Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

53 frågor och inte ett enda svar...

Kategori: Samhälle

(Nu blir det en långkörare.)

Det finns många frågor som man önskar ett svar på.
Vilken våglängd ska man ratta in sej på? Vill jag att tankarna ska behandla det världsliga, det som sker i Sverige eller fokusera på det som händer i min stad och min närhet? Eller ska jag hålla för öronen och samtidigt blunda för att låtsas att det som händer, inte händer?
Ska jag som politiskt aktiv och fackligt involverad och intresserad lägga mej ner och ge upp?
Ska jag som kvinna tiga och rätta mej in i ledet?
Nej, jag tror inte det kan bli så. Den dagen då jag visar strupen kommer inte att komma. Vad är felet med att vara en kvinna som tydligt visar sin åsikt och är av kvinnligt kön? Det är självklart inget fel. Problemet är att andra känner sej obekväma och de vill inte förvänta sej att kvinnor tar sej ton, eller göra sej hörd. Enligt någon "bok" ska kvinnan tiga i församlingen. En bok som inte anammas i vanliga fall, blir en manual när det gäller kvinnfolk.
Den "moderna" kvinnan som reser sej upp, säjer och tycker samt står för sina åsikter tycks av många män och kvinnor vara en obekväm, otyglad gnällkärring. 
om det sista i mitt liv skulle vara mot all förmodan att någon kastade ner mej till Helvetet, där jag blev simmande i en sjö av diare´ och såg djävulen kom åkande mot mej i sin stora motorbåt, då hade jag troligen högt och tydligt ropat:
"Gör förfan inga vågor..."
Med näsan över skiten hade jag rett ut den situationen, hade jag inte det då hade jag inte lagt mej utan en kamp.
Varför vill jag inte vara den ytliga typen som diskuterar mode, flärd. Någon som tillåter att man kuvar mej?
Dum fråga blev det, jag tror jag vänder på den. Och frågar varför vill människor bli ytliga? Det kan väl inte vara en egenskap eller? Eller tjänar deras liv på detta att rätta sej in i ledet. Ja för somliga är det nog så. Är dom lyckliga?

Är verkligheten så svår och förväntas man som kvinna att tiga, orkar man inte vända deras tänkande och tyckande. Tiga och samtycka, är det en kvinnlig egenskap av guld?
Eller har kvinnor i allmänhet tappat sina ideal i den rusande tiden? Eller är det bäst att tiden får gå sin gilla gång?
Har vi alla haft det för bra i allmänhet, har livet och vår uppväxt kantats av ljuv musik, en skyddad verkstad som lett oss på ett enkelspår rakt fram. Med samma träd och buskar i slänten. Samma sjö och samma himmel. Åker vi framåt och struntar vi i det som sker runt oss, eller ger vi saker och ting åtminstone en liten tanke?
Vill vi stänga dörrarna och låsa in alla  problem. Vill vi plombera det som är jobbigt och besvärligt. Oron låser vi in, men den gnager och tär likväl om man har empati.

När någon engagerar sej i dag för någon eller något, då skriver tidningarna om eldsjälar och hjältar. Då är det lätt att i realiteten att bli båda. Så enkelt att det inte ens är värt att lägga med på meritlistan.

Jag ser ofta på nyheterna. Just nu står den Amerikanska finanskrisen i fokus. En kris som berör enskilda människor i hela världen, utom den aldrig sinande ström shoppare i Kupolen, Borlänge handlarnas Mecca.
Volvo är i kris, ca 1000 tjänstemän i Sverige måste lämna sina jobb.
Kommuner i Sveriges land har spekulerat bort skattepengar på den Amerikanska marknaden, och i tv står kommunalrådet med tårar i ögonen och förklarar att detta trodde han inte. En mångmiljonförlust där den svaga människan kommer ikläm i form av social nedrustning. Det borde enligt lag vara förbjudet att Kommuner får spekulera bort skattemiljoner.
Vidare på nyheterna behandlas klimatet för arbetslösa, sjuka, där läget är katastrofalt. Kommunerna har en utbetalning av socialbidrag som överskrider budget med miljontalskronor. Hiskeliga summor. Ett rekord om man kan nämna ett sådant i sammanhanget.
Är vi på väg mot en lågkonjunktur eller?

Idag har tumskruvarna satts åt på chefer och företag. Nu har hårda förhållningsregler stämplats i pannan, vilket givetvis straffar den anställda. Idag är vi inte medarbetare utan vi blir undersåtar i en fabrik som måste leverera resultat eljest väntar kylan. Arbetaren ska inte tycka och tänka så mycket, för det skapar negativ stämning och lönsamheten dalar. Nu står vi med kepsen i handen och tigger om nåd. Man vill krossa åsikter, de fackliga klubbarna, man vill kuva till tystnad.
Jag kan tydliggöra ett exempel nedan och detta sker på våra arbetsplatser idag. Vilken arbetsplats det är vill jag inte säja, men en nästan kvinnlig. Där man inte behöver utbildning. Ja ni får gissa resten eller så får ni ställa den 54: frågan..

Cheferna på enheterna har fått tydliga uppgifter ifrån sina chefer och sin organisation:
1. Tjäna pengar
2. Tjäna pengar
3. Tjäna pengar

Vidare skrivs det i veckoinformationen:

"Man kan tycka vad man vill om de tre uppdragen, men är man inte medveten om att man är anställd här för att företaget ska tjäna pengar så tycker jag nog att det är dags att inse det eller ta sej en rejäl funderare på framtiden"  slutcitat.
undertecknad chef önskar också en trevlig helg.

Vad säjer man om det då? Kan det finnas fler liknande veckoinformationer ute på landets arbetsplatser? Troligen ...

När verkligeheten rasar i ett samhälle och tryggheten rycks bort för ett otal människor då kan inte jag som person stänga dörren, låsa och kasta nyckeln. För mej fungerar inte det, orättvisor och inhumanitet passar inte in i mitt rum. Jag vill hålla det rent och då inte bara på ytan.
Jag är varken hjälte eller eldsjäl inte heller en negativ gnällkärring, utan en som oroas över hur världsläget är, hur Sverige mår, och hur alla har det i min hemstad. Under tiden jag funderar på det så hinner jag vara en fru, en mamma, en positiv människa, jag har roligt och jag är i allra högsta grad en normal person.  Jag går till kupolen och köper kläder till min son, jag gör precis det alla gör. Men jag låter mej inte köpas eller nöjas med ett samhälle som sparkar på de som ligger. Det kan jag inte. Då skulle jag verkligen må dåligt om jag gjorde så.

