Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

En äkta hovfotograf...

Kategori: Släkten och forskning

Jag har varit inne på det när jag skrivit tidigare, att man hittar lite i sej själv hela tiden som nykläckt släktforskare. Ständiga aha-upplevelser, och jag blir många gånger så snopen att alla de här släktingarna har funnit, fast jag har missat dem i ett helt liv. Varje dag träffar jag nya bekantskaper och det är en härlig känsloresa.

Jag har sedan jag var liten varit intresserad av foto och fotografering, jag fick min första kamera som liten och då var det klart en billig variant, Kodak Instamatic med kub- blixter. Klart så fanns det dåligt med pengar i familjen, så det där med framkallning kunde ibland ta flera år, farsgubben höll hårt i plånboken. Några bilder blev det, fast aldrig några riktigt lyckade, ja ni vet hur bilderna såg ut från 70 talet med en instamatic... Under alla år så har jag önskat mig att gå en fotokurs, en systemkamera, och självklart skulle jag vilja bli ett proffs på alla fotoprogram som finns. Lite kan jag men långt ifrån proffs. Jämt har jag varit farcinerad av svart/ vita foton, jag tycker det är snyggt. I somras när jag fyllde år så gav jag mej en fin kamera och jag tycker det är så kul att kunna ta många bilder, och kunna mixtra. Äntligen så fanns det en slant, ska prova när jag får tid att gå en fotokurs.

Nu när jag har forskat så idag ramlade det in en gubbe i mitt släktträd, och jag hade kollat lite i ett släktpapper jag fått av en annan släkting att han var just fotograf. Jag började googla på honom och det ramlade in massor av spännande saker. Denna man hette Herman Hamnqvist och var född 1865. Jag hittade lite grann bla på Wikipedia och blev ganska imponerad. Jag kommer i princip att kopiera det som stod där.



                    Herman Hamnqvist, självporträtt.


Herman Hamnqvist född 22 Augusti 1865, död 1946, var en svensk fotograf och kunglig hovfotograf. Han drev en av de ledande ateljeérna i Stockholm och ägnade sig inte bara åt fotografins konst utan även åt musikens och framträdde som kompositör.

Hamnqvist studerade vid Uppsala universitet åren 1885-1887 och blev fotograf i Karlskrona. 1890 flyttade han till Stockholm med ateljé vid Drottninggatan och 1894 vid Biblioteksgatan 11 2tr. Han var en av stiftarna till Svenska Fotografers Förbund, där hans kollega Ferdinand Flodin var sekreterare.

Bildmässigt gick han och Flodin i spetsen för fotografins nya uttrycksmedel. Han lade stor konstnärlig aspekt på sina bilder och ville ta fram det sköna i fotokonsten, men han varnade samtidigt för överdrifter och "förkonstling". Berömd är hans repotagebild av den sjuka Gustaf fröding iförd i en särk på sin sjukbädd i Villa Grönsdal tillsammans med sin sköterska Signe Trotzig från 31 maj 1908.



  Foto taget av Herman Hamnqvist 1908.

Hamnqvist han ville slänga ut den gamla ateljébråten, och helst komma bort ifrån den mekaniska framställandet av visitkortsformaten. I tidningen Fotografisk Tidskrift från 1901 formulerade han sin åsikt om samtidens ateljédekorationer, som ofta tjänade som bakgrund för dåtidens ateljébilder.



                        En förstasida från tidskriften.

Citat från fotografisk Tidskrift:
 
"Dessa otäcka slottsgemak med palmer och grannlåter, dessa konstiga möbler, som ej passa i stycke med enkla medmänniskor, som aldrig annars besvärs av sådana oting, dessa universaldekorationsartiklar, som aldrig hava sin motsvarighet i det dagliga livet, all denna onatur bör hänvisas till skamvrån, där den kan tjäna som varnagel för de barn, som skola uppfostras till tänkande fotografer."

I tio år verkade han i Fotografisk Tidskrift, men enbart med tekniska artiklar. År 1917 sålde han ateljén och flyttade till Helsingborg och sedan vidare till Göteborg. Där blev han under en tid lärare vid Slöjdföreningens fotografiskola. Han lämnade sedan fotografiyrket helt och ägnade sig i stället åt musik och som musikkritiker.

Många av hans bästa bilder tycks ha gått förlorade under de sista åren. Men här nedan så har jag hittat (på nätet) ett axplock med porträttbilder som jag har gjort några collage av. Det är tjusiga bilder, enkla i svart/ vitt inga palmer eller rokoko stolar som stör.





Djupt imponerad och mycket glad att jag har fått in en känd fotograf i mitt släkträd. Bilden av Fröding och hans sköterska har jag sett innan. Den ger ett intryck om att de väntar på något i Villa Gröndal, jag tror att det är döden som står på lur.
En hovfotograf lär jag aldrig bli, men kanske en hovnarr...

Nu senare, långt senare har jag också fått in Gustav Fröding i mitt släkträd, på samma sida. Alltså dessa herrar, Herman Hamnqvist och Fröding är också släkt. Min fråga nu, vilken jag troligen aldrig får något svar på är om de visste att de var släkt med varandra?

Vardagsgryta...

Kategori: Allmänt

Mina dagar går åt att studera, vilket också var min mening när jag gick in i det här med studier. Jag försöker att lägga all kraft, men ibland känner jag att jag lägger för mycket. Då blir det inte heller bra. Jag upptäcker så mycket i de ämnen jag läser, just nu har vi vandrat i pedagogernas land, och har just påbörjat problem baserat lärande. Och just denna PBL är klockren. Det är suveränt, att i grupp kunna hitta lösningar på ett mål gemensamt med att göra frågeställningar som gruppen också måste lösa. Det är en arbetsmetod som jag kommer att ha stor nytta av i mitt liv vare sig det gäller ett motorstopp på en ödslig skogsväg eller i arbetslivet.

