Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Musik, ungdomar och skumraketer...

Kategori: Arbete

En arbetskväll tillsammans med ungdomsrådet på Cafe´Caoz är roligt. Kvällen bjöd på tre grupper som alla var duktiga. Unga grabbar med stora drömmar. Vem vet vilken scen de står på i framtiden. Glädjande är att det börjar att sprida sej och att folk hittar till oss. Ett häftigt drogfritt ställe som bjuder unga på en häftig miljö och bra musik, och billigt fika en torsdagskväll. Framöver så kommer verksamheten att utökas med annat, kanske stand-up, föreläsningar, verksamheten kan bli hur bra som helst.

Tack ni alla ungdomar och arbetskamrater som bjuder på er själv, inte ens tinitusen förstör för mej efter kvällarna med er.
Grymt...härligt...

Vad är på tapeten...

Kategori: Arbete



I Fredags fick jag och "Hjalmar" upp fototapeten på väggen. Det blev väldigt bra, om vi själva får tycka till. Lite pirrigt va det allt att ta ansvaret över den dyra dekorationen. Den kostade 299kr/kvm. Så vi laddade med kaffe och klister. Men det gick lätt och det blev bra.



Bilden är ett data konstruerat vattenfall som blir mäktigt i rummet. Alla reagerar på bilden och tycker den är häftig. Som sagt och som jag upprepar så fattas lite detaljer i den övriga inredningen. På högra sidan ska det upp två surfdatorer på en bänkskiva under Dylan. Efter jul så kan vi starta på fullt.

Nu i veckan har det varit huset fullt. Jultallrik med julshow av Kicki och funktionshindrade ungdomar. Fantastiskt bra. De spred en sådan julglädje till alla.

Våra ungdomar har bakat pepparkakshus. Alla har ställts ut i lokalen. Jag gillar alla modeller, men igloon ligger mej varmt om hjärtat. Isbjörnarna lever sitt eget liv, dom rör sej runt igloon. Ibland sitter de bara och myser utanför ingången. Och på bilden har isbjörnarna övergått till någon annan aktivitet.



Köksgruppen har tillverkat ett fantastiskt fint hus, men de har ändå ett litet försprång med en handledare som är kökskunnig. Vackert är det och bra jobb har lagts ner.



Jag brukar "tyvärr" säja vad jag tycker. Kanske jag så här innan jul ska kora årets fulaste gardiner. Rickard kallar ju mej för stilpolisen, därför måste jag som sådan knorra lite om just stil. Gardiner finns det i otaliga modeller och färger. Fula, fina och tveksamma. På Rickards kontor hänger dom här (se bild nedan). I början när jag klev in på hans kontor kände jag mej på någotvis ganska hemma, något verkade bekant. Rickard själv sa det, och han kom på att hans gardiner påminnde om de som hänger på Vänsterhörnet, vilka jag inte heller tycker,  fyller dagens krav på stil. (Nu blir Lindström ledsen.)

Först Rickards Gardin:




Vänsterhörnets gardin:



"En grafisk odysse´"

I morgon Torsdag är det åter en Cafe kväll med Florence Valentin, ett Stockholmsband tror jag. Kaffe och Delicato serveras denna vinterkväll, lite så här innan jul.



Cafe Caoz börjar att ta form...

Kategori: Arbete

Med en god förhoppning finns det nu en ljusning om att vi hinner öppna vårat Cafe innan jul, kanske inte på helfart. Efter jul ska det defenetivt hållas öppet Måndag till Torsdag. Vi har kört fik och musik på tordagar under hösten. Men nu ska det alltså bli mer på riktigt. Det har varit en hel del jobb, och inte alltid så lätt att få till saker och ting. Det har varit en tankesmedja uppe i skallen där allt ifrån Delicatos goda bollar har ingått till färg på väggar, möbler och annat bestyr. Inget som jag vanligtvis pysslar med, fast det har varit nyttigt för mej att
försöka bena ut saker och ting, och träning för tålamodet att få allt att falla på plats.

.