Jag står här denna höstmorgon och tittar ut genom köksfönstret och ser att färgerna börjat att skifta mot höst, jag ser mina grannars dörrar, de vita med spröjs. Kommer vi alla här ha det lika bra i fortsättningen, kommer alla som vill bo kvar här ha råd?
Kommer vi alla som jobbar ha kvar vår inkomst? Pensionärsparen med sina täppor, kommer de att orka påta i jorden och finns de plats för dem någonstans när orken slutat?

Även när ögat registrerar en idyll, då bör man vara vaksam, för bakom de stängda dörrarna kan det lura faror...

Är sedlar bara vanligt papper, är mynt småskit...

Kategori: Samhälle

När jag var liten då lekte jag affär, då samlade jag och en kompis på tomma livsmedelskartonger och vi öppnade affär ute i trädgården. Betalningsmedlet var "leksakspengar", vi prissatte varorna och gav igen de kronor. Redan där började omedvetet en lära för livet som sa att när pengarna är slut, då kan jag inte handla mer.
Under uppväxten har jag inte blivit den ekononom som man önskat sej, jag har tjänat vanliga löner och många gånger har behoven att köpa större och saldot har hamnat på minus. Pengarna har alltid varit mina egna så jag har inte "spekulerat" bort andras medel. Under ungdomsåren så rann pengarna genom fingrarna och lönerna räckte aldrig till slutet av månaden. Det fanns inget ansvarstänkande i huvudet inte heller kunde jag se vilka konsekvenserna skulle bli.
Jag hade ingen konsekvensbeskrivning färdig uppe i huvudet, så heller har inte Borlänge Kommuns styrande politiker.
Jag kommer tillbaka till det.
Vidare så ska jag berätta hur jag gjorde en gång när jag bodde i stockholm i början av 80 talet, då var jag ganska trött på att pengarna aldrig räckte. Så jag tyckte själv att jag kom på en otroligt smart lösning på mitt slösaktiga leverna.
(På den tiden var hundra kronor lite mer värt än idag.) Jag sa till mej själv att jag skulle handla så jag fick mat i 30 dagar. Då som 20 åring stod självklart nöjen som nummer ett på prioritetslistan.
Jag köpte 30 burkar sardiner som en närbutik sålde ut för 0:38 öre styck, vidare köpte jag pasta som skulle räcka i 30 dagar. Där står jag i en huvudstad 24 mil hemifrån och tror att jag är smart. Jag kan tala om när 15 dagar gått med sardiner och makaroner då grät jag, och hade ingen jag kunde åka hem till och äta. Tilläggas skall att jag aldrig mer köpt sardiner på burk.

Borlänges budgetunderskott handlar inte om sardinburkar för 0:38 öre styck. Det handlar om att allt är ett förtvivlat minus, och kommunen köper och köper och inte vill se några som helst konsekvenser. När de ligger mitt framför.
Jag kan inte begripa vad det är som händer med politiker som har en ordnad, stadig ekonomi privat, öppnar Kommunens och skattebetalarnas kista och bara håvar ur pengar, och de gör de fast den är tom. Det liknar mitt kaotiska liv i ungdomen, när jag fick räkna "Ole dole doff" med mina räkningar. Alltså bara ta någon inbetalning medan de andra fick vila en månad till. Här tar politikerna pengar av medborgarna för att finansiera drifter till olika idrottsklubbar, medan barnomsorg och äldre får vänta.

De styrande politikerna är idrottsintresserade liksom andra Borlängebor, men att ha en kompisrelation med klubbar och interna löftesgivningar om att allt ordnar sej, besluten tas spontant utan att de förankras och diskuteras. Det tycker jag är ett uselt sätt att spela med kommunens pengar. Man kan inte få allt man pekar på. Så lärde jag mej. Man får spara och ta det som är viktigt först det förstår jag idag. Är det lättare att spela roulette med lånta pengar ? Det anser inte jag som åtminstone har någon moral i min kropp.

Jag är ordförande i min bostadsrättsförening, där sitter jag kvar eftersom jag är vald och medlemmarna har förtroende för mej. Inför varje föreningsstämma går revisorn igenom alla årets papper och synar mej och de övriga i styrelsen. Har vi skött oss väl då rekomenderar han oss fortsatt ansvarsfrihet som medlemmarna får rösta för eller mot. Då gäller det att förvalta det förtroendet väl annars blir jag och de övriga i styrelsen avsatta.

Jag tycker inte att det är småskit, jag tycker att läget är allvarligt.
 Ska man inte förvalta sitt kall ?

En Insändare i DalaDemokraten...

Kategori: Samhälle

(Folk börjar att vakna, de ser att det högerfrieri som sossarna anammar, är åt hel---e. I Borlänge med den påväxt av mossar och lavar, den ingrodda självklarheten att få suga på makten år ut och in dalar och med en högerpolitik lämnar väljarna socialdemokratin. Tyvärr så inser de inte faran. Högmod är ett farligt mod...)


Ett värdigare liv för alla
2008-09-18 05:50 

De tysta socialdemokraterna är väl medvetna om nedrustningen de gör sig skyldiga till, kanske finns en rädsla att mista sin position på karriärstegen. Därför tror Nils Persson fortfarande på diktatur i Borlänge, det föranleder mig att undra, har Borlänges invånare i själva verket valt ett moderat styre?



Frågor kräver svar
Hur långt sträcker sig ordet solidaritet hos sossarna, förr stred man för de svaga, vems intresse strider man för nu?
Har man samma mål som Göran Persson hade, - ta så mycket du kan, när möjligheten finns .
Har vänsterpartiet övertagit den gamla ideologin som sossarna stod för?
Har inte socialdemokraterna någon målsättning, ja då blir det väl samma effekt som i en diktatur?
Hur kan de acceptera ett parti som förespråkar slaveri (fattiga arbetare) framför vänsterpartiet som förespråkar allas rätt i samhället (en rättvist fördelning av tillgångarna)?
Köpcentrum, ja för vem, i dag kan man med egna ögon se klyftorna, de som har pengar att handla för och bredvid dom står den fattige och tittar på, precis som det såg ut förr?
Nu väntar jag mig inga svar på mina frågor och skulle någon försöka, så kan jag garantera att svaret inte kan bli trovärdigt, ty här i Borlänge finns både ögon och öron på invånarna, man kan inte driva en fördelningspolitik till förmån för alla och samtidigt hålla alliansen i handen. 
vi behöver BB
vi behöver utbildning 
vi behöver bostad
vi behöver sysselsättning
vi behöver skyddsnät
vi behöver sjukvård
Vi alla behöver ett värdigt liv och vi lever NU!

