle.  
                                  

Borlänge Vänstern ordnade Vänsterns Dag på Cosmos med många artister, listan blev något för lång. Sanna Carlstedt, Stina Berge mfl , och jag gjorde comeback så gott det nu gick. Roligt var det.  Lars Ohly , Pernilla Olin (ledarskibent BT), Barbro Engman(Hyrstgästföreningens ordförande) var också speciellt inbjudna. Det var en hel del jobb med detta, men kanske det dyker upp i framtiden igen,  i någon förkortad version. En bra grej blev det.


Ett annat glädjande innehåll under året är att (V) här i Borlänge har fördubblat sitt medlemsantal. Måndagarnas  möten är välbesökta och roliga, spännande diskussioner pågår ständigt. Alla får vara sej själva, inget krångel, ingen är bättre än någon annan. Vi är ett bra gäng som har gjort politiken vänlig, allvarlig, rolig, nydanande, viktig och intressant, för oss och fler. Jag tillhör en otroligt härlig gemenskap där vi känner oss mer än små flugskitar. I det gänget kan jag lova att det finns kraft och kämpar glöd. En del yngre medlemmar har också hittat till oss, och det är glädjande.



Sedan går tiden, ansökningar till skola in i April, i maj ringer skolan och talar om att jag är uttagen för en intervju i Juni. Och i Juli medan regnet öser ner varje dag på husvagnstaket kommer ett brev att jag inte kom in på skolan. Helt klart blev jag besviken men lät mej inte slås ner.  Ute i husvagnen på  Sunnanö, funderar jag hur det ska bli. En tilltagande oro, men ändå ganska dämpad fanns inom mej.


I Augusti flyttas min gamla Alzheimerssjuka pappa m
ed stor möda till ett hem. Det var inte det lättaste att tvinga en genom envis människa som aldrig gjort något som någon annan sagt till honom. Men det gick. Kvar stod vi utan god man, för sådant tar tid i Borlänge kommun, väntetid efter dagligt tjat ca 5 månader. (Höj arvodena till Goda män för tjyvingen Borlänge Kommun). Detta gjorde att vi kunde inte få ut kontanter för att betala en flyttstädning utan jag kämpade i en månad att rensa och kliniskt skura en lägenhet som absolut var helt igengrodd i flott. I köksfläkten hängde det stor droppar matfett. Det var den värsta städningen jag någonsin gjort. Nu är det inte så särskilt mycket med gubben längre, minnet är uruselt och han börjar tappa skriften, han som förut haft den vackraste handstil, plitar nu ner tryckbokstäver med darrig hand.  Han har det bra där han är nu, och vi vet att han får mat. Man önskar ingen ska dö, men att ha Alzheimers och inte veta något och inte kan fungera i livet, vad är det.  Jag hoppas att jag inte får ärva den sjukdomen , det säjer jag för mina anhörigas skull. En grym sjukdom som inte kan botas.


Nu under hösten så dör hans yngre  bror, min farbror som alltid har funnits.  Där har inte den högre makten varit rättvis i lotteriet. En snäll, klar och rolig farbror som äntligen fått pension och skulle få njuta av livet i sitt hus i Bohuslän. Han spelade gitarr och sjöng "Hyllning till Bohuslän" när jag och Micke gifte oss en strålande sommardag ute på klipporna i Juli för några år sedan. Det är något alldeles speciellt med Bohuslän. Det minnet och sången glömmer jag  aldrig.
Vila i frid efter en jobbig tid, vi kanske syns någon gång, i någon tid.




 Efter min sista lön i September så fick jag äran att besöka ”Nya Arbetsförmedlingen” alliansens skötebarn, där personalen tvingas att använda piska och blåslampa. Det tog inte lång tid förrän häxjakten var igång, och jag upplevde en otrolig stress och otrygghet. Skammen av att vara arbetslös lyckades dom inte blåsa in i mej i alla fall. Däremot berättade de om att regeringen gett ofantligt mycket pengar till arbetspraktik. Då klurade jag lite och ringde runt, och rekade. Fick ett telefonnummer till Cozmoz där det bedrivs ungdomsverksmhet. Där har jag tid till början av April, men jag söker arbete under tiden. På min arbetspraktik är det kanon, trevliga människor och jag känner mej tillfreds med livet. Den praktiken kan förhoppningsvis vara till nytta i ett skolsök.

Arbetsförmedlingen ville att jag skulle kontakta min handläggare i slitet av November. Jag fick inte tag i henne på några dagar, vi skulle skriva en ny handlingsplan. Jag ringde och kundtjänst noterade. Kundtjänst sa att jag skulle maila henne om en ny tid, så gjorde jag och jag har inte fått svar ännu,  för en ny tid. Vad pysslar dom med? Här ska det stampas på de arbetslösa medan det inte riktigt fungerar administrativt. Sicken högersmet det blivit. Annars var November en pissmånad då regnet vräkte ner utom en dag , en lördag, då sken solen i 8,5 timmar, sen var det nattsvart igen. En tung månad rent mentalt.


Julen kom med klappar stora för barnen,  alla glada och maten smakade precis som vanligt. Alla säjer: ”Åhh vad gott det är med julmat” då undrar jag vad de då åt som var så övers gott. ”Ja, skinka, prinskorv och köttbullar…” Ja när blev det en delikatess undrar jag.

