Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Hello folks...

Kategori: Skitsnack

...var är jag? Det undrar jag med. Ett fullspäckat schema omgärdar mig som ett stängsel utan utgång eller ingång. Jag har inlägg att skriva, men tiden räcker inte riktigt.
Dagarna fylls av skolarbete, kvällar fylls av möten, råskalning av potatis, plocka ihop och march pannkaka i säng. Hinna läsa lite i Nesser boken eller brottas med min nya kärlek, filosofen och pedagogen Rousseau. Skriver mer om honom senare. Lugn min make, min nya kärlek levde på 1700 talet och är nu död men ej förglömd, du är högst levande.
Som sagt jag har varken svikit mig själv eller eder, men denna hösts valkval tillsammans med studier har blivit mer än en heltidssyssla.
Om jag trivs med skola? Ja det gör jag, jag har hamnat rätt. Här vill jag vara, här vill jag bli, här kommer jag att utvecklas och nå de mål jag ställt in siktet på. Jag har faktiskt navigerat rätt, och det känns bra.
Så kära vänner, som Leif "Smoke Rings" skulle sagt (googla om ni inte vet vem han var, finns ingen tid att förklara just nu)....återkommer.
Jag kan berätta att jag har inte hunnit plocka en endaste svamp i höst. Inte ett lingon, ingenting. Men hösten får ha sitt och dela med sig till någon annan. Jag klarar mej.

Kom just på att jag ska plocka ner allt vid husvagnen också, hej å hå.

Det sista man ska göra...

Kategori: Skitsnack

...det är att ta ifrån svenskarna att få dricka alkohol och skräna som dom vill. Jag vet så väldigt väl att är man en supporter av att dricka då ska heller ingen få kritisera. Även om man inte kritiserar själva drickandet så blir man sänkt av att man är ett pucko som ens bara har vett att yppa sej.
Jag vet själv när jag drack så vände jag det i min egoism att ingen skulle få tala om för mej att jag inte skulle få ha roligt, att de som var nyktra överhuvudtaget bara kom och sa att timmen var sen, försök att vara tyst. Det var det ingen ordningspolis som skulle komma och klaga på vad jag gjorde...
Hur det än är med alkohol, och om man kan hantera det så visar man respekt mot andra människor oavsett var man är. Omdömet funkar mindre på vissa, medan på de flesta så fungerar det bra.

Jag har som nykter varit ute på campingen i fyra somrar nu, denna sommar har varit bland den skränigaste. Hur det än är så ser jag fan så mycket mer som nykter än som full. Det är det ingen som kan ta ifrån mej. Jag ser ganska mycket eländigt. Jag har varit tyst hela sommaren och själv valt att inte vistas där på helger då jag vet att det är fest. Alltså kommer min tanke då, inte konstigt att det inte finns fler barnfamiljer här ute. Själv känner jag en olust att se folk ramla och fara omkring, skrika och skräna allt ifrån "Helan Går och Köppäbävisan" mitt i natten. Och säjer man nåt i det läget då är jag bara en bakåtsträvare som kan åka hem om det inte passar...

Hade det här varit en vanlig camping som legat någonstans i Sverige en allmän sådan hade en del åkt ut så det visslat om det. Men nu är det inte det, och därför kan det förbli så här. Efter sju år på stället har jag aldrig känt att det känts så illa.
Jag har haft ett uppdrag i styrelsen som en i festkommitén, men efter nästa helgs kräftskiva då kliver jag av. Det är inte roligt längre och varför ska jag hjälpa andra med att ställa till fest, det klarar de alldeles perfekt själva.

Det är sorgligt och tråkigt, och jag ska försöka att se det med andra ögon. Det jag tycker är bra är att festprissarna visar upp sina konster och presenterar den dåliga respekt som de hyser för de som vill sova på natten och för barnfamiljer.
Som vanligt så talar jag om precis som jag anser även om någon tycker att jag är en skit. Det bryr jag mej inte det minsta om. Kan man inte ta en vänlig tillsägelse, då är det någon annanstans det klickar.

Här hemma är det skönt och för första gången i hela mitt liv känns det skönt att det blir höst. Och kanske är det fler än jag som behöver sova...

Sommar...

Kategori: Skitsnack

Än har det inte lugnat ner sig. Visst är det konstigt att det ska vara något varenda, vareviga dag. I förra veckan så var det ett hemligt(ganska) 50 års firande. Jag är inte alls för att fira, och så är det. Men den kvällen gick vi på gubbens guldklockeutdelning som blev mycket lyckad, jag talar då både om mat och underhållning. Det blev en trerätters med en förrätt som var gudomlig, Hummerpannacotta, sedan en Kalvfile som var utsökt och därefter Rabarbertårta. Allt var gott. Benny& Nisse stod för en rolig, bra, avkopplande underhållning som var perfekt. Guldklockan är i hamn, gubben fyra år yngre än mej, så det bra. Dagen efterpå heter det, inte dagen efter, så hette det förr, dagen efterpå tog jag min vaccination (TBE) och sedan ut till campingen. Därute har vi haft en lugn skön helg i sol och spöregn. På Fredag natt öppnade sip himlaapellen eller vad det heter och syndafloden stod som ett spö i backen. Hela natten och hela Lördagen.
På lördagen hade vi bjudit ut (min) svärmor och svärfar för att äta och grilla. Det var en grillning i lång regnkappa, vi knödde in oss i förtältet åt, blev nöjda och glada.
Sedan på kvällen så bäddade vi ner oss i husvagnen med hyrfilm och godis. Regnet avtog och återigen var jag tvungen att somna till snarket.

Nu då, denna vecka, skulle det inte kunna vara lite lugn då då? Nej i hell eller, möte, verkstad med bilen, röntgen med sonen i Falun, besiktning av en lägenhet i föreningen, greja med papper. Hela tiden poppar det upp nya saker och jag håller på att bli smått galen. Att hela tiden finnas till hands är jobbigt, just nu. Jäkla tur att jag stod på mej och inte valde att ha ett kalas för att andra tycker det är kul. Duktigt gjort av mej. Egentligen skulle jag vilja sitta ute vid husvagnen och fila lite på en bok, som handlar om mej och släkten. Jag vill göra en djupdykning in i den världen för jag vet att jag kommer att hitta fram till det som jag skulle behöva hitta. Nästa vecka så blir det förberedelser till midsommarfirandet ute vid campingen, sedan hoppas jag att det är slut på alla måsten. Nu vill jag hinna göra det som jag hade tänkt, jag vill komma iväg och pusta ut.

Detta inlägg är inget inlägg som går i beklagans tecken, inte alls, men någongång så känns det som om att alla oavlönade måsten skulle sparas till senare. Sommaren är det viktigaste för mej och många fler, det är den tid då folk ska ladda sina batterier för att orka uthärda en grå höst, en lång vinter. Inget borde få konstrueras för att andra njuter av att ha häcken full. Denna vecka får ha sin gång nu, denna veckas måsten ska göras. Sedan gör jag midsommarfirandet och därefter är det ett blankt nej fram till den 17 augusti. Någon måtta år det vara på det första halvåret som har tenderat att bli ett gå i väggen scenario för att blidka andras måsten. Nog nu, tjohoo.

Föresten glömde jag att tala om att jag är jätteförkyld och har jätteont i halsen, och jag nyser, kroppen är slak.... 

Skräckkampanjen på 90 talet...

Kategori: Skitsnack

Jag tror att det var på 90 talet då tv hade sin "snigel på ögat" kampanj. Den gick ofta på de statliga tv kanalerna för att liksom pränta in i den svenska befolkningen att det var en stor skam att smita från tv licensen. Kampanjen ville verkligen få folket att de skulle betala, för annars kunde vad som helst hända.

Vad har egentligen hänt sedan dess, betalar folket regelrätt sin licens? Nej inte alla, långt ifrån alla. Ungefär 6 av tio tv innehavare pyntar in över 500 kronor, fyra gånger om året. Ja fy skäms.

Nu när jag har rotat i gamla papper och skit har jag hittat ett gammalt kampanjkort som skickades med i licens räkningen, just så här slutade filmen som gick i Kanal 1 och i tvåan, du vill väl inte....



