Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Visst är jag duktig...

Kategori: Miljö

Jag är duktig, jag kan, jag vet en hel del. Men i min egoism och enfald måste jag även erkänna att det är en hel del, ofantligt mycket som jag inte har lärt mig ännu. Så länge jag har en vetskap om det så finns så stora hopp om att jag utvecklas till en person som jag vill leva med. Att jag vet det så ser jag mycket tydligare vad jag verkligen behöver jobba med. Att hitta en balans i det hela är ett av de hantverk som är bland det svåraste. Att kunna säga saker på rätt sätt. Jag tål kritik ganska bra, och jag är inte alls oresonlig när det gäller förändring. Jag tycker att det är nyttigt att få kritik för det ger mig en bra grogrund i arbetet med mig själv. Konstruktiv kritik är nyttigt. Många har svårt att ta en sådan, flera blir oerhört sårade och de tror att jag vill vara elak. Det är inte bara jag som behöver jobba med mig själv, det är så många fler.

Rollspelet blir så mycket tydligare för mig, när jag studerar in andra personer. Jag tycker att det är mycket spännande att vara med i situationer och analysera människors beteende, hur de reagerar, hur de spelar ut sin vilja, hur de slåss för sin rätt att just deras sak skall tas. Alltid tar någon över skådespelet, det kan finnas en ledare eller flera som tar för sig hela kakan, de som styr och släpper sällan fram de andras åsikter eller ideligen avbryter. Jag är inte längre ledaren, jag är inte den som längre hävdar min rätt eller slåss för att få min egen vilja fram, nu har andra aktörer stigit fram och jag kan erkänna att jag är lite rädd att det finns andra som är lika dominanta som jag var, samtidigt speglar det och jag ser hur jag spelade min roll innan jag gick in i min förändring mot vad jag ser en mer flexibel och solidarisk person. Jag ser mig själv i den personen jag förr var.
Kanske är jag ingen resurs i rollspelet efter som jag är så överlycklig att få sitta vid sidan och se teatern, jag blir på något sätt stum, jag småler åt situationen, jag försöker lägga in något i en scen, men blir inte hörd, man tittar på mig, vänder sig tillbaka och fortsätter diskutera där de var. Jag är otroligt lycklig att få vara delaktig i denna process och hade detta varit för 5 år sedan hade jag slagit näven i bordet och sagt att det får vara nog, men nu blir jag stimulerad av att se hur personer griper efter uppmärksamhet, vill få sin vilja igenom, ger arga blickar och inte kan stanna upp i det hela och ser vad som händer. I detta rollspel pågår en process, några har redan greppat vad den handlar om.

Sådan här spel finns ute i vår vardag, arbetsplats, i vår förening, i föräldrargrupper, varje dag året om, överallt. Människor måste lära sig från grunden att samarbeta, det är inget vi har med oss ifrån födseln i våra gener. Det känns som att för liten del av hjärnan används för att hitta lösningar. Genom att få fundera, hitta vägar, bolla förslag så leder det oss fram, vi måste lära oss att förvalta andras resurser och kunskap, kunna kritisera och berömma, ta ett nederlag med sans och ro för att sedan bygga upp en bättre och kraftigare lösning. Allt måste få sin tid, det är inte alltid att bara den enes ide´är patetenterad, utan andra måste få komma fram annars blir pannkakan inte gräddad, och smeten surnar efter ett tag.

Mycket nyttigt lär jag mig som skolflicka, snart ska jag gå ur min analyseringsslummer och ta steget fram, visa att jag är en som dels äger kunskap men som även törstar efter ny kunskap och stimulering. En god och bra diskussion med en ordning, att kunna lyssna på de andra är en av huvudingredienserna för mig. Viljan att vara en i en bland många, visa hänsyn och glömma personliga åsikter om någon är ett konststycke. När alla nåt dit, då har vi kommit oerhört långt.

En sak till som vi människor är ganska dåliga på är att erkänna att andra kan sitta en oerhörd talang eller kunskap, en del känner avund eller blir ledsna för att andra äger mer än en själv, medan den som äger kunskapen bara är lycklig över det. Vilket får den andra att känna sig liten och att inte vara nåt. Problemet ligger inte hos den som äger kunskapen, utan hos den andre. Kunskapspersonen har valt att lära sig just detta utan någon tanke på sin omgivning. Det stora problemet finns hos den som inte har kunskapen eller vet i vilken riktning hon/ han ska gå. Jag äger mina problem, och du äger dina, hur vi ska förvalta dem eller göra oss av med dem är upp till oss , om vi vill.   


Hej...

Kategori: Miljö

Då tiden inte riktigt räcker till för bloggen så vill jag ändå tala om att just nu är det ett intensivt skolarbete. Nu denna vecka vistas jag på Brunnsviks Folkhögskola med början 8.30 och är hemma vid ca 21.00. Dessemellan så har jag hemstudier. Ja det kostar på att ligga på topp. Jag lär mej otroligt mycket och är ganska fokuserad på detta. I helgen ska jag ta en rejäl sovmorgon...
Jag lägger in ett par kort som jag tog på skolan, hösten lyser med sin färgprakt. Njaa, jag är ingen höstmänniska, fast jag måste faktiskt erkänna att det kan vara vackert...




Känner mej avslappnat cool...

