Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Pedofildjävlarna.....

Kategori: Samhälle

I flera dagar har jag tänkt att skriva ett/ några inlägg, men hela tiden har en händelse i veckan lagt sin sordin på det hela. Égentligen hade jag från början av mitt bloggande bestämt att pedofiler skulle det inte skrivas om i den här bloggen.
 Vi inte ungått att läsa i någon och dagstidningar om den f.d polischefen Göran Lindbergs fruktansvärda övergrepp mot unga flickor. Han är inte dömd än men är på sannolika skäl misstänkt.



Vare sej pedofilerna är poliser, präster, mammor eller pappor än det lika illa. Det är så illa att vuxna ska inte ens få en chans att utöva denna kränkning mot barn och ungdom. Jag skulle just skriva att det borde vara förbjudet, men det är ju det. Och hur kan då så många vuxna ändå göra övergrepp. De kan ju inte heller undgått att höra den ständigt återkommande debatten om hur illa det är och hur sjukt beteende det är. Om hur illa alla barn far av att bli utsatta för en sådan kriminell och kränkande handling. De måste även hört vilken låg status pedofiler och våldtäktsmän har på fängelser överallt. Där inne lever de allt utom tryggt. De vet allt det här...

När pedofilerna märker att alla signaler lutar mot att något är fel, när de ger sej på barn, när de har gått över alla gränser som inte ska överskridas. Varför klickar det inte inne i deras huvud att de ska rannsaka sej och söka hjälp. Egentligen borde det byggas tvångs vårdinrättningar med inriktning på pedofiler där de kan sitta av sina straff. Lätt borde dessa kunna fyllas, för jag vill inte ha personer som förgriper sej på  mina eller andras barn ute i samhället. Inte barnen heller.

Man räknar att vart 10:e barn har blivit utsatta för ett sexuellt övergrepp, ändå kan det vara ett mörkertal. Barn som blivit utsatta, en del, forsätter förgripa sej på andra barn i sitt vuxna liv. Inte alla, några siffror har inte jag, men de finns många som tar totalt avstånd av de barnen och försöker komma ifrån sina minnen om hur det var och försöker gå vidare i ett någolunda normalt liv.

Jag är ingen straffsatsmänniska och min åsikt om fängelser är flackande och kunskapen inte heller så god. Det jag tycker är att bygga stora fängelser enbart för att förvara människor är helt fel. I ett straff måste det finnas en riktig vård som ligger med i straffet. Att förvara och förnedra har aldrig "botat" någon, alla är födda och ska ha en chans till ett värdigt liv, som finns någonstans i allat elände. Pedofiler då, ja vad ska vi göra med dessa sjuka människor, en del vanliga människor med familj och barn, arbete och ett socialt liv. Stora pedofilnätverk raserar ute på internet, där grova pengar tjänas av sjuka människor. Fy fan jag kräks över att vuxna är så fruktansvärt hemska.

Är det så här våran värld ska vara, barn kidnappas och utnyttjas sexuellt, hemska bilder kablas ut i dessa enorma pedofilnätverk, de kränker en hel folkgrupp ( barn) som inte har så mycket att säja och de enda de har att förlita sej på är de vuxna. Ska det avlas  barn i framtiden av pedofiler för att de ska tillfredställa de sjuka pedofilernas behov. I deras synsätt verkar inte barnen ha något som helst värde. Att de ska onanera till bilder av oskyldiga barn som är avklädda in på skinnet av vuxna.
 Nej, så här får det fan inte vara. Öppna vårdinrättningar och plocka in dem en efter en, utan tillgång till internet. Avprogramera dom, gör vad fan som helst bara barnen får vara ifred.

Jag vill ha alla människor som gör övergrepp mot barn i ett förvar, egentligen för alltid. Synen på övergrapp utav barn ska vara global. Alltså handlingen skulle vara lika kriminell överallt.

Vem i allt det här hjälper barnen och skyddar dem så de kan slippa utstå vuxna som gör avskyvärda handlingar mot dem? Hur ska vi få bukt med övergreppen mot barn? Svara mej innan jag blir tokig....

Ett halvt sekel...

Kategori: Musik

Jo så är det, ett halvt sekel blir jag till sommaren. För min del spelar det ingen roll, jag trivs med mej själv och den aktningsvärda åldern, inget snack om saken. Däremot är jag inget för att fira. Den som väntar sej ett kalas, lär nog få vänta. Det blir inget sådant. Jag kan bjuda någon förbipasserande på kaffe och kaka.


