Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Det basala är bostad, värme och medkänsla...

Kategori: Samhälle

Det är mörkt nu på många sätt och vis. När jag vaknar så går jag upp och tänder ljus och lampor, sedan får de lysa tills jag går och lägger mig. Ett kompakt mörker som lägger sordin på dagarna. Jag önskar ingen snö, jag är glad varje gång jag ser på termometern och den visar plusgrader, då vet jag att de som inte har tak över huvudet och de som sover för bar himmel inte fryser fullt så mycket.
Jag har ett hem, jag har värme och det basala i livet, ett hem. Det mest basala för att klara livet, vardagen, tryggheten och arbete. En bostad. Om jag skulle förlora den så skulle mitt liv snabbt raseras och grunden skulle rämna. Det är den nedersta, den absoluta botten som jag skulle nå förutom döden.
En skrämmande tanke som kan ske snabbt om inte allt skulle stämma. En enda livskris och ett haveri kunde vara ett faktum.
Att skyla problemet är inte mitt arbete, mitt kall är att synliggöra katastrofen. Visa att den är ett faktum, att den är sann och en verklighet. Inte skylla på att de hemlösa och bostadslösa "inte vill ha ett boende". I enlighet med de lagar och regler kommunen har så KAN de inte få ett boende efter som de missköter sig med antingen ett beroende eller en psykisk sjukdom. Att ge en hemlös missbrukare en kommunal morot i form av...att nu slutar du missbruka eller vara psykiskt sjuk så kan du få prova bo i en lägenhet, men missköter du dej så åker du ut på backen igen.
Ett uråldrigt koncept som aldrig har fungerat någonstans fortsätter man att erbjuda. Kostnader räknas och den gruppen verkar vara ett dilemma och för dyr. Att man inte kan titta på hur andra kommuner som lyckats väl verkar vara tabu. År ut och år in så fortsätter denna misslyckade process. Är det kunskap och vilja som saknas? Snarare de sistnämnda.
I Helsingborg startade man ett projekt som sedan blev etablerat som heter Boende Först. Där har man utvärderat sitt projekt och ca 80% av de som deltagit i Bostad Först har lyckats behålla sitt kontrakt med hjälp från ett dygnet-runt-team som backat upp de boende på alla sätt och vis. Detta projekt har fått ringar på vattnet och spridit sig till andra kommuner där man haft samma goda resultat. Visst kostar det. Men vad kostar inte uteliggare och hemlösa samhället som det är idag, och hur många liv skördar det att utelämna en viss grupp i gemenskapen? Ingenting är omöjligt om viljan och ett engagemang fanns hos politiker (oavsett partibeteckning).
 
Det blev ljust en stund, när jag tänkte på Helsingborg och hur de lyckats, solen gick snabbt i moln när jag tänkte på uteliggarna i min stad och bläddrade i RIAs almanacka för 2016 och såg bilder på de personer som har det svårt i vår stad. Jag tänder ett ljus och hoppas på en förändring 2016. Det är hög tid att viljan återvänder.
 
 

"Situation hemlängtan"...

Kategori: Samhälle

 

Att personer blir hemlösa beror sannolikt både på individuella faktorer och brister i samhället.

Hemlösheten i min stad eskalerar, människor har inte tak över huvudet. Unga kvinnor/män, psykiskt sjuka, missbrukare och folk i tillfällig kris har inte en sovplats. Det finns inga skyddsnät för de som redan är de "osynliga" i samhället. Majoriteten har lovat "alla" tak över huvudet i december 2014, och ännu har inget hänt. En politisk arbetsgrupp skulle tillsättas våren 2015 och arbeta för de hemlösa, vem vet om gruppen kom till stånd, jag vet inte.
 
Kommunen har "byggt bort" de tillfälliga sovplatser som fanns med en arkitektur som är på stark framfart i de flesta städer. Den exkluderande arkitekturen, man bygger bort möjligheten att få ligga ner. http://www.dn.se/ekonomi/obekvam-design-motar-bort-oonskade-fran-staderna/
 
 
En duva på torget som söker trygghet och värme
 
 
I mina ögon är det fruktansvärt att de som lever i hemlöshet får känna att de är mer och mer oönskade. Kommunens skyldighet är att ge de hemlösa stöd och hjälp, men inte vara bostadsförmedling. Om kommunen ska vara stöd och hjälp och det inte inkluderar tak över huvudet då har det redan brustit i den viktigaste delen av en människas chans till ett anständigt liv. Kommunen vill inte ha de hemlösa under broar och på bänkar, den möjligheten har de redan byggt bort med exkluderande arkitektur, de är friskrivna att lösa ett boende då har vi ju ett moment 22 och alla medborgare i en kommun ska behandlas lika. Jag får inte ihop den här ekvationen.
 
I kommunfullmäktige pratas sällan politik och i synnerhet nämns sällan hemlösheten, där vilar en del ögonen och sover medan något markberedningsärende behandlas. Jag skulle kunna lägga ut ett foto på en sovande ledamot i fullmäktige, men det är inte min mening att vara spydig eller dum, min mening är att få de personer som somnar på sina poster att vakna till liv och se vad som sker ute i samhället.
 
 
Vad gör vi när vi inte har några hemlösa som Dough Seeger, en framgångssaga. Från gatan till känd artist. Vi kan inte vänta att alla som lever utan säng ska bli generaldirektörer eller country artister, vi måste se dom där de är. Allra längst ner på samhällsstegen, i botten. Vi måste lyfta upp de som räddas kan och hitta lösningar till de som är så sjuka att de behöver vård. Det är tvunget att först hitta temporära lösningar för att sedan finna permanenta.
 
En bänk utan byglar och metallpiggar som går att vila på
 
Situationen i min hemstad är tydligen inte greppbar, man saknar vilja, kunskap och planer. De saknas resurser som vanligt men har ändå tankar i arenabyggen och områden där det projekteras för den hårda varan. Betong gjuts i köplador, torg läggs om, stenar flyttas, från ett ställe till ett annat. Fontäner får nya placeringar på torget och nya bänkar med byglar monteras för flanörer. Men en lösning till de som fallit mellan stolarna, de som är sjuka och saknar bostad finns inte på agendan. Man blundar.
 
 
 
Jag har funderat en tid och jag kommer att starta en "stödorganisation" om volontärintresse finns, där de som är intresserade får vara med i uppstartningsskedet och komma med idéer och vara behjälpliga i uppstart och arbete även stödpersoner. Jag känner att de hemlösa behöver något/några som kan föra deras talan mot myndigheter och kommun. Några som trycker på.
Är ni intresserade så kontakta mig på min mailadress som finns överst på bloggsidan.

Jag kommer starta en Facebooksida som går under arbetsnamnet "Situation hemlängtan"
 
 
 
 

Ansvar...

Kategori: Samhälle

Ställ dig först frågan, vad är en drog?
De som svarar ger ett svar utifrån sin egen norm, om vad som är en drog för dom.
För mig är en drog allt som är sinnesstimulerande, såsom alkohol och all form av knark mm.
 
Droger och alkohol är var mans rättighet, eller?
 
Är det meningen att världen ska gå runt och vara drogade och detta är okey, missbruk och "partydrogande" ska vara en självklarhet. Att en stor folkhälsosjukdom ska få råda och sjukvården och vårdföretagarna ska stå med öppna armar och tjäna pengar på oss som missbrukar, vi får vila en stund och sedan ut och gå på finländsk sprit buffé, där vi dricker tills vi spyr och blir medvetslösa.
 
Jag säger sinnessjukt, vad säger du?
 
Krogar ska vara öppet dygnet runt, det ska vara okey att vara påverkad på jobbet och tillsammans med barn, vi alla ska ha rätt att röka hasch på gator och torg, köpa några gram på ICA för att gå hem och dra en joint med våra tonåringar.
Vi ska börja dagen med att ta en snaps, bara för att det är okey, vi ska röka en pipa till lunch, vara inne på jobbet och dra en sträng kokain, vi ska ha en egen metaamfetaminfabrik i källaren och använda för eget bruk samt göra oss en extra krona genom försäljning.
Vi ska lösa medlemskort i kartellerna i Sydamerika och stödja deras verksamhet. Och motionera för att Sverige ska få ha midsommarafton varje dag.
 
Legaliseringen av alkohol och droger ska vara okey?
 
Att vara vuxen innebär att ta ansvar för sig själv och sina medmänniskor att främja folkhälsa och kunna fungera i dagliga livet utan att ta centralstimulerande droger. Att se livet som det är, och klara livets vedemödor utan att droga. Det är det som är livet.
Hur kan man som vuxen försvara den växande legalisering och påstå att det är en rättighet?
 
Jag betalar skatt för att folk ska komma tillbaka till livet, jag verkar för att inte mina medmänniskor ska falla ner i skiten. Det är ingen som drogar varje dag för att de tycker det är roligt, och det är jag ganska övertygad om.
I dag kostar alkohol och droger, kriminalitet och svallvågen minst 150 miljoner för det Svenska samhället.
Är det en skitsumma?
 
Sluta fråga mig om jag har något fel som inte dricker - Du som försvarar legaliseringen av alkohol och droger , ge dig själv frågeställningen: "Varför försvarar jag detta?"
 
