" Det är inte var kväll man möter sin make i en rungande solnedgång..."
Förutsättningarna var kanon för vår gäddkamp även denna kväll, trots illavarslande åskmuller tidigare under dagen så artade det sej till bra. Det hade regnat på dagen i Borlänge och i Torsång men ute på vår udde hade vi klarat oss. Vi drog ut vi sjutiden på Ösjön, första stället gav inget så vi tuffade på ut mot ett grund där Micke hade fått båd gädda och aborre tidigare. Ganska snabbt hade Micke fått två gäddor i två kilos klassen, då sjönk mungiporna en stund, men ganska snart tänkte jag: "Va Fan...". Den tredje Gäddan var min och den tog jag på ett drag jag fick när jag fyllde år men minns inte vad det heter. Gäddan följde draget, och jag vet att jag jerkade ganska långsamt och så vid båten tog den och vikten var 2 kilo precis. På den blev inget kort för det glömdes då Micke filmade.
Efter ett tag lämnade vi det grundet och tog oss till ett Mickegrund, där fick han en Gädda som han var tvungen att ta upp för den var illa biten. Den vägde ca 1,5 kilo. När vi var mätta trollade vi oss bort till grundet med solnedgången, där hände tyvärr inte det något. Men kvällen var ganska skön så det gjode inget.
På hemvägen frågade jag om vi kunde trolla, och då satt jag på en 16cm drag, ett som jag köpt på Dollar Store för 30 kronor. När jag kom hem med det så drogs det väl lite i hans "fiskeproffsmungipor", efter en stund satt det något på min "Kamikaze", det var en bra kamp så jag var övertygad om att det var en storaborre, men väl satt en gädda på 2,3 kilo. Jag har inte gått om honom i kampen men väl har jag kommit ikapp något och ligger bara efter med ett halft kilo. Ja spänningen är förtätad.
"Hon vill, och hon kan..."
"Kamikaze 16 cm, 30 kronor på Dollar Store, inte nog med att jag kan fiska, jag kan även fynda..."
Nu tar jag farväl ifrån fiskarna, grabbarna för att åka in och jobba igen. Två dagar går alldeles för fort. Nu längtar jag till nästa ledighet och gäddkamp. Nästa helg blir det kanske kräftfiske, det är jag kär i det fisket och jag älskar att kränga i mej dom också.
Betingelserna denna kväll var ypperliga och förutsättningarna var bara så bra. Vi åkte ut på Runn vid sjusnåret, och började med att jerka lite vid ön där jag fick min fina aborre tidigare ekolodet visade fisk, nu skrev jag rätt. För jämt när jag ska säja ekolod kommer ordet vattenpass ur munnen. Det har blivit liksom en groda som bara slinker ur mej. Vi stod där en stund denna fina sommarkväll, och hela tiden kände jag att snart nappar det.
Efter en stund frågade Micke om vi skulle trolla, självklart ville jag det så jag satt på ett Vestin drag, samma som det jag fick aborren på fast större. För det var ju gäddan jag ville åt denna kväll. Där satt vi och skruttade runt på Runn och "vattenpasset" pep hela tiden, vi såg stor fisk, vi såg småfisk, men inget hugg på kroken. En mink tog sin kvällssimtur en bit ifrån båten. Sakta mak tuffade vi bort mot Fonäs udde, såg hoppande löja och den gamla stengraven. Där jerkade vi en stund. Bytte drag och känslan att få napp hade vi båda två. Men slutligen började kvällningen sakta komma, mörka moln tonade upp borta mot Falun. Det blixtrade flera mil bort. Vi trollade oss hemåt.
"Kvällningen mot Falun med hoppbacken i bakgrunden, som man bara kan förnimma...Funderade ett tag om jag skulle ringa till Falukommun och fråga om dom kunde tända upp hoppbacken en stund så jag kunde få en fin bild, men dom hade stängt..."
Sista biten hem, gasade vi på, alltså inget fiske. Plötsligt saktade Micke båten och frågade: "Såg du?" "Nej, vadå?" svarade jag. "Det kom en komet eller något på himlen..." jag svarade sanningsenligt: "Nej, kör så vi kommer hem." Sedan flinade jag för mej själv och tänkte att antingen var den folkölen som han drack till middagen fylld med magi eller också såg han en komet denna kväll. Något svar på den frågeställningen får vi nog aldrig.
Vi fick ingen fisk, men jag är inte alls sur för det, för den här kvällen var nog den härligaste och skönaste på väldigt länge. Den var rofylld och vi hade förhoppningar om fångst, men så blev det inte. Sommaren är inte slut, och snart försöker vi igen.
Jag berättade att det inte händer särskilt mycket. Men jag hade fel. Efter att jag hade skrivit mitt förra inlägg då gick jag bort för att hämta aborrarna som låg i frysen borta vid campingtoaletterna, då mötte jag ett team ifrån Borlänge Tidning. En fotograf och en reporter som hade kommit hit för att göra ett repotage om våran SSAB oas. De vallades runt här och intervjuade medlemmar och knäppte kort.
De tog bilder när våran Viktor och hans kompis Johannes badade och när dom satt och hade det skönt på vårat nya trädäck. Jag hoppas att det repotaget kommer i morgon, då ska jag länka till det.
Det har varit något dåligt med bloggandet de senaste dagarna. Jag antar att det inte händer alltför mycket, eller att året efter semestern startar om och cirkeln startar om från början. Det är nog att jag har svårt att komma igång efter semestern jag är inte fylld med den riktiga motivationen.
Jag fick inte jobbet som jag sökte på Biltema, men det var väl en mening med det också. Jag hänger inte läpp för det, utan jag fortsätter att söka nya arbeten. Egentligen vill jag komma bort ifrån "affärslivet" och handels verksamhet. Det kommer nog att lossna framöver. Det som jag känner mej lite besviken på det var att jag inte antogs på Lokförarkursen i julas. Det är ett jobb som jag skulle vilja prova på och en övertygelse att jag skulle trivas med.