Lite isolerad känner jag mej, fast samtidig så trivs jag i min ensamhet här hemma när jag har hemmastudier. Jag går och skrotar med en morgonrock ofta fram till Lunch, då åker något annat på som några jogging eller så, kanske också ett förkläde när det är omelett time till lunch. Det jag verkligen skulle behöva få tid till är att åka till IKEA och köpa ett nytt skrivbord, jag har varit på väg sedan i Juli men inte ens kommit över kommungränsen åt det hållet. Dags att boka en dag, och ta mej tid till det. Hittils har jag suttit och myst på min inglasade altan med hjälp av gasolkamin, men det kommer en vinter och då kommer inte det att funka.

Politiken tar sin lilla tid, men efter valet har jag mest varit inne i valsmälla en slags baksmälla utan tillsatser. Det är klart att jag är fundersam, och analyserar. Samtidigt så funderar jag som vanligt över den maktfullkomlighet som vissa partier har. Att man säljer sig och att de vänder kappan efter där makten finns. Jag har aldrig varit en ivrare av dessa samarbeten, konstellationer och grytor. För det slutar med att det man kom överens om är man inte överens om. Jag skulle kunna skriva löpmetrar om det här, men kanske av någon slags hänsyn för andra så gör jag inte det. Om jag viker mej? Nej det gör jag inte, men rätt läge har inte infunnits sig ännu, och jag kommer inte att säja :" Vad va det jag sa..." Utan jag hävdar fortfarande att det kommer. Det är bättre att andra får säja det före mej, det är lugnast så.

Jag läser i någon lokaltidning i dag att Socialdemokraterna i Borlänge ska analysera att de har tappat 7 mandat under de senaste 2 valen och gå till botten med vad som egentligen hänt och vad de bör göra för att öka förtroendet. Bra säjer jag, men ta då in folk utifrån som kan göra den analysen tillsammans med partiet, för annars blir det bara att ni bekräftar varandra.
Mitt tips till partiet är att gå tillbaka till en grundposition och vara det parti ni en gång var, den förnyelsen ni gjort att vara mer ett högerparti än ett arbetarparti förlorar ni på. Lära er att tåla kritik- kritik är konstruktivt.

Jag tittar på nättidningen Aftonbladet idag, hittar en artikel som får mej att haja till.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7864361.ab
Att ett valresultat kan ge denna Dominoeffekt är inte märklig, men skrämmande, både för Demokratin och för SD. Fler avhopp inom SD görs nu, pga att det känns hotfullt. Samtidigt vill jag vända det inte till positivt, men fler fritidspolitiker inom de etablerarade partierna hotas varje dag, inte av OG, utav andra organisationer.

Livet går väl vidare för en gammal kärring i en stat som balanserar på lina, rågången har ruttnat. Jag har min skola, mina kamrater och min släktforskning och tyvärr har jag bara hittat släkt i Norge, Sverige, Finland och några Amerikanska emigranter. Hade jag däremot gjort ett DNA hade jag hamnat där alla förr eller senare hamnar, i Afrika mot mellersta Östern. Så är det vetenskapligt forskat och med några tusenlappar i plånboken kan du lämna in ditt prov och få det analyserat.

Hösten gör sitt intåg, frosten biter i gräset och denna morgon låg isen på bilrutan. Träden börjar att skifta i olika bruna och röda nyanser, om jag tycker det är fint? Nej bara jobbigt med höst, jag gillar den inte. Jag har försökt att tycka om den, men finner inget underbart i den utan blir bara trött, olustig. Höstångesten startar tidigare och tidigare för varje år, detta år kom den i mitten av Juli. Bara att dra ner luvan över ögonen och ta smällen.

I kväll blir det släktforskning så det skvätter om det.

Absolut noll...

Kategori: Samhälle

Bara en vecka efter valet så känns det redan jävligt aggresivt. Att  de elaka attityderna hos vissa har blivit mer rumsrena nu och att allt hat som varit lite "hemligt" nu bubblar ut och man fullständigt attackerar folk med ett taskigt språk. På de lokala nättidningarnas sidor ligger det kommentarer som bara är elaka och taskiga, skrivna med stora bokstäver, där man inte heller håller sig till ämnet. Jag undrar varför de är så aggresiva och inte kan föra ett samtal, utan det enda som kommer fram är okvädesord. Frågar man nåt då svaras det inte utan man kan få en rad frågor som de kräver att man ska svara på.

Jag tycker ändå på ett sätt att det kan vara intressant att följa denna verbala utveckling, om den nu hålls till verbal. Jag tror inte att den vardagliga svensken faktiskt orkar höra det språket. Utan politiskt intresserade vill faktiskt ha ett språk som genererar i en debatt och utveckling framåt. Genom att kasta sig över och tala om hur jävla dumma andra är vinner man inga poäng på.
Jag skulle kunna sitta och skriva om alla fel jag kan hitta hos olika människor med ett resultat av att ingen är intresserad av att läsa det.

