Huvvaligen, snö upp te näsa, storm in i märga...
Kategori: Vardag
Vad det va som väckte mej halv 5 i morse det vet jag inte riktigt. Ont i magen hade jag. Jag svor lite över varför jag vaknat så tidigt men efter att ha tittat ut genom sovrumsfönstret insåg jag att det var någon eller något som sa: "Att går du inte upp nu så hinner du inte till jobbet",
Låg som vanligt och ömkade och tyckte synd om mej, går upp och bligar mellan persiennerna och ser att det är snöstorm ute och inte så lite heller. Säker 5-10 cm snö. Och vad har jag på bilen då? Bara sommardäck.
Nu finns det bara tråkiga planer som jag kan bruka.
Plan A - Att ringa svärfar och höra om han har däck.
Plan B - Gå till stan och ta en buss (Om det går någon)
Plan C- Gå till jobbet
Plan D - Taxi
Plan A kommer säkert att dippa han har inte fått på däcken, B kan gå men den blir stressig och jobbig, plan c är så eländig så jag orkar inte gråta ens. Den sista planen D har ätit upp halva dagsförtjänsten.
I alla fall så var jag tvungen att ta mej ner för trappan och önska att en enkel logisk lösning gjorde intrång i min negativa panna. Gnagde i mej blodtrycksmedicin och rosenrot, för att få ner hjärtslaget och för att bli lugn.
Jag ser i busstabellen att det går en buss från centrum 7.30, jag får pulsa dit, och räknar ut att jag får gå härifrån 06.50.
Sådana här dagar är ganska arbetsamma för psyket. Man är inte riktigt förberedd för nödsituationer och helst inte naturkatastrofer.
Nu i detta oväder är det inte ens lönt att gå ut att titta i brevlådan om morgontidningen dykt upp. tidningsbudet kanske har det ännu jobbigare stund just nu.
Nu måste jag förbereda den långa vandringen i storm, snö och kyla. I mitt inre känns det som en tvivelaktig expedition på Nordpolen. Då lemmar och näsa förfryser.
Rakt på sak kan jag väl inte tycka att denna Fredagsmorgon var en önskemorgon med guldkant.
(Ps. Jag går inte ut och tar något foto på snön, sådan har ni sett förut. Jag vill inte förfrysa innan jag ska iväg.
"Men vad spelar det för roll,
att man sitter här och gråter
Tänker sej till gårdagen
som aldrig kommer åter"
Anders F Rönnblom