Gammal
och Trött
Teckenstorlek Textstorlek: 1 2 3Skriv ut Skriv ut artikeln

                                     

Här är jag som vill alla uslingar väl...

Kategori: Samhälle

(Det här inlägget kommer att bli långt, jag känner det redan nu. Men försök att orka igenom det.)

När jag yppar, pratar om, när jag tar ett djupt andetag, när jag med mitt analyseringsfixerade tänkande, när jag vill, orkar att ge något som kanske en liten gnista glöd åt raseringen och demonteringen av den sociala välfärden. Då menar jag väl. När jag talar om hur det har blivit i landet, när sjuka inte längre anses sjuka och Försäkringskassan står som medskyldiga i en process där den enskilda människan nedvärderas och samhället står och pissar på oss. Då är det tid för att vara med och tycka anser jag.
Jag är flickan som växte upp i en dysfunktionell familj och trots alla men klarat mej ganska hyggligt, därför ser jag det som en del av mitt samvete att finnas för de som har det svårt. Jag hade inte kunnat blivit någon annan än den människa jag blev. Vet ni att jag är stolt över mej själv, jag är stolt över de som finns och vågar be om en hjälpande hand. Jag är också glad att det finns oerhörda krafter i de personer som har haft ett liv utan glitter, hjärta och stjärnor i sin skolbok. För de människorna har sett en bitter sanning om hur man behandlar de som hamnar utanför normen och de ramar som samhället satt.
När tåget satt igång, och någon som står på perrrongen och vinkar då går det att backa eller att dra i nödbromsen så rälsen kan hjälpa den desorinterade medborgaren till slutstationen.

Ska vi fortsätta att misshandla våra sjuka? Är det halta och lytta, snoriga och skadade människor som vi vill se på arbetsplatserna. Är de de som ska hålla vårt land rullande. Att handla mjölk hos Lena på ICA som sitter gråtande i kassan för hon har förlorat sitt barn i en trafikolycka. Sorg är ingen sjukdom.

Även den drog- och alkoholliberala politk och åsikt om att jag vill kunna köpa min sprit i tobaksaffären kväver mej och jag vill skrika. Inte för att han dricker sprit utanför att han inte tänker mer än på sej själv och hans egna krav ska finnas inom 5 meter hela tiden. Alkohol och knark är farliga droger, men en är laglig. Gissa vilken ?

Just här skulle någon vilja sticka in: "Gud vad du är negativ..." och då säjer jag att det är jag inte alls, jag är en glad kvinna som kan glädjas åt det minsta i livet som inte ställer stora krav och som inte begär allt för mycket. Men jag har mina åsikter och jag är säkert taleskvinna för många andra som inte vill eller kan orka tycka längre. Där hoppet börjar att förloras i ett samhälle som vittras och endast eliten kan stå kvar stadigt. Utanförskapet kommer att växa sej ännu starkare framöver om ingen vill hejda det. Jag vill, annars skulle jag inte kunna sova på natten.

Det hela handlar inte om att se allt i svart, utan för mej så betyder det oerhört mycket att få bry mej om mina medmänniskor, och jag vill verkligen att alla ska kunna ha och få det stöd som nöden kräver. Alla har rätt att få existera och alla ska behandlas rättvist.

Bilden av  idag som finns fångade på våra näthinnor, är det vi själva som målar upp. Vi målar olika, vi hanterar bilden olika. Vi retucherar det som vi inte orkar se, vi lägger till och vi tar bort. När bilden för vårt inre öga är klar då är den en lögn. Jag ser och jag lyssnar, jag kan också måla fel, eller välja en kulör som gynnar mej. Då berättar jag det och ändrar eller gör om så bilden blir rätt. Eller jag kan bygga en Berlinmur där jag kan gömma mej med bilden av en sanning som jag har bestämmt. Där sitter jag i stenmonumentet och vägrar att släppa in den som inte ser bilden lika som jag själv.
Vem har rätt, är det din eller min sanning som är den rätta.

Min röst är viktig och på min näsa sitter skinnet som av för mycket sol kan flagna av, men det kommer alltid tillbaka. Även om jag bränner mej på kokande vatten, så kommer det. Jag predikar inte om hur du ska göra, utan idag har många mottot att jag gör som jag vill. Och nog tycker jag att det är väl ändå att inte ge de som man har runt sej någon tanke.
Idag säjer vi att vi inte har tid att engagera oss, det är väl klart vi har. Det är inställning och vilja som saknas.

Idag i världen har vi en missbrukssiffra som lågt visar 10%, jag tror den är högre.Det är alkohol, narkotika, tobak, shoping, spel och sexmissbruk. Alla dessa missbruk leder till konsekvenser som är förödande. I USA räknar dom med att ca 5 miljoner människor är spelberoende. Det finns inga riktiga siffror, så de har räknat lågt. Tänk hur många familjer som drabbas av att ha en som spelar. Hur många barn finns det som far illa i det här? De flesta utav missbruken leder till kriminalitet, och konsekvenserna av det vet vi. Ska jag bara acceptera att så här är det?  Nej jag gör inte det.

Man får egentligen inte tala illa om alkohol, men alkoholisterna och A-lagarna är missfoster. Dom får höra hur misslyckade de är för att dom får så många chanser och sviker, dom får det tryckt rätt upp i ansiktet att dom kostar samhället mycket pengar. Att de är bostadslösa är deras eget fel. Det är inte deras vanliga personligheter som ställt till detta utan det är drogen som är så förtvivlat stark att de inte kan på långa vägar ta tag i situationen själv. Alla kan drabbas av denna missbrukssjukdom, och den leder bara mot döden. Aven för Direktör Guldflinga.

Det finns många stängda dörrar och dolda missbruk, där barn och kvinnor misshandlas. De nya alkoholisterna idag är lådvinskvinnorna, En låda vin vid spisen, en glas för att koppla av. Tjosan en glas blev till fler.  Drogen alkohol är legal, den är festlig, men du får inte köra bil då du druckit den, men du får ha hand om småbarn. Jag personligen ser inte någon skillnad alls på alkohol eller knark, båda drogerna är fruktansvärt förrädiska. En är legal...

Många lade en ja röst i EU lådan, för att man ville och trodde att det skulle bli vinförsäljning i matbutikerna. De andra dumheterna som EU stod för sket en del i, det var rätten att få köpa sitt vin på Konsum som blev viktigt. Man ville skölja ner Falukorven med en flaska rödtjut och middagen blev så mycket roligare. Bara det...
Idag finns det 458 systembutiker i landet, alldeles för några tycker en del. Ändå växer alkoholmissbruket och fyllan grönskar på gator och torg. Grov misshandel med alkohol och andra droger är vardag på våra gator. Hade vi fått in vin och starköl i affärerna så hade vi haft ca 5000 stycken butiker. Hur många fler missbrukare, vad hade blivit kontentan av det? Ja det skulle jag inte vilja sia om ens. Hur ska vi få bukt med de höga dyra siffrorna för alkoholmissbruk ?
Visst vill man blunda för skadeverkningarna alkoholen gör, men när man öppnar ögonen igen finns verkligheten där likväl. Det är jobbigt att det finns.