 
 
 
 

Klappträ...

Kategori: Samhälle

Ett klappträ är ett redskap som man förr i tiden hade då man tvättade kläder. Man tog klappträet och smällde till utav bara fan på sattyget och fullständigt urskiljningslöst ur skiten ur tyget. Tvättgummorna satt på knä på någon brygga i varje stad i Sverige, de jobbade som tvätterskor, och när det kom hem så hade de tvätt som väntade. Klappträet blev en symbol för att banka å slå skiten ut ull och klädestyg. Klappträet var ett bruksföremål för att göra nytta, innan tvättmaskinens tidevarv.
 
Idag, i nutid, i vår tid, finns det fullt av klappträn, det ena klappträet kan vara värre än det andra. Om dessa klappträn slog i hop sig och urskjiljningslöst bankade skiten ur varandra så blev inget av klappträna ett uns vettigare.
 
Vad är det för tidevarv vi lever i egentligen, jag tror inte att jag passar in i egoismens samhälle, i det känslokalla, i det elaka och det onda. När tidningarna skriver om personer som har det svårt eller har behandlats orättvist, då kommenterar klappträna utan ödmjukhet, utan medkänsla och tror at personen stjäl något av dem. Den onda girighet som vissa personer visar får mej att spy. När någon agerar för någon annan skull, då blixtrar påhoppen, anonyma och elaka. När någon får något, då lyser avundsjukan hos vissa och ögonen lyser röda av avund.
 
Egoismen har fått ett ansikte, jag ska ha, allt. Jag får gärna stjäla, men fan om någon annan ska ta mitt. Jag får såra, men fan om någon sårar mej och min familj. Jag får kränka, men fan om någon kränker mej och min familj. Några blir tokiga att samhället ställer upp för personer som har det svårt, men fan om samhället skulle röra deras bidrag.
 
Idag så kan diagnosen ställas på många personer, den diagnosen kallar jag "De sju dödssynderna" och den stämmer fantastiskt in på vissa personer som lever i dagens samhället, de är de som är som fästingar.
  • Högmod/ Storhetsvansinne...
  • Girighet/ slukar åt sig vad man kan få, men kan inte ge ett skit, bara ska ha av andra...
  • Vällust/ eller man kan också säga begäret..."Jag ska ha först..."
  • Avund / man är avundsjuk på andras egenskaper, lycka, liv...m.m
  • Frosseri/ frossar över andras olycka, mår riktig bra över att det gått åt helvete för någon frossar i mat, äter godis så chokladen rinner i mungiporna. Gnider in ansiktet med en kyckling så nunan glänser, och är rädd att någon sedan ska stjäla de avgnagda benen.
  • Vrede/ den ilska över att själva ha haft negativa tankar och inte är önskvärd av samhället, för den ilska missnöje den personen sitter på (detta pga av sitt eget dåliga mående) Då hämnas man, man hämnas till man är blå i synen.
  • Lättja/ den likgiltighet man visar inför andra. Helt enkelt man skiter fullständigt i sin omgivning...Aldrig i hela livet ska jag hjälpa någon som är i kris.
Ja det finns dessa personer i vårt samhälle, nu som då. Dom finns men klicken är inte så stor, men otroligt så är de experter på att utmärka sig. Dessa grandiosa personer försöker sig härska, ta makten och spelar ut sin taskiga retorik. De gör sig själv till hatobjekt och ser sig inte alls misslyckade, som andra kan se.
 
Nu tycker jag att det är en fruktansvärd tur att den stora delen av världens folk är hyvens personer, bara vetskapen att veta det är och känns verkligen befriande. Därför tänker jag inte ge dessa klappträn mer plats än vad jag gjort nu. Nu har jag sagt det, och det känns bra.
 
Om jag någonsin tänker skriva om klappträn mer, då blir de dessa som tvättgummorna hade och bankade skiten ur sattyget.
 
 
 

Fyra terminer, en kvar...

Kategori: Samhälle

För ganska precis tre år sedan så satt jag och var nervös och inväntade ett svar om jag hade kommit in på den skola som jag så gärna ville gå. Jag skulle på en intervju i början av juni och jag skulle få ett svar innan midsommar. Jag vet att jag alldeles frustrerad över intervjun, för jag ville så innerligt komma in. Jag hade ju slutat på min fasta anställning på mitt då depremerande arbete med usel arbetsmiljö.

Jag klarade intervjun ganska bra tyckte jag. Det var 285 sökande och det skulle ta ut 25 stycken. Jag klarade inte intagningen, och var besviken, men jag intalade mig att jag skulle inte ge upp, jag var inställd att jag skulle klara mitt mål som jag satt upp. Jag hade ingen plan B, det ska man ju alltid ha, så jag gick till arbetsförmedlingen och jag tänkte att jag kanske kunde få någon praktik istället för att gå hemma och skrota, samtidigt så tänkte jag taktiskt. Jag fick en praktik på ett Ungdomens hus i min hemstad. Där var jag i sex månader. Jag började i Oktober, efter en skön sommar, sedan var jag där till slutet av april. När praktiken var över då var det dags igen att söka till skolan.




Min första kamera, som jag tror jag fick 1969.


Denna gång hade utbuldningen flyttat från Falun till Folkhögskolan i Ludvika, men tänkte att avståndet får bli det avstånd det verkligen är. Visserligen skulle det kosta, fast jag visste att utbildningen jag valt var en bra utbildning så det fick bära eller brista. Jag och maken räknade ut att vi klarar oss. Jag kom in denna gång, och nu är jag nästan i mål. Jag har avverkat 4 fantastiska terminer, med otroliga lärare och jag har vuxit som människa och jag har fått den vägledning jag behöver och jag vet att jag kan vara en bra människa och bli en utmärkt behandlare. Jag har fått en bekräftelse att jag verkligen duger och att jag tar till mig det som lärs ut. Nu efter fyra terminer, så ser jag fram emot skolavslutningen den 5 juni. Det är nu bara en termin kvar. En enda termin och den innehåller 10 veckor praktik som jag ska göra på ett behandlingshem i staden, sedan har vi ett utvärderingsarbete som skall skrivas i par, detta ämne får vi själva välja, detta ska vi skriva i en dryg månad. I sista terminen så ingår också vårt sista processpass, där vi ska titta tillbaka på vår släkthistoria.

Vi ska vaska fram personer ur vårt släkträd och kunna se vad som gjorde att jag blev som jag blev. Det ska bli spännande. Nu har jag ett gediget släktträd och vet många personer långt tillbaka i tiden, både på mors och fars sida. Men det ska ändå bli spännade att se hur våra lärare får till det. För att se på vilka de var, visar även vilken jag blev. Vårat ursprung tillbaka spelar mer roll än vad vi tror. I december så tar jag "studenten", som 52 åring har jag ett nytt liv, en utbildning för första gången i mitt liv. Jag är snart där. Resan har inte varit smärtfri, den har varit själsligt jobbig, men den har varit välbehövlig och jag är den person idag som det var meningen att jag skulle bli. Eller jag har åtmintonde råmallen till mig själv, du ska jag möblera, putsa och finslipa. Detta kommer att ta resten av mitt liv, fast jag gör det som en stolt person. 

I sommar så sommarjobbar jag på ett behandlingshem, där får jag vara med ungdomar. Det är fantastiskt att jag genom egen kraft har skapat mig ett nytt meningsfullt liv. Min förändring är positiv för många runt mig, en del ger mig en uppskattning som jag verkligen blir lycklig över. Jag har idag tillit till andra, jag tror på mig själv och jag försöker verkligen vara en god människa som vill gott. Mer än så kan jag inte göra. Jag kan säja nej när jag tycker saker är fel, och jag kan faktiskt bestämma över mig själv och jag låter mig inte längre manipuleras eller vara medlare för andra. Jag är inte längre ett bollplank som går andras ärende. Den medberoendepersonen jag varit är ganska diffus idag. Jag låter mig inte luras.



Mamma, bror och jag.

Jag älskar livet, jag uppskattar varje dag, jag ser allt genom nya ögon och jag har ett nytt liv och ett studielån, men utbildningen har varit värd varenda öre. Varenda krona

Folkets Park i Borlänge - En skam för...

Kategori: Samhälle

Borlänge Folkets Park var en bland dom finaste folkparkerna i Sverige. Den var otroligt vacker med mycket blommor, och många uppträdanden. Det var ett folkliv. Många storheter har spelat där. Jag tänker inte rada upp dom, utan kanske kan återkomma till det framöver, om den där tiden tillåter. Okey, tillbaka till texten, varför skriver jag nu då om Folkets Park? Jo för att det är skandal, sedan branden i slutet av 70 talet så har allt bara fått förfalla.

Jag tog mej en runda för ett tag sedan, fotograferade och dokumenterade folkparken, jag och många fler ser att Borlänge Kommun fullständigt skiter i den, liksom de struntar i en hel del annat i den här kommunen. Alla skattekronor går till att bygga upp en köpstad. Här byggs inte ett samhälle för människan, utanför företagandet, där man tror att allt som byggs ska generera oförskämt mycket arbetstillfällen. Vi har en stadskärna som snart står tom, den är död och liknar en spökstad. Många fackhandlare kämpar för sin existens och vill inte flytta till Kupolenområdet, de vill helst vara kvar i stan. Vad är det som händer, varför får de kommunala byggnaderna förfalla, varför får vår folkpark förfalla?

