Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

När man är en glad pensionär...

Kategori: Ålderskrämpor

Under semestertider kan allt hända. Det är inte bara de unga som är ute på äventyr, utan även de äldre.
Bensinen är dyr och turistorterna har vett att ta betalt, därför är uppfinningsrikedomen hos människor ofantlig...

Alzheimers, en grym sjukdom...

Kategori: Ålderskrämpor

Jag har just varit hos min far som fick diagnosen Alzheimers sjukdom för två år sedan, sedan dess har han ätit olika bromsmediciner. Men allt har sin ände, även dessa mediciner. De ska bromsa i ett par år, men nu börjar nerförsbacken.
Han är inte riktigt sjuk för att acceptera hjälp ifrån distrikssköterskorna inte heller vill han få mat varje dag. Som han beskriver det hela är att det är för dyrt och det blir för mycket spring. Nog är situationen för honom och oss kaotisk.

 Att dosera 9 olika mediciner i en dosett och att komma ihåg vilken dag det är går inte längre, jag försökte att styra upp alla mediciner idag men det var omöjligt då Apoteket tar in ersättningsmediciner med andra namn. Hur i hela friden ska våra gamla klara det när inte ens en fullt frisk människa får ihop det ? Inte nog med det, recepten som en läkare hade skrivit ut skrevs bara hur många tabletter dagligen som skulle tas inte vilken sjukdom den verkar för. Riktigt slarvigt.

Men idag gick pappsen med på att det får komma någon att hjälpa honom så att hans medicinering blir rätt, och jag hoppas att han tycker lika i morgon. Det är saker som man inte vet. Det är lika illa med maten, han vet inte om han har ätit. Och man blir rädd när han ska använda spisen, för micron fixar han inte längre. Nu ska han få en timer ifrån hjälpmedelscentralen men det blir han inte mätt på..
Jag fixade lite gröt åt honom innan jag stack då sa han på sitt gamla humoristiska vis : "Lite gröt till den som har tomtar på loftet..."

Det är ingen trevlig sjukdom för den som drabbats och är inne i brytningsskedet, och jobbigt för de anhöriga. Det är märkligt att se en man som varit auktoritär i sitt friska liv, tassa runt som ett lamm med en tom och förvirrad blick. Livet är grymt, och den sjukdomen är sorglig.



Old and wise...

Kategori: Ålderskrämpor

Jag ser nästan ingenting, nästan jämt, jo jag ser bra med glasögon på långt håll. Mer än så är det inte. Jag fibblar med dessa tingestar, av och på, hela tiden. Mitt fokus är illa. För ett par år sedan när jag var hos optikern, sa han att jag nog skulle ha progressiva glas. Herre min tid, då kände jag att då är gränsen till ålderdom passerad, och ungdomen är alltid förbi. Jag sa att jag skulle ha vanliga ett tag till och betalade 5.500 kr för mina antiprogressiva. Nu känner man sedan ett år tillbaka att tjurskallen till kvinna hade fel. Varför tog jag inte dessa som optikern ordinerade. Klart att bilden av en själv var att man såg ut som en dubbelbottnad flaskhals, med båge.

Nu har jag sett att man kan köpa progressiva ögon på nätet, man beställer bågar och får hem dom och det medföljer en markeringspenna som man ska rita med på glaset. Jag undrar hur det ska gå till när man inte ser någonting. Detta kan ju bli hursom helst. Man går runt som en idiot i alla rondeller åt fel håll. Ja man får väl prova man har ju 50% chans att ett glas blir rätt. Man får nöja sej med det lilla.

Ja man är väl ganska fåfängd. För några år sedan köpte jag linser som var färgade. Det skulle bli snyggt med brunt tyckte jag. Man skulle få brunögat i ansiktet. Ja dessa har aldrig varit i ögonen, åtminstone inte samtidigt. Helt omöjligt, dom har suttit överallt i ansiktet, dom har varit på väg ner i avloppet, även försvunnit en liten stund för att senare dyka upp på någon kroppsdel. Hur dum får man bli. Det här har jag aldrig berättat för min man. Det är nog tur att han inte sett mej med bruna ögon för när jag färgade håret ifrån blont till brunt då skrek han när han såg mej.

Jag hör illa också, det piper i öronen och ibland ylar det. Ska jag behöva att boka en tid till öronläkaren med så jag får en apparet i örat också. Då kan man lägga sej ner och ge upp. Tänka att man varken ser eller hör, det känns underbart att det åtminstone finns hjälpmedel. Idag skulle man ha varit jäkligt glad om man haft några fotvårtor i stället. När man var ung och hade blivit smittad i simhallen av dessa djävulens små svulster var man desperat, nu hade det varit milt att ha fötterna fulla av dessa.

Jag såg sist när jag var på Rusta att de hade käppar för 129kronor, parkerad bredvid lådan med dessa stod det en rollator placerad och den betingade ett pris på cirka 500 kr.Rollatorn skrek:-Kom och ta mej. En snäll tjej ur personalen sa att den var i alla fall billigare än på hjälpmedelscentralen.

Snyggare än så här blir man väl inte, men ser mej själv till sommaren med progressiva glasögon, hörapparet, käpp kombinerat med rollator och ett brunöga på någon strand. Flop model.

Tack Borlänge Energi för dom bruna kompostpåsarna vi medborgare får alldeles gratis. Dom passar precis på mitt lilla huvud...