Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Jag målar fan på väggen...

Kategori: Samhälle

Idag när jag ser och analyserar  kooperationen då kan jag vidga synvinklarna med många grader. Jag har inte bara varit anställd där utan jag är sprungen ur ett arbetarhem där vi handlade kooperativt och räknade kvitton en gång om året. Medlemsskapet och föreningsstämman var viktiga, där motioner kunde lämnas in och medlemmarna hade makt och inflytande. Så var det även för generationen innan mina föräldrar. Dessa ekonomiska föreningar som haltade emellanåt, fördes framåt och medlemmarna kämpade för sin affär. Det var ett segertåg som startades för 115 år sedan med många barnsjukdomar. Det fanns alltid en anda att dåliga satsningar skulle förbättras, ingen tid för nederlag utan kampen om butikerna var viktiga liksom konsumentmakten.

Nu då, då kooperationen vill  ha 3 miljoner medlemmar och på samma gång är medlemmarna i vägen. Jag är ganska övertygad att Coop vet om att rörelsen sjunger på sista versen. Det är inte medlemmarna som satt igång denna nedåtgående spiral utan det är dåliga beslut och en synbar dålig ledning som ersatts ofta med nya dåliga organistörer, men dock kostsamma sådana. Fallskärmarna har synts som vid ett fallskärmsanfall under andra världskriget. Bonusar har varit vardagsmat. Lyhördhet har inte varit någon egenskap som fallit i de höga chefernas tänk. Den ena falsatsningen efter den andra har gjorts i modern tid. Där Coop bank var ett plattfall, över 100 miljoner på ingenting.
En hög chef i stockholm för många år sedan kom med sin privatchaufför till "sin" butik, där stod personalen radade och fick nästan buga och ge honom full service när han kom på sin handling. Det vill jag kalla ett dåligt beteende fören hög chef , för kooperationen som startades av arbetare.

Jag känner mej sviken som medlem, därför har jag också sagt upp mitt medlemskap. Jag har förstått, jag har hört resonemanget att kan Coop bara få dessa 3 miljoner medlemmar att handla hos oss då ror vi rörelsen i hamn. Många medlemmar har upptäckt eller hört berättas att man blivit grundlurad. Medlemmarna betyder inte mer än att man vill ha dem som kund, medlemmens inflytande är inte något som koopertionen önskar.
Det enda som skulle kunna rädda företaget är att dessa 3 miljoner medlemmar blev aktieägare. Och ni hör väl själv hur det låter. Skulle ett stort antal vanliga människor med en vanlig lön gå in och stödköpa kooperationen ur deras stora kris. Nej det är inte möjligt. Hur skulle en medlem som varit koperatör i många år sälja sej själv och sina ideal för kapitalet. Det skulle aldrig bli en verklighet.
Låtsasdemokratin. Påhittad konsumentmakt och skendemokratin i medlemssystemet är tungrott och ger inga egentliga fördelar, vare sig ekonomiska eller konsumentnyttiga.

Nu vacklar sej kooperationen fram, med ett reservaggregat fyllt med fotogen och spillolja, personalen är de som får ta smällen. De blir de som får stå med skammen och höra att de måste sälja för x antal kronor/ timme. Och kan man inte det då får den anställde ta kritiken och bära den om den inte reagerar, men då finns det någon ledare som går in och talar om att den är obekväm och inte passar in i "familjen". Det finns ett trepuktsprogram för den anställde och den säjer på alla tre punkter, tjäna pengar. Då måste även de höga ledarna förstå att de inte enbart kränker människovärdet utan också nergraderar personalen med sin negativa attityd mot fotfolket.

Idag skriver tidningen i staden om Byggmaxs entre på Coop Bygg i Borlänge, och Magnus Frisk, Coops informationschef, ja samme man som höjer Arla till skyarna i Milkodebatten . (En annan pågående fadäs.)
Det är väl tydligt att det konstrueras luftslott som ska tillföra ett tillfälligt syre till kooperationen. Jag tror och är övertygad att sådana lösningar ger mer tapp för det egna företaget. Inte för Byggmax. Det är ett svek mot medlemmar och personal, och detta finns inte i Coops värld, de är inte berörda eller anser att de sviker.

Varför kan de inte vara ärliga istället och tala om för medlemmarna att vi är körda utan er, men samtidigt vill vi inte ha era åsikter. För det är så det är. Hur långt borta är att kedjan köps upp av en utländsk intressent ? Eller ska den gå i sank ?
Ja jag tänker inte spekulera mer, respiratorn är inkopplad, det är en tidsfråga innan man trycker av på knappen.

En rörelse som konsumenter byggt upp under 115 år har en dålig ledning lyckats att rasera på 10- 20 år, det är ett svek utan dess like mot oss som haft kooperationen som ett första alternativ.
Min tid som medlem är för alltid slut, jag tänker inte göda er med bonusar, fallskärmar eller ordförandearvoden, inte ett enda pissöre från mej.

En sång till modet...

Kategori: Samhälle

Från Kylskåpet till industriområdet på en kvart...

Kategori: Samhälle

Jag smög alldeles nyss in i köket och öppnade kylskåpsdörren för att se om jag skulle hitta något roligt. Det gjorde jag. Nu har jag aldrig varit någon frukostmänniska men förståndet som jag besitter säjer mej att man måste äta på morgonen för att orka och helst nyttigt. Så är det och detta kommer jag inte ifrån. Pang, bom, klart.
I mitt kylskåp står en så jäkla snygg liten smörgåstårta, och på etiketten står det "Räkrondell" ett namn som måste syfta på vår stads otaliga rondeller, vi har säkert en i varje vrå och hörn.
Ja en trevlig räkrondell, och jag kan om jag vill, skära en stor bit och bli så där flottigt mätt klockan 9.05 på morgonen.
Efter en överläggning sitter jag har med en skål filmjölk med GI musli med Cacaosmak. Skitgott...

---
Jag har skummat igenom de lokala morgontidningarna, inte gjort någon större djupdykning. Men ändå etsar sig något repotage sej fast och jag reagerar. Min man brukar tala om att jag hakar upp mej på saker som han inte ens minns efter en sekund. Ja tänk vad olika vi är då, hur träffades vi? Jag minns undrar om han gör det. Fast då hakade jag inte upp mej så mycket mer än,  jag inte har glömt honom än.
Ja Kalle Moreus har fått medalj av kungen, som sagt det repotaget har jag inte mer än skummat igenom och tänker inte göra mer än så. Jag gillar inte det där med att man ska få uppskattning i form av en medalj som ska ligga och damma. Är det en hårdare förm av uppskattning? Jag är väl allergisk mot kattguld, så kan det vara.
En klok man eller kvinna sa en gång, tyvärr minns jag inte namnet att: "Medaljer är som hemorojder, till slut har varenda arsel en." Nu menar jag inte att kalle Moreus är ett sådant, för jag tycker att han är otroligt proffsig och har spridit mycket glädje inom musik och folkmusik, mm. Det är symboliken i medaljerna jag är emot.

___
Mer då, jo Borlänge Kommun ska spara pengar. Och så har de tvingats göra i ena ändan medan man slösar i den andra. Sparat pengar skulle ha gjorts och påbörjats för 10 år sedan. Nu står den nakna sanningen av deras investeringsmissbruk mitt framför näsan som en kronofogde som hyttar med näven. Sossarna har inte kunnat hantera och förvaltat skattebetalarna på ett trovärdigt sätt menar jag. När ett styre inte ens kan förstå att man måste inta en form av hushållsekonomi för att överhuvudtaget få verksamheten att gå ihop. Nu har ridå´n fallit, där står de med byxorna nere.