Det är svajigt på mitt jobb, arbetskamrater som jag haft under flera år måste lämna jobbet nu i höst. Det är helt otroligt eller rättare sagt helt omöjligt att sköta en stormarknad utan personal. Jag vet inte hur det ska gå, eller om de har några framtidsvisioner överhuvudtaget. Det verkar inte så. Inte konstigt att man har en kronisk omotiverad känsla för jobbet, man räknar ner till de lediga dagarna. Helt sjukt är det.
Vi har haft det varmt i butiken också, sisådär + 28 grader i butiken, för några år sedan kämpade fackklubben att vi skulle få svalka och tidningar och radio kom och intervjuade. Nu är läget lika, men ingen varken orkar eller vill kämpa för en dräglig arbetsmiljö. De flesta ligger och visar strupen, en tidsfråga innan det dödande hugget kommer.
Jag själv har fått (frivilligt) röja i det glashus vi har trädgårdsmöbler. Där har det varit mellan 35- 40 grader på dagarna. Svetten har runnit så smutsränder har gått som stripor efter kinderna. Därute var jag tvungen att städa efter en sommar då trädgårdsdynor låg hullerombuller, prislappar var borta, kartonger var uppfläkta det såg ut som f-n. Nu under tre dagar har jag fixat till där och säkert svettas ut 14 liter, gått ner två kilo. Och vissa stunder varit skitig som en gris. Nu är det fint där, en dag eller två.
Idag och i morgon är jag ledig, och jag är så glad över det. Nu sitter jag åter i husvagnen och vet att solen och värmen finns här. Jag vet att vi ska äta aborre idag, jag vet att det finns ett liv utanför jobbet som är värd allt och uppväger det negativa. Visst kan det bli långtråkigt ibland, men en bra deckare kan rädda läget. Eller ligga i solsängen och lyssna på en bra sommarpratare i P1. Livet behöver inte gå i en rasande fart, det är skönt att det är lugnt ibland. Man behöver det.
I Borlänge händer det saker som vanligt, en ung kille har blivit knivskuren och läget är allvarligt, vid Tjärnasjön har någon skjutit med ett hagelgevär, då det fanns folk och barn runtomkring. Igelkottarna har fått nog och börjat att gå på krogen.Blixtarna har dödat ett par i Sunnansjö. Värmen blir tung för många äldre, de orkar inte. Torkan ställer till många bränder och drunkningsolyckor. Det gäller att se upp.
Sol, sommar, värme. Inte längtar man till vintern, nu är det gott att leva. Trädäcket fungerar alldeles utmärkt, bättre uteplats har jag inte haft någongång. Lite fläkt, lite halvskugga och en karl som är fiskefanatiker. Kan det bli bättre?
I kväll så åker vi ut och ger oss på de stora gäddorna. Efter en period med lite jerk fiske så är jag faktiskt väldigt sugen att fiska. Har jag blivit gäddbiten på riktigt? I så fall går det att bota? Micke fick ett drag utav en fiskebroder, ett Zalt, ett drag för jerk- och trolling. Så nu står jag i bakvattnet och funderar ut en passande vinnarstrategi. Detta med tur keps och och turhatt, har jag lagt på hyllan för längesedan. Det är bara teknik, koncentration och den goda viljan med tålamod som avgör fångsten. Fisken finns och det är min uppgift att få den intresserad av mitt bete.
"Här är Mickes nya vapen i kampen. En missil som luktar korruption..."
Vi får se till kvällningen vad sjön har att bjuda på, antingen blir det något, kanske en tyngre gädda som tar mej till ledningen i kampen.
Detta var första kvällen i år som jag fick sitta ner på bryggan i sommarvärmen och se på solnedgången. Den var sej lik, men man kan se sen hur många gånger som helst. Inget slår den svenska sommaren, när de fina sommarkvällarna kommer då är njutningen optimal. De varma kvällarna på bryggan är de kvällar man ser fram emot. Micke var nere och metade upp löjor som han ska ha till sitt morgonfiske, det fisket hoppar jag för jag känner att jag behöver en lagom sovmorgon. Men mot kvällningen då är jag fit for fight igen. Då ska jag kämpa upp gammelgäddan.
"Här står M i solnedgången. En riktigt romantisk bild..."
Äntligen är jag ledig två dagar och jag tänker bara njuta av de här dagarna. Några båtturer blir det, och kanske några dopp i sjön. Men där tvekar jag eftersom jag har blivit en badkruka på gamla da´r. Jag har ingen aning om varför jag blivit det.
"Solen går ner över Ösjön..."
Nu ska jag gå in i husvagnen och dra ner rullgardinen, zappa på tv- dosan och se om det går någon ryslig deckare på någon kanal. Det är så mysigt att ligga och titta på en riktig nagelbitare och försöka luska ut vem som är den skyldiga. Nästan alltid har jag fel, men vadå när reprisen går då vet man förhoppningsvis vem den skyldige är. Först ska vi värma några marinerade tunna revbensspjäll och avnjuta lite vitlöks baugette, titta på varandra i värmeljusets sken och konstatera att vi älskar varandra trots att vi är alldeles oranga runt våra munnar av köttets marinad. Jo det där lät snuskigare än vad som jag menade men det är bara att svälja för det här är min blogg.
Vid femtiden for familjen ut på en trollingtur, det var varmt väder men lite molnigt. Vi körde en stund och tjoff så fick jag ett hugg och det visade sej vara en fin aborre. Den vägde 720 gram och är den största jag har fått någongång. Egentligen har jag nog aldrig fått en aborre på spö och drag någongång. De få gånger jag fått upp någon har det varit när man pimplat och då har jag bara blivit belönad med smått "skit".