Kategori: Miljö

Ibland kan jag känna mej ledsen, fast jag är egentligen inte ledsen på riktigt, utan på något vis går jag in i mej själv och funderar ganska kraftigt. På något vis så hjälper det att få sitta i avskildhet och grunna på frågor som samlas, får tänka och vända, vrida fram och tillbaka på svaren. Att få bolla med mej själv har blivit ett måste i en tillvaro som ibland känns alldeles för stressig. Det sköna är att jag har hittat den rätta medicinen just för mej när livet och tempot går upp på högvarv. Att då hitta en plats i den tystnaden som faktiskt ibland kan finnas hemma hos mej. Jag har skapat ett rum med en atmosfär som går hem hos alla som kommer in i det. En altan som andas lugn, sinnesro, sommarstuga, en plats som inte känns som en del av huset, fast den är ju det.
Efter att ha gjort middag, diskat och plockat iordning, så går jag ut där och sätter mej i den sköna soffan och bekräftar att jag får sitta. Jag och min Micke brukar sitta här på kvällarna och bara vara tysta, inte som ett tvång utan vi har den känslan båda två. Ibland säjs något, och vi svarar. Men oftast så är det njutbart tyst. En tystnad i samförstånd, en sådan tystnad som kan uppstå när man känner varandra utan och innan. Där vi inte behöver förmedla ord med munnen utan vi kan bara sitta och tänka och vi vet.

Det är en upplevelseresa att få lära känna en annan person så mycket att samförståndet finns där. Ganska svårt att förklara fast säkert fattar ni det. Levande ljus och ljudet från gasolkaminen, en skön soffa och en härlig miljö kan rädda mycket inombords, det har jag förstått och otroligt nöjd med att mina planer sedan länge blev ett resultat över förväntan. Jag har redan suttit därute många kvällar och haft det bra. Jag sitter där på dagarna när jag "pluggar". Att sitta ute på min nyrenoverade altan, med ljusen tända, fundera på det som sker utanför är helt sanslöst bra för mej.

För första gången på länge så var det ett tv program jag ville se, det var partiledardebatten med Lars Ohly. Jag tycker att han skötte sej bra. Han hade ett bra lugn, svarade suveränt på frågorna. Sedan dök tanken upp, att va skönt att ha en partiledare som inger en sådan harmoni. Jag tackade min gud att vi inte hade Maud Olofsson som partiledare. Tänk att höra henne med sitt Piff och Puff ettriga chatter, högljutt i det närmsta falsett och någon dum slutknorr. Vi borde vara tacksamma att hon aldrig blev vänsterpartist.Hon kan hålla sig högt i det blå och jag är inte grön av avund för att Centern måste dras med henne. Men så tänker jag att hon kanske är omtyckt på Stureplan. Jag vet inte. Jag vill varken till Stureplan eller ha centerpartiet. Haderian federley.

Mmm, under partiledardebatten kom det in en bra fråga ifrån en sjuksköterska. Hon hade arbetat inom den offentliga sektorn i många år. Nu hade hon bytt till ett privat företag. Nu hade hon bättre inflytande än vad hon någonsin haft på det förra jobbet i den offentliga sektorn. Tyvärr, ja fy säjer jag som socialist, det är just så vi inte vill ha det. Det har knakat snett och det är en dålig "reklam" att det gemensamma ska hamna där. Bara tillsammans kan vi göra något åt det. Jag har ju en patentlösning på hur det ska gå till, en idé som tyvärr fått legat alldeles för länge i lådan. Och i den ide´n handlar det heller inte om några större kostnader. Utan tillsammans som arbetstagare och organistation löser det tillsammans med en morot i bakfickan och i slutändan så gynnar den alla. Till slut kan alla välja den offentliga eller privata, med samma service. Hoppas att jag kan få tid att få fram alla möjligheter med den. Jag tror på den och jag har fler som ser den vara en helt otrolig ide´.

I morgon ringer klockan igen, då är det åter dags för en studiedag. Jag jobbar med ett fördjupningsarbete med en pedagog, som heter Dewey. Jag tror han stavar så, om inte så har jag stavat fel. Jag tycker att det är kul att studera igen. Jag trivs verkligen. Vecka 37 då blir det en helvecka nere på Brunnsviks Folkhögskola igen, dagarna är långa, men jag ser fram emot den och längtar till de andra klasskompisarna som är där varje dag.

Dags för tanten, kvinnan, gumman att dra sej mot bädden. En skön säng efter en skön dag följs av en blodtrycks och betablockerare dröm. Vansinniga drömmar som jag aldrig minns. Inatt var jag i en kyrka och det var medeltiden...Vad säjer det?  Kanske att när fan blir gammal så blir hon religiös.

Jag avslutar med att lägga in ett relaxcollage som jag tog ikväll, precis innan mörkret kom till oss. Inne på altanen satt han mannen med plånboken och mannen i mitt liv och filosoferade. Jag tänker också på hur jag började inlägget, att jag kände mej ledsen, fastän inte. Ja förstår att det är för jag är tacksam över det jag har. Så är det.



Knäck i öronen...

Kategori: Miljö

En sak har jag i alla fall begripit och det är att ju äldre jag blir desto mer ljudkänslig blir jag. Idag så låter det baske mej överallt, ljud strömmar in i öronen med en aldrig sinande ström. Hela tiden så kommer nya ljud. Allt låter på det ena eller andra viset. De naturliga ljuden kanske också blir högre, eftersom skatan måste överösta de onaturliga ljuden som finns omkring oss, då måste troligen djuren öka sitt decibell på sitt läte. I framtiden så är öronproppar dygnet runt en del av tillvaron. Så länge det finns olja som blir till bensin så slutar aldrig ljuden eller oljuden.