Jag vill avsluta det här året och ge min förklaring till mannen i mitt liv. Min livskamrat, min vän, min själsfrände. Vi är så olika men ändå så fungerar vi bra tillsammans. Jag är tacksam över att du stått ut och orkat med mej i 14 år. Jag kan inte tänka att någon annan mer än du skulle fixa det. Tack för att du klarat den bergochdalbanan som jag varit chaufför på. Jag har styrt men spårade snabbt ur. Du hjälpte mej att styra rätt igen på livets hårda väg. Jag älskar dej för vad du gjort och för att du vill vara min man.






"Firmafesten" 2009...

Kategori: Musik

Här låter jag bilderna tala för sej själv. En kanon kväll, med roligt folk och bra musik. Bara lite gnäll, det var aningen för högt. Nu har tinnitusen slagit till...













Kluven som ett splittrat vedträ...

Kategori: Politik

Ja då hamnade jag i grubbleri och fundering då. Det händer, och dom gångerna försöker jag fnurra ihop allt till något som verkar bra. Men hur jag än grubblar och klurar stannar jag vid det jag var på innan. Ibland då begriper jag mej inte på vissa saker, jag gör det bara inte. Egentligen så är det inte jag som vill splittra mej själv utan det är faktiskt för en gång skull några andra som kommit på det. Jag är absolut inte ensam att känna och tycka så här, jag vet många fler som delar min mening och åsikt. Jag tillhör väl en av dom som öppet berättar vad jag tycker om det. Varför skulle jag inte få det?

Jag tänker, och jag väljer ett parti som jag vill tillhöra. Jag vill göra det för mina åsikter och min ideologi alltid har funnits där. Jag har andra partier att välja på, men jag gör inte det eftersom deras politik inte håller i mina ögons mått. Utan jag beslutar mej för att rösta, vara medlem i det partiet som är som jag tänker. Okey, någon gång har jag en annan åsikt, så är det. Den rättigheten har jag. I precis alla frågor står jag inte med.

I en sak  står jag inte med, det är att vara hangaround åt Socialdemokraterna och Miljöpartiet. På Parti kongressen i Norrköping för 1½ år sedan gjorde Aftonbladet en enkätundersökning som alla kongressdeltagare fyllde i om vi ville samarbeta med dem eller i olika konstellationer. Jag sa nej som en hel del andra. Jag tor att samarbetssidan vann i den undersökningen. Miljöpartiets åsikter eller vad det är, är blå och inte alls fackföreningsvänliga. De vill skrota det mesta i arbetsrätten, den som folk kämpat för i över hundra år. Och socialdemokraterna är ute och gungar i blå havet och har svikit i många frågor. De efterdynar på gamla maktvågor, och är alldeles stolliga.

Jag vill inte vara med dom, det spelar ingen roll om Ohly ringer upp mej och talar om för mej att: -Nu ska vi vinna valet, och vi måste.
Jag bestämmer vad jag tycker, jag har alltid röstat på mitt parti, jag har löst medlemsavgift, för jag vill stödja det partiet.
Då kan jag inte tycka att jag måste buga och niga för sossar och miljöpartister. Tyvärr så är det.


En splittrad blondins spegelbild

Vi i (V) har tyvärr inte så många procent. Faktiskt så borde vi ha många fler. Jag tror och är ganska övertygad om att vi skulle få fler röster om vi stod utanför den röd/gröna alliansen. Ja jag tror det. Jag har pratat med folk som stödjer oss, men inte de andra. De blev besvikna när samarbetet blev ett faktum. Jag med. Visserligen så ska vi vinna valet, då med hjälp av s+mp*S*, så är det.

Politiken på kommunnivå ska jag inte ens bara tala om, för det är så sorgligt att det inte ens går att beskriva med ord. Där tycker jag att etik och moral inte existerar. Taskspel. Och de ledande stänger ute andra och spelar roulette i kommunhuset på värsta Las Vegas maner. Det är en riktig dyngstack som surnar mer och mer. Många har hoppat av som medlemmar och bytt parti, ute hör man människor som väljer att inte lägga sin röst på socialdemokraterna i Borlänge. Det som är ett stort problem är att de inte inser att de har schabblat bort sina chanser under de här fyra åren. I det här läget hjälper det inte att skylla på lågkonjunktur eller finanskris, ord som de gladeligen väljer när de inte kan svara på frågor. Allt ät finanskrisens fel. Här krävs rannsakan.

Jag vill att vi ska vara ett parti, jag vet att vi skulle få fller röster utan de andra. Mona, Maria och Peter är inte Mia, Marianne och Per-Phillip ett vilset gäng som klinkar gitarr och sjunger om gud, utan de har redan bestämt att de ska svänga till höger i nästa kurva och det är med besked.

Sedan ska jag säja att så länge jag lever så kommer jag aldrig att bli "EU vänlig". Jag sa NEJ i valet, jag sa nej för att jag menade det. Och jag kommer inte heller att kompromissa i den frågan. När jag väljer något, då gör jag det för att jag vill.
Ja det kommer kanske inte bli lätt med den ståndaktiga, ettriga lilla rufsiga blondinen från Sturegatan. Men en sak vet ja, mina val är mina, likaså mina åsikter. Jag hymlar aldrig om att jag tycker något är fel.
Någon blå politik vill jag inte sympatisera för eller med, så kommer inte att ske så länge jag lever. Inte ens en jäkla kompromiss vill jag bjuda på.

