Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Mycket stök...

Kategori: Politik

Just nu är det full fart med 1:a Maj bestyren, ljudanläggningar med basar och toppar, sånt har jag hand om, en "gammtant" med akustiskt ursprung. Nu är det en Länstäckande kollektiv soldans som jag önskar att ni ställer upp på. I morgon (Lördag) alltså så skall så många som möjligt samlas för att ha en trevlig eftermiddag tillsammans med andra som önskar att en ny regering tar över i höst.
Det som vi kan stoltsera med är att Kung Henry Bowers kommer och underhåller, så varför inte komma och bli fylld med hip hop med bra texter och en Loppis som är kanon.
Nej nu finns inge tid för att sitta och leka kontorist och knappa på tangenter. Nu ska det bäras ljudanläggning....

Lismande Politik...

Kategori: Politik

Kommunens fastigheter rasar, skolornas fönster ramlar ut, skolbespisningar är så gamla och utjänta att det inte får lagas mat i dom. Underhållet är under alla kritik. Taken läcker på ett otal kommunala fastigheter och det inspekteras, för att sedan inspekteras och till sist så inspekteras det av olika deligationer.

Hyreslägenheter byggs för de rika, där lägenheterna kostar mellan 10.000- 15.000kr/ månad. Det säger sig självt vilka som har råd att bo i de lyxsanerade bostäderna. Inte är det vanligt folk inte. Man drar in på den kommunala servicen som har varit till hjälp för de handikappade. Man bugar och bockar för näringslivsetablisemang och vill att Borlänge ska vara Borlänges motor i handel. Man har höjt den kommunala skatten så högt (tycker även jag som vänsterpartist) att folk föredrar att flytta utanför kommungränsen, och det lönar sig att arbetspendla. Flera tusen gör så varje dag, åker hit och jobbar, för att sedan åka hem och betala in sin skatt i en annan kommun.

För ett tag pratades om skattehöjningar, då sade alla partier nej, nu är det nog. Vad är det som skett med denna stad. Hur kan man försätta sig i en liknande situation? Kan inte de anssvariga politiker tänka ekonomi, om inte så vet de väl hur en vanlig hushållsekonomi fungerar.

Man säger sig skapa olika saker som är bra, utan att fråga vad det är medborgarna önskar sig. Jag är övertygad om att flera Borlängebor önskar trygghet. Att de har arbete, dagisplats, bra skolor, utmärkt samhällsservice, en bostad som håller standard till ett normalt pris, kommunikationer, omsorg för handikappade och äldre. För skattekronan ska främst gå till det som bygger upp det viktiga för folk.

Nu som sagt, så har kommunen halkat efter rejält. De kan inte visa att uppdraget håller. Därför att de inte kan hålla i de skattemedel som de får in. De satsar sina pengar på den privata sektorn som ska motorisera vårat Borlänge. Vi ska hålla handlare med stora ytor som bereds för stora skattepengar. Medan den viktigaste delen går i sank. Hur ska det sluta?

En kommun ska byggas upp från de boendes behov och förutsättningar, personen är det viktigaste, den ger skattekronan och har behov att få tillbaka. Det är ett uppdrag som ges av en skattebetalare till de styrande, det vet vi. Varför funkar det inte, vad är det som gör att skygglappspolitiken träder ikraft. Vad är det för monument som ska kunna tillfredsställa de viktigaste behoven?

Den här staden är absolut helt sönderbyggd, en industristad som drabbats av 60 talets rivningsvåg, och kvar står några gamla byggnader, som är lätträknade. En indiustristad som nu ska bli ett gigantiskt Ullared med en ganska död stadskärna. Det amerikanska shopingcentret har flyttat kommersen 500 meter ifrån centrum. En kirunamanöver där vi har flyttat staden, till en gammal myr. Nu har kommunen börjat riva det gamla industriområdet för att bereda marken till och för Ikea. Vatten och el dras, nya vägar måste till för annars så blir det kaos där två riksvägar möts och som under rusningstrafik idag är kaotisk.

Alla efterdyningar till detta Ikea kommer att bli så otroligt kostsamt. De flesta tycker det är bra, men det har ingen aning om vad det kostar varje enskild person, hur mycket varje Borlänge bo "lånar ut" för att gynna företagen. Den enes bröd lär bli den andres död. Jag skulle tro att om några år, när yngsta barnet har flyttat, då kommer nog vi att välja en plats utanför den här kommunen. Det är inget nytänk, utan vår stad har misskötts under en längre tid med otroligt korkade satsningar.

I en kristid eller när kommunen har dåligt med pengar då måste man visa sina skattebetalare god sed. Tala om att vi måste spara, men inte satsa på luftslott. Idag är inte trovärdig politik. Även den som inte har intresse för politik har nu insett det. Varför gräva gropen större istället för att täppa igen?

Under 30, 40 och 50 talet när socialdemokratin gjorde sitt intåg i landet, så hade politikerna som tradition att samarbeta med näringslivet, för att skapa arbetstillfällen. Då handlade det om industrialiseringen, då handlade det om arbete som gav något tillbaka. Wallenbergare och Socialdemokrater hade ett sk. samarbete, den traditionen tycks hålla i sej. Men idag handlar det om handelsjobb, oftast halvtid, inga höjdarlöner. Ingen garanti att alla arbetare ska komma från kommun eller ens bo i kommunen. Det känns som om det satsas på ett lotteri eller nåt jäkla tutbingo. Den privata sektorn gynnas upp över öronen, de bjuds tomter till skampriser och kommunledningen står lismande och bugar, välkomnar. Vi skattebetalare får betala.

Är det konstigt att Borlängebor väljer att flytta utanför stadsgränsen, för att sedan bara nyttja den "motor" som byggts upp. Att placera en energislukande motor ute på myren, som går på bränsle, som efterlämnar sig ett utsläpp, för att sedan bli gammal och till sist lägger av. Allt har sin tid. Men människor lever i generationer och måste få den omsorg de batalar för. Ett Ikea erbjudande kort räcker inte.
Köpglädjen i vårt samhälle kommer att få ett slut, det tror jag flertalet av oss är ense om, även om också jag vill blunda för detta faktum. Folkets materialism har blivit en fara. Det finns fabriker som massproducerar typiskt onödiga saker, saker som ingen egentligen behöver. Vem behöver en batteridriven toaborste ? Jag kan svara att ingen i hela världen behöver en sådan.