Däremot skulle jag kunna tänka mej att fira mej själv, tillsammans med min snälla gubbe. Det kan nog bli en resa mot Stockholm den 17 Juni och titta på en "gammal" favorit sedan 70 talet. Det är många år sedan jag såg Rod Stewart så det är på tiden nu. Sist jag var på en konsert med honom var när han släppte "Blondes have more fun" å det var ju jättelängesedan. Många liter skit har runnit under broarna sedan dess, nya erfarenheter och något klokare har jag blivit, men är fortfarande blondin som har mer kul...kanske än andra.
Jaha säjer ni och buar tantvarning, men det är så att jag har växt upp med den grabben (Rod) och hans mångsidighet inom musiken har varit stor.


Jo tanten åker och tittar på Gubben Rod, med the first gubbe Micke.

Första låten jag hörde med Rod...kanske i början av 70 talet, Maggie May....


Borgarfläsket i ett nötskal...

Kategori: Politik

Sådana här är dom brackorna som ser ner på de sjuka. Moderaternas svar till en debattartikel artikel är magstark men tyvärr har de fina folket inte så mycket medmänsklighet i sej att de kan förstå att de är inhumana. Att ha sådana vid makten är inte klokt. Hur kan man skriva något så  förnedrande? En fruktansvärd människosyn.

Snacka om att visa upp ett fult tryne...



http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6483262.ab



Övre länken är en replik på den här: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6431136.ab





Den kvinnliga fåfängan...

Kategori: Skitsnack









Ibland skrattar jag hjärtligt åt mej själv. De är de stunder då fåfängan
går mot en farsartad och rolig upplevelse. Många kvinnor är
fåfängda, det är män också men om deras fåfänga vet jag så lite
om att jag lämnar den till dom själva. Allas kvinnors fåfänga är säkert olika, jag vet hur min är. Jag har alltid varit intresserad av kläder, olika stilar. Även gått på små tabbar som att köpa något som reklamen sagt varit undergörande. Innerst inne så har jag vetat att reklamen ljuger, men att prova på har varit spännande och ibland farsartat.

Skor har alltid varit ett favoritplagg, en del skor har jag säkert haft i 15 år och ser alldeles nya ut. Skokrämstuber och inoljning har varit viktigt för att vårda detta "plagg". Ofta när jag köpt skor så har jag siktat på kvalitet och dom har varit ganska dyra, därför har de också hållt. En klassisk skomodell med rätt skötsel håller nästan ett halvt liv. Å härligt mjuka och ingådda.
Som ung hade jag mycket högklackat, det funkade då, defenetivt inte idag. För några år sedan hade jag ett par, och gick nerför en trappa och snavade, ett revben gick av....Då skrattade jag inte, men idag gör jag det. Skorna har inte använts sedan dess.

 Sedan finns det saker som är mer komplicerat och kvinnligt, saker som jag känner mej obekväm i. Ta som exempel lösnaglar, helst så ska det vara original. Dagens industriarbetande och handarbetande damer har svårt att odla sådana. Sen jag då som gammal avdankad nagelbitare aldrig lyckas få dom snygga, och så är dom så tunna.

Självklart så ville ju jag prova på lösnaglar för en dag. Det slutade med att jag satt fast fingrarna i varandra med det superstarka klistret, tummen och pekfingret satt, ja som klistrade. Nageln satt på sniskan och det blev bara tok av allt När jag väl fått dit dom så funkade ingenting som krävde fingerhjälp.
När jag skulle göra kaffe, spretade fingrarna och jag såg ut som en fin dam som fint tog i allt. Just fånig såg jag ut och kände mej. Det där med grace är inte min melodi.
Nu ska jag avslöja mitt sämsta fåfängeköp, färgade kontaktlinser. Det har gått 5- 6 år sedan dom damp ner i brevlådan. Jag har ännu inte lyckats att få in dom i ögat. Sedan några år har jag mer eller mindre gett upp. Jag vet inte om dom ligger kvar i burken ens. Dom har väl torkat ihop. (Ska kolla sen).
De där bruna linserna har suttit nästan överallt utom i ögat. Det var omöjligt att få dom på plats. Då det begav sej rantade jag in till granntjejen som hade riktiga linser, och bad att hon skulle hjälpa mej. Hon gav mej en utförlig lektion om ut och insida och monteringsbeskrivning. Men det gick inte. Kanske det är tur för om jag fått in dom så hade de väl blivit kvar i ögonen...

Nu har jag slutat med sånt tok, tror jag. Men kläder och skor köper jag i alla fall. Men handväskor är inte heller riktigt min grej. Jag har aldrig varit en väskmänniska, men måste ändå ha en för att ha attiraljerna med mej. Nu har jag en ful, eländig och gammal med ett långt axelband. Jag vill gärna hitta en ny men med modet som är i dag så är det tydligen inte inne med långa band. Det kanske snart blir det, jag tror att jag ska höra med "Blondinbella" eller någon annan modebloggare vad som sker i framtiden inom handväskfronten.