Idag finns tyvärr alltför många splittrade socialdemokrater och vänsterpartister, säkerligen en hel del bortfall ur medlemsregistren pga dåliga val och korkade beslut.

Nu fattas det bara att det dimper ner 47 cm snö ovanpå den som redan dumpit ner, så jag får skotta. Nu fattas bara att Heylys komet återvänder och dimper ner i huvudet. Nu fattas det bara att det kokta valfläsket blir stekt. Nu fattas det bara att hela inlägget är fullt med stavfel, medan snön faller och skidan slinter. Herre min tid vad det fattas bara....

Nya saker i min blogg, å ditt å datt...

Kategori: Skitsnack

Någon Blondinbella är jag inte som skriver om trender, Stureplansfjantar och vad som är på tapeten inom mode. Apropå uttrycket "på tapeten" kan jag berätta att det kommer ifrån en svunnen tid då det fina folket skulle ha fint och dyrbara saker. Då det kom till mat och deras matvanor så åt de som grisar och slaskade och spillde. Men finurliga som detta rikemansfolk var rullade de ut tapeter på bordet så slaskandet kunde pågå i det oändliga. Av detta sprang uttrycket På tapeten fram. Sedan sa väl någon åt de rika fånarna att gå någon vett och etikett kurs för nu ska det vara så ställigt med olika bestick och konstruerade mane´r för att peta i sej mat. Bara bordsplaceringen visar vilken makt värden har, trams.

Någon Bella är jag inte, däremot istället för skor och kläder tycker jag om bilder och det som kan göras med en data är fantastiskt. Jag skulle verkligen vilja lära mej en hel del mer. 
Bara det här med att kunna skriva blogg. Som jag gjort ett bra tag nu är kul, och så länge jag tycker det så fortsätter jag. De mallar som följer med bloggarna är inte de roligaste, och många bloggare har likadana. Jag är inte duktig på webdesign, jag vet en som är det och hon är så duktig. Penny har fixat till min sida och efter det så har jag faktiskt även fått fler besökare. Tack Penny. Och att ni vill läsa det jag skriver tycker jag är kul. Klart att ni inte alltid håller med mej i allt och skriver ni en kommentar som jag inte köper så slänger jag tillbaka en fast den är med "kärlek". Jag gillar att vända och vrida åsikter. Jo Penny har nu mitt i stormvarningen lagt in små vintriga snöflingor som sakta dalar. Tittar jag ut i skrivande stund så pågår början till en snöstorm ute. Det är intressant.
I högra marginalen har även en chattbox lagts in, där kan du skriva "akuta" åsikter, snälla saker, eller vad du vill. Roligast är ändå en kommentar efter inlägget. Exempelvis: Mia Jag vill bjuda dej på pizza, kan jag få göra det?

 Vad väntar? Jo ett nytt år kommer snart och jag ska smaka på det, 2010, ja det ligger bättre på tangentbordet. Mer som väntar är att kosten kommer att bli normal idag. Ingen julmat. Jag är inte så speciellt såld på den, jag gillar sill och lax, och vad är det för juligt med den egentligen? Jag är övertygad om att det är året runt fiskar i varje hem där man äter fisk. Pate´ va ä de´ , inget som hamnar på mitt bord i alla fall. Den rökta ålen är ett minne blott, nu är den utrotningshotad så de sista åren har jag inte köpt den goda, flottiga lilla dyra delikatessen. Jag hoppas att jag får uppleva någon mer jul med ål, fast det är tveksaamt. De blir könsmogna först efter 20 år, om jag minns rätt nu vill säga. Så länge en fisk är rödlistad eller utrotningshotad så kommer jag inte att köpa den. Värre är väl att ålen fortfarande säljs i butiker även de rödlistade.. 

I mitt liv får jag uppleva positiva saker, även det som är negativt för framtiden. Att Dronten var utrotad fick jag lära mej redan som liten, och jag trodde att det skulle stanna med den. Men i den moderna människans tidevarv händer saker med vår planet raskt. Jag tycker det som sker är skrämmande. Det jag förstår och försöker anamma är att dra mitt strå till stacken. Jag tänker om jag ska ut och flyga, vilket jag nu inte gör så ofta pga dålig ekonomi, men även av miljöskäl. Visst kommer jag att resa, men inga miljöbombsresor som går till Thailand då jag har förbrukat mitt årliga utsläpp på bara en resa. 
Jag har faktisk inte flygit så många gånger i mitt liv. De resor jag gjort kan räknas på 10 fingrar. Flyg är inte mitt favorittransportmedel, utan jag  föredrar tåget. Tyvärr stjäl den resan dyrbar tid, helst om man åker långt. Det borde bli billigare och enklare att ta tåget, med fler avgångar på vissa orter och gärna att de återinför politering så folk får med sej saker som cyklar och doningar när de ska till landet eller på semester. Framtiden består nog mest av tåg om ingen intellegent människa kommer på en lösning på bilproblematiken. Är vi inne på oljereserven eller inte? De som äger oljebolagen säjer nej, men experten säjer att så är det. Jag tror nog på experterna i detta fall. 


Är motboken ett minne blott?