Kommunen skapar falska drömmar, och kan inte se de konsekvenser som nu kommer att följa vårt "Amerikakomplex". Att man med att koncentrera ett köpcentra med alla dess butiker ger bakslag åt den övriga handeln som inte är anslutna till området. Det är ingen speciellt konstig uträkning, för så är det. Det kommer att bli koncekvenser med den här typen av politik för många Borlängebor, och det är jag alldeles övertygad om.


...alla är nog bara lite gravida...

Kategori: Funderingar

Nattliga maror och konstiga drömmar drabbas vi alla av. En av de sjukaste drömmar jag haft den hade jag nog i natt. Då jag vaknat svettig och förvirrad var jag tvungen att gå igenom den och fundera vad va det egentligen jag drömde om. Jag drömde om Försäkringskassan. Och hur och varför jag gjorde det är något jag undrar över. Men det är nog den bakomliggande ilska jag har över den bämnda myndigheten.

Jag stod inne på en stor F- kassa, jag var sjuk, hade ont i kroppen och var yr. Jag såg allt i en dimma. Jag kämpade mej fram till kölapps automaten och fick ut en kölapp med fyra olika nummer på. Hela tiden kom det nya nummer och aldrig stämde mitt nummer med det som stod på nummertavlan. Jag kände mej riktigt sjuk och till slut ramlade jag och svimmade. Samtidigt så såg jag mej själv ligga där, och ingen kom fram för att hjälpa mej. Inte de andra köande, och inte personalen. Efter ett tag så vaknade jag till sans. Reste mej upp och yrt fick jag tag i någon som jobbade där, jag frågade varför ingen hjälpte mej, och att jag var sjuk. Då svarade personalen bara med en axelryckning:
 -Du är inte sjuk, du är bara gravid och graviditet har aldrig varit en sjukdom.

Troligen så är det rädslan för försäkringskassan som spökar, även att bli sjuk. Men antagligen menas det att idag är faktiskt ingen människa sjuk, utan alla är väl bara lite gravida och det går över. Dessutom är det ju ingen sjukdom.



Utkast, inkast....

Kategori: Politik

Jag kan bara spekulera, är det så man säjer? Spekulationer kan träffa rätt och ofta så kan magkänslan avgöra och när saker och ting efter en tid går upp i dager så visar det sig att jag hade spekulerat ganska rätt, ja ofta alldeles prickrätt.

Jag har spekulerat och haft helt fel, men har analyserat de gånger och oftast är det när det är något som jag personligen önskar, då önskar jag mer och spekulationerna blir fantasier istället.

En sak jag inte ens har spekulerat i är det som idag skrivs i Borlänge Tidning. Socialdemokraterna säjer att det inte är helt omöjligt att de vill samarbeta med Vänsterpartiet efter valet. Ändå slängde de ut Leif Lindström och vårt parti med näsan före för drygt två år sedan. Inte rakryggade sätta sig i ett möte med Vänsterpartiet som består av fler än Leif Lindström. Utan meddela detta genom en journalist på SVT. Det inte jag heller spekulerat i men väl andra är vad huvudorsakerna till denna utspark ligger i, kanske Ikea etableringen var en stor orsak, Lindström den Lilla orsaken?

Jag lever bland folket, mina medmänniskor är de som ger mej näring för att själv kunna leva. Att höra hur ungdomar har det ute i verkligheten, att se hur skolan fungerar eller inte fungerar, att veta att min gamla far har det bra på hemmet, att trygghet finns i samhälle, den stad där vi lever existerar. Att det finns en politik som fyller detta behov är viktigt för mej och många andra. Den politiken finns inte som den borde i Borlänge. Här gynnas näsringslivet i första hand, här bygger vi upp köpcentra och lockande butiker. Här bygger vi en Amerikansk småstad med ett Arbetarparti som regissör och med sig har de Moderater, Centerpartister som sadlat om till Stureplansanhängare och lämnat bönderna i sticket, en Miljöpartist som vänder kappan efter vinden för att få så mycket makt som möjligt.
Borlänge Kommun skänker bort mark till den grisrike Kampfrad, för att få ett Småländskt Mecca på Tunaslätten. Till detta skall en kombiterminal byggas på bördig jord, medan bonden äger jorden är överkörd av sitt "eget parti" Centern, och Miljöpartiet bara sippar cider och nickar på huvudet och struntar i miljön.

Grundlurade, är de partier som skrivit under den här utvecklingen för Borlänge. Man kan inte bygga ett stabilt samhälle med dessa förutsättningar. De företag som är och ska etablera sig drar inte in en enda skattekrona till Borlänge Kommun, dessa pengar går till staten. Det är våra skattemedel som betalar det här Disneylandet, Ullaredskomplexen, Älmhults Meccat.
Sedan talas det om skattehöjningar när Kommunen redan ligger över smärtgränsen, och Borlängebor redan flytt over kommungränsen till en billigare kommunalskatt och i ett stort antal arbetspendlar.

I och med Ikea skall det beredas lyxiga tomter i Torsång, och då undrar jag, vet inte politiker om i största allmänhet att vi inom handels inte har något höglönejobb. Vi har sällan ett heltidsjobb, inte heller ett fast arbete. Det som säljs ut är till de som är de högsta och har de pengarna. Alltså satsningen ligger i de som redan har.
Det är ingen arbetarpolitik, det är högersmörja.

Socialdemokraterna i Borlänge kanske kan tänkas att samarbeta med Vänsterpartiet. Hur har ni tänkt er då? Att vänsterpartiet får ett provår och om inte Vänstern  gör som ni säjer i era framtidsvisioner då åker vi ut.

Jag kan tänkas att en stor oro anas, eller spekulerar jag, jag tror tyvärr att Borlänges stora arbetarparti har fört en dålig arbetarpolitik under de sista åren, och det är inte bara andra politiker som sett det utan vanligt folk som inte innan intresserat sig för politik har öppnat sina ögon. De har varken värnat om sina medborgare eller sina partikamrater.

Något som måste bli bättre är den demokratiska ordningen, en öppenhet utan hemliga avtal och förtal av egna och utomstående. En hemläxa på vad ett samarbetsavtal bygger på. Ett samarbete skapas just genom vad det heter. Inte att någon vänder kappan efter vinden, och följer den med flest mandat. Det fungerar inte så.

Det finns mycket som jag kan spekulera i, tyvärr så finns det även så många fakta som inte är roliga att veta. Och jag säjer personligen så anser jag att fair play och demokrati är en tumregel vad som ska gälla i allt politiskt arbete. Alla sanningar kommer fram till slut.

