Idag, efter förmiddagsregnet kom äntligen värmen, en värme som är värd namnet. Det gäller att ta till vara på de stunder då solen lyser och jag slängde på en panna kok kaffe och gjorde en tjurrusning ut och invigde de nya trädgårdsmöblerna. Nya underhållsfria sådana, och inga dynor heller som man måste plocka in och ut. Allt stilrent och utan krusiduller. Grannens hundar stod som vanligt och skällde efter allt som rörde sig, fast ännu hördes inga motor- och åkgräsklippare. Tack.
Efter kongressen har jag haft en hel del att stå i, ett årsmöte med släktfoskarvännerna där jag fick ett förtroende uppdrag med min "nya släkting" Herr ordförandePeter att hjälpa till med medlemstidningen som kommer ut fyra gånger om året. Det ska bli riktigt roligt att få bita i. Jag har även haft jobb i min bostadsrättsförening, som ordförande blir det periodvis en hel del lappar, budget, gräsklippningsschemor och annat att få ihop. Nya rutiner ska in i föreningen och det kräver att jag som annars är lite yrslig håller huvudet klart och tänker igenom de besiktningsprotokoll och annat som ska utformas. Hela ordförande uppdraget handlar om en tydlig gränsdragning och ofta så kanske inte alla medlemmar kan inse att som ordförande måste jag ha en annan roll än som granne. Lagar, råmärken, paragrafer, stadgar och annat är ingen lek, och som firmatecknare så måste jag göra det som är rätt.
Skolsöket är nu gjort, och jag hoppas att jag ska få ett positivt svar i början av Juni. Det är dags nu att gå vidare och försöka få den framtid jag strävar efter. Det blir troligen skola i tre år, hoppas jag. Först nu en förberedande på 40 veckor sedan hopp om en ny utbildning i Falun. Det är faktiskt dags att åarna rinner i samma riktning som jag går åt. Jag har haft tålamod att inte ha bråttom, men ser nu att det borde vara min tur.
Valrörelsen har startat för längesedan, och jag ser att det finns en kraft och vilja att få till en förändring som ger folk tillbaka den trygghet som borgarna raserat de sista 4 åren. Det har gått med en rasande fart, och jag har inte hunnit med att hålla i hatten för den högertornadon har inte bara raserat det ena den har raserat det mesta vad trygghet innebär. Det hjälper inte ultrahögern att kalla mej det ena eller det andra, jag står där jag står, det är min ståndpunkt och med glåpord eller hot så kan inte den ståndpunkten förändras. Att det "skriks" Kommunist i kommentar efter min inlägg är inte moget, det finns många som skriker ut det ordet och oftast sker det när det verbala krackelerat. Gunnarsson moderat politiker i Falun skriver det ofta i sina insändare. Hädanefter så kommer jag att radera glåpord och ord skrivna med stora bokstäver, då jag inte är kommunist så betackar jag mej för det. Alltså alla "kommunistkommentarer" kommer att avlägsnas. Varför ge sej på en gammal kärring som mej, en käring som överlevt en hel del i detta liv. Jag har om någon gått den långa vägen, och fått kämpa för varje sak jag åstadkommit. har inte alls varit någon gräddfil för mej, tilläggas skall att jag inte heller dömmer andra. Jag tror snarare på mänskligheten och det finns orsaker varför människor blir bittra och arga. I det läget kan inte någon annan gå in och styra rätt för alla handlingar och beslut är man som människa skyldig att stå för. Ingen annan orsakar att ens liv är surt och bittert.
Idag då står det grillning på programmet, det känns som om att det skulle sitta fint.
Nu ska jag hinna in här en stund innan jag somnar och druttar av stolen. Det är tur att min stol har fyra ben, medan jag bara har två små korta. Just nu önskar jag att jag hade mer tid, ganska mycket mer tid. De senaste 7 åren har vi alltid hunnit att få ordning ute vid Campingen, ätit våfflor inför premiärövernattningen vid den här tiden. Vi har inte ens hunnit att sätta i nyckeln i husvagnsdörren och vädrat ut vinterlukten än. Och inte den här veckan heller hinner vi göra det, inte heller till helgen. Vad är det som händer? Är det åldern som börjar tarva bort tiden?
Jag längtar verkligen att få ordning ute vid husvagnen, få upp förtältet, krypa ner och ligga och se på tv:n tilsammans med familjen och käka godis. Nu står lilla Tabbert ensam därute och känner sig övergiven. Att ligga där på våren mitt i skogen är så häftigt. Fåglarna kvittrar som om man hade dom inne i husvagnen, en otrolig närhet. Nu får vi sikta in oss på att få till det efter helgen. Det måste bli så.
Till helgen så är det Partikongress i Gävle, det kommer att bli en rolig, jobbig och en givande helg. Tänk att det gått två år sedan sist då den var i Norrköping, ja tiden rinner iväg. Nu har det lästs motioner så det står härliga tider. Det är i alla fall skönt att kongressen blir i närheten av Dalarna, när jag senare ska tänka på hemresan för då är jag så trött. Det är inget kafferep precis, utan tidiga mornar och sena nätter. Hur som helst så är jag peppad. Vi ska mest vara lika glada som Lasse, när tröttheten smyger på oss och SVT 24 Zomar in någon stackars trött medlem.
Här hemma på gården har alla ett bestyr med blommor inför sommaren, jag har knappt några så jag har tagit kort på grannarnas fina pyssel för att få in den riktiga vårkänslan som finns i föreningen. Mina grannars fina trädgårdar ger mej den näring jag behöver. Tack för att ni delar med er av allt.
Jag har som sýnes en blogg här som personer väljer, alltså gör ett val att läsa och kommentera. Jag försöker att svara på kommentarer i den mån jag hinner. Jag svarar även på det sätt som jag väljer men tänker inte föra en debatt här. Alla kommentarer tycker inte som jag, och det respekterar jag. I ett av inläggen så har jag fått krav av en anonym person att uppge källanvisningar på en mening, annars är jag en lögnare. Du som är anonym och ställer det kravet och vilkoret från mej kräver väl ändå mer än du har rätt till.
Jag går aldrig in i en annans blogg och ställer krav på att andra ska ändra åsikt. Jag skulle heller inte gå tillbaka till en blogg om jag inte gillades vad som skrev. Därför bryr jag mej heller inte att läsa en hel del bloggar. Detta är ett val som jag har min fullaste rätt att göra.
Du anonyme som skriver och kräver, vad har jag krävt av dej? Presis ingenting och kommer aldrig att göra det, inte heller om du satt ut ditt namn. Jag kanske heller aldrig skulle valt att läsa din blogg, efter som vi tycker helt olika. Alttså jag lämnar dej ifred, och kräver inte heller något av dej.