2010 kommer snart, jag hoppas mycket på det nya året. Kanske ett nytt arbete, att jag kommer in på skolan jag vill, att det blir ett regeringsskifte. Jag kommer att dyka ner i många projekt, jag vill lära mej så mycket mer än vad jag redan kan. Jag är stolt över att ha hamnat som en av de översta på listan i kommunvalet. Om det går vägen så kanske det är dags att röra om lite i grytan.
Året som gick var ett turbulent år, ett år som jag inte önskar tillbaka. Jag fick nog av min arbetsplats på Coop och tog ett "erbjudande" att vandra därifrån. I en månad funderade jag och diskuterade det med min Micke och han ställde upp som den medmänniska han är på mitt beslut. Det är tufft att gå från en fast anställning och inte veta vad som händer. Det känns otroligt skönt att få lämna den dyngan bakom sej. Otroligt dåligt ledarskap, nu hänger det snart på håret innan den arbetsplatsen är ett minne blott. Jag sökte skola, Humanistiskt Behandlingsarbete men många sökte och jag stälpte på målsnöret. Min pappa hamnade på ett boende för Alzheimerspatienter, där virrar han omkring och ingen bättring finns. Att prata med honom är som att föra en dialog med en papegoja. Strax efter dog hans yngre bror, en snäll farbror som alltid har funnits. Han kunde ändå lämna livet med att veta att vi fått in hans bror på ett hem, där det finns hjälp för honom.


Ransonerings kort, kommer vi att behöva återuppleva dom?


Alla planer jag har som det inte finns tid för att genomföra, inte heller kunskap. Jag måste bli bättre på att delge mina planer så kontakter och nätverk kan byggas. Jag kanske ska ta små steg och börja... Jag ser fram emot det nya året, det ska bli spännande.
 
En liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär.... 

God Jul...

Kategori: Helgdagar

...Önskar jag alla mina vänner och fiender. Innerst inne är vi alla snälla...




                                                       Eller ett litet gladare "hottat" foto...




Jag kan nästan allt...(Lotta på Bråkmakargatan)

Kategori: Samhälle

Då knackar julen på dörren, den står utanför och flämtar med sitt giriga tryne. Men den gick hon inte på, köpmännen och julens dårskap har inte lyckats fånga en tjurkärring som är en tvärhand hög. Lite småklappar har det blivit, och så sker ett "pengabyte" mellen barnen i släkten. Skinkan är julklapp från elektrikerns, min mans jobb. En skinka som förövrigt transporterades hem till dörren med en stor lastbil. Det är äkta miljötänk det....

Nu idag ska gammelmor(jag) inhandla godis, frukt, julmust och mjölk. Kuverten ska paketeras med kronor. Julen är hur lugn som helst, och ingen stress har varit och jag har inte haft någon anledning av oro.
Det är första julen på 10 år som jag inte måste plåga mej med att jobba, Coop får "klara" sej utan mej. Hur dom nu klarar sej, med sviktande kundunderlag. Jag är ledig ALLA röda dagar. Passar utmärkt för en vänsterpartist och helga dom röda dagarna åt den rätta ideologin.
Röd kvinna på en röd dag, i en schäslong med en bok som Olle Sahlström skrivit som heter "Den röda patriarken". Den handlar om Peter Hultkvist och hans Borlängegäng *S*. Man ska vara snäll när det är jul, inte ens det lyckas jag med. Boken hade kunnat handla om (s)- gänget i Borlänge, tillägger jag med mitt snällaste humör. Där på schäslongen ska jag ligga och läsa, med en kartong Romerska Bågar på sidebordet, vända blad och sträcka ut handen efter en godis. Och läsa om patriarkatet som alltid existerat och som fortfarande är fullt synligt.



" Den röde patriarken med rakskum"


Sillen är inlagd och provsmakad, den blev lika god som vanligt. Skinkan åker in i ugnen mot kvällningen, sedan en provsmakning. Det blir en hel del provsmakande i kväll, på det mesta.
Året går mot sitt slut, det känns bra. 2009 har varit ett händelserikt år med blandade händelser, positiva och negativa. Nästa år får gärna gå lite mer ått mitt håll. Ett regeringsskifte sitter i alla fall inte i vägen.
I Måndags avslutade vi den politiska säsongen på vänsterhörnet med glögg, pepparkakor och ädelost. Jag tog med mej gitarren och drog några "vänster" låtar. Hur bra den spontanspelningen blev, vet bara de som var med. Jag tyckte några satt och höll för öronen, men det var nog för att de hade förfrusit dom, eller?
Hur som helst så är jag väl lite av "Trubadurix", ni vet han i serien Asterix som spelar och gapar på tills någon slänger ut mej. Här är vi inte blyga. Sång och musik kan jag väl någotsånär men skulle ni be mej dansa, då gav jag upp.

Jag kan dansa, fast då får jag ta datan till hjälp. Här är jag och Lasse Ohly i en Hip-Hop....
Klicka på länken och invänta laddningen, haf tålamod:  http://elfyourself.jibjab.com/view/3V6znum8yULvxS5m



"Här på bilden sjunger jag nåt fint och Lindström har fullt upp att dra andra stämman *S*"


Hur som helst är det underbart att vara en fåntratt, som inte möter några hinder fastän den giriga julen knackar på dörren. Han får stå där medan världen har fullt upp med G8 möten, Reinfeldt gräver vallgravar för alla som inte överlever, Maud Olofsson kletar in truten med ett pärlemor läppstift från Lancome. Jag står kvar och sjunger mina protestsånger, skräderar mina åsikter. Jag är taleskvinna för "ett folk" som vet hur det är att föra ett samtal mot djävulen. Ingen kan banka ett skit ur mej, jag står tills jag stupar, jag ser tills jag förlorar synen, jag hör tills jag dör.
Ett rättvist samhälle och en värld utan dårar borde vara en själklarhet, om inte, då står jag kvar.