Smycken då....njaaa, i så fall lite tuffare. Diamanter är inget som jag suktar och vill ha. Överkurs. Min vigselring är mammas gamla "giftningsring" som jag bankade ut hos guldsmeden för 170 kronor. En symbol för tillhörighet behöver inte kosta mer.


Jag kallar inte allt fåfänga, utan mer ett intresse för kläder, kropp och själ. För mej handlar det om ett yttre mående som stärker det inre. Att katilogisera sej och binda sej i en viss stil för att bekräfta en viss tillhörighet är inget som jag anammar. Min granne som är så gullig bruka ropa när jag har min svarta kappa: - Mia du ser ut som en moderat. Sen skrattar vi. Det finns tydligen en mall om hur en vänsterpartist ska se ut. Den gamla myten. Självklart har jag en palestina schal, men det är det många som har idag. Är väl kanske lite modernt då, och bäraren har säkert ingen aning varför.

Nu har jag haft ett modeinlägg, fast ändå inte. Jag kommer nog att köpa de saker som jag gillar även i framtiden. Kläder för vissa tillfällen, som kanske inte är mitt vanliga jag. Det är roligt att klä upp sej någongång, tycker jag. Kanske för att jag börjar bli dam...å huuu dåå.
God save the queen...

"Utanförskapet"...

Kategori: Politik

Reinfeldt och hans alliansanhängare kommer och har börjat att gå till val på just "utanförskapet". De rika nötterna har inte en blekaste aning om vad ett sådant är eller har aldrig ens kommit i närheten av det. Det är inte en hjärtefråga för deras parti, men rent taktiskt och strategiskt väljer de den eftersom den berör så många socialbidragstagare och lågavlönade i samhället.
De pyr och jäser ute i förorter och hyreslägenheter. Medborgare ute under broar och parker, har inte en tv eller en tidning att se debatter på, de har tappat intresset för politiker för länge sedan. Deras situation och missbruk har gått så långt att valet inte finns i deras kamp om överlevnad. En dag i taget.

Alliansen lurar de sämst ställda in i en falsk föreställning. De rika dukar upp ett bord med löften om att förhindra "utanförskapet". En tragikomedi av stora mått. De rika har aldrig varit intresserade av de fattiga och kommer heller aldrig så att bli. De rika borgarna är endast intresserad av vad deras företag ger för avkastning eller vad de har i fonder, aktier och i den krokodilskinns klädda plånboken.

Att försöka lura de sämst ställda med sina tomma löften om ett  fantasi paradis, samtidigt som trygghetssystemet har raserat är tyder på anvarslös politik. Arbetslösa, sjuka och gamla får det sämre på bekostnad av den borgerligt styrda regeringen. Det är falsk matematik och bottensatspolitik.

En ny spännande kväll på Jobbet...

Kategori: Musik

På Torsdagar då har vi live musik på jobbet. För det mesta är det de yngre förmågorna som visar upp sej. Det fina i kråksången är när det även slinker in "gamla rävar", kända, härliga musikprofiler som Pierre Swärd. En kille som spelat med de flesta kända musikerna i Sverige. Härligt är att han är en helt vanlig Borlänge kille som utan tvekan spelar de flesta musikstilar och i alla de olika sorters konstellationer. Ikväll fick han vara med Josef Mauritzon, som sjöng lite Hip-Hop influerad jazz/ funk på Svenska. Jag tror att jag kan beskriva den så. Annars så får ni ta till kommentarsrutan här under och tillrättavisa mej. På gitarr hade han Robban Persson och på "Bongo" trummor Malick Jagne.

Då jag inte hade min egen kamera med så lånade jag en apparat som jag varken hittade on/ off knappen på eller något annat. Batterier tog slut och minneskortslampan blinkade att minnet var slut. Blixten fungerade sällan på denna skördetröska. Några bilder blev det men Malick Jagne blev tyvärr inte med.
Hur som helst så var ljudnivån helt perfekt, ett trumljud som var som sammet i öronen. Ljudet passade lokalen perfekt. Glatt överaskad av Josef och hans vänner blev jag. För det var så jäkla bra. Blandningen i musiken med Pierres orgel, Malicks softa trummor och Robbans lite funkiga gitarriff var spännande. Josefs låtar och röst fyllde lokalen med njutning.



Det är det roligt att gå till jobbet och får lyssna till livemusik. Det är otrolig lycka. Olika musikstilar, yngre oerfarna, äldre proffs, det är så spännande med en vardag som blir rolig. Jag är uppvuxen med en familj som faktiskt hade musikkompetens, sedan det andra som hände i familjen får jag lägga till förverkade handlingar. Arkiverat. Att det finns ett ställe att uppträda för alla unga som vill spela är suveränt. Musik lierar, och innehåller så mycket, mer än du någonsin kan ana. En lycka eller ett minne i varje ton.

