Mia Jäverlings Blogg

Då jag inte har skrivit varje dag så kan jag väl tala om att inläggen kommer inte att komma i turordning. Nu kanske det främst blir att jag lägger ut bilder. I alla fall så kom jag och M till Moffat den 11 augusti. Alltså detta underbara ställe låg mellan Moffat och Selkirk i södra Skottland. Det är ett slags naturskyddsområde som underhålls av  the National Trust for Scotland. Dalen blev "utkarvad" under den senaste istiden, så det är innan jag var född, jag tror att uppe på höjden finns en mindre sjö some heter Loch Skene, fallet ska vara 300 feet hogt, och hur många meter det är har jag ju ingen aning om, fast mäktigt var det.

Jag och M var ganska trötta när vi gav oss av, men vi var ju tvugna att röra på oss. Efter Moffat så hamnade vi på en sådan smal och slingrig väg. Den var lite smådryg att köra på. Men så fort vi kom fram till Gray Mare så hade tröttheten släppt och vi hade glömt att vägen var dålig.

 

 

"Vääääääälkommen" sa inte denna get. Men han gallskrek i alla fall. Jag tror att det var så för att några turister satt och åt smörgåsar och drack te eller kaffe en bit därifrån. När dom hade fikat klart och åkt därifrån då blev getabocken tyst och drog sej mot deras fikaplats.

 

 

Underbart natursceneri. För att citera min resekamrat M så säger jag som henne. "Som sammet för öga och själ..." det stämmer för låglandet är verkligen som sammet när jag jämför det med höglandet, som nästan var alldeles för variationsrikt ibland.

 

 

Egentligen så kan inte bilden berätta om hur helheten egentligen ser ut. Verkligheten är mycket mer otrolig.

 

 

 

 

 

 

 

Ja inte ett enda inlägg blev det från Skottland. Som sagt Wi-fi eller vad dom kallar det funkade en enda dag på 3 dagen av min vistelse i Skottland. Och i rummen så funkade knappt internet på telefon. Det är ganska konstigt, att man kan skicka folk i rymdraket till månen...1969, men att få ett fungerande internet och telefoni samt ett som är samma pris  som i Sverige verkar omöjligt. Jag var ute i 10 dagar och letade ett sådant där usb med 24 timmars internet, men hittade det ingenstans i Skottland och det flesta visste inte vad jag menade. I min stad kan man köpa ett sådant på Ica.

Jag skulle ju ha bloggat om Skottlandsresan, så här sitter jag nu med ca 1000 foton och en massa historier och berättelser. Hur skrävlade och skröt jag inte i planet på väg till Edinburg för det trevliga golfparet som jag satt bredvid. Gå in på min blogg och läs, jag kommer att försöka att skriva varje dag. Nu tror väl dom att jag är vilse i vildmarken i Invergarry eller har blivit uppäten av knott. "Hej här är jag!" Hoppas ni hade en bra golfsemester:)

 

Som sagt, jag flög på torsdagen den 2 augusti vid middagstid till Edinburgh, för att möta upp några vänner. Resan gick bra och vädret var skapligt vid landning. Faktiskt så var det så vackert när flyget svängde in över Edinburgh så jag fick tårar i ögonen, och jag kände en slags kärlek. Faktisk så fick jag en positiv feeling.

 

 

 

Så underbart vackert att se bron vid Queensferry, fast det visste jag inte då. Jag var på väg mot en dröm, min egen dröm. Resan och drömmen jag byggt för min egen skull.

På flygplatsen så foljde jag med paret jag suttit bredvid ni vet golfarna så jag hamnade vid rätt band för att få tag på mitt bagage. Vi sade hejdå och önskade varandra en fin tripp. Min packning vägde jäkligt mycket, jag hade med mitt Rusta tält, min gummimadrass, och makens mycket dyra sovsäck. Ja det kunde ju bli tal om tältning ifall vi hade otur att inte få Bed & Breakfast. Tältet var en reservlösning. Jag hade inte gjort alla hotellbokningar då jag inte riktigt visste hur vi skulle köra och hur lång tid det skulle ta på dom slingriga, smala vägarna, och dessutom på motsatta sidan vägen.

 

Jag skulle i alla fall ta Air link bussen in till stan, och den var lätt att hitta, den stod utanför entren så den var lätt att hitta med min tunga packning. Innan jag kom till bussen så träffade jag naturligvis på två män i Kilt, och det var ju det jag önskade.

 

 

Dessa herrar ställde upp på posering utan att tveka, några dagar senare när jag köpte programblad till Military Tattoo såg jag att herrn till höger ingick i en av grupperna som uppträdde. Så redan på flygplatsen såg jag min första "kändis". Faktiskt så träffade jag killen till vänster dagen efter i Edinburgh, då stod han som en Välkomst Skotte på hotel Balmoral, jag hälsade snällt, fast han mindes inte mej. Även fast Edinburgh är en halvmiljonstad och var packat med festivalbesokare så var det flera personer som jag träffade på flera gånger under mina 3 dagar i staden. Kändes lite underligt.