Den julklapp som jag så länge önskat...

Kategori: Samhälle

Att få läsa att regeringen rasar kraftigt i en undersökning det är som plåster på såret, som lingon på plättar. Då säjer självklart någon liten bakåtsträvare att jag inte ska tro på undersökningar och sådant som skrivs. Och stollig som jag då är säjer jag: -Jo det gör jag, och jag är nu idag övertygad att det blir ett regeringsskifte 2010. En stor avgörande roll har varit raseringen av Försäkringskassan och galenskapen som ställer till det för sjuka och dödssjuka. Maken till dumheter får man gräva sej långt ner efter, om man ens hittar någon galenskap likt regeringens utplåning av sjuka så långt ner. Högerns politik bygger på misstro till människor och det håller inte längre.

Idag den 20 december har jag klart för mej, min magkänsla säjer mej att jag kommer stå och skåla med Pommac en Söndag i September 2010 och det kommer att kännas skönt. I mina värsta mardrömmar kan jag inte tänka mej 4 år till med Reinfeldt. En omöjlighet för medborgare, men inte för knösar. Medborgare har vi gott om, knösar finns det mindre av, missnöjda och vilseledda hittar tillbaka, där dom egentligen hör hemma. Det blir en röd regering.

Jag ville förmedla min glädje, nu återgår jag till julstöket. Jag städar lite här, och lite där. Jag är inte alls så noga utan masar mej runt i sakta lunk.

Succe´ på Caoz...

Kategori: Musik

Igår Torsdag blev det en lyckad "nypremiär" på vårat fina Cafe Caoz. Lokalen blev absolut fullsatt och publiken trivdes i den nyrenoverade miljön. Det vi får hoppas på nu, är att den trenden håller i sej.
Gäster var ett Stockholmsband som heter Florence Valentin, de var bra och publiken sjöng med i låtarna. Själv har jag aldrig hört dom innan, jo jag smyglyssnade på "tuben". Jag antar att det är åldern. Som sagt så hänger jag mej fast vid mina gamla favoriter, och det är en lycka med jobbet att man kan hitta nya. Fast jag krampar mer vid de gamla.

Frida på BT gav kvällen fina recensioner och det var det roligaste av allt, för det ger bra reklam för oss inför stundande vår.
http://www.dt.se/noje/musik/article542104.ece

Vad är på tapeten...

Kategori: Arbete



I Fredags fick jag och "Hjalmar" upp fototapeten på väggen. Det blev väldigt bra, om vi själva får tycka till. Lite pirrigt va det allt att ta ansvaret över den dyra dekorationen. Den kostade 299kr/kvm. Så vi laddade med kaffe och klister. Men det gick lätt och det blev bra.



Bilden är ett data konstruerat vattenfall som blir mäktigt i rummet. Alla reagerar på bilden och tycker den är häftig. Som sagt och som jag upprepar så fattas lite detaljer i den övriga inredningen. På högra sidan ska det upp två surfdatorer på en bänkskiva under Dylan. Efter jul så kan vi starta på fullt.

Nu i veckan har det varit huset fullt. Jultallrik med julshow av Kicki och funktionshindrade ungdomar. Fantastiskt bra. De spred en sådan julglädje till alla.

Våra ungdomar har bakat pepparkakshus. Alla har ställts ut i lokalen. Jag gillar alla modeller, men igloon ligger mej varmt om hjärtat. Isbjörnarna lever sitt eget liv, dom rör sej runt igloon. Ibland sitter de bara och myser utanför ingången. Och på bilden har isbjörnarna övergått till någon annan aktivitet.



Köksgruppen har tillverkat ett fantastiskt fint hus, men de har ändå ett litet försprång med en handledare som är kökskunnig. Vackert är det och bra jobb har lagts ner.



Jag brukar "tyvärr" säja vad jag tycker. Kanske jag så här innan jul ska kora årets fulaste gardiner. Rickard kallar ju mej för stilpolisen, därför måste jag som sådan knorra lite om just stil. Gardiner finns det i otaliga modeller och färger. Fula, fina och tveksamma. På Rickards kontor hänger dom här (se bild nedan). I början när jag klev in på hans kontor kände jag mej på någotvis ganska hemma, något verkade bekant. Rickard själv sa det, och han kom på att hans gardiner påminnde om de som hänger på Vänsterhörnet, vilka jag inte heller tycker,  fyller dagens krav på stil. (Nu blir Lindström ledsen.)

Först Rickards Gardin:




Vänsterhörnets gardin:



"En grafisk odysse´"

I morgon Torsdag är det åter en Cafe kväll med Florence Valentin, ett Stockholmsband tror jag. Kaffe och Delicato serveras denna vinterkväll, lite så här innan jul.



Ännu ingen deadline...