Sossarna, superalliansen och näringslivet är de som fanatiskt jobbar för att vårat industriområde  till varje pris ska fyllas med IKEOR, Bauhaus, affärer, butikskedjor. Tror de att människor flyttar hit för att x antal butiker blinkar med sina ljusskyltar. Har invånarantalet ökat i Ullared? Vem vill flytta till Ullared? Vem vill flytta till Borlänge? Vad har vi att stoltsera med?
En usel ekonomi, - 100 miljoner, just nu, nedrustningar inom skola och äldreomsorg. De stänger skolor, och bussar ungar runt som en ringlinje. Tanterna i kvarnsveden har inte längre vävstugan kvar. De psyksjuka kan inte längre driva sin så viktiga dagverksamhet. Föreningsbidragen sållas och ungdomsverksamheten blir drabbad. De handikappade sparas de på, de som knappt syntes till innan. Det finns inga dagisplatser att tillgå. Detta är bara en liten bråkdel...häpp.
Inte heller är det ett skatteparadis... Vi ska nog ta vara på de som vill vara kvar och glädjas till det yttre om någon vill flytta hit och ha vilja att dela denna enorma skuldbörda.
---
Jag vet att det händer en del roligt, men har inte hunnit memorera det. För jag är ganska uppfylld med allvarliga ting i tillvaron. Grabben som stångas mot olidliga plågoandar i skolan, men den saken har nu satt igång och jag har fått åtminstone några lärare engagerade och de förstod min sons rop på hjälp och mitt krav på att de genast skulle agera och ta detta på fullaste allvar. Lärarna har koll åt hans håll på raster, och de har börjat att samla ihop mobbarnas föräldrar en efter en.
En som skulle ha en riktig medalj i detta är min son som stått ut så förbannat länge med detta. En stark stolt liten man som valde att gå till skolan när han visste att förföljarna stod där och väntade. En beundransvärd medborgare som säkert kommer att bli en rättvisekämpe här i vår stad.
---
Nu sätter jag på kaffepannan, tar fram den där räkrondellen, för den står i vägen, faktiskt. Muslin blev som en seg gröt och jag ljög, den var inte god, jag är ingen musli älskare...

Åsa Lindeborg- Mig äger ingen...

Kategori: Samhälle

Alla vi som växt upp i ett alkoholisthem har våra olika historier. Åsa har sin, jag har min någon annan har sin. Mycket har vi ändå gemensamt och det är att ett alkoholisthem ofta ska skina och se fint utåt. Så var det även i mitt hem. Min pappa liksom Åsas pappa Härdmästare Leif Andersson skulle ha skinande rena fönster med en ordning så varenda kärring på gården skulle se att det var ett gott hem. Min pappa kallade tanterna på gården för grannkärringarna medan Leif Andersson klassade in dem som kärringar och jävla kärringar.

Många gånger när Åsa berättar om sin uppväxt måste jag dra på smilbanden, för så ofta känns det som hon pratar om mitt liv. I mitt hem där hade vi lakan och handukar och farsan var ganska noga med att hålla sej själv stilig hel och ren, medan vi barn fick ha det ganska torftigt. I Åsas sängar hade lakanen rationaliserats bort. Någon i publiken bakom viskar: "Men hur kunde de ha så inga lakan?"  jag känner att det är mycket folk inte vet, eller har upplevt, för många är ett litet myggbett en stor smärta och något som irriterar.
 I ett alkoholisthem är det så mycket som inte finns, men osannolika situationer råder det ingen brist på.  För oss alkoholist barn existerade det bara det som var i vårat hem hur skulle vi kunna sakna något som vi inte ens visste fanns. I vårat hem förekom aldrig pasta, för som far sa:  "Varför ska man äta Italienskt skit när åkrarna är fulla av potatis?" Och det var Jonas Ahlströmmer som uppfann potatisen, sa han och då var det så, det var min och brorsans sanning.



Åsa levde hos sin pappa och var hos sin mamma varannan helg, för egen del så dog min mamma när jag var 9 år och hade ingen fristad, det fanns ingen jag kunde gå till när hans drickande var illa och när han var elak och delade ut hugg och slag. Det var då hans egna rädslor lades som en skuld på oss barn. Hon säjer själv att det fanns en kärlek i hennes hem tillsammans med hennes far, och ibland känner jag att hon hade det så mycket bättre än vad jag hade. Men såren som biter sej fast inuti är ändå de samma.

Våra alkoholistfamiljer ser olika ut, men i grunden finns samma helvete med och det är alkoholen som skapar en värld som inte existerar utanför dörren, en hemlighet som familjen ruvar på. Något som inte är riktigt men den finns därför måste livet gå vidare. Det är något som är obegripligt och ännu svårare att förklara med ord. Det har Åsa lyckats med i sin bok "Mig äger ingen",


Jag minns minns att en del av mina klasskamrater tyckte det var roligt när deras pappa var full, för då blev han snäll och dom fick pengar. Detta upplevde jag aldrig, jag såg något helt annat, en heltidsalkoholist som körde både förmiddag, eftermiddags och nattskift  månadsvis. En ursinnig man som jag tillsammans med fick jaga spindlar som kröp på väggar, slå ihjäl små djur och resa på astralstrålar till olika platser. Jag tror att jag var räddast av oss båda. Men min roll var att vara lots, vuxen och ett stöd för den som skulle ge mej den trygghet som jag hade rätt till att få som barn. När han vid något enstaka tillfälle hade en vit period då fick jag vila och få nya krafter utan hjälp utifrån. Vi barn var ensamma, ingen bland kärringarna på 70 talet hade förstånd att rädda oss.


En gång sa farsan att: "Ni fick då inte svälta i alla fall."  Jo visst fick vi de, det där förbannade skafferiet var det mest tunnsådda skafferi som funnits det enda som fyllde skafferiet var kalluft från ventilen. Liksom i Lindeborgska skafferiet som de nästan aldrig öppnade, så öppnade jag vårat och varje gång hoppades jag att något gott skulle finnas där. Där stod samma påsar som innan manma dog, pärlsocker, gamla torkade plommon och gammalt bröd. Vi fick svälta ofta, då handlar det om kärlek, det handlar om mat. Aldrig att vi unnade oss något gott, kanske någon av grannkärringarna delade med sej av sitt bullbak bara för vi barn skulle få smaka. Jag vet att jag satt i trappen när fru Hulth bakade för det luktade ljuvligt. Jag blundade och reste till en annan värld.

Livet är svårt för många barn även idag, det känns som tiden stått stilla eller så är det den förbannade byråkratin som maler så sakta. Det är dags, hög tid för vanligt folk att få upp ögenen och våga närma sej det problem som döljer sej bakom de slitna gabondörrarna i allmännyttan eller de fina portarna i de rikare kvarteren. Barn som lever det här livet har svårt att klara sina egna liv. Det är en kamp som inte många uthärdar.


När härdmästare Leif Andersson kom och hämtade sin flicka på dagis efter sitt arbete skrapade han av sej ordentligt om fötterna och sa "Hej Gummilumman fint att se dej..."

Tack Åsa för en fin kväll, det är nyttigt för mej att minnas bara för att veta att mina barn inte ska behöva få ett torftigt liv i en miljö som inte är menat för ett barn.
Med torftigt menar jag inte fattigt, men ändå att det fattas det som andra har som kan ge den trygghet som alla har rätt till.
Ett barn som jag drömde aldrig om prinsess skor och barbiedockor, jag drömde om något annat, saker som jag skymtade när jag var hemma hos någon kompis som hade en nykter mamma och pappa. Hos mej och brorsan fanns det bara vi och pappa. Utanför hemmet var det också mörkt.





 

Finn Fem Fel...

Kategori: Samhälle

Idag har jag tänkt att lägga in en liten "finnfemfelare" för att de som kommer insurfande ifrån en annan del av landet har jag inte gjort det alltför svårt.
 
Det är bara att chansa, för så gör de som är avbildade. De har startat en roulette här i Borlänge, där bara enskilda och rika kan vinna. Ett spel för några få utvalda. I spelet satsas det hej vilt, de har redan spelat bort pengarna och minussaldot ligger på dryga 100 miljoner kronor. 

         
     (s)                         (s)                    (s)                            (mp)                            (m)

Här ovan ses AB Bluff & Båg...

Livet är inte en lek för somliga...

Kategori: Samhälle

http://miajaverling.blogg.se/2008/november/det-finns-inga-ord-for-en-rubrik.html

I November skrev jag om att min yngsta son mobbades i skolan. Trots samtal med lärare på skolan har inte mycket hänt. Jag har varit i kontakt med föräldrar till de barn som trakasserat mitt barn, jag bad dem be sina barn att : "Bara lämna mitt barn ifred". En av mammorna skulle prata allvar med sin son, den andra frågasatt mitt samtal och kunde inte göra något tyckte hon eftersom hon inte visste vem jag var och hur jag såg ut. Det var väl en  intelligent synvinkel, så säj...

Igår och i förrgår, dagen innan dess så kom V hem och talade om att okvädesord och knuffar fortsätter. Han har svårt att delge mej allt och vill inte stämplas som angivare, jag får lirka ur honom information.
Jag ringer till skolan och anser att nu måste det bli ett slut. De verkar inte alls pigga på att samla till ett större möte men ska nu sätta en tid för att träffa oss. Detta möte ville jag få till redan innan jul, men det känns som lärarna inte orkar ta tag i det hela och tror att konflikterna ska rinna ut i sanden.

