Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Härdsmälta...

Kategori: Ilska / frustration

Jag funderar över mycket, just nu så har väl kärnkraftverkens haveri i Japan oroat mig. Jag har alltid varit emot kärnkraft och känner ett ännu större motstånd sedan Tjernobylkatastrofen för 25 år sedan som verkligen satte skräck i mej. Nu då, så kommer nyheter om kärnkraftskatastrofen flera gånger om dagen, med olika uppgifter. Konstateras kan att det är allvarligt. Men hur allvarligt är det egentligen, det är det ingen som egentligen talar om.
Jag skulle vilja ha svar på, om det inte går att stoppa utsläppet om det inte går att få hejd på strålningen, ja vad händer då med världen. Eller att en ny stor jordbävning startar och förvärrar läget. Går det egentligen att få de havererade kärnkraftverken något säkrare. Ingen information om "om" konsekvenser presenteras.
Vad har vårt samhällsengagemang och de kritiska rösterna tagit vägen, när kärnkraftsolyckan i Harrisburg var då ställde sig komikern och humanisten Tage Danielsson upp och hade dråpligt bra  monolog om sannolikheten. Idag ställer sig ingen upp och har någon monolog, vi har små dialoger med varandra om våran oro. Andra skärmar av, precis som vi gör när regeringen rustar ner försäkringssystemet. Då reagerar handikappföreningen med 12 personer medan vi andra har fullt upp i livet. Märkligt.





Kärnkraftverk byggda på jordbävningsområden, är ju idiotiskt. Det finns ett tal som heter 100, men för den skull så har jag förstått att ingenting är att lita på till 100%, ingenting i hela världen. Inte ens brännvin går att få 100%- ig, det stannar på 96%. Hur kan man säja att ett kärnkraftverk i ett jordbävningsdrabbat land är byggt för att klara en jordbävning. Inte ens om jag hade en huvudkolapps så skulle jag köpa det. Borde inte de resterande kraftverken som ligger på sådana områden finnas i tankarna, eller ska det bara negligeras.

Inte heller konstigt att jag i dessa dagar börjar att tänka på den gamle Nostradamus som för 500 år sedan skrev sina profetsior om framtiden. Några som tydligen har slagit in, har ingen riktig koll på dessa profetsior. Hans domedagsprofetsia handlar i alla fall om den 21 december 2012, då är det slut. Sitter vi då släkt och familj, samlad för ett farväl medan strålningen från de havererade kärnkraftverken har nått oss alla på jorden. Ibland kan man fundera.

Istället för att sitta här som en domedagsprofet så vill jag ha fakta, inte bara höra olika uppgifter som varierar från dag till dag, med uppgifter om att någon felsägning hade sagts om antal miljoner gånger strålningen var förhöjd. Utan klara besked, om vad som verkligen pågår. Det har varje kvinna och man på jorden rätt att få veta.
Sannolikheten att jordbävningar skulle upphöra är osannolikt.

Är det någon mer än jag som är bekymrad ?

Som ett paket på posten...

Kategori: Allmänt

I fredags så kom ett stort och hårt paket i min brevlåda. Det är inte ofta jag får paket av den kalibern, med handtextad adress, från en privatperson. Men vem vill ge mej paket en vanlig fredag i mars. Vem gör något sådant nu förtiden? Spänningen kom ju upp på topp, sprang in på den isiga gången med risk för båd benbrott och lårbensbrott.
Paketet hade skickats av en nyfunnen härlig vän, en klasskompis som jag har en speciell känsla och fått en otrolig kontakt med. Tack snälla du, det betyder oerhört mycket att få denna bok av dej. Samtidigt så blir jag fantastiskt blyg och nästan generad att någon vill ge mej någonting.

Jag är klart jätteglad över att ha dej som vän och över boken, i den fanns mycket fina tips och bilder, sådana interiörbilder som jag älskar. I helgen satt jag ute på min nystukade altan, läste boken och bara trivdes. Faktiskt så fick jag sådan inspiration så den beiga soffklädseln åkte av, och på den vita klädseln. Den köpte jag i höstas och har verkligen kämpat för att inte sätta på den på sofforna nu i vinter, för husrsomhelst så är inte altanen fullisolerad, och dropp från plasttaket kommer då det bildas kondens.

Nu är det vår på min altan, i helgen när solen sken, och utan extern värmekälla så var det 25 grader. Nu kommer en härlig tid, hoppas min klasskompis kommer på fika någongång så vi kan sitta i lugn och ro och bara filosofera...


                "Ljust & Lantligt " heter boken som jag fick....

Tack snälla du för att du finns, det betyder mycket....




Jag lägger även ut några foton på hur min härliga altan blev med ny soffärg...









Innan var det beige klädsel, det är inte fy skam det heller, fast skoj med vitt:D


Rätt riktning...

Kategori: Funderingar

Nej, jag vinner inga poäng genom att vara fördomsfull eller ha fördommar. Jag får inte något tiilbaka om jag slår folk på käften, är hotfull och tror att jag kan förmedla ett budskap genom den kanalen. Alldeles omöjligt och jag vinner ingenting, snarare ett rykte om att jag är en skitstövel. Ingen är heller rädd för mig utan tar bara avstånd ifrån mig, de vill inte ha med mig att göra, de vill inte prata med mig, en arbetsgivare vill inte ge mig ett jobb oavsett hur duktig jag är i min yrkesroll. Ryktet har nått ikapp mig och jag står bara ensam kvar i min egoism.