När verkligheten blir lite tråkig, då lånar vi en fest ifrån Tyskland. Klart att vi måste ha en familjefest som heter Oktoberfesten här uppe i norr. Inhyst i ett tält, där senhösten gnagit sej fast i tältduken och temperaturen ligger på några plusgrader. Där sitter vi med stickade yllevantar och joddlar och klappar med i ompa-dumpa orkestern. Svingar öl blir glada och skrattar, vi pratar med bordsgrannen, som vi aldrig skulle gjort om vi var nyktra. Vi svenskar vill vara fulla för att våga att inte vara fega. Låt Tyskarna få ha sin fest ifred. Snart ska vi väl ha Pamplonas tjurrace nerför gatorna, vi måste låna dåliga seder istället för att ha egna ideer.

De som än så länge kan hantera alkoholen då, varför ska de försaka allt det roliga, varför ska inte de få vara ifred utan att störas av någon dåre som mej. Jodå, det får dom men varför inte bjuda på det förnuft som finns och eftersom jag kan hantera alkoholen då kan jag bjuda på att inte locka med den i familjeevenemang. Allt som ska ordnas i dag så står alkoholen i fokus, den finns med i festen. Ingen fest utan alkohol, så är det och det är den målande sanning som bjuds. Alkoholen måste bli en medelpukt, för annars blir det inte roligt. Var finns det en alkoholfri zon idag. Jo i korvkiosken, än så länge. Om jag ska ta min familj och barn på middag då hänvisas jag nog dit om vi vill äta i en miljö som gynnar mitt barn. Det är sant. Eller så får vi äta hemma.

Är det så att socialdrinkarna inte har vetskap om alkoholens skadeverkningarna, och hur ett missbruk snabbt blir till. Kan inte den som kan hantera alkohol ge ett uns av förståelse och räcka ut en hjälpande hand till de som redan ligger. Vad vill vi egentligen offra för att andra ska få må bra?
Eller ska vi låsa in oss i vårt fort som är säkert, vända ryggen åt våra medmänniskor och sätta upp fingret?

Vi borde svanmärka våra liv, och leva upp till den, för att våra barn ska få ett tryggt liv. Barnen har inte valt att få vara en deltagare i ett roulette spel som dödar deras nära. Barnen sitter som åskadare när deras föräldrar äts upp av droger och alkohol och undrar vad de gjort för ont.

(Jag tror att ni som känner mej vet väldigt väl vad jag menar. Ni andra ska veta att jag pekar inte finger för att ni dricker. Jag vill bara locka fram den tanken som visar att man får vara human och tänka sej in i hur farlig alkoholen är för alla. Den för med sej så mycket skit när den far fram...)



"Här är en grabb som
kommer att bli en
alkoholist"

Arbete, KRIS och Indiana Jones...

Kategori: Samhälle

Efter jobbet igår åkte jag till KRIS (Kriminellas revanch i samhället) manifestation i Folkets park. Det var ett välplanerat arrangemang där i snålblåsten. Ganska många hade tagit sej dit, tyvärr hade den yngre vilsna generationen som fortfarande är ute och irrar på fältet inte hittat dit. Men jag hörde en av arrangörerna mena att det går att fixa, med ett nytt och annat arrangemang. Man kunde önska att fler band kunde bjuda på en gratisspelning för att visa sitt engagemang. Jag skulle tro att det finns grupper som säkert vill och kan, när dom vet vad syftet är med att vara deltagande.

Det började med att en kille talade om sitt kriminella liv, fyllt av droger och alkohol. Han öppnade sej och ärligt erkände vem han hade varit. Hans väg tillbaka har inte varit lätt, men han har fixat det med hjälp ifrån samhället och ett eget val. Det är viktigt att det finns ett bra stöd och personer som kan hjälpa, då menar jag generellt. Det måste finnas ordentliga lösningar runt i kommunen, inte rondeller där de stannar och åker runt. Utan en väg tillbaka till livet.

Anders Holström och Clas Yngström började med att spela några akustiska låtar, Niel Youngs Helpless och ett par andra. Det blev kanonbra. Efter det berättade Anders om sin omvändning från en rullatorägare utan bostad med enda inriktningen varje morgon var T- sprit i väntan på att andra droger kunde nås. Nu sitter han nykter sedan 15 månader tillbaka och han har träffat en tjej, och livet är på väg tillbaka fast det är en kamp varje dag och spelar med Yngström. Bra, fantastiskt jobbat Anders, du ger framtiden hopp.

Slutligen drog Sky High några låtar som värmde upp i den kyliga eftermiddagssolen. Man känner i luften att hösten är här. Och jag tror på flera mirakel framöver. Vad? Det vet jag inte, men dom kommer. Jag lovar..

Efter vi hade ätit middag vid fyrasnåret, blev det en soffliggning. Bonk sa det och ögonen åkte igen.  Det var skönt. När jag vaknade började vi prata om kvällen. Det var ju Lördag och smågodisets högtidsdag. Jag och V kollade om det inte ville bli något bra på TV:n, men det ville det inte. Så då tog vi ett gemensamt beslut om att åka och hyra film. V hade pratat om innan att han ville se nya Indiana Jones filmen men han hade ju inte sett de tidigare. Då bestämmde vi att gå igenom alla tre. Så blev det och vi plöjde alla tre efter varandra. Jag har inte sett dem fler gånger sedan det begav sej, så det var ganska spännande bitvis. Mycket i filmerna var glömt. Den första kom -81 och det är ju en evighet sedan.
Ville gillade dom i alla fall och vid tolvsnåret hade vi sett alla och tryckt i oss läsk och godis till spyfärdighet.

Nu ska jag ladda inför en ny arbetsdag. Ännu en dag...

Kris, Kriminellas revanch i samhället...

Kategori: Samhälle

Idag i Folkets Park presenterar Kris sej själva och sin verksamhet. Ett gäng grabbar och tjejer i varierande åldrar som tagit sej tillbaka från ett liv i kriminallitet, droger och alkohol. De är värda att bli lyssnade på, och de behöver stöd ifrån de övriga samhället för att kunna driva sin verksamhet. Man kan gå med som stödmedlem, eller besöka dem. Man kan visa att man finns och inte tar avstånd eller negligerar deras verksamhet som så väl behövs idag i städer byar och här.