Vad är en naturupplevelse idag, en runda ut i skogen och i fjärran låter en motorsåg, en riksväg. En kväll på altanen då hör jag grannens skvalradio, grannarnas olika modeller på åkgräsklippare, motorgräsklippare, eltrimmer och bensintrimmer, häcksaxar. Idag tvättar inte folk bilarna med hink och svamp, nej en dånande högtryckstvätt fräser ut sitt vrede. Maskiner att ta bort näshår med, batteri då förvisso, rakapparater av olika surrnivåer. Rätt som det är flyger en flygmaskin uppe i luften samtidigt som Hemglassbilen kommer körandes på uppfarten med sin glada jingel.

Ått sitta vid en stilla sommarsjö är i det närmsta omöjligt, motorer, v8:or, får jag syn på en segelbåt kommer jag nästan i chocktillstånd. Öronproppar säljer som aldrig förr, en bra marknad för dessa företag. Nu är dessa inte bara ett skydd i tunga industrier utan även till vardags. Går man på en rockkonsert så betalar man för en biljett, sedan pluggar man in ljuddämpare i öronen för att inte bli döv. Man vill ju egentligen inte bli döv, men ändå utsätter man sej själv för ljudkaos, kakafonier, decibeller och illvrål, medan fåglarna sjunger högre och högre för varje år.

Souroundljud eller va fan det heter ska det vara på tv filmerna, man håller på att skita på sej ibland av rädsla när det dånar till mellan väggarna. Hur är det, gråter vi högre för att någon ska höra att vi är ledsna?
Äh, hon har väl blitt gammal och gnällig. Klart jag har, ibland så skulle jag verkligen vilja stänga av allt ljud. Tänk att en dag få uppleva bara naturliga ljud runtomkring sej, inget annat. Ingen någonsin kommer nog att få en uppleva en sådan dag någon gång.

Är det konstigt att var och varannan äldre är bullerskadad, hur kommer det bli i framtiden, blir bullerskadan den stora folksjukdomen? Jag tror det. Nu börjar grannarnas två hundar att tvärskälla, åt min andra grannes två hundar. Fyra skällande hundar och fåglarna når inte fram.
Jag önskar mej en ljudfri dag, utan öronproppar.


Renovering...

Kategori: Miljö

Jag gillar att greja och hålla på, att måla och dona. Ibland när jag verkligen känner för det då är det roligt. Jag, eller kanske vi har pratat om att göra om lite på utealtanen. Mest jag, för Micke kvittar det, det är bra som det är. Men efter att ha haft altanen som en slags sjöbod. Den har sett ut som en sådan så ville jag fixa om den så man kunde sitta och ha det skönt, läsa en bok, och bara relaxa. Sakta har jag plockat ner attiraljer, molijoxer och mojänger, sålt iväg prylar på Blocket. Och nu har jag ca 10 flyttkartonger till en Loppis. Faktiskt så har det varit mysigt innan på altanen, men efter 10 år har jag tröttnat.
Funderingarna kom vad jag skulle välja för möbler, de vi hade satt inte min långe man skönt i, han ville också ha en soffa eller något. Kollade lite på utemöbler, funderade ett tag på fuskrottingen men insåg snart att det var svindyrt, rappligt, och att alla ryggar var låga. Vi skulle inte sitta så skönt för 10.000 kronor. Det var mest "flådigt". Då kom jag på den geniala idén att helt enkelt köpa soffor. Jag gick in på Blocket och hittade Ikea:s Ektorpsoffor 3+ 2+1 + puff för 5000 kr i Falun, slängde mej på telefonen och köpte det. Nu så står det här och har varit ute och provlegat och blundat och den fyller alla mina krav.



Trädgårds möbeln ovan sålde jag på Blocket. Kolla på den gamla "trötta" furubyrån till vänster, den donade jag upp med lite färg, kopior på gamla släkt fotografier och lite parkettlack. Ska köpa några fina beslag i morgon.



Här är nu sofforna. I morgon ska jag börja att måla väggarna vita, jag ska också ut och kolla om jag kan fynda en altanmatta i svart. De ser ut som nålfiltsmattor. Under den ska jag lägga lite förhydringspapp (tror jag det heter) så att det inte drar upp genom golvspringorna, taket skall kläs i panel som jag ska måla vitt. Den gamla brudkistan som står där försökte jag sälja på blocket förra våren. Inte kotte ringde, ingen vill väl ha en kista, förr eller senare är man ju ändå tvungen att köpa en...Den ska jag i alla fall ha kvar nu, men målar den svart.




Det här blir nog helt perfekt, när det blir klar. för att ha en matplats ha jag tagit fram mitt gamla slagbord som är över hundra år. Jag vet att det är det bord som stod i huset på Krokholmen, (knatten), det hus som Johan Martin (amerikafararen ni vet) och Elisabeth Ottilia bodde i. Det blir roligt att få använda det igen. Konstigt är att Johan Martin finns med som en röd tråd i mitt liv...Kurra gömma mannen. Men snart så...