Jag tänker inte måla fan på väggen, så fungerar inte min pensel. Däremot skulle jag kunna måla upp en fin bild över Borlänge, men tyvärr så skymmer en stor Amerikansk handelsplats de viktiga i vår kommun.

Vänsterpartiet i Borlänge har en gruppledare som sitter som den ledaren eftersom vi alla andra i partiet just har röstat fram honom som sådan. Han är ingen envåldshärskare som med sin piska talar om för övriga medlemmar hur det ska vara. Vi är en grupp som en gång i veckan diskuterar politik då främst kommunalpoitik. Allt förankras hos oss medlemmar och vi har inga tysta möten. Alla har sina åsikter, det kompromissas, vi hittar lösningar tillsammans. Vänsterpartiet i Borlänge är inte bara en, utan en demokratisk grupp.
Vi är ett parti som är på gång, dit människor kommer på våra cafér och bara umgås och vill prata. Jag lovar att vi har hittat tillbaka till politiken i Borlänge, och i vår politik hamnar det främst om människor och deras rätt till trygghet, det viktigaste är just den människan.

Den grisrika Kamfrad ligger inte alls så högt på listan över våra idoler, utan vår förebild kan heta Jonas Eriksson på Vasagatan, arbetslös, utförsäkrad från Försäkringskassan, är nu tvingad att söka ekonomiskt bistånd på Socialkontoret. Eller den mobbade killen på Forssaängskolan. Även personal som vill ha en dräglig arbetsmiljö på äldreboenden för att kunna göra sin arbetsuppgift. Vi pratar om de Borlängebor som bor här och vill verka här de är de som är de verkliga hjältar vi ska jobba med och för.

Ett samarbete vore bra, men då måste också Socialdemokraterna förstå vad ett sammarbete är och betyder. Det handlar om ett givande och tagande, komromisslösningar och en hel del till. Att samarbeta betyder även att bjuda in det partiet man samarbetar med i politiken och öppna dörrar och handlingar. Hemlighetsmakeri ingår inte i ett samarbetsavtal. Mycket skulle behöva att lösas. Helt fel vore det inte att ett arbetarparti som S i Borlänge vände sig mot folket.


Citat
"I Borlänge är Ingvar Kamfrad redan helgonförklarad, utav en liten vebod i den Småländska glesbygden och postorder på reservoarpennor, blev det ett imperium, ja en religion. Nu bugar sig de Socialdemokratiska och borgerliga politikerna för denna storhetens man som kommer att landa med sina Billyhyllor på en skänkt tomt.
Så har det alltid varit, att den som redan är grisrik, den ska inte betala, utan bara bli mer grisrik. Det kallas arbetarparti politik i min kommun."
Mia

...tín rinner mellan mina fingrar....

Kategori: högtid

Att det är fullt upp, hela tiden det vet jag. Ska alldeles strax iväg och sätta på mina sommardäck, fst det känns som snön ligger i luften. I år blev det ändring, nytt datum, vinterdäcken skulle vara bytta den 15 April, istället som förut den 30 April. Bor man i småland eller söderut kanske det datumet är mer relevant, men här är det fortfarande risk för snö. Därför blir det en aning konstigt. Varför alltid denna brådska. Ja det är väl dubben som skapar små partiklar i vägbanan och luften.

Det har också jobbats med 1:a Maj en hel del. Det har inte varit ett alldeles enkelt arbete. Med att boka och få allt att eventuellt på plats. Som det ser ut nu så verkar det bli en bra första Maj. Det enda som inte vi kan garantera är vädret. Men självklart så hoppas vi på solsken.
Första Maj med tåg ledd av fanbärare till musik av Medvind är ett nytag för i år. Tåget har varit "indraget" i några år. I år blor det en nystart med pompa och ståt. Och med talare och program känner jag att i år så kommer vårt första maj att slå rekord i besökare sedan vår start där för 3 år sedan.

Artister som Sölve Olofsson och Mats Höjer, de "gamla" goa trotjänarna, med visor och mellansnack av allra högsta kvalitet. Kung Henry Bowers, med hip hop. Det kan få den älsta av de älsta att svänga med höfter och kropp Talare, fika, loppis, musik och gemenskap och förhoppningsvis en stor sol. Ja då är det vår.

Snart stundar även Vänsterpartiets Partikongress i Gävle, helgen efter första Maj. Och inför den har jag otaligt många motioner att läsa, igen. Så tid för så mycket annat finns inte, jo det skulle vara släktforskningen då.

Jag har kommit ganska långt i den, och det har visat sig att jag är släkt med självaste Selma Lagerlöf. Då var det en partikamrat som sa: "Om det hade varit Sven Stolpe du var släkt med, hade jag förstått...."


...alla kan inte tycka om varandra...

Kategori: Allmänt

Jag har som sýnes en blogg här som personer väljer, alltså gör ett val att läsa och kommentera. Jag försöker att svara på kommentarer i den mån jag hinner. Jag svarar även på det sätt som jag väljer men tänker inte föra en debatt här. 
Alla kommentarer tycker inte som jag, och det respekterar jag.
I ett av inläggen så har jag fått krav av en anonym person att uppge källanvisningar på en mening, annars är jag en lögnare. Du som är anonym och ställer det kravet och vilkoret från mej kräver väl ändå mer än du har rätt till.

Jag går aldrig in i en annans blogg och ställer krav på att andra ska ändra åsikt. Jag skulle heller inte gå tillbaka till en blogg om jag inte gillades vad som skrev. Därför bryr jag mej heller inte att läsa en hel del bloggar. Detta är ett val som jag har min fullaste rätt att göra.

Du anonyme som skriver och kräver, vad har jag krävt av dej? Presis ingenting och kommer aldrig att göra det, inte heller om du satt ut ditt namn. Jag kanske heller aldrig skulle valt att läsa din blogg, efter som vi tycker helt olika. Alttså jag lämnar dej ifred, och kräver inte heller något av dej.

Jag skulle kunna välja att ta bort dina kommentarer, men dom får stå kvar för att du har en åsikt, men tänker inte älta det något mer.

Allt har sin tid...


Detta inlägg kommer jag att avlägsna om någon dag.

Där tekniken tar vid- går förtåndet över styr...