Ljudkillen "Hjalmar" som egentligen heter Martin har tjatat länge nu att jag ska nämna honom i bloggen. Ljudet för kvällen var perfekt. Ljudteknikern är duktigaste i världen. Helt suverän att styra rattarna...:)
Men för att kritisera lite grann så måste jag säja att han ska sluta att SMS:a klockan 00.30 mitt i natten, för då sover gamla kärringar! *asg*  Martin är i alla fall en pigg,glad ung man, som har kinesliknande ögon varje morgon klockan 8.00.
Nog kan jag som ett gammalt skrälle vara nöjd med mina arbetskamrater och den verksamhet jag befinner mej i.

Politik är lika roligt som Rock´ Roll...

Kategori: Skitsnack

Ja musik är något som mejslas fram, när jag skriver en låt då ska melodin vara slagkraftig och texten ska fylla mina mål, den ska visa vad jag känner och tycker. Den ska ha basgångar, den kan gå i dur eller moll, den kan sjungas med känsla, eller kan ilskan varieras i ens tonläge. Men den ska ha ett budskap som kan tillfredställa någon, som kan ge de orden som lyssnaren kan och känner att den vill höra.

Politik är också som musik, något jag vill,  jag vill att mitt budskap och att det ska nå fram. Musik är roligt, och får ens sinnen att komma igång, lika mycket som politik kan göra för mej. Olof Palme sade en gång att: "Politik är att vilja." Det var klokt sagt av denna man. För viljan kan faktiskt förätta berg. Jag kan nå människor och beröra genom att spela en låt, eller att prata om orättvisor som finns i samhället.

Idag var jag på ett politiskt strategimöte, det fans basgångar, det gick i dur och moll, så nära det som jag tycker är bra musik. Musik är vardag för mej, med en tuch av lyx. Att få sitta på ett möte med partikamrater och diskutera är lika lyxigt för det är även en del av mitt liv.

Allt som sker i vardagen är för mej viktigt. Det är mötet med en annan ny bekantskap och kanske en framtida kamrat. Hela livet byggs ett nätverk runt omkring mej upp, för att föra mej framåt. Inte då i vinningssyfte utan för att ge något för en själv. Att hålla sej väl med alla är inte det lättaste, men att bygga upp en relation med en viss distans är viktigt. Kontakten och mötet kan ändå ha något syfte, kanske inte idag, men i framtiden. Att inte skjuta sej själv i ryggen är en stor konst. Det har jag tyvärr lyckats att göra, både en och säkert fler gånger. Det är dessa vådaskott jag måste passa mej för, men ändå inte backa. Det gäller att hitta den balans som jag måste ha. Balansgången är aldrig enkel. En konst som kräver träning, liksom att ta ut en låt på gitarren med massa av krångliga barre´ akord.

För mej är politik rock´n roll och musik är politik. Sedan får ni sjunga på eran vers, om den handlar om att ni måste ringa Kristina, då är det en annan kärlek. Inte kärleken till politiken utan just till Kristina.

Det gäller att hitta sin genre, och för min egen del har jag hittat alldeles rätt...



Musik, ungdomar och skumraketer...

Kategori: Arbete

En arbetskväll tillsammans med ungdomsrådet på Cafe´Caoz är roligt. Kvällen bjöd på tre grupper som alla var duktiga. Unga grabbar med stora drömmar. Vem vet vilken scen de står på i framtiden. Glädjande är att det börjar att sprida sej och att folk hittar till oss. Ett häftigt drogfritt ställe som bjuder unga på en häftig miljö och bra musik, och billigt fika en torsdagskväll. Framöver så kommer verksamheten att utökas med annat, kanske stand-up, föreläsningar, verksamheten kan bli hur bra som helst.

Tack ni alla ungdomar och arbetskamrater som bjuder på er själv, inte ens tinitusen förstör för mej efter kvällarna med er.
Grymt...härligt...

Alla orkar inte allt, jämt...

Kategori: Skitsnack

Det enda som är viktigt för mej är att jag finns för min familj. Det första som står på listan är faktiskt det. Jag strävar efter att mina två pojkar är trygga och att jag alltid finns tillgänglig för dem, att den största grabben snart är 27 år spelar ingen roll. Jag finns om han behöver mig. Att vårda det som jag har runt omkring mej är det allra viktigaste för mej, och ingen kan rucka på just den spelordninge. Sedan är det väl inte så att jag försakar mina nuvarande plikter för att alltid stå redo och göra honör. Nej så är det inte. I alla fall så rymms det inte så mycket annat än det jag har just nu.

För mej är mina egna intressen även något som inte skjuts åt sidan för något uppdykande projekt från annat håll. Nej det är jag själv som viger mina timmar och det är jag som fördelar timmarna. Det är min policy, annars så fungerar inte jag som människa. Alla personer är olika, och de som ska ha något att göra dygnet runt och skapar nya projekt hela tiden, får väl göra det. Bara jag slipper ha det så. Alla val är ens egna, och väljer man det ena eller det andra så får jag vara kaptenen på skutan eller kanske bli en ensamseglare. Men aldrig jag kan kräva eller skuldbelägga personer för att de inte gör eller tycker som jag.