Jag skulle kunna välja att ta bort dina kommentarer, men dom får stå kvar för att du har en åsikt, men tänker inte älta det något mer.
Allt har sin tid...
Detta inlägg kommer jag att avlägsna om någon dag.
Nej då än är jag inte dö, för er som tycker att jag grävt ner mej i släktforskningen. Nej jag sitter här med en ganska ny och snygg Lap Top som det så fint heter. Blå är den också, men att skicka mail med den är absolut omöjligt. Igår skickade jag säkert 15 mail och alla återvände i en liten sidolåda. Jag provade att skicka i vanlig mail och på hotmail. Jag har jobbat i flera timmar med att skicka iväg saker, kollat om adresser varit rätt. Stoppat in endast en fil i brevet, gjort alla olika lösningar. Nu sitter jag här med alla delande mail och långt bort i Värmland och Göteborg sitter det folk och väntar.
Nej något teknikfreak är jag inte, men någon knapp borde jag kunna trycka på och trafiken kommer igång. Eller har det kommit in askpartiklar från vulkanen på Island i alla dom där rymdsonderna som ska ta emot signaler från just min lilla bärbara modem. För övrigt fungerar datan utmärkt.
Nu när jag äntligen har hittat nyvunna släktingar, på min mors och morfars sida, nere från Värmland. Nu när jag lovat att skicka det jag har så står med en bunt återvändande mail. Snart tar jag cykeln och trampar ner mot Åmål med dokumenten. Jag vill ju visa att jag är en ordentlig "kalinare".
Som sagt det är bra då allt fungerar, men när tekniken jäklas då blir jag aningen ilsken. Vad är det för fel på mej eller datan? Är det fel på oss båda? Vissa skaer kan jag "laga" och är en ganska duktig sådan men när jag kommer till det bakomliggande på en data där går jag bet. Klickar man i saker och ting då kan det lätt bli fel, men nú har jag inte klickat ett endaste dugg.
För att få iväg dessa mail idag, då måste jag få över alla bilder och dokument i andra datan och börja om från början.
Jag ska dricka kaffe nu, lugna ner mej, vänta att maken vaknar upp från sitt nattskift, slänga mej över honom och be snällt. Jag ska säja fint :"Laga min mail....så lagar jag din mat"
Den som väntar på något gott väntar alldeles för länge...
Dags för skolsök. På agendan nu framöver är det bara att prioritera sökningar. Faktiskt så kommer jag inte ha tid för så myckat annat nu framöver. Så för väl sura miner visas båd här och där, för tänk det bryr jag mej inte i.
Nu är det jag som tar tag i min framtid och mina möjligheter som jag har en vinning av och i det så är jag en egoist. Idag har jag varit på en information, en liknande som jag var på förra våren men tyvärr så har de fått strukturerat om den. Utbildningen blev nedlagd i Falun, skolan fick inte de pengar de sökte för att de som ger pengar ansåg att Dalarnas behov av behandlingsassistenter inte var lika stort som på andra ställen i Sverige!!!
Istället nu startas det upp en 1 årig förberedande behandlingsassistent på Brunnsviks Folkhögskola, sedan hoppas utbildningen på att de kan starta upp utbildningen ånyo i Falun 2011. Då kanske jag kan söka och hoppa över på den. Nu ska jag gardera mej med flera skolsök, vilket jag inte gjorde förra året. Men det var för att jag ville så mycket på utbildningen. Den mannen som höll i infon idag var samma man som intervjuade mej förra året och han kände igen mej. Han berättade att jag hade faktiskt varit så jäkla nära att jag kom med, det var "millimeter". Jag blev inte alls sur när jhan sa det utan kände att jag hade i alla fall varit så nära man kunnat komma. Det var i alla fall ett par hundra som sökte, 80 intervjuades och de og i 25.
Nu i helgen och i veckan framöver kommer jag att fördjupa mej i framtiden och har inte tid för så mycket annat.
I början av April ska en del sökningar var inne och någon i början av Maj. Föresten så stundar Vänsterpartiets Kongress i Gävle ochså i Maj. För andra gången så får jag äran att få åka med på den. Mycket jobb, sena kvällar och tidiga mornar, fast väldigt intressant. Bra att den blir i Gävle, inte så fasligt långväga heller.
Ja kanske finns det liv på Mars, någon liten vattenmolekyl eller någon annan liten mikrob. Det är världsliga ting som den lilla äckliga Karlsson på Taket skulle ha sagt. Jag tycker faktiskt att den figuren i sagan är en liten småborgerlig typ, som förleder den lilla pojken på villovägar. Konstaterat en höger man, yo yo.
I morse vaknade jag av att min yngre son låg och fräste ur sej snor, en lång stund. Jag med mitt hemska morgonhumör låg där och morra för mej själv. Efter sn stund hörde jag utifrån att vårfåglarna hade startat för den här säsongen, jag tassade upp och öppnade fönstret, tassade tillbaka, la mej och blundade. Hackspetten dundrade in näbben i en trädstam nåråt älven, som följdes av ett härligt eko. De andra fåglarna kvittrade i en vårduell. Som ornitolog är jag urkass, jag vet knappt någon fågel mer än Skata, Mås, Kråka och Duva. En del kallar dom skit- eller skränfåglar, jag säjer fåglar jag.
Nu har vi nästan ett svar på huvudrubriken. Det finns i alla fall liv i Mars, våren är bara så jäkla fantastisk. Jag känner att jag lever upp och får ett framåt perspektiv varje vår. Då händer det något som sätter sej i den positiva hjärnhalvan och verkar, arbetar och ger mej en överlevnadsförmåga med kvitto. Hurra säjer jag.
Tyvärr så kan jag inte vistas ute för länge i solen just nu, om ni läste innan eller om ni mindes så har jag en hudsjukdom som hette något på Rosa och jag äter antibiotika och smörjer mej med någon slags salva. Och får inte vistas i stark sol. Nu ska jag äta och smörja några månader till, så det går inte att undvika solen helt. Det är omöjligt om jag inte ska gå till jobbet med en kompostpåse på huvudet. Hur som helst så ska jag väl inte vara en slavisk soldyrkare den kommande tiden.