Det var roligt att känna kampen för den bjöd på ett tyngre motstånd än gäddorna jag fått innan. Först trodde jag att det var en jättegädda, och att jag äntligen kommit i ledning i gäddkampen igen. Men så var det inte, men inga sura miner för det. Jag värderar denna aborre högt eftersom det är en god matfisk. Så nu läggs denna i frysen och sparas till en kommande middag.
Förövrigt så har vi idag ätit aborre, färsk potatis och skirat smör med dill till middag idag. Detta är fångst som maken samlat på sej. Det är så ljuvligt gott och snålvattnet rinner i munnen när man fräser fisken i smör. Stekpannan liksom talar till en, och fisken bara ligger där och frestar och är läcker... Gott var det i alla fall.
I kväll lämnar jag mina pojkar här på "Ön" för att åter åka hem för att jobba, jag gör två skift till sedan är jag ledig lördag och söndag. Gissa om jag åker hem med tung kropp, och en tår i ögat. Men ser fram emot den lediga helgen. Då kanske jag får upp en slö gammelgädda, och någon ny aborre.
"En skaplig go´bit..."
"Nu börjar jag att bli proffsig, om jag själv får säja det, å det får jag..."
Efter att ha suttit på altanen och intagit en god kopp morgonkaffe, kokkaffe då förstås och försökt att hitta tillbaka till den normala vardagen, så må jag säja att jag har hittills misslyckats. Jag sitter här hemma och tittar ut på den "rufsiga" gräsmattan och de klena blomlanden som under den snabbt gångna sommaren saknat omsorg och tanke.
Fåglarna är inte längre på alerten, deras ungar har redan lämnat boet och lämnat fågelmamman. Det är ganska tyst på altanen tills sopbilen dundrar in på parkeringen och tömmer tunnorna i en rasande fart, och snabbt iväg och det enda som stannar är stanken som blåser in som en pust i trädgården. Grannens tax vrålar en stund efter en sädesärla som vippar på stjärten, som efter en stund flyger iväg och hunden lägger sej på en skuggig plats och väntar på nästa anfall.
Jag sitter här hemma och familjen finns kvar vid husvagnen med både semester och sommarlov. Det känns en aning uppgivet att vi inte kunde få en sammanhängande period tillsammans alla tre. En saknad av tillhörighet, en litan avundsjuka som mamma att inte få finnas i deras vardag och styra och ställa. Alla familjer borde få ha lite ledighet tillsammans för att stärka sej inför alla nya utmaningar som rullar under ett år. Med läxläsningar som inte alls är roligt för någon av parterna i en familj, för att utveckla och genomföra planerade projekt. För att få ha och göra roliga saker tillsammans.
Min andra jobbvecka är igång, samtidigt som halva sverige har stannat. Man märker att semesterfirande kunder har varit på antinget något uppgivet eller uselt humör pga av vädret. Det har gjort allt utom snöat och legat på minusgrader. Sådant som frustrerar andra människor och sätter sej på deras humör kan lät gå ut över personal i en butik, och det kan utlösas av att något är tillfälligt slut i hyllan. Det som är ett aber för oss som jobbar i butik är att nästan alla leverantörer vi har är också på semester. Sverige stannar upp i Juli. Båtaffären med sina tillbehör har semesterstängt, och det är åt helvete säjer en del kunder till oss som jobbar i en annan butik. De undrar varför en affär ska ha stängt då folk har semester...Ja det tycker jag att de ska fundera över, för folk som arbetar i butik är ytterst normalt funtade och vill och behöver semester som alla andra anställda i vårt land.
Jag får ta tillvara de här timmarna innan jag börjar eftermiddagsskiftet, jag ser att himlen är blå och att solen skiner. Sommaren har hittat tillbaka till Sverige, om det är för en tid eller tillfälligt det vet inte jag. Men jag måste ändå få njuta utav att se solen och glädjas åt alla lediga och sommarlovsbarn får värme och väder. I morgon är jag ledig och då ska jag verkligen ta till vara på dagen och vara tillsammans med min familj och låtsas att vi har semester tillsammans. Sedan fortsätter jag att jobba två dagar och sedan igen är jag ledig Lördag och Söndag.
Jag gick ut i trädgården, barfota, och jag anade en kyla i luften. Jag sneglade i mitt land, det landet jag skulle ha avvecklat i våras och inte hann, där var det kaos, humlet hade spritt sej tillsammans med brännässlor och annat vilt ogräs. Någon oidentifierbar röd blomma krängde sej tvivelaktigt upp efter ljus. Ja vilken blandning av skit, grannen som har den finaste trädgården i kvarteret säjer att i år har jag inte en chans att "vinna". Hon säjer: "Du är tvåa i år också"... Hon förstår inte riktigt mitt trädgårdsförfall och att intresset är som bortblåst av att ligga med bakdelen i vädret och dra ogräs. Jag förstår för jag måste ha varit vansinnigt sinnesförvirrad när jag trott att jag tyckte det var roligt.
Till hösten ska jag ta bort ogräshärden och kanske göra något mer sterilt med stenar och andra tåliga stenpartiväxter, vi får se vad det blir för väder då. Jag lovar inget, bara skriver det, än så länge.
Nu har En av Borlänges Socialdemokrater suttit på verandan och tittat ut på sommarens dystra väderlek, blivit en aning bitter och besviken. Då i sin bitterhet kommer den sura uppstötningen och den måste han lägga över på någon annan, varför inte ge Lars Ohly ensam på en bänk under Almöveckan denna. Och som en dålig debattör är det lika bra att ge hela Vänsterpartiet en smäll i arselet. Ja Håkan Castor, du är då ute på hal is, när du spyr ut din galla över ett helt parti. Du har inte ett enda ess i rockärmen att visa, det finns inte mycket som du och ditt parti kan stoltsera med om vi drar det på en kommunal nivå.