Kategori: Allmänt

Nej då än är jag inte dö, för er som tycker att jag grävt ner mej i släktforskningen. Nej jag sitter här med en ganska ny och snygg Lap Top som det så fint heter. Blå är den också, men att skicka mail med den är absolut omöjligt. Igår skickade jag säkert 15 mail och alla återvände i en liten sidolåda. Jag provade att skicka i vanlig mail och på hotmail. Jag har jobbat i flera timmar med att skicka iväg saker, kollat om adresser varit rätt. Stoppat in endast en fil i brevet, gjort alla olika lösningar. Nu sitter jag här med alla delande mail och långt bort i Värmland och Göteborg sitter det folk och väntar.

Nej något teknikfreak är jag inte, men någon knapp borde jag kunna trycka på och trafiken kommer igång. Eller har det kommit in askpartiklar från vulkanen på Island i alla dom där rymdsonderna som ska ta emot signaler från just min lilla bärbara modem. För övrigt fungerar datan utmärkt.

Nu när jag äntligen har hittat nyvunna släktingar, på min mors och morfars sida, nere från Värmland. Nu när jag lovat att skicka det jag har så står med en bunt återvändande mail. Snart tar jag cykeln och trampar ner mot Åmål med dokumenten. Jag vill ju visa att jag är en ordentlig "kalinare".

Som sagt det är bra då allt fungerar, men när tekniken jäklas då blir jag aningen ilsken. Vad är det för fel på mej eller datan? Är det fel på oss båda?
Vissa skaer kan jag "laga" och är en ganska duktig sådan men när jag kommer till det bakomliggande på en data där går jag bet. Klickar man i saker och ting då kan det lätt bli fel, men nú har jag inte klickat ett endaste dugg.

För att få iväg dessa mail idag, då måste jag få över alla bilder och dokument i andra datan och börja om från början.

Jag ska dricka kaffe nu, lugna ner mej, vänta att maken vaknar upp från sitt nattskift, slänga mej över honom och be snällt. Jag ska säja fint :"Laga min mail....så lagar jag din mat"

Den som väntar på något gott väntar alldeles för länge...


Slarvern och Uslingen...

Kategori: Släkten och forskning

Ja ni minns kanske min morfar som jag kallat "usling". Glad i brännvin och småilsk, inte omtyckt av min mormors bröder och deras släkt så de valde även att separera dem i döden. Min Mormor lade de i en grav hos sina och morfar vilade ensam till min lillasyster som blott blev en månad kom efter 4 år, senare även min mor.

Nu har jag ju rotat lite längre ner i släktleden, och jag kan väl säja att det blir lite rörigare och kanske även mer usligt, fast det rättar såsmåning om till sig och blir i överdrift åt andra hållet istället. Jo morfars far han hade tydligen varit ute på sina äventyr han också så det har tillkommit en halvbror. För att försöka bena ut denna härva ska jag ta ett djupt andetag och ladda.

Jo, Karl Gustav Kalin, skräddaren från Millesvik som föddes 1849, var ute och hittade en Piga med namnet Stina Andersdotter, de fick Anders som blev en som inte kom in i den nya familjen som son . Han var förvisso hos dem, men hade kallats för "kusin". (Källa en nyfunnen släkting som jag pratat med). Vi kallar Karl Gustav för Gustav så vet vi. Gustavs far var en player, han hette Fredrik Hamnqvist och han spred sin säd vida omkring, med ca 8 ungar, flera födda fattigstuga dog gubben när han var 63 år. Men Hamnqvist släkten hade varit bättre innan Fredrik släpptes lös. De var guldsmeder och kanske vanligt folk. Frun till Gustav, Teresia Amanda var även hon ett oäkta barn, hennes mor Amanda Maria Atterlund kom från en fin släkt, men med 4 oäkta barn så hade de nog sagt upp bekantskapen med henne. Hennes far var en fin Tracteur i Carlstad och bodde i ett bättre kvarter, hans fru hade också fina anor.

Men nu då, om vi går tillbaka till Hamnqvist, i slutet på 1700 talet då börjar det hända grejor på Gustav Hamnqvists sida, Gustav är Fredriks far och Gift med en kvinna som heter Maria Greta Kjellin. Backar vi tillbaka nu då kommer vi ända till 1500 talet och absolut de mest underligaste av alla namn. Jag härstammar från det mäktiga prästerskapet med namn som Christophorus svenius Brunius, Komminister Daniel Ivari Kjellin, Kaplan Halstenius Birgeri Agrell, Kyrkoherde Ericus Erici Ilberius död 14 Okt 1677 i Kroppa. Erlandus Gudmundi f:1554 han var riksdagsman mellan 1596- 1630, även en annan ättling var riksdagsman mellan 1566- 1569 och han heter det så vanliga namnet som Sveno Laurentil Brunius. Och på bildena under så visar jag ett par fotografier på hans gossar (söner) i ca 44 års åldern. Alltså min släkt.
Kanske jag kan ana en viss likhet, kan det vara skägget.
Sen då, jo fåljs ett spår vidare nu, då kommer jag troligen att hamna i Selma Lagerlöfs släktled. Så det är inte fy skam, kanske jag ska ta fram de få böcker jag har av henne (olästa), tolv inundna i skinnband.
Nu kanske ni förstår att släktforskning både har spänning och charm. Dt är så tokroligt och ett otroligt personligt äventyr som fyller en med upptagenhet och kärlek till de som skapat en...


 

Stenmånga Gravar...

Kategori: Släkten och forskning

Idag i det finaste av väder tog jag mej en tur ut till Stora Tuna Kyrkogård. Främst för att kanske kunna leta fram min mormors grav. Jag hade en förhoppning om att hon kunde ligga hos sin far, i hans grav. Fastän  enligt kyrkogårdsförvaltningen skulle Anders Gustav vila där mol allena. Fast jag tänkte att det eventuellt kunde vara så att även mormors namn funnits på stenen. Jag tror att det var så.





Numreringen av gravarna var i ett enda virr varr. Jag och min "släktforskarpolare Lena" hade tagit fram att jag skulle ha grav nummer 1213 och vi hade ritat en karta. Ja där gick jag och pulsade i snön och var ganska sjöblöt om fötterna. Rätt som det var så var jag på 1214 sedan 1358, oj vad det var blandade nummer.