Ja ni kan skymta slagbordet under den gula texten på bilden, i bakgrunden står loppisprylarna. Det blir bra när det är klart.

Här under har jag fler saker till försäljning...

   

Åror utan båt, dessa hade jag som gardinstänger innan, nu borde de få känna på vatten.



Gamla burkar, har fler också. Här står dom ju på Martin och Elisabets slagbord från krokholmen...




...åh många kallstarter blir det...

Kategori: Miljö

Kylan kommer att hålla i sig med fasta tumvantsgrepp i Moder Sveas bastanta skinkor. Vi alla huar lite till mans och påminner gärna varandra i möten hur kallt det är. Det bästa sättet mot kylan är att gå in i värmen eller att pälsa på sej, kanse vargskinnspäls, dom kommer nog att finnas i var mans hem inom sinom tid. Av köttet ska väl deikatesshandlaren göra något gastronomiskt av, vad vet jag vad vi har att vänta.

Här hemma tvistas det om kallstartens vara eller inte vara. Ibland så har jag eller någon annan körkortsinnehavare i familjen glömt att ställa motorvärmaren på tiduret. Alla glömmer, fast ibland är jag tvungen att ta en kall bil och köra oavsett om motorn är varm eller inte. Hur farligt är det egentligen?  Kan hela skiten explodera, implodera eller oxidera...*S* Ja vad vet jag, en blondin som är jäkla duktig på att fylla i färdigblandad spolarvätska, tanka och fälla baksäte vid soptippskörning vad vet hon. Jag förstår att det kan vara en påfrestning för motorn att starta i kyla, men hur vågar alla miljoner som inte har en motorvärmare är då frågan?
Jag undrar, är min make överkänslig mot kallstarter och kyla?

En tiodygnsprognos gör kanske ingen människa glad, gladare, gladast. Men ändå en påminnelse om hur jag ska ställa tiduret tio dagar framöver. Nu undrar jag hur välden framöver kommer att se på kallstarter och varmstarter. Eller blir det inga starter alls. Den frågan är nog större än kallstartsfrågan.

I vår kommun, i flera kommuner, kanske är det så i alla kommuner att tomgångskörning mer än 1 minut är förbjuden i tätort. Det är väl en "bra lag" men det finns inga sådana bestämmelser ute på Dala Airport där flygmaskinerna kan stå och dundra på "tomgångsläge" i uppåt timmar med flygbränsle. Det är ganska konstigt för då blir egentligen  1 minuts tomgång för bil totalt verkning- och meningslös. Man kan undra hur det tänks.

Vi får vara glada att det fortfarande finns väder och klimat där vi kan vistas i, för det är bara en tidsfråga. Nu får ni en tiodygnsprognos av mej och Aftonbladet. Dra ner luvan över öronen, snurra halsduken runt halsen och bered dej på en vargavinter.

Flickan som tystade en hel värld...

Kategori: Miljö

Varje dag spinns tankar och ideér...

Kategori: Miljö


I måndags började jag på min arbetspraktik. Ett helt anorlunda arbete mot vad jag har gjort innan. Att komma ifrån en affär där jag sålt plank, spik och skruv till en ungdomsverksamhet är ett stort lyft för mej både själsligt och motivationsmässigt. Jag har en hel del erfarenhet av "en strulig" unge sedan tidigare, så jag är inte fel man på den här platsen. Jag känner mej väldigt hemmastadd.

Att få komma in i den här verksamhetens arbetssätt är helt enkelt bra för mej, då jag kan lägga till det på meritlistan för mitt försök till skolsök. Mitt förra skolsök nådde inte ända fram så jag provar självklart till våren igen.

Det jag har pysslat med är att tillsammans med några arbetskamrater planera en cafe´ verksamhet på kvällstid. Med en dag i veckan då ungdomsrådet står för en musikkväll. Igår var vi inne på kulturhuset Arena i Falun och kikade på deras goda räk- och köttbulls mackor. Jag erkänner att en skumraket åkte ner i min mage. Den var lockande och farligt god.
Vi frågade nyfiket om deras rutiner, och tillvägagångssätt. Hur verksamheten funkade. Cafe´t var ganska litet, men mysigt. Fina röda soffor, sköna fotöljer. En tv på väggen och ett Internet cafe´.
En hylla med olika tidningar och en lokal morgontidning.

I vårat cafe har vi en stor fördel av att vi har en större yta att jobba med, samt vi har en scen i samma lokal. Jag är övertygad att detta kan bli en bra grej.

Äntligen har jag kommit igång, och jag känner att jag är en tillgång, jag känner mej välkommen och behövd på platsen. Det ger mej en stor kick inför det som jag vill och ska satsa på. Att vara ett stöd för ungdomar som behöver det. Att gå tillbaka i en butik och bli illa behandlad och utsättas för diverse nervärderande handlingar är just idag så lång borta från all rim och reson.

Här är jag nu, och inget får mej att backa och ta ett steg tillbaka...

Vårvandring, bland stubbar och gyttja...

Kategori: Miljö

Oboy sicket vackert väder, solen skiner, jag blir glaaauuu, Peps Persson myntade denna mening och idag stämmer det tusan så bra.
Jag tog promenaden mellan broarna, "runt" älven och det är bara så ljuvligt. Våren är här, äntligen och inga bakslag räknas nu.