Jag tror att tomten till parken är illa ute, jag har en magkänsla att kommunen inte vill ha ansvar för "skiten". De vill riva det lilla som finns kvar, de demonterar bit för bit. Försäljning av en lokal har redan skett till Banhoff, en lokal som var lovad till några andra föreningar, sedan kom en kovändning. Försäljningen var ett faktum.



Här ovan är den gamla kiosken, som är absolut så förfallen som en byggnad kan bli, dörrar är borta och den är en fara. Det finns tydligen ett rivningsbeslut på kiosken nu, men det beslutet har jag överklagat hos Miljö& Byggnadsnämnden. Jag anser att byggnaderna som finns kvar ska renoverar upp och nyttjas, hur dom ska nyttjas det får bli en framtidsfråga, men det finns flera projektliknade saker som kommunen kan få igång i parken. Idéerna finns och dom kommer att presenteras framledes.

Jag och en kompanjon har startat upp en facebooksida som heter "Vi som vill ha ett nytt Folkets Park i Borlänge- Byggt efter de gamla ritningarna". I den gruppen är vi idag efter ca 1 månad 120 stycken, och vi har planerat ett första arbetsmöte. Det har bildats en opinion som verkligen är med och bidrar på den sidan. Jag tror att denna grupp kommer att öka framöver och att det blir ett engagemang i folkparksfrågan. I Borlänge får inget bli äldre än 50 år, då rivs det eller så får det förfalla så att ingen räddning finns. Det är irriterande för mej som skattebetalare att se på, när saker runt mej rivs, förfaller och raseras. Medan Kapfrad knäpper med fingrarna och får en stor tomt för en spottstyver. Att riva gamla byggnader där, och bereda en tomt kommer inte att stanna på 500 miljoner, nej, nej...sista kronan är inte betald än. Vi Borlängebor, vi alla kommer att bli skuldsatta över öronen.



Foto av den gamla utescenen, där rutorna är krossade. Lagade med plxiglas
detta är inte helt olikt det gamla Östtyskland.



Folkets Park i Borlänge är en skam, det är ett svek mot oss Borlängebor, att lämna alltihop i ett förfall utan dess like. Parken är inte ensam om att få förfalla, många av kommunens byggnader är dåligt underhållna.
Vad vill vi med facebookgruppen, jo vi vill bevara Folkets Park i Borlänge vi vill inte vänta längre och se förfallet, vi vill få upp ögonen på ansvariga politiker och vill att de ska ta sitt förnuft till fånga. Vara öppna för en debatt, en framtid för parken. Det är hög tid nu.



Här är den gamla ståtliga entrén på Parkgatan, revs någongång på 60 talet. Där den gamla entrén stod ser det nu  ut som skit, innanför till höger ligger en stor grusplan med stora hål i, en parkering för hotellet och restaurangens gäster. Pinsamt.



En svunnen tid som är värd att kämpa för...kom igen visa ditt engagemang.

Överallt finns det...

Kategori: Samhälle

Droger, alkohol finns överallt, det kryper fram ur alla vrår, varje dag blir det mer och mer legalt. Alla som är liberala till droger och alkohol de har ingen förståelse för varför det finns en opinion emot droger. Många av de drogliberala säjer att det ligger på var och ens ansvar hur det skall hanteras, de vet. Nu då i Sveriges största ungdomsprogram, Idol har en av deltagarna rökt hasch, han har testats positivt. Det är sorgligt, men är det så vi chockas? Ja kanske en del, men inte jag. Så länge tullarna ligger öppna till och från Europa, mer öppna än någonsin, så kommer droger att finnas överallt, nu när Internet ligger öppet kan alla de olika sorters kemikalier beställas för att nå det rus som alla de som fallit för den nya liberalismen samt det ökande berondet som gjort sitt intåg i vår vardag.

Jay, i Idol har rökt på. Hur ska vi ställa oss till det? Ska han åka ut? Ska han finnas kvar i sin dröm och i den gemenskap som är fyllt av prestationsångest och drömmar. Han själv står i ett vägval, irrande vad som är rätt vad som är fel, om idolskapet eller förebildsidealet. Alla föräldrar som är idoler och förebilder för sina barn, hur gör dom? Låter de bli att dricka alkohol inför sina barn? Eller har vi inte insett att alkohol är en legal drog som utlöser många beteenden hos våra barn och ungdomar. Knark är olagligt, det ställer till problem och missbruk, alkohol är lagligt, kostar samhället oändliga miljarder, missbruk och barn som far illa. Är alkoholen mer okey än hasch bara för den är laglig?

En artikelserie i vårt lokala blad Borlänge Tidning skrev för en tid sedan om ungdomar som dricker alkohol. Frågan ställdes varför så många drack, och varför så många drack ofta? Jag känner att frågeställningen är enkel, jag begriper att det är de vuxna som ser alkoholen som liberal, föräldrar som dricker inför sina barn skapar en stor del av tillåtandet i att det är okey att dricka alkohol, när jag blir 18 år, men inte att knarka.

Hela samhället genomsyras av alkohol, jag som är nykter kanske ser det mer än andra. Reklamen i tv, med fint producerade och dyra reklamfilmer om all olika alkohol i fina miljöer ger effekt. Slutstationen är inte på en fin bergsluttning med ett kallt glas vin, utan den är djupt ner i avgrunden. Slutproduktionen av all alkoholreklam, hamnar till slut i rännstenen. Går det längre att grilla en "fin" köttbit med grannar och barn utan alkohol, kan vi mötas och ha trevligt utan alkohol. Kan vi överhuvudtaget göra något utan alkohol?

Jag ska gå hem efter en jobbig arbetsvecka och koppla av med ett glas vin. Efter en jobbig vecka borde hjärnan säja att jag ska koppla av med sömn. Ja hjärnan eller jag själv borde säja så, men den gör inte det. Hur många går hem och inte stannar vid ett glas vin, det är fler än vi tror. Kan barnen koppla av när föräldrarna kommer hem och är trötta, kan barnen tillåtas slappna av efter en jobbig skolvecka tillsammans med föräldrarna som måste döva sig från det jobbiga med vinet istället för ett naturligt umgänge med sina barn. Tror vuxna att inte barnet ser förändringen som sker med den vuxna, eller blundar den vuxna bara för att tillgodose sitt eget behov?

Finns det något som skapar ilska i Sverige det är vargdebatten och när en nykterist som jag tafsar på var mans alkoholflaska. Rör inte min medecin, rör inte min kompis...Jag har faktiskt rätt att dricka. Men för vems skull bedövar vi våran ångest. Jag anser att det kan ligga en slags ångest i ett beteende där jag inte klarar en arbetsvecka utan att döva mej med alkohol. Vilka tjänar på att du, jag och Jay i idol dricker eller tar droger? Inte är det du, inte jag, inte han, inte samhället. Det är den som förmedler den som gör sig en hacka på andras beskostnad.

Hur ska det gå i Idol med Jay? Ska han få hjälp? Vill han nå sina drömmar? Kommer TV4 att slänga ut honom? Vad blir rätt eller fel i det här? Vems fel är det? Är det Jay som är den stora boven, är det drogen, är det pressen som formar behovet ? Är berondet något avsett för bara några? Kan du bli beroende? 
Vill vi legalisera allt som är farligt för männsikan, bara för att vi måste få ta det beslutet själv? Eller ska vi ställa upp och lära oss om drogers verkningar för den enskilde, deras barn och dessa kostnader och lidande det skapar, medan producenter, karteller och empatilösa hopar gnuggar sina händer och överlever på andras bekostnad?

Utan att fråga finns det ingen chans att få nå´t svar... 

HVB. Hem, vård och boende, visst låter det fint...

Kategori: Samhälle

Det här inlägget kommer att bli knepigt att få till. Under tiden jag ska skriva det som kommer det att dyka upp flera känslor, såsom ilska, hat, uppgivenhet, jag kommer att vara förbannad och ledsen.

Vi kan inte gå runt och tro att alla som bor på ett behandlingshem har det bra. Vi måste förstå att det finns kommersiella  intressen i verksamheten där profiten går före människan. Vi måste ta ett avstånd från detta tyranneri nu. Personer på dåliga HVB hem eller behandlingshem sargas mer av att kränkas och nervärderas än att inte ”vårdas alls”.

Idag just här i Sverige sker detta. Tyvärr är inte detta en engångsföreteelse att personer som vistas på HVB hem eller andra behandlingshem råkar ut för upprepade kränkningar av en sk. personal som borde vara på någon helt annan arbetsplats. Det finns otaliga vittnesmål från de som blivit utsatta, det finns alldeles färska utsagor från personer som inte behandlas människovärdigt.


