Idag kommer värmen tillbaka och de lärde säger att den ska hålla i sig ett tag. Det låter väl alldeles utmärkt. Kanske alla dom där uteprojekten nu kan skrida till verket. Tvätta staket (snart klart), rödmåla ca 400 pinnars staket, fixa föreningens misskötta trädgårdskompost. En kompost som används men aldrig underhålls av användarna, sätta upp förtältet ute vid husvagnen. Eller höja altanen som sjunkit, den har blivit underminerad av allt vatten som blev av snösmältningen. Nog tusan finns att göra. Det är ingen idé att rabbla upp allt då blir jag knäpp. Min fullsmockade kalender vill inte ha mer. En sak vet jag då i alla fall, det blir en köttbit på grillen och en smaskig potatisgratäng ute i solen.
Jag har druckit mitt morgonkaffe, en gång, jag ska snart göra det igen ute på min sköna altan och lyssna på vad fåglarna har att säga just denna dag. Kaffet smakar allra bäst på morgonen, utan tvekan. Sedan kan det kvitta för mig, kaffet därefter är bara sällskapsdrickning. Det kan ju komma något oväntat besök där Gevalia kan passa in. I alla fall så är det härligt, att vakna upp i ett tyst hus, där tonåringen snarkar och min nattskiftsarbetande man sover på sin tredje timme. Jag smyger, det känns nästan som om tangenterna på tangentbordet knattrar för högt ibland. Eller att trappan ner till bottenvåningen idag är extra knarrig.
I veckan som gick har det hänt saker som fått mig att tagit beslut som senare gått till handling. Jag var tvungen för min egen skull. När jag nu läser den utbildning jag gör, när jag lär mig något stort, och när jag läser om beteenden, normer, psykologi då ser jag världen runt mig på ett helt annat sätt. Jag får ett mer demokratiskt synsätt där också jag kan snappa upp personers inskränkthet, hur de helt ovetande tar kommando och inte förstår att andra har ett annat synsätt. Jag har under de sista åren även förstått att andra har rätt och en rättighet, det finns flera olika sätt att göra saker på, det finns inte bara ett. Tänk va torftigt allt skulle bli om det bara fanns ett sätt att göra saker och ting på. Tänk om lärstilen var den samma för varje person då hade det varit tråkigt. Alla måste få en chans att visa upp sin kunskap, och innehåller den det som ska finnas då kan den göras på andra sätt än mitt eget. I veckan sade jag ifrån mig något för min egen skull, jag sade nej till att dras in i en spiral som bara var för infekterad. I detta ville inte jag ge pekpinnar, utan ibland måste det få bero. Jag vill inte vara i sådant. Jag vill inte vara med när bara en bestämmer, det är inget Forum för mig, allara helst i en grupp där demokrati ska råda. Jag ska inte fastna idet och jag tänker inte heller grotta i det för själva personerna är det absolut inget fel på men tyvärr sitter de fast i något som de inte ser. Nej jag vill inte lämna ut eller säga att någon är fel, för så är det heller inte. Det är bara det att, jag kan inte finnas i sådan grupp, då blir jag tömd på energi. Jag talar om vad jag känner, om det sårar så är det inte min mening. Konstruktivt eller inte, mottagaren måste vara lyhörd liksom jag då jag ingår i vissa sammanhang. Nog om detta, jag har gjort mitt val och det känns skönt.
I veckan så har jag studerat, varit på handledning uppe på den vackra Stiftsgården I Rättvik med min arbetsgrupp i skolan. Ett härligt och ett bra arbete blev det med utsikt över Siljan. Det är faktisk otroligt vad jag lär mig i min utbildning och ännu är den inte slut. Jag har tre terminer kvar och allt är spännande. Jag har hittils tagit in en otrolig kunskap och jag vet nog inte själv hur mycket som jag lärt mig. Det jag fått in ser jag att i olika situationer att jag använder och blir ganska snopen över mitt sätt att ha förändrats. Förändringen är positiv och i den kan jag vara ärlig, utan att såra. Jag är saklig. Sedan har jag fel också, det handlar inte om att ha rätt till varje pris. Utav att vara inskränkt kommer ingen ny kunskap till mig.
Denna dag- ett liv, sa farbror Melker i "Vi på Saltkråkan när han satt på bryggan. Så säger också jag. Nu ska jag ta denna kaffekoppen på altanen och njuta. Det finns ingen tid just nu att sitta och klappra på tangenterna, inte när jag ska gå och fånga dagen.
Våren jagar mig, den gnager i mina hälar. Jag vet inte varför men alltid så fylls Maj månad till brädden och kalendern blir full av måsten trots att jag säjer nej till massor av saker. Annars är våren min absoluta favoritårstid, jag lever upp, jag njuter och ingen vår är lik någon annan vår. Känslan att kunna vara ute, grilla, klä av sig vinterns malätna ulltröja, smyga lite barfota på den kalla backen är härlig. Just nu kom ett bakslag i våren, små snöflingor faller utanför mitt fönster, nordanvinden griper i mig och termometern har lyckats forcera +2 strecket, i förra veckan var det 18 grader. Det gäller att förbereda sig på den nyckfulla våren.
