Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Funderingar...

Kategori: Vardag

Längtar efter solen, det är en sällsynt vara hos oss den här vintern. Det är ju i februari den kan börjar värma, om den orkade komma fram och det är plusgrader. Jag är nog i stort behov av solen, känner mig trött. Den där solen kan göra  susen hos folk. Jag längtar också efter isen, den där pimpelisen som brukar ligga tjock på våra sjöar den här årstiden. Vi hade ju planerat för att vara i husvagnen, koka kaffe och bre smörgåsar och ta några dagar med att pimpla in våren. Men den där isen är det inte mycket med, man varnar för svag is och enligt rapporter så är det ingen stor kyla i sikte.
Om solen och isen går om intet så längtar vi ut till att övernatta i husvagnen, sista vändan gjorde mersmak. Lugnet och stillheten och inga möten, inga måsten. Lyckan består av det jag bygger.
 
 
 
 
Sedan så längtar jag extra då vagnen verkligen var en överraskning, jag menar med att ha komfort och värme på vintern. Än så länge är vi nöjda med den nya vagnen, som också är så jäkla snygg.
Det nya vintertältet har stått uppe hela vintern och klarat sig alldeles utmärk, vi har skotta av det några gånger. Så perfekt att slippa tänka på tältuppsättning till våren.
Vi ska "trimma" in köksdelen nu i vår, köpa en bänkskiva, och socklar, sätta på beslag och sedan har vi en bra arbetsyta ute i förtältet. Vi har också sett ut en mindre kyl/frys, som ska få ersätta det gamla. Det drar mindre energi och är smalt, men rymmer det vi behöver.
Vi  bygger även ut trädäcket framför förtältet till våren, sedan är vår framtida sommarstuga färdig. Det blev bättre än vad vi trodde.
 
 
 
Jag ser fram emot juni då jag återvänder till Skottland, denna gång så blir det bara en vecka och då blir till Edinburgh sedan vidare till södra Skottland, Moffat. Där bor jag hela veckan. Klanen ska ha möte där och förlagt den till den helg då Stirling sprudlar av folk, och då det firas 700 års jubileum av slaget i Bannockburn. En fest med säckpipor och highlandgames, då olika klaner samlas och bär sina särskilda kiltar. En dag då ska vi till Stirling och Stirling Castle, där spelar 1000 skottar säckpipor och går en parad med klanerna i tåget. Det kommer att bli många och underbara fotoobjekt. En häftig resa som slår alla chartergrejer, ett fint land, trevliga människor, otrolig natur och just helt otroligt att fota, människor och allt det gröna. Mina resor gör mig glad. Mitt resesällskap är en person som jag skrattar med och vi jämkar, och vi gör det som vi vill göra, vill inte den ena så faller inget, utan den andra gör det den vill. Skottland är ett land som jag känner mig hemma i.
 
Klan Moffats tartan
 
Skogen i Moffat Village

 
 
Jag behöver ha de delar i mitt liv som ger glädje, och jag vet vilka det är. Har förstått att jag är en magnet som drar till mig negativa filspån, som hela tiden vill påminna mig om att jag inte passar in i deras liv. Trots att jag inte har några som helst krav på dem så verkar dom inte villa släppa mig, utan ständigt påminna och banka i mig vilka fel och vad dålig jag är. Livet är faktiskt så, det verkliga livet. Jag har mentorer och "polstjärnor" som kan ge handledning och hjälp som talar om hur jag ska agera och eventuellt svara, hur jag borstar bort filspånen. Trots den balans jag fått och all den kunskap jag har fått så är det vissa delar som justeras. Jag släpper, jag släpper och känner inget hat, utan jag tar ansvar för det som ligger i fatet. Det är slut på att ställa upp på andras befallningar, och dom talar om vad jag ska göra och vad jag får göra, precis som min far gjorde under min uppväxt. Ibland vet jag inte om jag passar in i den här världen, jag har full förståelse att människor blir ensamvargar och distanserar sig från samhället, där människor ständigt tar sig rätten att smutskasta, förgöra, förbjuda, piska, ge pekpinnar.
Några klarar inte se människor som vill gott, som vill något. Att visa att man har kontakt med sina egna känslor är något som inte ses som normalt. Idag ska vi tydligen inte vara vanliga. Vi ska förgöra, smutskasta, visa avundsjuka, inte unna andra. Jag tycker väldigt synd om de som växt upp i nutid, och måste leva i det samhälle som snabbt håller på att formas. Faktiskt så vill jag inte se det, och det är så jävla tydligt. Empati är ett fult ord och ofta ska den bara utföras som en envägskommunikation, alltså inget givande och tagande, utan bara tagande. Tur att jag slipper se framtiden om ca 50 år, det är jag tacksam för. Har inte något stort hopp om att en drastisk förändring sker. Jag tycker att samhället är iskallt, rent mentalt. De gör mej fruktansvärt rädd.
 
Jag är ingen handelsvara, jag är inte till salu.
 

God Bless alla...

Kategori: Vardag

Nu är julhelgen över då kan vi försöka att glömma alla pepparkaksgubbar och filmklipp det som upprör oss och de sk. traditionerna. Jag läste en bok för många herrans år sedan, den hette "Skit i traditionerna" och var skriven av en Göteborgare som jag inte minns namnet på, jag minns inte heller innehållet.
 
Ja God Bless you alla, kommuner, landsting, Sverige och Amerika. God Bless, för vi behöver det. Vi behöver få ett uppvaknande, vi alla. Vi måste strunta i att spruta in grisfett i läpparna, vi måste försöka vara nöjda med brösten utan silikon. Vi får försöka att lägga flärdbloggarna lite åt sidan och stunta för ett tag i det yttre och försöka borra oss ner i myllan och ta tag i det som händer utanför vår dörr. Hallå vårt samhälle finns här, hallå, därute pågår det orättvisor och nedmontering av vår välfärd. Inget grisfett i världen kan gå in och ersätta allt som rinner ner i avloppssystemen. Ska inte vi vakna? Är det ute att bry sig om samhället. Eller duger det att måla på fasaden med lite nagelack i en trevlig och uppiggande kulör?
 
God Bless pepparkaksgubbar och en förtvivlad folkstorm om ett missförstånd i en skola någonstans i Sverige, God Bless ett filmklipp i en tomteverkstad någonstans i ingenstans i en animerad film från längesedan. Om ni vill se den fullständiga tomteverkstaden så kan ni gå in på Youtube och kolla.
 