Sky High med Clas Yngström i spetsen ställer upp och gör en gratisspelning, och en del andra artister. Våran profill på Borlänges gator Anders "holis" ska även vara med och medverka, en kille som kommit tillbaka efter ett hårt liv med missbruk och bostadslöshet samt kriminalitet. Jag är glad för hans skull för det finns så mycket kraft i den mannen som vi alla kan ha nytta av.

Jag försöker komma iväg tidigare ifrån jobbet för att träffa alla i föreningen KRIS och höra om deras verksamhet. Alla som jobbar för och med är behövda och förtjänar en hel del uppskattning.
Alla som kan gå dit bör ge någon timme att lyssna på va de har att berätta och lyssna på musik. Det börjar 13.00, så än är det inte försent. (Lördag 13/9).

För första gången tar jag bort ett inlägg...

Kategori: Samhälle

Här får man passa sej...
Är det inte FRA så är det något annat.
God Kväll...

Ljuger majoriteten av det svenska folket?...

Kategori: Samhälle




Är de nya sjukreglerna för hårda? Ställningen just nu:
Ja (94.1 %)
Nej (5.9 %)
 

Totalt har 34188 personer röstat.
Omröstningen startade 2008-07-04 00:24
Uppdatera  Stäng
Tack för att du gör din röst hörd på aftonbladet.se!
Omröstningen ger en bild av vad Aftonbladets nätläsare tycker. Resultatet ska inte ses som representativt för allmänheten i sin helhet.
Besök Läsarbladet och delta i fler omröstningar.
0.105

Det är tur att man är halvnorsk...

Kategori: Samhälle

Fort Försäkringskassan...

Kategori: Samhälle

Efter samtal med Kronofogdemyndigheten som berättar att de inte har en chans att faxa eller nå nåpgon handläggare för att delge dem information om att jag inte är skyldig kronofogden några pengar. De kan inte kontakta Fort Försäkringskassan, nu lutar det mot en JO anmälan mot försäkringskassan.

Åter tar jag bilen in till sta´n och försäkringskassan...

Ett stort Grattis F- Kassan för eran totala oduglighet...

Kategori: Samhälle

Man kan inte mer än gratulera er för er otroliga klantighet och oduglighet som ett statligt människoovänligt skräckhus kan utsätta sjuka för. Just i detta läget så kommer jag aldrig mera att bli förskräckt eller ens häpna över hur illa ni sköter era klienters ärenden. Det enda jag önskar är att denna dårskapens följetong kunde komma till sitt slut, men det verkar som om att processen är inne i skede där jag absolut inte ska få rätt trots en Länsrättsdom, eller att det tar någon hänsyn till mej eller andra drabbade. En sak är säker och det är att erat sätt att behandla klienter ska inte falla i mörker, inte på något vis glömmas av. Det ska få komma fram i ljuset och visa hur ni använder er makt och dyker glada i hågen med byråkratin som ert främsta vapen. Försäkringskassan utnyttjar sitt översitteri och sin makt, de vägrar agera humant.

När jag kontrollerar mitt konto där ni skulle ha satt ni sjukersättningen, då ser jag att en hel del fattas. Ni har lyckats sätta in 7881:- och 10.341:- saknas. Eftersom det inte går att nå er på telefonen måste jag åka till "mitt" kontor och träffa någon som är levande. Efter 1 timme får jag komma in och tala med en snäll, förvirrad och tröttkörd man. Han letar och letar efter de saknade pengarna och kommer fram till att en handläggare i Falun har satt in dessa 10.341 kronor till Kronofogden. Mej veterligen har jag ingen skuld till denna myndighet, och han ber stort om ursäkt för någon annans klantighet  och ser till att någon ska ringa upp mej ifrån Falun för att ordna detta kaos snabbt som en katta skiter. För säkerhetsskull och en kotroll ringer jag till Kronofogden och hör om det finns någon betalningsanmärkning på mej för att gardera mej, det finns det ingen.

Nu är det så att en galning (han som gett kronofogden mina 10.00kr) ifrån Falun ringer och tycker att fel kan det alltid bli, och han ser inte alls att felet som begåtts är deras fel och han tänker inte heller åtgärda det. Det har legat en spärr som han så fint förklarar, och han tänker inte kontrollera med kronofogden varför spärren finns där när ingen skuld står skriven hos dem. Han menar att det ska jag tacksamt ordna, och han säjer att han inte vet när de kan skicka mina 10.341 kronor. Jag måste fortsätta att strida för mina pengar trots att jag har en dom i länsrätten att jag har rätt och pengarna är mina. Inget ansvar finns hos Försäkringskassan, hör ni...

Idag måste jag åka till stan och ringa till Kronofogden samt tänka ut vad jag ska göra för att visa att Försäkringskassans inhumana behandling av människor står på gränsen till totalkatastrof. Jag har ägnat 25 dagar i Juni åt att försöka få domen att få ett slut, men det sätts stora käppar i hjulet ideligen. I snart två veckor på semestern har jag dagligen fått tjafsa och kört slut på en jävla massa bensin för att försöka ordna något så enkelt som att få mina pengar in på mitt konto så jag och grabben kanske kunde hitta på något roligt. Det verkar fan omöjligt, en sak vet jag att hade jag haft en del pengar då skulle detta statliga tryghetsverk som blivit som ett stort skämt i mina ögon fått en rymdresa och med sej på färden skulle de få alla generaldirektörer och en kaviartub.

Mer snett än så här kan det knappast bli, ni är inkompetenta och totalt odugliga, det jobb ni är ålagda att ta i tu med lyckas ni föga med.

Lägg ner skiten innan ni blir så olyckliga att ni inte orkar se folket i ögonen, trygghetssystemet är inte på väg att haverera utan har redan havererat. Ni sitter inte fast på något grund, utan ni är ett vrak som sjunkit till botten och vilar på ett djup där ingen kan nå er.

                 



"Tack alla högre makter"...

Nu portionerar F- kassan ut mina pengar...

Kategori: Samhälle

Har kikat in på kontot med jämna mellanrum för att se om F- kassan skulle hålla det dom lovat. Idag när jag klickade mej till banksidan såg jag att dom hade satt i ca 7.500:- kronor på kontot. Inte alls den summan som skulle ha stått där, så jag vet inte hur dom räknat. Från 13 augusti till 7 oktober så har dom "prutat" stort på sjukpengen.