Jag tänker samla så många jag kan, jag tar gärna emot idéer och hjälp. Jag ska skapa en grupp på Facebook, jag ska kontakta journalister för att försöka locka ner dem i det mörka gruvhål som detta liknar. Jag ska ta reda på det jag behöver få veta i allt från dagens omyndighetsförklarande med en förvaltare till hur vi ska rädda dessa ensamma ungdomar som inte har något skyddsnät eller fackförening att vända sig till när de inte blir trodda och stämplade som manupeulativa och lögnare. Jag ska forska i hur eller var man kan anmäla en förvaltare. Jag ska fråga ut socialstyrelsen i de frågor jag vill ha svar på för jag köper inte det här längre, jag vägrar betala skatt till att vissa barn och ungdomar ska få en fortsättning på den mardröm de trodde skulle avslutas.

I December 2007, skrev jag mitt första inlägg om min ilska över den syniska behandlingen som förekommer, allt efter att ha sett Insider med Robert Aschberg. Jag ska skriva ett brev till honom, jag ska berätta att inte ens ett kritiskt program i TV väcker beslutsfattare eller avskräcker de dåliga företagarna att lägga ner sin verksamhet. Hur kan man idagens Sverige driva denna tortyr och behandla personer som om dom var helt dumma i huvudet? När de i själva verket är dom som är helt ute och reser.

Mitt första inlägg såg ut så här, (läs det annars så hänger du inte med).

http://miajaverling.blogg.se/2007/december/insider-tv3-612-2007.html

Efter det, fick jag några kommentarer av ungdomar som hade vistas där, kommentarerna går att läsa i inlägget. I Januari i år fick jag åter ett mail från en som hade varit på ett av hemmen Tv besökte, men hon orkade inte vidare. Hon hade gett upp. Då uppdaterade jag mitt första inlägg med de kommentarer jag fått, detta läser du här:

http://miajaverling.blogg.se/2010/january/draft-jan-6-2010.html

Igår kväll fick jag ett mail som gjorde mig oerhört ledsen, förbannad, vansinnig och chockad. En person finns och bor på det hemmet som Aschberg i Insider totalt sågade. Samma ägare verkar där, troligen med nytt namn på hemmet. Där köper socialtjänst fortfarande sina tjänster av den kvinnan som kritiserades så hårt i programmet. Herre Gud, vad är det som händer i detta land, har det blivit helt galet. Nu kan vi inte skylla på regeringen eller något sådant utan det är ju ett totalfel i systemet som gör att detta får fortgå att våra skattepengar ska gå ner i ockrares fickor utan att det gjort någon tjänst för någon.

Detta är en skandal för våra ungdomar och för vår välfärd. Det är mer än så, det finns fanimej inte ord att pränta som kan beskriva det. Hur någonsin tror vi att dessa ungdomar ska kunna lita på vuxna och myndigheter. Troligen aldrig mer, de är svikna. Driva institut, kyss mej, de driver vansinneshus. Där ingen utomstående får komma in i om det inte besöket är föranmält. Föresten så skulle det vara lag på att flygande besiktningar skulle göras en gång / månad. Men det finns väl ej resurser till, utan resurserna går till att mata ägaren då varje intagen kostar mellan 3000kr—10.000kr/ dygn.

Vad skrevs i brevet från det så kallade hemmet, jo under sin ettåriga vistelse hade hon/ han blivit misshandlad och mordhotad av andra elever, dessutom blivit antastad och utsatt för sexuell beröring av personal mot dennes vilja. Misshandeln och mordhoten är polisanmälda, utredning pågår. Men detta med de sexuella trakasserierna blir det inget med vad det verkar, då personalen står upp för varandra och den intagne är en ”lögnare”. Låter inte detta som att psykopaterna samlats under ett tak och enat sig? Istället för att få stöd i detta möttes den intagne med tomma blickar och kränkningar. Den intagne mår sämre och sämre och får ständiga gråtattacker och har inget som helst stöd i detta. Den intagne mådde så dåligt ett tag så den tog sig upp på taket, och ville hoppa ner, skrika ut sin nödrop, berätta att jag orkar inte. Då sade någon i personalen:


 ” Jag bryr mig inte om du hoppar för jag skiter i om du gör det eller inte…”


Den intagne försöker att få komma därifrån men  dennes förvaltare samarbetar bra med socialtjänst och personalen på hemmet, den intagne får helt ensam klara av sin ångest och har ingen respons från den ”sk. personalen”. Den intagne får inga pengar av sin förvaltare för att köpa vinterkläder trots att förvaltaren skrivit under ett papper som talar om vilka åtagande förvaltaren tar i sin uppdrag:

Härmed åtar jag mig uppdraget som god man/förvaltare för ovanstående huvudman.

   Jag är medveten om att uppdraget innebär att jag skall:

* Bevaka huvudmannens rätt

* Förvalta huvudmannens egendom

* Sörja för huvudmannens person.

Jag är också medveten om att jag skall i övrigt skall fullgöra mitt uppdrag enlighet         med reglerna i föräldrabalken och har tagit del av den information angående uppdraget som jag fått från överförmyndaren.

 

Förvaltaren kränker och nervärderar, personen får gå i sina sommarkläder för att förvaltaren inte har lust att ge henne av hennes egna pengar.
(Visst börjar det likna en otrolig känd bok som Stig Larsson skriver som heter ”Män som hatar kvinnor”. Där Lisbeth Salander fick slåss och mörda för att få ett värdigt liv, hon blev inte trodd. )


Personen som ropar efter hjälp skriver: ”Vad ska jag göra? Jag orkar snart inte längre”.


Frågan jag ska ställa mig, vad kan jag göra för att hjälpa denne, inte förutsättningslöst säja att den ljuger. Om inte samhället där ute i allt sitt förmynderi och ruttenhet kan hjälpa personen då måste jag försöka att orka ge den lilla kraft jag äger, för detta liknar ingenting. Att redan sjuka ungdomar som kommer från svåra hemförhållanden ska tryckas ner så fruktansvärt tänker inte jag stå och se, aldrig att jag skulle svika en människa som skriker efter hjälp, aldrig.


Jag behöver respons på detta inlägg, jag behöver alla tips, vinklingar jag kan få. Jag behöver er för vi kan inte lämna en enda unge åt sitt öde i ett Sverige som skevat och rasat så snett, där människor som redan är så sköra, trampas på och kvävs i sin ensamhet och sorg.


I mitt Sverige ska inte en enda unge må dåligt och inget barn ska få lämnas för att oseriösa penningkåta förståsigpåare som förstör liv. Jag kommer att återkomma med detta, och jag gör det med besked. Tänker skicka blogginlägget till några utvalda politiker i regering och i opposition.


Jag vill i detta inlägg hälsa till den underbara person som ville dela med sig av sin upplevelse. Jag tycker du är modig och jag ska tala om att världen vore mycket snålare om du inte fanns, Jag tänker på dig. Kram. 

 

 

Hur värderar vi varandra...

Kategori: Samhälle

I mitt skolarbete ingår ett projekt som heter valbart ämne. Det ingår som ämne och vi alla har fått fundera ut något som vi vill utveckla. Jag har valt ett ämne som jag tycker är mycket intressant, som jag vet kan hjälpa mig fram och utveckla mig stort. Det gäller att kunna använda de känslospröt som oftast är infällda hos oss, vi känner inte av situationen runt oss, utan vi knatar vidare med uppgiften eller känslan och tror att vi alltid har så förbaskat rätt. Jag ska snart berätta vilket ämne jag valt men innan ska jag som vanligt segla ut i analysens farvatten och filosofens stiltjé .


Att vara kvinna är att alltid behöva lära sig mycket mer än männen, det spelar ingen roll om det är en kvinna-  eller en mans ögon som synar. Kvinnor ser kvinnor på ett nedlåtande sätt när en annan kvinna sitter på en stor kunskap, de vill få den andra att känna sig mallig och ”att du ska inte tro att du är någonting för att…”. Det är knepigt det där, jag kan tycka att hönsgården är ett bra namn på de kvinnliga sammankomsterna, oftast en ytlig sådan, där vi skummar över varandra, värderar varandra. -Hon var så snygg och bra, fast hon hade ju ingen klädsmak…
Det finns alltid ett men eller fast, när en kvinna beskriver en kvinna. Sällan värderas kvinnan av en kvinna för hennes kunskap eller hennes talang, det är ytan som synas i kanterna.


Jag är ofta trött på kvinnor, inte på själva kvinnan, utan på deras reptilsynsätt och att inte bruka sin intelligens till något mer konstruktivt. Jag är aldrig avundsjuk på kvinnor som har lyckats, jag är enbart tacksam att hon lyckats ta sig fram med sina vassa armbågar. Det spelar ingen roll om kvinnan kämpat sig fram som författare eller hög chef så vet vi alla andra kvinnor egentligen vilket arbete som ligger bakom, vi vet så väl hur det är att alltid kämpa för det mål som vi vill nå. Sällan är vi kvinnor födda med guldsked, så har det alltid varit och så är det nu. Varför inte ära dessa kvinnor i deras framgång istället för att spotta och trycka ner. Skärp er kvinnor. Varför ställer inte kvinnor upp på kvinnor?