Nu kan jag inte bara sätta på tv:n för att jag har én tv och en licens. Nej det krävs dosor från Combort, Comhem, Comisäng, Anal digital,Via-fnatt, Bredband, resårband och alla de olika tv leverantörer som finns. Alla med dosor, dekodrar som kräver en härva med sladd under tv bänkar. Vi har parabol och två leverantörer som ger oss hundratals kanaler, allt ifrån "skitsportkanaler" till film. Och fastän vi betalar in en hel del för detta så dimper troget den jävla tv licens räkningen ner fyra gånger om året. Tv med eller utan satelitleverantör är ett ganska dyrt nöje, och helst när jag nästan aldrig ser på "ettan" och "tvåan". Och helst nu då när allt plockats bort för OS, åhhh, sicket töööök.

Då har jag den absolut OS- fria kanalen Tv4+ att trösta mej med....

Jag läste i Aftonbladet idag att ett par som var tvungen att bo tillfälligt på hotell var nära att få "en snigel på ögat". Trots att hotellet hade en licens som täckte alla tv appareter så ville Radiotjänst i Kiruna de ta ut licens av paret. Bara för att de hade sin adress skriven till hotellet. Så ännu är inte den hätska jakten slut på sk. smitare.

Två gånger har Radiotjänst ruckat på mitt förhållande till dem, men det är en annan historia som jag kanske berättar om någon gång när de har fått ett bättre regelverk....

Fass, den sjukes bibel....

Kategori: Skitsnack

När jag vaknade så satt en propp i halsen. Det första ordet väste jag fram och en smärta stack till i halsen. Konstateras kan att jag har blivit sjuk. Förkyld och halsont som många andra. Sonen har varit hemma från skolan nu i 1½ vecka med en fruktansvärd hosta och förkylning. Är det måntro min tur att gå samma väg? Det hoppas jag verkligen inte.
Jag gillar inte att vara hemma från jobbet, frysa och vänta på att det ska bli värre, för att det senare ska kunna bli bättre. Ja en förkylning går över och det är ju i alla fall tröstesamt. Resan till den här dagen har varit huvudvärk och trötthet i över en vecka.

Föresten så var jag hos hudläkaren i Falun i början av veckan, de gav mej en ny sjukdom som heter Rosacea, snyggt namn, men får man den allvarliga varianten så blir man i alla fall inte snygg.
Nu hade jag för en gång skull en jäkla tur att jag hade fått en lindrigare variant och jag ska medicinera bort den med antibiotika och en dundersalva, ungefär i ett halvår. Jag väljer hellre det än att gå med en påse på huvudet i framtiden. En snoppnäsa är verkligen inget jag önskar mej.



Ja, sjukdomar ja, som är genetiskt ärftliga är ju inget någon rår över. Ska jag behöva tänka på det så kommer jag att drabbas av en hel del. Magkatarr fick jag ärva från min far, likaså högt blodtryck och hjärtproblem. Ifrån hans sida i släktgrenen så kommer kanske Alzheimers smygande här framöver. Så finns det säkerligen en till sjukdom som inte alls är lustig, så den hoppar jag över. Det är i alla fall tur att jag i det här läget kan "välja" att inte skriva om den. Så slipper jag att gå med en snopp i plytet om jag medicinerar nu.
Jag kan tänka mej att det kan bli ett jobbigt halvår, fyllt med trötthet, eventuella andra biverkningar av antibiotika och salva. Likt en ödla så torkar jag ut i ansiktet och kommer att ömsa skinn.

Nu när jag var på apoteket och hämtade ut all medicin, det blev en kasse, sa jag till apotekstjejen att jag verkligen känner och får bevis att ålderdomen kryper inpå med alla dess krämpor.

Nu gör jag en radioövergång, från det ena till det andra. "Alla" har ju Facebook, även jag, nu har jag nog petat med det i nåt år och tycker att jag har lärt mej det ganska bra. Det är ett forum som jag egentligen upplever ganska onödigt och tramsigt, men det är ändå ganska roligt och kanske för en del beroendeframkallande. Det som är bra i det är att jag hittat tillbaka till en del gamla vänner, och att jag kan söka en del information samt att jag kan ansluta mej till en del grupper som jag har intresse av.
Det som har gjort mitt dåliga morgonhumör ännu värre, var när en "vän" på listan (jag känner inte honom nästan alls, en gammal granne sedan "artonhundranågongång") skrev varje morgon under Januari om hur jäkla kallt det var ute.
När jag öppnade datan varje morgon hade han skrivit ex.-25 grader, och varje dag när jag öppnade så förkunnade han den hemska kylan som väntade en när man skulle slå igen ytterdörren för att ta sej till jobbet. En morgon blev jag så tokig på att läsa dessa helvetesgrader att jag tryckte bort honom från vänlistan. Jag har nog lite dåligt samvete ännu, men jag vill helst välja när jag vill ha köldknäpps rapporter. Så förlåt att jag klickat bort dej, men låt meterologerna förkunna eländet, det är deras uppgift.
Och så vill jag säja till Facebooks konstruktör att fy dej som ändrade designen till ett krångligt verk, då jag just lärt mej det någolunda. Starkt funderar jag på att fortsättningsvis lägga ner min verksamhet där. Orkar inte peta, pilla och knappa i ett hav av funktioner. Det får de som tycker att det är roligt att göra.

Nu då så ser jag ändå en vår framför mej genom alla höga vita snödrivor. Planeringen för vårt 1:a Maj är igång. Igår så hade vi första mötet. Och skall i början ha det en gång i veckan tills namn, bokningar, tillstånd och ett tvåtimmes program är någolunda satt. Sedan kan vi bara fila på det och göra det festliga så det blir en guldkant.

Jag ser fram emot vår sommar och val. Det känns som ett viktigt år för mej. Vi i Borlänge vänstern har verkligen varit framgångsrika, det har kommit in fler medlemmar som har energi och engagemang samt vilja att förändra regering och på det kommunala planet. Här i Borlänge så kommer vi att kamma in fler mandat än vad någon vågar att tro på. Jag hör att många byter parti, just för att det skälver bland  "arbetare" i kommunen. Om det är bra eller dåligt att medlemmar lämnar sitt parti för missnöje? Ja egentligen är det väl dåligt, för då har något falerat och partiet misslyckats totalt, men för oss i vänstern är det ju bra att de väljer oss.

Vad vi har att jobba med är att komma ut, att kunna bli förärade det arbetsmaterial som vi så väl behöver. Det duger inte att fira ett första maj med gamla malätna, trasiga fanor. Vi måste kunna visa att vi är ett parti som inte grävt oss upp ur skyddsrummet. Ett intryck utav att vi är på alerten, vilket vi är. Vi måste kunna ge ett välkomnande som ser inbjudande ut. Utan att krångla in mej i nåt Home styling snack så slutar jag där. Eller som farsan sa:- Ni ska vara hela och rena...


Målsnöre...

Kategori: Skitsnack

Jag har nästan tappat målsnöret, nej jag menar målföret. Snart orkar jag inte varken prata eller skriva. Hur kan det komma sej då ? Jo, för det första är jag så gruvligt trött på denna vinter, så otroligt urless på att skyffla undan snö, utanför dörren och på föreningens parkering. Föreningens parkering ska skottas av de som bor här, de som får högst betyg är de som alltid syns på parkeringen, de som får bottenbetyg är ni som aldrig eller sällan syns till där. Jag ber om ursäkt om någon av er skulle läsa det här, men jag kan inte mer än vara ärlig. Att det varit så i alla år är inte försvarbart. En sak är väl att säja till sina barn vad som åligger i deras ansvar, men att ideligen behöva tjata på vuxna personer som dessutom skrivit under ett kontrakt vad som förväntas av dem att tillhöra en bostadsrättsförening kan göra en frustrerad.

Den här vintern har tagit knäcken på mej, trots att ljuset har återvänt. Sedan jag flyttade tillbaka till min hemstad för drygt 14 år sedan har jag inte skottat så här mycket "norrlandsmögel". Det var längesedan jag upplevde en sån blåjävligt kall vinter, jag tror att vintern -85 var i klass med den här. Då var det cirka -20 grader i 1½ månad. Den glömmer jag inte heller.