Att Don Quijote slogs mot övermakten, så gör även (v), men (s) samarbetar med de borgerliga. Däremot så väljer Socialdemokraterna att rucka på den demokratiska ordningen i Borlänge och skiter i hur väljarna lagt sin röst. De som lade sin röst på (v) i kommunalvalet fick inte alls se vänstern på sina platser i nämnderna och i politiken. Socialdemokraterna valde att inte samarbeta med vänstern, utan istället styra med alliansen. Vad är ni för arbetarparti ? Ni styrande (s) i Borlänge borde skämmas över erat egoistiska agerande, en skam för arbetarrörelsen, ett inkompetent drag som inte alls följer några spelregler.
I nästan alla delar av landet, uteslutande Finspång och kanske något annat ställe, där fungerar samarbetet mellan (s) och (V). Inte i Borlänge för här har sossarna satt sej väggarna som stekflottet i ett storkök. Det har istrat sej fast med en hel del feldrag. Det har under dessa två sista år när jag har varit aktiv, funnits så många dumheter att jag många gånger bara skakat på huvudet åt era utspel. Jag hoppas innerligt att socialdemokraterna och dess medlare hittar tillbaka till de gamla ideal de hade och återgå till en politik som gynnar arbetarna och de mindre bemedlade i samhället. Att rida på höga hästar måste ni sluta upp med, annars kan ni snart kalla er ett högerparti.
Socialdemokraterna i då Borlänge som detta blogginlägg främst avser, måste komma till insikt vad de sysslar med innan nästa val om två år. Det finns många av era väljare som gynnade de högerextrema partierna i förra valet, och det finns bevis på. Håkan Castor jag ska spara din insändare till nästa val, och då ska jag åter titta på den analytiska "förmåga" du tycks besitta. Då ska vi se hur siffrorna artade sej i det Kommunala valet. Du borde oroa dej mer över ditt parti, och hur ni ska locka de väljare tillbaka som svek er och er politik.
Du kan fortsätta att sitta och titta ut över regnet som kommer uppifrån, nerifrån, ifrån höger eller från vänster, du kan sitta och vara bitter över att inget blir som du vill. Du kan inte styra över väder eller vind, du kan inte påverka väljarnas val. Du kan heller inte stoppa väderkvarnarnas vingar under en pågående storm. Du kan bara sitta där, för inget blir som du bestämt...
Nu har T- Shirten anlänt, mitt nya vapen mot orättvisor och kapitalet. Generös som jag är tänker jag visa trycket på både fram och baksida. Detta blir höstens giftigaste vapen, då det politiska höstterminen börjar.... Titta och njut.
Ja hur ser man ut? Efter jag färgade håret så har jag kommit in i en identitetskris. Då jag alltid har varit blond, från första dag så är det svårt att bli van med brunettlivet. Jag är inte lik något kändis, men har hela tiden tyckt att jag ändå liknar någon eller något. Någon sa att jag är lik Mellanders troll "Hej jag heter Rulle". Gubben tycker att jag är lik Plupp i barnboken. Ni vet Plupp och fjällämmlarna, men han har inte förtäljt om det är det blåhåriga trollet jag liknar eller en lämmel. Kan man likna en lymmel? Det som är bra i kråksången är att fortfarande är jag ganska olik mej så gamla bekanta känner inte igen mej och hälsar därför inte. Jag har inga problem med att vara Rulle, Plupp eller Skogsmulle. Bara jag inte skrämmer barnen. Kanske fler förslag poppar upp.
Då har men en "ledig" dag då, virket är på plats och projektet har startat. En termos med bryggkaffe står på cafe´bordet i solen. En liten svordom låter ur makens mun då och då. Sommarens byggnation har startat utan buller och bång, kanske lite knorrande för att vädret hade lämpat sej för en fisketur för Micke. Om han gör bra ifrån sej idag, då blir det både mat och fiske. Och med snickarflyt kanske en grillmiddag på en nybyggd trall. Man måste locka fram glädjen hos sin man, lirka och ha små belöningsargument redo. Jag har lärt mej en hel del knep under åren, men det där med hur männen fungerar lär vi kvinnor aldrig någonsin få någon klarhet i. Ibland önskar man att man var man för att....(vågar inte skriva mer).
"Klockan 8.00 gick jag ut och kastade upp reglarna, och det betyder på kvinnospråk, "Dags att börja"...
"Några brädor lade jag för dig"....
"Förprojektering"...
Löpande rapporter ifrån bygget kommer under dagen, ingen osämja oss emellan i detta stadiet. Allt löper friktionsfritt. Klart slut.
Här i min stad, hur reglerna är ute i landet har jag ingen större aning om, men här i Borlänge får långt ifrån alla fiska kräftor. Idagens Borlänge Tidning belyser de att tillgången är mer än god i flera sjöar så god att minimimåttet på 9 centimeter inte ens gäller. Nu får inte vem som helst fiska kräftor. Det är endast de som är fiskerättsägare som kan få tillstånd. Dessa fiskerättsägare får så lösa ett fiskrättsbevis som tillåter att man får använda tolv burar per ägare. Vi andra då? Vi som inte känner någon med tillstånd eller är fiskerättsägare, vi får stå och titta på när kräftpremiären startar. Orättvist.