Jobbet ja, eller den arbetspraktik som jag haft på Cozmoz/ Caoz börjar tyvärr ta slut. Ett halvår har snart gått om inte Reinfelt ger något tillägg på fortsatt praktiserande. Innan jag hittade den här praktiken alldeles själv, så jagade arbetsförmedlingen mej med blåslampa och vinkelslip. Under arbetspraktiken så har de totalt glömt bort mej, inget visat intresse från deras sida att förgöra mej eller råna mej på det A-kasse baserade praktikstödet. Ganska konstigt kan jag tycka. Idag när du tar en arbetspraktik när du stämlar så sparas inte dina a-kassedagar, utan de tickar på. Alltså mitt arbetssök har inte alls varit effektivt únder praktiken, tiden har knappt räckt till att vara heltidsjobbsökande. Det är ett stort minus. Hur det än är så tar man en arbetspraktik för att det eventuellt skall leda någonstans och då kan jag ju inte varje dag lämna verksamheten för några timmar söka jobb. Högerregeringens tänk är som vanligt helt under isen.
Nu är det i alla fall snart dags för mitt skolsök igen, tänk att det gått ett år sedan jag sökte till Falun men snubblade över målsnöret. I år är det dags igen med ny positiv inställning. Nu har utbildningen flyttat och ska finnas på Brunnsviks Folkhögskola. Det är inte fy skam, men två mil längre än när den var i Falun. Alltså jag provar på Humanistiskt Behandlingsarbete igen, och i år vill jag bli antagen. Men jag kommer även att söka fler skolor för att gardera upp mej, som i Kopparberg, delvis distans, och Tollarp Folkhögskola, helt på distans. Sedan om någon vill anställa mej så går väl även det bra. Härliga val önskar jag mej.
Politik för fan sa Punkrockaren Lindeman( Hasse& Tage). Ja vi kör hårt nu. Det känns som om att vi i vänstern här i Borlänge stöttar upp de väljare som kommit på kant med sitt gamla parti. Minga aktiva och röstare känner sej totalt svikna av patriarkatet och den galna falangen som härjar i kommunen jag tänker inte (S)kriva vilket parti jag menar. Vårat 1:a Maj Firande i Gammelgården kommer att bli ett firande med nya tankar och ideer. Vi kommer att ge tid åt ung vänster, och har även fått ett ja ifrån poetestradören och poetryslam hip hopparen Kung Henry. Jag jämför honom som en yngre kopia av Ewert Ljusberg. Vi kommer för första gången på många år marchera med Medvind som orkester. Och nu blir vi åtskilligt flera i tåget än antalet i orkestern är. Vilket känns bra.
"Kung Henry/ Henry Bowers"
I politiken är det mycket som jag skulle vilja hinna med, jag har ofta skrivit om saker som mobbning och ungas missbruk. Med flera skulle jag kunna spåna och sätta igång. Jag känner att jag behöver flera inspiratörer. Ibland fastnar jag i ett läge och skrivbordskivan är som en sovplatta. Inom mej så säjer det goda samvetet:-Örka...och det andra lallar och lurar fram den den gömda dåliga själkänslan.
I helgen så har jag, som inte är någon sömmerska sytt gardiner till partilokalen. Meter, på meter med raksöm Zig- Zag och nålning. Vem uppfann gardinerna, någon terrorist? Eller Juan de la Gardin? Hur som helst så är det varken roligt eller lätt att förvandla ett tygstycke till något. Nu är de klara och jag tror de blir godkända. Men alltid dyker de värsta farhågor upp. När jag hade jobbat med gardinerna och sydde sista fållen blev jag kallsvettig och tänkte:" Är dom för korta?" Fram med måttband och grundskiss, och konstaterade bara att de var några centimeter längre. Alltid ska jag överdriva.
Jag har inte sett ett enda schlagerfestival program. Det är jag glad över. Brukar inte hånkas över slikt heller. Det där spektaklet är så dåligt och ytligt att det får mej att kräkas. Det handlar inte om talang eller artisterna som framför sången, det handlar bara om buisness. Inget annat, konventionell dynga. Jag läste i mitt Facebook igår och såg kommentarer som: -Jag skulle inte se schlagerfestivalen, men det var inget annat att så så jag hamnade framför tv:n...Hur hamnar man framför tv:n om man inte själv sätter sej? Fel låt, rätt lått. Vad är fel och rätt? Nä som gammal antitok så fattar jag inte vad det är som är så lockande. Ostbågarna kroknar ändå, chipsen går att äta till sena rapport. Godisskålen kan lätt tömmas till "Tyst Vittne".
Nu sjunger fåglarna i björken utanför, det finns liv i Mars. Våren är här på riktigt men jag är beredd på bakslag och Aprilväder. Fast jag vet att det kan bara bli bättre.
Länge har jag varit premunerant på en lokalblaska som heter Borlänge Tidning. Även då jag bott utanför Dalarnas gränser har jag troget haft den tidningen, med en dags fördröjning. Jag och BT har faktiskt trivts ihop, och man har lärt känna reportrarna, vilka som kan skriva och de som inte kan eller roar mej. Vi skiter i journalisternas kvalite´. Det känns som jag halkade iväg utanför nu. Så som jag kan göra då jag skriver i mitt eget forum. Det var nog därför jag också började skriva blogg. För att inte bli retucherad och för att jag skulle kunna skriva det som jag ville skriva om. Blogg passar mej. Jag och BT har som sagt haft många stunder ihop, trots att tidskriften är sprungen ur en folkpartistisk syn. Lite småtrevlig som emellanåt glänst till med bra artiklar och repotage om samhällsproblem och ungdom. Och på köpet har jag även fått rapporterat när det varit Square Dance i Lindans Bystuga eller när kvinnorna i Murbos kyrkoförbund knypplat hejvilt och pengarna från försäljningen inbringade en tripp till Röros med buss.
Många insändare och debattartiklar har jag skrivit med innehållet ungdomsbrottslighet/ drogmissbruk. Jag har duellerat med dåvarande kommunalrådet Peter Hultkvist. Fortfarande efter 15 år har inte mycket hänt mer än att siffrorna för missbruk gått ner. Har missbrukarna minskat? Nejdå, vården har försämrats. Knarkare och missbrukare finns kvar. Idag skickar de på subitexbehandling, bara den lösningen kräver ett långt jävla inlägg. Man tillför opiater till ungdomar som inte ens har missbrukat den specifika drogen för att lösa deras sug. En billigare lösning än behandlingshem, medan de som säljer drogen till Landstinget tjänar pengar.
Förr, då när dessa insändare skrevs, hade jag ingen partibeteckning. Jag var en medborgare som inte var politiskt aktiv, men ändå fanns min ståndpunkt där den alltid varit, hos Vänstern. Jag var en gapig medborgare som ansåg att makten i Borlänge aggerade passivt i dessa viktiga frågor. Jag var nog lite spännande att ha med som insändarskribent för jag rörde om rejält i grytan. Jag var "vanlig", jag var en läsare och en samhällsdebatör som inte var rädd för att tala om vad jag ansåg. Jag är likadan idag, men har fätt en röd färg som inte passar in.