När Dalälven är så här blå, ja då är det vår. Solen värmde och det blev ganska svettigt ett tag, naturligtvis had jag klämt på mej en tröja för mycket.
Men även solen har sina fläckar säjs det, det finns budskap runt älven som Borlänge kommun borde ta bort. Ganska snart insåg jag att jag måste vandra vidare och strunta i de irritationsmoment  som jag inte sympatiserar med.


(klicka för större bild.)

En del gammalt hundbajs ligger utefter stigen, men intet ont mot hundägare för jag tycker att de flesta sköter sej alldeles utmärkt. Ofta gnälls det en hel del på dem. Under åren jag promenerat runt har jag däremot reagerat på hästägarna som låter all hästskit ligga mitt i vägen längs med hela älvslingan. Borde de inte ha en 125 liters sopsäck och en spade och skyffla upp de stora högarna tycker man. Eller ska man helt enkelt skita i det?


(Klicka på bajset.)

Det som är kul när man går är att ansikten från tidigare promenader dyker upp, och man hejar och får någon kommentar som "Det var ett tag sedan, nu är det vår igen." En avslappad stämmning bland annars stressade stadsbor, en oas och en extra lunga som bjuder på sitt vårspel.



Min dröm är att Borlänge Kommun tog detta naturreservat till sej och byggde upp någon slags mötesplats för boende och förbipasserande. Bryggor där man kunde hyra en båtplats, för mindre farkoster då som ekor. Inga bensinmotorer . Båtuthyrning, lära barn fiska, naturvård, öppna badplatsen igen mm.
Det går att utveckla det området till ett strövområde och familje område. Ideer finns, säkert fler än mina.



Denna oas finns i de centrala delarna av stan, och borde kunna erbjuda annat än kommers och köpgalenskap.



Kolla in de här gässen, de har fattat poängen med det hela. Det är naturen som ger oss det vi behöver, vi har inte råd att spoliera våra resurser. Vi måste tänka tillbaka och vårda de grönområden som finns kvar och locka dit människor så de kan få njuta. Många glömmer av eller har inte tid att leva livet.



Ska vi trava vidare i gyttjan och inte fatta att vi har blivit grundlurade. Det är en stund av paus, avkoppling och syre vi behöver. Vi behöver näring. Det är väl klart att vi fattar eller vet hur livet ska levas, men även jag skjuter det åt sidan ibland. Men då och då minns jag att allt jag gör och ska göra det gör jag för mitt eget mående ska bli så bra som möjligt, och mår jag bra, då gör min familj det också.



På vägen uppåt från älvravinen står "vår" tomtestubbe kvar, förra året brakade den torra långa stammen av, kvar finns tomtens dörr, och där inne i stubben finns vårens liv...

Lyckliga gatan du finns inte mer...

Kategori: Miljö

Borlänge Kommun har antagit en folkhälsoplan som det ska jobbas i under 2009- 2011. Det är en plan som egentligen är rätt logisk, där människor i kommunen ska känna en demokratisk delaktighet i samhället.
Ansvaret för folkhälsoarbetet i Borlänge delas av kommunen och landstinget i Dalarna. De nationella målen är:
Delaktighet och inflytande i samhället, ekonomiska och sociala förutsättningar, barn- och ungas uppväxtvillkor, hälsa i arbetslivet, miljöer och produkter, främjande hälso- och sjukvård, skydd mot smittspridning, fysisk aktivitet, matvanor och livsmedel samt tobak, narkotika, alkohol, doping och spel.
Nu sedan ett år har kommunen en tjej som är utbildad för att genomföra detta, hon är också den enda i Dalarna.
Det är som sagt inte bara ens matvanor och hur många promenader i vecka man gör för att folkhälsan i ett samhälle ska kunna bli komplett. Det är många bitar som ska falla på plats för att människor vill bo och bosätta sej på ett ställe. Jag tror inte en barnfamilj som fått arbete i Borlänge bosätter sej här för att O-ringen och Peace & Love "satt Borlänge på kartan", utan det är en annan trygghet som barnomsorg, miljö, mötesplatser och otaligt med andra faktorer som blir det avgörande. Ej heller för att vi presenterar oss som köpstaden nummer ett.
Så jag hoppas innerligt att denna tjej ska kunna delge sin kunskap till kommunens styrande politiker, där hon står ensam mot Goliat som är inkörd i samma gamla spår. Där det ligger prestige i de stora besluten och näringslivet matas med skattepengar och dessutom sitter i en maktposition.

Idag i Borlänge Tidning skriver dom att kommunen och (s) säjer nej till en renovering av scenbyggnaden i Mellsta. En välbesökt campingplats, en naturlig mötesplats för Borlängebon en fritids och en kulturplats. Vänsterpartiet har lagt in en motion om att scenen skulle repareras för den förfaller och taket läcker. En kostnad på 1, 8 miljoner.
Här låter man en gammal mötesplats förfalla, medan man tvingar oss medborgare att betala skatt för en flygplats. En flygplats som kostar 6 miljoner om året för oss skattebetalare i kommunen. Är det flygplatser vi behöver?
Så som jag ser det går detta helt stick i stäv mot den nya folkhälsoplanen.
Förr i tiden hade vi en blomstrande Folkets park som låg några hundratals meter ifrån centrum, den blev en mötesplats och många har otroliga minnen därifrån, så även jag. Där började allt med en brand på nyårsafton 1977 sedan fick den gå ett dystert öde till mötes. Kvar finns en gisten bro över en liten ravin, en gammal utescen som är så förfallen att bara duvorna trivs där.
 Hur förvaltar kommunen sitt arv frågar jag mej. Borlänge hade under ett halvt sekel en av landets mest ansedda och vackra folkpark. Den började byggas 1905 och invigdes 1908. Då fanns det sommarteater och utedansbanor. Storheter som Count Basie, Duke Ellington, Quincy Jones m fl. har spelat där. Jag själv minns Kinks allra mest. Folkparken fanns för alla.  Nu är det ett minne blott. Våra mötesplatser behövs, men dom är borta.