Väggarna har målats grå i tre olika nyanser, en ljusare, en mellan och en mörkare. Under tavlan med Bob Dylan kommer det att sitta en bänkskiva med två surfdatorer på. Med två häftiga barstolar. Ni ser dom längst bort i horisonten. På vänster sida ska vi tapetsera upp fototapeten, detta sker på Fredag.





Två stiliga soffor med kuddar och färgglad filt är ett måste, även nya sittgrupper har köpts. Ljuslyktor och sedan ska jag hitta dukar med färg.






Här ovan ser ni, ja en ganska tom vägg. Hyllan som hänger däruppe är dekorerad med färg och "kvinnlig tuch" tilläggas måste också att Rickard och Tommy slet med denna hylla så betongen yrde runt slagborrmaskinen. Roffe Wikström sjöng i en låt att allt är gjort i plåt, det stämmer inte för här är allt i betong. Under hyllan ska det upp en tavla som Henry skapat.




En hylla är ett måste i ett ungdomscafe´, eller? Här ska hyllan fyllas med böcker som de kan låna eller byta. Hoppas att den alltid blir full, och att titlarna byts ut. I bakgrunden sitter mina arbetskamrater och dricker kaffe och tuggar pepparkaka. De små linslössen.

Jag avslutar med en "titt-ut" bild, där stora och små jobbarkompisar, som vill synas. Lite småjobb återstår, här och där. Även fast det har varit slitigt så känns det skönt att vi har kommit en bit på väg och ser att det skett en klar förbättring. Det har för det mesta varit roligt, men det har funnits perioder då jag tvivlat med saker och ting. Tiden har gått och de kommunala kvarnarna har sakta malt på. Det skulle vara roligt om ni kom in med lite tips om vad man mer kan ha för att få in mer mångfald på fiket.


Jag svärtar inte ner, jag talar om hur det är...

Kategori: Arbete

Min känsla i ett tidigare inlägg var helt korrekt. Magkänslan sa att någon chef hade varit inne och läst på bloggen. Enligt djungeltelegrafen bekräftades det. Det var bra att denne av en "händelse råkade" hamna på min sida. Du behöver inte alls se mej som ett hot, jag har, och ska bara skumma av lite på ytan och har delgett en del tankar och känslor runt företaget, organisationen, fallskärmar och dåliga satsningar. Jag svärtar inte ner företaget, varken jag eller mina arbetskamrater, det klarar organisationen av så  bra själv. Men att någon chef ändå kikar in här och läser av, tycker jag är intressant för då är det ändå något som surrar i luften på arbetsplatsen och att  ni ser mej som ett hot, få vågar tycka fastän jag vet att det är många.

Som vän av tryckfrihetsordningen, och min ärliga läggning samt att jag inte är rädd för att tala om vad jag tycker i min alldeles egna blogg, så fortsätter jag att skriva vad jag vill. Den dagen jag lämnar er så lämnar jag för gott, även som kund. Och det är många före detta anställda som inte gärna kommer tillbaka.
Vad kan det bero på?

Längst uppe i det högra hörnet på denna sida finns ett X, på det trycker man om det inte passar, det du  läsare läser. Då för försvinner bloggsidan och du slipper läsa vad som skrivs här. Lägg inte ner energin på att inrikta på en enskild sida utan ta och gör något konstruktivt av den situation som nu uppenbarligen existerar.
Jag har bott på flera ställen i Sverige och arbetat, jag har alltså varit anställd på flera plateser än min nuvarande. Jag har mött chefer som varit ypperliga och klarat sin uppgift som ledare galant, jag har även träffat chefer som inte tål kritik och är dåliga ledare. Jag har att jämföra med. Du som läser den här bloggen gör ett eget val, om du inte tål att läsa det som skrivs så stänger du enkelt ner den. Jag tänker inte lägga ner mer energi nu på chefer som jag anser vara inkompetenta. Ni betyder föga för mej.
Sanning och rättvisa vinner i det långa loppet.

Hur det än är så kommer folk och fä alltid att kämpa och tycka - människor med åsikter kommer alltid att finnas...