Jag tycker att kommentarerna i lokalblaskan är så dåliga och taskiga så jag tänker faktiskt sluta att läsa dom. För de löser inte ett dugg. Jag har hört folk från andra partier säja samma, det leder inte debatten framåt på något vis. Ingen orkar läsa 128 kommentarer där man skriker ut sin avsky mot alla, oavsett om man är ung, gammal, svensk eller rödhårig. Tillhör man inte deras falang då får man en skopa skit. Tänk om de etablerade partierna som finns i landet hade haft den oförmågan att inte använda ett språk som talar, hur hade det sett ut.
Från och med igår har jag slutat att läsa alla kommentarer i nättidningen, för dom ger absolut noll.

Hansson de Wolf United hade en låt i början på 80 talet som heter "Var kommer barnen in..." Nu kommer kanske en nyutgåva ut som heter "När kommer SÄPO in..."


Nils Ferlin den Värmländska poeten får avsluta det här inlägget med sin talande dikt...

DU HAR TAPPAT DITT ORD (ur Barfotabarn (1933))

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord - var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.


 

Omänskligt...

Kategori: Samhälle

Jag ska säja så här, att den här regeringen har faktiskt varit totalt hjärtlösa mot många människor. Ett exempel är den totalt misslyckade reformen där sjuka och döende tvingas ut på arbetsmarknaden, där folk har blivit utförsäkrade och fått gått över i kommunens tjänst med ekonomiskt bistånd då de har diagnoser där man inte ens kan se någon nåd om bot eller bättring i sikte. Om mitt eget parti hade genomfört sådana reformer då hade det fått foten av mej. Mitt parti skulle aldrig utsätta någon för denna kränkning.

Jag personligen tycker att det är en av de mest misslyckade och lögnaktiga reformer någonsin. Det stinker om den. Attityden att folk lurar systemet, misstro över skattebetalare, sjuka. Att låta svårt sjuka och döende genomlida detta finns det inte ord på. Är det något jag verkligen går igång på så är det denna nedmontering. Jag anser att det inte längre finns något system. Det är borta och det finns inte mer. Det jag heller inte begriper är att folk är så cyniska och egosistiska att de stödjer partier som skapat detta elände. Nej jag fattar det inte. Helt obegripligt.

Mitt första inlägg som bloggare för många år sedan handlade om just Försäkringskassan och dess inhumana system, och tyvärr så kommer det att bli en följetong många år framöver. Nya utförsäkringar, nya socialbidrag, folk och familjers olycka. Gud vad det gör mej förtvivlad. Så många som ber på sina bara knän om nåd, men politiken och besluten knäcker dem och får dem att vilja ta livet av sej. Fy fan va tragiskt för Sverige och den trygghet vi haft, fy fan.

Vad är det för mening ? Varför vill regeringen bryta sönder och samman de sjuka och döende? Var finns empatin?



Kommentarer plockas bort...

Kategori: Samhälle

Jag kommer även i fortsättningen att sålla ut vissa kommentarer som jag anser inte har på min blogg att göra. Detta beslut tar jag, och fortfarande är det jag personligen som ansvarar och bestämmer vilka kommentar som får stå kvar. Så länge kommetarerna inte är rumsrena så varken läser jag dem eller besvarar dem. Dom plockas systematiskt bort.
För er som är invandrarfientliga finns det säkert sidor där ni kan hitta likasinnade. Eller hur? Eller är det roligare att ge sej på en gammal kärring?

 

Varför är Sverige så kallt...

Kategori: Politik

Jag vet att dagen efter valet 2006 var en grå och regntung dag. Jag upplevde en sorg som jag aldrig trodde skulle ge sig. Under de sista fyra åren har borgarna hållit alla löften, de har demolerat vårt trygghetssystem, de har gjort om Försäkringskassan till facistinstans, där sjuka och döende tvingas ut i arbete. De har höjt fackföreningsavgifterna de har saboterat för mej och många. Jag har fått stridit i Länsrätten för min rätt till sjukpeng - som jag vann. Tänka sej att jag fick rätt, vilket betyder att de hade fel. Jag var sjuk på riktigt, jag ljög inte som den osynlige försäkringskasseläkaren trodde, han jag aldrig träffat.

Jag är trött denna förmiddag, jag är dyster och säkert finns de falanger som njuter utav att läsa att jag känner en stor sorg. Jag är ledsen över att facisterna har marcherat in i mitt rum och finns i min tv. Men jag ger inte upp, aldrig. De blir aldrig rumsrena i mina ögon. Inte förrän de ändrar ståndpunkt. Jag vill inte och jag tänker inte umgås med dom. Jag väljer själv mitt umgänge. Att en "bakfylla" kan te sig på de mest hemska sätt vet jag, men den här dagen går banne mej till en svart bit av historien. Brunskjortor med stövlar trampar in i parlamenten. Nu gäller det att gå vidare i detta och aldrig ge upp. Onskan ska inte få äta upp mej. Kommer aldrig på fråga.

Hemska högervindar drar som en illavarslande storm in över Sverige. Det känns så fruktansvärt kallt, det känns som jag vaknar upp i ett land som jag inte vill bo i, ett land som inte tillhör mej. Jag måste släppa det och tänka framåt, gå vidare utan att stanna. Solen som ligger dold bakom ett grått dis ska lockas fram igen, och den blixtkalla kyla som omgav mej denna morgon måste stävjas.

Vi då, mitt pati och jag har gjort ett bra jobb, i min stad gick vi upp lite grann, vi vann 300 nya röster och ett nytt mandat i kommunfullmäktige. Det hårda slit vi gjort under 4 år gav i alla fall utdelning. Vi trodde kanske på mer men med det högervindar som blåst så är jag trots allt nöjd.