---

Nu vill de även höja avgifterna för elever i musikskolan, idag betalar föräldern 500 kr/ temin och barn som många tycker är dyrt. Med den nya höjningen är det många unga som måste sluta för föräldrarna har inte råd. Vad säjer den nya folkhälsoplanen om det taskspelet då?

Nu rullar tågen in med fräscha festivalfirare...

Kategori: Miljö

Pling, pling, plong, nästa avstigning Borlänge. Perrongen fylls av olika frisyrer, olika åldrar, kläder i svart och i pastell. Ryggsäckarna fyllda med livsförnödenheter, tälten köpta eller lånade. Glada lunkar de med festivalstämmning och frissan stajlad bort mot den nytrimmade campingen som ligger granne med järnvägsspåret. Där dundrar Stora Ensos timmertåg dygnet runt, där far även folket till och från västerdalarna.

Bostadsrättsföreningen Ringen har sina balkonger belägna mot campingen, där har de riggat sina inglasade kuvöser för en veckas live tv. Där får medlemmarna i föreningen se soporna staplas dag för dag. Och hur ungdomarna sitter i refugen med sina trianga kök och kokar förmiddagskaffe. Cirkusen har kommit till sa´n.

Dagarna delas mellan stadsbor och festivalbesökare, det blir en härlig mix. Stan lever upp, men många klagomål finns från de många äldre som bor på Hagalund. Det är ingen "ung" stadsdel. Jag sa till farsan att han skulle ladda med öronproppar. Men tjurskallig som han är menar han att det ska han få gratis i brevlådan. Ja en del motstånd möter festivalarrangörerna när de belägger en så pass stort arrangemang mitt i stan.

För egen del så bor jag ute på Campingen den här tiden, men inte för att det är musik i stan, för att jag har semester och vill vara här. Trots sina 2 mil ifrån händelsernas centrum så hörs musiken hit.

Jag kommer nog att åka in och lyssna på något under temadagarna. Jag har hört att Ewert Ljusberg ska berätta gonattsagor, och jag tror det är ikväll. Det vill jag gärna höra.Vi får väl se hur det hinn´s.

Festival i stan och fest på Campingen - Här på Sunnanö Camping råder det härliga lugnet, förutom kulingen då och stormbyar.



En liten del av P&L Campingen.Längst bak i bild Brf.Ringen med
sina åskådarkuvöser.




Sopor överallt...

Vackraste skogen heter den med Bok...

Kategori: Miljö

Under en period i mitt liv bodde jag i Småland i en håla som heter Markaryd. Där blev jag kvar i 8 år, sedan blev det Dalom igen. Det finns en enda sak som jag saknar, och det är den fantastiskta våren med Bokskogen som vaknar. För någon som inte har sett en Bokskog om våren är det svårt att förklara. Det är ett magiskt ljus, det finns en trollsk stämmning och den är så vacker. Första gången jag trädde in i en sådan skog trodde jag inte mina ögon. Här i Dalarna finns inga skogar istil med dessa. Men visst har väl vi fina skogar också, men inte i den klassen.
Skogarnas  Rolls Royce heter Bok.

                          image205

                          "Man går in i skogen och i minnet finns man alltid kvar där"

Nyplantering av allen på Alfarvägen...

Kategori: Miljö

Nu har Borlänge Kommun äntligen bestämt sej vilka träd dom ska ersätta den gamla aspalle´n på Alfarvägen med. Det blir ett helt nytt träd som ympats med ingefära och några löf ifrån norr.
Dessa träd heter på latin Marianus nordlövus, och i Borlängemun får det heta Nordlövs knöl.
Återplanteringen äger rum så fort tjälen går ur marken och de aktuella delarna tina upp.
Borlänge Kommun tror att alle´n kommer att dra turister från hela världen. 

                                           image203
                                   
                                            "Marianus Nordlövus, har ympats från ingefära och kvistar från norr,
                                              dessa alle´ träd skall sprida glädje och hundarna har något att 
                                              pinka på"

Cigarettrök en pest...

Kategori: Miljö

Idag nu denna tidiga morgon sitter jag åter i stillhet och inväntar att jag ska få åka till jobbet. Jag läser om balkongrökarna i BT, de ställer till det för sina grannar. Röken och lukten slingrar sej igenom ventiler och fläktar in i prång och vrår och skapar irritation hos de drabbade. Det är helt befogat att de drabbade reagerar, det finns väl ingen som tycker att cigarettrök luktar gott, dessutom innehåller de ett femtital cancerframkallande gifter och utöver det en massa annan skit som man inte frivilligt vill dra i sej.

