Lögner som blir till någons sanning...
Kategori: Sant eller Falskt?
Historien rullar vidare, när en händelse av något slag blir en annan berättelse, en skröna en sanning för storytellern eller en förbannad lögn. När sanningen späds på med egen ättika, med någon fiendes förvrängningar och storytellern kryddar på lite här och där. Sådana personer som ägnar sig åt detta är i det närmsta livsfarliga för sin omgivning. Notoriska lögnare som inte har en aning om konsekvenser eller om dom vinner något.
Vad gör dessa personer då sanningen uppdagas, har de vett att skämmas eller går de upp i försvar och håller på sin historia för att inte avslöjas? Troligen det sistnämnda.
Under många år så har en sådan person funnits i mitt liv, jag har nog vetat att "skrävel" förekommit och att nya bitar i berättelsen tillkommit, men jag har inte brytt mej om det särskilt. Dels har personen funnits så långt bort från mej. Egentligen vet jag inte heller varför jag har "behållt" personen i min telefonbok. Jag har egentligen inte haft anledning eller behov av det. Har inte känt någon större glädje av det, jag har inte delat något med personen. Nu när jag ser så här i backspegeln så skulle jag skuffat ut personen för många år sedan, vi pratar nästan om 30 år.
Under dessa 30 år har många igelkottar blivit till elefanter och de har smyckats med allt från svansar, skrattgropar och talförmåga. Alltså berättelser blir hur sanslösa som helst och dom delas till personer som inte blir hjälpta av att höra detta jäkla skitsnack och blir totalt indoktrinerade och tror på det värsta.
Jag har åkt på livet största blåsning, jag har blivit totalt grundlurad och baktalad. Vad detta innebär för mej är inte så mycket förutom att jag är otroligt förbannad, jag känner mej jävligt dum (ursäkta svärordet), och tycker att jag själv är otroligt korkad som "köpt" detta. Klart att jag har inte vetat att personen farit fullt ut med dessa osanningar och förtal, för då hade jag reagerat tidigare. Jag har alltså helt ovetandes under åren bara fånigt haft en social kontakt med personen och skrattat samt pratat väder och vind, delat lite om familjen. Sedan går personen in i sin lögnverkstad och njutfullt spinner trådar och målar en berättelse som kan bli till en kriminalhistoria eller något annat vidrigt.
Skulle jag tycka synd om denna person som har berättat detta för andra, nej inte mycket. Ser det enbart som sorgligt att personen verkar ha ett sådant värdelöst liv att man måste göra om händelserna och modifiera och späda ut med dumheter och elakheter.
Jag har ändå fördel, jag har fördel, jag har fördel och jag kan så mycket mer. I alla dessa berättelser har jag ingått. Nja i några har jag inte varit med, dom är rent påhittade för att få en krydda i storyn. Men i de berättelser som jag varit med eller delaktig i, dom har jag upplevt. Jag vet händelser och har också svar och frågor. Jag har även bevis. Men jag struntar i att försvara mej eller bevisa, det räcker för mig att veta att jag vet. Ingen lögnare kan ändra vad som skett. Inte ens med tomma ord. Om någon väljer att köpa dennes bullshit då är det som sagt sorgligt, och inte kan komma till mej och höra vad som egentligen gäller, eller åtminstonde höra vad jag har att säja i påståendet.
Nu vill jag tala om för hela världen att jag har aldrig suttit i fyllecell i Bohuslän. Eftersom jag vet det så känns det fantastiskt skönt för mig att kunna säja det till hela världen.
Att jag skulle bli ett objekt som en lögnare kan sätta sina ormtänder i hade jag väl inte räknat med. Fast det värsta är att den fått oanade konsekvenser och jag har missat ett väldigt viktigt år med en liten person som jag har missat tack vare det. Ett år som jag längtat, gråtit och varit olycklig och varit ganska frågande. Jag har stått som ett stort frågetecken och inte fattat något, medan lögnaren suttit och gottat sig i en annan del av Sverige.
Det som jag utsatts för är en fruktansvärd kränkning. Ja personen är bortkopplad för alltid i mitt liv. Den har absolut inget mer att hämta här. Faktiskt så andas jag ut och känner att detta skulle jag gjort för mycket längesedan. Det personen inte vet är att jag har också berättelser som jag inte delgett någon, bara för att jag har tyckt att man inte gör en höna av en fjäder. Tillsvidare så ruvar jag på den.