Jo nu är jag tillbaka, min lilla utsvävning har lite grann med mitt valbara ämne att göra. Jag har valt Kommunikation och konflikthantering som ett valbart ämne. Där mitt mål är att genom färdighetsträning kunna styra ett samtal, kroppsspråk, kommunikation i grupp eller enskilt, förhållningssätt, använda rösten och kroppen rätt. Helt enkelt träna upp min förmåga att hitta en balans i ett samtal oavsett konflikt eller inte. Kunna reflektera och spegla andra människor, ge feedback.


Vi har så många olika konflikter runt oss dagligen, i skolor, arbetsplatser, syjuntan, föreningen. Tyvärr har jag sämre erfarenheter och fler erfarenheter av konflikter i grupper där enbart kvinnor finns. En grupp ska bara fungera, tros det, men så är det inte. Vi är alla olika, vi värderar saker olika, vi beter oss olika. Nästan alltid så trängs konflikten bort, och det bottnar i en slags konflikträdsla, det blir jobbigt att ta tag i situationen, samtidigt blir det obehagligt att öppna sig. Någon utses som en syndabock även fast det kanske inte är den som är upphov till konflikten, syndabocken utses för han/ eller hon är anledningen till problemet, det är en försvarsmekanism som sätts in.


Vi antar att ”syndabocken” är en kvinna i en grupp med bara kvinnor. Skulle det ha varit  annorlunda om en man skulle ha varit i hennes kostym istället? Ja det är jag övertygad om, för kvinnans synsätt är helt annorlunda mot en man än mot en kvinna. Han inger mer kunnande och respekt.  Tuppen i hönsgården har gjort entré och välkomnas, hans åsikter väger högre. Fös så ska det vara.


Jag önskar att jag fick under en vecka vara en man, få se hur stor skillnad det är, hur jag skulle värderas och behandlas. Jag och denna man skulle besitta samma kunskap, vi skulle vara likställda, jag för en vecka vara man som positionerade mig i olika sammanhang, tanken är enorm lockande, och undrar i skrivande stund om någon har ”Walraffat” om detta? Att en kvinna spelat en roll som en man i en vecka för att se hur samma person utklädd värderas i sina olika könsroller.  (Sök på walraffa på Googles.)


I mitt framtida arbete, som behandlingsassistent/ behandlingspedagog, hoppas jag att jag genom dels utbildning och mitt självförverkligande når målet som en människa som inte agerar egoistiskt inte drar mig undan i konflikter när det börjar vina i träden, jag vet att jag inte kommer att gömma mig. Men med en träning så kan jag jobba bort att jag ska behöva känna en skuld över att överhuvudtaget lyft problemet. Det är inte jobbigt att vara ärlig, det är svårare att leva i en konflikt utan ögonkontakt och arbeta mot ett mål som ska finnas för att hjälpa andra. Vi måste ut med tentakler och känslospröt, ta en konflikt med en kommunikation så knutarna kan lösas, det är logiskt.


Intressant det här och jag tänker säga att jag vet vilken kunskap jag har, jag vet vilka erfarenheter jag har, men för den skull kan jag inte allt. Jag kan väldigt mycket, det är jag stolt över, jag är också överväldigad att jag hela tiden lär mig mer, samtidigt är jag villig att ändra tanken, så jag inte hamnar i gamla spår. Det är viktigt för människor att få delge att de faktiskt kan saker utan att någon trampar klackarna i deras självkänsla. Bättre vore om vi lyfte varandra, slutade tro att vi ”äger” allt, det är fler än jag som äger samma kunskap, som har andra erfarenheter och med att komma in i diskutionen bara vill dela med sig. Jag tänker suga i mig allt stoff från alla runt mig, för jag vinne på att göra det, jag förlorar på att avfärda folk. 


Just nu skissar jag på mitt valbara ämne, idéer finns det, och jag ska nu skissa ner bilden som finns i huvudet med ord på ett papper, ett dokument. Skam den som ger sig…


Alla ger näring åt dåliga arbetsförhållanden...

Kategori: Samhälle

Det är vi alla som låter det ske, vi är delaktiga till att personer behandlas illa på sina arbetsplatser, Vi är med i den processen att inte människor blir schysst behandlade på sina arbetsplatser, att inte arbetsgivare följer lagar och avtal. Hur tänker "hon" nu då, kanske någon undrar...Jo så här tänker hon, och har gjort länge...

Idag står det en artikel i den lokala blaskan Borlänge Tidning, jag hittar tyvärr ingen länk. Den handlar om vilkoren de har som jobbar i restaurangbranchen, de som tar extra jobb för att dryga ut sin kassa. Oftast är det ungdomar och studerande som hamnar i detta slavjobb, med svarta löner, så långt från en trygghet och kollektivavtal man kan komma. Egentligen är det här ingen nyhet, för inom Handel och Restaurang har det här pågått i flera år. I princip inom de yrken där det inte krävs någon utbildning. Jag anser att dessa två jobb är riktiga lågstatus yrken.
Jag har hört talas om personer som jobbar svart inom restaurang "måste" jobba mycket, helst då 7 dagar i veckan, vill de sedan ha ledigt den 7:e dagen, då får dom fixa att någon kan ta det passet. Och detta handlar om människor som inte ens är fast anställda, som inte får eller har någon annan inkomst och är beroende av detta slavjobb. Vi, du och jag är en del av att detta får fortgå, vi går dit och äter och betalar.
Jag anser att det vore bättre att ifrågasätta restaurangen innan man äter där, dels om de följer kollektivavtalen. Jag går aldrig ut och äter på krog eftersom jag vet att det är så mycket fiffel och skit, tyvärr så drar de krogar som inte har riktiga vilkor med sig de krogar som sköter sig. Tänk på det ni krögare som följer lagar och avtal, att ni blir tyvärr kollektivt bestraffade av en sådan som mig. Jag vet många fler som tänker som mig. Det gäller inte bara inom restaurang, utan även inom handeln. Jag vet så jäkla väl att jag väljer bort de butiker som skapar löpsedlar och som jag vet inte är personalvänliga. Jag vill inte vara delaktig till att folk har det taskigt på jobbet, inte behandlas enligt lagen.

Nu undrar säkerligen någon också varför jag tjurar ihop så här när det finns fack inom de ovannämnda jobben. Jo för att många varken vill eller törs eller har råd att ansluta sig till facket. Ja då får dom väl skylla sig själva då? Nej, för jag tycker även att ombudsmännen (kanske inte alla) har tappat sin gnista för längesedan, jag undrar ens om de har någon aning om sitt uppdrag. Jag kan bara tala för mitt eget fack, som jag ska lämna så fort jag kan, när jag var tvungen att gå från Trä till Handels för många år sedan gjorde jag det med frustration. Fortroendet för facket har hos folk dalat, jag tycker att facket skulle skicka ut enkäter till sina medlemmar och utvärdera sig själv, med frågor som de själva inte skapat, utan de ska medlemmarna göra.



I alla lägen när arbetslösheten är stor, när a-kassor har fått tvångspekpinnar från regering, när folk sakta glider neråt i samhällsstegen och inte har någon inkomst då gror det upp en arbetsmarknad, som är svart, som driver slavförmedling, som kränker de svartjobbare och dygnetruntarbetare. Arbetsgivarna vet så jäkla väl att de som jobbar för dem är rädda att förlora det sista dom har.

Jag fortsätter att bojkotta restauranger som inte kan skryta med sin personalpolitik, jag undviker de affärer och stormarknader som jag kan läsa om i tidningar eller hör folk prata negativt om, tyvärr är det svårare att unvika handeln då jag är beroende av mat. Men jag lovar att jag söker upp den affären där personalen talar positivt om chefen. Och en sådan affär har jag faktiskt hittat. Jag handlar inte allt där, men i största möjliga mån.

Faktiskt borde de oseriösa arbetsgivarna fatta att de förlorar på sin dåliga attityd i längden, dåliga rykten sprids som ringar på vattnet, som sedan slutar med en jättevåg som dränker rörelsen.


  Varning för kannibaler!

Absolut noll...

Kategori: Samhälle

Bara en vecka efter valet så känns det redan jävligt aggresivt. Att  de elaka attityderna hos vissa har blivit mer rumsrena nu och att allt hat som varit lite "hemligt" nu bubblar ut och man fullständigt attackerar folk med ett taskigt språk. På de lokala nättidningarnas sidor ligger det kommentarer som bara är elaka och taskiga, skrivna med stora bokstäver, där man inte heller håller sig till ämnet. Jag undrar varför de är så aggresiva och inte kan föra ett samtal, utan det enda som kommer fram är okvädesord. Frågar man nåt då svaras det inte utan man kan få en rad frågor som de kräver att man ska svara på.

Jag tycker ändå på ett sätt att det kan vara intressant att följa denna verbala utveckling, om den nu hålls till verbal. Jag tror inte att den vardagliga svensken faktiskt orkar höra det språket. Utan politiskt intresserade vill faktiskt ha ett språk som genererar i en debatt och utveckling framåt. Genom att kasta sig över och tala om hur jävla dumma andra är vinner man inga poäng på.
Jag skulle kunna sitta och skriva om alla fel jag kan hitta hos olika människor med ett resultat av att ingen är intresserad av att läsa det.