I December fanns det en insändare i vår lokaltidning som tog upp mobbningen på Fossaängskolan den var undertecknad med en signatur och skrevs anonymt. För denna insändare fick min son skulden, dels att han hade skrivit den. De "anklagade" även mej. Jag har aldrig skrivit en insändare anonymt, och skulle jag göra en insändare då skulle jag utan tveksamheter sätta ut mitt namn, inga promblem. Aldrig har jag gömt mej bakom en signatur.
Det finns tydligen fler vuxna som har synpunkter på skolan och anser att den inte fyller de mål som satts upp.
Tyvärr måste jag föreslå att "fältarna" borde få finnas i mellanstadieskolorna och inte bara på högstadiet. Tiden har kommit då pennalismen är ett dagligt inslag även hos de yngre. För att stoppa detta måste det till en attitydsförändring  hos oss vuxna.

Nu blir det ett möte, och jag tänker inte nöja mej med det, detta ska utageras nu.

                                                                                                
http://www.youtube.com/watch?v=0CqDF-xhH8A&feature=related
                                           http://www.youtube.com/watch?v=ia5bgJjj9Lo

Tyck till i Borlänge Tidning...

Kategori: Samhälle

Hur ska kommunen ordna fler barnomsorgsplatser?

Borlänge har stora problem med att kunna ordna tillräckligt med platser inom barnomsorgen. Vad ska kommunen göra, tycker du?

Skapa inläggSkapa inlägg

Byt Byggboomen mot babyboomen

Borlänge Kommun är duktiga på att skapa tummelplatser för konsumenterna. Kupolenområdet/ Rågåker med sin dyra infrastruktur, där satsas det stora pengar.
För att skapa barnomsorg får kommunen helt enkelt byta spår. Byggboomen får helt enkelt stoppas för att ge babyboomen plats.
Vi i kommunen måste satsa på mjukvaran dvs. familjer människor och äldre innan grävskopor, rondellbyggare och kommunalråd klipper snören och kör ner spaden i myllan.
Kommunen försöker locka hit familjer till köpglädjens tempel, när det är samhällsservicen som ska prioriteras.

Mia Jäverling - 2009-01-11 13:34

Hur liberala får vi egentligen vara...

Kategori: Samhälle

Att vara en bra förälder är ett av de svåraste uppdrag jag haft under mitt liv. Jag har felat och gjort klavertramp som jag efteråt tittat tillbaka på och senare insett att det varit alldeles åt hell. Vad är en bra förälder? Vilka normer ska jag följa?
Ett av de stora misstag jag gjort är att dricka alkohol under mina barns uppväxt. Det är något som jag ångrar så brutalt.

Så beter vi vuxna oss, vi dricker alkohol inför våra barn, trots att vi har hört vad barnen tycker om fester och alkohol. Jag som vuxen har som den stora egoist inte lyssnat och gjort på ett typiskt vuxet sätt, bestämt detta själv och barnen har inte fått ha sin talan. Även fast vi vuxna säjer att vi håller igen då barnen är med så ser de tydliga personlighetsförändringar redan tidigt, de ser att deras förebilder intar en skepnad som dom inte önskar och näst intill hatar. Vi förklarar för barnen att alkohol får man bara dricka när man fyllt 18/ 20 år, bara för att det inte är bra. Barn ska inte dricka men när du blir vuxen då får du. När en vuxen trotsar all vetenskap att alkohol är farligt och inte vill inse att det är en drog, sänds genast ett osynligt budskap över till barnet som kittlar dess nyfikenhet, och idag går alkoholdebuten ända ner till 10 års åldern. Jo ni läser rätt. Det är inte alls ovanligt att 12 åringar dricker varje helg. Budskapet om 18 år når inte fram, utan de ser att vuxna dricker och följer denna linje, precis som sina förebilder.

Alkoholen i sin prakt och laglighet är inkörsporten för en hel del yngre till andra tyngre droger, det vet vi alla. Men fortfarande ska ingen få tala om hur/ när/ vad jag ska dricka. Det är min förbannade ensak, eller hur? Allt är min förbannade ensak och ingen ska bry sej vad jag gör. Så illa resonerar vi. Här vet vi att alkohol är ett sånt laddat ämne samt vi vet att svenskar inte kan umgås utan alkohol. En svensk kan knappt slå eld på kolgrillen en varm sommardag utan att någon slags alkohol finns med som en sidoingrediens. Vi lurar oss själva och tror att vi kryddar upp vårt liv med sprit, öl och vin och att vi ska vara kontinentala. Inte står vi denna sommardag vid grillen och röker en haschpipa heller, nej för det är farligt och olagligt, och vad ska grannen säja om man skulle bjuda över honom på ett sipp.

En bra förälder dricker inte inför sina barn, en riktigt bra förälder köper inte en en lättöl till sitt barn om barnet inte har åldern inne. Jag blir tvärtokig när jag har hört vuxnas resonemang runt langning, de langar till barnen för att de vill ha koll på deras drickande. Har man hört sånt skit? Hur dum får man bli, när man lurar sej själv med att klä sej i en förljugen ängels dräkt och tro att inte barnen kan fixa mer alkohol/ droger på ett annat håll. Jag har aldrig köpt ut en droppe till något underårigt barn, och inte ens tortyr med de värsta medel skulle få mej till att göra det. Det samvetet skulle jag aldrig kunna leva med.

Självklart ska jag som förälder lägga mej i vad mitt barn gör. Jag ska inte släppa på något för att barnet ska börja på högstadiet och ska få mer "frihet", stopp och belägg där ska de hårda tumskruvarna dras. Att sätta stopp och blanda sej i barnens liv visar att det är kärleken till barnet som föräldern ger. kanske det inte kan uppfattas så ifrån barnens sida just då, men det kommer att visa sej senare i livet. Som förälder ska man aldrig förvänta sej ett tack när man avstyrt något som inte bör ske, utan man får lugnt ta emot en del okvädesord, men de är en del av rollen som man tagit på sej som förälder. Våra barn kommer aldrig i repris, vi ska värna om deras liv då de finns, då tonåren känns jobbig för dem. Vi ska finnas där som en skugga i bakgrunden, och ta klivet fram när det börjar att brännas. Det är vi som ska säja stopp, det är vi som är vuxna och förebilden. Det är vi som ska visa hur de ska gå igenom livet utan att döva sitt samvete med droger.

Att ha ett barn som knarkar eller är kriminell kan bero på små saker under barnets uppväxt. Det handlar Inte om du är fattig eller rik. Mycket handlar om förutsättningar, och hur man är som förälder. Om jag som vuxen umgås med alkohol och har fester med vuxna och barn då ser ju barnen vad som är naturligt för de vuxna. De umgås och "kopplar av" med en fest efter en veckas hårt arbete. Den legala kommentaren som förs över utan ord till barnen. Sedan finns andra orsaker som ärvd alkoholism med som en djävul i flera familjer. Så länge vi har en drog som är legal då måste vi även förstå varför det finns så mycket blandmissbruk ute i samhället. Barn kan bli missbrukare utan att man som förälder använder alkohol, men den stora boven i dramat där är att samhället mer och mer legaliserar alkoholen, förskönar reklamen, och Stureplansandan blinkar flärd och prakt i sina "After Work" drinkar. Ett substitutsamhälle där vi måste slå pannorna i bordskivan, för att ha en chans att få vara med.

Vi föräldrar blir klart chockade den dagen vi får veta att vårt barn använder droger, rannsakar oss, och tydligt kan man se att flera stora och grova missar som funnits med under barnets uppväxt. Att lagligt som vuxen visa sina barn och umgås med dem i en miljö med alkohol. Varför ska stora göra dumheter framför ögonen på de små. Alla barn har rätt till att växa upp i en drogfri miljö.
Att Fest knarka för många är ett fint sätt att umgås på, samtidigt säjer ungarna att "knarka" är ett jävligt fult ord att de använder inte det, lika lite som "alkoholumgängesfamiljerna" säjer supa, det kallas för festa, inte knarka. Droger har blivit ett substitut för alkohol. Dricker man sprit då blir man kanonfull, tar man extacy då blir man lycklig och mår bra. Så länge det finns knark och alkohol ligger alla i riskzonen, och vi vuxna blundar och försvarar alkohol, men inte knark. Det är ingen skillnad på alkoholmissbruk och att knarka. Missbruk som missbruk.