Jag gav upp för en stund och tänkte gå över till min mammas grav, på andra sidan. När jag kom bakom kyrkan dök HG upp, våran lokala revykung. Där gick han och spankulerade bland gravarna. Jag känner honom lite smått så jag frågade om han var på kyrkogården och samlade inspiration till nåsta års nyårsrevy. Varför jag frågade det var för att i årets revy hade de ett nummer med som hette "Skräcken på kyrkogården" som är ett av de roligaste revynummer jag sett på länge. Nejdå han hade lunchrast, och jobbade där. Han var ute och letade efter Isa Quensels grav, en svensk skådespelerska. jag hade ingen aning om att hon hade valt Stora Tuna.
I alla fall så gick vi in i kyrkan och han hjälpte mej att hitta till grav nummer 1213, så jag travade iväg ånyo. Ut i snötäcket och hittade en tom plats....



Här har i alla fall min mormors far legat innan graven försvann, jag tror även att mormor har funnits där eftersom hon inte fick begravas tillsammans med min usliga morfar. Synd är ju att ingen av oss i min närmsta krets har haft vetskap om att den skulle upphöra. Hade jag vetat det då hade jag självklart betalat för vården.

Nu känns fallet avslutat, det finns en plats om än ingen sten. Eftersom det var ledigt så borde jag få sätta dit ett litet kors, men det får jag inte. Jag ska nog sätta ner en blomma till våren i alla fall.

Den gröna sparrisens årstid...

Kategori: Samhälle

Jovisst är det vår. Även fast solen har stora problem att ta sej fram ur det tjocka grå molntäcket så är det min årstid.När det ljusnar på morgonen då startar alla fåglar älvravinen sin kakafoni, jag tassar upp och skjuter upp fönstret en aning, trippar tillbaka och drar upp täcket, blundar och lyssnar. Det är ett otroligt kvitter på hög nivå.

Som vanligt vaknar vi upp lite mera, grannen krattar mellan snöfläckarna, förstukvistarna blir dekorerade med vårens första penseer. Cafe´bord och stolar plockas ut i solen och kaffe sippas i kvarteret.

Att jag trivs med att veta att den här tunga vintern är på väg att ge upp är det ingen tvekan om. Vintern som började som ett 30 dagars regn i November och gled över i minusgrader i flera månader är över. Nu väntar husvagnsbestyr, ute på vår campingen. Ute vid Ösjön/ Runn. När städning och uppsättning av förtält är gjorda då är det vår på riktigt. Säsongens första övernattning i husvagnen med nybaddat och vi ligger med en godispåse i bäddarna och ser på tv är nöjda. Det är skönt att få slappa därute, läsa en bok, fika och fiska. Bara 1,7 mil hemifrån finns det här som vi uppskattar.

Den här våren, i Maj är det också partikongress i Gävle. Nu håller jag på att läsa otaliga motioner inför den. Koncentrerar mej på de mest intressanta. Partikongressen är intensiv. Tidiga mornar och sena kvällar, och sedan tidigare erfarenhet vet jag att jag är ganska slut när jag kommer hem.

Jag ska ju fylla år i år, och vi hade planerat en resa till Kambodja, men fick reda på under bokningen att just Juni och Juli var den mest regnintensiva perioden. Regntiden, den var inget jag riktigt orkade med att resa till då jag upplevde den så gott som hela sommaren. Inte ens Kambodjas historia och sevärdheter kunde rucka på den känslan. Så nu känns det som dagarna tickar och jag står här utan mål. Jag vet ungefär vad jag vill, men inget resebolag kan kombinera mina önskningar såå allt stämmer. Det är svårt med just den typen av resa då alla har olika önskningar.
Jag provade med en variant som "hette" Rom- Neapel- Venedig- Rimini i två veckor, men då fanns ingen riktig kommunikation mellan alla platser. Jag är ingen ligga på stranden människa utan jag är historieintresserad och har i min resa ett syfte att se sådana platser. Jag har under många år suktat efter att få ströva några dagar i Pompeji, se det gamla Rom, åka vidare till Venedig innan det försvinner ur vyerna och avsluta några dagar på Riminis Riviera, den gamla klassiska som man ser i Italienska långfilmer. Konstigt att det inte finns kombiresor för oss historiefreaks.

Jag har tänkt på Cuba, tills jag såg priset på resan. De färdiga resorna med hyggliga hotell var dyra. Och vad kan en jag hitta på för kul till en 14 årig som på cuba? Jag tror inte det är ett mål som hela familjen anammar.

Jag har fått förslag om Bali, Thailand och vet ni jag tror aldrig att jag kommer vilja att åka till något av ställena. Det finns inget som lockar mej. Däremot har en nygammal reseide´poppat upp och det är Egypten. Då först Kairo med museet och alla mumier, sedan pyramiderna och sist bad och sol. Vi får se, jag fick en smärre dipp efter att Kambodja regnade bort. Det kanske slutar på Campingen, vem vet.

Rolf Gunnarsson Faluns moderata riksdagsman har en insändare i Borlänge Tidning, det har han väl föresten varannan dag. Den ena är stolligare än den andra. Innan valet 2006 så lovade han att han skulle kämpa för sänkta bensinpriser. Nu har han inte sitt parti riktigt med sig så han sitter ensam på Dalabänken och kämpar, men han talar om för oss att om vi röstar på de rödgröna då kommer Wetterstrand att höja till 20 kronor/ liter. Gud va han vet den gubben:) Bensinpriset kommer att höjas oavsett vilket parti som har makten. När världen är inne på oljereserven, då betyder det inte att vi har en reserv någon annanstans, då menas det att när reserven är slut, då är det slut. Men Gunnarsson kanske hittar någon oljekälla, någonstans på något ställe, beläget långt från civilisationen. Då kan han fara dit och pyssla med det tycker jag. 

Jag sa för ett tag till en tidning som hade ett sådant kort "Hallå där...." med anledning av att mitt namn stod som tvåa på kommunlistan för Vänsterpartiet. De frågade ungefär varför jag höll på med politik. Jag svarade ungefär att allt som jag tar i är i princip politik, att ha barn i skola, att ingå som en del av samhället är politik. Att arbeta och trivas på jobbet. Att ha en trygghet som arbetslös är politik.
Under min släktforskarresa så här långt kan jag på något vis se varför jag valde ett vänsteralternativ, då den allra största delen hittils har varit fattigt folk som kämpat sig fram i livet. Mjölnare, skräddare, stenhuggare, kalaskokerskor, stallkarlar, båtsmän och hjon. Jag har även anfäder som fått "njuta fattighjälp". Mina släktingar är idag en del av vår historia, de var de som var med och byggde upp den trygghet och arbetsrätt vi har idag och som den borgerliga regeringen i rask takt tar ifrån oss. Över hundra års kämpande av hårt arbetande kvinnor och män är snart historia om regeringen får sitta kvar vid makten. Den politik de för gynnar inte den välfärd som mina och dina hårt slitande släktingar en gång byggde upp med risk för liv och lem.