Jag skrev en insändare i BT i augusti 2006 där jag kved ur mej frågor varför inte allmänheten fick ta del av detta roliga fiske. Jag fick väl aldrig några svar. Anledningen kan nog vara att man håller på sin rätt och ser kräftan som sin egendom. Lika snålt som om att inte dela med sej av sina kantarellställen. Fast snålare... Idag vet jag att tillgången är god i Ösjön/ Runn, så nog tycker man att allmänheten kunde bjudas in till en fiskekväll. Tjuvfiskets konsekvenser är att burar som flyttas mellan sjöar sprider pest och andra sjukdomar, man får in ovälkomna sjukdomar i vattensystemen. Här kommer min insändare:
Kräftfiske inte till för alla
Kräftfiske i Borlänges sjöar och vattendrag verkar vara ett fiske som är fyllt med gamla traditioner och arvsrätter. Det är väldigt få som får utöva detta roliga fiske. Jag undrar varför? I en artikel i BT den 10 augusti 2006 skrev tidningen om tjuvfisket och dess problem och konsekvenser. Vidare citerade tidningen en fiskepolis som sade att kräftfisket inte inkluderade allmänheten. Om kräftan är en bristvara, då vore det väl ide´att införa ett totalt fiskeförbud i dess vatten. Om inte, skulle det väl vara på sin plats att folk fick lösa fiskekort och fiska efter samma lagar som råder för dem med fiskerättsbevis. Fiskerättsbevis är det något bevis som man kan vinna på lotteri? Hur som helst verkar fisket bara vara förunnat några få som har detta bevis, allmänheten har alltså inte rätt att fiska. I andra delar av landet kan folket på en del ställen köpa fiskekort, tex i Vänern de får fiska efter rådande regler. I Dalarna verkar det vara totalförbud på de flesta ställen för oss i allmänheten. Jag undrar varför? Hur blir man då den utvalde till ett fiskerättsbevis? Är detta papper en gammal sjörövarkarta som man ärver från sina strandsatta släktingar, och som sedan följer med i generationer framåt. Eller är det bara en gammal feodal tjurighetsregel? Vad jag begriper i det hela är att jag inte får fiska kräftor, men är inte riktigt med på varför. Är kräftfiskeförbudet något som någonsin kommer att luckras upp för allmänheten? Är detta en röd fråga på kommunalnivå?
"Den här kräftan är lagligt fiskad, och tillgången var god, liksom storleken...."
Jag tror att jag har haft med denna film förut i bloggen. Men jag lägger in den igen för att jag tycker att den är ganska skojig. Helt galen... Jag behöver lite av den varan första arbetsdagen efter semestern, då benen knarrar kusligt...
Då var det arbetsdag då. Så fort gick det. Herregud va hemskt... Fyra veckor semester, POFF sa det. Hur seg kommer dagen att bli? Svåra frågor med lite svar... Vaknade halv fyra i morse och var jättepigg, läste lite och somnade om... Sjutton år till pension, gud va jag längtar.... Jag förgyller psyket med en Stenmarkare...
Dystra regnmoln hänger över campingen, sällan lyckas solen titta fram, men det har hänt. Nu börjar regndropparna att smattra tyst på förtältet, ett lätt duggregn som ska vattna. För fem minuter sedan satt jag på mej bikini överdelen, efter en stund brukar oftast molnen tillta och ett regn faller.
Idag skriver jag om en sorg en ångest (inte livshotande) att semestern nu är slut. Denna sommars ledighet med betalning är så defenitiv som den bara kan bli. Jag känner mej åtminstone utvilad och kan stoltsera att jag inte har varit i Ullared (dit har jag ingen längtan) , jag hann inte till IKEA ( dit har jag längtan), men det sistnämnda huset står kvar.
Sommarens fiskeutmaning har varit en räddning mentalt för mej, då har dagarna fyllts med spänning och en aktivitet som passar då vädret har varit lite kyligt och kasst. Frisk luft och en del fina kvällar ute med båten har jag upplevt. Många skratt har jag och gubben haft ute på sjön. Och när man sitter där och pratar så smider man planer och petar försiktigt på gemensamma drömmar som frodas inombords på båda. På något vis så sitter vi och pratar om något som man inte tänker på då man är inne i samtalet. Det handlar om framtiden, hur man löser trassel på en fiskelina, som leder till att man kan hitta lösningar på alla slags trassel. Denna sommar har vi pratat om mer gemensamma mål än någonsin, det är nästan som om jag funderar om vi hade några innan.
Att jag har hittat tillbaka till några av mina "gamla" skötebarn, såsom fiske och gitarrspelande kan liknas att man gräver i en kartong på farmors vind. Minnen kommer tillbaka, händelser och häftiga upplevelser. (Nu var det nära att jag lät som en 97 åring på dödsbädden). Att beskriva känslor är inte lätt, det är som att reda en sås med skorpmjöl.
Imorgon så ska mina andra arbetskamrater gå på en välbehövlig semestervila, efter ett som jag vet jobbigt år. Både fysiskt och psykiskt. Jag vet att de längtar efter sin vila. Jag önskar er en bra sommar med finare väder än jag haft. Jag lovar er att värme och sol kommer.
Jag är redo för att ta tag i ytterligare ett år, jag har kopplat in reservaggregatet, så lite syre finns att tillgå. Samtidigt hoppas jag att fortsättningen på året kan ge mej några överraskningar. Ett nytt jobb kan man väl få önska sej, och ingenting är ju egentligen omöjligt.
Jag ser fram emot en höst nere på "vårat" Vänsterhörn. Med många häftiga temakvällar och gäster. Visst längtar jag till heta och sprudlande debatter med kamrater. Oboy, vad mycket det är som kommer att hända. Jag känner att jag vill ge allt vad jag kan för jag ha en otrolig framtidstro på mitt parti, men det krävs en hel del idellt arbete, men jag ställer upp med glädje. Mitt roligaste och den bästa upplevelsen denna sommar måste jag få säja var Partikongressen i Norrköping i början av Juni, det var en upplevelse som skulle behöva att färgläggas här i bloggen med kritor. Där fick jag mej en ordentlig skjuts i arselet och en motivation att det jag tror på och jobbar för är alldeles rätt. Tillsammans...