Det är mycket att göra på min arbetspraktik, jag hinner nästan inte söka på dom platsannonser som inte finns. Några intresseansökningar ligger inne hos företag, och ett hos Borlänge Kommun som jag inte har rätt utbildning för, men jag är starkt övertygad att jag skulle kunna klara det utan det som annonsen kräver.

Det är en hel del möten som kommer tätt nu, mycket förberedelser samtidigt som jag är så slut att jag nästan stupar. Bara att ta mej till mataffären är en hel arbetsprestation, att hitta en inspiration att laga mat är i det närmsta omöjligt. Och inte känner jag för att äta heller. Ingenting smakar gott. Ändå försöker jag vara mitt glada jag, kämpar för att ställa upp på det jag orkar. Men har en kraft att säja nej till det jag inte hinner eller orkar. När andra ställer orimliga krav på mej, det är då jag brukar dra mej ur, det är då något händer inom mej och en sida i mej förvrängs till anti. En riktigt olust känsla, som jag upplevde sist för fyra år sedan, men börjar krypa tillbaka. n olustkänslan måste helt enkelt bort, och det gör jag genom att inte alls ta åt mej av eventuell kritik. För jag vet min kapacitet, och är helt medveten om att jag sällan sviker, snarare täcker upp för andra. Så den som vill ge mej en blåsning får förvänta sej att jag inte hör med mina öronpar.

Egentligen vill jag just nu bara få tillbaka den kraft som jag vet att jag besitter, i min egen takt. Jag ogillar att folk utifrån ska hålla i dirigenpinnen och tro att jag ska följa deras taktpinne. Inte heller biter  råa kommentarer om att jag missköter vissa saker.

Det jag behöver nu är mer space i min kalender och egentid. Att snön snabbt smälter bort och att det går upp en stor gul sol som förvandlar det vita världen till en grön explosion och att värmen strålar varmt. Nu när jag sitter här och lyssnar på snöröjningsmaskinen ute på cykelvägen ska jag ladda inför ett möte med styrelsen i min Bostadsrättsförening. Det är ett förtroendeuppdrag som ibland kan vara ganska betungande, men som jag faktiskt gärna gör. Jag undrar om fler än jag är lika trött på den här vintern, eller har den bara börjat?

Den kvinnliga fåfängan...

Kategori: Skitsnack









Ibland skrattar jag hjärtligt åt mej själv. De är de stunder då fåfängan
går mot en farsartad och rolig upplevelse. Många kvinnor är
fåfängda, det är män också men om deras fåfänga vet jag så lite
om att jag lämnar den till dom själva. Allas kvinnors fåfänga är säkert olika, jag vet hur min är. Jag har alltid varit intresserad av kläder, olika stilar. Även gått på små tabbar som att köpa något som reklamen sagt varit undergörande. Innerst inne så har jag vetat att reklamen ljuger, men att prova på har varit spännande och ibland farsartat.

Skor har alltid varit ett favoritplagg, en del skor har jag säkert haft i 15 år och ser alldeles nya ut. Skokrämstuber och inoljning har varit viktigt för att vårda detta "plagg". Ofta när jag köpt skor så har jag siktat på kvalitet och dom har varit ganska dyra, därför har de också hållt. En klassisk skomodell med rätt skötsel håller nästan ett halvt liv. Å härligt mjuka och ingådda.
Som ung hade jag mycket högklackat, det funkade då, defenetivt inte idag. För några år sedan hade jag ett par, och gick nerför en trappa och snavade, ett revben gick av....Då skrattade jag inte, men idag gör jag det. Skorna har inte använts sedan dess.

 Sedan finns det saker som är mer komplicerat och kvinnligt, saker som jag känner mej obekväm i. Ta som exempel lösnaglar, helst så ska det vara original. Dagens industriarbetande och handarbetande damer har svårt att odla sådana. Sen jag då som gammal avdankad nagelbitare aldrig lyckas få dom snygga, och så är dom så tunna.

Självklart så ville ju jag prova på lösnaglar för en dag. Det slutade med att jag satt fast fingrarna i varandra med det superstarka klistret, tummen och pekfingret satt, ja som klistrade. Nageln satt på sniskan och det blev bara tok av allt När jag väl fått dit dom så funkade ingenting som krävde fingerhjälp.
När jag skulle göra kaffe, spretade fingrarna och jag såg ut som en fin dam som fint tog i allt. Just fånig såg jag ut och kände mej. Det där med grace är inte min melodi.
Nu ska jag avslöja mitt sämsta fåfängeköp, färgade kontaktlinser. Det har gått 5- 6 år sedan dom damp ner i brevlådan. Jag har ännu inte lyckats att få in dom i ögat. Sedan några år har jag mer eller mindre gett upp. Jag vet inte om dom ligger kvar i burken ens. Dom har väl torkat ihop. (Ska kolla sen).
De där bruna linserna har suttit nästan överallt utom i ögat. Det var omöjligt att få dom på plats. Då det begav sej rantade jag in till granntjejen som hade riktiga linser, och bad att hon skulle hjälpa mej. Hon gav mej en utförlig lektion om ut och insida och monteringsbeskrivning. Men det gick inte. Kanske det är tur för om jag fått in dom så hade de väl blivit kvar i ögonen...

Nu har jag slutat med sånt tok, tror jag. Men kläder och skor köper jag i alla fall. Men handväskor är inte heller riktigt min grej. Jag har aldrig varit en väskmänniska, men måste ändå ha en för att ha attiraljerna med mej. Nu har jag en ful, eländig och gammal med ett långt axelband. Jag vill gärna hitta en ny men med modet som är i dag så är det tydligen inte inne med långa band. Det kanske snart blir det, jag tror att jag ska höra med "Blondinbella" eller någon annan modebloggare vad som sker i framtiden inom handväskfronten.

Smycken då....njaaa, i så fall lite tuffare. Diamanter är inget som jag suktar och vill ha. Överkurs. Min vigselring är mammas gamla "giftningsring" som jag bankade ut hos guldsmeden för 170 kronor. En symbol för tillhörighet behöver inte kosta mer.


Jag kallar inte allt fåfänga, utan mer ett intresse för kläder, kropp och själ. För mej handlar det om ett yttre mående som stärker det inre. Att katilogisera sej och binda sej i en viss stil för att bekräfta en viss tillhörighet är inget som jag anammar. Min granne som är så gullig bruka ropa när jag har min svarta kappa: - Mia du ser ut som en moderat. Sen skrattar vi. Det finns tydligen en mall om hur en vänsterpartist ska se ut. Den gamla myten. Självklart har jag en palestina schal, men det är det många som har idag. Är väl kanske lite modernt då, och bäraren har säkert ingen aning varför.

Nu har jag haft ett modeinlägg, fast ändå inte. Jag kommer nog att köpa de saker som jag gillar även i framtiden. Kläder för vissa tillfällen, som kanske inte är mitt vanliga jag. Det är roligt att klä upp sej någongång, tycker jag. Kanske för att jag börjar bli dam...å huuu dåå.
God save the queen...

Politik är lika roligt som Rock´ Roll...

Kategori: Skitsnack

Ja musik är något som mejslas fram, när jag skriver en låt då ska melodin vara slagkraftig och texten ska fylla mina mål, den ska visa vad jag känner och tycker. Den ska ha basgångar, den kan gå i dur eller moll, den kan sjungas med känsla, eller kan ilskan varieras i ens tonläge. Men den ska ha ett budskap som kan tillfredställa någon, som kan ge de orden som lyssnaren kan och känner att den vill höra.

Politik är också som musik, något jag vill,  jag vill att mitt budskap och att det ska nå fram. Musik är roligt, och får ens sinnen att komma igång, lika mycket som politik kan göra för mej. Olof Palme sade en gång att: "Politik är att vilja." Det var klokt sagt av denna man. För viljan kan faktiskt förätta berg. Jag kan nå människor och beröra genom att spela en låt, eller att prata om orättvisor som finns i samhället.