Den här veckan har jag haft 100 stycken fler besökare än vanligt, och det tycker jag är bra. Genom hör- och kommentarsägen visar det sej att det finns ett intresse hos människor att följa det här. Tack för alla glada kommentarer jag hört om att jag gör rätt som lämnar jobbet


Om nu du känner dej på något vis träffad så är det upp till dej.Ta och se om i ert eget hus istället för att haka upp er på vad jag skriver, på tisdag klockan 18.00 är jag borta.

Jag gillar er, ni mina arbetskamrater...

Kategori: Arbete

Jag vet att många av mina arbetskamrater följer mina eskapader och äventyr, jag vet att en del läser bloggen. Ni har liksom mej funderat många gånger vad det är som händer och pågår.
Jag anar även att någon chef varit här och skummat igenom texten, och det tycker jag är bra. För hur det än är så är ingen av oss arbetstagare idioter, utan vi är förnuftiga, kloka och alltför lojala den personalpolitik som förs idag på en arbetsplats i Sverige. Det ni kanske inte inser är att även kunder märker av hur personal mår. För de är inte heller stuvade bakom ett spenat fat. Vi som jobbar där får dagligen höra kritik och missnöjsamhet från dem, de är inte längre nöjda. De frågar oss vad det är som sker? Och ärligt nu säjer jag det att det är ingen lögn. De skriver brev och lägger i "tyck till lådan" för att få tillbaka det som en gång var.
Frågan jag ställer mej i detta läge är, hur tror ni att koncernen ska kunna vända en trend uppåt när missnöjet bland kunder gror och personalen mår dåligt på grund av all orättvisa som pågår dagligen på arbetsplatsen. Den chansningen kommer att falera, totalt. Tyvärr så har ni kört allt förtroende i botten och ingen litar på det som säjs. Av sex chefer platsar en, en som är sympatisk men tyvärr ganska ensam i sitt tänkande. Denne är en joker, som måste följa gängse "rutiner" för att inte falla ur den uppgjorda ramen.
Att tala om vad man tycker på arbetsplatsen, vågar ingen göra, ej heller ha egna idee´r, detta slås tillbaka med en kniv i ryggen med motiveringen att jag agerar negativt eller är en bråkmakare. Det enda många begär är att deras rätt till mertid och att las listor följs, samt att de fackliga lagarna följs, de lagar som gäller lika mycket som vanliga trafikregler.

Det är sorgligt att man vill trycka ner kvinnor på en arbetsplats likt det som skett, var finns värdegrunden, hur värderas en medarbetare.

Jag beundrar mina arbetskamrater, jag tycker att de som arbetar, sliter och ställer upp i denna orimliga miljö är värda tusen gånger bättre förhållande, med chefer som gör själ för sin titel och lön. Ni alla tjejer och kvinnor, ni kommer alltid vara en del av mitt liv, tillsammans med er finns det många roliga minnen och episoder. Hur många gånger har vi ändå inte kunnat skrattat med varandra i allt allvar. Ni är värda all ros och beröm, ni är värda allt.
Om jag hade kunnat trolla så hade jag gjort vilken trollkonst ni än bett mej om, nu besitter jag inte dessa krafter, jag älskar er och önskar att ni snart ser något som kan göra allt bättre för er och er framtid.

Jag går ut med rak rygg, även om jag aldrig kommer att finnas på arbetsplatsen med er mer, så kommer jag att finnas ändå. Tack för alla roliga år vi haft, men allt får ett slut och anledningen är totalt inkompetenta chefer, från hög och låg nivå. Maken till elände har jag sällan skådat...


 

Clementin förhandlingen strandade...

Kategori: Arbete

Som jag berättat i ett tidigare inlägg att jag tänkte försöka förhandla bort avskedsmiddagen med stormarknadschefen och avdelningschefen. Jag ville förvandla middagen till clementiner till en arbetskamrats  barns dagis julgransplundring.
Under några år har Coop skänkt 40 clementiner till barnens påsar, men 2008/ 2009 blev det åtstramningar inom koncernen och barnen fick bli utan.
Nu ville jag att pengarna som min middag skulle ha kostat skulle gå till barnens julgransplundring, men se där blev det stopp. Förhandlingen strandade med argumentet att det är noll tolerans. Hur blev det med middagen då? Jo den tackade jag nej till. Jag har inget intresse att som antilakej sitta där och bliga i en plankstek och tala om väder och vind. Och dessutom veta att ungarna inte får några frukter.
Så nu vet du kära arbetskamrat, jag försökte i alla fall, men det sket sej som vanligt...