Jag spekulerar vidare....
För några år sedan blev jag politiskt aktiv och fick utav journalistkåren en bokstav efter mitt namn som talar om vilken jag är. För mej är jag fortfarande jag, alltså Mia Jäverling, varken med eller utan krusiduller. En människa med åsikt, skinn på näsan och som vägrar se på när välfärden och våra ungdomar stryker med. Min ståndpunkt sitter inte i en bokstav eller i en partibeteckning. För några år sedan fick Borlänge Tidning en ny design. En mycket sämre sådan i mitt tycke. En hel del delar min åsikt. Trots att det gått en lång tid så känns den rörig och oorganiserad. Debatt- och insändarsidan är ett myller och ett kaos. Ihopträngd, krystad och en dålig struktur. Ofta struntar jag att läsa den sidan. Insändare och debattartiklar likanar jag mest som en form av "twitter". Twitter är en plattform för social kommunakation via Internet. man uppdaterar sin twitterstatus med max 140 tecken åt gången, ungefär som ett SMS. Så mycket innehåll i minsta möjlga tecken.
En insändare i BT får ha 1000 tecken, ganska lite med tanke på mellanslag, punkt. I en dabatt tror jag att man får skriva 2200 tecken. Visst är det bra att det finns en begränsning om det är många som vill in med sin insändare. Fast det är svårt att få ihop en bra sådan som har knorr och sting. Fast det är väl gammalmodigt att skriva så i twittrets tidevarv. En bra debattartikel är det så gott som omöjligt att få ihop. Och det är min åsikt, jag tycker det. Att presentera sin åsikt med käsla i meningar går inte när det mejslas, huggs och täljs i insändaren. En grovhuggen historia med dåligt flyt är inget bra. Men det är annorlunda för vissa eller en del. Ibland så publiceras en insändare som verkar "tok" för lång. Då funderar jag lite om den skribenten har en viss eller rätt partibokstav. Jo funderar gör jag nog. Eller är det så att vissa får lov att ta plats?
En gång i tiden kunde jag skriva som eller hur jag ville, bara med lite ändring, jag fick nästan alltid den bästa platsen och publiceringen tog bara några dagar. Det var då jag var "bokstavslös"..*S* Nu tror jag att jag är "portad" för jag har haft åsikt om det nya "konceptet" via ett mail. Och det senaste årens insändare har alltid fått ett följebrev, om att jag skrivit för långt. Den två sista jag skrev var alldeles för korta, det kom heller inte med. Nej den sista ville de inte ta med. Däremot var det helt okey för dem att göra en löjlig artikel om att Vänsterpartiet hade reklam på sin hemsida. En hemsida som är upplagd i en bloggmall. Då får man en "cykel" på köpet, nej då man får reklam med i gratismallen. Men nu så betalar vi 59kr/ månad och då slipper BT grina illa över reklamen. Fjant och trams anser jag om det fåniga påhoppet. Inte många andra hade reagerat negativt.
Varje dag jag öppnar min morgontidning Borlänge Tidning, min dyra köpta blaska då överöses jag med allsköns reklam om ditt och datt. Tidningen inbringar pengar på reklamen, men det gjorde inte partiets hemsida. Inte ett rött öre som vi vänsterpartister säjer. Njet... Denna kväll funderar jag, rent av undrar varför jag gynnar BT att ha mej som premunerant. Jag ska nog ta mitt lilla förnuft tillfånga och helt enkelt sluta. Det där med ömsesidig kärlek mellan oss verkar inte fungera längre. Vi som en gång var ett par, har glidit ifrån varandra. BT tror inte på mej, och jag känner att känslorna har dalat. Jag ska ska göra slut med er och börja vänsterprassla.
Kvällen på Gamla Elverket i Falun blev bra. Jag är nöjd med min och Anders "Holis" prestation. Vi repade två låtar någon timme innan vi skulle upp på scen. Det var över trettio år sedan vi spelade ihop, men det kändes som vi bara hade haft en liten paus från varandra. Det är så att med vissa människor fungerar det. Orden och förståelsen finns där, utan att det är krångligt. Skratten och den likadana humor´n bara finns. I sin enkelhet är vi vad jag förstår livskamrater, vi är vänner för livet. Just nu har jag inga bilder från gårdagskvällen, men jag tror att jag kan ordna det framöver.
Nu vill jag göra reklam för kommande gäst på Gamla Elverket, Benny Haag, skådis och författare. En nykter alkoholist som jobbar med alkoholglasögon. Blev du nyfiken? Ge den 23:e en chans...
Bläddrar igenom den lokala tidningen nu på morgonen och hittar en annons från ett av våra byggvaruhus. En tjej kväll, då vi kvinnor får komma och träffa "Bygglovs-Matte" och dregla ur oss våra frågor om hur vi ska gå tillväga när vi tjejer drömmer om vårat efterlängtade dubbelgarage. I vilken ände vårat drömprojet ska börjas i.
Jag läser annonsen högt, för min man sitter på andra sidan frukostbordet, han säjer: "Gå...". Vadå gå, undrar jag. Jo du ska gå och höra om de har något tunt fane´r till mina jerkdrag (ett fiskedrag). Jag skvätter väl ur mej något om att han kan väl gå själv och då målas bilden upp framför våra ögon. En sminkad intresserad Micke med läppstift och högklackat snubblar in på tjejkvällen med en handväska som balanstingest i sin högra hand. Det hade varit väldigt roligt att göra en sådan sak, och på "fullt allvar" och med allvarlig min gästa denna kväll med min hottade man. Ibland vill man att något ska hända, något som får folka att häpna.
Vad händer annars då? Mer än att det snöar ute. November månad är ingen månad då jag är sugen att aktivera mej. En trist månad som befinner sej i ett konstant mörker och tröttheten följer automatiskt med. Trots uppiggande piller som rosenrot, grönalger och linfröolja. Det sista smakar för övrigt mer skit än något annat på jorden. Ikväll åker jag och Anders in till Gamla Elverket i Falun och spelar på de "Förtappades Cafe´", det är IOGT:s kamratstöd som har ett samkväm. Det börjar 19.00 om någon är intresserad att komma. De här kvällarna brukar bli bra och i luften finns det en gemensamhetskänsla som doftar förståelse och kamratskap.
I sex veckor har jag varit på mitt praktikjobb, på ungdomsenheten. Min uppgift har varit att starta ett cafe´i befintliga lokaler. Jag har planerat i flera veckor färg, inredning och vad det här stället ska bjuda på. Det har inte varit helt enkelt, jag har aldrig gjort något liknande. Kostnadskalkylen gick igenom hos chefen så nu får jag hjälp av ungdomar att måla lokalen, sedan blir det möbler från Ikea, och tavlor och detaljer styrs upp senare när allt är målat och möblerna har intagit sitt läge. Jag tror att det blir bra, annars så får de väl skälla på praktikanten.