 
När jag var liten, och det var ett tag sedan då visades filmen med den svarta dockan och den rullstolsbundna juden. Sedan klipptes de sekvenserna bort, och i Sverige lät det ingenting. Folkstormen uteblev, det var tyst. Kanske det knorrades lite här och där, men ingen medial kolapps förekom och Facebook fanns inte. Det var lugnt i stugorna och folk åt sin julegröt och klapparna låg under granen. Allt var som vanligt. Under väldigt många år fanns inte de filmsekvenserna och livet tedde sig ganska normalt för svensken. För ett antal år sedan så kom filmsekvenserna tillbaka och jag såg inga insändare över att glädjen var total. Mina grannar och vänner talade inte om det. Ingen noterade det. Men, men, God Bless denna julen när självaste filmbolaget Disney klipper bort filmsekvenserna, du utbryter värsta folkstormen.
Ett otroligt märkligt fenomen, när världen rasar i krig, folkmord och annat helvete. Då orkar man bry sig och lägga ner energi på ett par filmsekvenser i en tecknad fantasifilm om en tomte som inte finns i verkligheten. Det är vuxna som gapar och skriker, barnen skiter fullständigt i vilket.
 
Nästa år blir det väl samma drev, då vaknar kämparandan åter till liv och tron om att julen går förlorad när tomten ska stämpla dockorna i stjärten. Och ute i världen pågår krig...I sverige lever många barn i oro under julen för att de bor i hem där föräldrarna missbrukar. Om det pågår ingen folkstorm. Var finnas vårt stora hjärta någonstans, kanske i tomteverkstaden. Är det inte dags att vakna ur snöblindheten och skita i floskler och löjliga traditioner och kämpa för det som har något värde istället?
 
Jag är less på en allmän flathet, där några inte alls bryr sig i det samhälle som skapades av våra förfäder. Där våra gick ut och kämpade för rättvisor, stred för att få lön, och mat på bordet. De gick ut i kamp och många offrade sitt liv för att vi skulle få den välfärd som vi idag har, och nu är den på väg att grusas av både borgare och socialdemokrater. Dom säljer ut det som arbetarklassen en gång byggde upp och offrade sitt liv för.
 
Vuxna säjer: " Politik, är så tråkigt, jag fattar ingenting av det, nej politik skiter jag i..." God Bless säjer jag, hela livet är politik, dina barns dagis, skola, ditt liv. Alla beslut, allt i samhället du lever i är ju precis det, politik. Och det är klart att man inte kan tycka det är kul, när man ser hur allt rasar runt en, men inte fattar varför. Det är väl ändå dags att vakna och skita i pepperkaksgubben eller tomteverkstaden.
 
Jag sitter som en idiot och ser saker (inte) pågå, jag ser socialister som blivit snöblinda och sålt sin själ till etablisemanget, fast jag klandrar dom inte, för de ser inte själv att de går mot höger. Jag ropar lite tyst "Hallå ! ", ingen hör, så jag tar i lite mer och ropar högre "Hallå Vakna..."  Mitt rop är en vädjan att livet hänger på dej och mej, det handlar om vad vi prioriterar. Det går inte att gnälla om man inte tänker vara delaktig. Det fungerar inte så.
 
God Bless, Usa är konkursmässigt, senaten kan inte komma överens. Det man inte kan komma överens om är om bara de rika ska betala mer skatt eller om de fattiga ska vara med och betala kakan. I februari väntas Amerika vara i konkurs, om inget görs. Har du tänkt på hur det kommer att påverka oss i Sverige, eller struntar du i det? Tänker du på Tomteverkstaden? Sluta med det, för det är fantasi,  Sverige och världen är den verklige verklighet som vi lever i.

Test på en ny funktion "Remby" ...

Kategori: Vardag

 

Hej, du har visst Googlat rätt...:)

Kategori: Vardag

Jag har just läst medicinsk Psykiatri i skolan, ett spännande ämne. En massa diagnoser och beteenden som egentligen inte har några riktiga svar. Ungefär som rymden med alla frågor som den kan skapa. Forskningen fortsätter, år efter år, och det man vet är bara en bråkdel.

Det finns människor runt en som har dessa störningar och egentligen blir några diagnostiserade för de är helt säkra att de själv inte har någon störning. Psykopater, Narcissister m.fl. Jag ska möta personer som har störningar och jag möter personer med störningar. Idag efter 3 terminer i skolan kan jag läsa av människor ganska duktigt, och jag ser att det finns något i min omgivning som jag borde isolera ifrån mig. Och jag ska göra det, för jag kan inte förändra den personen, bara lämna.

Jag har en person i min närhet, och ställer jag den personen mot väggen då går den in i ett försvar. Jag kan inte vinna, bara försvinna. Antagligen googlar också den personen på mig, läser det här, och detta föder nya tankar om hur en hämnd kan sättas in mot mig. Jag låter mig inte manipuleras, jag följer inte några anvisningar, utan jag gör det jag måste för min egen skull.

Att hitta näring i mig lever personen på, en näring som vänds till det negativa, att jag blir det hatobjektet som kan föda hatet, det som håller personen igång. Jag genomskådar, jag håller mig undan. En kontrollerande person som söker fel, som söker bevis på alla mina misstag, som skulle offra hela sin fritid på att söka fakta för att spoliera mitt liv. Så kan det vara, och så kan det bli. Jag får inte säga att jag är en officiell person, för då har jag gjort ett övertramp och sagt för mycket, jag har satt mig själv över denna person. Men i mitt läge är det en fördel att vara en oficiell person, en fritidspolitiker, som kanske har lättare att få uppmärksamhet och beskydd för att jag just är förtroendevald.


När jag inte ger längre eller låter mig manipuleras då passar jag inte in i dennes värld längre. När jag inte följer personens kommandon och gör som den säjer, då blir jag ond och ska kränkas. Jag kan väl tala om att jag drar mig ur, men förföljs ändå av kränkningar. Att det de vildaste fantasier också blir en verklighet med egna konstruktioner och upplägg har jag förstått. I detta har jag nu kallat in expertis, för att få råd, om hur jag ska förhålla mig till detta och dessa råd har varit bra. Visserligen så var det inga andra råd än de lösningar som jag själv haft i min magkänsla. Men nu är det bekräftat.