Att disponera sin tid är något som är en konst, och i detta disponerande och schemaläggande ska även kroppen och själen må bra. Mår inte jag som person bra, jag då kan jag lätt konstatera att något inte stämmer. Jag har makt över mina timmar, dessa fördelar jag i följande ordning, arbete, familj, egen tid, vila och sömn, sedan får den tid som går över gå till mindre för mej viktiga saker.

Det här som jag skriver är väl inga konstigheter, tänker ni. Nej kanske inte det, men tänk då på att vi alla är olika, vi har alla olika prioritetslistor och var och en bestämmer över sin tid. Det är ens rätt att få göra så...

Jag orkar inte flänga som en idiot för att konstruerade krav ställs. Varför spela på alla strängar när man slita på 5?

...allt har liksom frusit fast...

Kategori: Skitsnack

Alla mina "ska göra planeringar" har gått i linda. Min kropp har gått in i ett ide och dvala läge. Varje dag jag måste gå ut känns som jag ska sätta ut foten för sista gången. Allt går i ultra rapid. Och hjärnkapacitet och frekvens är bottennoterad. Jag gillar absolut inte den här kylan som hållit oss i ett järngrepp en längre tid. Jag blir dövad i allt.
Extra elementet dundrar på bottenvåningen och motorvärmarsladdar och timrar ska i för att inte jag ska frysa röven av mej. Allt jag tänker på är sommar och sol, men främst värme. Sista minuten resor har också funnits i tankarna, med en värmeresa finns alltid bakslaget i huvudet, det är när jag kommer hem. Då är det fortfarande kallt, och med en chockeffekt. 

Tankar, bakluckan på bilen, folks vattenledningar, jag allt har bara frysit fast. Jag minns, faktiskt så gör jag det och det var i Januari och halva Februari 1985, då var det konstant kallt i 1½ månad, och livet då var ett fruset helvete. Största grabben var 2 år och skulle till dagis med buss varje morgon, och jag skulle vidare. Kallt och eländigt. Ibland kom inte bussen, där stod vi och fick vänta på nästa.
 Allt annat glöms, men den vintern har etsats sej fast i minnet. Kanske kommer den här kylan att finnas kvar i huvudet en tid framöver. Förhoppningsvis återvänder energin och lusten att vara igen.

Julgranen står där i sitt hörn, jag som alltid förpassar julsakerna till vinden strax efter nyår, har i år gruvat mej för att hämta kartonger på vinden, för att fylla dom och upp igen. Ingen motivering i kylan, vad händer när jag tinar upp?
För att åka till affären och handla så måste jag peppa mej själv.

Jag vill att Sverige tinar upp nu, mitt liv går så trögt, under medelnivåhalvfart, inte alls motiverad. Allt jag begär är -5 grader, det skulle åtminstonde kunna tina upp mej lite grann. Då kan jag då i alla fall vistas ute. Nu vill jag inte, mer än korta chockpromenader till o från bilen. Jag måste tina upp så julen får komma tillbaka upp på vinden, där den bor och hör hemma.

 Det som känns positivt i den här kylan är att det börjar bli ljusare och ljusare. Snart så, om några månader då börjar snögloppet och fåglarna att hitta tillbaka...Energin återvänder, förrhoppningsvis alldeles "strax"...




En repris som tål att upprepas (Insider 2007 december)

Kategori: Samhälle

I December 2007 gjorde jag ett inlägg om ett HVB hem för ungdomar, efter Insiders tv program. Självklart som ansvarstagande vuxen reagerade jag över det. Jag accepterar inte behandlingshem eller HVB hem som ägs av totalt fel personer. Fortfarande efter tio år kämpar jag för att alla tjänster som socialtjänsten köper upp ska vara kvalitetsmärkt, som stjärnor (betyg) för ett hotell. Samtidigt skall det göras flygande besiktningar på de hem som kommunerna köper in. Gärna aviserade besök, men det krävs även flygande besök. I detta paket som kommunen köper skall de få göra kontroller i alla byggnader, samt rum. De ska gå till botten med varje indikation som ges att något verkar vara fel. För ungdomarna är det här ingen semestervistelse, det handlar om liv och död, förtroende och tillit.