Jag tycker att kommentarerna i lokalblaskan är så dåliga och taskiga så jag tänker faktiskt sluta att läsa dom. För de löser inte ett dugg. Jag har hört folk från andra partier säja samma, det leder inte debatten framåt på något vis. Ingen orkar läsa 128 kommentarer där man skriker ut sin avsky mot alla, oavsett om man är ung, gammal, svensk eller rödhårig. Tillhör man inte deras falang då får man en skopa skit. Tänk om de etablerade partierna som finns i landet hade haft den oförmågan att inte använda ett språk som talar, hur hade det sett ut.
Från och med igår har jag slutat att läsa alla kommentarer i nättidningen, för dom ger absolut noll.

Hansson de Wolf United hade en låt i början på 80 talet som heter "Var kommer barnen in..." Nu kommer kanske en nyutgåva ut som heter "När kommer SÄPO in..."


Nils Ferlin den Värmländska poeten får avsluta det här inlägget med sin talande dikt...

DU HAR TAPPAT DITT ORD (ur Barfotabarn (1933))

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord - var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.


 

Omänskligt...

Kategori: Samhälle

Jag ska säja så här, att den här regeringen har faktiskt varit totalt hjärtlösa mot många människor. Ett exempel är den totalt misslyckade reformen där sjuka och döende tvingas ut på arbetsmarknaden, där folk har blivit utförsäkrade och fått gått över i kommunens tjänst med ekonomiskt bistånd då de har diagnoser där man inte ens kan se någon nåd om bot eller bättring i sikte. Om mitt eget parti hade genomfört sådana reformer då hade det fått foten av mej. Mitt parti skulle aldrig utsätta någon för denna kränkning.

Jag personligen tycker att det är en av de mest misslyckade och lögnaktiga reformer någonsin. Det stinker om den. Attityden att folk lurar systemet, misstro över skattebetalare, sjuka. Att låta svårt sjuka och döende genomlida detta finns det inte ord på. Är det något jag verkligen går igång på så är det denna nedmontering. Jag anser att det inte längre finns något system. Det är borta och det finns inte mer. Det jag heller inte begriper är att folk är så cyniska och egosistiska att de stödjer partier som skapat detta elände. Nej jag fattar det inte. Helt obegripligt.

Mitt första inlägg som bloggare för många år sedan handlade om just Försäkringskassan och dess inhumana system, och tyvärr så kommer det att bli en följetong många år framöver. Nya utförsäkringar, nya socialbidrag, folk och familjers olycka. Gud vad det gör mej förtvivlad. Så många som ber på sina bara knän om nåd, men politiken och besluten knäcker dem och får dem att vilja ta livet av sej. Fy fan va tragiskt för Sverige och den trygghet vi haft, fy fan.

Vad är det för mening ? Varför vill regeringen bryta sönder och samman de sjuka och döende? Var finns empatin?



Kommentarer plockas bort...

Kategori: Samhälle

Jag kommer även i fortsättningen att sålla ut vissa kommentarer som jag anser inte har på min blogg att göra. Detta beslut tar jag, och fortfarande är det jag personligen som ansvarar och bestämmer vilka kommentar som får stå kvar. Så länge kommetarerna inte är rumsrena så varken läser jag dem eller besvarar dem. Dom plockas systematiskt bort.
För er som är invandrarfientliga finns det säkert sidor där ni kan hitta likasinnade. Eller hur? Eller är det roligare att ge sej på en gammal kärring?

 

Pandemin som somnade...

Kategori: Samhälle

Hela tiden var jag övertygad om att det var ett stolleprov med vaccineringen mot svininfluensan i vintras. Redan från början kändes den "orolig", vaccinet var försenat, sedan blev vaccinet försenat, sedan blev folk vilsna, vilka tider för vaccinering gällde. Pandemin, kom den inte för att vi hade motat Olle i grind? Nej jag tror knappt det utan det var en hysteri utan dess like. Det var en kraftig influensa, jag känner många som inte vaccinerade sig och ingen av dem blev sjuk. Ingen i min familj vaccinerade sig utan jobbade medan de arbetskamrater som tog sprutan fick vara hemme från jobbet en till flera dagar. Vi var friska, grannanrna som avstod var friska.

Nu då så rapporteras fler fall av Narkolepsi, en sömnsjukdom som de är säkra på att den kommer från vaccinet. Flera barn har rapporterats om att de fått sjukdomen, vilken jäkla tabbe. I Findland har man nu stoppat vaccineringen som pågått hela tiden och i Sverige sitter vi på ett stort lager vaccin som är inlåst och inköpt för en jäkla massa pengar. Vaccinet blir troligen stoppat här i Sverige också. Ja vad ska de hitta på nu då, ska man ge sprutor till dom som har sömnproblem.

Denna masshysteri blev som jag befarat, biverkningar gör sig påminda och antalet patienter med en ny diagnos lär dyka upp nu på vårdcentralerna. Jag blir bara matt av detta, och tänker inte säja: - Vad va det jag sa...eftersom chansen att få rätt var 50%. Men jag lyssnade på mitt inre den sk. magkänslan som sa nej, och jag är övertygad att jag gjorde det rätta valet.

Nej nu går jag och lägger mej innan jag somnar vid tangentbordet. Föresten, Grattis till er alla som lyssnade på er magkänsla, ni var alerta och vakna i ert val...ZZZZzzzzznopet va? 


Den gröna sparrisens årstid...

Kategori: Samhälle

Jovisst är det vår. Även fast solen har stora problem att ta sej fram ur det tjocka grå molntäcket så är det min årstid.När det ljusnar på morgonen då startar alla fåglar älvravinen sin kakafoni, jag tassar upp och skjuter upp fönstret en aning, trippar tillbaka och drar upp täcket, blundar och lyssnar. Det är ett otroligt kvitter på hög nivå.

Som vanligt vaknar vi upp lite mera, grannen krattar mellan snöfläckarna, förstukvistarna blir dekorerade med vårens första penseer. Cafe´bord och stolar plockas ut i solen och kaffe sippas i kvarteret.

Att jag trivs med att veta att den här tunga vintern är på väg att ge upp är det ingen tvekan om. Vintern som började som ett 30 dagars regn i November och gled över i minusgrader i flera månader är över. Nu väntar husvagnsbestyr, ute på vår campingen. Ute vid Ösjön/ Runn. När städning och uppsättning av förtält är gjorda då är det vår på riktigt. Säsongens första övernattning i husvagnen med nybaddat och vi ligger med en godispåse i bäddarna och ser på tv är nöjda. Det är skönt att få slappa därute, läsa en bok, fika och fiska. Bara 1,7 mil hemifrån finns det här som vi uppskattar.

Den här våren, i Maj är det också partikongress i Gävle. Nu håller jag på att läsa otaliga motioner inför den. Koncentrerar mej på de mest intressanta. Partikongressen är intensiv. Tidiga mornar och sena kvällar, och sedan tidigare erfarenhet vet jag att jag är ganska slut när jag kommer hem.

Jag ska ju fylla år i år, och vi hade planerat en resa till Kambodja, men fick reda på under bokningen att just Juni och Juli var den mest regnintensiva perioden. Regntiden, den var inget jag riktigt orkade med att resa till då jag upplevde den så gott som hela sommaren. Inte ens Kambodjas historia och sevärdheter kunde rucka på den känslan. Så nu känns det som dagarna tickar och jag står här utan mål. Jag vet ungefär vad jag vill, men inget resebolag kan kombinera mina önskningar såå allt stämmer. Det är svårt med just den typen av resa då alla har olika önskningar.
Jag provade med en variant som "hette" Rom- Neapel- Venedig- Rimini i två veckor, men då fanns ingen riktig kommunikation mellan alla platser. Jag är ingen ligga på stranden människa utan jag är historieintresserad och har i min resa ett syfte att se sådana platser. Jag har under många år suktat efter att få ströva några dagar i Pompeji, se det gamla Rom, åka vidare till Venedig innan det försvinner ur vyerna och avsluta några dagar på Riminis Riviera, den gamla klassiska som man ser i Italienska långfilmer. Konstigt att det inte finns kombiresor för oss historiefreaks.

Jag har tänkt på Cuba, tills jag såg priset på resan. De färdiga resorna med hyggliga hotell var dyra. Och vad kan en jag hitta på för kul till en 14 årig som på cuba? Jag tror inte det är ett mål som hela familjen anammar.

Jag har fått förslag om Bali, Thailand och vet ni jag tror aldrig att jag kommer vilja att åka till något av ställena. Det finns inget som lockar mej. Däremot har en nygammal reseide´poppat upp och det är Egypten. Då först Kairo med museet och alla mumier, sedan pyramiderna och sist bad och sol. Vi får se, jag fick en smärre dipp efter att Kambodja regnade bort. Det kanske slutar på Campingen, vem vet.

