Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Ännu ingen deadline...

Kategori: Böcker

Mmmm, en bok kanske, en bok faktiskt, en bok. Visst kan vi göra en sådan. Låt oss gå i tryck, efter vi skrivit den. Tre Röda, är en bra titel på en bok skriven av tre Röda personer med ett tema och tre olika stilar. Det blir ett spännande projekt vill jag lova. Leif och Ewa, då är det bara att sätta igång då, så vi kan sätta en deadline.
Låt oss svälja julmaten och med ljusets återkomst ser vi boken födas.

Äntligen kommer Åsa Lindeborg till Vänsterhörnet...

Kategori: Böcker

Oj vad jag har längtat till måndag den 6/10 och i morgon kommer Åsa Lindeborg till vårat hörn. Åsa som skrivit
boken : "Mig äger ingen". Den handlar om hennes uppväxt tillsammans med sin alkoholiserade pappa Leif Andersson. Vi som växt upp med föräldrar/ förälder som haft alkoholproblem vi har alla olika historier. Åsa har sin egen.

Det är en bra skildring, den talar om hur "fattigt" man lever i en alkoholistfamilj, rent materiellt. Det är helt enkelt ett andra sorteringsliv där en fin glasbit kan trösta och ge lycka.
Det finns ingen i hela världen som förstår hur det är att växa upp i en alkolistfamilj, såvida man inte redan har haft den olyckan. Där dysfuktionella betenden blir normala, och sedan när man är klar för att leva sitt eget liv då följer man ofta det mönstret och tror att man gör rätt. Alla vi barn som fått uppleva detta har levt i lögner och i det dolda, men alltid har vi som barn gör varit lojala och älskat våra mammor och pappor. Allas våra historier skjiljer sej, men i grunden är vi alla drabbade av samma fruktansvärda öde.
 
Citat boken:
" Pappa sa att våra fönster var som lucka 24 i en adventskalender. Han drömde om att folk som gick förbi huset tittade upp mot lägenheten och tänkte att där måste det bo ett duktigt fruntimmer.
-Jävlar vad förvånade dom blev, kärringarna, om dom fick höra att här bor inget fruntimmer, här bor härdmästare Leif Andersson!"

Mig äger ingen är Åsa Linderborgs berättelse om uppväxten med sin ensamstående pappa, härdare på metallverken i Västerås.
En berättelse om klasstillhörighet och utanförskap. Alkoholens makt och en kämpande dotter. Ibland nickar man igenkännande och tårarna bränner bakom ögat, andra gånger skrattar man igenkännande åt eländet.

Kom och lyssna på Åsa klockan 18.00 eller läs åtminstone boken. Jag ser fram emot morgondagen och jag ska fråga chefen om jag få gå en timme tidigare, annars tror jag att jag inte kommer in i lokalen för det blir fullsmockat.

Ännu en Hitlerbok efter 60 år...

Kategori: Böcker

Högen med böcker om ondskans man tar aldrig slut. Nu har ännu en skrivits och denna gången är det Bengt Liljegren. Finns det egentligen något mer att förtälja om Hitler. Jag ser inget intresse att läsa om de kvinnoaffärer han hade, inte heller hans matvanor. Han har ställt till med de värsta folkmorden i den nutida historien att man inte ens vill höra mer.
Fast det är klart att många skriver om det abstrakta kanske för att försöka förstå och hitta svar på ondskans handlingar.

Författaren menar att Hitler har länge varit "Svart/ Vit" och vill göra en mer begriplig bild av honom...
Det får han stå för, jag tänker då missa detta boktips och fortsätta undra varför man väljer att skriva om någon som inte gjorde mycket gott i världen.

                               image249

Konsten att vara snäll...

Kategori: Böcker

Emellanåt läser jag  boken "Konsten att vara snäll" skriven av Stefan Einhorn och jag citerar en liten del av texten här under som jag tycker är så bra. Några få meningar säjer så mycket...