Jag lägger in mitt gamla inlägg, jag kommer även att lägga in en viktig kommentar av en ungdom som har vistats på nämnda hem, jag fick en kommentar idag, två år efter program och inlägg. Fortfarande när jag läser kommentaren ser jag att det är plågsamt, och att tiden där har gjort rivmärken i själen. Jag som vuxen blir jävligt besviken på många vuxna i samhället, jag blir oerhört frustrerad av att ni beter er som jävlar mot ungdomar som inte kan klara av att lösa alla situationer som finns i deras liv. Jag skulle kunna slå er på käften för att ni sviker människor i nöd. Att sådana som ni ska finnas och svika ungdomarna är alldeles för jävligt. Jag kan inte sätta ord på erat agerande mer än att ni är sjuka och psykopatiska.


Inlägget jag skrev då:
Insider TV3 6/12 2007

  Igår kväll tittade jag på Insider i TV3, där tog Aschberg upp hur illa placeringar i HVB hem kan bli.  Ett HVB hem är ett hem för vård eller boende för ungdomar som har ADHD, Asbergers syndrom eller barn som kommer från kriminella eller missbrukarfamiljer. Det är barn och ungdomar upp till 18 år. En sådan placering kan kosta mellan 3.000- 10.000 kr/ dygn, och hemmen är oftast privatägda. Om insynen är begränsad så vet jag inte om det beror på att Socialkontoren inte har intresse i hemmen eller om ägarna kan styra insynen. Jag tror att det är det senare i denna fråga.

Detta repotage visade ifrån A.R.T institutet i Uppsala där en kvinna var VD och hette Sara Larsdotter. Detta hem hade en omsättning under 2006 på 30 miljoner kronor. Hon hade investerat i fastigheter som hade ett värde av 10 miljoner kronor, dessa fastigheter hade renoverats med polsk svart arbetskraft och med de intagna ungdomarnas hjälp, en hjälp som betalades "med en extra veckopeng". Inte handlade detta om någon omsorg över barnen snarare kronor och ören. Skattepengarna gick även till USA resor , bilar och plasma tv i 30.000 kronors klassen.
Jag har alltid ansett att hem för barn och unga ska ha en kvalitetsstämpel, och tjäna sina syften.

Det är inte meningen att privatföretagare ska sko sej på miljontals kronor på att rasera ungdomars rop på stöd och hjälp. Barn som redan under sin levnadstid haft en fruktansvärd uppväxt. På detta HVB hem, fanns inga aktiviteter, det gjorde ingenting, bara satt av tiden. När de placerade tog upp det hos sina socialsekreterare så bara slog de ifrån sig informationen. Har vuxna valt att inte lita på barn och ungdomar som kommer ifrån skakiga hem eller som har en diagnos? Detta måste politikerna ställa stora krav på i sina kommuner, att klienterna har det bra och att insyn i verksamheten ska vara ett stöd för ägaren.

Föredetta anställda hade gått ut och berättat om förhållandena trots att de skriver under ett kontrakt. Om de bryter det kan det bli stämda på 50.000 kr. Alltså ett hemlighetsmakeri, där insynen skall skyddas till varje pris. HVB hemmet hade valt att inte anmäla självmordsförsök hos de intagna. De hade medicinskåp som stod öppna. De gjorde en resa till USA som kostade oss skattebetalare 300.000 kronor, en resa som kallades "belöningsresa". Personalen drack alkohol, inför barnen, en del behövde hjälp att lägga sig. De hade pubkvällar. Ungdomarna fick alkohol i planet och under sin vistelse i Usa.

Som skattebetalare tänker inte jag acceptera detta, om ett HVB hem ska fylla sin funktion då måste det ledas av en seriös människa som jobbar för barnens väl. Jag accepterar inte att privata aktörer skall göra en personlig vinning på dessa ungdomars bekostnad. Översyn måste göras på alla typer av behandlingshem kontinuerligt, det är den lilla människan som ska stå i focus.

I många år har jag kämpat för att kvalitetsstämpla dessa inrättningar, det är hög tid nu. För inte en enda unge ska behöva fara illa under samvetslösa vuxna som startar ett HVB hem för sin egen profit.


Yttreligare något som jag stör mej på och gör mej riktigt förbannad, det är när barnen talar om för sina socialsekreterare hur dom förnedras och inte blir tagna på allvar. Är den vuxna med bildning så självgod och inte alls nämms lyssna. Inte tro på barnet? Dom vill inte höra? Dom orkar inte? Jag måste få ett svar.

I min värld ska inte en enda unge må dåligt...

Här kommer jag att lägga ut den anonymes kommentar, den som han/ hon skrev idag den 6 Januari 2010. Två år efter mitt inlägg. Jag ska ärligt tala ifrån mitt djupaste och säja att jag tror honom/ henne till 100 procent. Jag har inga som helst tvivel. Det jag önskar är att du som skrev kommentaren har fått en bättre hjälp och att ditt liv ser bättre ut. Jag vänder mej till dej och säjer att överst på sidan (höger) finns en hotmail adress, skriv till mej om du vill.
Här kommer nu kommentaren, fundera efteråt varför eller hur det kan finnas vuxna som behandlar ungdomar i nöd på detta vis...