Idag var jag på ett politiskt strategimöte, det fans basgångar, det gick i dur och moll, så nära det som jag tycker är bra musik. Musik är vardag för mej, med en tuch av lyx. Att få sitta på ett möte med partikamrater och diskutera är lika lyxigt för det är även en del av mitt liv.

Allt som sker i vardagen är för mej viktigt. Det är mötet med en annan ny bekantskap och kanske en framtida kamrat. Hela livet byggs ett nätverk runt omkring mej upp, för att föra mej framåt. Inte då i vinningssyfte utan för att ge något för en själv. Att hålla sej väl med alla är inte det lättaste, men att bygga upp en relation med en viss distans är viktigt. Kontakten och mötet kan ändå ha något syfte, kanske inte idag, men i framtiden. Att inte skjuta sej själv i ryggen är en stor konst. Det har jag tyvärr lyckats att göra, både en och säkert fler gånger. Det är dessa vådaskott jag måste passa mej för, men ändå inte backa. Det gäller att hitta den balans som jag måste ha. Balansgången är aldrig enkel. En konst som kräver träning, liksom att ta ut en låt på gitarren med massa av krångliga barre´ akord.

För mej är politik rock´n roll och musik är politik. Sedan får ni sjunga på eran vers, om den handlar om att ni måste ringa Kristina, då är det en annan kärlek. Inte kärleken till politiken utan just till Kristina.

Det gäller att hitta sin genre, och för min egen del har jag hittat alldeles rätt...



Alla orkar inte allt, jämt...

Kategori: Skitsnack

Det enda som är viktigt för mej är att jag finns för min familj. Det första som står på listan är faktiskt det. Jag strävar efter att mina två pojkar är trygga och att jag alltid finns tillgänglig för dem, att den största grabben snart är 27 år spelar ingen roll. Jag finns om han behöver mig. Att vårda det som jag har runt omkring mej är det allra viktigaste för mej, och ingen kan rucka på just den spelordninge. Sedan är det väl inte så att jag försakar mina nuvarande plikter för att alltid stå redo och göra honör. Nej så är det inte. I alla fall så rymms det inte så mycket annat än det jag har just nu.

För mej är mina egna intressen även något som inte skjuts åt sidan för något uppdykande projekt från annat håll. Nej det är jag själv som viger mina timmar och det är jag som fördelar timmarna. Det är min policy, annars så fungerar inte jag som människa. Alla personer är olika, och de som ska ha något att göra dygnet runt och skapar nya projekt hela tiden, får väl göra det. Bara jag slipper ha det så. Alla val är ens egna, och väljer man det ena eller det andra så får jag vara kaptenen på skutan eller kanske bli en ensamseglare. Men aldrig jag kan kräva eller skuldbelägga personer för att de inte gör eller tycker som jag.

Att disponera sin tid är något som är en konst, och i detta disponerande och schemaläggande ska även kroppen och själen må bra. Mår inte jag som person bra, jag då kan jag lätt konstatera att något inte stämmer. Jag har makt över mina timmar, dessa fördelar jag i följande ordning, arbete, familj, egen tid, vila och sömn, sedan får den tid som går över gå till mindre för mej viktiga saker.

Det här som jag skriver är väl inga konstigheter, tänker ni. Nej kanske inte det, men tänk då på att vi alla är olika, vi har alla olika prioritetslistor och var och en bestämmer över sin tid. Det är ens rätt att få göra så...

Jag orkar inte flänga som en idiot för att konstruerade krav ställs. Varför spela på alla strängar när man slita på 5?

...allt har liksom frusit fast...

Kategori: Skitsnack

Alla mina "ska göra planeringar" har gått i linda. Min kropp har gått in i ett ide och dvala läge. Varje dag jag måste gå ut känns som jag ska sätta ut foten för sista gången. Allt går i ultra rapid. Och hjärnkapacitet och frekvens är bottennoterad. Jag gillar absolut inte den här kylan som hållit oss i ett järngrepp en längre tid. Jag blir dövad i allt.
Extra elementet dundrar på bottenvåningen och motorvärmarsladdar och timrar ska i för att inte jag ska frysa röven av mej. Allt jag tänker på är sommar och sol, men främst värme. Sista minuten resor har också funnits i tankarna, med en värmeresa finns alltid bakslaget i huvudet, det är när jag kommer hem. Då är det fortfarande kallt, och med en chockeffekt. 

Tankar, bakluckan på bilen, folks vattenledningar, jag allt har bara frysit fast. Jag minns, faktiskt så gör jag det och det var i Januari och halva Februari 1985, då var det konstant kallt i 1½ månad, och livet då var ett fruset helvete. Största grabben var 2 år och skulle till dagis med buss varje morgon, och jag skulle vidare. Kallt och eländigt. Ibland kom inte bussen, där stod vi och fick vänta på nästa.
 Allt annat glöms, men den vintern har etsats sej fast i minnet. Kanske kommer den här kylan att finnas kvar i huvudet en tid framöver. Förhoppningsvis återvänder energin och lusten att vara igen.

Julgranen står där i sitt hörn, jag som alltid förpassar julsakerna till vinden strax efter nyår, har i år gruvat mej för att hämta kartonger på vinden, för att fylla dom och upp igen. Ingen motivering i kylan, vad händer när jag tinar upp?
För att åka till affären och handla så måste jag peppa mej själv.

Jag vill att Sverige tinar upp nu, mitt liv går så trögt, under medelnivåhalvfart, inte alls motiverad. Allt jag begär är -5 grader, det skulle åtminstonde kunna tina upp mej lite grann. Då kan jag då i alla fall vistas ute. Nu vill jag inte, mer än korta chockpromenader till o från bilen. Jag måste tina upp så julen får komma tillbaka upp på vinden, där den bor och hör hemma.

 Det som känns positivt i den här kylan är att det börjar bli ljusare och ljusare. Snart så, om några månader då börjar snögloppet och fåglarna att hitta tillbaka...Energin återvänder, förrhoppningsvis alldeles "strax"...




Nya saker i min blogg, å ditt å datt...

Kategori: Skitsnack

Någon Blondinbella är jag inte som skriver om trender, Stureplansfjantar och vad som är på tapeten inom mode. Apropå uttrycket "på tapeten" kan jag berätta att det kommer ifrån en svunnen tid då det fina folket skulle ha fint och dyrbara saker. Då det kom till mat och deras matvanor så åt de som grisar och slaskade och spillde. Men finurliga som detta rikemansfolk var rullade de ut tapeter på bordet så slaskandet kunde pågå i det oändliga. Av detta sprang uttrycket På tapeten fram. Sedan sa väl någon åt de rika fånarna att gå någon vett och etikett kurs för nu ska det vara så ställigt med olika bestick och konstruerade mane´r för att peta i sej mat. Bara bordsplaceringen visar vilken makt värden har, trams.

Någon Bella är jag inte, däremot istället för skor och kläder tycker jag om bilder och det som kan göras med en data är fantastiskt. Jag skulle verkligen vilja lära mej en hel del mer. 
Bara det här med att kunna skriva blogg. Som jag gjort ett bra tag nu är kul, och så länge jag tycker det så fortsätter jag. De mallar som följer med bloggarna är inte de roligaste, och många bloggare har likadana. Jag är inte duktig på webdesign, jag vet en som är det och hon är så duktig. Penny har fixat till min sida och efter det så har jag faktiskt även fått fler besökare. Tack Penny. Och att ni vill läsa det jag skriver tycker jag är kul. Klart att ni inte alltid håller med mej i allt och skriver ni en kommentar som jag inte köper så slänger jag tillbaka en fast den är med "kärlek". Jag gillar att vända och vrida åsikter. Jo Penny har nu mitt i stormvarningen lagt in små vintriga snöflingor som sakta dalar. Tittar jag ut i skrivande stund så pågår början till en snöstorm ute. Det är intressant.
I högra marginalen har även en chattbox lagts in, där kan du skriva "akuta" åsikter, snälla saker, eller vad du vill. Roligast är ändå en kommentar efter inlägget. Exempelvis: Mia Jag vill bjuda dej på pizza, kan jag få göra det?