Nu tar vi tillbaka makten, eller hur?



Myndigheterna har flyttat in i en skrubb...

Kategori: Samhälle

Mitt besök igår hos Skatteverket i Borlänge var helt fruktansvärt. Det sämsta scenariot man kan tänka sig. De hade flyttat till en ny lokal eller rättare sagt en liten skrubb, tillsammans med Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. I denna lilla skrubb med sittplats för ca 10 personer, stod minst 40 personer med kölapp och skulle dela på 4 bemannade besöksbås av 5. Väntetiden var uppåt 77 minuter.
Där stod sjuka, gamla, unga. Stämmningen var ganska syrlig och många ilska kommentarer fälldes.
En man kom in och skulle lämna sin deklaration, han hittade ingen låda att lägga den i. Det fanns ingen synlig. Det fanns heller ingen han kunde fråga då kön till båsen var lång.
En kvinna med kryckor hade ingen sittplats, hon orkade inte vänta. En man kom in och skulle ha en lös deklarationsblankett, samtidigt kom en anställd kvinna ut från en dörr och han frågade henne:

-Hej, lapparna i det här facket är slut....
Hon svarade:
-Jaha, då är dom väl slut...
Ingen förklaring eller att de skulle komma hem nya. Bara ett kort hugget otrevligt svar.

Så jäkla dålig service och ett sånt fruktansvärt bemötande. Samma kvinna hamnade jag senare efter 40 minuter hos i besöksbåset. Hon fräste, och högg, såg nåt så otroligt arg ut. Jag kände att jag var bara tvungen att lugnt tala om för henne att:
- Du har du en dålig dag eller? hon svarade irriterat -Nej, hurså?
Jag berättade för henne att jag tyckte att hon inte var det minsta kundvänlig och att det inte var mitt fel att jag störde henne. Jag förklarade att hur jäkla dåligt man än mår så måste man bemöta kunder som i detta fall kunde vara sjuka eller gamla, eller folk i allmänhet på ett värdigt sätt. Jag sa allt trevligt och snällt. Jag förklarade för henne att jag hade väntat länge och innerst inne ganska irriterad men att jag inte lät min irritation gå ut över henne.
Hur i hela friden kan man slå ihop Försäkringskassan, Skattekontoret och Pensionsmyndigheten i en lite skrubb, med sittplats för 10 personer i en stad med 49.000 innevånare?
Detta var den värsta "rationaliseringen" jag sett på länge, hur tänker man?

J- - - la myndighetsfasoner....



Jakten på Mormor är över...

Kategori: Släkten och forskning

Efter att hon blivit "utskriven" från Solbackaens sanatorium åkte hon direkt till Avesta Lasarett. Där gjorde de en operation, vilken vet jag inte ännu. Har beställt hennes journal från Håksbergs arkiv. Efter tre dagar  efter operationen avled hon stilla den 6 Maj 1944.

Det står också att: Jordfästningen äger rum på Stora Tuna Kyrkogård, men graven finns inte i rullorna. Men jag har fått ett datum. Jag känner mej ganska nöjd med att veta dag och år.
Tack Olof på Borlänge Tidning som hjälpte mej upp med alla de stora "böckerna" från underjorden.



Tidsvandring...

Kategori: Släkten och forskning

Att göra en vandring tillsammans med min farfars far verkar inte vara någon omöjlighet i dagens informationssamhälle. Internet leder mej in på de mest leriga vägar i Minnesota i början av 1900 talet.
Att hitta bilder på de platser där han befunnit sig, ger liksom en ryggradsrysning. Att hitta en bild på Hakkerups Atelje i Bemidji och veta att just där inne har han varit och tagit fotografiet där han sitter runt pokerbordet, är en känsla. Och att det är bilder därifrån vet jag för att ateljens namn står stansat i pappramen runt fotot.





Vad som gör det här letandet så spännande är att alla de namn jag hittat när jag släktforskat också har blivit personer, ansikten för mig. Jag känner en tillhörighet med dem. Och att jag just har tagit Johan Martin som en favorit är nog för att jag tycker att han främst var modig som tog sig till Usa, men även för att han var en "smitare" som lämnade familj och små barn. Det finns så många frågor runt honom och hans emigration. Men jag är ingen domare och tänker inte döma, det finns säkerligen orsaker som aldrig jag kan komplettera den här släktsagan med. Kanske hittar jag något i de Amerikabrev eller fotografiersom Lotta Kusin hittade i två gamla lådor i farfars hus i Bohuslän, som nu är deras sommarhus. Två kartonger med Amerika brev, gör mej så otroligt nyfiken och samtidigt känner jag att jag vill läsa dom nu, på n gång.

Troligen så fanns vetskapen om hans nya liv hos hans fru, som hette Otilia Elisabet, har innan trott att hon kallades för Elisabet, men vet nu att hon hette som första namn Otilia. Hon var nog tvungen, för barnens skull när de växte upp fara med vita lögner om sin far. För att rädda någon slags heder. Men han skrev ändå till dom så sent som 1936 och och for 1902. Johan M var 59 år när han skickade brevet -36. Märklig, han lämnade pojken som tvååring. Min farfar, hans älste son var 36 år 1936, då var han redan gift sedan många år, min far föddes -29. Så det fanns nog ett avtal, mellan honom och hans fru. Jag vet inte om hon skaffade sig någon ny man, jag har aldrig hört något om det, men kan ju inte levt mol allena till den dag hon dog 1962.

Det retar mej att det har pratats så lite med varandra om släkten, både på mammas och pappas sidan. Hymmleri är inget jag gillar, klart är att familjen sins emellan ska lägga alla kort på bordet och vara en familj med ärliga avsikter. för det skapar  för många frågor, helst då åt mej just nu som ska räkna ut allt...






Bilden ovan är ett foto taget på Hakkerup´s fotoatelje 113, 3rd Street, tänk att veta att Johan Martin har med sina gångkläder äntrat in i denna byggnad och satt sig ner med sina troliga arbetskamrater eller nya släktingar och tagit en gruppbild. Jag vet inte om ni förstår hur häftigt det känns. Jaja jag är en känslosam person, visst, men läs för all del vidare:) Så här tufft blev fotot, buteljer och spelkort i glada vänners lag och hattarna på sne´. Tredje från vänster ar Johan Martin, kortet taget på 3rd street. En treenighet, tre som är turtalet... tre det bådar gott.