""Det där stället "Virginiagården" Har jag bott på! Bodde där för jag blev misshandlad hemma... Venita Kenbar påstod att jag var sjuk i huvudet för att jag inte älskade mina föräldrar som föräldrar för de gör alla oavsett vad de har gjort... De sa hon rakt ut inför alla ungdommarna!
Jag berättade för både soc& mina föräldrar hur jag mådde på det stället, men Venita spelade som fan när vi hade möten...allt gick så bra & jag var oftast go, glad & tacksam! Alla trodde klart på Venita!

Jag skrev på ett kontrakt när jag flyttade dit..bla om att man hade olika val varje Söndag...antingen följa med till "kristet center" i Örebro eller så fanns möjligheten att åka till Gustavsvisk badhus...hmmm...är osäker om badhuset hette så...Ofta som personal iallafall inte ville följa med till badhuset, alltså tvingade de oss att följa med till kristet center!
De tvingade oss att åka med till deras hus i Spanien ett antal ggr under de två åren som jag bodde där! Sista gången hjälpte mina föräldrar att säja ifrån att jag inte ska behöva om jag inte vill...efter många om och men så fick jag åka hem till mina föräldrar istället!
De tala i tungor inför oss barn, de hade olika regler för olika barn...vissa var extremt mycket mer värda än andra!

När tv var där stängde de in oss i skolan...vi fick inte gå ut och visa oss inför dem...vi var flera stycken som var jätte röksugna! När Venita fyllde 50 år (tror jag det var) så fick hon en jättestor kruka som hon skulle slå sönder med hammare av sin man...detta gjorde hon inför oss barn...den var fylld med MASSA sedlar...allt från 20-1000lappar...de bara flög hej villt!
Tackar så jävla mycke då jag både före& efter knappt fick någon hemma...fanns inte ens mat på bordet!
Hur fan kunde de göra en sån sak inför oss barn???
Hur fan kunde de ge oss avdrag på veckopeng för minsta lilla fel vi gjorde???
Det var stenhård koll på alla rum varje morgon en speciell tid...säng skulle vara helt bäddad, inga saker på golv...allt skulle vara perfekt!
Massa har hänt där...så tar evighet att berätta allt!
De fick stänga då det blev anmält för bla kristen sekt:)"


Tack för du ville dela med dej av din upplevelse, jag fattar inte att vuxna beter sej så mot er ungdomar och barn. Jag förstår att de har en hel del problem med sej själva och borde ha förbud att syssla med att behandla eller ha hem.


Den 1/1 2009 fick jag också en kommentar från en "luttrad själ", jag tar med den också för båda dessa kommentarer är viktiga.



"Själv har jag bott hos Venita Kenbar, en kvinna som skott sig på att ha fosterbarn samt HVB hem under de senaste 30 åten. För 10-12 år sen blev hon dessutom "frälst" vilket innebar i praktiken att hon blev medlem i Kristet center, som i sin tur är en filial till Livets Ord. På HVB hem Virginiagården i Vretstorp i Närke talade personalen tungor och kallade barn och ungdomar som vägrade bli frälsta för att ha djävulen i sig. En miljö längre ifrån vad dessa ungdomar faktiskt behöver är svårt att föreställa sig. Vård? Näe knappast. Dårhus? Japp."



Nu måste jag själv sätta mig ner och fundera, jag känner mig helt matt i kroppen. Skakad ? Ja


(Typsnitten krånglade till sej, och just nu orkar jag inte ordna det, jag måste pausa...känner jag)

Blondinen har ordet...

Kategori: Humor

Skulle hämta fisk i frysen, då gick jag fel och plötsligt stod jag ute och ingen fisk fanns där...Jag förstod att jag öppnat fel dörr, för det var kallare ute än i frysen.


Namninsamling för Demokrati och yttrandefrihet

Kategori: Samhälle

Idag i Europa år 2010 får inte Kurder prata sitt eget språk i Turkiet. Det straffas de för. Turkiet ett land som söker EU medlemskap och vill ingå i en demokratisk gemenskap behandlar Kurderna uselt.
Skriv på i denna namninsamling. Vi måste få Stadsminister Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt att reagera mot detta.
http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=4153

...åh många kallstarter blir det...

Kategori: Miljö

Kylan kommer att hålla i sig med fasta tumvantsgrepp i Moder Sveas bastanta skinkor. Vi alla huar lite till mans och påminner gärna varandra i möten hur kallt det är. Det bästa sättet mot kylan är att gå in i värmen eller att pälsa på sej, kanse vargskinnspäls, dom kommer nog att finnas i var mans hem inom sinom tid. Av köttet ska väl deikatesshandlaren göra något gastronomiskt av, vad vet jag vad vi har att vänta.