Nu väntar åter fyra år med en borgerlig regering, och jag lovar det är nu som den verkliga nedmonteringen av landet börjar på allvar. Nu snart finns inget kvar av den grundtryggheten våra förfäder kämpade för kvar om inte vi tillsammans hjälps åt.
Jag hoppas att detta kan bli en spark i arselet till var och en, jag önskar att folk och politiker sväljer sin stolthet och öppnar upp sig och sväljer sin egoism och maktfullkomlighet. Jag tror att det finns vägar, men inte på den inskränktheten som råder i Borlänge Kommun. Det är upp till var och en att se till att vi tar det tillbaka, det vilar på allas ansvar.

Preliminär mandatfördelning - kommun Borlänge

Förk.

Parti

Antal
2010

Antal
+/-

Antal
2006

M

Moderata Samlingspartiet

11

 

11

C

Centerpartiet

4

-1

5

FP

Folkpartiet liberalerna

2

-2

4

KD

Kristdemokraterna

2

 

2

S

Arbetarepartiet-Socialdemokraterna

24

-4

28

V

Vänsterpartiet

5

+1

4

MP

Miljöpartiet de gröna

2

 

2

SD

Sverigedemokraterna

7

+5

2

Ofa

Omsorg för alla

4

+1

3
 



     

En vacker människa...

Kategori: Politik

Han var en av de grabbarna, gubbarna jag ofta såg på stan, sittande på bänken med de andra a- lagarna. Han som en gång hade de där grabbdrömmarna om att bli polis, brandman eller få ett kneg. Jag såg att han under det mosiga i ansiktet, det slitna och det bekymrade uttrycket en gång sett väldigt bra ut. Ett par arbetsbyxor bar han, kanske han bara ägde dessa eller så var han kanske placerad för att utföra en åtgärd i kommunalregi för att kunna få tak över huvudet.

En gång i tiden hade han sina drömmar, kanske hade han barn någonstans, en fru som för längesedan hittat ett nytt liv. Som lämnat honom för som hon sa: ”Du får välja flaskan eller mig…” och han valde sitt missbruk för han kunde inget annat, han hade sin sjukdom att brottas med men inga verktyg att bruka.

Han kom lite vingligt mot valstugan denna Tisdag, han log när han såg på mej och jag ville ge honom Vänsterpartiets valprogram. Han sa att han inte behövde det för han hade redan röstat.

”Jag är 53 år och har alltid så länge jag fått rösta lagt min röst på vänsterpartiet, eller vpk som det hette då. Jag har aldrig varit besviken på vänstern och dom har alltid funnits för mej. Den enda anledningen att jag inte skulle rösta på er är att jag skulle dö.” han fortsatte och sa att han kommer alltid att vara trogen och att han alltid berättade för sina kamrater på bänken att han röstade på oss och som han beskrev det med att: ” Ni är det enda parti som ställer upp för sådana som oss på bänken.”

Det här mötet kommer jag alltid att bära med mej som mitt bästa valminne. Jag hoppas att han en dag finner en väg ut från sitt missbruk och vem vet han kanske kommer att finnas i vårt parti som en duktig politiker och medmänniska.

Vem du än var och vad du än heter så betyder mötet mycket för mig, du finns i mina tankar och du ska veta att jag tror på dej.

...ditt o datt...

Kategori: Politik

Förra inlägget lade jag in en personlig åsikt. Jag sade att jag tyckte att man skulle höja åldern för att rösta. Visst vet jag att folk är myndighets åldern är 18 år. Då har jag kanske fler åsikter om just den åldern också. Den tog jag aldrig upp i förra inlägget på grund av trötthet och att jag inte hade tid att utveckla det. Okey idag är vi myndiga vid 18 år, och förr var det 21 år, inte som jag sa 20. Fast jag har för mej något i bakhuvudet om 20, kan vara att jag var 20 första gången jag röstade. Då hade jag jobbat sedan jag var 16, på elverket i Borlänge, jag hade haft sommarjobb i korvkiosk i Strömstad, jag hade haft lektioner på en högstadieskola i elektronik och radiobygge. Jag hade flyttat hemifrån när jag var 17 år och bodde i egen lägenhet. Jag flyttade till Stockholm som 20 åring, fick en anställning på Stockholms Lokaltrafik och hade ingen fast bostad men det löste sig tack vare att jag första dagen på jobbet gick runt till alla som jobbade där och frågade om det fanns något rum att hyra. Jag var min egen entreprenör.
Visst finns det ungdomar som gör lika idag, fast de flesta är piskade att läsa gymnasium i minst tre år (då 2 år) och startar upp som "vuxen" senare i livet. De bor ofta hemma under skoltiden, kanske har ett helgjobb osv.Jag tror inte att lika många ungdomar är tvugna att bli vuxen och stå på egna ben lika tidigt nu som då. Det var en annan anda.

Jag har mött otroligt många ungdomar som varken orkar rösta, inte vet något om de olika partierna och de orkar inte heller ta reda på det. Flera ska blankrösta eller inte rösta alls för att det har inget intresse eller inte vet något. Flera arbetarungar som växt upp under svåra förhållanden ska rösta på Moderaterna för att Reinfeldt är söt.

Min personliga åsikt är egentligen att höja myndighetsåldern till 20 år, för det händer en hel del i en ungdoms kropp och liv mellan 18 och 20, en större mognad.