Ja bussen in till Edinburg gick bra, jag träffade och satt och pratade med en ung Spanjorska som bodde och jobbade i Edinburgh, det var ett trevligt samtal. När jag kom in i staden häpnade jag när Edinburgh Castle tonade upp i sin stora skepnad. Det var övermäktigt häftigt. Fick ett riktigt adrenalintillslag vill jag lova. Ut ur bussen och jag fick tag på en taxi, när taxichauffören tog tag i resväskan så tittade han på mej och förklarade att den var väldigt tung. "Yes, sa jag och skojade att jag hade min man med mig, det var hans sista resa"... Chauffören skrattade gott åt detta. Sedan blev det ett stående skämt under resans gång, på hotellen och i taxibilar.

Han tog mej till hotel Caravel, som jag faktiskt inte har något foto på. Varför undrar ni kanske? Nej det var inte så mycket att fota. Inredningen var i rosa och vinrött och i rummet fanns tre järnsängar så jag fick feelingen av Guldlock eller Gullock, den där sagan med den lilla flickan som åt upp björnarnas gröt.

Rummet var hemskt, det luktade mögel, strumporna blev skitiga av mattan och bäddningen var sådan man hade på 60 talet med en tjock gammal ullfilt och överlakan. Det hotellet får en överkörd ekorre på min rankinglista.

Mina resekamrater hade inte kommit och jag var hungrig och sugen att se staden, så jag tog med mig kameran och vandrade ut i flera timmar.

 

 

Festen var i full gång och det fanns stånd och gatumusikanter i varje hörn. Många duktiga musiker hörde jag. Det spelades säckpipa med rockarrangemang och det spelades på såg, Ja det var bara att ta för sig. Jag köpte grillade köttfärsbiffar i ett stånd och dom var fantastiskt goda. Dom satt precis där dom skulle.

 

 

 

 

Jodå, Yoda var också där. Jag gick i flera timmar och bara njöt, sedan gick jag tillbaka till mitt rum där nu en av gänget hade kommit på plats. Det var kväll för mig, och jag kände inte att jag orkade särskilt mycket mer. Första dagen i Edinburgh hade varit givande. I min päm med bokningar hade jag gjort en lista över ställen som jag ville se i stan och jag började bocka av. Jag hade skrivit upp 21 olika ställen att se, och jag har hunnit se ca 12 av platserna under mina dagar. Bra jobbat Mia...

 

 

Vy från staden mot Artur´s seat, i ena ändan av The Royal Mile.

 

I morgon bitti klockan 05.18 bär det av till Arlanda, mot Skottland. Vilken härlig känsla att få göra en drömresa, som säkert är full av utmaningar och beslut och kompromisser oss 3 tjejer emellan. Jag har tittat på prognoser för vädret, och det ser väl inte alldeles ljust ut, men det kvittar. Efter sommaren i Dalarna då är jag van med de värsta vädret. Klart att det inte hade gjort mycket om solen kunde hitta fram någongång, ja det kan jag i alla fall önska.

 

För mig är Skottland, ett drömland, fyllt av mystik och romatik. Nu är ju inte jag någon romantisk person, men ändå. Naturen, det jag sett på tv och foton är ju bara så underbar och hoppas att jag får många fina minnesvärda bilder under resan. Jag skulle kunna tänka mej att ha en stuga där, den dagen jag fick pension, om jag hade pengar då förstås.

 

Vi tre som åker, sammanstrålar i Edinburgh, på vårt hotell, två av oss anländer på torsdag den andra och en dam anländer den 4:e och flyger från Österike. Kul att ses på ett hotell i ett annat land än Sverige. Vissa saker kommer vi att göra tillsammans, andra saker gör vi inviduellt. Jag själv eller om någon vill haka på kommer fullständigt plöja sevärdheter i Edinburgh, jag har en hel lista och jag vet att jag kommer inte ensa att hinna med hälften. Men jag prickar av och spar listan tills nästa vända som jag ska försöka göra så snart som möjligt.

 

Jag har en känsla att Skottland kommer att bli mitt andralands val. Kanske har levt där innan,det känns som om ja  har en sådan "ruskig" koppling till kulturen och det keltiska. Jag hoppas att jag får prova på att spela säckpipa, det är en gammal dröm jag haft. Ja visst är det konstiga drömmar, men ändå ganska realistisk i alla fall.

 

Det har varit bestyr med packningen, jag har packat om ett otal gånger. Det är stövlar, regnkläder, tält, sovsäck och gummimadrass som ska med, och de sakerna är inte helt viktlösa. Om sanningen ska fram så har jag fått packa ner mycket mindre kläder än jag tänkt från början. Men det funkar, jag har klarat 23 kilos gränsen, och i handbagaget har jag mina kameror och objektiv. Är grymt sugen att fota ett nytt land, nya vyer och få nya intryck.

 

Nästa resa är nästan planerad, och den blir tillsammans med familjen, för jag tror att jag kommer att vilja visa dom Skottland. Och jag antar också att de vill se landet, som är fullt med magi och skönhet.