- För mej är en snäll människa en individ som lever med etiken i sitt hjärta. En snäll människa bär i sitt medvetande ständigt med sej omtanken om medmänniskan. I mina öron låter detta som i allra högsta grad goda egenskaper. Och den snälla människan är minst av allt dum. Den snälla människan är tvärtom mycket klok, för hon har - medvetet eller omedvetet - förstått vad det faktiskt handlar om : det vi gör för våra medmänniskor gör vi också för oss själva. -


På förstycksbladet på sin bok har han skrivit ett citat av Ralph Waldo Emerson och det lyder :

- Livet är så vist inrättat att ingen på allvar kan försöka 
hjälpa en annan utan att hjälpa sej själv. -

Några kloka ord att ha med dej under dagen...

 

Nils Einar Ferlin...

Kategori: Böcker

Ferlin, poeten ifrån Filipstad, han har tydligen som oss andra varit ute på en del bravader. Jag har hittat en bok som heter "Replikerna" och den är sammanställd av Gits Magnusson. Jag läste en händelse ur Ferlins liv som jag tyckte var rolig. Om det är en skröna eller inte vet jag inte men jag tänker dela med mej ett skratt.

Nils Ferlin blev som så många aftnar förr hånkad av polisen därför att han linkade på ett misstänkt sätt.
- Ni är full, sa polisen.
- Inte ett spår, sa Ferlin.
- Ni raglar ju, påpekade konstapeln.
- Nej, jag linkar, det är en jäkla skillnad. Jag har nyss skadat foten. Det var så att jag nyss träffades av en nedfallande meteorsten!
- Jag förstår, sa konstapeln. Kom med här.
Vakthavande överkonstapeln på poliskontoret trodde inte på det här med meteorstenen. När allt kom omkring så hade han aldrig hört talas om en kille som blivit träffad av en fallande meteorsten.
- Fyllsnack, sa konstapeln som finkat Ferlin, fortfarande med ett fast grepp om poeten.
- Herrarna får säja va herrarna vill, underströk Ferlin. Jag begär att bli trodd när jag säjer, att jag för 35 minuter sedan träffades på höger fot av en meteorsten. Pang, sa det bara.
Flera konstaplar tillströmmade. Alla fick höra historien om mereorstenen. Alla skakade på huvudet. Ingen kunde erinra sej om något liknande fall. Eftersom inga fall av tidigare meteorträffar fanns att hänvisa till, måste karln vara full.
- Jag skulle möjligen kunna sträcka mej så långt, sa överkonstapeln, att jag ringer upp någon expert på meteorstenar och frågar om det är möjligt att en sån trillar ner och stampar folk på foten.
- Finns väl inga experter på meteorstenar uppe så här dags, invände den hånkande konstapeln.
- Det råkar finnas en i den här stan, sa överkonstapeln sammanbitet, han kan behöva väckas.
Numret till vetenskapsmannen slogs och en yrvaken röst svarade. Överkonstapeln sa:
- Doktor Bergman, ja förlåt att vi stör denna tid på dygnet, det är polisen. Jo vi har en man här som säjer sej ha blivit träffad i foten av en meteorsten. Vi har svårt att...hehe...tro på honom, och Doktor Bergman måste väl...va då?
- Är Nisse där?röt Doktor Bergman.
- Vadå? Nisse?...Jo han heter Nisse, rättare sagt Nils Ferlin.
- Ja, sa Doktor Bergman, han blev träffad på foten av en meteorsten för ganska precis en timme sen!
Överkonstapeln darrade lätt på handen som höll luren. Han sa:
- Jaså minsann, och man kanske får man lov att fråga om platsen för detta celesta fenomen?
- Det var hemma hos mej, sa Doktor Bergman.
- Hemma hos Doktorn? Kom meteoren genom taket?
- Nej men den ramlade ner från bokhyllan och höll på att klippa tårna av Nisse. Jag har ett dussin till. Det var tur att inte alla dråsade i golvet...