Tänk att när han skulle ta sig till Hakkerups Studio så gick han på den här gatan, visserligen ganska lerig år 1900 men 1905 då såg det lite finare ut vad det visar på det översta kortet. Svenskar och folk från hela världen kom flockvis  till Minnesota i början av seklet och innvånarsiffrorna steg i höjden på bara 10 år. Vad jag sett så jobbade de med järnväg och skogsbruk, kanske att jag kan få fram via hans brev vad han sysslade med.




Här någonstans längs vägen låg fotostudion (bild ovan), längst bort syns en sjö som mycket väl kan vara Lake Bemidji.

Tänk om Johan Martin har varit denna underbart häftiga restaurang. Peterson´s Restaurant, den ser inte riktigt färdigbyggd ut eller så var den det. Plankorna tog slut vem vet. Om den ser särskilt inbjudande ut vet jag inte riktigt, men den kan nog ha varit välbesökt. Det som jag tycker är fantastiskt är den hemsnickrade skylten med bakvända bokstäver. Ett pitoreskt ställe. Insidan kanske var finare....



Jag "klippte ut" och förstorade skylten för den är en pärla, Svenska analfbeten Peterson öppnar restarant i Amerika. Tänk idag i neonskyltarnas tidevarv att försöka locka kunder med en hemsnickrad skylt? Det hade inte funkat.



Insidan ja, kanske insidan och de människor som strävade efter värdighet och mat på bordet var finare än utsidan, Hakkerup hade även tagit en bild då min farfars far stod i en bar, med härliga spottkoppar på golvet. Man kan väl kalla de tidsenliga och charmfulla rariteter, dessa skulle nog betinga några kronor på en auktion
.
Här är det Johan Martin som står på insidan baren i bilden nedan, var han måhända bartender? Från stallkarl och stenhuggare i norra Bohuslän till bartender i Bemidji är steget långt men ändå sannolikt. Min bror har varit i restaurang branchen så det där gamla äpplet ramlar ju som bekant inte så långt bort från äppelträdet. Och Kristina från Duvemåla pratade ju om Astrakanapeln som de tog med sig från Ljuder socken i Småland....



När jag nu gjort min tidsvandring tillsammans med Johan Martin så tror jag att jag har svar på så många frågor, det är mest spekulationer, men inga vida sådana. Om vi inte fick drömma om de mål vi vill nå så hade nog livet varit ganska torftigt. Vi är ändå en del av historien, om än så en liten flugskit så är vi betydelsefulla. Ni vet Peterson med restauranten och den felstavade skylten, tänk vad folk skulle ha haft synpunkter på N som stod spegelvänt, han lärde sig troligen senare att skriva N åt rätt håll för att sedan aldrig mer göra om samma misstag.

Se alla fantastiskt fina bilder som skapades i början av seklet, svartvita, helt suveräna, bevarade för att jag och du ska kunna fantisera, spekulera och gripas av människor, öden och platser. En bild säger så mycket, av hundra personer, får du troligen hundra olika berättelser. Det är därför en berättelse är viktig, stämmer inte det ena så kan det andra föra en vidare i rätt riktning. Det gäller att jobba med de delar av hjärnan som saktat av i miniräknarens och datorns ålder. Att stimulera sitt huvud likt en tankesmedja, egna tankar är inte all tokigt. Kanske vi talar om för personer som tänker anorlunda eller olikt oss att de är tokiga. Det är så fel, att säja så. Genom att folk kan tänka kreativt och skapa berättelser så skapades böcker och tidskrifter. Det är viktigt det är en del av vår kultur.

Kultur ja, undrar om Johan Martin var intresserad av kultur, eller? I Bemidji så fanns 1900 ett otroligt fint House of Opera, ett stort träslott. Undrar just om han var där och såg föreställningen med de dansande flickorna...




När fotot togs av just Hakkerup så visade Missouris Girls upp sig, kan det ha varit fullsatt den kvällen med glada män och sina sneda hattar. Vad vet jag, inte alls men troligen så kan det ha varit en publikmagnet för den manliga befolkningen i Bemidji.



Även fast jag inte levde i början av 1900 talet så kan jag förstå varför man höll sig fast i Amerika. För alla gick det inte bra, de som sökte guld runt Dawson vid kanadas gräns. De flesta fick återvända till civilisationen för att söka jobb, de hade inga pengar att åka tillbaka till Sverige för. Men vad fanns det att återvända till? Hungersnöd och fattigdom, Sverige hade bara börjat att nudda på industrialiseringen. Barnen gick i små skolhus. Om de ens fick gå i skola, de behövdes som försörjare.  Livet i Sverige var så långt efter. Jag hittade en bild från 1902 i Bemidji, där deras nya skola visas. Sveriges fattiga var ljusår från en liknande byggnad.








Nu är Amerikabreven lokaliserade...

Kategori: Släkten och forskning

Nu har jag precis fått ett MMS från min kusin. Hon lovade att hon skulle rota efter Amerikabrev i huset där min farmor och farfar bodde till sin död. Som nu är sommarhus.  Nu är det min kusin och hennes familj som äger det. Lotta meddelade mig att hon hade hittat flera stycken Amerika brev från Johan Martin Emanuelsson, ni vet ”min” farfars far som for åstad och aldrig mer kom hem. Han som skickade brev och fotografier från Minnesota.

Farfars far kallade sig själv för Martin i brevet, han hade undertecknat det med det namnet. Precis som han namnger sig själv i  passagerar listan, i hans familj hette han Johan. Jag rös när Lotta refererade delar ur det gamla svårlästa brevet.


Ett av breven var daterat 1936 och han hade visst skickat en klocka som skulle förtullas. Han for 1902 och har kontakt med sina barn och familj under alla åren och ett brev Lotta greppat i ivern var från 1936. Någon liten hund är allt begraven här. Om och varför kom aldrig familjen över till Staterna eller varför återvände han inte. Det är nog som jag spånade och befarade att det var säkert dött lopp i deras kärlek om den ens hade funnits. Då börjar ju jag tänka, tog de ut skilsmässa? Hur ska jag kunna kolla det då?