Jag är inte på något vis knäckt, jag är bara kränkt. Jag har sparat sms, jag har sparat en del utskrifter och brev. Vilka kan spåras. Jag har varit i kontakt med de som jag bör ha kontakt med.

Det som är mest skrämmande i detta, är att när personen inte har lyckats fånga mig, så får personen manipulera någon annan. Men det är inte mitt problem...om jag är arg? Nej, du vet ju inte vad du sysslar med för du är ju själv grandios.

Isolera och lämna...

Hösttermin...

Kategori: Vardag

Miin skola började igår. Den startade med en brakstart, ett pass på tolv timmar. Lika idag och i morgon fredag slutar vi 14.00. Jag ska läsa på distans och kommer att vara på skolan ca igån månaden, och då blir det måndag till fredag i 12 timmarspass. Ja det blir grejer de. Dags att åka till Ludvika och Brunnsviks Folkhögskola denna höstlika regniga dag.

Hänt i vecket...

Kategori: Vardag

Nerbäddad på kammaren har jag under en vecka följt världen ifrån min bärbara data. En vecka, Måndag till måndag med en envis jätteförkylning som inkluderade en intensiv huvudvärk, med halsont, ont i kroppen, hosta och snor i litervis. Sådana dagar är det inte mycket med en. En vecka utan matlust och när jag summerade intaget av föda då hamnade jag på två tallrikar köttsoppa, tre limpamackor och sju Falu- Rågrut med Kalles kaviar. Och två kilo lättare. Nu efter nio dagar så känns det betydligt bättre men riktigt alert är jag inte. Kan hända att det hela har nått bihålorna.

Under den här veckan har jag också häpnat över att Sverige tar mina skattepengar och licenspengar och visar mej ett pompa och ståt utan gränser. Självklart så syftar jag på Prinsessbrölloppet. Fortfarande så har Aftonbladet och Expressen en film där man analyserar Daniels kärlekstal till Viktoria. I Borlänge Tidning skrivs det om tre kvinnor som inför Viktorias stora dag i ett halvår har planerat en fest där man klätt sig i blåsor, dricker champainge och äter gott, tittar på 50 tummaren hur de unga tu säger ja till varandra samtidigt var inte ett öga torrt hos kvinnorna eller hos "Svensson" ute i stugorna.
Kungabröllopp tillhör inte min värld, det finns inget i det överdrivna som imponerar på mej, snarare tvärtom. Resursslöseri av stora mått. Det finns inget som jag heller avundas i detta liv, växa upp bakom en mur där skydd och "vett och etikett" är en grund, ett liv långtifrån det som de flesta Svenskar någonsin får uppleva. Jag förstår på ett sätt att folk avundas och imponeras, jag förstår att flärd, pengar och kändisskap lockar. Jag själv skulle aldrig få eller kunna bli en prinsessa, inte ens om det gick fel i huvudet. Det skulle vara som att stjäla från de fattiga, och sko mej.

Nu är bröllopssyran över men media rullar sig fortfarande i det och säljer lösnummer medan folk köper. Inom kort så lägger väl alla fotbollsspelare av med sitt VM, supportrarna packar sina fruktansvärda blåsinstrumentet Vevuzelan och åker hem. Men tennismatchen i Wimbledon kanske fortsätter hela sommaren. Ni vet den som det står om i tidningarna.

Älskog, blommor, sommar´n kom idag. Idag vaknade jag efter en myggfight i husvagnen i går kväll. Det såg ut som om jag och Micke hade rivit halva delen av inredningen. "Vad är det för fel på myggorna?", viskade Micke för att inte väcka sonen. Myggorna hade gjort en terrorinvasion trots jag varit noga med takluckor och fönster. "Dom måste vara Grekiska, sådana som satt på väggen när vi var på Kreta, dom där som kom fram när det blev mörkt, och aldrig gick att döda." Dessa hade vi att brottas med i vagnen, och under natten hördes ett och annat inande, men jag drog täcket över huvudet och somnade om.
Idag nu på morgonen, den första härute i husvagnen jag kunnat gå ut i förtältet och dricka kaffe, utan att slå på gaskaminen. Sommaren bodde ute när jag öppnade dörren. Jag säjer bara äntligen. Min man kommer att jobba under midsommar, jag kommer att fixa inför midsommar inför festen här på campingen. Dans runt stången, med en kollega på dragspel och jag med gitarr, det blir väl små grodor, upp för källarbacken, ner för källartrappen. Alla barnen blir glada och får godispåse, sen blir alla vuxna glada som övergår i gråt...Ja inte vet jag hur det kommer att se ut när kvällen är över.

Undrar hur badmodet kommer att se ut i år, jag har spekulerat en del men kommer inte fram till någon riktig bild. Jag har suttit och klurat men kom bara till ett resultat som jag tycker är snyggt och lämpligt.



Ett festivalpass har inhandlats, jag kommer inte att vistas lika intensivt på P&L festivalen som förra året. Har inte den orken. Min lillkusin Lotta kommer med Amerikabrev och fetivalpackning så jag kommer nog att "hänga" med ungdomarna någon stund, om jag får...Jag vet att jag ska se föreläsningen med Jan Eliasson, jag vill se Kent och John Fogherty, sedan vet jag inte så mycket mer. Har inte alls tittat på spelschemat. Jag tror att Sanna Carlstedt skulle spela på P&L Cafe´t, inte säker men jag tror. Självklart ska jag se henne, hon får inte missas.

Nu ska jag förbereda husvagnen mot eventuella intrång, jag ska mota myggan i dörren. Täta myggnät. För att ta hand om det nätet behöver jag avsluta det här nätet. 
Till alla Midsommarvänner vill jag önska en glad sådan. Tänk på att barnen finns, och är det bästa vi har. Kom nu ihåg att det heter Midsommar, inte Missommar...



Texas, wow...

Kategori: Vardag

Jag spricker av nyfikenhet, när jag har haft besök på bloggen ifrån Texas två dagar i rad. Texas, där det finns så många och mycket bra bluesmusiker. Dit är det enda stället jag skulle vilja åka till i USA, gå på en klubb och bara lapa i mej blues.

Howdy...



Ni minns väl Jr Ewing i Dallas, om inte, då är jag för gammal...

Ni får hitta på en rubrik, jag hinner inte...