Kategori: Böcker

Mmmm, en bok kanske, en bok faktiskt, en bok. Visst kan vi göra en sådan. Låt oss gå i tryck, efter vi skrivit den. Tre Röda, är en bra titel på en bok skriven av tre Röda personer med ett tema och tre olika stilar. Det blir ett spännande projekt vill jag lova. Leif och Ewa, då är det bara att sätta igång då, så vi kan sätta en deadline.
Låt oss svälja julmaten och med ljusets återkomst ser vi boken födas.

Cafe Caoz börjar att ta form...

Kategori: Arbete

Med en god förhoppning finns det nu en ljusning om att vi hinner öppna vårat Cafe innan jul, kanske inte på helfart. Efter jul ska det defenetivt hållas öppet Måndag till Torsdag. Vi har kört fik och musik på tordagar under hösten. Men nu ska det alltså bli mer på riktigt. Det har varit en hel del jobb, och inte alltid så lätt att få till saker och ting. Det har varit en tankesmedja uppe i skallen där allt ifrån Delicatos goda bollar har ingått till färg på väggar, möbler och annat bestyr. Inget som jag vanligtvis pysslar med, fast det har varit nyttigt för mej att
försöka bena ut saker och ting, och träning för tålamodet att få allt att falla på plats.

.

Väggarna har målats grå i tre olika nyanser, en ljusare, en mellan och en mörkare. Under tavlan med Bob Dylan kommer det att sitta en bänkskiva med två surfdatorer på. Med två häftiga barstolar. Ni ser dom längst bort i horisonten. På vänster sida ska vi tapetsera upp fototapeten, detta sker på Fredag.





Två stiliga soffor med kuddar och färgglad filt är ett måste, även nya sittgrupper har köpts. Ljuslyktor och sedan ska jag hitta dukar med färg.






Här ovan ser ni, ja en ganska tom vägg. Hyllan som hänger däruppe är dekorerad med färg och "kvinnlig tuch" tilläggas måste också att Rickard och Tommy slet med denna hylla så betongen yrde runt slagborrmaskinen. Roffe Wikström sjöng i en låt att allt är gjort i plåt, det stämmer inte för här är allt i betong. Under hyllan ska det upp en tavla som Henry skapat.




En hylla är ett måste i ett ungdomscafe´, eller? Här ska hyllan fyllas med böcker som de kan låna eller byta. Hoppas att den alltid blir full, och att titlarna byts ut. I bakgrunden sitter mina arbetskamrater och dricker kaffe och tuggar pepparkaka. De små linslössen.

Jag avslutar med en "titt-ut" bild, där stora och små jobbarkompisar, som vill synas. Lite småjobb återstår, här och där. Även fast det har varit slitigt så känns det skönt att vi har kommit en bit på väg och ser att det skett en klar förbättring. Det har för det mesta varit roligt, men det har funnits perioder då jag tvivlat med saker och ting. Tiden har gått och de kommunala kvarnarna har sakta malt på. Det skulle vara roligt om ni kom in med lite tips om vad man mer kan ha för att få in mer mångfald på fiket.


Saxat från ett telefonsamtal...

Kategori: Humor

Idag ringde jag till min damfrisering och frågade efter en tid till klippning och slingor. Tjejen som svarade var ganska stressad, och talade om att min frisör var full i två veckor.
Som ni förstår så hade hon fullt i två veckor...
Det som var glädjande var att hon var då inte full till jul. Då hade det nog varit klippt.

En julklapp till en Jerkbite biten man...

Kategori: Humor

Jerkbite= Ett slags fiske som utövas av min make och riktar in sej på gädda.

Här har jag hittat en julklapp, en fin ljusstake, som han säkert skulle tycka om...

Julfunderingar och annat krimskrams...

Kategori: Skitsnack

I Fredags kväll var jag medbjuden på julbord som ungdomsenheten (jobbet) hade ute vid det gamla Rommehedslägret. Jag körde dit, ensam i bilen och dimman var tät. Ingen riktig julkänsla hade och har inte infunnit sej ännu. I cd spelaren hade jag stoppat i en gammal skiva med den Irländska gruppen Pogues. Och mindes att de hade gjort en sådan jäkla bra jullåt "Fayritale of New York" med Kirsti Mc Coll. Den fanns inte med på cd jag hade. Och jag vevade med tankarna och kom fram till att den är i mitt tycke den bästa av alla, och tätt efter så kommer John Lennons "Happy Christmas (war is over)." Har du någon speciell julsång som du får rysningar av?

När jag kom ut till det gamla Rommehedslägret och kom in i värmen startades musiken efter en stund, och då var det precis låten med Pouges och Kirsty "Fayritale...". Då kände jag att den här festen blir nog rolig. Och det blev den. Jag hamnade vid ett bord där stämningen var den absolut bästa och jag skrattade så jag har fortfarande träningsvärk i nacken. Eller så drog det från fönstret. God mat var det också, och som vanligt är ju fiskdelen överst på topplistan. Sillen var så attans god så det blev fler än en vända. Tack för en rolig fest.

Julstök? Nä inte mycket har det blivit. Ju större barnen blir ju mindre pynt blir det. Förra året så rationaliserade jag bort julgranen under stora protester av tonåringen. Så i år fick vi göra en kompromiss, granen blev mindre och mer hanterbar. Och alla nöjda. Sedan hade vi en pysseldag på jobbet i Fredags då vuxna och ungdomar skulle binda en krans. Jag blev lite "retad" för som de sa att: -Ska du ta alla Kanelstänger? jag inbillar att de var så avundsjuka.*s* Jag hade planerat att göra en fin rosett på kransen, men det var ett prov jag inte klarade så det blev en veckad historia som ni ser i övre bakkant. De undrade vad det var för något...Där orkade jag verkligen inte svara...