Nu skulle Lotta skanna eller kopiera breven, jag sa till henne att ta med allt för den minsta lilla ledtråd är viktig för att se vart han blev av den lilla ”smitaren”…

Valloner, järnets folk...

Kategori: Släkten och forskning

Vi alla har någon invandrare i oss eller i vårt blod och ska vi starta från evolutionens begynnelse så är vi mörkhyade och jagar ute på savannen. Alla härstammar från någon, och det borde främlingsfientliga förstå. Allt har haft sin början och vi borde vara stolta över att våra anfäder funnits och byggt upp det som vi i dag borde  förvalta. Istället för att känna hat, visa en stolthet över vad våra anfäder gjort och deras mod att vandra runt i världen och sprida den kunskap som vi idag besitter.
Om inte Vallonerna kommit hit på 1500 talet då har vi i Sverige med största sannolikhet inte legat så långt fram i stålproduktionen, som vi gör.

Vallonerna kom hitvandrande från bl.a Belgien, södra Frankrike, de tog med sig kunskapen om smedsyrket och jobbade i järnframställningen på olika orter i landet. 





Min gubbe har en knöl i nacken, ja en liten kula uppe i håret på bakhalsen. De sägs att de som är Valloner just har fått ärva den lilla knölen. Då han i början av vårt förhållande berättade att han trodde att han kom från ett Vallonsläkte så kände jag honom i nacken och kunde konstatera att han hade den. Igår pratade jag med min svärfar, om just Vallonsläkten och han sa att det var inte alls säkert att de härstammade från dem. Utan allt kanske bara var rykten. Det som jag alltid känt och tror mycket på är just de här gamla hösägnerna, de som talar om lite om vem man är brukar stämma. Det är information som vandrar i släkten och som följer med, och kontrolleras det inte då har man ju heller ingen vetskap om det stämmer.


Igår kväll satte jag vid datan, och surfade bland mina döda släktingar. Och funderade som vanligt. Hur den än är och vad som är att jag har på något vis efter att en hel del släkt fått namn och datum skapat en otrolig nyfikenhet och en tarvhet att få lära känna dom. Ja mina önskningar går ju inte att uppfylla, men på ett sätt har jag ändå fått en mer personlig relation till dom och de är "mina" släktingar i den förut så karga floran av nära anhöriga.
Lena Min bästa proffsforskare, flink i fingrar och i huvudet dök upp med mail och i chatten på Facebook. Det slutade med att jag ringde och vi pratade länge kom in på gubbens Vallonsläkt. Det tog inte lång tid förrän hon snappat upp en Vallonsläkt som hette Gilljam därifrån han är sprungen ur. Den här släkten är det tydligen forkat en hel del i och vad jag kan förstå så är den ganska stor. Ursprungligen kommer den från Lie´ge som jag tror ligger i Belgien.Den hette då den kom upp till vårt land Guillaume men blev försvenskad och förenklad till just Gilljam.

Det som är spännande i det här är att den här släkten på min mans sida som inte vetat utan bara hört ryktesvägen att de är Valloner, är det många av dem som jobbat i hyttor och senare i modern tid, Domnarvets Järnverk. Även min gubbe är anställd av SSAB fast han är elektriker, å andra sidan så drivs det mesta per automatik nuförtiden och närheten med järnet är inte alls likadant.
Men han är en otroligt flink kille med att utföra hantverk. Han har gjort en hel del knivar och slidor på egen hand, där han också har härdat. Han har alltid varit intresserad av hantverk med metall, trots att han inte vetat om att dessa gener funnits inom honom. Det är konstigt att man ändå formas till att vara en del av det som funnits i det förflutna. En spännande tanke som det ligger en hel del sanning i.

Hur det än är så tycker jag att det är intressant med strävsamma arbetare, i fattigdomen och med slitet ligger det ingen romantik, men ändå en otrolig kraft med många viljestarka människor som skapade ett liv. Från att utvandra, etablera sig och vara en del av oss. Jag tror inte en enda människa i Sverige är "helt och ren Svensk" det är omöjligt att vi duktiga svenskar har bevarat Sverige fritt från någon som passerat gränsen. Vi kommer alla från någonstans.
Jag blir också så stolt att min son nu tillhör Vallonsläktet och jag får vara med i den som ingift. Det är en ära.

Vallonhustrun Mia ska nu förbereda en pasta med bacon och ost/ och vitlökssås. Och som husgeråd använder jag hammaren och städet.




En av de sista vallonsmederna på 1930 talet, vars efternamn är Hybinett...


Jag är tvungen att komplettera detta inlägg med en kommentar från en faster till "min Micke". Det är så att jag har kommit in i en släkt som har mina värderingar. Roligt är också att Mickes farbror forskat i den och ingen hemma hos oss vet ett dugg, men färdigforskat blir det aldrig. och frågetecknen kroknar mer och mer.
Här är Mickes fasters kommentar som jag klipper in:

Vi kommer från vallonsläkte, förfäderna arbetade på Galtströms bruk slå upp på nätet. När de fick möjlighet tog de jobb i Långshyttan och lockades dit av löfte om nya arbetarbostäder etc. de drog iväg och färdades med 11 barn med häst och vagn pråm till Långshyttan där de togs emot med öppna armar av själva disponenten. Min bror har släktforskat men kanske mera på min farmors sida. Hon var riktigt drivande i Långshyttan, satt med i alla nämnder och gick många mil för att besöka utsatta familjer. Hon såg till att alla arbetare fick undersökas ang. lungsot då hon arbetade som biträde hos doktorn. Hon bildade första sociademokratiska kvinnoförbundet i Långshyttan och hennes kompis Maja Nilsson hamnade i riksdagen. Starka kvinnor. Många av min pappas morbröder emigrerade till Amerika liksom många av mammas släktingar, pappa berättade om ett minne när han var liten. En av morbröderna satt på en sockerlåda och rökte på en lång majspipa och sa att: ” Det här jävla landet kan man inte bo i”.  Därav emigrationen. En av morbröderna var för övrigt den som sköt sista björnen i Bisberg. Jag har en hel del skriftligt etc. så säg till Micke att sträcka på sig Det finns mycket ärofyllt i släkten

Glad Påsk...

Kategori: Helgdagar

Jag önskar alla mina vänner, bekanta och läsare en Glad Påsk. Jag vill också skryta upp min kära svåger Jonas för att han har gjort ett sådant underbart påskpysselarrangemang till sin familj. Inte ett öga är torrt i släkten vill jag lova. :)