Här hemma tvistas det om kallstartens vara eller inte vara. Ibland så har jag eller någon annan körkortsinnehavare i familjen glömt att ställa motorvärmaren på tiduret. Alla glömmer, fast ibland är jag tvungen att ta en kall bil och köra oavsett om motorn är varm eller inte. Hur farligt är det egentligen?  Kan hela skiten explodera, implodera eller oxidera...*S* Ja vad vet jag, en blondin som är jäkla duktig på att fylla i färdigblandad spolarvätska, tanka och fälla baksäte vid soptippskörning vad vet hon. Jag förstår att det kan vara en påfrestning för motorn att starta i kyla, men hur vågar alla miljoner som inte har en motorvärmare är då frågan?
Jag undrar, är min make överkänslig mot kallstarter och kyla?

En tiodygnsprognos gör kanske ingen människa glad, gladare, gladast. Men ändå en påminnelse om hur jag ska ställa tiduret tio dagar framöver. Nu undrar jag hur välden framöver kommer att se på kallstarter och varmstarter. Eller blir det inga starter alls. Den frågan är nog större än kallstartsfrågan.

I vår kommun, i flera kommuner, kanske är det så i alla kommuner att tomgångskörning mer än 1 minut är förbjuden i tätort. Det är väl en "bra lag" men det finns inga sådana bestämmelser ute på Dala Airport där flygmaskinerna kan stå och dundra på "tomgångsläge" i uppåt timmar med flygbränsle. Det är ganska konstigt för då blir egentligen  1 minuts tomgång för bil totalt verkning- och meningslös. Man kan undra hur det tänks.

Vi får vara glada att det fortfarande finns väder och klimat där vi kan vistas i, för det är bara en tidsfråga. Nu får ni en tiodygnsprognos av mej och Aftonbladet. Dra ner luvan över öronen, snurra halsduken runt halsen och bered dej på en vargavinter.

Hemlösa, 18000, Sverige 2010...

Kategori: Samhälle

Buffy gör mej galet lycklig...

Kategori: Musik

Sedan jag var väldigt ung har jag haft en Amerikansk kvinna som mina favoriter, en kvinna som är Kanadensisk Indian. Hon adopterades som väldigt liten till en vit familj där hon ficck uppleva det som en hel del adopterade barn får uppleva. Förnedring och utanförskap. Ändå växte denna kvinna sej så stark att hon var en av de stora protestsångerskorna under 60 och 70 talet och hon vek aldrig en tum för sitt folk. Hon blev ett språkrör genonom sin musik och stod upp och talade för sitt folk. Buffy Saint Marie har varit enastående och aldrig svikit sina ideal, utan kämpat på.
Ett showprogram ville ha henne som gästartist, men de talade om för henne att hon fick vara med om hon bara sjöng sin sång och inte talade om Indianerna. Hon tackade nej, det tycker jag är kurage. Hon sålde inte sin själ för etablissemanget. Det kommer hon aldrig att göra.




Inte ofta har jag hört henne på radion under alla år, inte heller sett henne på tv:n förutom då barnprogrammet Sesam Street som gick i tv på 70 talet och vände sej till en annan åldersgrupp än mej. Jag var i tonåren, kanske 17 år. Jag vet att min fyra år äldre bror kom hem en gång och berättade att han sett filmen som heter "Soldier Blue" och detaljerat berättade han filmen för mej. När jag sedan hörde Buffy:s låt från filmen första gången gick den direkt in i hjärtat. I mitt hjärta har den funnits sedan dess. Jag har försökt att plocka ut den på gitarren, men den har alldeles komplicerade accord för mej. Så än idag har jag inte fått ihop ett stick i låten. (Jag är ju inget proffs heller). En sådan kanonlåt mmed en bra text, på detta denna otroliga röst.


Idag fick jag äntligen se ett program på tv:n om henner, en dokumentär på en timme. Den borde har varit två timmar för tyvärr så spelades knapt tre takter ur någon låt. Alla sånger blev avbrupt avhuggna och jag led. I övrigt så fyllde hon en timmes dokumentär med allt sitt viktiga. jag efterlyser en konsertfilm på en timme med hela låtar. Ändå får jag väl vara nöjd att det blev ett program till slut efter sådär 40 år. Det är säkerligen för att jag betalar licensen.

Otroligt lycklig över att få se denna häftiga, ödmjuka och humana kvinnas liv på 60 minuter, säkerligen skulle en hel kvälls programtablå fylla alla programtider med hennes liv och storverk. Men den dagen får jag aldrig uppleva om jag inte gör som Berlusconi, köper SVT och  rubbet. Och det finns inga penningar till, jag är ju blott en fattig trubadur, som lever blott på ingenting.

Hoppa inte över, utan sätt er och lyssna på låten Soldier Blue, det har ni öron och tid till. Eller hur?