Scenen med ljud och ljus fixades i Fredags, så nu är det snart bara att köra rock på Torsdagar. Ännu är en del jobb kvar, men det känns härligt att vi har satt igång. Jag trivs fantastiskt bra där och har blivit en av gänget. Jag har det roligt på jobbet, trots att det sker i kommunal regi och många saker som ska administreras tar ljusår.
Till alla er som är inne här och vänder och läser min blogg säjer jag har överseende med att inläggen är glesa. Jag är inne i en trötthetsperiod, och dagar och veckor susar fram i en hiskelig fart. Min tid räcker inte riktigt till. Nu ska jag skriva ut lite texter som ska med i kväll, jag ska vara med och spela på två låtar som Anders ska spela ikväll. Han ville ha förstärkning, och då måste "superkvinnan" hoppa in. Vi ska repa lite på eftermiddagen.
Den här veckan susade iväg som alla de andra veckorna i år. Och som vanligt har det varit något att passa varje dag. I måndags var jag på (v) möte, där vi diskuterade Ikeas ankomst till staden och vad det innebär. Som sagt var så är inte det huset helt gratis för Borlängebon, många pengar från våra skatter kommer att läggas i infrastrukturen. Och då kommer jag snabbt in på det som jag varit på nu och alldeles nyss hemkommen. Jag har varit med T. Meijer från Matupproret-Borlänge på Tjärna Skolan och tillsammans med barnen gjort en enkät undersökning om vad barnen tycker om skolmaten. Skolköken läggs ner, och maten ska transporteras o en vag tro att det ska bli billigare. Ungefär att: " Det är skit samma hur nyttig eller vad maten smakar, bara den är billig." Det är inga problem att hosta upp pengar till Ikea och dess krav, medan barnen ska äta dålig mat. Det rimmar så jäkla dåligt. Jag fick reda på utav en personal att på en skola i Kvarnsveden, som nu är under renovering. Där fick eleverna stå och äta maten, den räckte inte till alla och den smakade väldigt illa. Men hur är det ställt egentligen. Varför tillåts detta, varför uppmärksammas det inte. Varför reagerar inte alla föräldrar och kräver en ändring. Det har gått tv program "Matakuten" som belyste problemet som är "unikt" i hela Sverige. Tänk att det serveras dålig mat från norr till söder, med undantag. Jag tycker nästan att det är en "bedrift" att kunna misslyckas så fatalt. I matakuten bevisade de att det går att laga bra och nyttig mat i ett eget kök för en billig peng.
Som vanligt så jämför jag månresan 1969, det gick att åka med en raket till månen, det fungerade utmärkt för Aldrin och grabbarna att kliva ur farkosten och gå på månen, för att sedan åka tillbaka till jorden. Det var en bedrift. Att laga mat med rätt råvaror och med resurser och motivation, det ska även det fungera. Om man nu ställer resan till månen och kokkonsten/ organiseringen mot varandra, vilket kan vara svårast.
I veckan ordnade jag en praktikplats, i en ungdomsverksamhet och där börjar jag på Måndag. Jag söker jobb under tiden, men känslan av att inte bli jagad med blåslampa av Arbetsförmedlingen känns lugnare. Jag är i en aktivitet nu och kanske är jag raderad ur den öppna arbetslösheten. Regeringen har gett pengar, som utbetalas av Försäkringskassan ( mitt favorit ställe:), så vi får se om jag hinner få pengarna tills jag slutar om ett halvår. Nåväl, nuförtiden när man har arbetspraktik så tickar ändå A- kasse dagarna iväg, alltså inte som förr att man sparade dem. Det var bättre förr...
Som ni ser har jag fått en ny design på min blogg. Jag gillar den. Under lång tid har jag önskat att få hottat till den, men jag själv kan inte det. Plötsligt dök Penny upp och hjälpte mej, på sitt sätt. Och hon fångade in mej och satt mej i en blogg som jag kommer att trivas i. Jätte tack Penny min bloggängel.
Helgen är i antågande, vi får väl se vad som kan dyka upp...
Jo tjosan, jag kan ju inte precis anklaga mej själv för att spruta in inlägg här på bloggen. Visst är det ganska lamt. Dagarna rinner iväg och dessa dagar är fyllda med "en saker att göra lista". En stor procent av dessa är inte några inspirationskläckande sysslor, utan vanligt trök.
De saker jag gör och gjort är att så aktivt som Gestapokontoret Arbetsförmedlingen, kräver att jag ska göra. Sedan de delar jag själv är aktiv i. Jag har åkt runt till olika LSS företag och presenterat mej och lämnat ett personligt brev. Flera blir det. Tyvärr har jag inte hört något, från någon, ännu. Jag har suttit med min uppgift från AF och knappat in mit CV och meritförteckning på deras sida och för att bättre kunna presentera mej för alla företag. Under mitt långa liv, så har jag ännu inte fått något jobb genom den förmedlingen, det är dagens sanning. Utan genom nätverk och egen kraft har det skett.
Jag lägger in i "Mitt CV" på arbetsförmedlingens sida, allt ifrån korvkioskbiträde i Strömstad på 70 talet. Ingen arbetsgivare i hela världen är ett dugg intresserad att jag stått där och frågat folk om de vill ha:"Senap och ketchup." Lika bra att spela med i Reinfelts teater, annars straffas jag. Detta skriver jag med ett galet leende på läpparna för jag tycker att det är korkat.
Arbetsförmedlingen har liksom sadlat om och blivit en resebyrå, där de förmedlar resor inom Sverige. De får de att låta som om de arbetslösa aldrig mer får en chans att se det vactra Sverige, om de inte hoppar på "erbjudandet". Varför inte ta chansen och söka affärsbiträdesjobbet på 20 timmar i Bräkne Hoby. Som en turistförmedling där drömmar besannas om ett äventyr väntar en runt hörnet.
Ska jag få något jobb så är det av egen kraft. Jag har börjat med att presentera mej hos Manpower och andra bemanningsföretag. Det är nog större chans att nå någon lösning genom dom. Jag har inte någon tro på "Den nya Arbetsförmedlingen." Inte heller dom "Nya Moderaternas" nya arbetarparti. Den här regeringen finns inte för mej, den finns för de som redan har plenty of money, för de rika. För de som bara bryr sej om vad som finns i deras värld. Ändå är jag fortfarande lyckligt lottad, men jag gör inte som de nya moderaterna och regeringen, tänker på mej själv. Vi människor och fotfolk är kuggen i hjulet, det är vi som fixar att de kan sitta på sina höga hästar.