I mitt hem där jag växte upp, en dysfunktionell familj på många sätt lärde jag mej i alla fall en viktig sak och det var en insikt i samhällets fasor, där jag använde det destruktiva så gott det gick att vända det till konstruktivt. Jag stred för rättvisor och rätten till arbete, jag var politiskt aktiv och foljde med på möten med KFLM(R) och allt vad det hette. Jag fick i alla fall lära mej att jag var en arbetarunge utan många möjligheter, jag fick snabbt veta att vi var fattiga och aldrig hade några pengar mer än till tekakor och Svecia ost 28% och alkohol till fadern.

Jag pratar politik här hemma, mina grabbar 14 och 27 år är helt klara vad partierna står för, det dom inte vet frågar dom om, det jag inte kan svara på tar jag reda på. Även om dessa två herrar inte blir politiker så har de en grund och kan bygga upp sina egna åsikter och har en allmän information, vilket också ger dem en större insikt och en tryggare grund om vad som sker runtom. De väcker en nyfikenhet hos dom och de pratar ofta om samhällets alla orättvisor och vad man kan göra för att stoppa det. Jag är otroligt stolt över dessa herrar och jag är övertygad om att 14 åringen om fyra år är helt på det klara vad politik innebär och vad partierna står för. Han har ju varit med i en process under sin uppväxt där samhällskunskap skett runt middagsbordet. Om fyra år är han arton, han går förhoppningsvis i gymnasieskola, han bor hemma, han äter maten ur vårat kylskåp och har inte tagit steget ut i det verkliga livet. Han är fortfarande morsan och farsans unge...och kanske vore det bra att han fick jobba i ett par år för att smaka på vuxenvärldens och arbetsmarknadens alla hinder för att som 20 åring gå till valurnan, med en politisk kunskap och lite arbetslivserfarenhet...

S

Höj åldern för att rösta...

Kategori: Politik

Du måste vara 18 år för att rösta. ´
De flesta 18 åringar har inte ens flyttat hemifrån. de har aldrig varit ute i arbetslivet. Jag har pratat med en hel del yngre personer och de ska rösta på Fredrik Reinfelt och moderaterna bara för att han är så gullig...häpp...
Han är lik Alfons Åbeerg har jag också hört. Alltså vissa ungdomar bränner iväg en röst på högerpolitik för att Fredrik är gullig och har ingen aning om att dödsdömda cancerpatienter tvingas ut i arbete.
Jag tycker att det är helgalet och jag önskar att åldern för röstning i riksdags- kommun och landstingsval höjdes till 20 år, som det var förr...
Detta är min personliga åsikt efter att ha hört så mycket från ovetande ungdomar...

Suck...

...en snabb reflektion...

Kategori: Allmänt

Det är minsann inte ofta nuförtiden jag ens hinner in här på bloggen. Inte ens glutta. Jag tycker förstås att det är synd för jag behöver verkligen skriva av mej. Det här forumet passar mej, jag tycker det är roligt och känner inget tvång. Jag skriver för min egen skull och blir ju hutlöst glad att folk är in och läser. Så är det.

Skolan tar en enorm tid, och det visste jag ju innan. Och självklart så går skolan före bloggen. Skolan är det viktigaste steget som jag tagit i mitt liv. Ett steg som känns så otroligt rätt och en otrolig chans för mej själv att kunna nå till en betydelsefull framtid för mej och familjen. Kunna få ett jobb som jag verkligen kan trivas med och brinna för.

Min skola är betyder mer och mer för varje dag. Jag kan egentligen inte förklara på ett enkelt vis vad vi gör, därför lägger jag det åt sidan. Lektionerna är inte traditionella med bänk och kateder utan vi jobbar mýcket i grupper och sitter i ring och ämnena vävs in i oss. Utbildningen är vad vi gör den till med ämnen som styr med en otroligt bra handledning av underbara lärare. Det här känns oförklarligt bra. Det är upplyftande och tungt, lärorikt och givande. Denna vecka är vi på skolan från 8.30--till ca 20.00 på kvällarna, sedan hem de 4,7 milen direkt in i duschen och pang ner i sängen för några timmars sömn. De tre nästkommande veckorna gäller hemstudier med uppgifter och diciplin.

På söndag ja, då är det val. Jag är rysligt nervös, har inte heller varken vågat eller orkat hänga med i debatter eller i kvällstidningar. Jag har då aldrig varit så här jäkla nervös. Varje gång det knystas om opionsundersökningar skiter jag nästan på mej. Det är bara att hålla tummarna att arbetare röstar rätt och inte köper Reinfelds lögner och hans lysande retoriska språk. Högern har stulit nog från oss, nu stjäl de våra arbetskamrater med en inövad retorik. Skam, åt er.

Som sagt, nu lämnar jag för en stund politiken, pedagoger, press och stress. Väljer sängen och en bok för att sova mej pigg för en ny morgondag i Ludvika och Brunnsvik. Sov sött - Rösta rött.

Vi sjöng så mycket vi örka...

Kategori: Politik

Torsdagen bjöd på "Allsång mot Högern" eller som det står på banderollerna "Allsång för solidaritet" i Folkets Park. Jag fick ett roligt allsångshäfte i min hand, med låtar helt i min smak. Det var allt ifrån en Allan Edwall visa till Mikael Wiehe. Vi var drygt 150 stycken som samlades, nog hade jag hoppats på fler men är glad för dom som var där. Ett jättebra arrangemang gjort i ABF:s regi med Mats Höjer som presentatör, sångare. Sanna Carlstedt och Dan Viktor som var bra i de låtar de sjöng tillsammans. Sanna var bra som vanlig, Dan Viktor har jag aldrig hört förut, bara hört talas om. Dan Viktor blir helt klart en ny sångare på min favoritlista, en riktig spjuver. Larsson från Kvarnsveden med sitt dragspel bjöd på sjöna tongångar. Han är för jäkla säker. En rolig kväll i en egen tappning som slår Anders Lundins Allsång på Skansen med hästlängder.
Nu laddar vi inför valet och ser framåt...