Kategori: Vardag

I år blir det en paraboltallrik ute vid husvagnen, vi testade en gammal sådan förra året och det blev bara kattskit. Den funkade inte. Kaputt, trasig, gått sönder. Ni undrar säkert varför vi ska behöva ha in hela världen i husvagnen. Då berättar jag att det är därför att vi vill minimera tristessgnället från våran snart fyllande tonåring, som vill ha kanaler och en zappdosa. Erkänner att jag vill också ha mer än TV 1, 2, 4 och 6 de dagar det kommer väta uppefrån.
Sedan ska väl säja att vi betalar för tvillingkort och dekodrar, Via Sat och Kanal Digital innan, så vi ser det som en "besparing " att slippa betala ett 3 månaders Boxerkort för ca 800 kr. Det har vi gjort i 3 år nu, och det har blivit dyrare än det första alternativet. Där var den dårens försvarstal slut.

Helgens husvagnsvistelse var skön, skapligt väder, goda grillade spjäll, baden baden med en bok. Schlagerfestival med den norske gutten som smällte ett modershjärta. Att jag har stor släkt i Norge stärkte min patriotism för grannlandet. Jag har inga åsikter om spektaklet i övrigt, låt dom få håll på, tänker jag. Jag har alltid endast haft mitt intresse för musik, outfiten är bara ett löjligt maskeradnummer. Synd att sSverige hamnade längst ner, för jag gillade den låten och artisten. Nu är det i alla fall över för i år.

Idag ska jag till Ludvika, EU turne med gitarr och förstärkare (som jag knappt vet hur den fungerar) . Det börjar klockan tolv på den stora gågatan i centrum om någon skulle ha vägarna förbi, då kan ni stanna.  Vid regn då blir det inget gitarrspelande i alla fall. Då sväller väl instrumentet och förvandlas till en luta. I morgon är vi i Borlänge vid Wedins hörna ca 16.00.

Stygnen ska tas i ansiktet, eller nere vid käken idag också. Jag väntar att jag ska få en tid för det, hoppas att dom ringer snart ifrån vårdcentralen. Såret ska tejpas under de tre nästkommande veckorna. Såret ligger ganska nära munnen, vem vet de kanske tejpar igen käften också.


Lena Olsson (riksdagsman)får folja med mej på turne´n, eller vad det tvärtom.

Dagen börjar med att hormonerna vaknar...

Kategori: Vardag

Vaknade i morse och spratt ur min säng, likt en Rönnerdahl i den vita särken. Fåglarna levde om nedanför i älvravinen. Åh, vilken årstid och då speciellt maj. Väckte min snart 13 åring och där var det inga glada miner, han såg vildsint, arg och sur ut. Dessa stunder försöker jag glömma snabbt. Allt stabiliserade sej efter en stund och tonårshormonerna kom i balans. Hur det är med mina egna orkar jag knappt fundera på. Det är synd att all världens hormoner är svårtämjda. Det där problemet är även det världsligt, alla tonåringar och kvinnor, ja män har hormonsvängningar hit och dit. Ja vi människor oavsett färg, kön är gjorda av samma molekyl, materia och massa. Konstigare än så är det inte. En hormonsvängning i Borlänge ter sej nog på samma sätt här som i Sierra Leonne.

Efter att grabben fått i sin gymnastikpåse och franska böcker och en del hemska ordflätor kom ur hans mun, som inte hör till denna värld, tog jag mej iväg för att köpa klämringskopplingar med stödhylsa. En VVS sak för den som inte vet. Dessa skulle ha köpts för två år sedan, men nu blev det gjort. Vi har ett tvättställ med underskåp och blandare som skulle satts upp för några år sedan, men det har inte "hunnits" med, eller så har det sagts att vi inte har grejorna hemma. Nu har vi nästan allt. Jag kom på att jag glömde våtrumssilikon, så det dröjer säkert ett tag till. Nåväl, ett bra försök i alla fall.

Tog en vända förbi bilprovningen för att se om jag kunde köra in för en efterkontroll, men kön var bort till månen och mars. Det är ett skit att det inte går att beställa tid utan man måste sitta där timme in och timme ut och blänga avunsjukt  på de som har tid, och hur björkslyn etablerar sej i rasande fart. Jag minns för länge sedan åkte jag in på driven med min gamla Volvo, jag tappade ögonen ur hålorna då, för det stod inte en enda bil i kön. Jag kom in efter en liten stund, och frågade varför det var så tomt. Då tittade besiktningsgubben på mej som jag var urbota korkad och svarade: -Det är ju hockeyfinal... -Jaha, sa jag , är det det?

En vända till soptippen har jag hunnit också, alla Ikea kartonger som jag fick över här om dagen fick jag med mej. Egentligen var det meningen att vi skulle ut till husvagnen, men vi handlade lite och orkade inte tänka på att packa in alla onödiga saker i bilen så vi gav helt enkelt fan i det. Vi tar det i morgon bitti istället. Hoppas att vi kan få i båten så vi kan börja våran fiskekamp någongång. I år tror jag att jag blir vass. Att Mickes fiskepolare håller på honom det bryr jag mej inte i, för jag vet att ni innerst inne håller på mej och tycker att jag är den coolaste och tuffaste kärringen i Borlänge. Denna sommar lovar jag er att skriva rafflande repotage från kampen. Nagelbitarna ska få sin tuffaste utmaning och ni kommer att gnaga er ner till armbågarna.

Idag åt vi röding och skarpsås, det är så ljuvligt gott att man bara kan börja gråta av glädje. Efter en sådan delikat måltid går det inte att orka tänka på avfärder mot de sälla husvagnsmarkerna utan det enda man kan göra är att lägga sej på den sköna soffan och blunda. Tänka som så att vad tusan har jag klaga på?  Nej egentligen inget, just nu...



Micke dödingen  Micke och rödingen

En dag som kräver en eftermiddagslur...

Kategori: Vardag

I morse lämnade jag in den trasiga bilen på verkstad, nu är den klar, och priset blev dryga 1300 kronor. Då får jag försöka att ta mej till ombesiktning. Guuuu va drygt. Även kamremmen ska bytas och fick ett pris på 4000 kronor. Det är tyvärr så att vissa saker får man lov att svälja utan hull och hår. Inte ens ide´ att muttra över det för det är självvalt om man vill ha bil eller inte. Det var värst vad jag har blivit snäll och accepterande på sista tiden. Jag känner inte igen mej själv, vi får hoppas att det går över snart.