 Vad väntar? Jo ett nytt år kommer snart och jag ska smaka på det, 2010, ja det ligger bättre på tangentbordet. Mer som väntar är att kosten kommer att bli normal idag. Ingen julmat. Jag är inte så speciellt såld på den, jag gillar sill och lax, och vad är det för juligt med den egentligen? Jag är övertygad om att det är året runt fiskar i varje hem där man äter fisk. Pate´ va ä de´ , inget som hamnar på mitt bord i alla fall. Den rökta ålen är ett minne blott, nu är den utrotningshotad så de sista åren har jag inte köpt den goda, flottiga lilla dyra delikatessen. Jag hoppas att jag får uppleva någon mer jul med ål, fast det är tveksaamt. De blir könsmogna först efter 20 år, om jag minns rätt nu vill säga. Så länge en fisk är rödlistad eller utrotningshotad så kommer jag inte att köpa den. Värre är väl att ålen fortfarande säljs i butiker även de rödlistade.. 

I mitt liv får jag uppleva positiva saker, även det som är negativt för framtiden. Att Dronten var utrotad fick jag lära mej redan som liten, och jag trodde att det skulle stanna med den. Men i den moderna människans tidevarv händer saker med vår planet raskt. Jag tycker det som sker är skrämmande. Det jag förstår och försöker anamma är att dra mitt strå till stacken. Jag tänker om jag ska ut och flyga, vilket jag nu inte gör så ofta pga dålig ekonomi, men även av miljöskäl. Visst kommer jag att resa, men inga miljöbombsresor som går till Thailand då jag har förbrukat mitt årliga utsläpp på bara en resa. 
Jag har faktisk inte flygit så många gånger i mitt liv. De resor jag gjort kan räknas på 10 fingrar. Flyg är inte mitt favorittransportmedel, utan jag  föredrar tåget. Tyvärr stjäl den resan dyrbar tid, helst om man åker långt. Det borde bli billigare och enklare att ta tåget, med fler avgångar på vissa orter och gärna att de återinför politering så folk får med sej saker som cyklar och doningar när de ska till landet eller på semester. Framtiden består nog mest av tåg om ingen intellegent människa kommer på en lösning på bilproblematiken. Är vi inne på oljereserven eller inte? De som äger oljebolagen säjer nej, men experten säjer att så är det. Jag tror nog på experterna i detta fall. 


Är motboken ett minne blott?


2010 kommer snart, jag hoppas mycket på det nya året. Kanske ett nytt arbete, att jag kommer in på skolan jag vill, att det blir ett regeringsskifte. Jag kommer att dyka ner i många projekt, jag vill lära mej så mycket mer än vad jag redan kan. Jag är stolt över att ha hamnat som en av de översta på listan i kommunvalet. Om det går vägen så kanske det är dags att röra om lite i grytan.
Året som gick var ett turbulent år, ett år som jag inte önskar tillbaka. Jag fick nog av min arbetsplats på Coop och tog ett "erbjudande" att vandra därifrån. I en månad funderade jag och diskuterade det med min Micke och han ställde upp som den medmänniska han är på mitt beslut. Det är tufft att gå från en fast anställning och inte veta vad som händer. Det känns otroligt skönt att få lämna den dyngan bakom sej. Otroligt dåligt ledarskap, nu hänger det snart på håret innan den arbetsplatsen är ett minne blott. Jag sökte skola, Humanistiskt Behandlingsarbete men många sökte och jag stälpte på målsnöret. Min pappa hamnade på ett boende för Alzheimerspatienter, där virrar han omkring och ingen bättring finns. Att prata med honom är som att föra en dialog med en papegoja. Strax efter dog hans yngre bror, en snäll farbror som alltid har funnits. Han kunde ändå lämna livet med att veta att vi fått in hans bror på ett hem, där det finns hjälp för honom.


Ransonerings kort, kommer vi att behöva återuppleva dom?


Alla planer jag har som det inte finns tid för att genomföra, inte heller kunskap. Jag måste bli bättre på att delge mina planer så kontakter och nätverk kan byggas. Jag kanske ska ta små steg och börja... Jag ser fram emot det nya året, det ska bli spännande.
 
En liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär.... 

Julfunderingar och annat krimskrams...

Kategori: Skitsnack

I Fredags kväll var jag medbjuden på julbord som ungdomsenheten (jobbet) hade ute vid det gamla Rommehedslägret. Jag körde dit, ensam i bilen och dimman var tät. Ingen riktig julkänsla hade och har inte infunnit sej ännu. I cd spelaren hade jag stoppat i en gammal skiva med den Irländska gruppen Pogues. Och mindes att de hade gjort en sådan jäkla bra jullåt "Fayritale of New York" med Kirsti Mc Coll. Den fanns inte med på cd jag hade. Och jag vevade med tankarna och kom fram till att den är i mitt tycke den bästa av alla, och tätt efter så kommer John Lennons "Happy Christmas (war is over)." Har du någon speciell julsång som du får rysningar av?

När jag kom ut till det gamla Rommehedslägret och kom in i värmen startades musiken efter en stund, och då var det precis låten med Pouges och Kirsty "Fayritale...". Då kände jag att den här festen blir nog rolig. Och det blev den. Jag hamnade vid ett bord där stämningen var den absolut bästa och jag skrattade så jag har fortfarande träningsvärk i nacken. Eller så drog det från fönstret. God mat var det också, och som vanligt är ju fiskdelen överst på topplistan. Sillen var så attans god så det blev fler än en vända. Tack för en rolig fest.

Julstök? Nä inte mycket har det blivit. Ju större barnen blir ju mindre pynt blir det. Förra året så rationaliserade jag bort julgranen under stora protester av tonåringen. Så i år fick vi göra en kompromiss, granen blev mindre och mer hanterbar. Och alla nöjda. Sedan hade vi en pysseldag på jobbet i Fredags då vuxna och ungdomar skulle binda en krans. Jag blev lite "retad" för som de sa att: -Ska du ta alla Kanelstänger? jag inbillar att de var så avundsjuka.*s* Jag hade planerat att göra en fin rosett på kransen, men det var ett prov jag inte klarade så det blev en veckad historia som ni ser i övre bakkant. De undrade vad det var för något...Där orkade jag verkligen inte svara...



...inga fel med den här godsaken inte...


 
...ordningen återställd...


Julstök ja, är jag egentligen en bullbakande pysselmorsa, nej, grabbarna är inte heller lagda åt det hållet. Den lilla vill bara att allt ska vara som det varit. Och så önskar han sej pengar den lilla girigbuken. Och på julafton snålar han med godiset. Jag måste spela in Karl. Bertil Jonssons julafton åt honom och nöta in den så han blir en bra vänsterpartist. Annars är de gott gry i den lilla må jag lova.
Lussebullar levererar svärmor, infrysta och klara med ett och annat russin. Skinkan brukar komma som en julklapp åt alla SSAB anställda under de feta åren, vi får se hur det blir i år efter lågkonjunkturen. Konjunkturen kanske ställer till det på Domnarvsarbetarens julbord också. Sill, den är jag utan att skryta ett dugg, vansinnigt duktig på. Den är pinsamt god. Grannen får en burk varje år som hon som hon säjer är den godaste sill hon någonsin ätit. Och kom nu inte och säj att Malin ljuger, nej hon är småskollärare i Torsång och sådana som henne ljuger inte. Det är bevisat.

Mina första åtta veckor på min arbetspraktik har varit rolig. Jag har planerat en befintlig lokal, cafe´för många herrans år sedan till det som snart ,(innan jul) ska ha en nystart. Jag har målat, valt färger, knåpat ihop vad vi ska ha för möbler. I Onsdags for jag och en arbetskamrat till Ikea och gjorde stora inköp. Möblerna anländer på Måndag, i mogon, hurra. På ena väggen skall en fototapet upp. Den är dyr men otroligt häftig. Egentligen här under skulle jag sätta in några bilder på Cafe´Caoz, lite före och hur det ser ut nu innan möblerna. Det verkar inte bli så, för med ett krångligt fotoredigerings program och ett nytt Alta Vista i datorn samt en kärring som går i taket när allt försvinner som hon så länge kämpat med. Då lägger hon ner. Hon det är jag det. Jag tar väl kort när allt är klart, och kanske har de där "före" bilderna dykt upp på något omöjligt ställe.