Jag kommer att få ett jobb, och det är jag övertygad om så jag känner ingen större panik i det. Det jag kan oroas för är att jag ska behöva pendla mellan Dalarna och Skåne för att utför en syssla på 20 timmar i en matvaruaffär åt helskotta. Därför ligger jag i.
Vidare ska jag kolla upp praktikplatser, för regeringen har gett mycket pengar till sådana. Det är nog för att sudda ut de växande siffrorna i arbetslöshetsstatistiken. Jag kan nog hitta något som kan ligga i den branchen som jag ska vidareutbilda mej inom till nästa höst. Då jag söker för andra gången. Andra gången gillt heter det.
Politiken och möten har satt igång, och det känns väldigt bra. Vi växer i vår förening här i Borlänge. Det är positivt. Det droppar in nya medlemmar i en jämn ström. Jag får hoppas att det håller i sej. Jag har en tro att vi kommer att göra ett bra val nästa höst i vår kommun. I höst ska jag försöka att hinna med att åka ner till Stockholm och få en visning i Riksdagen av Lena Olsson, riksdagsman från Malugn. I våras pratade vi om det, men EU valet var viktigare då. Det jag tycker är spännande som att se Riksdagen, vilket inte alla skulle göra. Självklart ska vi väl hitta på annat också. Så jag hoppas turen snart blir av.
I höst har min yngsta grabb börjat i högstadiet, på en ny skola. Det verkar att fungera bättre än den gamla skolan där han hade det tufft med sina plågoandar. Ännu har det inte varit något vad jag vet. En ny klass med nya ansikten kanske kan peta upp hans självkänsla. Samtidigt har en ny sympton krupit sej in och det är puberteten. Allt är otroligt känsligt, och den annars så kramiga och stillsamma killen har skaffat sej attityd och växt om mej (1,62 cm) med råge. Så nu drabbas jag av nackspärr varje gång jag ska prata med alla i familjen. För att inte vara minst då måste jag nog skaffa mej en pudel.
Vi får väl se hur allt artar sej, nog kommer allt att falla på plats. Sedan när vi får ny regering då sätter jag mej och pustar ett tag.
Kommunpolitiken ska jag inte orda om i detta inlägg, för då slutar datans virutuella minne att fungera....
I helgen som gick var jag på halvårskonferens med "The one and only, Ohly" Vänsterpartiet. Nej Ohly var inte med, det var en lustighet som poppade upp...the one and ohly. Som vanligt och jag med min humor är nog den enda som drar på smilbandet. Nåväl, halvårkonferens på Fornby Folkhögskola. Det blev två givande dagar, och upplägget var nytt för i år. Inte som ett trist möte utan med föreläsare. De som skulle tala de talade och under föreläsningen ställdes frågor, synpunkter och det blev kortare diskussioner. I detta upplägg så kom de flesta till tals. Vilket var intressant, annars är det några få som står för det.
Landstingsrådet Tomas Sylwen tog upp jobb och ungdomsfrågor, Lena Olsson vår riksdagsman från Malung pratade om intigritet (IPRED), landsbygdsutvecklingen, miljö och välfärd. Det blev många bra synpunkter och tankevändor.
På eftermiddagen hade vi den "kontroversielle" Johan Lönnroth (v), en man med många ideer och synpunkter. Vi talade grndläggande ideologi, ekonomi och offentlig sektor. Personligen gillade jag honom och hans åsikter. Inte alla. När han pratade världsekonomi då hängde jag inte med alltför mycket. Jag och min matematiska "begåvning" reder inte ut sådant, när något blir värre än Algebra då fäller jag ihop skinnflikarna på öronen. Jag vill gärna förstå, men det är så otroligt krångligt. Vad jag förstår så har Riksbanken fått alldeles för mycket makt här i Sverige, och det är inte alltid det bästa med det statliga penningsystemet. Föresten så måste jag inte förstå allt. Jag har andra egenskaper som jag kan delge.
Ingrid Burman berättade om Vänsterpartiets feministiska ideologi och det nya kvinnopolitiska programmet. Fortfarande så slår en del gamla mansrävar ut taggarna när det ska diskuteras femminism, det tror att kvinnorna ska slå i grytorna och bränna porrfilm i oljefat. För mej handlar det om en mänsklig rättighet och egentligen skulle det inte behövas någon egen kamp och skillnaderna suddades ut för evigt. Kvinnan är fortfarande dikriminerad på lönemarknaden, får ofta inte en heltid. Det borde egentligen ligga mer i männens intresse att stävja detta, för ofta lever han ihop med en lågavlönad kvinna. Det blev många diskussioner och jag ser att inom mitt eget parti finns det gamla tankarna kvar. Vad är det som gör att en del män och även kvinnor har så svårt för kvinnor som faktiskt är starka? Kvinnor utgör inte något hot. Eller?
Kåre Olsson, pratade om banker och kooperation, vad jag tror är Kåre ordförande i JAK banken, eller har då varit. En mycket klok man som på sitt pedagogiska sätt kunde beskriva och förklara på ett lättfattligt vis sina tankkar. När han pratade om koperationen och jag fick höra arbetsgången då förstod jag att det skulle fungera att lägga upp delar av den kommunala verksamheten som kooperativ, och det skulle sparas mycket pengar i kommuner. Om exempelvis missbruksvård, eftervård skulle ingå i ett koperativ så skulle troligen kvalite´n kunna höjas avsevärt. Mycket intressant man, och dessutom klok som en uggla. Kommunerna skulle minsann ta sej tid att utvärdera den kooperativa tanken för där finns många slantar att spara. Jag presenterade en ide´jag har haft under några år för honom. Jag ska inte avslöja den fullt ut. Han tyckte den var helt suverän, och undrade varför ingen hade kommit på den innan. En liten revolutionerande tanke som skulle kunna betyda en hel del för arbetsgivare/ arbetstagare och att människor skulle kunna utnyttja sin konsumentmakt. Just nu är den inte mer än punktad på ett papper och inriktad på arbetsplatser som handel, men skulle kunna överföras inom andra yrkesområden. Jag tror han tände på ide´n och jag är övertygad om att han skulle vilja hjälpa mej att utveckla den vidare. Om så vore så skulle jag vara oerhört tacksam och hedrad. Hur som helst så kommer inte detta bli ett projekt som ska rinna ut i sanden, utan den är sprungen ur mej och den delas gärna med till Vänsterpartiet.