Idag har jag varit på en "fejk intervju" hos Antenn. Jag har ju sedan jag slutat på jobbet fått en personlig coach. Idag fick jag bli manglad av en ny coach som gjorde upp frågor som kan komma på intervjun till skolan. Allt skulle gå till som på riktigt. Med hälsning och ögonkontakt. Jag fick med beröm godkännt, och hon sa att jag utstrålade en positiv energi och jag gav allt, det syntes att jag brann för att komma in på utbildningen.
För en annan som är gammal i gården och knappt vet vad en intervju är så är det en bra spark framåt. Nästan alla jobb jag haft har jag halkat in på, vad jag vet har jag varit på en endaste jobbintervju på ett jobb som jag egentligen inte ville ha.
Det var roligt att allt föll på plats och det stärker mej verkligen till den 10 Juni då det verkligen gäller. Dagen gav mej ett stärkt självförtroende. Jag känner att det här kan jag ro i land med min vilja.

Nu när jag gjort så mycket idag är jag värd att få luta ikull mej och läsa boken jag håller på med "Vindens skugga" Carlos Ruiz Zafon en bra roman en anorlunda härlig bok som jag gillar.


Då rök skatteåterbäringen, och lite till...

Kategori: Vardag

Igår for jag och svärmodern till Ikea, en trevlig tur utan motsträviga äkta män. I svärfars bil, då min bil är obrukbar pga en trasig spiralfjäder. Vi tjattrade i bilen om livet och om fåntrattar, om dårar som kör om i backkrön, om framtiden, om hur det är i allmänhet. Under en sådan resa skulle jag och Ingalill lätt kunna förändra världen till perfekt om vi fick.
När vi kom till Valbo köpcenter i Gävle då var det tio minuter kvar till öppning och på dörren in stod en skylt, "Idag har vi stängt.". Nej då nu lurade jag er så stod det inte, utan så här stod det: Välkommen in, vi bjuder på kaffe medan ni väntar på öppning.
Den där Ingvar Kamprad är en snäll smålänning, han förstod att vi rest 14 mil och var kaffetörstiga. Och inte ett dugg snål, för kaffet är ju dyrt även för en dalkulla. Där sutto vi och sörpla, och såg fram emot några varv i butiken. Detta var absolut ingen måfå färd, utan planerad med lista skriven och artikelnummer.
Vi for in i några timmar, hittade allt från disktrasor, stekpanna, tavlor, glas, hyllplan till ett litet gossedjur (mus) för 9 kronor. Skitbilligt skulle yngsta sonen sagt.
När vi betalat och packat bilen till bristningsgränsen, då var det dags för lunch, kotlettrad med (Ratta´tå´), kan inte franska så jag förenklar och beaneas sås. Skitgott som yngsta sonen skulle sagt.

Hemma igen och monteringen startade, nu stod jag här med alla kartonger igen. Micke var på jobbet, och det var väl tur det för då kan plocka ur kassarna i lugn och ro utan att han frågar pris hela tiden. Jag svarar ju alltid att det var jäkligt billigt men minns inte exact. En kvinnotaktik som jag egentligen inte borde avslöja men den går hem nästan varje gång.
Mitt upp i all oredan stod det där vita vitrinskåpet som ingen i hela världen ville nappa på. Jag satt mej i soffan och funderade hur jag skulle bli av med det. Då travade jag över till grannen och frågade om hon ville ha ett skåp och det ville de. Sent igår kväll bar vi över det till dom.

Nu står hyllorna på plats, en lucka saknas för de var tillfälligt slut så jag får väl fara en tur till Ikea här framöver. *skratt*
Jag ska visa ungefär hur det blir, hängning av tavlor och slikt är inte klart .
IKEA I Love you, forever....utom när skruvar saknas, fast det gjorde det inte...

Tack för kaffet Ingvar.

Till Salu...

Kategori: Vardag

Utförsäljning är populärt idag. Staten säljer ut våra Apotek.  Jag säljer också saker som blivit överflödiga i mitt hem. Jag hade tänkt att nu i vår sälja småprylar på "loppis" men tiden har runnit iväg och sakerna står kvar i lådor på altanen.
Tidigare i ett inlägg hade jag en brudkista på bild som jag lade ut på blocket, ingen ringde.
Nu ska jag "blocka" ut mitt vitrinskåp, jag börjar på bloggen, sedan blir det blocket.
Skåpet är ett furuskåp från -97, det är nyligen ommålat i Beckers vattenburna lackfärg antikvit. Även förseglat kvistlack, så inte kådan kryper ut. Jag skulle gärna vilja ha 700:- för det. färgen kostade 300:-. Någon affärsman blir jag aldrig, och hade väl inte tänkt det heller.    
Jo det har blivit liksom lite malplacerat nu när jag köpte ny soffa, byrå och databord. Det passar inte in. Dessutom så använder jag sällan sakerna som står i skåpet, alltså inga större bjudningar med grogg, snaps, konjak och likör. Allt står och dammar igen.Jag har redan sett ut vad jag ska ha på den väggen, bilden är klar i syna, så det blir IKEA så fort vitrinen är borta.




Ruggig magsjuka...

Kategori: Vardag

Yngsta sonen fick magsjuka igår. I början var det bara i en ända, sedan vandrade den uppåt och blev även oral. Den tappre kämpen som inatt var alldeles grön i ansiktet, utmattad satt i pose med en hink framför sej. Jag tyckte så synd om honom. Vid tvåtiden i natt då slog nästa åkomma in och han fick växtvärk. Vid fyratiden lugnade allt ner sej och vi somnade utmattade och okontaktbara..
Nu på morgonen var han brännhet och hade feber, men magen är lugn. Nu hoppas jag att inte den ska smitta mej, jag har tvättat händer och sängkläder för att mota Olle i grind. Jag vill inte ha den skiten...


----

Nu har ansökningarna till skolan äntligen stoppats i ett kuvert, frankerats och lagts på lådan. Nu är det bara att hålla tummarna så långt det går och hoppas att man når fram till en intervju. Så nästa skede är nu att försöka lyckas att vaska fram några goda egenskaper, jag ska höra med "Jante" om han har några bra tips.
I går då jag fyllde i alla papper med personuppgifter, lade i betyg och intyg så försökte jag att vara "organisk" eller vara organiserad. När M kom hem från jobbet fick han läsa igenom det personliga brevet som jag skrivit, jag skrev ut ett nytt. Efter ett tag ropade han att det fanns ett stavfel i det. Jag svarade att jag skulle sprätta kuveret och åtgärda fadäsen. När det var sprättat och jag skulle lägga i det rättstavade brevet, då såg jag att jag hade glömt att bifoga det första vändan. Vilken jäkla tur att han fick läsa det, och vilken röta att jag hade stavat fel. Min bästa felstavning någonsin. Utan det brevet hade det varit helt kört. Tack gubben Stenlund...