Eftersom vi alla vet så går det inte att nå "mitt" kontor på telefonen så jag får ta bilen in till stan igen och göra en visit på "mitt" kontor och höra vad det är de sysslar med. Jag är ganska trött på att tjafsa med dessa människor nu.
Jag säjer fan rätt ut...


Man känner sej som en urvriden disktrasa efter all
turer och dålig behandling. Det är fan tur man har
semester just nu annars hade man blivit sjukskriven...


Titti, Försäkringskassans lilla Ängel...

Kategori: Samhälle

Återigen gjorde jag ett försök att få prata med en människa på F-kassan i Borlänge, men hamnade bara i Gävle. Det gick inte att koppla, för hur än dom gjorde så kom alltid samtalet tillbaka till Gävle. Man har ju hört att alla vägar bär till Rom, men nu är det nya rutter. Alla samtal kommer till Gävle. Men visst är det helt makalöst att man inte kan få prata med en handläggare i den stad som har hand om et´.

Vildsint, håret rätt upp, röd på kinden så satt jag på mej läppstift och lite puder, satt mej i Forden och for i väg i en ilsken stil ner till kontoret i Borlänge. Bara 3 stycken före i kö. Så var det min tur. Där satt Tant Titti och jag förklarade mitt ärende i långa drag. Jag visade hela min nådiga lunta med alla papper med avslag och bifall. Titti, Försäkringskassan i Borlänges ängel kopierade Länsrättens beslut och sa att hon skulle till Falun på eftermiddagen och skulle då tala med Handläggare Hedberg på Falukontoret. Två timmar senare ringer Titti och berättar att pengarna är på väg, och har skickats till banken. Så pengarna ska finnas på mitt konto på Måndag, Tisdag. Ja det är nog en otrolig tur att Försäkringskassan har kvar någon av de gamla medarbetarna som har just den känslan för människor som man ska ha. Försäkringskassan ni ska vara glada att ha någon somTitti , som vet hur man bemöter sina "klienter".
Jag önskade henne en glad midsommar och talade om att hon var ett guldkorn och hon skulle vara nöjd med sin insats.

Om jag är nöjd nu? *Gapskratt*  Inte riktigt, nu börjar jag att fila på ränteförlusten, man kan undra om Försäkringskassan har några förtryckta blanketter på hemsidan att skriva ut. Knappast troligt...

Jag tar en Stenmarkare på detta:

Försäkringskassan får mej att må illa...

Kategori: Samhälle

Följetongen som vägrar att få ett slut, nu har handläggarna dragit ner rullgardinen och gömt sej i någon skrubb. Ingen vill känna till domen som Länsrätten dömde till min fördel den 29/5. Handlingarna låg i min brevlåda den 5/6 och ingen känner till dem hos Försäkringskassan. Den 9/6 då ringde jag dem och efter att ha stått i en telefonkö med 110 personer så visste de inget, och sa att arbetsbelastningen var hög. Jag ställde ett ultimatum om en snabb utbetalning då som de tydligen inte har anammat utan bara lagt på luren och låtit det bero. De skiter fullständigt i mej.
Idag ringde jag och kom fram efter att systemet betat av 175 stycken före i kön, nu hade de heller inga handlingar, och det prasslade i bakgrunden precis som om hon letade i någon trave med papper, sedan ville hon inte kännas till ärendet och sa att hon inte fanns på "min" kassa. Hur ska man få tag i någon på "min" kassa då? När man hamnar i Falun hur man än ringer. Snart har väl handläggarna låst in sej och bepansrat hela skiten.

Nu får det vara nog och jag ringer till Länsrätten för att höra om de skickat domen till F- kassan och det gjorde de samtidigt som de skickade min. Kvinnan som arbetade på L-rätten en mycket trevlig sa att de har säkert inte ens förmedlad den ifrån Falun till Borlänge ännu, och på hennes inställning verkade hon vara trött på F-kassan och på den onödiga arbetsbelastning den skapar för dem. Hon skulle genast maila över domen till kontoret i Borlänge. Sedan sa hon att : "Om du ringer till Försäkringskassan i morgon då kan ingen säja att de inte fått den". Guld och medaljer till Länsrättskvinnan, hon agerade proffsigt och kundvänligt.

Skit åt Försäkringskassan som blivit en borg som hellre kunde stå i Transylvaniens höga berg. En skräckens inrättning där man suger blod och drar ur livet ur människan. Mörkret ligger som en skugga runt dess verksamhet, ett kontor där man nekar människor en värdighet. De berättar för en att man är en usel fuskare en hypokondriker som ljuger och lurar till sej pengar ifrån staten. De själva jobbar i ett träsk med skit upp över öronen, som lombotomerade robotar som gett upp och är fängslade i galenskapens håla. Jag ger inte ett ruttet lingon för den verksamhet som bedrivs i detta förfall.
Res er upp och skrik rätt ut i ett primalskri: "Vi vill inte ha en arbetssituation som denna längre"! Hur kan ni orka gå till jobbet varje dag och behöva säja att arbetsbelasningen är stor eller ljuga för era "klienter" om att papperen inte finns, då idag då datan är späckad med alla uppgifter och information som tänka kan om mej. Redan den första gången då människor visat sitt stora missnöje eller när ni tvingats ljuga borde ni rest er upp och skrikit rätt ut: "Det räcker nu"...

Sverige, Sverige det här är ett skrämmande system, som fler tvingas att ofrivilligt besöka. Där nederlagen kommer att kommer att peppra som syra och etter på de svaga och sjuka. Det är skrämmande att välfärden rustas ner så snabbt och effektivt av staten, det är en ofattbar rysare där humanismen och medmänsklighet är ett skällsord.

Försäkringskassan får mej att må illa på riktigt...ärligt så spyr jag på de stupida lagar som kastar ikull medborgare och tvingar oss in i fattigdom.

Jag har fått en hedersam livsuppgift...

Kategori: Samhälle

Idag har jag fått en hedersvärd förfrågan. En fråga som får många känslor inom mej att verka, att flöda runt, att få tårarna att fylla tårkanalerna. En fråga som får mitt hjärta att svälla samt signalera om att man kan faktiskt vara en medmänniska genom att bara finnas där som ett stöd. Man själv tror att man är en liten obetydlig varelse när man egentligen besitter krafter och egenskaper som ligger under skinnet och bara önskar att få bli verksamma. Idag när telefonen ringde då lossnade solen bakom molnen och den kom fram och strålade och värmde. Idag fick jag den finaste förfrågan jag som en människa kan få, något som kan få min insida att växa, något som kan bli till en vänskap för livet, något som känns mer hoppfullt än en tipsvinst. Idag har någon gett mej ett förtroende, någon som vill att just jag ska stå vid hans sida när livet känns svårt, när tvivlet och mörkret poppar upp till ytan och orken att stå emot den hårda världen utanför köksgardinen.