Varför blir rökaren så förbannad när icke rökarna inte vill ha deras rök runtomkring? Är det deras rätt att få göra som dom vill som tippar över och blir känslig. Eftersom rökarna går ut på balkongen då de blir röksugna då måste de väl mena att röken luktar så jäkla illa och är farlig så de vill inte ha den i sitt hem. Jag tycker att rökarna kan gå in i sina lägenheter och stänga dörren med cigaretterna. Det bästa för deras egen skull vore väl att sluta och det går om man vill. Ja det är fruktansvärt svårt, men det går. Jag är ett levande exempel på det. Innan jag slutade för 13 år sedan rökte jag minst 40 cigaretter om dagen. Det var mycket det, men lika farligt som om att suga i sej 10.

Jag förstår fullt att de klagar på cigarettröken som kommer ifrån balkongrökarna och de har sin fullaste rätt att göra det. Den stanken är inte trevlig.
 
Jag ska berätta en skräckhistoria och den utspelade sej på 60 talet, det var då när rökningen inte var farlig och den spred en stjärnglans över den minsta arbetare. Cigaretten var en statuspinne. Ett minne jag har är när vi i familjen skulle åka på semester till Bohuslän. Vi hade en liten hundkoja eller folkabubbla, komforten på bilarna liknade inte alls dagens. Där satt jag och brorsan i baksätet mamma och pappa fram, rutorna stängda. Det var 45 mil till Strömstad och de satt och sträckte cigarett hela tiden, vi tyckte det var olidligt mådde illa och var gröna i ansiktet. Brorsan var ute och spydde och pappa tyckte att han var klen för han blev åksjuk. Flera gånger bönade vi och bad att de skulle släppa in frisk luft till oss stackare där bak men det enda svaret mamma gav oss var:" Nej inte kan vi öppna rutorna heller då drar det och ni kan ju bli sjuka".
 
Jag är glad att man har kommit en bit på väg de sista 50 åren, och forskningen och dödsantalet visar att rökning dödar.
 
Ingen rök - utan eld

                   image201

Är refillernas tid förbi...

Kategori: Miljö

I dagens förbrukningssamhälle där vi har plasten runt oss i vardagen i de flesta utformningar och i olika produkter, borde vi kunna fånga in ett enhetssystem. Då menar jag att exempelvis att alla städmedel förpackas i en flaska som är av god kvalitet och att refiller finns att köpa. Jag tycker att refillerna kom som ett någolunda miljöalternativ, men nu ser man dessa mer sällan eller så finns de inte längre.

I dessa tider då oljan sinar borde vi vara mer försiktiga att köpa och slänga plasten. Fanns alternativ då kunde vi välja att bruka refiller. Det flesta hygein- och städartiklar förpackas i plast, då måste vi som konsumenter ställa krav att vi vill ha ett miljövänligare system inom en snar framtid.

Uppe i mitt huvud har varningsklockorna redan klämtat, det skulle de ha gjort för längesedan men bättre sent än aldrig.

Fråga din handlare varför det inte finns bra originalförpackningar och refiller till dessa, om dom inte kan svara direkt får dom ta reda på det.

För övrigt har jag mailat till Coop och frågasatt varför de inte omedelbart tar bort fisken i diskarna som är med på "röda listan", jag har inte fått svar ännu. Jag berättade att jag inte ville köpa något ur deras fisksortiment förrän de utrotningshotade arterna var bortplockade. Jag hörde på ett radioprogram att de var på gång, men det svaret nöjer inte jag mej med. Samt att de skulle ha torsk som var krokfångad i diskarna. Förpackningarna skulle tydligt vara märkta. Jag vill helst inte ens se att det ligger krokfångad fisk som har masspacketerats. Vidare ifrågasatte jag Kalles Kaviar som har rom av utvalda fiskar, och däri ingår torsk. Jag tycker att du också ska maila till dina handlare och markera att du värnar om fiskarnas existens i framtiden.



Oljekulmen- resurserna sinar...

Kategori: Miljö

Jag lägger in fyra länkar från Miljömagasinet om atiklar som rör resurserna för jordens olja. Den är inte rolig , men ändå får man tänka efter båd en två gånger när man läser dem.
Ta dej tid och läs igenom artiklarna, jag blev åtminstone ganska tyst länge efteråt...

Läs del 1 - 4

  http://www.miljomagasinet.se/artiklar/070919_resurserna1.html  

  http://www.miljomagasinet.se/artiklar/070926_resurserna2.html


http://www.miljomagasinet.se/artiklar/071003_resurserna3.html


http://www.miljomagasinet.se/artiklar/071017_resurserna4.html

                      image167

Sluta att köp utrotningshotad fisk...

Kategori: Miljö

Vi måste sluta att köpa fisk som finns med på "Röda listan". Den utrotningshotade fisken borde bli fredad och ett fiskeförbud måste till. Jag vill kunna visa mina barn barn hur rika våra hav och sjöar är på liv och fisk. Vi människor måste skärpa till oss och ta en ansvar för de kommande generationerna.

Greenpeace går ut och låser fiskdiskarna...

Älskar vi att äta fisk, då finns det alternativ - Älskar vi fisk då undviker vi de utrotningshotade arterna.

Men som alltid då jag ska analysera allt till minsta romkorn, då borde vi bojkotta exempelvis Kalles Kaviar, på tuben står det att den innehåller utvald fiskrom. Vad innebär det? Är det någon som vet?
De här fiskarna ska du inte äta.