Att förändra det som finns runtomkring kan jag inte göra om jag inte ens kan se att jag måste förändra mig själv. Det är så och då spelar det ingen roll vad jag själv anser och tycker. För jag kan aldrig påverka andra vad de ska anse och tycka om mig, det är deras eget beslut som de formar utifrån den person jag är. Det är drygt att inte vara omtyckt.De finns de som är utstötta för att andra stämplar, men det är en helt annan sak. Att bli illa omtyckt för den person man är utåt, då man viker från gängse normer, då man skadar andra och är fördomsfull, elak , det är illa.

Idag finns det så många som inte kan hantera sina handlingar, det största problemet är att det inte ens har en aning om att de är ett problem för sig själv. Trots ensamhet och ett bistert hat så vill det inte finnas något som talar om att villovägen är förödande. De som får en upplevelse eller kan ta åt sig av kritik och antingen själv eller med andra medel kan ta sig ur den negativa spiral som de faller i. De kan få upp ögonen att ett beteende av ett illa slag kan tära sönder för de själv och för de närmsta i familjen. Hat och bitterhet, dåliga val i livet har sin bakgrund. Jag förstår att en del faller in i detta, de tror att de har vänner, men de vänner som finns är oftast likasinnade, de har samma uppväxt och samma uppfattning.

At stå år ut och år in, stampa på samma plattform, bara vinna poäng i den inre kretsen ger inga meriter för livet. Det ger bara ingenting. Tänk att sedan hatas av andra och en själv, för det som har funnit med är ingen lek. Alla vill på något sätt bekräftas eller bli omtyckta, olyckligt är när den personen inte kan se det, sorgligt.

Det var några tankar, som dök upp och som finns med i mitt liv. Dagligen så möter jag personer som är fördomsfulla och rent av elaka, och jag känner att nu på slutet har jag gått in i en isolering för att fundera på hur det ser ut runtomkring mej. Jag ser ett samhälle som störtar, där man ser om i sitt eget hur, inte visar respekt och ödmjukhet till sina medmänniskor. Nu menar jag inte att alla har den attityden, nej långtifrån, jag menar att jag fokuserar in mig på att få vila upp mig och slippa de här. Samtidigt så har jag en stor sorg att folk fått fara så illa i sin bandom, uppväxt och i sitt liv. Att få slåss för sin överlevnad och tagit till sig de negativa beteenden som borde lämnats. men utan kunskap så fungerar det inte.
I min egen process med att kunna se mig själv och andra så har jag fått se så mycket illavarslande och egoistiskt byggda på förbannade lögner. Mycket idag styrs av lögner, det kan vara stora och små.

Jag menar att jag ställer inte upp att vara med i ett tåg där man ska sparka och slå på folk, klassa ut, förnedra. Nej mina val finns inte där och ingen kan tvinga mig att vara hatisk. Hat och ilska stjäl en otrolig energi av den enskilda och den förgör. I den resan finns inga som helst sidovinster eller bonusar.

Jag har trots mina trots, aldrig skadat personer med hugg och slag, jag har nog skadat andra genom att inte leva så som jag skulle göra. Mina oförätter håller jag på att arbetar med varje dag, har så gjort under många år och jag blir aldrig komplett. Fast jag har kommit en god bit på väg och förstår hur mitt förhållningssätt till andra bör vara och skolan utvecklar mig till den fina person som jag skulle ha blivit om inte alla om funnits. Jag ser så mycket genom att få gå in i mej själv och rannsaka varje smula, att bit för bit bygga upp min tillit till mig själv och andra är en av de häftigaste resor jag gjort. För att inte tala om vad mycket positivt som händer, jag fattar ibland ingenting men med tacksamhet tar jag emot och gläds över allt, även de mest triviala saker kan få en guldkant.

Hur förvånad blir man när man som 50 plussare plötsligt blir attraktiv, arbetsgivare ringer och vill att jag ska jobba, utan att jag sökt jobbet. Det är något jag aldrig upplevt. Jag vet att jag är duktig på att arbeta, och jag vet att jag skaffar mig all den kunskap jag behöver för att kunna ta ett jobb. jag vet att jag är någon att räkna med. Och allt faktiskt händer om jag bara vill. Samtidigt måste jag bekräfta att jag kan och att jag har kunskap och meriter för att gå vidare och ta i tu med det som livet kräver. Att få serverat denna enkla lösning, och att jag tagit till mig den är så bra för mig själv och alla runtomkring. Att vara i harmoni med de som finns runt är faktiskt en bra känsla.

Att vara en bra person och fungera med andra betyder inte att jag jamsar med och inte står för mina åsikter. Nej så är det inte, att kämpa för humanismen är ändå det som vi alla borde ägna oss åt. Kivas om skit och anamma destruktiva mål hamnar på soptippen. För i det finns inget självförverkligande.

Under min utbildning, jag är inne på andra terminen i Behandlingsarbete, har jag haft en hel del "wow- och aha- upplevelser" allt faller på plats. Så mycket som jag lärt mig sedan augusti 2010 har jag nog aldrig lärt mig. Det har varit otroligt viktigt. Att jobba i 12 stegs programmet som är ett livsprogram, inte endast för drogberoende, och denna skola, har gett ett lyft. Och att mötas av det flödet som det genererar är obeskrivligt. Man behöver inte vara religös för att förstå saker och ting, vågar man spela på den lilla tråd som faktiskt finns inom en, då händer skaker. Snart så lovar jag er att jag spelar på alla strängar. Jag är på väg mot ett mål, vilket också ger den sociala färdighet som jag vill uppnå. Jag gör det för jag vill, inte för att det krävs.