"Fototapet
Fantasy Waterfall"


Jag avslutar dagens inlägg med den bästa jullåten genom tiderna med Pogues och Kirsti Mc Coll. Ja, ja Yngve Stoor och "Sjömans Jul på Hawaii" den är inte så pjåkig den heller men fan så sentimental.
Nu lyssnar vi på Pouges och lovar att våra barn får uppleva alkoholbefriade vuxna under julen. Det är dom så väl värda.




Fena i köket och långkok..

Kategori: Skitsnack

Idag var det meningen att jag skulle göra ett rejält bullbak och plocka fram det rekorderliga fruntimmret jag i själva verket är. Efter en skön sovmorgon och klockan "egentligen" var 12.00, blev den med vintertid 13.00 och magen knorrade och gav små skrik efter mat. Här i huset serveras ingen snabbmat, för då försvinner glansen av ett rekorderligt fruntimmer ganska snart, jag tappar min stjärnstatus som god mor och i viss mån "nyttig" mat stofil. Igår gjordes ett långkok med högrev, som till slut serverades med dillsås, alltså dillkött, inte dökött.

Idag, just nu puttrar en gryta med fläskkött, ingefära, kinesisk soja och bambuskott och vattenkastanjer. Till det blir det troligen potatis. Ja mat ja, vid spisen är jag en egoist. Inte många släpper jag fram där. Jo en som har ett ganska bra förtroende av mej är min älsta son, han är skaplig att göra mat, när han vill. Karln jag är gift med får beträda spiszonen när jag inte är hemma, och när han ska glufsa i sej maten själv. Fast han är bra på mycket annat, men någon fena i köket är han inte. Fast han tycker det.

Jo det där med bullbaket, det hade kunnat blivit en sanning, men många av ingredienserna saknades och det är söndag. Som gammal handelsanställd försöker jag undvika att handla på röda dagar, jag vill inte det. Helst vill jag att alla kvinnor skulle slippa arbeta sena kvällar varannan helg eller hur nu schemat är lagt. Bullbaket får bli nästa helg, med lite mer planering är det bara att sätta igång. Färska, varma kanelbullar är gott, nu strilar snålvattnet i mungiporna och sockerfallet ligger troligtvis på rött.

Skulle vi tala om vädret? Nej jag tror inte det. Om det finns det inte mycket att orda om. Det är bara och slå ett getöga rätt ut så får man vädret konstaterat rätt upp i plytet. Mörkret kramar oss nästan hela dagen. Värmeljusen brinner med en evig låga. Helt enkelt skulle jag kunna sova mej förbi hela vinterhalvåret, eller bli en Alice Babs som bor halva året i värmen, utan nåt dravligt golfspel. Golf är inte min sport, om jag ska välja någon aktivitet då blir det boule. Lagomt anpassad för min kropp och lagomt bra för flåset. En kulsport, eller en kul sport.

Jag spelar på trav, men är inte ett dugg intresserad av att se hästarna springa. Jag är enbart ute efter avansen, den ni vet som man sällan får uppleva. Någon krona hit eller dit och jag jublar. Så jag kan inte påstå att jag spelar för spänningens skull. Men Lottodragningen tittar jag gärna på, när Annika Duckmark smeker fram nummer efter nummer med sitt lätta läspande på bokstaven S. Duckmark är Brolins gamla fjälla, en gammal fjälla med gamla nummer.

Nu återgår jag till koket och köket. Jaag glömde i hastigheten tala om att min karl är en fena på att råskala potatis. Jag hör nu nerifrån att kranen strilar och skallret av potatiskalaren rasslar som kastanjetter. En duns när potatisen når kastrullbotten. Är det något min karl är en fena på så är det i alla fall potatiskalning. Och sen så kan han ju så mycket annat, som att fiska upp mat.



...mycket nu...

Kategori: Skitsnack

Tiden för bloggande är knal, läsandet av andras bloggar är även den knal. Tiden räcker inte till, inte orken heller. Även om jag har hamnat på en praktikplats inom kommunen så är det för min del fullt ös.

Det som jag hjälper till med är att bygga upp ett ungdomscafe i de befintliga lokaler som finns. Ett cafe som ska kännas välkomnande och inbjudande för ungdomar. Som det ser ut nu, mörkt med kalla färger och sterilt möbelemang, är inte mysigt. Just nu målar jag ett tak som är 80 kvadrat, minst. Fran kolsvart till vitt, vi har hittat en fondtapet som är läcker, in ska också ett möbelemang som inbjuder till fikastunder. Vi skapar ett helt nytt rum. När det är klart och chefen godkännt budgeten då kör vi.

Jag är helt inne i det här nu, samtidigt som hösten står för dörren med regn, rusk och kyla. Vintern slickar vägbanorna me sin förädiska blixthalka. Snart är det dags att skifta däcken också. Visst snurrar det på och runt, samtidigt som butikerna sätter upp adventstakar på sina bästa försäljningsytor. Inte konstigt att det känns som ett kaos uppe i skallen.

Fast jag är nöjd, med tillvaron. Livet är tusen resor bättre nu än då. Det finns ett liv, efter Coop.

Ducka dej...

Kategori: Skitsnack

...du har en kvinnosyn som Osama bin Laden sa Henrik Schyffert till Anna Anka i programmet Skavlan . Idag har Paul Ankas fru blivit något av en tidningsanka. De svenska kvinnorna vill inte ha henne som något ankare i kvinnokampen.
När hennes något äldre man avlider och hon står kvar, då undrar jag om hon kommer att kalla sej själv för Anna Änka. En del säjer att sprängd anka smakar gott.
Kvinnan i fråga tar upp en hel del plats i bloggar, i tv och massmedia. Ett otroligt intresse för skitprat. Även jag som är allergisk mot denna Anka skriver en rad.
Tacka vet jag Annika Duckmark när hon läser upp Lottoraden, hon kan då förmedla glädje åtminstone, för några få...

...har inte tid måste rusa...

Kategori: Skitsnack

Dagar och tid snurrar på så det viner om det. Från morgon till kväll då är det fullt ös med alla möjliga olika måsten och projekt. Samtidigt rasar dagarna och veckorna på i en fart som jag inte riktigt greppar. Plötsligt är det Fredag, och sist jag andades var i tisdags. Det är skumt när det blir så här. Tankarna är på ett annat plan och kroppen styrs mot olika mål och ställen. Så mitt i det hela behöver kroppen mat. Då går jag loss i köket, och sedan "efterbörden" av en middag. Varför blir det så att tiden går fortare, säj nu inte att det är för man blir äldre och klocka tickar mot domedagen. Jag har i alla fall tänkt ha ögonlocken uppe i 25-35 år till. Nog ska jag väl hinna med en del tills dess.
Ett knep jag tänkt på, som faktiskt skulle spara minst en timme om dagen är att avveckla 2 plans livet och satsa på ett enplansboende. För det är ett jäkla rännande i trappan, upp och ner, jag ränner efter saker som inte finns där alltså letar, jag glömmer. Ibland glömmer jag vad jag ska göra uppe, när jag väl står där, får gå ner igen till jag minns. Eller så är det att hjärnan blir långsammare ju högre höjd man når, på andra våningen kanske luften är så tunn som högt uppe i Anderna. Jag mitt spån kan tro på det.