---

 

Som sagt, efter nattens äventyr med ett vomerande och gaserende barn är jag inte alls sugen på ostron eller musslor, då tänker jag på reklamfilmerna om hepatit, då reklamfiguren är alldeles grön i huvudet.
Jag tänker heller inte på några kilo räkor, vad tänker jag på?
Jag vet inte, men vädret håller i sej...
















 

Tur man har tid...

Kategori: Vardag

Samma dag som jag for till Gävle och möbelpalatset Ikea skulle sotarna komma till oss och blåsa igenom hela luftvärmesystemet, de skulle vara klara med det på eftermiddagen. Det passade alldeles perfekt eftersom jag hade en hel del tunga och skrymmande kartonger med möbler. Men aldrig blir det som man tror. Sotarna hade inte hunnit klart sitt pågående jobb och måste göra rensningen nästkommande dag. Ja jäklar, när vi burit in 4 stora paket med soffa, byrå och glasskiva, skrivbord samt några påsar nödvändiga prylar, då var nedervåningen späckad.

Ut och iväg skulle de gamla sofforna, de fraktades till sonen för att ge den nya mysiga, sköna alldeles underbara Ektorp sitt läge i mitt hörn.
 
Nu var det så här, back to reality, att jag var tvungen att få undan alla nya kartonger för att ge plats åt sotare och deras stora ylande dammsugare. Hur gör man då ? Jo med ryggvärk, begynnande träningsvärk var det bara att börja skruva. Skruvar till förbannelse, pjåpar, pluttar. Allt var klart på natten, då var ingen av oss särskilt nådiga, blodsockerhalten låg nere i fotsulorna. Alla embalage fyllde vi upp utealtanen med, det gick knappt att få upp dörren, inte igen heller för den delen.

När allt var någolunda kom vi i säng. Efter fem timmars sömn skulle jag väcka V för skola, och gubben skulle köras till en kursgård någon mil utanför staden. Hem och ut till tippen med alla kortonger, hem och svabba av golv från allt skit och grus, steka en omelett innan sotarna kom. Då ringde en karl från Bredbandsbolaget som skulle hit och undersöka varför vi har nästan aldrig något internet. Bland sotare och montörer, försökte jag vila i nya soffan med fingrarna i öronen medan två stora dammsugare ylade över 100 decibell. Då kom den stora stygga vargen, nej den vuxna sonen, med en stor bag tvätt, ansökningar till skola, och skulle hitta sitt avslutningsbetyg från -99. Inom mej sa jag..."ge mej sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra". Då fick jag ringa till rektorn på den skola han gått och försöka få tag i ett betyg, samtidigt som dammsugar ylandet fortsatte i huset...

När klockan blev tre då var det som ljuv musik uppstod, alla hade gått sin väg. Allt var tyst i huset, jag låg i soffan, somnade 20 minuter. Dagen var räddad. Alla har gjort sina resor, och jag gjorde en alldeles vanlig sådan. Jag är inte förvånad, det blir sådant kaos när jag ska organisera upp något, men det faller oftast på någon annan*, och det är ju bra. Jag är nöjd att resan är över för denna gång...

Idag ska tavlor hängas om, någon vägglampa ska flyttas, lådorna ska fyllas i byrån med gubbens alla saker...

Föresten så tyckte svärfar vår Ikea chaufför som vanligt att det var skittråkigt, men det visste vi redan, inte ens scoutsången "Jopejdi"  i bilen gav honom tillfredsställelse...



Byrå med låda...




Soffa med barn...




Databord med sladd...



Idag väntas nya äventyr...

Regn blev som musik i mina öron...

Kategori: Vardag

I höstas när regnet öste ner, och de grå molnen låg så lågt att de tryckte ner en i backen då var jag inte alldeles övers glad. I går kväll hörde jag ett nytt ljud utanför fönstren, därute i mörkret, jag bligade ut som en nyfiken kärring i en Kalle Blomqvist rulle från urtid, då spöregnade det. Vårens första hällregn är nu noterat i bloggen. Jag blev våryster och tänkte att nu smälter snön med 10cm/ i timmen.
Idag nu på morgonen åkte jag skridskor på mina tofflor till brevlådan när jag skulle hämta morgontidningen. Håret på ända, frotte´ rock. Ingen vacker syn, men tittade ått alla håll innan färden ut på hal is. Blå himmel och det verkar bli en alldeles förträfflig dag.
Bläddrar i morgontidningen, ingen vältare denna dag, det var några som vävde trasmattor, och Bingo ute i Murbo hade dragit in 1300:- till syföreningen. I slutet av papperstidningen stod det att Deep Purple kommer till Leksand och Ejendahls arena till hösten. Dom ska jag inte missa, det spelar ingen roll vad som skulle dyka upp, Deep Purple dagen är helig. Jag har sett dom ett par gånger innan, och vill till varje pris göra det igen. Jag har alltid och kommer alltid att gilla deras musik. I princip de mesta. Favorit platta är den "senare" Perfect Strangers..