               

---

Jag har undertecknat nådeansökan idag, nu sitter chefen och min namnteckning på pränt. En stor dag för mej rent historiskt. När jag åkte hem idag så satt jag och nynnade på en låt, märkte efter en stund att det var låten "Spring time for Hitler". Varför den gjorde sej påmind vet jag inte, men något underliggande kan det vara. Eventuellt något chefsrelaterat..

            
  
---

Det känns otroligt bra att mitt beslut har lett till en handling och till trots går livet in på ett nytt spår. På tisdag då gör jag min sista arbetsdag och det är dubbelt så lätt som att veta att om jag varit tvungen att dra en harv ute på Tuna slätten i 16 år till. Fast jag tror inte "Det blå rucklet" står där så länge i form av en stormarknad...

...

Farväl Coop den lilla anden till himlen for...

Coop, i morgon får ni säja upp mej...

Kategori: Arbete

I morgon eftermiddag har jag bokat tid hos stormarknadschefen för att han och hans företag ska få min underskrift på uppsägningspapperet. Jag och klubbordföranden går in och får det gjort, på tisdag den 24/2 då gör jag min absolut sista dag hos Coop någonsin. Och jag lovar att jag aldrig mer ska bistå er med en krona, för jag ska aldrig mer sposra en fallskärm åt någon odugling som efter några månader får sparken. Min tid som kund och anställd hos koperationen är för all tid förbi. Jag har varit lojal, jag har varit flitig, jag har nästan jobbat ihjäl mej somliga perioder. Jag har ställt upp på övertid, jag har varit en duktig säljare med bra kunskaper om det jag jobbat med. Det enda man har blivit under åren är upptuktad av en psykopat till avdelnings chef, som är duktig på att skryta om sej själv och snacka skit om sina medarbetare.

Min tid med dej är slut nu och när jag går ut på tisdag då är du borta ur mitt huvud för evigt, du är inte ens ett minne.
Jag hoppas att du en dag inser vilken sorts (avd.) chef du är och att du får samvetskval för att du fick en medarbetare att gråta under nästan två timmar då du hade ett medarbetarsamtal med henne. Då du talade om att hon borde söka en psykolog, eller kanske säja upp sej. Tyvärr hade hon inget vittne till händelsen.
 Alltid har du haft slagpåsar under åren, som du personligen kränkt, bara för att du mår taskigt själv. Du har gått igenom ett register och jag har alltid gissat rätt vilken nästa skulle bli. Jag har nästa klar också, så det visar sej. Skämmas borde du göra. Du har inte vunnit, utan du har visat dej vara en vek och osäker människa. Jag hoppas du ändrar dej för din egen skull.


Att slippa dej är en skänk från ovan och att jag äntligen till slut med annan gammal arbetskamrats hjälp fick mej att inse sanningen. Den arbetskamraten gick vidare till ett annat jobb för ett år sedan snart och mår alldeles ypperligt.
I en bloggkommentar runt jul tipsade han mej om en bok, som heter "Finn din egen polstjärna" skriven av Martha Beck, där fann jag de slutliga svaren. Tack kära Stefan vi ska fira med middag om du vill med gänget. Jag är faktiskt på god väg att hitta polstjärnan, jag vet var den är, och jag vet hur jag ska hitta dit.

Självklart kommer jag att sakna en hel del arbetskamrater, men det är som jag säjer att jag ska inte gå och dö, jag ska bara sluta på Coop och slippa den taskiga personalpolitiken och stämningen. A piece of cake...

"Släng dom band och bojor som vill binda dej
                                  det finns ingen längre som kan hindra dej...." (B. Afzelius)


---

Jag har alltid undrat om man röker i en majspipa med frenesi så värmen blir hög, poppar det fram popcorn från piphuvudet då....

...

