Is anybody out there..
Kategori: Sant eller Falskt?
Det jag skriver handlar om att göra mej av med tankar och skrivklåda. Alltid har jag varit så, därför är det bra att bloggmallen finns för den passar mej utmärkt. Jag behöver inte skriva en bok eller en insändare utan här vässer jag tangentbordet och knappar det som jag känner för. Kanske med någon nypa ironi.
Det som berör mej skriver jag om. Det finns många människor ute i samhället som kämpar varje dag för att överleva, sådana saker berör, väcker mej och får mej att reagera. Här finns även en person inom mej som älskar att ha roligt, humor är livets krydda. Men så tycker en del att man inte får ironisera eller skämta om allt. Nehej tänker jag det får ni väl tycka.
Många blogginlägg har jag lagt ner personliga känslor i, öppnat kanske lite väl mycket av mej själv. Jag har redigerat och kämpat för att få en tyngd. Från början då hade jag inte många läsare. Det var jag och någon mer. Det har succesivt ökat, men ändå har jag ganska få läsare. För min del har det inte någon större betydelse för det som jag tömmer ur mej finns här och ligger inte ivägen och skaver. Samtidigt kan jag minnas här, med gamla inlägg. Så var det då och så här har det blivit. Jag är glad åt er läsare som återkommer samt fäller någon liten kommentar. Ni är välkomna, alltid...
Men så igår, då blev det folkvandring hit med 1300 besökare (enl. Blogg.se Jag tror det är fel), och inget kaffebröd hade jag heller...
Jag skriver ett inlägg (se nedan) om ett repotage i Aftonbladet som handlar om en flygkapten inom R.A.F som berättar om sina UFO upplevelser 1957 och hemligstämplingen över dokumenten. Där är inte jag sen att nappa. Troll, vättar, spöken och UFON tror inte jag på. Jag har aldrig sett tomtar eller UFO och då kan jag inte tro på det. Jag tror inte på allt jag ser heller. Igår ifrågasatte jag inte existensen av UFO, det är jag inte intresserad av utan jag gjorde en liten story om vad som kunde ha hänt om piloten tryckt iväg de 24 missiler han blev beordrad till. Det är ytterst allvarligt om dessa hade avfyrats. De hade de tydligen inte gjort nu, han hade hejdat sej 1 sekund innan. (Läs länk i inlägg nedan).
Då den största delen av folket i världen inte har haft några UFO upplevelser eller tror på dessa då tycker inte jag att det är unikt.
Inte heller tycker jag att de korniga filmer och fotografier som visas är särskilt trovärdiga. Det är helt enkelt för billiga bevismaterial. Jag har andra intressen i livet så jag är inte intresserad att bedömma någon sanningshalt i UFO existensen, det får andra göra.
Mina sanningar finns i samhället, inte ljusår från här och nu. Dom finns rätt framför näsan på mej. Jag har sett dom. Dom finns under broar, dom sitter på bänkar. Det finns utslagna människor överallt runt oss. Det är något som berör mej att så många olyckliga unga personer inte fick samma chans som mej. Det är mina sanningar. Det är ett engageman som jag brinner för. Där lägger jag min kraft. Den sociala nedrustningen är inget abstrakt, den är konkret och finns så nära att vi som har pengar inte förstår att ett hårt slag kan drabba oss när som helst. En "ogiltig" sjukskrivning i två månader och du får lämna din bostad.
Jag förstår att det är lättare att vara en UFO fanatiker än att behöva bry sej i samhällsutvecklingen. Man bygger murar och låser in sej när världen utanför rustar för krig. Egentligen är det väl tur att inte alla är fanatiska UFO människor, för då hade inte Stadsmissionens soppkök varit verklighet.
Ni kommenterade mitt inlägg igår, gjorde det utifrån eran egen tro och det respekterar jag. Men ni måste även förstå att jag måste få tro vad jag vill. Ni får göra som ni vill, ni får sitta på en kulle en stjärnklar natt och kika, jag gör andra saker som gynnar mina intressen. För det jag brinner för har jag runt mej dagligen och det kommer jag inte att lämna. Dessa jordiska varelser behöver veta att det finns någon som bryr sej om dem. Alla mina UFO spekulationer går bort, de är bara en tidningsnotis för mej.
Tack alla besökare/ Agent Scully i x-files