Nej nu har jag inte tid att sitta här och kackla, väskorna ska packas, och den långa resan mot civilisationen (1,7 mil) ska inom sinom tid starta, maken startar EU- moppen och far till sitt sista eftermiddagsskift innan semester i ett hällande spöregn. Han tänker nog: "Lite jävla regn ska inte få förstöra min sista arbetsdag innan den långa semestern..."
En blogg för mej innebär att jag får sätta mej ner och koppla av, skriva ner något som hänt under dagen, en händelse som har skett eller på något som kanske kan komma att inträffa. Min blogg skriver jag för min egen skull, som en slags dagbok. Jag kan gå tillbaka och kolla när saker och ting inträffade. Ett enkelt verktyg och hjälpmedel, och något avkopplande. Jag har alltid gillat att skriva, och många gånger har jag funderat på att skriva en bok, men det har inte gått längre än till tanken. Än är det inte försent, men ser tillfället av att blogga som ett surrogat till ett bokskrivandet. En dag kanske jag sitter med en färdig bok i datan, det vet jag inte. Det är tyvärr så att tiden inte räcker till alla projekt, men så kommer det naturligtvis inte alltid att vara.
Att jag skriver blogg, det gör jag egentligen helt för min egen skull, jag har inga tankar att prestera bättre och bättre. Sedan om ett inlägg blir extra bra det är ju bra och kan ses som en bonus. Och väljer folk att läsa det som jag skriver tycker jag att det är roligt. Nu har jag inte hundratalet besökare, men det är inget som gör mej ledsen, utan jag är nöjd med er som är sedan är nya läsare naturligtvis extra välkomna.
Från början tänkte jag skriva mer politiskt, men efter ett tag insåg jag att det finns andra som kan gör det mycket bättre. Åja en del politik skriver jag om, inte för att jag måste utan för att jag vill. Jag är intresserad. Jag är väldigt ivrig att få göra en politisk insats och få fram mina åsikter och ord till handling. Det känner jag att jag gör bäst i levande form. Ganska snabbt i bloggandet insåg jag att en ren politisk blogg, var inte min grej. Då mitt liv är fyllt med andra engagemang och tankar. Jag har ett otroligt behov av att få använda min humor som ett ironiskt vapen i många strider, min vardag är fylld av guldkorn som växer till en händelse som är betydande. Och allt som händer runt mej är politik för mej. Hela samhället är en stor politisk fråga, som många är i och petar i och som oftast förvandlas till kattskit.
Eftersom detta är min bloggsida är jag inte heller rädd att säja det jag tycker, jag står för mina åsikter både här och i levande livet och på min arbetsplats. Jag tänker aldrig vika mej för överheten eller för kapitalet. I min värld står jag rak och stolt, kämpar för det jag tror på. Ingen ska få trampa ner oss människor som varje dag kämpar för att kunna bo, äta och leva. Vi vill att våra barn ska leva drägligt och inte leva i fattigdom som så många barn i Sverige gör.
Jag är inte rädd att uttala mina åsikter om min arbetsplats som utrotar gamla medarbetare och sätter in ungdomar som är billig arbetskraft. Jag vet att Coop googlar varje dag och letar efter bloggar och det som skrivits för att se om någon skriver negativt om "det medlemsägda" företaget. Själv är jag en kollektivt ansluten medlem eftersom jag är anställd. Sedan finns det 3 miljoner medlemmar i Sverige och ändå går inte kedjan bra. Vad är problemet? Du och jag begriper varför det är så, varför inte de som borde begripa det. Det är inte roligt att se på när ett skepp sjunker och kaptenen på skutan har drunknat. Livbåtarna och flytvästarna lämnades i hamn.
Det är inte fel att få skriva om saker som för en själv är viktiga i sin egna blogg, jag lever idag i en demokrati där tryckfrihetsordningen finns instiftad i grundlagen. Mina åsikter kan jag inte bli straffad för. Fast jag vet att man kan syna mej och fegt ge mej repressalier för mina åsikter. En arbetsplats kan aldrig bli vinstgivande om inte organisationen är frisk och att personalen behandlas väl och får ha ett inflytande i sitt arbete. Man kan heller aldrig döda en medarbetares åsikt eller strypa deras kreativitet av ideér då blir inte lönsamheten god. Motivation är något varje människa måste ha för att kunna göra något bra eller orka fortsätta.
Nu lämnar jag sorgebarnet innan jag går igång, och kommer tillbaka till min egna blogg som kan ses av alla i hela världen men den är ändå "min" domän. Här präntas typerna av mina fingrar, här vill jag inte såra någon eller göra personliga påhopp som saknar grund. Jag kommer alltid att skriva om sådant som är mej allra närmast hjärtat. Orättvisor och dumma myndighetsbeslut kommer genast att spikas upp på väggen och visas med stora plakat.
I min blogg blandar jag och ger, och tycker att alla humoristiska, satiriska kommentarer är underbara och de roar mej. Det är svårt att veta vilka kommentarer som kan fällas, men jag är en härdad person och ser det mesta med en stor gnutta humor så jag säjer: "Ingen fara"...Den dagen en magstark kommentar fälls, så går den att avlägsna.
Jag kommer att fortsätta blogga i min takt, utan prestationsångest, jag väljer de typer av inlägg som finns i min närhet. Vardagen som kan synas trist i mångas ögon, är för mej som ett legobyggande, man når alltid dit man vill, och då måste man ha det normala runt sej. Allt i mitt liv skapar ett syfte, något att spinna vidare på. Det ena ger det andra. Sedan att bjuda på ett leende och några skratt om dagen, det är inget man själv förlorar på. Att jag som en glad, humoristisk och ironisk jäkel stampar omkring här livs levande är väl något det. Jag finns här och lever samt skriver blogg för min egen skull. Mina belöningar i livet sker inte form av valuta, utan att jag har ett innehållsrikt liv. Där så mycket positivt sker, en del tack vare mej. Och tänk att jag kan glömma Jantelagen också. Den borde flera glömma, man kvävs utav att nerdegradera sej själv av att tycka att man mest är en värdelös varelse. Alla vi behövs, några högröstade, några lugna och de vältaliga. Tillsammans blir vi åsiktssprutor och kan göra vad som helst.