Nu längtar jag till en lång, varm och skön vår, då jag kan sitta ute och rulla lite på tummarna, vicka på tårna och sjunga glada sånger medan gräset spirar.
Just nu så känner jag en oförklarlig inre harmoni, och ni ska bara veta att när jag körde hem denna kväll så hade jag mungiporna långt upp i hårfästet. Jag var så otroligt lättad.
Skit på er Coop...
 


Jag vet att det kommer att Googlas från coop,
men som sagt jag ska varken säja namnet eller besöka firman efter sista dagen. Ni behöver inte porta mej...

Just idag är jag stark...

Kategori: Arbete

I dag ska jag redogöra och berätta för min chef "kommandoran" om mitt beslut att säja upp mej. Jag har ytterligare ett möte med Coachen på Antenn på fredag, det ser jag fram emot.
När jag skrider till handling i detta beslut då är jag fullt övertygad att jag handlat rätt och tagit ett klokt beslut.

Om det är någon som ska ligga i en varggrop och tarva över en korv, då är det inte jag som ska vara den som inte tar mej upp eller den som gnäller och gnyr däri...

...jag förs framåt av kraftiga vindar...

Dags för en diger deadline...

Kategori: Arbete

Nyss hemkommen från jobbet, halv elva på kvällen. Förtvivlat tråkiga och obekväma arbetstider, så otrolig less att leva ett inne när gubben min är på jobbet, jag är på jobbet när gubben min är hemma. Alla lappar som skrivs, glöm inte gymnastikpåsen, ta ut soporna och allt det där som man vill förmedla öga mot öga. Han med sitt 5 skift och jag med mina handelspass. Kalendern är tecknad med namn efter våra arbetstider och de måsten som ska göras. Vi hör knappt aldrig varandras fisar, vi känner aldrig lukten av dem heller. Ska vi fisa med varann då blir det i telefonen och hur kinky är inte det?

Jag känner så starkt inom mej att nu måste denna dårskap få ett slut, ska livet behöva se ut så här? Det är sjukt att folk ska behöva arbeta de mest konstruerade tider på dygnet. I en industri där man tillverkar stål dygnet runt har jag förståelse för det, men en stormarknad som väl kunde stänga på rimliga tider känns det fullständigt meningslöst. Man jobbar 8 dagar i rad på en 30 timmars vecka, ledig varannan helg och har en skitlön. Nej det är inte värt det.

Nu har jag kommit till slutet av en snart tioårig vandring bland muttrar, bräder och cementsäckar. Nu känns det som jag är färdig, jag har inget mer att ge detta företag som sjunker i snabbare takt än Titanic. Från att ha halkat in på detta yrke så har  jag beslutat att jag ska halka ut med ett bra glid. Min arbetsplats är ingen glad sådan längre, arbetskamraterna vallfärdar likt pilgrimmerna gör. De vallfärdar ut på nya äventyr, nya yrken och alla är glada och nöjda att de kommit ifrån "Huset som Gud och Cheferna glömde".
Då man i början av december meddelade att 1000 skulle få lämna Soop Fonus, då har en hel del hoppat på ett utvecklingspaket. Jag har tagit mej i hampan nu och kontaktat dem, för att åtminstone gå dit och prata om vilka möjligheter jag kan få om jag tar erbjudandet. Inget att förlora på att lyssna på vad de har att säja. Jag har alltså tagit ett beslut och nu ska jag skrida till handling, om inte deras paket fungerar så ska jag bli mer aktiv och engagera mej för att få vandra ut genom den dörren. Det kommer jag att göra utan att vända mej om, det lovar jag.
Jag har lovat mej själv att 2009 ska få en positiv förändring, hur den ser ut det har jag inte den blekaste aning om, men den kan då knappast bli värre än situationen som jag nu sitter ingrodd i.

Det känns så skönt att det är klart i mitt huvud, och att det där fega och ängsliga hamnar mer och mer i bakgrunden.
Energin är det inget fel på - laddad upp till öronen.
Tjohooooo...

     
 
"Från Yngel blir jag en groda"

Det enda man kan är att skratta åt eländet...