Hösten är här, alla fall hos mej. Hösten som jag personligen tycker är en tung tid. Jag har aldrig tyckt om höst som årstid. Jag blir inte deprimerad, men tungsinnet och tristressen samt att allt är mörkt och kallt, får sinnet att slå backut. Jag vet att en del gillar hösten och alla dess färger, pyttsan, jag tycker inte alls att den är vacker. Typiskt Svenskt är det att säja: Hösten är så mysig, då får man krypa in och stänga om sej och tända ett ljus, läsa en bok. Hellre grönt och ljust, en kass juli månad, och jag vet att det är sommar. Jag kan ändå läsa böcker, för det gör jag året runt, och tända ljus går väl för sej när som helt. Sedan ska de där vinterdäcken på, jag tycker inte att jag hinner backa runt hörnet förrän däckbyte skall göras. 
Sommartiden slut, då ska vi ställa tillbaka klockorna. Varför kan inte tiden få vara konstant, varför ska det manipuleras med tiden. Det hjälper ingen småbarnsfamilj i alla fall.
Det ställde till problem för oss på hemvägen från Helsingfors, vi höll på att missa middagen för vi hade tiden på Svensk. På vägen dit klarade vi oss. Om vi nu är med i EU, och ska ha en trevlig gemenskap och betala en jäkla massa miljarder till makten, då kan väl de Nordiska länderna i alla fall ha samma tid.

I morgon hade jag tänkt att ta en sovmorgon, men blev påminnd att jag ska på en konferens i två dagar. Inte heller kan jag säja att jag sover när jag blir äldre och gått i pension, för då slänger jag väl upp ögonen vid 5 tiden på morgonen, och kör igång något trädgårdsprojekt vid 7 snåret.
Apropå trädgård, så har inte vi utnyttjat våran i sommar. Så fort vi går ut, så är det ett jäkla liv från olika håll och kanter. Det blir ingen större fördjupning i det, men tänker säja att jag är otroligt trött på skällande hundar dag som natt, rallybilar som dundrar, smäller dag som natt. I huset längre bort står en hel trädgård med 70 tals bilar som ägaren trycker ner gaspedalen på länge. Jag kan då inte somna till en Saab v4 med 4 taktsmotor, finns inget ljuvt idet. För att inte tala om all nöjesåkning med åkgräsklipparen. Nu till vintern blir det förhoppningsvis lite lugnare, men ack så kallt att sitta ute.

Föresten har jag inte hunnit ut och plocka trattkantareller, och det är skit, för det är en höstaktivitet som jag gillar. Skönt att jag kom på det.

Att vara eller inte vara...

Kategori: Skitsnack

Det här inlägget kommer att handla om, ja det visar sig. Aldrig har jag någon färdig mall för vad jag ska skriva. Ibland är det ett infall, eller något som stört mej eller retat upp mej. Andra gånger bubblar roliga eller tråkiga minnen upp. Jag kan läsa i morgontidningen och plötsligt börjar ett morr, glida ur den giftiga munnen. Tja, nog är jag en glad människa, men med en analytisk och en någon filosofisk ådra. Ena dagen kan det dundra hårdrock på hög volym, för att nästa gå i ett lugnare makligare tempo. Det är inte lätt att komma underfund om saker som stormar i mej. Jag själv håller fortfarande på att tygla mej. Ibland kan jag titta på saker som jag skrivit, fast jag vet att det är jag som hållt i pennan och minns när det skrevs, så kan jag förvånas över att jag skrivit texten. Olika sinnesstämmningar delger jag, och det är sådan jag är. Hemlighetsfull har jag aldrig varit, någon Greta Garbo typ blir jag aldrig. Hemligheter fanns det nog av under min uppväxt och att låsa in sådana förgör bara mitt sinne.

Som sagt, Augusti har varit en jobbig månad, men verkar som att trådar och problem nystas upp och tiden nu som jag har råder jag över och lägger på det jag ska dvs mej själv. Jag kom inte in på skolan jag sökte i våras, så nu igår var min första arbetslösa dag. Min 6 månaders uppsägningstid, tog sin ände. Nu är jag ute i Reinfelt och alliansens verklighet, och jag har ansökt om a-kassa, och väntar på hur svaret blir. Handels har i sin kravbild att jag ska söka affärsbiträdesjobb i hela Sverige. Så vem vet om jag får pendla till ICA i Nossebro, för att göra en 20 timmars vecka. Inget med den nuvarande regeringen är osannolikt. Även om jag poängterat att jag inte vill jobba inom handel, att jag vill sadla om och att skolan gick i stöpet och jag ska söka om till våren så hjälper inga klagosånger.

Mina ideer i mitt jobbsökssafari tror jag på, nu har jag varit runt på några ställen, och fler blir det idag. För att få erfarenhet inom det vårdande yrket, har jag bestämt mej för att tillsvidare försöka jobba som personlig assistent. Komma närmare de människor som behöver ett särskilt stöd. Det kan vara bra att få den erfarenheten innan jag kommer in på skolan Humanistiskt Behandlingsarbete nästa höst. Nästa år ska det lyckas fullt ut. Igår gick jag till ett privat företag och presenterade mej, jag möttes av en positiv tjej, som uttryckte sej flera gånger att hon tyckte det var roligt att jag kom dit personligen. Jag trodde att folk sökte jobb så idag, tydligen inte. Har även skickat ett brev till Borlänge Kommun och se vad det ger. I dag blir det som sagt, Stugknuten och Omtanken. Jag tror på det här, och glad är jag om det skulle funka för då kan alla butiker i Sverige slippa att ha mej där.

Kräftor, det har blivit dåligt med kräftätning, har inte hunnit med surströmming heller. Strömmingen får jag äta med svärföräldrarna annars gör familjen slut med mej. Kräftor kan jag äta ensam till frukost om så är. Kommer någon med en fiskebåt med blandade skaldjur då säjer jag inte nej.
Det här med kräftfiske har jag tagit upp ett par gånger innan i bloggen. I Borlänge är det förbjudet för den stora delen innevånare att kunna fiska i Runn/ Ösjön eller älven. Trots att det finns så mycket kräftor och alla storlekar uppmanas att tas upp kan de inte rucka på den gamla 150 åriga skitlagen. Fortfarande anser jag att allmänheten ska få lösa fiskekort och fiska. Det skulle vara en rättighet. Alla signalkräftor som svämmar över i Runn/ Ösjön är ditplanterade av folk under lång tid. Det är ingen fiskevårdsförening som lagt sitt i det. Nu skriver Dalademokraten om att tjuvfisket ökar, tacka för det, allmänheten vet att tillgången är stor, men möjligheten att få ta del av sjöns guld är förbjudet. Vad händer då?
Nu ska tillsyningsmännen vakta kräftorna, med värsta FRA metoder, med näbbar och klor." Sug på den ni."

På Måndag ska jag gå till Fredda och tatuera mej. Denna gången blir det en kräfta, inte en röd och kokt utan en brun och levande. Jag är inte född i kräftan, så det är ingen sådan symbolik. Jag tycker om kräftor och egentligen skulle jag vilja att kräftan på tatueringen håller en skylt där det står "Kräftfiske för alla". Bilden på kräftan är den bild som kommer att tatueras.



Under sommaren har jag skrivit lite blogg, det föll sej så. Det är snart tre år sedan jag började delge mina tankar och äventyr. Vissa perioder känns det segt och tufft att skriva, och om det känns så då är det inte rätt. När inspirationen inte når riktigt fram så tar det emot. Då måste jag som så många gånger säja att jag skriver bloggen för min egen skull. Sedan om ni vill läsa det som skrivs är det bara roligt. Jag kan inte förstå att ett 40 tal personer läser mina tokigheter varje dag. Jag trodde att ni skulle sacka av en efter en i sommar när jag låg på latsidan och letade inspiration. Men ni hängde troget kvar, tack. När inga kommentarer följs av inlägget då tappar man lite geist. Fast jag vet, några har sagt, att många av mina inlägg är svåra att kommentera. Jag är inne i en ganska hemlig värld ibland. Men mitt tidigare liv och min uppväxt har jag en klar distans till. Och utan att ljuga hade jag inte varit den person jag är idag om inte mitt liv varit fyllt med alla uppförsbackar och några få med nedlut. Nu förtiden så rullar jag lätt fram, trots vissa små motgångar ibland, men idag är dessa inte så tunga att ta. Jag skriver av mej lite, eller ryter i åt någon myndighetsperson, så lugnar snart allt ner sej. Vi får se hur länge till jag bloggar, allt brukar som bekant ha ett slut.