Rolf Gunnarsson Faluns moderata riksdagsman har en insändare i Borlänge Tidning, det har han väl föresten varannan dag. Den ena är stolligare än den andra. Innan valet 2006 så lovade han att han skulle kämpa för sänkta bensinpriser. Nu har han inte sitt parti riktigt med sig så han sitter ensam på Dalabänken och kämpar, men han talar om för oss att om vi röstar på de rödgröna då kommer Wetterstrand att höja till 20 kronor/ liter. Gud va han vet den gubben:) Bensinpriset kommer att höjas oavsett vilket parti som har makten. När världen är inne på oljereserven, då betyder det inte att vi har en reserv någon annanstans, då menas det att när reserven är slut, då är det slut. Men Gunnarsson kanske hittar någon oljekälla, någonstans på något ställe, beläget långt från civilisationen. Då kan han fara dit och pyssla med det tycker jag. 

Jag sa för ett tag till en tidning som hade ett sådant kort "Hallå där...." med anledning av att mitt namn stod som tvåa på kommunlistan för Vänsterpartiet. De frågade ungefär varför jag höll på med politik. Jag svarade ungefär att allt som jag tar i är i princip politik, att ha barn i skola, att ingå som en del av samhället är politik. Att arbeta och trivas på jobbet. Att ha en trygghet som arbetslös är politik.
Under min släktforskarresa så här långt kan jag på något vis se varför jag valde ett vänsteralternativ, då den allra största delen hittils har varit fattigt folk som kämpat sig fram i livet. Mjölnare, skräddare, stenhuggare, kalaskokerskor, stallkarlar, båtsmän och hjon. Jag har även anfäder som fått "njuta fattighjälp". Mina släktingar är idag en del av vår historia, de var de som var med och byggde upp den trygghet och arbetsrätt vi har idag och som den borgerliga regeringen i rask takt tar ifrån oss. Över hundra års kämpande av hårt arbetande kvinnor och män är snart historia om regeringen får sitta kvar vid makten. Den politik de för gynnar inte den välfärd som mina och dina hårt slitande släktingar en gång byggde upp med risk för liv och lem.

Nu tar vi tillbaka makten, eller hur?



Myndigheterna har flyttat in i en skrubb...

Kategori: Samhälle

Mitt besök igår hos Skatteverket i Borlänge var helt fruktansvärt. Det sämsta scenariot man kan tänka sig. De hade flyttat till en ny lokal eller rättare sagt en liten skrubb, tillsammans med Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. I denna lilla skrubb med sittplats för ca 10 personer, stod minst 40 personer med kölapp och skulle dela på 4 bemannade besöksbås av 5. Väntetiden var uppåt 77 minuter.
Där stod sjuka, gamla, unga. Stämmningen var ganska syrlig och många ilska kommentarer fälldes.
En man kom in och skulle lämna sin deklaration, han hittade ingen låda att lägga den i. Det fanns ingen synlig. Det fanns heller ingen han kunde fråga då kön till båsen var lång.
En kvinna med kryckor hade ingen sittplats, hon orkade inte vänta. En man kom in och skulle ha en lös deklarationsblankett, samtidigt kom en anställd kvinna ut från en dörr och han frågade henne:

-Hej, lapparna i det här facket är slut....
Hon svarade:
-Jaha, då är dom väl slut...
Ingen förklaring eller att de skulle komma hem nya. Bara ett kort hugget otrevligt svar.

Så jäkla dålig service och ett sånt fruktansvärt bemötande. Samma kvinna hamnade jag senare efter 40 minuter hos i besöksbåset. Hon fräste, och högg, såg nåt så otroligt arg ut. Jag kände att jag var bara tvungen att lugnt tala om för henne att:
- Du har du en dålig dag eller? hon svarade irriterat -Nej, hurså?
Jag berättade för henne att jag tyckte att hon inte var det minsta kundvänlig och att det inte var mitt fel att jag störde henne. Jag förklarade att hur jäkla dåligt man än mår så måste man bemöta kunder som i detta fall kunde vara sjuka eller gamla, eller folk i allmänhet på ett värdigt sätt. Jag sa allt trevligt och snällt. Jag förklarade för henne att jag hade väntat länge och innerst inne ganska irriterad men att jag inte lät min irritation gå ut över henne.
Hur i hela friden kan man slå ihop Försäkringskassan, Skattekontoret och Pensionsmyndigheten i en lite skrubb, med sittplats för 10 personer i en stad med 49.000 innevånare?
Detta var den värsta "rationaliseringen" jag sett på länge, hur tänker man?

J- - - la myndighetsfasoner....



Pedofildjävlarna.....

Kategori: Samhälle

I flera dagar har jag tänkt att skriva ett/ några inlägg, men hela tiden har en händelse i veckan lagt sin sordin på det hela. Égentligen hade jag från början av mitt bloggande bestämt att pedofiler skulle det inte skrivas om i den här bloggen.
 Vi inte ungått att läsa i någon och dagstidningar om den f.d polischefen Göran Lindbergs fruktansvärda övergrepp mot unga flickor. Han är inte dömd än men är på sannolika skäl misstänkt.



Vare sej pedofilerna är poliser, präster, mammor eller pappor än det lika illa. Det är så illa att vuxna ska inte ens få en chans att utöva denna kränkning mot barn och ungdom. Jag skulle just skriva att det borde vara förbjudet, men det är ju det. Och hur kan då så många vuxna ändå göra övergrepp. De kan ju inte heller undgått att höra den ständigt återkommande debatten om hur illa det är och hur sjukt beteende det är. Om hur illa alla barn far av att bli utsatta för en sådan kriminell och kränkande handling. De måste även hört vilken låg status pedofiler och våldtäktsmän har på fängelser överallt. Där inne lever de allt utom tryggt. De vet allt det här...

När pedofilerna märker att alla signaler lutar mot att något är fel, när de ger sej på barn, när de har gått över alla gränser som inte ska överskridas. Varför klickar det inte inne i deras huvud att de ska rannsaka sej och söka hjälp. Egentligen borde det byggas tvångs vårdinrättningar med inriktning på pedofiler där de kan sitta av sina straff. Lätt borde dessa kunna fyllas, för jag vill inte ha personer som förgriper sej på  mina eller andras barn ute i samhället. Inte barnen heller.

Man räknar att vart 10:e barn har blivit utsatta för ett sexuellt övergrepp, ändå kan det vara ett mörkertal. Barn som blivit utsatta, en del, forsätter förgripa sej på andra barn i sitt vuxna liv. Inte alla, några siffror har inte jag, men de finns många som tar totalt avstånd av de barnen och försöker komma ifrån sina minnen om hur det var och försöker gå vidare i ett någolunda normalt liv.

Jag är ingen straffsatsmänniska och min åsikt om fängelser är flackande och kunskapen inte heller så god. Det jag tycker är att bygga stora fängelser enbart för att förvara människor är helt fel. I ett straff måste det finnas en riktig vård som ligger med i straffet. Att förvara och förnedra har aldrig "botat" någon, alla är födda och ska ha en chans till ett värdigt liv, som finns någonstans i allat elände. Pedofiler då, ja vad ska vi göra med dessa sjuka människor, en del vanliga människor med familj och barn, arbete och ett socialt liv. Stora pedofilnätverk raserar ute på internet, där grova pengar tjänas av sjuka människor. Fy fan jag kräks över att vuxna är så fruktansvärt hemska.

Är det så här våran värld ska vara, barn kidnappas och utnyttjas sexuellt, hemska bilder kablas ut i dessa enorma pedofilnätverk, de kränker en hel folkgrupp ( barn) som inte har så mycket att säja och de enda de har att förlita sej på är de vuxna. Ska det avlas  barn i framtiden av pedofiler för att de ska tillfredställa de sjuka pedofilernas behov. I deras synsätt verkar inte barnen ha något som helst värde. Att de ska onanera till bilder av oskyldiga barn som är avklädda in på skinnet av vuxna.
 Nej, så här får det fan inte vara. Öppna vårdinrättningar och plocka in dem en efter en, utan tillgång till internet. Avprogramera dom, gör vad fan som helst bara barnen får vara ifred.

Jag vill ha alla människor som gör övergrepp mot barn i ett förvar, egentligen för alltid. Synen på övergrapp utav barn ska vara global. Alltså handlingen skulle vara lika kriminell överallt.

Vem i allt det här hjälper barnen och skyddar dem så de kan slippa utstå vuxna som gör avskyvärda handlingar mot dem? Hur ska vi få bukt med övergreppen mot barn? Svara mej innan jag blir tokig....

En repris som tål att upprepas (Insider 2007 december)

Kategori: Samhälle

I December 2007 gjorde jag ett inlägg om ett HVB hem för ungdomar, efter Insiders tv program. Självklart som ansvarstagande vuxen reagerade jag över det. Jag accepterar inte behandlingshem eller HVB hem som ägs av totalt fel personer. Fortfarande efter tio år kämpar jag för att alla tjänster som socialtjänsten köper upp ska vara kvalitetsmärkt, som stjärnor (betyg) för ett hotell. Samtidigt skall det göras flygande besiktningar på de hem som kommunerna köper in. Gärna aviserade besök, men det krävs även flygande besök. I detta paket som kommunen köper skall de få göra kontroller i alla byggnader, samt rum. De ska gå till botten med varje indikation som ges att något verkar vara fel. För ungdomarna är det här ingen semestervistelse, det handlar om liv och död, förtroende och tillit.