---

Min tinnitus blir bara värre och värre, troligen för hög dos av rockmusik och konserer under min uppväxt. Ja det tjuter och ylar i öronen. Men jag fick i alla fall uppleva Queen, Nirvana och en hel del annat bra.
---

Ikea ja, karlar får knottror på hela kroppen när vi kvinnor vill dit och handla. Personligen väljer jag att inte ha maken med, för han ligger som ett hinder i planering och när jag ska göra upp affären. Jag ska inte taska mej och säja att han inte har någon smak, för så är det inte. Han har en annan smak och anser att nya möbler inte bör prioriteras, däremot elektroniska prylar av alla de slag, där finns inga hinder. Som jag tidigare berättat har vi en förmögenhet här i huset i form av koppar som går igenom alla miltals sladd som finns på varenda kvadratmeter i huset.
Ikea är bäst i kvinnors lag, då vet vi vad vi har varandra och vad vi snackar om. Kvinnosnack...
---

Livet känns spännande nu trots att det inte händer så fasligt mycket, men det dyker upp små sidovinster hela tiden som blir till något av en helhet. Jag trivs med mej själv och mitt mående. Det var den bästa medicinen för mej att komma ifrån Coop, jag saknar inget av det. Jag har inte satt min fot där sedan jag vandrade ut. Skönt.
Vissa val är svåra att göra, men när man väl valt då känns allt så rätt.
Jag har inga problem att få dagarna att gå, jag har jobbat med ansökningen till skolan, jag tror att jag har fått ihop ett väl fungerande personligt brev. Ansökningen ska vara inne 15 April, jag har i nuläget ingen stress. Det blir bra, och det blir som jag är. Faktiskt är jag stolt över mej själv att jag tagit beslutet att ändra min situation till ett positivare liv. Vem bryr sej att det regnar, det är världsliga ting. Har man varit på en Roskilde Festival i tre dagar med spöregn, då vet man vad uppgivenhet är, oavsett vilket band som spelar. Hu va hemskt, det var då, sådant har skett innan jag blev fullblodsbekväm.

Onsdag- Pytt i Panna...

Kategori: Vardag

Hjälp vad dagarna går fort, otroligt flöde på tiden. Nu är det en vecka sedan jag slutade på Coop och dagarna har rusat fram. Jag har surfat fram lite skolor jag ska söka, filat på ett personligt brev. Nu den 17/3 ska jag på information om skolan i Falun. Linjen heter Humanistiskt behandlingsarbete och jag tror att det är något som passar mej. Jag måste även vaska fram en plan B, och eventuellt en C plan.
---

Förvisso väntar jag på ett mer vårlikt väder, fast jag behöver inte ha så bråttom. Det ligger i luften och småfåglarna sitter nere i älvdalen och signalerar från morgon till eftermiddag att snart skall det göras ägg. Snön kommer i ny skepnad, i natt har den åter töat till ett tunnare täcke. Fast ännu är det för mycket snö i mitt tycke.
 ---

I dagarna har jag gått och blängt på fönstren som är riktigt skitiga, att jag försökte inspireras av George Formbys ukulele spel hjälpte föga. Föresten har jag en egen ukulele men den använder jag inte när jag putsar fönster, då är det andra medel som ska till.
 ---

Nu ska det byggas ett Skidhotell i Romme Alpin, jag kallar det friskt vågat. Jag tror inte att framtidens vintrar är särskilt mycket att lita på. Jag minns vintern 07 då ungdomar åkte till Sälen för att jobba, men skidturisterna och snön damp inte ner förrän i Januari. Innan dess hade de fått sopa gården vid Högfjällshotellet med pazavakvast och sedan fick de åka hem. Det går inte att bedriva en sådan verksamhet utan snö. Det faller på snön, liksom.


 ---

Just nu har jag inte något viktigt för mej, men det ligger mycket dolt som jag skulle kunna ta tag i. Jag har en priolista som bockas av varje dag. Det är papper som ska till, bostadsrättsföreningens ekonomikontor. Som ordförande i den så är det protokoll, skattepapper och diverse viktigheter som jag har ansvar för. Jag skulle ha tränat gitarr inför spelningen på Lördag 8 Mars (Internationella kvinnodagen) men halsen har varit i olag. Nu har jag köpt flytande honong och färsk Ingefära för att piska ut det irriterande slemmet som dröjer sej kvar. Öronen är också "igensatta" och när jag hör min röst låter den inne i huvudet. Jag hör genom huden, för öronen sitter därsom en prydnad. Bina kan väl få bygga bo där, då får jag honungen leverad snabbare.
 ---

Det har även under veckan som gått skrivits en insändare. Den riktade sej till den kommunala stian och dess shoppingberoende makthavare.De kallade mitt parti för populistisk.Allt för att rädda sitt eget skinn, skylls dålig ekonomi på allt och alla utom socialdemokrati. Det är en enkel lösning det. Jag fick svar också igår, och till 99,9% var den skriven av Mr. Riksdagsman Peter himself. Tongången och känslan jag fick visade bara hans namn på i 42" storlek i minneskortet. Han hade undertecknat den med signatur. Jag skrev tillbaka en kortis:
"Om jag skulle ringa till Nils Persson, då skulle nog även jag bli berikad med en sketch i Borlänge Revyn.
Det sista med tanke på att han gestaltades i Revyn med att ringa till Kommunledningen och ge direktiv om hur den kommunala verksamheten skulle vara. Han kan inte ta sin hand från de monumentala, han är med och spökar ända från Stockholm.
Roligt är det i alla fall, att reaktionsförmågan finns kvar hos dessa "grabbar o tjejer". Jag kan ju inte skriva Jurassic Park för där befinner jag mej själv.
Nä man får passa sej vad man säjer, man ska betala skatt och hålla käft, då duger man.


---
IF Metall är ett stort fackförbund som har tagit sej friheter av stora mått, de har satt sina medlemmar i en varggrop och snart får medlemmarna ligga där och ropa efter korv.
Klart jag är förbannad, på fackförbunden som mer och mer går ifrån det som de en gång skapades för. Nämligen solidaritet och stöd.

---

Jag har svårt att delge er hur dagen kommer att te sej, för planerna kan ändras i en handvändning. Hittar jag en bra bok, då är det lätt att vertikalläge intas, med en pläd och något sött. Dyker det upp, något intressant då kan jag genast göra en helomvändning. Det är det som är det fina i att vara arbetsbefriad. Istället för att ständigt ligga efter så ligger jag före.

---
Å så Coop och mjölken, tja vad trodde man...Roligt när firman får backa, de för i alla fall diskussionen om att de ska prova att vara rädda om kunderna. Vi konsumenter vill ha närproducerat, det ligger i tiden, liksom...
              

Dagens rätt: Gräddstuvad Pytt i panna med ett klassiskt ägg och "bäjkonsmul"...

Solen lyser...

