Ahhh, vilken sommar...
Kategori: Kultur
...väldigt längesedan jag skrev, känns det som. Nästan hela sommaren har yrt fram. Det mesta har varit trevligt. Ja trevligt, roligt, bra, skönt och givande. Som en månlandare har jag jordat mig, sakta gått ner och landat med alla stödben. Mina innersta bekymmer är bortblåsta och de som seglar upp igen är inte mitt ansvar.
Om jag är färdiglödd? Nej men vet riktningen, jag vet åt vilket håll jag ska gå.
Nu väljer jag bara glädjeämnen som gagnar mig, sedan är måsten något som jag med finemang och finess klarar. Flödet från tokerier, går in och jag kör en vända och ältar, inser att den skiten ska iväg och sen tillbaka till den plats det hör hemma. Jag tror inte längre att jag är någon utan förstår att jag blivit något.
Foton, foton, foton, i långa rader. Jag har nu valt ut de foton som jag gillar allra mest, jag har gjort en magkänslerond och försökt plocka ut det "du" kan tänkas gilla. Jag har en kontakt så kanske någon gång i höst kan jag få till en vernissage med mina bilder. Har lyckats sälja 5 bilder innan, vernissagen och det ser jag som ett bra tecken och ett prov på att fler än jag har samma "öga" som jag.
Sommaren bjöd även på en vecka i Skottland, då jag vistades i södra delen, i en by som heter Moffat. Den by som min Skotska klan grundade någon gång, men vi vet inte hur. Jag träffade min klan på en bankett i Moffat och under några dagar hade vi en trevlig sammankomst. En dag åkte vi till Stirling Castle, med full mundering av kiltar, gick med i ett tåg från toppen av Stirling och från slottet, vi leddes av 1000 säckpipeblåsare och 500 trumslagare. Alla olika klaner gick med i tåget med sina speciella klanmönster på kiltarna. Tåget gick ner för berget ner genom staden som var kantad av tusentals människor som vinkade och viftade med flaggor. Det var rena rama rysningen från början till slut. En obeskrivlig känsla som kommer att följa mig livet ut.
en dagsutflykt till Hadrian´s wall, muren som Romarna byggde upp i gränslandet mellan Skottland och England. Faktiskt var det intressant.De militäriska samhällena var organiserade.
Hadrian´s Wall
Jag besökte 700 års jubileet av Bannockburn, där man hade en jättesammankomst på det troliga slagfältet. http://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Bannockburn
Där samlades alla klaner i olika marknadstält och visade upp sina klaners historia. En familjefest där Skottar, turister och andra mindes historien om sin kamp. Kanske lite väl patriotiskt för min del, men ändå härligt att vara med idel trevligt folk, ingen svensk festivalfylla, inga visiteringar vid entren, inga kameraförbud och allt var lugnt.
Bannockburn, Skottland, Foto: M. Windhaber
Jag avslutade semestern och fick ett vikariat som samordnare på ett ungdomsboende i 4 veckor. Otroligt givande arbete, där jag har lärt mig en hel del nytt, hur turerna går mellan uppdragsgivare kontra utförare, eviga samtal och allt för att lösa saker på bästa sätt. Mycket pappersarbete, som jag alltid förr lagt åt sidan, så i arbetet tog jag en utmaning att skapa tålamod för att hålla på med det och det funkade. Att våga ta tag i delar där tålamod brister är en styrka och utmaning och jag är glad att jag antog utmaningen.
Första veckan i augusti åkte jag och sonen till Stockholm med två festivalpass nerpackade i väskan. Under tre nätter bodde vi på ett hotell i Stockholm, vandrade dagligen flera gånger till festivalområdet på Skeppsholmen och kollade musik och konst Många grupper hade jag aldrig hört talas om, men sonen hade det. En gemensam nämnare fanns det i det hela och det var att Neil Young spelade på Söndagen och det var väl egentligen resans syfte. Så fortfarande efter en tid är jag eurforisk över konserten, och har äntligen fått se Mr. Young and Crazy Horse, den stora drömmen är upfylld. Det var så jävla bra!
Neil Young, Skeppsholmen Stockholm 2014, Foto: M.J.
Efter Skeppsholmsfestivalen, Neil Young & Crazy Horse så funderar jag om det är någon mer konsert som jag vill se, men ingen som pockar på. Jag tror jag fått min dos av favoriter. Klart jag gärna ser Neil Young igen om tillfälle ges. Nu har jag börjat mitt andra vikariat och det är bra, och hoppas det leder till mer jobb.
Valtider och jag kommer på att jag stör mig på att det ifrån alla partier lyser affischer på personer, alltså personvalskampanjer. Detta är från alla partier. Jag saknar dom gamla affischerna med budskap och fria från porträttbilder. Jag röstar på ett parti och inte en specifik person. I så fall röstar jag på den som är minst konflikträdd och för fram åsikter utan att sitta i knä på något annat parti, knähundar och medlöpare får inte pris av mig.
Jo vars jag börjar känna mig medelålders och in har klivit in i ett harmoniskt lugn. Söker fortfarande och hittar. Börjar så smått avveckla måsten för att endast ägna min framtid åt saker som ger mig något, som tillför glädje och liv. Att komma in i ett arbete som ger mig kunskap och tillfredställelse resten av mina år som yrkesarbetare, innan pension (13 år kvar), det känns lagom. Yngsta fyller 18 år och är myndig. Det är min tid nu.
Om fyra år så är jag inte aktiv inom det politiska, då har jag lämnat över det till de som kan det bättre. Jag kommer att vara egoistisk och gynna mig själv, och göra det som jag längtat efter. Upptäcka saker som jag inte visste att jag saknat. Dags för mig att gå ut på luffen, eller rymma inom rimliga gränser.
Moffat, Skottland, Foto: M.Windhaber