Det är bara att ta tag i göromålen så beslut går till handling, det är inte svårare än så. Nu måste jag väl ha underlättat en hel del för maken när han ska ta över arbetet till semestern. Stenen är flyttad och trappan är färdigställd. Det är tur att man är ett rekorderligt fruntimmer i sina bästa eller "värsta" år. Hon kan tapetsera, lägga laminatgolv, hon kan snickra, göra upp planer och ritningar, hämta virke, och fiska. Jag undrar om M förstår vilket fynd han gjort. Ja jag tror det.
Nu ska jag visa hur en brädhög blev en väg upp till höjden:
"Snart är jag klar, tur man har en "bitch" till skruven, eller var det bits det hette?"
"Titta på bilden jag har byggt en suddig trappa, märkligt..."
Att flytta en sten är väl inget, även fast gubben är på förmiddagsskift. Man går ut på campingen och hör om någon har lust att flytta en "liten" stenbumling. Man behöver inte ens tjata. Jag frågade svärgubben Leif, och sedan kom en annan Leif och hjälpte till. Det spelades lite och rätt som det var så stod bumlingen på högkant och allt är färdigt för att lägga ett golv.
Nu är det så här som jag har planerat att upp till denna höjd ska en trappa gå, till en trätrall där vi ska placera ett fikabord och så att man kan håll uppsikt över den övriga campingen. Men min semester är slut om några dagar så jag lämnar över detta projekt till maken. Han har 4 veckors semester så han hinner fixa till detta. Jag har ritningen klar, antal bräder som krävs. Hela planeringen finns och man hoppas nu att han är laddad for lite snickeriarbete på semestern.
"Trappan upp mot "kaffeplatån, i bakgrunden syns stenen i "före" läge...."
Ni som väntarpå nya inlägg i fiskeborlange.blogg.se, får kanske vänta lite till... Det är något konstigt meddelar M, Det går inte att lägga ut inläggen. Han ska åtgärda försöka få felet åtgärdat under dagen sedan är det upp till blogg.se om de vill sätta fart. Så ni får väl uthärda så länge.
...jag hittade veven och vevade upp gubben och vips så blev det klart. Det blev så grannt att ögonen tåras. Samtidigt som den fina skylten ska offentliggöras då måste man visa allt annat som man lägger ner tid på men även nya projekt som jag manar på...
"Nu vet alla var Fogden bor..."
"Är det här vägen till Sälen?"
"Tomten "Moonar" för alla som går förbi..."
"Hängmattan är bokad av mej idag..."
"Beethovens nionde symfoni eller Den ofullbordade..."
"Bethovens ofullbordade part 2..."
"Vilken tur, jag hittade Mickes fiskgrill..."
"Sunnanö:s öppna förskola har öppet alla dagar 8.00 - 18.00..."
Jag hittade en anmälningsblankett i den lokala tidskriften. Inom kort så hoppas jag att få fylla i den så alla får veta vem den verkliga storfiskaren är.
Idag åkte vi in till stan för att köpa en ny kaffebryggare, förutom den så ville M ha ett kuttersmycke till båten. Med denna tingest blir han säkert populär hos sjöfolket. Detta inköp gjordes på Borlänges "Gubbdagis No:1" nämligen Jula...
Vi gav oss ut i den gråtunga kvällningen, campingen låg ödslig. Regnet hängde som ett bungijumpgummi i luften. Vinden pinade på i en riktning som fick armhåren att resa sej, och en rysning kom längst nacken och gick ner längs ryggraden. Vinden slet i tältdukarna och inne i husvagnarna hörde man svaga röster och ett blinkande sken ifrån tv- apparaterna. Stämmningen var förtätad, och mystiken steg. Vi såg på varandra och förstod att kvällen inte skulle bli som de kvällar vi upplevt innan. Det fanns något i luften, en skräck som gjorde oss skräckslagna, men vi visste att i detta läge kunde vi inte tveka. Det fanns inget val, ordet återvändo fanns inte som tillval. Tiden var här. Pilen nere vid bryggan piskade i takt med vinden, den snärtade till mej på kinden. Knarret ifrån de ruttnande bryggplankorna lät som ett väsen som tagits ur sjöns dyiga djup. Det sjöng och ven i rören som pålats ner som stolpar. Den redan slitna bryggan, med den gamla cuprinolen gav inget välkomnande intryck. Suckarna ifrån de gistna ekorna dånade som stön i luften, de bad om nåd. Vassruggen rasslade med sitt kvistverk. Stämmningen kändes som en kall, rå höstdag, då mörkret kramade som mest...
"M&M kvällen då de förvandlades till Ösjöns invånare..."
På kvällskvisten vid halv åtta snåret styrde vi kosan ut till några grund, där provade vi en stund men det enda som satt spår i min kropp var den kalla vinden. Jag frös något så gruvligt om händerna, men inte ett gnäll jag gjorde. Snällt och fogligt fiskade jag för kung och fosterland, och kanske ett apanage i form av en fisk. Rullen skrek, och draget c29 ville inte locka. En liten aborre foljde med till båten på första kastet, sen såg jag inte röken av honom mer.
Efter ett tag då åkte vi till grundet där jag fick min 1, 8 kilos gädda "för längesedan" då efter något kast högg detta "lillmonster", jag kände att den inte var tung, men jag blev otroligt glad och befriad att jag äntligen fick en fisk. Äntligen fick jag ett kvitto att jag kan få upp en fisk och att jag är med i tävlingen. Inte då som en rysk sällskapsdam utan en konkurrerande spelare. Så här glada var vi jag och fisken...