"Kvastfening"

Idag fick jag T-shirten ifrån sportfiskarna...

Kategori: Miljö

Jag har beställt två T-shirts och en skiva för att stödja Svenska sportfiskarnas kamp för bevarande av miljö och vatten. Kampanjen heter "Ge fan i våra vatten". Klicka på länken och beställ, du gör en liten men behövande insats för miljön.

                                                                       image155




Jag ska dra ner på plasten...

Kategori: Miljö

Jag blir förbannad på plasten som förstör i våra hav, vatten och sjöar. Det är ett vansinne utan dess like, det är nog svårt att sluta tvärt med plasten, men jag ska försöka dra ner på plasten. Andra drar ner på sprit och tobak, jag drar ner på plast. Ja men har ju alltid varit en outsiders och det kan vara bra att det även finns sådana.
Nu kommer jag att beskriva några skräckexempel på vad skit som denna påse kan ställa till med, och den informationen är tagen ifrån dagens Aftonblad.

När plastpåsar flyter omkring i haven tror sköldpaddorna att det är maneter och äter upp dom, detta leder till att djuren svälter sej till döds när påsarna sätter sej som en propp i svalg och tarm. Och fåglarna trasslar in sej i de genomskinliga påsarna och många tar sej inte levande ut. En vitval spolades upp död vid Frankrikes Atlantkust. Inne i valen hittade de 800 kilo plastrester. Där behövdes ingen obducent för att utreda dödsorsaken.

Livstiden för kassar som är tillverkade av polyester och polyeten, vars råvaror är olja är evig. Så visst finns det goda skäl att överväga om man vill överge plastkassen som dessutom orsakar utsläpp av koldioxid. Konsumtionen av kassar i världen är 1 miljon/ minut. Och i Sverige använder vi 720 miljoner kassar om året. Visst är vi kassa?
Egentligen är inte en "alternativ" kasse något bra val heller, trots att det heter att de är miljövänliga så är dom dåliga och håller inte bra. Och utsläppen minskas bara mellan 20-30% vid tillverkningen.

Jag ska sluta att vara så beroende av kassar, jag ska bojkotta dom. Föresten så är man korkad att man betalar för att gå och bära reklam. Jag ska kopa en sån där senilkärra, eller jag kan nog bygga en själv. Eller svärmor kanske kan virka små shoppingkassar.
                                                         image152
 
Ja man får kämpa så det blir nå´n reda i världen. Jag ska trycka upp en T-shirt där det står.

Bojkotta plastkassen - Bär i famnen...

En artikel ifrån Tidskriften Miljömagasinet...

Kategori: Miljö



Då min scanner bara fungerar ibland, så har jag bestämt mej för att skriva av denna viktiga artikel som har publicerats i Miljömagasinet nr 9 den 29 februari. Den finns inte ute på deras sida ännu, men det finns andra vettiga artiklar att läsa där. http://www.miljomagasinet.se/


Små plastbitar i havet nyupptäckt förorening


Litet och farligt. Att det fanns mängder av mikroskopiska plastbitar i havet blev en obehaglig upptäckt när forskare undersökte vattnen utanför Bohuslän. Den nya och tämligen okända föroreningen anrikas i näringskedjan och hamnar i vår mat.


Undersökningen gjordes av Fredrik Nore´n, doktor i marinbiologi. Han blev mycket överraskad över hur mycket plast som fastnade i håven. Det var mellan 200 och 100000 plastbitar per kubikmeter vatten.

Oftast låg värdet mellan 200 och 2000 bitar. Runt småbåtshamnar var det i regel runt 2000, och 200 lite längre ut på öppet vatten. Kan det se ut så här runt hela världen? -Ja , det skulle det kunna göra.


Transporterar gifter

Det farliga är att plastpartiklar transporterar fettlösliga miljögifter, som exempelvis PCB och dioxiner, mycket bra. Gifterna klättrar uppåt i näringskedjan.

- Plankton äter upp plastpartiklarna i tron att det är föda. Små fiskar äter sedan upp plankton och äts i sin tur upp av stora fiskar som äts upp av människorna.

Fredrik Nore´n ser allvarligt på upptäckten. Allvaret ligger i att vi inte vet något något av effekten av det här. Det är en ny föroreningskälla. Det innebär inte att det skulle vara farligt att bada. Enligt Nore´n har havsvattnet inte tidigare undersökts med så små håvmaskor som han nu andvände.


Kan komma ifrån rep

-Jag hittade dessa enorma mängder av små plastpartiklar. Han misstänker att de kommer ifrån rep och tampar, alltså konsumentprodukter. Undersökningen gjordes på uppdrag av organisationenKimo, som är kustkommunernas organ för miljösamverkan. Att få bort dessa plastpartiklar genom att tråla upp dem är otänkbart, förklarar Nore´n.

- Om miljöeffekterna bedöms vara allvarliga kan man införa restriktioner i plastanvändningen, exempelvis att det ska vara biologiskt nedbrytbara plaster för marin användning. Det finns sådana plaster. Man kan mycket väl också återgå till naturmaterial, i de fall sådant material fungerar lika bra, säjer Nore´n.

Förutom marin verksamhet skulle källan, enligt Nore´n kunna vara kläder. Det skulle innebära att plasten kommer ifrån land i form av exempelvis nylon och den rinner genom reningsverken.


Bengt Nordin/TT