De vuxnas ansvar som förälder är att ta reda på vad alla droger är och dess konsekvenser det är att bry sej om sitt barn. Atiityden bland unga måste ändras, först genom att vi vuxna gör en helomvändning, sedan säjer de att om min kompis vill droga så är det väl upp till henne/ honom. Attityderna har växt fram ifrån de vuxna. Ungdomar idag säjer att hasch är en "lätt" drog, det stämmer inte alls. Det vi vet är att hasch ger koncentrationssvårigheter, försämrar närminnet och planeringsförmågan och den skapar passivitet. Den ger nedsatt immunförsvar, hosta och halsinfektioner. Långvarigt bruk kan leda till svåra personlighetsförändringar (avtrubbning, likgiltighet) och direkta psykoser, kan vi kalla det en "lätt" drog?  Långvarigt bruk av alkohol, ligger det så långt ifrån haschets konsekvenser? Fundera ett tag på det.

Att stoppa missbruket är svårt, men det går att desarmera betydligt och detta kan göras med kunskap och insatser samt information i ett tidigt skede. Tycker ni att jag svartmålar ungdomar, då har ni fel. Jag svartmålar de vuxna som inte har ett större vett, så även mej själv, ifråga om konsekvenser och attitydsinställning till alkohol. Jag är grymt oroad över drogliberalismens framfart i världen och i Sverige och i min stad. Priserna ligger lågt, debutåldern likaså och bruket ökar lavinartat. Det är alarmerande, och vi ser dagligen liv rinna mellan fingrarna där droger och alkohol haft sin framfart. jag ställer inte upp på att narkotikan flödar fritt, jag ställer mej inte bakom ett ldrogliberalt samhälle. Jag är en krigare som krigar mot droger, jag ger inte dessa någon plats i mitt liv, hos våra barn i mitt samhälle.

Alkoholen kostar samhället och arbetsgivare mycket pengar, lika med narkotika. Ofantliga summor på vår skattesedel för att rehabilitera, vi går in och gör insatser när sjukdomen blommat ut, men vi är taskigt dåliga på att förebygga samhällets gråsugga alkohol/ narkotika. Vi petar in pengar då det är illa, innan hur tänker vi då?
Idag säjs det att 10% av befolkningen är missbrukare, jag tror det är fler. Mörkertalet simmar i skuggan, medan Siv fyller på sitt femte glas med lådvin och kopplar av för att chefen är kass.

Kriminaliteten, mishandel, dödsskjutningar, knivvåld, mord mm är efterbörden av de substanser som går att köpas i butik, på internet eller den svarta marknaden. Vi vuxna har skapat detta monster, kanske inte medvetet och inte med vilja, men vi är de olyckliga kreatörerna som inte vill inse att vi misslyckats med vår "liberalism".



Jag vet att detta inlägg kan irritera flera, men försök att se alkoholen från ett annat perspektiv. Utgå tvärtemot mot dina vanliga tankar, försök att förstå de som lever i en dyster verklighet och med stora mödor försöker förändra sitt liv.
Tänk att de varje dag inte har någon annan önskan än att deras liv skulle kunna vara helt anorlunda om inte alkohol och narkotika fanns tillgängligt. Tänk...

Dagens Gästkrönikör, Leif Lindström...

Kategori: Samhälle

Igår fick jag ett mail med en krönika som jag kände mycket för. Jag frågade kamraten och skribenten Leif Lindström om jag fick lägga ut den i bloggen som en gästkrönika, han gav sitt medgivande och det är jag glad över. Det här vill jag gärna göra flera gånger.


EN KRÖNIKA FRÅN ETT ANNAT SVERIGE

För mig och säkert många fler i den så kallade gyllene medelåldern är
julen lite av minnenas och eftertänksamhetens tid.  Efter farsan har jag i
en OK-kasse en blandning av gamla fotografier, betygsböcker, dödsannonser,
stryktipssystem och lite annat som kan vara av intresse, åtminstone för
mig.
På annandagen var det återigen dags för lite rotande i det förgångna.
Från ett litet gulnat urklipp kan man läsa följande:
"På morgonen måndagen den 3 september 1928 avled sågverksarbetaren och
fackförenings- mannen Frans Viktor Lindström av dom skador han ådrog sig
vid en fallolycka på Brosågen i Vansbro. Han var vid sin hastiga bortgång
48 år gammal.
Frans Viktor efterlämnar änka och fyra barn".
Ett torrt och korrekt konstaterande kring utgången av en vanlig
arbetsplatsolycka i ett fattigt Sverige som ingen numera tycks eller
verkar vill kännas vid eller dra någon lärdom av.
Frans Viktor Lindström kom med sin fru Elin och fyra barn från Skoghall
till Vansbro redan år 1916, han var då 36 år gammal och hade redan hunnit
flytta runt på några olika sågverk för att kunna försörja sin familj. Att
vara fackföreningsaktiv på den tiden kunde också innebära särskilda
påfrestningar och en ökad benägenhet till flytt. Vansbro kunde på den
tiden liknas vid en nybyggarstad, ett "Klondyke" insprängt i gammal
jordbruksbygd. Jag kan tänka mig att bönderna i Järna och Äppelbo inte var
odelat positiva till det något vagabonderade proletariat som följde i
spåren av järnvägens byggande, sågverksindustrins utveckling och därmed
samhället Vansbros framväxt.
Efter Frans Viktors frånfälle hade änkefru Elin Lindström efter beslut i
Riksförsäkrings- anstalten 281 kr/år att leva på eftersom hennes avlidne
make ändå hade haft det goda omdömet att teckna en livförsäkring innan han
slog ihjäl sig. Elin Lindström avled 1966 efter ett långt och mödosamt
liv, 38 år efter sin make. Jag minns henne som en snäll gammal tant som
man brukade få ett äpple och 50-öring av.
En av Frans Viktor Lindströms söner hette Ragnar Lindström och han blev
min store, tjocke och bullrige farfar. Min farfar jobbade vid tidpunkten
för dödsfallet med sin far på Brosågen och vad jag minns från av alla
groggars inverkan rödbrusige farfars något tillspetsade skrönor, så blev
han vittne till den ödesdigra olyckan Det jag ändå och allra tydligast
minns och berördes av från berättandet, var hans djupa och ärliga allvar
när han beskrev dom umbäranden som det innebar att hastigt och olyckligt
mista sin far och därmed hela familjens huvudförsörjare i ett fattigt
sågverkssamhälle i slutet på 20-talet. Min farfar slutade för övrigt själv
på Bro Ångsåg AB (Brosågen) den 10/12-1934 på grund av arbetsbrist och
under rubriken anställningsdatum på avgångsbetyget står, "sedan
barndomen".
"Bonnjävlar har aldrig lärt sig att svälta" var ett av många uttryck jag
minns från farfar, när den "gamla goda" dåtiden i Västerdalarna kom på tal
hemma hos honom i köket på Ateljevägen i Sundbyberg.  Men då hade det hade
då hunnit bli 60-tal och farfar hade sedan länge haft råd med både pölsa
och fläskkotletter till potatisen, även om hans fru Viola hade en
benägenhet att påtala kilopriset varje gång besticken närmade sig den
åtråvärda kotletten.

Vad vill jag då förmedla med den här lilla korta historien om min farfar
och farfars fars levnadsöde? Ja möjligen det, att vi ibland borde ägna mer
än en halv tanke åt alla dom kvinnor och män som har arbetat, frusit,
svultit och kämpat i orter som Vansbro för egen överlevnad, men också för
att dom hade modet och orken att aktivt verka för och tro på ett bättre
samhälle, där målet mer eller mindre uttalat var social rättvisa och alla
människors lika värde.

Leif Lindström

                  

Wasa Bryggeriet blir en bok...

Kategori: Samhälle

Till sommaren 2009 kommer förhoppningsvis en bok ut som handlar om Wasabryggeriet i Borlänge. Det är Borlänge grabben Bosse Hansson som har forskat, skrivit och kämpat för att hitta material till denna klenod. Under skrivandets gång har vi haft sporadisk kontakt, för det visade sej att disponenten på bryggeriet var en släkting till mej.
Då jag inte har någon särskild aning om mitt släktskap så är det Bosse som har försett mej med information om min föregångare. Jag har fått släktforskning under resans gång. Disponenten var bror med min morfar, hur kärt deras broderskap var förtäljer inte historien men jag kan tänka mej att mellan dessa två herrar fanns nog klasskillnad. Då morfar var daglönad bryggeriåkare som troligen fick den mesta lönen i form av pilsner, och bodde i ett ruckel i Mjälga.
Den information Bosse fick av mej var något som stod på baksidan av ett fotografi av Disponenten. Och med den informationen tog han fram och hittade en hel del.
På baksidan av fotot stod att läsa Karl Gösta (efternamn) född den 7 Sept. 1887 dör genom bilolycka den 28 September 1920 vid Tuna Bro i Borlänge. Genom dessa datum tog Bosse fram ifån Borlänge Tidning en hel del. Bosse dyker och hittar en del utdrag ur BT 2, 4, 9 September.