Den här förmiddagen är bokad, jag väntar på att jag ska få "hemkört" från IKEA. Idag kommer min schäslong, hör ni vad divigt det där lät. Jo den kommer, och den ska bli min alldeles egen där jag kan läsa en bok, se på tv eller bara ligga i. Soffbråket är förhoppningsvis ett avslutat kapitel, då vi slogs om det sköna hörnet. Ny schäslong med läslampa och en ny deckare, då får solen lysa bäst den vill därute.
Jag läser i morgontidningen att vi har fått 244 mm regn i Juli, och månaden är inte slut ännu, och skyarna är grå. Tre gånger så mycket som normalt. Ingenting är längre som förut, sjöng Anders Fugelstad på 70 talet, en visa som håller än, och som talar om att inget var som förr redan då. Jag tycker att sommaren har varit ruskig rent vädermässig, kanske det bara är vi i Borlänge som fått detta "vädersläpp". Vattenmängden har ökat i Ösjön med 40 cm så båtens fastsättning har fått donats om. Vid Torsångs Cafe´ute i trädgården är det rena rama träskmarken. Kraftstationerna har släppt iväg vattnet, så kaskaderna står rätt ut, för att inte det ska haverera. Det känns som jorden drunknar.
Det är kanske känslan av undergången som gjort att jag har bokat en resa med båt till Helsingfors på fredag. En Noak ark känsla, att jag vill hålla mej flytande tills räddningen anländer. Det slutliga målet blir Arrarat eller Helsinki, satana perkulator. På båten ska jag självklart äta, allt som är dyrt. Jag ska en kväll ta kommandot på skaldjursbuffen. Ett kilo räkor är inga problem, och ligger det hummer eller havskräftor på något fat, då blir jag som en galning, krabba mums. Guuud va jag längtar. Mitt resesällskap är inte intresserade av skaldjuren utan väljer det vanliga, klassiska smorgasbordet, så jag kommer att få sitta alldeles ensam i den andra matsalen. Dom får skylla sej själv. En del är galna i Falukorv, jag i skaldjur. Se så olika vi är.
Sedan har vi något annat som jag tänker göra, jag är en karaoke fantast. Det är något som jag tycker är skitkul. Och som en nykter spillevink, kan jag sjunga utan att ha ågren dagen efter, att jag gjort bort mej. Jag hoppas att dom har "Holy Diver" med Ronnie James Dio, det är en rolig karaokelåt att sjunga. Publiken om det finns någon kanske stage divar under framträdandet. Alla som känner mej vet att jag framhäver mej själv med en illmarig glimt i ögat.
I Helsingfors på Lördag blir det lite att gå omkring, kanske det finns någon fiskebutik som kränger Rappaladrag i parti och minut. En sväng till Sea Life blir det, ett akvarium där hajar, rockor och allsköns fiskar simmar runt en. Häftigt ska det bli för grabben, och mej. Micke min fisketok blir nog också i sitt esse.
Ja vad händer förutom allt regnande, jo jag strövar på stan, här och där står "Gatupratarna" med sina löpsedlar om oväder, olyckor och cellulittrosor. Ja cellulittrosor, ni läste alldeles rätt. Vi kvinnor, inte alla, rusar till affären och köper ett par trosor för 300:- i tron att celluliterna försvinner och fett. Är det inte bättre att äta riktigt och motionera om man vill förbränna fett? Sitta och uggla i ett par fånigt fula trosor och vänta på viktras och att celluliterna försvinner verkar i galnaste laget. Den kloka förnuftiga urmodern med sina stora tuttar skulle vråla rätt ut om hon fick uppleva detta. Visst tycker jag att man ska vara rädd om sin kropp, och ta doktorns order om ett sunt liv. Men att köpa trosor för pengarna, skulle aldrig jag göra. Jag tänker inte utveckla det vidare och berätta om mina celluliter, det är alldeles för tråkigt att ens ta upp det. Vilken har ont över att jag som snart fyller ett halvt sekel har en och annan cellulit och defekt. Jag som fött två pojkar, som jag är stolt över även om de framkallat ett och annat åderbrock på benen, några celluliter samt att kroppen begynner att gå in i nästa halv sekel och blir aldrig mer en ungdoms. Är det någon gubbe som har uppfunnit trosorna? Jag hoppas det så slipper jag skämmas av att någon fåfängd syster knåpat ihop ideén. Förvisso lär hon bli miljonär på dessa då en butik spottade ut 40.000 par på en kort stund. Ja hon kan köpa sej ett nytt kroppskinn hos någon makeover snubbe.
Nej nu tar vi oss en tur till soptippen, kartonger och skrot ska slängas. Kanske hittar jag några avdankade cellulittrosor i någon container, som någon försmådd kvinna kastat. Vem vet, dagen är ung och undrens tid är annu inte förbi och ute hänger regndropparna från molnen, och jävlas...
På grund av rådande väder är mitt gäddfiskehumör inte det bästa. Just nu camperar vi i stan, och min andra hälft jobbar denna vecka. Han återgår till semester igen på Måndag. Vi hoppas att ett högtryck kan pressa undan lågtrycket som satt sina klor i min del av landet. - klart slut-
Det är ingen ide´ att hänga läpp, för det där med läpphängade kommer utav sej själv ju äldre man blir. Alltså frivillig läpphängning passar sej inte när allt senare i livet kommer att gå per automatik. Jag kom inte in på skolan jag sökt, konkurrensen var tyvärr för stor. Jag blev när jag öppnade brevet blev jag äkta besviken men jag har kommit över det och satsar på en ny sökning till våren. All nervpress är borta, men nu startar planeringen till plan B. En sak som jag kommer att unvika är att jobba inom handel. Det yrket är borta ur bilden, ett yrke där ungdomarna tagit över och många bryr sej inte om de rättigheter som finns i avtalen. Eller så vet dom inte, eller är inte ens intresserade av att veta. Ett skede i livet, några kronor lön, sedan vidare. Medan för en annan är arbete och överlevnad ett allvar, liksom de fackliga rättigheterna. Nåväl.
Sommaren är äntligen här. Ute på stan flödar det av ungdomar och festivalbesökare. Peace & Love festivalen är här med allt vad det innebär. Stan börjar i detta skede att koka. Roligt är det. Vi befinner oss ute på våran camping i stiltjen, jag som har biljett åker emellan. Igår åkte jag in för att se lite work shops, tänkte se Tomas De Leva, men det blev ju knökfullt inne på Cosmos innan jag ens ställt mej i kön. Det var bara att glömma. Men var och såg Marcus Birro, som för kvällen var i högform. Kung Henry (Henry Bowers) poetry slam, hans dikter som sjunger mellan allvar och Rap är underbara. Hela lilla grabben utstrålar något och han är en yngre variant på Ewert Ljusberg.