Kategori: Arbete

Jag arbetar på en stormarknad, nu har organisationen eller de lokala cheferna bestämt att vi inte ska få handla på våra schemalagda raster. Inköp ska ske före eller efter arbetstid. Därför väljer jag istället att sluta att handla på "min" butik då de inte vill ha kvar mej som kund. De tror att vi som handlar på raster stjäl tid och blåser dem på pengar.
Tyvärr så är jag inte förvånad, de gånger man skulle förvånas och något positivt sker är så få att man knappt minns dem.
Hädanefter har vi på min avdelning sagt att vi bjuder inte på några minuter övertid, utan när arbetsdagen är slut exempelvis klockan 15.00, då går vi oavsett vad som vi har i händerna.

Föresten så är Greta Dahls stipendiefond klar. Av 8 sökande i hela Dalarna fick två chefer på mitt jobb resa till Italien. Jag är inte särskilt förvånad över det heller.  

Ärligt, så har arbetssituationen blivit så jävla förfärlig så jag har bara börjat att skratta åt eländet. Det finns en väg ut, och det är den jag jobbar på.

Jag tror inte att verksamheten klarar framtiden, oduglig organisation och chefer sänker skeppet. Missnöjd personal. Läget kan knappast bli sämre.
En ny koncernchef började för ett halvår sedan, jag undrar om det ska bli som den förra, eller den förra, eller den förra...
Att sitta på sin post i drygt ett år, sedan få sparken med 15 miljoner i avgångsvederlag.
Ja det stinker skit, vecka in och vecka ut.
Tur man kan skratta åt eländet.

Hur har det egentligen blivit...

Kategori: Arbete

Jag läser insändarsidan i BT, där en anonym människa skriver att hon/ han tycker att Borlänge / Säter ska ha söndagsöppet i butiker och affärer.
Missade denne person även att tycka att affärer gott kan ha dygnet runt service?
Vad är det som får skribenten att tro, att butiksanställda vill offra alla obekväma arbetstider och röda dagar bara för att en hel del inte längre kan planera sina inköp?

Nog måste man väl kunna tänka längre än näsan räcker. För visst vill de flesta unna oss handelsanställda kvalitetstid med familj och barn?

Handlar allt bara om att täcka sitt eget behov ?

Själv slutar jag 14.00 idag, en ytterst ovanlig arbetstid, de går inte ens att jämföra med en söndag 22.00.

Medkänsla för alla handelsanställda, inget krav men en önskan...

                           

"Personalpolitik, så det skvätter om det...!"

Kategori: Arbete

Alla företag har dock sina egna små gränser var personalpolitik är. På mitt jobb där tror de som fördelar att vi enbart är där för glädje och stolthet. Att den egenhändigt "handskrivna" policyn följs tycks inte ligga med i  prioriteringen eller som vanligt folkvett. Det verkar alltid att man gör precis som man vill. Lagar och avtal behövs inte alls, åt helvete med dom.

Våran nya sommarjobbare har börjat sitt jobb med att kastas in i en lejonkula. Sitter i kassan med arbete oavbrutet utan ens en chans till en mikropaus. Helt utan en presentation av sin arbetsplats sätts han i arbete, dock har han fått träna någon dag innan. Han vet inte att man har rast, han har ingen aning om hur länge för det står inte i hans schema. Han har inte blivit arbetsplats introducerad, visste inte var toaletterna fanns eller hur man hittade till personalmatsalen. Någon kod eller passerkort har han ej heller förärats, han kommer och går igenom stora entre´n som en besökare. Hur kan man välkomna en ny medarbetare på ett sådant sätt ? Det är skandal och fruktansvärt skamligt. Jag hittar inte ord. och tyvärr är det väl inte första gången.

Jag avslutar här och hoppas verkligen någon ansvarig ska hitta dessa rader och kanske åtminstone få något mänskligt uppvaknande och förstå hur fel bersonalen behandlas. Sunt jävla bondförnuft och vänlighet har slutat existerat. Nu står folket på parad med kepsen i hand och bockar och bugar när arbete erbjuds. Det är väl på den vägen vår framtid går mot.