...inga fel med den här godsaken inte...


 
...ordningen återställd...


Julstök ja, är jag egentligen en bullbakande pysselmorsa, nej, grabbarna är inte heller lagda åt det hållet. Den lilla vill bara att allt ska vara som det varit. Och så önskar han sej pengar den lilla girigbuken. Och på julafton snålar han med godiset. Jag måste spela in Karl. Bertil Jonssons julafton åt honom och nöta in den så han blir en bra vänsterpartist. Annars är de gott gry i den lilla må jag lova.
Lussebullar levererar svärmor, infrysta och klara med ett och annat russin. Skinkan brukar komma som en julklapp åt alla SSAB anställda under de feta åren, vi får se hur det blir i år efter lågkonjunkturen. Konjunkturen kanske ställer till det på Domnarvsarbetarens julbord också. Sill, den är jag utan att skryta ett dugg, vansinnigt duktig på. Den är pinsamt god. Grannen får en burk varje år som hon som hon säjer är den godaste sill hon någonsin ätit. Och kom nu inte och säj att Malin ljuger, nej hon är småskollärare i Torsång och sådana som henne ljuger inte. Det är bevisat.

Mina första åtta veckor på min arbetspraktik har varit rolig. Jag har planerat en befintlig lokal, cafe´för många herrans år sedan till det som snart ,(innan jul) ska ha en nystart. Jag har målat, valt färger, knåpat ihop vad vi ska ha för möbler. I Onsdags for jag och en arbetskamrat till Ikea och gjorde stora inköp. Möblerna anländer på Måndag, i mogon, hurra. På ena väggen skall en fototapet upp. Den är dyr men otroligt häftig. Egentligen här under skulle jag sätta in några bilder på Cafe´Caoz, lite före och hur det ser ut nu innan möblerna. Det verkar inte bli så, för med ett krångligt fotoredigerings program och ett nytt Alta Vista i datorn samt en kärring som går i taket när allt försvinner som hon så länge kämpat med. Då lägger hon ner. Hon det är jag det. Jag tar väl kort när allt är klart, och kanske har de där "före" bilderna dykt upp på något omöjligt ställe.


"Fototapet
Fantasy Waterfall"

Jag avslutar dagens inlägg med den bästa jullåten genom tiderna med Pogues och Kirsti Mc Coll. Ja, ja Yngve Stoor och "Sjömans Jul på Hawaii" den är inte så pjåkig den heller men fan så sentimental.
Nu lyssnar vi på Pouges och lovar att våra barn får uppleva alkoholbefriade vuxna under julen. Det är dom så väl värda.




Jag blir aldrig någon annan...

Kategori: högtid

Nu är jag inte längre en privatperson, nu verkar det som om jag ska bli officiell. Efter att listan till val av personer till val av kommunfullmäktige släppts och mitt namn valdes på andra plats, är jag för media officiell. Nu förväntas en hel del av mej, kanske att jag har svar på alla frågor.Så är det inte att jag äger alla dessa svar. Utan jag är precis samma människa idag som jag var för ett halvår sedan. Mina vänsteråsikter är de samma som de varit sedan tidig ungdom. Jag står på den sidan av samhället och ska representera de som har det sämst ställt i samhället. Det är ingen match för mej, det är en självklarhet. Jag har aldrig visat någon som helst avund mot de stackare i samhället som äger kapitalet, utan jag står bakom de hjältar som orkar kämpa för sin överlevnad och som fohoppningsvis aldrig ska förlora hoppet. De är de sanna personerna för mej, de är de jag litar på.

Att jag skulle sitta på lösningar till allt är också fantasier, men däremot finns det sätt att förändra ett dåligt fungerande system, till något bättre. Samtidigt kommer jag aldrig att sluta lyssna på de som verkligen sitter med den riktiga kunskapen, och de är de som levt i det svåra livet. Jag delar mitt bröd med de som inget har. Jag ger en kram till de som vågar gå vidare trots att allt ser dystert ut. Aldrig tänker jag svika det verkliga folket, de som gör grovarbetet. Jag tänker heller inte och har heller aldrig smörat för att få personlig publicitet. Det kanske förväntas av en kommunpolitiker att hålla sej väl med media. Självklart har jag sunt bondförnuft, och behandlar alla med respekt, så länge det sker på ömsesidigt sätt. Det handlar alltid om ett givande och tagande, inget annat är aktuellt för min del. Sedan så håller inte alla med mej, men det är inte mina problem. Jag viker inte en tum på de åsikter jag har inte heller vilka det är som behöver en lyssnande medmänniska. I mitt uppdrag kommer jag att vara samma Mia som jag varit.

Under ett par dagar har jag blivit exponerad i de lokala tidningarna just för att jag står som de översta namnen på listan. Det som jag känner mest inför det är det enorma förtroendet jag fått av mina partikamrater och de som jobbat i valberedningen. Jag är otroligt tacksam för uppdraget, och självklart ska jag med all den kraft jag besitter föra fram den politik och åsikter vi har. Tidningarna eller någon journalist tyckte kanske att jag dök upp från ingenstans, men har varit aktiv medlem sedan 2002, och jag fanns med på listan i förra valet längre ner på listan. Jag har röstat (v) sedan jag fick rösta första gången. Jag är säkerligen sprungen ur ett (v), helt enkelt född (v). 