Idag har jag fått frågan om jag vill bli sponsor åt en kille som vandrat på livets sidovägar, där alkoholen styrt färden. Jag blev som sagt hedrad men samtidigt är det ett åtagande som är fyllt med ett stort ansvar och empati. Först funderade jag om jag skulle klara av detta kraftprov, men jag sa att vi får ge det en chans och fungerar inte våra "nerver" då får vi avsluta. Men vi måste börja för att jobbet åtminstone ska få en ärlig chans. Det viktiga i det är att vara fullständigt ärlig, jag tror mej veta att jag är en ödmjuk, känslig och lyssnande person som är jordnära och har kontakt med det verkliga.

Idag känner jag mej extra stolt att jag som sponsor och en bra kille ska försöka skingra de mörka tankarna och hitta de nya tankarna som ligger dolda i sinnet. Jag vet att du kommer att göra ett hårt jobb, för i ditt liv finns det många tårar att gråta, många knutar att lösa. Dina steg är inte lätta, men tillsammans klarar vi att riva de värsta och falskaste villfarelser som finns.

Valet som alkoholisten gör när den går in i missbruket gör inte denne för att rädda världen eller sej själv, den djävulska stig som trampas blir till en cirkel som inte kan brytas utan att ändra allt, och då krävs mod, styrka, stöd och en hel del support ifrån samhälle och medmänniskor för att våga bryta det galna missbruket. Det var längesedan jag var så här rörd inombords som jag är nu. Du ska veta att jag vill finnas som en kamratstödjare men framför allt som en vän som du kan lita på in i döden.

Texten nedan är tagen ifrån Tage Danielsson- Humanisten , titta gärna in på sidan det finns många tänkvärda berättelser och fakta där. http://surf.to/tage


Kan man ha roligt utan sprit?
(Denna fråga ställde sig även Tage en gång:)

"Jag har också lagt märke till att folk egentligen ytterst sällan blir spirituella av spirituosa. Sprit betyder visserligen ande, men nog är det en förolämpning mot den mänskliga anden att den skulle bo i en flaska.

Nej, det är den hemliga pakten med spriten som slagit till igen. De organiserade nykteristernas ständiga tjat om att man kan ha roligt utan sprit övertygar oss om att man inte kan det.

Men det kan man ju. Det är det som är det löjliga. Varför skrattar folk rått så fort de hör detta enkla sanna påstående: man kan ha roligt utan sprit. Man kan ha roligare utan sprit. Man kan ha roligt med sprit också. Man kan också ha tråkigt med sprit. Man kan ha tråkigare med sprit än utan. Slutligen kan man ha tråkigt utan sprit, men vara glad ändå, för att man är nykter.

Alla vet att man blir minst lika glad av en skogspromenad som av en grogg. Men groggen är ensam om sin trivselterminologi. Varför hör man aldrig en glad dryckesbroder på vattenfest säga till en annan: "Ä du, vi tar oss en promenadjävel till !" ?

Alla vet att man blir minst lika glad av erotiskt umgänge som av en sup. Varför sjunger man i detta sammanhang ingen motsvarighet till "Helan går", med en lämplig paus före "sjung hopp fadderallan lej !" ?

Alla vet att man blir mycket gladare av en bok än av en halv flaska dessertvin, men aldrig får man uppleva den andlösa spänningen som ligger i att stå utanför en bokhandel där man är portad på grund av litteraturmissbruk, ta tag i rockuppslaget på en förbipasserande och väsa: "Du kompis, du skulle inte vilja vara så förbannat vänlig att köpa ut en Gyllensten åt undertecknad? Och eventuellt även en halva danskt, en lille Riefbjerg?"

Hur kan vi då bevisa denna hemliga pakt som vårt samhälle har ingått med spritdjävulen? Om nykterhetsreklamen har gjort spriten oförtjänt populär, vad kan vi göra för att återställa balansen?

Bara en sak. Tvärtom.

Det gäller att göra nykterheten syndfull, liderlig och därmed ytterst intressant."

          

Inte varje dag...

Kategori: Samhälle

Hamnar man på Löpsedeln...

                                       

Försäkringskassans hemsida...

Kategori: Samhälle

Jag tänkte att jag skulle söka på Försäkringskassans hemsida om tillvägagångssättet då man ska begära ränteförlust. Jag hittade en liten ruta med en dataanimerad figur som skulle kunna svara på min fråga, så här såg detut...


Fråga Hanna

Ställ en fråga och få svaret direkt i denna ruta.

(Mia)Fråga: hur ansöker jag om ränteförlust

(F-kassan)Svar: Nu förstod jag faktiskt inte alls.

Ja vill man ha svar då får man väl jobba för att hitta dem...

Man kan inte älska alla som tex försäkringskassan...

Kategori: Samhälle

I morse tänkte jag och min lilla skalle att vi skulle ta och slå en signal till mitt hatobjekt, Försäkringskassan. En myndighet som sakta och metodiskt är med och medverkar i människors undergång. Efter alla order om knapptryckningar hit och dit i olika omgångar så trodde jag att "Tio i topps" mentometerknappar hade känts mera bekvämt.

 En telefonissa meddelade att det var 100 samtal före och väntetiden cirka 18 minuter. Bra jobbat tänkte jag att kunna beta av 100 sjuka stackare, med ett lurklick. När jag var framme och talade om mitt ärende sa den neutrala damen att jag hade tryckt på fel knapp. Jag skulle ha tryckt på....men jag kan koppla dej vidare till......Tack sa jag.

Jag kom till en kvinna som inte verkade trivas på jobbet, och hon älskade inte heller mej efter jag hade talat om vad jag ville. Jag talade om Länsrättens dom, och berättade att jag hade fått bifallet, jag undrade vidare om F- kassan tänkte överklaga, eller om de var på gång att skicka mina pengar. 
" Nej Länsrättens dom gäller....Det gör vi när vi får papperen!"
" Ja hur lång tid kan det ta då när jag redan fått dom?"
 Hon snäste vidare: " Ja kanske 14 dagar om vi hinner för vi är tungt arbetsbelastade, har du inte fått pengarna då måste du höra av dej..." 
 Jag sa: "Stopp, stopp, 14 dagar inte en dag över det antalet dagar. Jag har väntat sedan september- Oktober 2007 så mer tid än 14 dagar ska det inte ta.".
"Och dessutom så medföljer väl någon ränta på utbetalningen?"
Kvinnan svarade: "Ränta? Nej det gör det verkligen inte!"
"Nehej sa jag, men när ni gör återkrav på pengar då tar ni ju en gedigen ränta av människor vari ligger skillnaden"
Nu hade "Britta" gått in i ett spinn, muttrade om att detta inte var brukligt.
Nu hör till detta att saker och ting blir till slut en prestige sak, och nu har det gått så långt att jag tänker fortsätta att processa om det även om det är en skitsumma som 23kr och 85 öre. Dessa kan jag kasta i soporna eller skänka till någon. Jag ska först kontrollera om det överhuvud taget är möjligt. Troligen inte men det skulle vara roligt.