             

Detta står att läsa i Borlänge Tidning 1920:

En Svårare Olycka

Inträffade natten till Onsdagen mellan 1 och 2 vid Tuna Bro. En bil i vilken befunno sig-förutom bilägaren, vilken tjänstgjorde som chaufför- två herrar och två damer, samtliga från Borlänge, hade under natten anlänt till Tuna Bro och färdades över bron och framemot kyrkan, där bilen vände om.
Så körde bilen med stark fart utför backen mot bron varunder bilen gick i diket på en sträcka av 20 meter. Nu inträffade en allvarlig katastrof, i det bilen med den starka farten törnade mot järnstaketet på brons västra sida med en sådan styrka att fem stolpar avbrötos, varjämte flera ledstänger avbrötos. Bilen stupade utför branten med sin främre del ned i ån, varefter den följande morgon uppdrogos.
Flera av de åkande erhöll en del skador. En av dem fick flera revben bräckta på högra sidan i skuldertrakten. Tillståndet är mycket allvarsamt.
En delvis urdrucken punchbutelj anträffades påföljande morgon på platsen för olyckan.
---

Hur allvarsamt och ledsamt det än var så är journalistiken underbar.

Gösta (Efternamn)

Natten till torsdagen avled å Domnarvets Sjukhus disp. Gösta härstädes, till följd av de skador han ådrog sej vid bilolyckan vid Tuna Bro. Född i Filipstad 7/9 1887. Studier i stadens läroverk. Kontorist hos Ångbryggerie AB Svea till 1911. Kom då till Borlänge som disponent.
Hans stora duglighet och arbetsförmåga har tagits i anspråk på flera områden i köpingen.
Ordförande i Hälsovårdsnämnden. "Alltid vid gott lynne, urban och försynt, tillvann sig en stor vänkrets som uppriktigt sörjer" Ett fyrårigt äktenskap med Ruth Sandin, två minderåriga barn.
---
Journalistiken var grävande, då de även tog upp obduktionen, rena CSI andan.

Bilolyckan
Förberedande polisföhör har genomförts. Hittils har ingen klarhet kunna bringas.
Obduktionen av disponent Gösta s lik förättades på fredagen av Dr. Hällsjö.
Den stöt som träffat den döde var utomordentligt kraftig. Femte t.o.m. tolvte revbenet å högra sidan var brutna, en del på två ställen. Stöten som Gösta erhållit träffade kroppen snett bakifrån. Flera revben hade ryckts loss från ryggraden. Tre hade gått utav och trängt in i lungan. Dessa totala brott har gjorts av en skarp kant som med kraft träffat kroppen och orsakat döden.
---
Jag tänker nu på läkaren som obducerade kroppen Dr Hällsjö, det är nog honom som Hällsjöhemmet är uppkallat efter.
Visst verkar det idag konstigt att man tidningen skriver så ingående om en obduktion. Det är tur att journalisterna har rationaliserat bort den typen av ingående dokumentation. Vidare står att läsa i BT 9 Sept 1920:

Vårdslöshet från chaufförens sida föreligger
Fru Widström och kallskänkan å Centralhotellet Hanna Wennberg, förhyrde Ivar Qvarnströms bil för resa till Falun. Strax före avfärden kl 9.53 kom disp. Gösta till hotellet sågo damerna resfärdiga och frågade om han fick följa med. Tog plats i bilen och följde med till Bro, där de förodrogo att stanna. Vid hav 2 överenskommo de att anträda hemfärden, men på uppmaning av herr Qvarnström gjordes en bilfärd utåt Tuna Kyrka.
---
Att döma av dr. Hällsjö kunde chauffören inte betraktas som onykter. Sällskapet intygade att han inte var drucken. Han hade "endast druckit en grogg med ett spetsglas konjak".
---
Vid förhören hade chauffören hävdat att bilen fått något fel så att "styrinrättningen låst sig".Detta har inte kunnat bekräftats av undersökningar. Landfiskalen Swanström menade istället att chauffören "tappat besinningen och underlåtit att bromsa".Han överlämnade utredningshandlingarna "till landsfogdeen som torde föranstalta om åtal mot chaufför Ivar Qvarnström".
---



Vilken story, huruvida Ivar Qvarnström fick skaka galler förtäljer inte denna historia. Men troligen klarade han sej, då vittnesmålen intygade om att han var odrucken. Jag ska faktiskt forska vidare i det.
Av ett fotografi för mej en okänd gubbe, har blivit ett levnadsöde och vuxit fram som en person. Jag får nog köpa en ram åt Gösta och placera honom på väggen där mina andra bortgångna släktingarna  hänger. Disponenten har fått ett ansikte.
Släkten kommer ifrån Filipstad, kan det tänkas att Nils Ferlin den store poeten kan vara någon som ingår i mitt släktled, nej knappast troligt, men önska får man göra.

http://www.wasabryggerietsvanner.se/

Kommande aktiviteter på Wasa bryggeriet är att den 25 Januari kl.19.00, då kommer Ewert Ljusberg dit, jag rekommenderar att gå och se honom. Kanske kommer ni även att förnimma Disponent Gösta i det gamla k- märkta bryggeriet.

Slå på varandra det är tidens melodi...

Kategori: Samhälle

Visst är vi alla till mans usla på att bekräfta varandra ? Vi är fullständigt livrädda att berömma våra arbetskamrater, våra sambos eller någon okänd för deras bedrifter eller för att det de gjorde eller sa var bra. Ofta kommer gallan upp och visar sin gröna färg, och vi spyr ur oss vår förtret över allt som är dålig. Jag är likadan, men försöker ändå balansera upp det med att berömma och bekräfta. Jag menar inte alls att vi ska stå och tiga när orättvisor haglar som kulspruteskott tätt över våra huvuden och saboterar vår trygghet. Nej då ska vi agera på ett klokt och moget sätt.
Jag brukar ofta berömma och bekräfta, det kommer spontant, och jag säjer gärna när jag gillar någon eller något. Jag tycker om att ge värme och omtanke, det är det enklaste sättet att ge och kostar ingenting.  Jag mår bra utav det. Det stärker min position som människa och min dag.

Nu på morgonen när jag läste och kom till sidan 6 i den lokala tidningen då får jag se en bild på Leif Lindström samt en rubrik som lyder: "Lindströms förslag får brett stöd."
Jag tänker nu att äntligen får karln en positiv rubrik. Äntligen förmedlar tidningen en sida av denna man som vi/ jag ofta ser honom i partiet. En driftig, duktig och ide´rik människa.
Under snart ett år har det pissats på honom i tidningar och ifrån bås och kommunala stior. Hans familj och barn har nästan bara läst negativt om honom. Idel ris och kvastar har piskat honom gul och blå och rop att "Rätta dej in i ledet."
En som inte alls skadat någon får stå till svars för vad andra raserar, de får kasta spadar och hinkar ifrån sandlådan.
Hur visar vuxna sitt ansvar till de yngre när de hänger ut och förtalar, när vuxenmobbing är i deras ögon helt okey. Vilka fantastiska signaler ger media och den kommunala makten till våra yngre?
Vuxna är förtryckare och egoster, inlindade i sin rädsla och vaktar varje kvadratmikrometer av sitt revir i sin fantasibubbla. Allt handlar om deras rädsla de har inte ord och de är inte verbala att ta sej ur sitt egna krig. Deras krig förgör dem själva och samhället blir genomsyrat av lögner.
Ta bara och besök ett kommunalfullmäktige möte någon gång. Där visas deras aggrisivitet upp, som enbart bygger på sin egen rädsla. De gör personliga påhopp, försöker peta så långt in i såret som möjligt för att det ska göra så ont som möjligt. Medelåldern i denna maktens församling är kanska 52 år, då ljuger jag inte så mycket,. Där pågår en strid likt ett sandlådekrig utan gränser och man slåss om några röda hinkar och en blå. De som är flest i ett av de röda gängen har bestämmt sej att dera ord är lag. En liten diktatur byggs upp. De ska ha alla hinkar, även den blå, inte innan kan de nöja sej. Får de inte alla då skriker de och häver ur sej okvädesord. De sitter sedan ensamma i sin låda, de tror de vunnit, men har skapat en odemokratisk lek där inte alla får vara med och spela eller leka.
Samtal i en vuxenvärld, den handlar om personliga påhopp, slag under bältet och ren skär "mobbing". En kränkning som får demokratin att svaja ordentligt.

