Mia Jäverlings Blogg

Flera personer som jag träffat har talat om att de saknar den här bloggen. Tack för att ni berättar det. Jag startade en lösenordsskyddad blogg, men jag har ingen tid över till bloggande just nu i mitt liv. Idag skriver jag ändå en sväng för de som brukar kolla in här och blir allmän, tror jag, eller så far tangenterna iväg igen.

 

I mitt liv just nu är det ett fasligt stängande, jag stänger gamla dörrar till förgånget och unkna, jag smäller igen dom en efter en, så det dånar. Jag bygger livet utifrån mej själv och mina behov och drömmar. Jag kan också börja förverkliga saker. Jag jobbar ute bland ungdomar och använder de lärdommar jag tog till mej i skolan, jag använder inte mina gamla normer eller det som jag trodde mig kunna, jag använder det nya, det friska, det som fungerar.

 

Jag tittar in här och säger hej, jag berättar att allt går som på räls, jag har mina planer och tänker genomföra det som jag kan. Jag är faktiskt lycklig, och olyckan som finns i allas liv den ligger riktigt långt i bakkant. Den kan inte ta över just nu och det är jag stolt över.

 

Minns ni min släkting, Johan Martin Emanuelsson 1877-1934 (skrivet om innan här i bloggen under kategori "släkten"), han som for till Amerika, honom jag sökte efter som vi inte visste något om, han som jag hittade i Minnesota, Bemidji, då volontärer hjälpte mig hitta hans grav? Nog minns ni? Volontären hittade graven på Nymore Cementery där den bara vara utmärkt, alltså ingen gravplakett eller namn. Sedan 1934 har Martin legat där och varit glömd för oss släktingar. Nu försöker jag på allvar söka stånd att få placera en minnesplakett på hans grav, ska kontakta myndigheter framöver, och troligen blir det att familjen åker dit och har en ceremoni, det är vår plan.

Jag ska under resans gång försöka göra en reportagelik berättelse med foton som jag ska försöka få publicerade i de lokala tidningarna i Bohuslän. När detta händer tidsmässigt vet jag inte riktigt. Men ändå en spännande grej. Min gubbe ska självklart fiska, när vi ändå är i Minnesota :)

 

 

Peace & Love har gått i graven, till mångas olycka och lycka, själv känner jag inget sådär, utan epoker kommer och dom går. Jag har varit på några festivaler för att lyssna på de band jag gärna ville se, i år löste jag ingen biljett, för det fanns inget som lockade mig. Många bekanta som jag pratat med, säjer detsamma. Istället för P&L åker jag och grabben till Göteborg i august och tittar på Neil Young & Crazy Horse. Det är det sista namnet på min konsertönskelista, sedan har jag betat igen den. Klart att det finns fler önskningar, men de är inte i livet och är omöjliga att genomföra. Se Neil Young, sedan dö.

 

 

Politiken, ja, den politiken. Det är bara att kämpa mot dumheten. Aldrig ge upp, aldrig låta dumma beslut tas utan att säja ifrån. Jag fortsätter, byter inte parti, för det finns inget parti att byta med. Om mitt parti lade ner, då skulle jag bli blank. Hur har det blivit?

Vi campar vidare, med vår husvagn, vi gör det som känns bra. Förtält upp på våren, förtält ner på hösten...Upp och ner, precis som livet är. Riva och resa, vårda och avveckla. Som livets hjul. Kanske vi utvecklar campinglivet, gör det bekvämmare. Vem vet? Inte då vi...Trädgården får sig också ett omtag, förr var det en fin trädgård som krävde hutlöst med arbete, sedan sket jag bara i den, för jag orkade inte. Jag avvecklade planteringar och buskar och skit bara växte till en djungel. Nu har jag tagit ett krafttag och rensat ur all möjlig dynga, kornellerna ligger på tippen, dessa stora as, sedan har jag fixat till så den ser ren ut, och blivit lättskött, och satt ett litet träd som heter Rosenmandel som ska påminna mig om livet, hopp och att allt blommar om. Att bygga tillvaron symboliskt har blivit lite av mitt signum, det fungerar för mej.

 

Jag sitter här på min inglasade altan, det är försommar, fåglarna för väsen, min trädgårdsstaty Shiva ger utsikten från altanen ett otroligt lugn, jag tänker att det är bara vatten som saknas, men det har dom lovat ska komma uppifrån. Det är inte så att jag sitter och väntar, utan saker och ting kommer när dom kommer. Det är väl en slags sidovinst vi i Sverige har, det är att få regn, det finns länder där det aldrig regnar.Det beror på hur vi ser det.

 

 

Kokkaffet smakade bra idag, också, syrenerna blommar och livet blev än så länge mer än vad jag trodde. Problem? Nej, isåfall kan jag inte lösa dom, jag löser mina egna. Jag förverkligar mina drömmar. Jag är glad när andra har det bra, inklusive mig själv.