Kategori: Vardag

Utanför mitt öppna sovrumsfönster lyser solen och våren. Och vet ni vad jag hör ? Vårfåglarna har börjat att låta, tjuta och drilla. Trots min onda hals och snörvliga näsa är jag tvungen att gå ut och få delta i detta skådespel.
Jag sätter mej intill väggen, men bara intill för jag vill inte gå in i den, där har jag varit förut.
Jag förstår nu att jag finns här just nu, spelar en låt på gitarren, gör ett svep med dammsugaren, slänger papper och "minnen" från mitt förra jobb, jag har betalt för att ha det så här bra.
Det sociala då, säjer ni.. Jo det har jag också, precis när jag vill. Flera gånger i veckan är jag social utan att låtsas, men värnar också om integretet. Då gör jag mitt och inga tvång finns.
Nu sätter jag på vissel johanna, kokar mitt kaffe, tvingar upp altandörren från all snö, sätter mej ner och tar ett djupt andetag. Otroligt ska det bli, jag tror jag ska blunda med båda ögonen.

"Jag är för gammal för att vara så liten, som jag trodde...."

Stenmark, ugglor och nöjda kunder...

Kategori: Vardag

Jag är en stor fantast av Jan Stenmark, dessa underfundiga texter på olika slags bilder. Den här klippte jag ut för många år sedan ur Aftonbladet. Troligtvis för min man är en elektriker och kan slå volter och ibland få sladd.
Vår yngsta son var liten då klippet gjordes och i sina förvirrade stunder skulle gubben kunnat ha sagt just så här.




----

Mycket människor har jag träffat under åren på jobbet. Många ja rent av de flesta har alltid varit lika trevliga och en del har verkligen uppskattat min hjälpsamhet så de skickar en hälsning. En sådan gest betyder väldigt mycket för en och det är inte utan att ljuga som man känner sej otroligt stolt. Tack Eva & Christer på herrgården. Erat julkort finns sparat nu för omvärlden.


___

En annan trevlig kund som jag slängt kärf med, stundom talat de djupaste allvar och visor med är Tord. Sista dagen kom han in med en bild och gav mej på en berguv som bor hemma på hans bondgård och lever gott på feta råttor som Ragn Sells producerar en bit därifran. Han har berättat att i början när han härmade uven då blir den arg och irriterad, gjorde ett utfall och flög emot honom. Och antagligen blir man ganska skakis när en dylik vingrese tar kurs mot en kan jag tänka. Numer efter några år så accepterar de varandra och hans katter och hund behöver inte vara ängsliga.
De feta råttorna lockar och finns som bekant på gårdar med djur.


Många roliga människor har jag träffat under åren, en del dumma och ett fåtal idioter. Ibland har man fått agera amatörpsykolog, och flera gånger har man tappat hakan. Som den gången en kvinna skulle köpa en sanitetsdusch och mannen fällde en grov kommentar. Men det får bli en annan gång. Denna blogg är ju ganska rumsren...
Jo jag tackar jag.

Jag har så ont i halsen så jag kan skriva...

Kategori: Vardag

I alla fall så hittade jag det här i dagens Borlänge Tidning. Nu blir det "Revolution i Bregottfabriken"...
Jävla ideer att inte sälja närproducerad mjölk, och inte förstå att de förlorar på det själva...
Ja ni ser själv hur dumt det är. Ett dåligt beslut som så många innan...
Läs också kunder-och läsares reaktioner.

Häromdagen utgick Jakt & Fiske TV4 plus pga ett extrainsatt nyhetsprogram om att Kronprinsessan och Daniel har förlovat sej. Nästa år blir det giftemål. Samtidigt gick ett extrainsatt program om just detta i den vanliga kanalen.
Jag kan bara urka åt monarkin, prinsessor, prinsar, kungar och drottningar i ett modernt samhälle. Feodalernas gunstlingar.
Jag undrar när de tar bort ett sportprogram för att visa dylikt?

En bra början, fastän snorig...

Kategori: Vardag

Här fans det ingen ro för sovmorgon, skuttade upp av glädje även fast en dunderförkylning satt hårt inne i huvud och kropp. Öronen molade, halsen värkte och näsan rann. En glädjedag, inte behöva att ringa att sjukskriva sej till stormaknadschef+ Previa+avdelningschef. Utan bara få vara sjuk i lugn och ro. Inget trams med någon sjukkassa. Trots förkylningen så var jag komplett och nöjd. Kunde dagen börja bättre?

---
Igår när jag var och hämtade de goda pizzorna på pizzerian pratade jag med ägaren. Vi brukar alltid slå oss i slang och tala om världsliga ting. Skratta åt något tokigt, fråga hur det är. Han undrade om jag jobbade kvar ute på Soop. Jag berättade om att jag slutat samma dag, och att jag tagit deras "generösa" erbjudande om att säjas upp med sex månadslöner, då sa han med sin brytning.
"Då är du en liten fallskärmskvinna nu?"
Jag skrattade och fyllde i " Att med den lilla fallskärmen så skulle jag troligen dö efter halva färden neråt.."
Nu blir man väl kallad för fallskärmskvinna i framtiden eller åtminstone i några månader. Men vad gör det, jag är i alla fall ingen liten knubbsäl som söker ett befintligt isflak i dessa globalaväxthustider.

---

Igår då jag gick ut ur personalingången för sista gången, hade ingen chef sagt exempelvis "Hej då...". Ärligt så hade jag inte förväntat mej det heller. Men som en "solidarisk arbetskamrat" sa : "Tycker du att det är så konstigt efter allt du skrivit i din blogg..."
Jag svarade med: "Det spelar ingen roll om man hatar eller älskar den anställda, om någon jobbat i en vecka eller i dryga 10 år. Det tillhör normalt folkvett, att säja hejdå, annars är man inte vidare lyckad att ikläda sej i chefskostymen."
Höga odds på att det går upp ett och annat där en dag också. Man kan bara leva i den rosa drömmen en period, sedan går den över.

---

Jag är glad att kunna säja det här efter mitt morgonkaffe, jag går och lägger mej en stund till och läser på min nya Karin Fossum "Den onda viljan". Där hoppar en psykiskt sjuk man ur båten, ner i en tjärn och drunknar medan hans kamrater sitter kvar i båten utan att vara behjälpliga eller ens ett försök att rädda honom. Det känns som om att den boken bär på ett viktigt budskap.

---
Min första befriande dag på cirka ungefär hundra år, nu ska här prioriteras...
Denna dag fann jag även lyckan i att kunna betala mina räkningar, visst är det konstigt?

---
Ett annat lästips är "Psykopatiska Chefer -lika farliga som charmiga" skriven av Lars- Ove
Tunbrå. Jag ska läsa om den när distansen blivit tydligare.