Den kvinnliga fåfängan...
Kategori: Skitsnack
Ibland skrattar jag hjärtligt åt mej själv. De är de stunder då fåfängan
går mot en farsartad och rolig upplevelse. Många kvinnor är
fåfängda, det är män också men om deras fåfänga vet jag så lite
om att jag lämnar den till dom själva. Allas kvinnors fåfänga är säkert olika, jag vet hur min är. Jag har alltid varit intresserad av kläder, olika stilar. Även gått på små tabbar som att köpa något som reklamen sagt varit undergörande. Innerst inne så har jag vetat att reklamen ljuger, men att prova på har varit spännande och ibland farsartat.
Skor har alltid varit ett favoritplagg, en del skor har jag säkert haft i 15 år och ser alldeles nya ut. Skokrämstuber och inoljning har varit viktigt för att vårda detta "plagg". Ofta när jag köpt skor så har jag siktat på kvalitet och dom har varit ganska dyra, därför har de också hållt. En klassisk skomodell med rätt skötsel håller nästan ett halvt liv. Å härligt mjuka och ingådda.
Som ung hade jag mycket högklackat, det funkade då, defenetivt inte idag. För några år sedan hade jag ett par, och gick nerför en trappa och snavade, ett revben gick av....Då skrattade jag inte, men idag gör jag det. Skorna har inte använts sedan dess.
Sedan finns det saker som är mer komplicerat och kvinnligt, saker som jag känner mej obekväm i. Ta som exempel lösnaglar, helst så ska det vara original. Dagens industriarbetande och handarbetande damer har svårt att odla sådana. Sen jag då som gammal avdankad nagelbitare aldrig lyckas få dom snygga, och så är dom så tunna.
Självklart så ville ju jag prova på lösnaglar för en dag. Det slutade med att jag satt fast fingrarna i varandra med det superstarka klistret, tummen och pekfingret satt, ja som klistrade. Nageln satt på sniskan och det blev bara tok av allt När jag väl fått dit dom så funkade ingenting som krävde fingerhjälp.
När jag skulle göra kaffe, spretade fingrarna och jag såg ut som en fin dam som fint tog i allt. Just fånig såg jag ut och kände mej. Det där med grace är inte min melodi.
Nu ska jag avslöja mitt sämsta fåfängeköp, färgade kontaktlinser. Det har gått 5- 6 år sedan dom damp ner i brevlådan. Jag har ännu inte lyckats att få in dom i ögat. Sedan några år har jag mer eller mindre gett upp. Jag vet inte om dom ligger kvar i burken ens. Dom har väl torkat ihop. (Ska kolla sen).
De där bruna linserna har suttit nästan överallt utom i ögat. Det var omöjligt att få dom på plats. Då det begav sej rantade jag in till granntjejen som hade riktiga linser, och bad att hon skulle hjälpa mej. Hon gav mej en utförlig lektion om ut och insida och monteringsbeskrivning. Men det gick inte. Kanske det är tur för om jag fått in dom så hade de väl blivit kvar i ögonen...
Nu har jag slutat med sånt tok, tror jag. Men kläder och skor köper jag i alla fall. Men handväskor är inte heller riktigt min grej. Jag har aldrig varit en väskmänniska, men måste ändå ha en för att ha attiraljerna med mej. Nu har jag en ful, eländig och gammal med ett långt axelband. Jag vill gärna hitta en ny men med modet som är i dag så är det tydligen inte inne med långa band. Det kanske snart blir det, jag tror att jag ska höra med "Blondinbella" eller någon annan modebloggare vad som sker i framtiden inom handväskfronten.
Smycken då....njaaa, i så fall lite tuffare. Diamanter är inget som jag suktar och vill ha. Överkurs. Min vigselring är mammas gamla "giftningsring" som jag bankade ut hos guldsmeden för 170 kronor. En symbol för tillhörighet behöver inte kosta mer.
Jag kallar inte allt fåfänga, utan mer ett intresse för kläder, kropp och själ. För mej handlar det om ett yttre mående som stärker det inre. Att katilogisera sej och binda sej i en viss stil för att bekräfta en viss tillhörighet är inget som jag anammar. Min granne som är så gullig bruka ropa när jag har min svarta kappa: - Mia du ser ut som en moderat. Sen skrattar vi. Det finns tydligen en mall om hur en vänsterpartist ska se ut. Den gamla myten. Självklart har jag en palestina schal, men det är det många som har idag. Är väl kanske lite modernt då, och bäraren har säkert ingen aning varför.
Nu har jag haft ett modeinlägg, fast ändå inte. Jag kommer nog att köpa de saker som jag gillar även i framtiden. Kläder för vissa tillfällen, som kanske inte är mitt vanliga jag. Det är roligt att klä upp sej någongång, tycker jag. Kanske för att jag börjar bli dam...å huuu dåå.
God save the queen...