Det finns ingen Robin Hood anda  bland Borlänge Kommuns ledande politiker. Här tar man inte från de rika och ger till de fattiga. Här byggs bara för det rika och för kreditvärdiga. Här tas det ifrån oss fattiga och så ger vi de rika vad de vill ha. "Vi "smörjer näringslivet med eteriska oljor bränner upp en hård infrastruktur, de fattiga står som vanligt i skuggan av kapitalet. Här pågår ett maktspel som jag inte ser som särskilt demokratiskt.

Allt medan de kommunala skolorna och bostäderna förfaller. Bostadsområden börjar likna slumkvarter. Då tror sej Borlänges arbetarparti att folket önskar sej en 17 rondeller, och 40 miljoner ton betong och ett stort jävla IKEA liggande på en rågåker mellan falurödfärgs målade bondgårdar.

"Det rapas upp i riksdagshus
och kommunala stior,
säj finns det nåt för mej, sa han
i deras profetsior"

Ur en text av John Holm

Citat från John Holm

Den har hackats sönder men innehållet stämmer...

Kategori: Samhälle

I dagen Borlänge Tidning har jag en insändare. En liten sak som kommer att läsas av någon och sedan försvinner. Ingen insändare man stannar upp i och funderar. Den blev inte som jag skrev den. Den blev omgjord. Jag minns de första raderna och lite på slutet. Men de giftiga pilspetsarna lämnades dock utanför.
Dessutom undertecknade jag den med vänsterpartist inte (v) som stod tryckt i pappertidningen.
Ja nu är den tryckt och självklart står jag för innehållet, men det känns inte som om att det är jag som skrivit den.

                                                                                                                                     

De hemlösa lider Lidl...

Kategori: Samhälle

Att hålla storråttor borta ifrån affärer och stormarknader är ett problem. Även hemlösa verkar det som. Lidl i Solna har haft problem med hemlösa som rotat i deras kärl för att stilla hungern, och samtidigt har de grisat ner runt butiken  så personalen har tröttnat på deras tilltag och hällt ut giftigt rengöringsmedel över maten. Men de har ändock haft vänligheten att skriva en varningslapp till dem. Tänk om någon av de hemlösa hade varit dyslektiker och inte kunnat läsa.

Personligen tycker jag att det är en kriminell handling, att medvetet och planerat hälla ut något som denne vet är giftigt.
Jag förstår att det är en sanitär olägenhet inte bara för butiken att ha dessa oinbjudna gäster där, men man kan ju inte planera en attack av det här slaget bara för att visa de hemlösa att de fått nog.
Nu ska de fortsättningsvis sätta lås på kärlen, om inte det fungerar, då får jag hoppas att de inte häller Cobra Rax (råttgift) för att hålla de hungriga borta.

Den verkligheten som visas i artikeln är för sorglig, de hemlösa är osynliga i samhället men när de visar sej och när de stjäl kasserad mat, då uppmärksammas de med några flaskor gift. Hemlösa katter matar folk med glädje och tycker i allmänhet så synd om.

 Märkligt hur man tänker...



Jag ser i en bloggreklam att man kan bli djungelfadder, undrar om det finns något som motsvarar det i mänsklig bemärkelse? Bli hemlösfadder...

Sånt här trams får dom i EU betalt för...

Kategori: Samhälle

Fritt Fritt fram för krokiga gurkor




EU kan skrota gurkregler Behöver inte vara raka längre.


De sitter i Bryssel och tramsar om gurkan ska vara rak eller får se ut hur den vill? Om inte det är byråkrati så vet jag inte vad. Fast nog är det mer galenskap. Hur kan man bara ha en sådan fråga uppe?
Vad mer för idiotiskt håller dom på med där nere kan man fråga sej.

Nog måste det finnas viktigare frågor än gurkjävlar....

Kommunen linkar, ett ben är amputerat det andra är stukat...

Kategori: Samhälle

Det finns inga pengar, pengarna är slut. Hur?
Vår kommun är barskrapad in på huden, ute blåser kalla högervindar. Vintern gör sej beredd och folk drar luvorna över öronen och önskar att få vakna upp i en annan årstid i en annan tid. Ser vi allvaret i att kommunen inte har fler kronor och att allt har blivit ett oroväckande minussaldo, kanske mer än minus 51 miljon? Ojdå. Eller säjer vi att det löser sej, så har det alltid gjort.
Det känns som om att så många fullständigt ger fan i allting och går in i sitt rum, slår igen dörren och ger upp. Livsgnistor som slocknar runt oss, som om man slagit ihjäl eldflugor. Man jagar runt efter en förhoppning men man vet inte vad den liknar eller hur den ser ut. "
"Må jag aldrig, aldrig vakna upp, för att inte orka se verkligheten. Den dagen då är min själ död.."
Socialnämnden måste spara eller dra in på verksamheter i dessa tider. Vilka kan tänkas bli de som lider av det? Är det vi skattebetalare ? Jag offrar gärna en del av köttbullarna till den som blir utan, det har jag råd med. Jag blir ingen bra människa genom att sätta mina behov i det främsta ledet. Jag behöver inte det som är det bästa, det som fungerar duger gott till mej.
Många behöver hjälp, de som redan ligger på marken, utanförskapet finns redan som klienter i vår kommun. Utanförskapet syns överallt, fastän de inte flaggar med den kommunala symbolen så finns de i alla rum, i alla samhälls skikt. Alkoholister, narkomaner, arbetslösa, ej A- kasse berättigade, ratade individer som nekats sjukpeng.
Ungdomar som lider av psykiska sjukdomar och panikångest , psykiatrin har ingen plats för dessa utan samhället måste försöka att hålla dessa vid liv. Konstgjord andning håller liv i flertal av våra medborgare, respiratorn pumpar på, luften återanvänds med nytt syre ett tag. Flickor skär sönder sina armer, ungdomar mår dåligt

Ärligt jag hatar det här, jag hatar att jag inte kan greppa det som sker runt mej. Helst vill jag skrika ut min sorg, ängslas och krama trösta och be om att någon sedan vill ge mej den kärlek som alla borde ha och få. Vem är berättigad till förståelse, vem av alla är inte kloakråttan som visar de små vassa gula framtänderna fulla med bakterier, färdig att gå till anfall, men giftet dödar innan den äckliga hunnit gå till attack. Anticimex har preparerat för krig mot skadedjuret.

Våra gamla ska irra omkring ensamma i sina hem med alzhemers och en larmklocka på armen. De vet inte vad det är för tingest som sitter där, de har redan glömt. Maten från kylskåpet har hamnat i frysen, fram och tillbaka. men sällan kommer den lagad ner i magen. På hemmen tvättas liggsåret på Astrid, efter dagens vändning. Hon kvider till, en glimt om vädjan finns i hennes gamla suddiga ögon. Astrid är en börda för samhället, men en kär mamma, mormor, farmor, den Astrid som alltid fanns för sina barn och som stretat sej genom livet för att alla skulle ha det bra. Nu vill inte samhället veta av henne, hon kostar.

"Direktör Olofsson" vid ett större företag, en man med fint yttre, respekterad i näringsliv och i staden. Han har  alltid vid varje val röstat på sitt parti Moderaterna, emot bidrag i alla former. Nu har verkligheten hunnit i kapp honom hans alkoholproblem är så stora att lever och andra inre organ har försämrats. Alkoholismen som även finns i hans omnejd, har frätt hårt åt hans kropp. Hans företag ställer krav att han måste få behandling. Då går som brukligt kommunen in och ger ca 50.000 för att ta en del av kostnaden i behandlingen.
Självklart skall alla ha samma rätt, så ska det vara. Men samtidigt vet man att Olofsson skytt alla bidrag och alltid röstat emot sådant, nu finns han som i en del av det. Utan att han ens känner sej kluven. Att vara emot men ändå ta emot.
Har han tänkt om och ser att det var bra att någon gick in och löste en del av hans kris. Eller tar han bara emot  och låtsas att ingen ser eller vet.

Alla som är utanför eller lider av missbruk, eller far illa i någon form måste få ta del av det skyddsnät som fortfarande finns. Men man måste också försöka att orka att stå upp för det. orka att kämpa för att tryggheten ska få finnas kvar.
Ett liv är så skört och livsituationer kan ändras snabbt.