"Tummen upp, och körs i taket"...
"Han tog på Buster Jerk (C99) tror jag att det är"...
"Svansen var jättefin i verkligheten, som en livsfarlig leopard"...
För min egen del så känns det så mycket roligare, helst då att jag bevisar för mej själv att fisken vill nappa på mina beten även fast jag inte har en näve matjord i fickorna...
Det var en rackarns tur att jag fick fisk, för Tapani (husfinnen på campingen) hade beställt en av mej. Måhända skulle han göra Gäddlahtiko...(Gäddlåda)...Ja jävlar i min låda...
Det finns så mycket att skriva om, som att Maken leder fisketävlingen och bara drar upp gäddor i parti och minut. Jag är så glad att få åka in till bryggan utan att ens haft känning av fisk, utan i stället ideligen får filma hans jävla fångster. Han är verkligen värd att få alla fiskar, på sina "stulna" och egenhändigt tillverkade drag. Medan jag köper dyra jerk bait drag, som inte Ösjögäddorna lockas av.
Igår hade vi en fiskekompis med oss i båten, en glad prick, när vi åkte till bryggan för att släppa av mej då hade inte han heller fått upp något. Men sedan när de ånyo åkte ut då fick han en gädda och aborre. Så vem blev den där fiske ------ igen då?
Min karriär är väl inte slut med detta, sommaren är ung och uppgivenheten står på ruinens brant. Några fler utmaningar ger jag mej inte in i. Jag är nog en sämre tävlingsmänniska än jag trodde. Jag är bedrövligt dålig sådan. Inte sedan jag förlorade en damhandbollsmatch på 70 talet har jag känt så här.
Livet måste få sej ett uppsving känns det som, och då sitter man i förtältet och regnet piskar mot tältduken, och det fina vädret med högsommarvärme känns som ett minne blott. Nu är 9 dagar kvar på semestern och sjutton vilken fart den går i. Trots att man är ganska avaktiverad så rinner dagarna iväg som en strid förs.
Här ute på campingen så är maken Hamnfogde, och sköter om hanteringen av båtplatser och styr över det. Snäll som man är så har jag gjort en skylt som ska pryda ingången till vår plats. En lite töntig historia men är man på en camping då ska det vara lite vansinnigt löjligt.
Idag ska jag sätta upp skylten, den får bli en symbol för våran kärlek...
Tack för att du gör din röst hörd på aftonbladet.se! Omröstningen ger en bild av vad Aftonbladets nätläsare tycker. Resultatet ska inte ses som representativt för allmänheten i sin helhet. Besök Läsarbladet och delta i fler omröstningar.0.105
Sol på en klarblå himmel, värmen som omger mej, semester. Allt här ute på campingen styrs utav vad jag har lust att göra. Inte ett enda krav ställs varken från mej själv eller någon annan. Just så här bra behöver man få unna sej emellanåt eller ganska ofta. För man vill ju inte göra som Charlott Pirelli, gå in i väggen 40 timmar.( Det har skrivits om det i de stora skvallertidningarne AB och Expressen).
Att vakna upp och höra att 12 åringen snarkar i andra änden på husvagnen, gå ut och göra en god kopp kaffe i det ännu svala förtältet, knäppa på datan och läsa morgontidningarna på nätet när skogsfåglarna kvittrar och långt bort i fjärran skriker kråkorna och bråkar för att någon rovfågel inkräktar på deras revir. Jag älskar den svenska sommaren då den är just så här. Idag finns det inget planerat, agendan är tom några dagar framåt.
M ringde och talade om att han vaknat, han skulle klippa gräset hemma (tack) och sedan styra ut hit till "Öa". Kanske vi kan utmana varandra idag, på lite fiske kanske. Eller ? Vi var ute en sväng igår, då fick M en liten snipa, ingen höjning av sin ledarvikt. Då jag inte kan så mycket om gädda och hur och när de vill nappa (på mitt drag) så får jag väl googla lite om det. Det är ändå en konstig trend och den har varit genomgående under fisket i sommar och det är att har någon fått en gädda på ett grund så har det inte nappat mer på samma ställe. Då har vi fått byta plats.
Det som är skönt det är att jag älskar vatten av alla de slag och jag mår så bra utav att få vara på sjön då den är i flytande form. Faktiskt så kan jag bli så trött i båten ibland att jag kan somna. Där ljuger jag inte. Det är något som gör det sövande.
Nu återgår jag till inga måsten och lämnar bloggen för stunden...
Nu är vi samlade familjen "Häjkon Päjkon" idag kom svär- morsan och farsan ut med sin husvagn och vi fixade en tillfällig plats till dem i 14 dagar. Det är roligt att dom finns bredvid, dom är verkligen som en nära familj och minst lika galna som jag är.
"Här är Campus Termos"..
En stor ros till Peppe och hans familj som ville låna ut platsen till dem, det blir vi alla glada för. Ni ska ha ett jättetack, då slapp dom stå nere i "smeten" och trängas. Ni får väl komma ut och fika om ni vill.
Dagen har varit skön, solen visade att den finns och någon timme i solstolen blev det med en smaskig deckare av Håkan Nesser. Härute behöver man inte gå in i någon vägg, allt går i sin gilla gång. Absolut ingen anledning till oro eller stress.
Nu blir det Morden i Midsommer, det är min sommarmelodi. Fast jag undrar många gånger om det finns någon kvar i den byn att mörda..
En kvinna med många tankar och filosoferar ofta.
Humor står högt i kurs.
Att diskutera politik är för mej meditation.
Personlig utveckling är intressant. Varje dag möter jag nya utmaningar.
Gillar fotografering, släktforskning och musik.
e-post: [email protected]
Är de nya sjukreglerna för hårda? Ställningen just nu: 