Jag lägger in mitt gamla inlägg, jag kommer även att lägga in en viktig kommentar av en ungdom som har vistats på nämnda hem, jag fick en kommentar idag, två år efter program och inlägg. Fortfarande när jag läser kommentaren ser jag att det är plågsamt, och att tiden där har gjort rivmärken i själen. Jag som vuxen blir jävligt besviken på många vuxna i samhället, jag blir oerhört frustrerad av att ni beter er som jävlar mot ungdomar som inte kan klara av att lösa alla situationer som finns i deras liv. Jag skulle kunna slå er på käften för att ni sviker människor i nöd. Att sådana som ni ska finnas och svika ungdomarna är alldeles för jävligt. Jag kan inte sätta ord på erat agerande mer än att ni är sjuka och psykopatiska.


Inlägget jag skrev då:
Insider TV3 6/12 2007

  Igår kväll tittade jag på Insider i TV3, där tog Aschberg upp hur illa placeringar i HVB hem kan bli.  Ett HVB hem är ett hem för vård eller boende för ungdomar som har ADHD, Asbergers syndrom eller barn som kommer från kriminella eller missbrukarfamiljer. Det är barn och ungdomar upp till 18 år. En sådan placering kan kosta mellan 3.000- 10.000 kr/ dygn, och hemmen är oftast privatägda. Om insynen är begränsad så vet jag inte om det beror på att Socialkontoren inte har intresse i hemmen eller om ägarna kan styra insynen. Jag tror att det är det senare i denna fråga.

Detta repotage visade ifrån A.R.T institutet i Uppsala där en kvinna var VD och hette Sara Larsdotter. Detta hem hade en omsättning under 2006 på 30 miljoner kronor. Hon hade investerat i fastigheter som hade ett värde av 10 miljoner kronor, dessa fastigheter hade renoverats med polsk svart arbetskraft och med de intagna ungdomarnas hjälp, en hjälp som betalades "med en extra veckopeng". Inte handlade detta om någon omsorg över barnen snarare kronor och ören. Skattepengarna gick även till USA resor , bilar och plasma tv i 30.000 kronors klassen.
Jag har alltid ansett att hem för barn och unga ska ha en kvalitetsstämpel, och tjäna sina syften.

Det är inte meningen att privatföretagare ska sko sej på miljontals kronor på att rasera ungdomars rop på stöd och hjälp. Barn som redan under sin levnadstid haft en fruktansvärd uppväxt. På detta HVB hem, fanns inga aktiviteter, det gjorde ingenting, bara satt av tiden. När de placerade tog upp det hos sina socialsekreterare så bara slog de ifrån sig informationen. Har vuxna valt att inte lita på barn och ungdomar som kommer ifrån skakiga hem eller som har en diagnos? Detta måste politikerna ställa stora krav på i sina kommuner, att klienterna har det bra och att insyn i verksamheten ska vara ett stöd för ägaren.

Föredetta anställda hade gått ut och berättat om förhållandena trots att de skriver under ett kontrakt. Om de bryter det kan det bli stämda på 50.000 kr. Alltså ett hemlighetsmakeri, där insynen skall skyddas till varje pris. HVB hemmet hade valt att inte anmäla självmordsförsök hos de intagna. De hade medicinskåp som stod öppna. De gjorde en resa till USA som kostade oss skattebetalare 300.000 kronor, en resa som kallades "belöningsresa". Personalen drack alkohol, inför barnen, en del behövde hjälp att lägga sig. De hade pubkvällar. Ungdomarna fick alkohol i planet och under sin vistelse i Usa.

Som skattebetalare tänker inte jag acceptera detta, om ett HVB hem ska fylla sin funktion då måste det ledas av en seriös människa som jobbar för barnens väl. Jag accepterar inte att privata aktörer skall göra en personlig vinning på dessa ungdomars bekostnad. Översyn måste göras på alla typer av behandlingshem kontinuerligt, det är den lilla människan som ska stå i focus.

I många år har jag kämpat för att kvalitetsstämpla dessa inrättningar, det är hög tid nu. För inte en enda unge ska behöva fara illa under samvetslösa vuxna som startar ett HVB hem för sin egen profit.


Yttreligare något som jag stör mej på och gör mej riktigt förbannad, det är när barnen talar om för sina socialsekreterare hur dom förnedras och inte blir tagna på allvar. Är den vuxna med bildning så självgod och inte alls nämms lyssna. Inte tro på barnet? Dom vill inte höra? Dom orkar inte? Jag måste få ett svar.

I min värld ska inte en enda unge må dåligt...

Här kommer jag att lägga ut den anonymes kommentar, den som han/ hon skrev idag den 6 Januari 2010. Två år efter mitt inlägg. Jag ska ärligt tala ifrån mitt djupaste och säja att jag tror honom/ henne till 100 procent. Jag har inga som helst tvivel. Det jag önskar är att du som skrev kommentaren har fått en bättre hjälp och att ditt liv ser bättre ut. Jag vänder mej till dej och säjer att överst på sidan (höger) finns en hotmail adress, skriv till mej om du vill.
Här kommer nu kommentaren, fundera efteråt varför eller hur det kan finnas vuxna som behandlar ungdomar i nöd på detta vis...


""Det där stället "Virginiagården" Har jag bott på! Bodde där för jag blev misshandlad hemma... Venita Kenbar påstod att jag var sjuk i huvudet för att jag inte älskade mina föräldrar som föräldrar för de gör alla oavsett vad de har gjort... De sa hon rakt ut inför alla ungdommarna!
Jag berättade för både soc& mina föräldrar hur jag mådde på det stället, men Venita spelade som fan när vi hade möten...allt gick så bra & jag var oftast go, glad & tacksam! Alla trodde klart på Venita!

Jag skrev på ett kontrakt när jag flyttade dit..bla om att man hade olika val varje Söndag...antingen följa med till "kristet center" i Örebro eller så fanns möjligheten att åka till Gustavsvisk badhus...hmmm...är osäker om badhuset hette så...Ofta som personal iallafall inte ville följa med till badhuset, alltså tvingade de oss att följa med till kristet center!
De tvingade oss att åka med till deras hus i Spanien ett antal ggr under de två åren som jag bodde där! Sista gången hjälpte mina föräldrar att säja ifrån att jag inte ska behöva om jag inte vill...efter många om och men så fick jag åka hem till mina föräldrar istället!
De tala i tungor inför oss barn, de hade olika regler för olika barn...vissa var extremt mycket mer värda än andra!

När tv var där stängde de in oss i skolan...vi fick inte gå ut och visa oss inför dem...vi var flera stycken som var jätte röksugna! När Venita fyllde 50 år (tror jag det var) så fick hon en jättestor kruka som hon skulle slå sönder med hammare av sin man...detta gjorde hon inför oss barn...den var fylld med MASSA sedlar...allt från 20-1000lappar...de bara flög hej villt!
Tackar så jävla mycke då jag både före& efter knappt fick någon hemma...fanns inte ens mat på bordet!
Hur fan kunde de göra en sån sak inför oss barn???
Hur fan kunde de ge oss avdrag på veckopeng för minsta lilla fel vi gjorde???
Det var stenhård koll på alla rum varje morgon en speciell tid...säng skulle vara helt bäddad, inga saker på golv...allt skulle vara perfekt!
Massa har hänt där...så tar evighet att berätta allt!
De fick stänga då det blev anmält för bla kristen sekt:)"


Tack för du ville dela med dej av din upplevelse, jag fattar inte att vuxna beter sej så mot er ungdomar och barn. Jag förstår att de har en hel del problem med sej själva och borde ha förbud att syssla med att behandla eller ha hem.


Den 1/1 2009 fick jag också en kommentar från en "luttrad själ", jag tar med den också för båda dessa kommentarer är viktiga.



"Själv har jag bott hos Venita Kenbar, en kvinna som skott sig på att ha fosterbarn samt HVB hem under de senaste 30 åten. För 10-12 år sen blev hon dessutom "frälst" vilket innebar i praktiken att hon blev medlem i Kristet center, som i sin tur är en filial till Livets Ord. På HVB hem Virginiagården i Vretstorp i Närke talade personalen tungor och kallade barn och ungdomar som vägrade bli frälsta för att ha djävulen i sig. En miljö längre ifrån vad dessa ungdomar faktiskt behöver är svårt att föreställa sig. Vård? Näe knappast. Dårhus? Japp."



Nu måste jag själv sätta mig ner och fundera, jag känner mig helt matt i kroppen. Skakad ? Ja


(Typsnitten krånglade till sej, och just nu orkar jag inte ordna det, jag måste pausa...känner jag)

Namninsamling för Demokrati och yttrandefrihet

Kategori: Samhälle

Idag i Europa år 2010 får inte Kurder prata sitt eget språk i Turkiet. Det straffas de för. Turkiet ett land som söker EU medlemskap och vill ingå i en demokratisk gemenskap behandlar Kurderna uselt.
Skriv på i denna namninsamling. Vi måste få Stadsminister Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt att reagera mot detta.
http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=4153

Hemlösa, 18000, Sverige 2010...

Kategori: Samhälle