Dan Viktor, Sanna Carlstedt och Mats Höjer.



Larsson med sitt klaver.




Mats Höjer och Sanna Carlstedt.




Sanna och Dan Viktor.



Sölve Olofsson tar i...




Här ska publiken sjunga "Vaina Sjö", tills Dan Viktor blir nöjd...









Denna kväll sjöng vi alla så mycket vi örka för en valseger och för solidaritet.

Från omelett till äggkastning...

Kategori: Politik

Jag stod alldeles nyss vid spisen och stekte en omelett, en god en, skinka och Gorgonzola med några skivor bacon. Då ringde det, ett 08 nummer. Gåshudsvarning direkt, han sa: "Hej jag ringer från Svensk Fondservice och jag vill hjälpa dej att placera dina pengar så att du kan göra en vinst". Jag sa: "Nej det vill jag inte att du gör"... Rappt frågade han varför och undrade om jag inte ville att mina pengar skulle växa, snabbt. Jag fick förklara för honom att jag var vänsterpartist då svarade han bara: "Jaha, jag förstår". Föresten har jag inga pengar att satsa, jag är ingen rik en jag inte. Det är nog heller inte meningen att jag ska få någon förmögenhet. Jag har så jag klarar mej. Jag har det bättre än många andra.

Jag var med i en fond för 13 år sedan, den gick så bra att kapitalet växte i en rask takt, samtidigt så höll jag på att få en nervkolapps varje dag att börsen skulle rasa eller brinna upp. Varje dag plöjde jag på börssidan och kollade på procenttecknet och siffran framför, räknade och såg hur mycket jag tjänat varje dag. Helt sjukt blev det. Jag tog pengar och familjen och åkte till Kreta i 14 dagar, när jag kom hem avvecklade jag fondsparandet och blev som vanligt folk igen. Jag hade fått gjort en charterresa, det var inget för mej eller gubben, ungarna tyckte väl det var kul. Det känns bättre utan fonder. Jag har heller inga fondväggar, men det är väl nåt annat.

Jag blir nog aldrig något annat än en arbetarunge, nog för att jag är duktig att spela roller, men att spela högerytter är inget jag någonsin skulle sukta efter. Igår när jag stod i valstugan kom en ung tjej som berättade att hon var 28 år och gravid. Hon skrev en medlemsansökan till vänsterpartiet så jag blev lite nyfiken och frågade om hon tänkte gå med. Ja sa hon, jag är så jävla förbannad på den här regeringen och på sossarna och ni passar mej bäst. Dessutom talade hon om att hon väntade barnet med en moderat, hon flinade och hade glimten i ögat och menade att hemma kunde hon inte prata politik. Jag tröstade henne och sa att hans sjukdom kanske snart skulle gå över och att hon fick ju komma till våra möten och prata sin politik.

Igår var vår partiledare här på ett blixtbesök i Borlänge. Ja i Stockholm och på andra ställen har man ett rödgrönt samarbete. Som jag sagt tidigare kan jag tala om att jag i min ideologi har svårt att identifiera mej med socialdemokraterna längre, både på riks och kommunalt. De har vandrat mot höger i så många frågor och jag tycker att de har glömt sin roll att vara budbärare åt sina väljare. Nu är det makten som hägrar. Jag och många med mej tycker att socialdemokraterna har genomgått en förvandling mot det sämre. Om inte vänstern funnits som riksdagsparti då hade jag gjort en blankröst, eller lagt den på socialisterna eller ett annat mindre parti. Så är det och jag säger det helt ärligt inifån mitt hjärta.

Jag har hört när jag stått i valstugan, vilket har varit en positiv upplevelse att många kommer att lägga sin röst på oss kommunalt, sådana som röstat på ett annat parti innan. Jag njuter inte av att snuva åt mej röster, jag tycker att det egentligen är ett svek av det parti som skrämmer iväg sina väljare. Fast folk är inte dumma, det är klart att de begriper och de begriper mer än vad de sittande politikerna gör. Att som ett socialdemokratiskt parti gå samman med borgerligheten är inget annat än maktfullkomlighte och ett svek. Jag skulle aldrig vilja ingå ett samarbete med högerblocket, det skulle vara ett svek mot de väljare som röstat på vårt parti. Då går jag hellre. Jag kan hellt enkelt inte det.

Tidningarna i Borlänge har även citerat socialdemokraterna i Borlänge att de inte vill samarbeta, föresten så vill de inte samarbeta med någon, de vill att alla ska följa med som förtappade lammungar. När vi "fick vara med dom" i två år efter förra valet ville de att vi skulle vara ett stödparti, inget annat. Vi åkte ut för den där "jävla Lindström" sa vad vi stod, stod på sig och vek sig varken för Herr Näringsliv eller Herr Hultqvist. Lindström var budbärare för våra väljare och förde vår politik, dessutom bjöds det inte på utrymme för kompromisser. Våra väljare, en del som lämnat (s) andra som röstar på oss för att de är trötta på patriarkatet, vill inte att vi ska svika dem. Den dag jag skulle ta steget att vilja ingå ett samarbete med (s) då ska det ha skett stora förändringar i det partiet och då menar jag kommunalt. Då måste taskspelet bort och övertron på deras befinnande dämpas. Så länge inte politiken vänder sig till människor utan i stället åt näringslivet och det privata, skattepengar går till fantasiinfrastruktur, där man skänker bort egendom av vårt gemensamma då finns det ingenting för mej som blir tilltalat. Bara en grym besvikelse att ett parti rasat så stort, att de sumpar sina chanser för sin egen profit. Sorgligt är det.Men det som är värst är att de inte själv inser det.