Jag anser inte att Försäkringskassan är en trevlig inrättning, den känns som ett mörkt hus som det inte existerar någon som hels glädje eller humanitet i. Ett bygge som är genomsyrat av en omänsklig byråkrati som spyr sin gröna galla på den lilla försvarslösa människan som blir förvisad till en hemvist i en skitig rännsten. En stackare som knäpper sina händer och ber till Gud att godheten skall infinna sej där på kontorstid. En robotfabrik där man programerat om personalen och hjärntvättat dessa om att krypa för överheten och inte klaga över sin arbetssituation. Eller så har de empatiskadats av alla nya fula, elaka, orättvisa och djävulskt omänskliga lagar.

Har alla gett upp? Är det ingen ide´att kämpa längre?

Jo fan tro det, men det sista människan är att överge tron på sej själv. Men när det händer då har en undergång startat, den har börjat, men den måste stoppas.

Försäkringskassans namn är som en elak varböld i röven som aldrig vill mogna och spricka - Den gör ont, den varar den ömmar i huden, den spricker, den blir inflamerad...Fy fan jag hoppas att Försäkringskassan kan krya på sej och blie frisk snart igen...

Dalademokraten 9 Juni 


                                             

Kvinnan som räddade 2500 barn från förintelsen...

Kategori: Samhälle


En kvinna och socialarbetare som under 2:a världskriget räddade 2500 judiska barn ur nazisternas Warszawa getto, hon avled i Måndags 98 år gammal.

    " Jag uppfostrades att reagera på att rädda den som höll på
       att drunkna oavsett religion eller nationalitet."

Irena Sandler trotsade Gestapo. Hon var inte judinna. Hon var en socialarbetare  och arbetade med de fattiga judiska familjerna före kriget. Efter att Tyskland hade invaderat Polen 1939 tog hon enormt stora risker för att hjälpa Polska judar i stadens getto. Irena utgav sej att vara sanitetsarbetare- och dessa släppte nazisterna in för att inte sjukdomar och epedemier skulle spridas. Hon lyckades få in kläder, mediciner och mat till en del av de behövande.

Hon gick med i motståndsrörelsen 1942. Då skulle hon smuggla ut judiska barn ur gettot och rädda dem ifrån en säker död. Barnen hjälptes ut av brandmän, i koffertar och de gömdes under långa rockar på icke judiska besökare.
Irena noterade varje barns namn innan de gavs ett falskt, icke judisk identitet. Barnen placerades i kloster eller hos katolska familjer.

Irena blev gripen av Gestapo 19943 och torterades, De bröt hennes armar och ben, men hon teg. På vägen till sin avrättning räddades hon av en Tysk officer som motståndsrörelsen hade mutat.
När hon blev fri fortsatte hon att jobba för zegota (motståndsrörelsen), men då under falsk identitet.

I fjol var hon en av kandidaterna till Nobels Fredspris men som vi alla vet roffade Al Gore åt sej det istället. Efter den meningen sätter jag ett utropstecken...

Hon blev kallad för hjältinna under hela sitt liv, en titel som hon inte gillade.

    "Vi som räddade barn är inte hjältar. Den termen irriterar mej verkligen.
      Motsatsen är sann- jag fortsätter att ha samvetskval för att jag gjorde så lite..",
      lär hon ha sagt.

Jag hyllar denna ödmjuka kvinna som riskerade sitt eget liv, för att rädda dessa barn. Det finns många "vardagshjältar" som gjort beundransvärda insatser och gjort avtryck på sina insatser i historien, men vi känner inte till dem alla eller har glömt dem.
Det är inte de stora undren som löser problemen utan de är de små insatserna ifrån den lilla människan som löds ihop till en lösning och en helhet som tillsammans blir ett mirakel.

Min tanke denna Söndag går till denna människorättvisa kvinna Irena Sandler som kan gå till ro och vila, och veta att tusentals barn varit tacksamma över hennes älskvärda och modiga insatser.


(Källa:Miljömagasinet)
               

                                                                       

Rätt eller fel...

Kategori: Samhälle

Man får tyska vad man vill, men jag ska inte titta på Englas begravning direktsänt i tv ifrån Stjärnsund. De flesta jag har hört har inte mycket över för SVT:s korkade samhällsinsats. Själv menar jag att sorgen är privat och skall inte bli ett massmedialt spektakel mer än det har blivit. Utanför kyrkan monteras storbildsskärmar för att de tillkommande gästerna kan skåda sorgen utanför sittande i en campingstol.

Englas familj har dock godkänt beslutet, och dom har gjort ett val. Man måste förstå att de kanske har en anledning till detta eller finner någonslags trötst att dela med sej. De vill kanske säja tack till alla som varit engagerade genom att säja ja till sändningen. Beslutet är deras och var och en väljer om man vill se hennes sista resa till himlen.

Göran Greider skrev i sin ledare idag (tisdag) att hade inte SVT sagt ja till erbjudandet, då hade någon annan kanal hakat på och sänt.

Flickebarnet  sista resa sker på Lördag och jag väljer att ge henne en tanke, och hoppas att hennes familj hittar ett sätt att leva vidare utan sin tjej. Vila i Frid Engla Höglund.

Igår var jag och lyssnade på Sveriges Radio- Dalarna  nyhetsreporter Johannes Rosendahl, vi diskuterade lite runt detta mediaspektakel om dess vara eller inte vara. Han sa: "Vem av oss minns idag flickan som blev mördad i Mora".
Och om man ska tänka vidare då, om man sänder begravningar för att minnas då ska vi behöva matas med begravningar i tv:n så gott som varje helg. Vill vi se sorg? Vill vi bli påminda om den ondska som sker. Vill vi sitta och titta på. Det vore kanske bättre vi reste oss och kämpade för att sjuka människor i vårt samhälle, fick vård eller annan hjälp innan morden.

Jag vill inte sitta och se hur det blev, jag vill vara med och verka innan det sker. Flera måste engagera sej i samhället som sakta blir sjukare och infekterat av kriminalitet och dålig psykvård. Vi måste värna och bry oss om varandra.