Vi måste värna om mjukvaran i vår stad, vi kan inte satsa pengar på det som inte behövs. Vi är tvugna att se på när fotbollshallar växer upp i parti och minut, hela stan är en stor jävla fotbollsplan. När gräset vuxit upp då river man bort det och lägger konstgräs. Man dödar det som har liv och ersätter med ett proteslikt material, för att man ska kunna spela i december. Vi bygger 40 rondeller, med prydnader i alla de slag. Inte ens rondellhundarna vill pissa där. Man åker til Kina, man åker till Bryssel, än har de inte nått månen. Man använder sin makt och kommunens plånbok som om pengarna var leksakspengar ur ett monopolspel. Satsar på hårda projekt, skapar köpcentra för att folk utan pengar, ska få mindre pengar.

Nu då, finns det inget som säjer: "Stopp, stanna" Trots att kommunen liknas vid en stor konkurs. Drar man bara den bruna kompostpåsen i papper över huvudet och låtsas att man är osynlig ?
Jag tycker att de som ställt till det här borde fundera på en ändring. Kommunen har gått back i minst 10 år, medan vi sitter ner och ser på eländet.
Hur ska vi kunna hjälpa människor när andra projekt prioriteras när byggnader betyder mer än ett enda mänskligt liv.

Är det den Amerikanska drömmen vi strävar efter och vill ha här? Är det soppkökens tid vi har nått? Ska våra barn få skollunch hädanefter? Får de psyksjuka någon vård framöver? Har vi respekt för vår gamla och sjuka, är de värda något i under sina sista år? Läggs de mänskliga projekten på is för att de rika ska få bygga villor i Uvbergsviken? Är vi dårar
allihop?

Ligger Brage i Allsvenskan? Svar: "Nej".

Det brinner runt mej...

Kategori: Samhälle

Efter en genomkörare som förra inlägget känns det som man blir matt i hela kroppen och har svårt att komma tillbaka till vardagen med normal andning. Det finns en hel det som snurrar uppe i skallen samtidigt som man ska känna en falsk trygghet inför det man gör.

Vi i våra kvarter har haft påhälningar av någon som sätter eld på byggnader. På vågmästargatan har de haft utryckning två gånger på kort tid och släckt bränder. Det är 200 meter ifrån där vi bor. Det känns fruktansvärt om det är någon idiot som går runt här och sätter eld på kåkar och bodar. Vi har uppmanat varandra att vara uppmärksamma och ifrågasätta minsta avvikelse, och slå en lov ¨å och då i soprum och externa byggnader. Om det är någon som medvetet går och eldar i ett folktätt villakvarter då hoppas jag att h*n är fast snart.

Igår inträffade en ny skottlossning i staden, det är dystret att kriminaliteten har blivit så grov. Det finns ingen nåd för någon, utan ett skott eller kniv är vapen som går hem i kretsarna där det florerar droger. Där det florerar droger och alkohol där föds kriminaliteten. ett ganska enkelt svar på en svår fråga.
Ytterligare ett våldsdåd har hunnit ske innan jag vaknade i morse. En person har blivit svårt knivskuren och ligger på lasarettet.

Jag vet att flertalet av våra ungdomar i staden mår skit, och ingen hjälp finns för dem. I en sstad där droger och alkohol är vardagsmat och tydligt ger utslag skulle det byggas upp ett beroendecenter där all tillgänglig hjälp fanns och där konsekvenserna för drogernas verkan belystes. Droganvändandet ökar och flertalet ruskar på huvudet.
Det kostar samhället mer att låta detta fortgå än att satsa på vård. Missbrukar antalet kommer stadigt att öka framöver.

I alla fall känns det i dagsläget som det skulle inte göra något om det kom en eller flera nyheter där det fanns glädje och skratt i.
Jag skulle anammat den genast. just nu känns det mesta skit, fast chefen är ledig förstås, hmmm...*s*

Moderaterna genom tiderna...

Kategori: Samhälle

Jag har "lånat" Moderaternas meritlista genom 1900 talet ifrån Stefan Sundströms hemsida. Jag tycker att det är bra att bli påmind hur deras tankegångar har varit genom tiden. Det som slår mej är att hur dom har mage att kalla sej ett arbetarparti. De är lika långt ifrån det nu som då.

Moderaterna genom tiderna:



·1904-1918: Nej till allmän rösträtt.

· 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.

· 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.

· 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.

· 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

· 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.

· 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

· 1927: Nej till folkskolereform.

· 1931: Nej til sjukkassan.

· 1933: Nej till beredskapsarbete.

· 1934: Nej till a-kassa.

· 1935: Nej till höjda folkpensioner.

· 1938: Nej till två veckors semester.

· 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.

· 1946: Nej till fria skolmåltider.

· 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.

· 1947: Nej till allmänna barnbidrag.

· 1951: Nej till tre veckors semester.

· 1953: Nej till fri sjukvård.

· 1959: Nej till ATP.

· 1960-talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.

· 1963: Nej till fyra veckors semester.

· 1970: Nej till 40-timmars arbetsvecka.

· 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.

· 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.

· 1976: Nej till femte semesterveckan.

· 1983: Nej till löntagarfonderna.

· 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.

· 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU-parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.

· 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.

· 2004: Ja till sänkt a-kassa och sjukpenning.

· 2006: Nej till gröna jobb.

· 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.

· 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.

· 2006: Nej till höjd a- kassa.

· 2006: Ja till sänkt a-kassa.

· 2006: Nej till höjd sjukersättning.

• 2007: Ja till sänkt sjukersättning



Alkoholen har ett ansikte...

Kategori: Samhälle

Benny Haag, skådespelare och nykter alkoholist sedan 6  år åker runt eller har åkt runt i landet och gjort en monolog om alkoholens skadeverkningar och dess konsekvenser. Han har även försökt att få folk att förstå och prata om ämnet alkohol som är ett ganska tabubelagt ämne.
Man ska inte fråga en same hur många renar han har, för då är man inne på minerad mark. Du ska heller inte fråga någon om dennes dryckesvanor för det har du inte med att göra. Det är lite av att var och en dricker hur mycket eller lite den vill. Det är fel, ingen dricker så mycket den vill utan att få konsekvenser. Den sista som ser problemet är den som tömmer glaset.
Benny Haag säjer att man kan nästan räkna att varannan svensk är alkoholist. Då räknas de anhöriga, vänner och alla som finns i missbrukarens närhet och är medberoende. Att vara det sista är ett kraft och styrkeprövande beroende. Det sliter hårt på psyket att se någon man älskar förfalla och ändra personlighet. Ett lika stort helvete i en annan mening.

Här i sin monolog säjer han att 3/ 4 delar av alla våldsbrott är alkoholrelaterade. Innerst inne så vet ju det flesta att våldtäkter, hustru- och barnmisshandel, grov misshandel är konsekvenser av alkohol och de kostar dessutom samhället en jävla massa pengar. Inte minst alla alkoholskador. När konsekvenserna nämns då är det jobbigt att lyssna och vilja förstå.

När jag talar om att jag inte dricker då idiotförklarar mej 80% och undrar om jag är en en godtemplare och ofta ifrågasätter man varför jag inte vill ha roligt. Om jag är ute och har kul, så är det ofta att man fyller i mitt glas, när jag säjer nej att jag inte vill ha då får jag frågan varför jag inte dricker. Jag menar att jag har ingen skyldighet att delge någon anledning. Egentligen borde en motfråga varför du dricker vara mer relevant. Eller hur?

Jag som inte dricker måste ses av andra som jävligt tråkig, trots att en del är så fulla att de inte vet vad de heter, men de vet att jag har tråkigt och är en jävla torr person. Ni hör väl själv vad illa det låter. Det finns inget som försvarar det. Jag moralpredikar aldrig för någon, men egentligen borde jag lyfta på duken och huka mej ner under bordet och höra om allt är väl. Mina klara enkla val ska inte ältas av någon som inte är nykter. När mina val är rätt för mej, ge då upp. Eller så vill ni rättfärdiga ert eget alkoholintag genom att tala om att jag är en trist torrboll. Jag vill inte ta droger, jag vill vara drogfri. Idag har jag snuset som jag ska ta bort.

Benny Haag säjer att ingen reagerar när tidningen skriver att kvinnors alkoholintag har ökat. Det skiter väl de flesta i om missbruket ökat med 36 % eller 64% eller 99%. Vilken siffra tidningen än trycker så är inte reaktionerna något som får folket att inse att alkoholismen kommer att drastiskt öka framöver.