Att sträva efter publicitet är inget som jag strävar efter, utan jag vill jobba med politiken och representera de väljare som röstat fram oss för den politik vi står för. Jag anser att de som borde ha en gräddfil i det här samhället är de som har det sämst. Genom att renovera ett sprucket betongfundament och göra det brukbart då har vi förberett en grund som vi kan bygga på och kunna nå en balans i samhället. Alla behövs för att hjulen ska snurra, alla ska vara en person som har betydelse, och vara delaktiga. Alla ska ha samma chans i livet. 
Som en person, kan inte jag göra några underverk, det vet vi. Alla mirakel som sker gör vi tillsammans.

En kommentar som har värmt mej oerhört mycket är den (som i skrivandet stund är den enda) som stod i nättidningen. I en liten artikel som heter "Hallå där..." undrade en journalist va jag var för figur som bara bubblat upp. Där hade du skrivit denna kommentar:
Lycka till Mia. Genom att läsa din blogg och dina reflektioner har jag lärt mig en hel del. Modiga människor behövs det fler av!
En vän 2009-12-03 22:16:47

Jag tackar för den, den värmde verkligen i vintermörkret.

Livet för mej kommer alltid att gå vidare, så länge det går, vare sej jag är tvåa på kommunlistan eller inte är med. Jag kommer att vara den människa jag blev utan krusiduller. Jag kan inte svänga mej med de fina orden som "riktiga" politiker gör. Utan pratar på ett språk där folket från rännstenen ochså kan förstå vad som säjs. Att svänga mej med ordlisteord, är inte min melodi. Utan det blir vanligt Borlängemål med eventuellt en tuch av Sturegatandialekt. Ju enklare det är ju bättre förstår folk.

Tack alla för förtroendet att få vara med på listan. Sia om framtiden ska jag inte göra i det här kapitlet utan det lämnar jag nu för tillfället.

Moment 22...

Kategori: Politik

Reklamen går ideligen på tv:n, ni vet den om Nya Försäkringskassan. Där målar myndigheten upp något och gör ett försök att precentera sej som det som i fortsättningen ska göra människor lyckligare, än innan. Plötsligt efter årsskiftet då förvandlas alla långtidssjuka och blir friska. Som ett mirakel kommer människor att resa sej upp ur rullstolar, värkande ryggar och nackar slutar att plåga dem, svårt sjuka upplever något de aldrig sett förut. Sveriges befolkning kommer att jubla och hylla Nya Moderaterna och deras blå svans. Allt som heter Nya är som plåster på alla gamla sår. Visst måste vi tro på reklamen och det Nya. De blå har lurat folk att de står på de svagas sida, och att de gynnar arbetstagare uti Svedala.

Verkligheten är nog bittrare än så. Nästa år kommer att bli ett helvete för många sjuka och arbetslösa. Socialkontoren kommer att neka folk bistånd eftersom de inte är arbetsförda och sjukkassan nekar sjukskrivningar då de inte är tillräckligt sjuka. Ett modernt moment 22, där människor kommer att fara riktigt illa. Många av de som är arbetslösa och sjuka har kanske barn som kommer att bli de fattiga barnen.

Kanske växer det fram nya galor i tv där Agneta Sjödin vädjar om bidrag till Svenskar som faller mellan eller utanför det "sjuka" Nya systemet. Då de som har några kronor över får ringa in sitt bidrag och pengabarometern tickar på. Den Nya förnedringens tidevarv har landat i vårt land. Det Nya gör att de sämst ställda tappar sina fotfästen och rasar. Jag tycker att det nya skrämmer, jag tycker att det är skam att inte kunna ens sia om en framtid eller visa någon humanism mot de som kämpar för sin bostad, barn och uppehälle.

Vad finns det mer att göra, än att ta sej en rejäl funderare, vart hän  barkar det? Under de tre år som gått med sittande regering har folk fallit in i en apati. Alla orkar inte ta kampen. Alla har inte förutsättningarna att slåss för det som en gång var. En kuslig uppgivenhet som lätt smittar av sej.
Medan det Nya, gnuggar sina händer och smörjer sitt krås. Det är illa, och det kommer att bli värre.

Det här Nya samhället är fyllt av förnedring. Jag tänker vara med att kämpa för att återta makten till folket. Vi får inte luras, vi får heller inte ge upp, eller lägga oss ner. Vi måste ta tillbaka tryggheten, bygga tillbaka en mänskligare tillvaro. Inte behälla den här regeringen som vill lura oss med en skattesänkning som vissa jublar över, men när bilförsäkringen och a- kassan gick upp i kölvattnet av nedrustningen, då hördes varken glädje eller jubel. Bara en tystnad, för en skattesänkning.

Visst önskar jag att vi kunde rösta fram en stabil regering med äkta med stabila politiker. Arbetarpartier som drog år samma håll. De hållet skulle själklart vara år vänster. Ingen ro kommer att äntra mitt sinne förrän den sittande regeringen är borta från makten. Den dag de måste lämna regeringskansliet, då kan jag pusta ut för en stund.