Förtal och skit är inget som jag tycker att politiker ska hålla på med. Inte ärligt se en medmänniska i ansiktet och lösa det är dåligt. Nej mycket vatten har flytit under broarna, inte ens ett samtal till Stockholm kan lösa något. Bara ett nytt tänk om att återskapa det som varit och en ärlig politik som vänder sig direkt till de personer som betalar skatt. Jag har inte lagt in mina skattekronor för att Borlänge Kommun ska skänka pengar till Miljardären Ingvar Kamprad, jag betalar skatt för att man bygger upp tryggheten utifrån människorna. IKEA är ingen trygghet, mer än för de som har "turen" att få ett 20 timmars eller ett halvtidsjobb inoom handeln. Den ensamstående mamman får bo kvar i sin lilla lägenhet och få socialbidrag om hon har otur och inte har några stämpeldagar.

I alla fall är det snart val, jag hoppas att valet vinns av de rödgröna, då är vi i alla fall på rätt väg.  Det är nervöst men jag tror att vi fixar det. Kommunalt så ser jag nog detta som en delseger för vänsterpartiet. En uppgång har vi att vänta, hur stor vet jag inte,  men vi får betydligt fler mandat än de fyra vi har. För två år sedan trodde jag på 11 mandat, men där får jag nog backa. Idag kan jag tro att vi får 7-8 mandat och det får ses som en delseger. Ökar vi upp till dessa mandat då kommer jag att få blodad tand och kommer att kämpa för en högre siffra om fyra år. Ja oraklet från Sturegatan har åter siat och vad jag minns så har hon haft fel förut, men kan även tala om att många av de profetsior som jag delat med mig i bloggen under åren har uppfyllts. En del har uppfyllts utan glädje, och andra profetsior sitter som en smäck.

Jag delar med mig lite bilder från torgmötet, jag lägger inte ut korten med publik. Med respekt för de som INTE vill synas.
För övrigt ven det ägg efter mötet mot publiken. Alla klarade sig och fick inte ett enda äggviteämne på sig. Tänker inte spekulera vem eller vilka det var.
 När det verbala tagit slut -då räcker heller inte argumenten till...















Känner mej avslappnat cool...

Kategori: Miljö

Ibland kan jag känna mej ledsen, fast jag är egentligen inte ledsen på riktigt, utan på något vis går jag in i mej själv och funderar ganska kraftigt. På något vis så hjälper det att få sitta i avskildhet och grunna på frågor som samlas, får tänka och vända, vrida fram och tillbaka på svaren. Att få bolla med mej själv har blivit ett måste i en tillvaro som ibland känns alldeles för stressig. Det sköna är att jag har hittat den rätta medicinen just för mej när livet och tempot går upp på högvarv. Att då hitta en plats i den tystnaden som faktiskt ibland kan finnas hemma hos mej. Jag har skapat ett rum med en atmosfär som går hem hos alla som kommer in i det. En altan som andas lugn, sinnesro, sommarstuga, en plats som inte känns som en del av huset, fast den är ju det.
Efter att ha gjort middag, diskat och plockat iordning, så går jag ut där och sätter mej i den sköna soffan och bekräftar att jag får sitta. Jag och min Micke brukar sitta här på kvällarna och bara vara tysta, inte som ett tvång utan vi har den känslan båda två. Ibland säjs något, och vi svarar. Men oftast så är det njutbart tyst. En tystnad i samförstånd, en sådan tystnad som kan uppstå när man känner varandra utan och innan. Där vi inte behöver förmedla ord med munnen utan vi kan bara sitta och tänka och vi vet.

Det är en upplevelseresa att få lära känna en annan person så mycket att samförståndet finns där. Ganska svårt att förklara fast säkert fattar ni det. Levande ljus och ljudet från gasolkaminen, en skön soffa och en härlig miljö kan rädda mycket inombords, det har jag förstått och otroligt nöjd med att mina planer sedan länge blev ett resultat över förväntan. Jag har redan suttit därute många kvällar och haft det bra. Jag sitter där på dagarna när jag "pluggar". Att sitta ute på min nyrenoverade altan, med ljusen tända, fundera på det som sker utanför är helt sanslöst bra för mej.

För första gången på länge så var det ett tv program jag ville se, det var partiledardebatten med Lars Ohly. Jag tycker att han skötte sej bra. Han hade ett bra lugn, svarade suveränt på frågorna. Sedan dök tanken upp, att va skönt att ha en partiledare som inger en sådan harmoni. Jag tackade min gud att vi inte hade Maud Olofsson som partiledare. Tänk att höra henne med sitt Piff och Puff ettriga chatter, högljutt i det närmsta falsett och någon dum slutknorr. Vi borde vara tacksamma att hon aldrig blev vänsterpartist.Hon kan hålla sig högt i det blå och jag är inte grön av avund för att Centern måste dras med henne. Men så tänker jag att hon kanske är omtyckt på Stureplan. Jag vet inte. Jag vill varken till Stureplan eller ha centerpartiet. Haderian federley.