Ju mer drogliberala vi blir, ju fler offer skördar vi. Alla vi blir till slut offer, då säkert flertalet känner eller är släkt med någon som har problem. Det är vi alla som får betala för detta i slutändan och andra självklara trygghetsprefix i en välfärdsstat få ställas vid sidan av och samhället blir sjukt ännu sjukare.

Jag hoppas att jag får chansen att få se Bennys monolog framöver, han har nog många tankar som jag också tänker..

Avslutningsvis idagens moralskola ska jag säja att skulle alkoholen komma in som en ny drog i samhället, då hade den blivit narkotika klassad. Jag är helt övertygad för den är ibland de mest beroendeframkallande av alla och den är den mest kostsamma om man räknar lidande och pengar..

...och det står jag för....

Kategori: Samhälle

Jag antar att det inte är någon större hemlighet var jag står politiskt. Detta tänker jag inte försvara med ord på några vilkors vis. Min uppväxt och alla mina erfarenheter bra och dåliga, fruktansvärda och orättvisa episoder i livet har format mej till den jag är idag. Om jag tittar tillbaka så är det egentligen inte något av allt tråkigt som hänt i livet som inte borde ha hänt, utan att hade inte dessa negativa och positiva saker hänt, då hade jag inte varit den människa jag är idag.

Att som nioåring mista sin mamma efter en tragisk bilolycka har inte varit det lättaste. På 60 talet talades det inte så mycket om barnens känslor, de fanns bara där i en ny tid då bägge föräldrarna var tvugna att arbeta för att kunna köpa mat. Barnen fanns bara som något som var tvunget. Jag vet inte hur andra barn hade det på 60 talet hade det utan jag utgår ifrån mej själv i skrivandets stund. Att vara skillsmässobarn var väl kanske inte heller så konstigt då, för det var den tiden då det började bli "legalt" att gå isär. Aldrig var det tal om att barnen kom ikläm utan det var de vuxnas egoism som styrde allt. Jag var ett skuggbarn, jag visste aldrig om jag hade någon betydelse för mina föräldrar. Kan jag ens minnas kärlek?
När mamma dött, då var det tvunget att någon skulle ta hand om mej, och automatiskt så steg ju fadern in i hemmet och tog över allt. Alla tanter i kvarteret sa att han var duktig, tills de såg honom vinglande ute på gården. Livet som barn, leva med en missbrukande förälder är något som vi måste ta på allvar. Den styrkan som jag byggde upp var en tvungen försvarsmetod, annars hade världen rasat, om med den hade jag varit med i fallet. Under dessa 5 år var det inte en endaste granne som reagerade på ett ansvarigt sätt, utan allt fick ha sin gilla gång. De lät allt fortgå, till min pappa nästan dog framför ögonen på oss barn, han låg livlös på toalettgolvet, tills ambulansen kom.

Det har gått nästan 40 år, och likheterna finns än idag. Barn växer upp i missbrukarfamiljer, de älskar sina föräldrar, de är barn och valen är få. De kämpar sej igenom varje dag och är lojala barn som ruvar på sin grymma hemlighet. I rädslan vad som ska hända med dem, de kämpar och har bara det beteendet man kan få när man lever i en dysfunktionell familj. Det är skandal att alkoholliberalismen utvecklas mer och mer i samhälle där många människor inte orkar med tidens anda. Där umgänget ska förfinas och förskönas med alkohol inför barnen. Alla dagar skall göras till fest. Det ska vara förbjudet att ta droger i synnerhet inför barn. Barn ska inte behöva finnnas på plats när vuxna i eget egoistiskt syfte hellre vill umgås med alkohol än att visa respekt och ansvar. Ett barn ska få kräva att växa upp i en alkoholfri miljö.

Ungefär tio procent av världens befolkning är alkoholister eller bär med sej den gen som startar allergin. De andra kan bli alkoholister om de "önskar". Med dagens liberala alkoholpolitik så kommer procentsatsen troligen alldeles snart skrivas om. I tv visar man fyllesåpor, där folk åker Ålandsfärja och är kanon, och med alkoholen så leder det till att de förnedrar sej själva och anhöriga, detta tittar Svenska folket på. Vafan är vi för medmänniskor, vi skarattar åt andras olycka. Är vi så själupptagna och accepterar vi att andra ska falla så långt ner att de inte kan ta sej upp igen?

Jag kan tala om att jag gör det inte, inte som den medmänniska jag är, och genom mitt engagemang under 12 år så har jag sett det mesta som skulle få en hel del människor att slå av tv.n och börja gråta. Det här samhället vi lever i måste få ett uppvaknande omedelbart, vi kan inte se på när familjer äts upp av alkohol och andra droger. Barnen har rätt att växa upp utan att se sina nära tillföra en destruktiv drog i deras liv. Nog älskar vi våra barn så mycket att vi kan bjuda dem på det.

Jag har sett anhöriga tända ljus runt en levande missbrukare forografi som tröst för att åka denna berg- och dalbana kräver en stor kraft. När en person som man älskar dör, då är allt defenitivt och sorgearbetet kan börja, och det får ett slut. Men att ha en anhörig missbrukare då finns sorgen där hela tiden, dag ut och dag in, år efter år, och man vet inte om den personen ska dö eller leva dagen efter. Då finns en tung sorg i hjärtat hela tiden. Då är alla anhöriga medberoende.

Jag står för mina åsikter och jag tycker att alkohol och alla andra droger är det största hotet idag, våra barn måste få leva utan att se sina föräldrar förgöras och dö av en drog som bara ställer till elände. Jag tycker inte heller att vi har rätt att skrika åt de ungdomar som vilsna och som mycket unga dras in i missbruk och blir kriminella när vi inte kan visa dem den rätta vägen. Vad väntar vi oss ?  Hjälp istället de barn och ungdomar som är på väg att slå sina liv i spillror, ge dom en hjälpande hand och visa att du verkligen bryr dej om den. Var inte rädda för barnen, de har inte själv format sitt destruktiva liv, det har vi gjort och vi är samhället.

Jag hoppas att ingen ska tycka synd om mej, för det är det inte. Jag är idag en person med självkänsla och självförtroende. Jag har en balans som jag är nöjd med. Jag hatar alkohol, och det har jag all rätt att göra, det är mitt liv. Jag ser ingen anledning till att den farligaste av alla droger ska florera fritt runt våra barn.

Det här tycker jag...

"Barn född in i en alkoholistfamilj"

Försäkringskassan flinar de sjuka rätt upp i ansiktet...

Kategori: Samhälle

Försäkringskassan sjuka regler och inkompetenta handläggare och köpta läkare har som bekant gäckat de sjuka i Sverige en längre tid. De sparkar, de nedvärderar, de misshandlar, de kränker, de pissar, de slår ut människor längre ut i samhället och är delaktiga i att försätta sjuka i utanförskap och fattigdom. De belastar kommunerna så socialbidragens utbetalningar ökar. De verkar aldrig vara lediga för de hittar på nytt skit varje dag.

Frågan jag ställer är vad ska vi med detta verk till? Det finns inte något som finns i F-kassans vara att försvara längre.
Var fanns de politiska partierna i denna härva, var finns mitt eget parti. Jag vet vad vi tycker men tyvärr syns inte frågan om människors rätt till Försäkring i den utsträckning som den borde. Vänsterpartiet måste visa tydligt var de står i denna fråga, och detta måste skanderas ut ofta, tydligt ända tills valet. Rätten till sjukförsäkring borde vara en av de stora parollerna för mitt parti. Men måste få lov att säja att den har gömts och lever i det dolda. Vi alla oavsett partitillhörighet står och ser på när den största tryggheten som finns i Sverige raseras. Kvar ligger grus, och utslagna medborgare.

Försäkringskassan fortsätter sitt hån genom att dra igång en reklamkampanj som kostar 15 miljoner.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3463041.ab

Ska vi ställa upp oss på rad och se välfärden raseras mitt framför våra ögon, är det så vi önskar?
Jag kan inte förstå att det kan accepteras av det Svenska folket, eller har vi inte drabbats ännu eller vill vi inte förstå. Är döden tvungen att stirra oss in i vitögat innan vi vaknar?

Jag tycker att det är åt helvete, och det gjorde jag för längesedan, om jag så ensam ska föra en kamp mot orättvisan så gör jag det. Jag kan inte se på när jag tycker att något är så fel som just Försäkringskassan är.