Hur kan kalendern bli så fulltecknad då, jo alla vill tydligen ha en dag i Maj. Egentligen är Maj och Juni så fulla av arrangemang att människor till slut inte orkar välja, det ska vara små konserter i det gröna, det är Peace & Love festivaler, det är gammeldansgillen, föreläsningar med kaffe och kaka. Allt ska stökas undan tills industrisemestern då folk ska vara lediga för att stressa ihjäl sig. Barnfamiljer ska till dyra sommarland där vädret ställer till problem, Vimmerby och se Astrid Lindgrens land, Kolmårdens djurpark och åka safari då alltid någon pappa i familjen ska vara macho och något djur vill kliva in i bilen under den pågående safarin. Under semestern ska alla ha så trevligt, fast det man kan se är proppade bilar, trötta och sura vuxna och barn som är i riskzonen för medicinering av Losec. För att inte prata om alla fotbollscuper och andra cuper som skall hinnas med,
Under Juli månad struntar en del att ta ut semestern, de sparar den till december. Det är då alla ska till Thailand, varenda kotte ska dit. Det är inne, det är så bra för svensken att få åka dit för allt är liksom Mallorca så försvenskat. Jag ska aldrig till Thailand, jag blir anti mot sådana caravanresemål, dit "alla" ska. Mina semestrar blir ganska torftiga i andras ögon, men faktiskt så väljer jag dom helt själv. För mej är dom bra. Jag åker till husvagnen och bara kopplar av, fiskar, skriver, funderar och läser böcker. Då vattnet nått en temperatur på 25 grader då brukar jag glädja min familj med sommarens bad. Ja visst är jag en badkruka, ni får kalla mej det, men jag svettas sällan för jag har alltid en låg kroppstemperatur och lider inte så värst av lagom värme.
I kalendern ja, står det bilbesiktning, Det är inte så roligt, fast ibland kan jag köra därifrån nöjd och glad och skrävla om att jag hade tur. Andra gånger bankar de och slår med sin spetsiga hammare på ställen under bilen så jag vill skrika. Jag skriker inte, jag brukar blunda hårt och då får jag sus i öronen så jag hör inte de hårda slagen. Nu ska jag börja tänka på nya torkarblad, ganska kostsamma, kolla lampor och blinka hit och dit. Lilla varningstriangeln ska finnas tillgänglig. Det jag är nöjd med är att jag får kaffe medan jag väntar på att besiktningsmannen ska slå ihjäl bilen, och kaffet är så varmt att jag aldrig hinner dricka ur det. Inte varmt, det är skållhett. Då jag kör ur porten och gasar iväg från bilprovningen då finns ändå en slags lycka där oavsett om jag fått massa siffror på papperet eller ett blankt.
Två födelsedagar finns också i kalendern, min son och min man. Mina två oxar (stjärntecknet), ja dom är båda envisa som oxar. Jag är också envis som en fast jag är född i tvillingarna. Men det behöver jag inte ta upp i detta inlägg. Arbetsdagar i min bostadsrättsförening betyder inte att jag som ordförande tar en kratta och går ut och räfsar ihop små löv, nej det är en planering med allt ifrån hyra av släpkärror, inköp av grillkorvar, beställa singel, köpa bensin till motorsåg, skriva kallelse, ta styrelsebeslut på inköp. Sedan är det bara att vara arbetsledare, en roll som jag absolut inte känner mej bekväm i. Samtidigt så får jag träna på det.
Politiska möten är på måndagar, och på onsdagar är det släktforskning. Jag sysslar med skolarbeten, som ibland tar mer än 8 timmar, jag söker sommarjobb. Hur som helst ska jag också ta tag i att söka studielån till hösten, jag fortsätter min utbildning 3 terminer till, två är avklarade. At surfa runt på CSN hemsida kan ge dem mest kallhamrade och hårdhudade rysningar och svåra anfall. Allt som har med den biten är det mest krångliga jag varit med om. Alla regler och all byråkrati, inloggning och utloggning ifyllande och ploppande ger mej nervfel. Inte nog med det det ska med intyg hit och intyg dit, tjat till skolan om intyg och rektorn faller i dvala. Livet som student är helt okey, bara jag slapp alla ansökningar och kringelikrokar.
Det jag vet idag är att jag har gjort rätt i mitt val av min framtid. Att hoppa av Coop efter 10 år för att satsa på en utbildning i 49 års ålder är en av de bästa saker jag gjort i mitt liv. Jag har fått en referens i livet och det är "livet före Coop" och "livet efter Coop", snacka om att höja livskvalitén med hundra snäpp. Att utbilda sig till behandlingspedagog är en fullträff, stundom har det varit jobbigt att gå in i sig själv och rota i sitt gamla eländiga liv och uppväxt, men dock så helande. Att återvända till framtiden är lika värdefullt som den största vinsten. Nu är det verkligen min tid och den här chansen ska jag förvalta med ödmjukhet och med min själ.
Medan stora fina snöflingor dalar ner utanför mitt fönster idag den 3:dje Maj, så kikar jag på min prioriteringslista och på tisdagen står det skolarbete, jag tog bara en paus i det för att skriva det här inlägget, efter skolarbete står det "ansökan till CSN" och efter det blir det säkerligen en kopp kaffe, å måhända kliver jag ur särken då, efter kaffet.
En kvinna med många tankar och filosoferar ofta.
Humor står högt i kurs.
Att diskutera politik är för mej meditation.
Personlig utveckling är intressant. Varje dag möter jag nya utmaningar.
Gillar fotografering, släktforskning och musik.
e-post: [email protected]