Jag pratade föresten med en myndighetsperson igår( inte för första gången) på Borlänge Kommun. Lugnt och fint i en något tyst ton lade jag fram ärendet, och allt det som de inte hade lyckats med. Byråkratins kvarnar hade malt slut på sej själv och kvar stod de i ett "driftstopp". Trots mitt lugn så skrek mannen i falsett efter fem minuter, så jag vände luren mot min man som hörde allt. Efter att han fått ut sej sin frustration som troligen kom för att han hade fel, och vi lagt på luren sa min gubbe; - Ja, du kan då hetsa upp en karl på mindre än fem minuter...
Jag ska även erkänna att jag har varit usel att läsa andras bloggar under sista månaderna.

En skiss av min häxa...

Kategori: Skitsnack



En förfrågan gjordes i förra inlägget vad det var jag hade på axeln. Jo en jättegammal tatuering, säkert har min häxa varit med i 20 år. Skissen som gjordes finns kvar...på ryggen har en fullmåne och en ett borgstorn också kommit med.
P jag hoppas att du såg att det var en tatuering i alla fall...hi

Spikgädda...

Kategori: Skitsnack

Nä jag tror inte att gäddor föredrar blues, rovfisk som den är. Det är bara mina lustar att få en heavy gädda på kroken och mina fantasier och urdåliga profetsior som styr tänkandet nu. Irrationellt tänkande som man säjer. Det usla vädret som åter har dykt upp på min himmel lockar fram en och annan blues i alla fall. Tungsinnet börjar att vanka mot det finska hållet, som klippt ur en finsk film med en dyster dragspelstango, och veden som eldas i bastun är i suraste laget. Då leran utanför husknuten börjar likna den regnigaste Roskildefestival i mannaminne. Nu blåser det småjävlar och jag är övertygad om att gäddan borrat sej långt in i vassen och ligger där och tjurar. Han skiter fullständigt i om nappningstabellen säjer att det är dunderfiske, för den ivrande gäddfångaren. Han står kvar och väntar på bättre väder liksom vi människor. Han "grinar" illa och visar sina sylvassa tänder...Gäddhugg, inte i dag, tänker han.

Apropå gäddtänder och gäddhugg så har jag köpt mej en spikmatta. Jaha tänker ni då efter att ha läst de stora tidningarna där man har totaldissat dessa vassa mattor. Bluff, har det stått med stora rubriker. Vi jävla hälsofreaks är lurade rätt upp i fejjan. Är det så att vetenskapen går före och alltid har rätt? Sedan om folk köper sina spikmattor, då är det väl upp till dem, antar jag. Är det bara den moderna medicinen fylld av kemikalier och biverkningar som ska och kan accepteras idag av gemene man? Är det depressionspillrens tidevarv med ett 60 tal biverkningar med allt ifrån framfall och tillochmed depressioner som biverkan som är okey. Att under mänsklighetens tidevarv funnits akupunktur och liknande former är bara bluff och båg. Människokroppen är så pass avancerad så vetenskapen som inte är fullärd ska dela ut pekpinnar till människor som inte köper läkemedelföretagens förpackningar i parti och minut.




Efter en stund på mattan....


Läkemedelsbranchen är korrupt. Jag köper mina hälsokurer jag och jag mår fan så bra, sedan om ni då börjar att små viska om placebo effekten så får ni väl tissla om det. Jag mår utmärkt, magmedicinen Losec har jag inte hämtat ut på fyra år, och har haft kronisk magkatarr sedan -82. Jag har hittat ett piller på hälsolivs som är sprängfyllt med antioxidanter och hjälper mej. Ett billigare alternativ, än att hämta ut medicin på Apotek och dyra läkarbesök, inga biverkningar.
Jag mår alldeles utmärkt.

Ja då var vi hemma i staden igen, inatt blåste det och regnade så jag trodde stödbenen på husvagnen skulle ge vika. Där låg vi som de tre små grisarna, käkade choklad, kikade på tv, och hade det skönt. När dagen grydde och rullgardenen drogs upp då var det fortfarande grått och regnigt, vi packade ihop och drog oss hemåt.
I morgon ska jag gå och kika om det finns någon 40 timmars resa till Helsingfors, då bokar vi och "seglar" en runda. Jag ska då banne mej sjunga karaoke på båten, det är så jäkla kul, tycker i alla fall jag. Vad de ändra medpassagerarna tycker vet jag ju inte. En gång vann jag hela tävlingen och vann en Ålandsresa med lyxhytt..så antingen var jag skitbra eller så var jag urkass. 
 

...skulle det pratas väder?

Kategori: Skitsnack

Just nu har jag kommit in i en fundering igen. Hur mycket regn kan det rymmas i himlen egentligen. Troligen är det hur mycket som helst, och allt det kom ner över Borlänge idag. Gator stängdes av, busstraffiken ställdes in och regnet formligen bara spydde ner, länge. Det är skrämmande, idag tackar jag alla husgudar att jag inte är ägare av en källare. För då hade nog jag sett vatten båd uppe och nere. Jag tänker på en episod i filmen Forest Gump när han är soldat och krigar i Vietnam. Där beskriver han regnet som öser ner väldigt målande. Forest förklarar otroligt bra hur regnet kommer, från alla håll.


En alldeles underbar film, en sådan som jag kan se hur många gånger som helst. Ja i Vietnam regnade det bomber, kulorna haglade och regnet öste. Det var det kriget ett krig som var ett onödigt sådant. Alla krig är inte nödvändiga, men under historiens gång har krig funnits. Nu ska jag inte börja fundera på varför och meningen med dessa, då blir det för många funderingar i kväll. Krig är egoismens vapen.

Nåväl det regnade skapligt idag som jag tidigare var inne på. Vi i familjen är ju ägare av några båtar. Inga lyxångare här inte utan små tvålkoppar varav en ligger i sjön där vi har husvagn. På kvällskvisten ringde min älskade man från sitt översvämmade jobb och sa att jag skulle åka ut dit och ösa den. -Nej f-n jag vill inte, det regnar ju, det blixtrar och mullrar, jag ser på tv, få mej inte att gråta...halvskrek jag. Han sa: -Jaha, då får den väl sjunka då...
Mitt dåliga samvete fick sej en rejäl törn, det gnagde inombords av ilska och olust. Hade båten i den stunden varit i närheten, då hade jag stuckit kniven i den och dödat den. Utan att tveka. Men en stund senare så tänkte jag på högtryck och fina båtturer så jag klev in i bilen för att åka och ösa vraket.
Färden dit gick mellan avstängda och vattenfyllda vägar, överallt låg stora sjöar, inte vattenpölar utan djupa stora hav på vägen. Dagvattenbrunnarna orkade inte halsa i sej allt vatten. Jag muttrade lite och körde ut stora kaskader av vatten i dikesrenen och sa, om det står någon kärring där så är det bäst att hon hukar sej.
Utåt vår halvö, lyste blixtarna upp himlen, åskmullrer överöstade Mick Jagger som vrålade på ganska hög volym ur bilstereon.

Där satt jag, tvärkärringen hade kört bilen ända ner till bryggan och det såg allt utom inbjudande ut att gå ur det varma fordonet. Syndafloden kved, dånade utanför bilfönstret, inte en kotte på campingen syntes till. Vilken idiot skulle föresten ge sej ut i det vädret, förutom jag då. Jag drog av mej skorna och strumporna, kavlade upp jeansen. Jag hittade en gammal regnjacka som var för liten, en av sonens gamla gick ner mot båten. Redan efter några meter så var jag genomblöt. Drog in båte, hoppade i och båten knyckte till då linan till fören sträcktes. Jag flög en bit, och tur hade jag för jag hade kunnat halkat illa. Satt mej ner på den så klart blöta sittbrädan och jeansen blev solklart våta. Öste, öste och blixten blinkade till, det dånade som av skott. Detta var helt klart dagens nära döden upplevelse. Gud va vatten du har lagt i min båt tänkte jag.

Lite sur är jag ikväll, fast långsur brukar jag inte vara, bara småsur. Denna uppoffring kommer självklart att kräva tillbaka en hel del tjänster.

Vem har sagt att vi svenskar alltid ska prata väder? Inte var det jag som sa det, utan det är jag som pratar väder.