Mmm, under partiledardebatten kom det in en bra fråga ifrån en sjuksköterska. Hon hade arbetat inom den offentliga sektorn i många år. Nu hade hon bytt till ett privat företag. Nu hade hon bättre inflytande än vad hon någonsin haft på det förra jobbet i den offentliga sektorn. Tyvärr, ja fy säjer jag som socialist, det är just så vi inte vill ha det. Det har knakat snett och det är en dålig "reklam" att det gemensamma ska hamna där. Bara tillsammans kan vi göra något åt det. Jag har ju en patentlösning på hur det ska gå till, en idé som tyvärr fått legat alldeles för länge i lådan. Och i den ide´n handlar det heller inte om några större kostnader. Utan tillsammans som arbetstagare och organistation löser det tillsammans med en morot i bakfickan och i slutändan så gynnar den alla. Till slut kan alla välja den offentliga eller privata, med samma service. Hoppas att jag kan få tid att få fram alla möjligheter med den. Jag tror på den och jag har fler som ser den vara en helt otrolig ide´.

I morgon ringer klockan igen, då är det åter dags för en studiedag. Jag jobbar med ett fördjupningsarbete med en pedagog, som heter Dewey. Jag tror han stavar så, om inte så har jag stavat fel. Jag tycker att det är kul att studera igen. Jag trivs verkligen. Vecka 37 då blir det en helvecka nere på Brunnsviks Folkhögskola igen, dagarna är långa, men jag ser fram emot den och längtar till de andra klasskompisarna som är där varje dag.

Dags för tanten, kvinnan, gumman att dra sej mot bädden. En skön säng efter en skön dag följs av en blodtrycks och betablockerare dröm. Vansinniga drömmar som jag aldrig minns. Inatt var jag i en kyrka och det var medeltiden...Vad säjer det?  Kanske att när fan blir gammal så blir hon religiös.

Jag avslutar med att lägga in ett relaxcollage som jag tog ikväll, precis innan mörkret kom till oss. Inne på altanen satt han mannen med plånboken och mannen i mitt liv och filosoferade. Jag tänker också på hur jag började inlägget, att jag kände mej ledsen, fastän inte. Ja förstår att det är för jag är tacksam över det jag har. Så är det.



Lindström/ Jäverling förenas i en dabattartikel...

Kategori: Politik

Vädra ut det unkna i Borlängepolitiken! Alla som med intresse följer kommunpolitiken i Borlänge, inser nu att den gamla unkna maktarrogansen och försörjningstraditionen måste vädras ut och ersättas av något nytt, något annat. Devisen ”makten framför allt” måste ersättas med ”Borlängeborna framför allt”.

Därför behöver du en stark och tydlig vänster i kommunfullmäktige som värnar om och ser till dina behov och möjligheter. Vänsterpartiet är det parti som tydligast och ihärdigast har tagit strid mot orättvisor, överbudspolitik, löfteskaruseller och neddragningar inom vård, omsorg och skola. Vi kommer aldrig att delta eller på något sätt bidra till en situation, där kommunen tvingas köpslå om Borlängebornas rättigheter och rimliga krav på kommunal service, bra boende och trygghet i vardagen. Det är Vänsterpartiets enda vallöfte.

Dagens kommunledning har tyvärr försatt Borlänge i ett mycket besvärligt läge med bl.a.

• En skuld på 130 000 :- / innevånare • En lärartäthet på 6,6 lärare / 100 elever i årskurs 1 – 6 (rödgrön överenskommelse = 9 lärare/100 elever).

• Näst sist i Socialstyrelsens undersökning gällande äldreomsorgen.

• Inget byggande av hyresrätter.

• Avsaknad av kulturpolitik. 

 Höjning av taxor (vatten, el, fjärrvärme)

• En av landets högsta kommunalskatter.

• Etc.

Om man därtill lägger den aktuella hanteringen av Dalkurds klubbhus, där dementa, anhöriga, personal har ställts mot en enskild idrottsklubb och därutöver de socialdemokratiska ”demokratidagarna” på Tjärna Ängar, så bör man på valdagen noga överväga vikten av en förändring. Att lägga sin röst på den borgerliga alliansen, riskerar att utmynna i en utförsäljning och konkurrensutsättning av kommunala verksamheter och det är naturligtvis ingen väg vi i Vänsterpartiet vill beträda, av väl kända och förklarliga skäl.

Därför är det nu dags och hög tid att välja Vänsterpartiet i Borlänge!

Leif Lindström (v) 1:a på kommunlistan

Mia Jäverling (v) 2:a på kommunlistan


De "röda" Moderaterna...tvi, tvi...

Kategori: Politik

Jag har just varit inne på Falu Lasarett med grabben för en röntgen. I väntrummet träffar jag en gammal bekant och vi kommer in på valet och politiken. Vi diskuterrar Moderaternas lögner att framställa sig själv som ett arbetarparti, och vi talar om hur jävla fräcka dom är som går ut och fullständigt lurar till sig röster.
Moderaterna, högern har aldrig varit ett arbetarparti och de kommer ALDRIG att bli eller vara. Det är en stor lögn.

På vägen hem har jag på ett reklamfinanserad radioprogram och är självklart fyllt med reklam. Där hade moderaterna gjort reklam och de kallade sig för "Sveriges enda arbetarparti". Det är så man kan kräkas rätt ut. Nu har de snott snart allt för att kunna vinna valet, de har i tal pratat om solidaritet, de har använt de ordet som om det hade varit vilket ord som helst. De personer som är och verkar i det djupt blå partiet vet inte vad solidaritet betyder, de som röstar blått kommer från en annan dimension. Snart stjäl dom väl vår röda fana också.

Snacka om lögner och hyckleri av stora mått.
Underligt att någon köper deras lögner?