Framåt elva kom jag ut på vår camping igen, smög in i husvagnen och där låg grabbarna i sängen och tittade på tv, en tom godispåse låg bredvid. Mörkt inne var det och jättemysigt. Jag kröp ner och drog på mej täcket, snart sov jag. Inne i stan var de som orkade vakna...
...jag återkommer när jag har något att förmedla och när det behagar.
Jag Önskar att alla får en skön sommar...
"Blomstrande Tider av Anders Björnhager"
Barfotabarn
Du har tappat ditt ord och din papperslapp, du barfotabarn i livet. Nu sitter du åter på handlarns trapp och gråter så övergivet Vad var det för ord var det långt eller kort var det väl eller illa skrivet? Tänk efter innan de föser dej bort du barfotabarn i livet.
I morse när jag gick ut efter tidningen då kände jag att jag fick luft. Efter tre dagars intensiv värme och en pollenstinn tillvaro blev det lite av en befrielse. Regnet strilade ner och en kyla som dämpade chock värmen. Jag är inte en pollenallerkiger vad jag vet, men jag tror att jag har varit känslig de sista dagarna, jag har nysit och snörvlat och det har känts äckligt. Allt ute på campingen och även här i stan har varit täckt med en degig pollenhinna. Nu spolas det bort och i vattenpölarna kommer det att synas vilken nytta regnet gör. Sen kommer ju gräset att växa, fast det kunde kvitta med tanke på tvånget att ansa gräsmattan. Kanske så kommer spelningen i Falun att frysa inne, det går inte att tjoa med en gitarr i regnet. Men mitt i inlägget ringde min partikamrat Ragnhild Pohanka och talade om att det skulle bli en stor sol på eftermiddagen. Om jag ska tro på henne då är det bara att ladda. Det är Ragnhild som är huvudtalare i dag när Lena åker på ett annat håll.
Ragnhild är en klok och kunnig kvinna som en gång i tiden startade upp Miljöpartiet, men lämnade det eftersom hon ansåg att de svek det som hon trodde på. Nu är hon en vänsterkvinna med mångåriga erfarenheter inom politiken. En varm person. Otroligt kunnig.
Livet ifrån en solstol upplevde jag i helgen, att ligga med en bok i lugnan ro kändes som att vara i ett paradis för en kort stund. När jag blundade trodde jag att jag befann mej mitt i ett formel 1 lopp, insekterna flög i sjujäkla fart fram och tillbaka , de gick aldrig in i depå´. När jag kikade upp, då hade solen gått i skugga. Eller i depå´.
Nu närmar sej skolavslutningen, min pojk ska sluta sexan och gå upp i högstadiet. Jag hoppas att en ny skola kan göra så han får en stabilare tillvaro. Viktor behöver komma ifrån det gamla och göra en omstart.(Går inte in på skolsituationen den finns med i tidigare inlägg). Samma dag som skolavslutningen är den 10 Juni åker jag på intervju för min skola. Det känns spännande. Jag får inte reda på resultatet direkt, utan får vänta till efter midsommar. Lite fjärilar i magen ska det vara, för det är då det stämmer.
Jag åker ner till musikaffären idag igen, för att se om jag får tag på gitarr reparatören, igår lyckades jag inte. Jag vill att min bästa gitarr ska bli frisk igen.
Det blev ingen heldag i Falun utan i olika etapper. Den andra etappen var en kanonblunder från min sida. Jag kan då klanta till saker och ting. Fast det blir ganska roligt efteråt.
I morse åkte jag och Micke till Falun för att besikta bilen. Nu undrar säkert en och annan Borlängebo varför jag bemödar mej att kora dessa 2 mil, jo för det blev bara så. Jag köpte bilen i Falun och sedan kallades jag dit året därpå. Jag åkte dit och upptäckte att det var en trevligare besiktning och personal än i Borlänge (förlåt Borlänge). Därför fortsätter jag att åka dit. Fast idag var själva besiktningen ingen höjdare, den där grova fjädern i hjulhuset fram var av, och det såg jäkligt farligt ut. "Ni har ett allvarligt fel på bilen, sa besiktningsmannen." Den där fjädern hängde en bit över däcket och kunde när som helst under körning köra rätt ner i däcket och jag skulle fortsätta färden rätt ut i en rågåker eller upp till himlen. Det konstiga är att det har inte märkts ett enda dugg, inga missljud eller försämrade vägegenskaper. Jag undrade hur jag skulle ta mej hem, och han förklarade att jag skulle ta det väldigt försiktigt. Väl hemma och en tid bokad på verkstad (torsdag) tog jag en kopp kaffe och började förbereda mej för nästa resa.
Idag hade jag tid för operation av den tidigare nämnda "skäggvårta" ( låter äckligt) ingreppet trodde jag att de skulle utföra i Falun. Jag har läst fruktansvärt dåligt på kallelsen, och var helt övertygad om att det var dit jag skulle. Fram med trampcykeln, och vinglade ner till stan på ganska lufttomma däck, märkte jag. Hittade en buss och satte mej lugn och skönt för resan mot Falu Lasarett. Väl uppe på mottagningen sade kvinnan att jag var på fel lasarett. Herregud, vad jag kände mej korkad, hon sade skyndar du dej så går det en buss tillbaka till Borlänge om fyra minuter. Jag lubbade genom lasarettet så det klapprade. Med nöd och näppe han jag med den och åkte åter mot min hemstad. Där fick jag slänga mej på cykeln för att ta mej till Borlänge sjukstuga. Vid den långe sista backen upp mot Bergebo trodde jag att jag skulle spy upp allt inom mej. Så otroligt slut och benen skakade. Landade på mottagningen med en god marginal, 3 minuter innan utsatt tid. Röd och go om kinderna, svettig under armarna. Glad för att äntligen få lägga mej ner och pusta. Snabbt tog Doktorn bort denna missprydnad, nu åker vårtan på analys.
Nu är jag nyopererad, livet går vidare utan vårta och utan bil några dagar.
Jag är något av en virrpanna, men samtidigt tycker jag att det är roligt att det händer lite utöver det vanliga. Fast det där med bilen var ju mindre roligt, men det är ändå tur att de upptäckte felet innan jag hamnade utanför vägmarkeringarna.
I middags ringde telefonen, och i den andra änden talade en dam om att jag hade gått vidare i intagningen till skolan. Jag har klarat det första hindret och blev kallad till den avgörande intervjun den 10 Juni. Jiipppii. Jag har sökt Humanistiskt Behandlingsarbete, och den kommer starta i Augusti vid gamla regementet. Håll nu tummarna för mej är ni så snälla. Efter samtalet blev jag lite omtumlad och en liten tår rullade ut ur tårkanalen sedan vidare ner på kinden. En lättnad spreds i kroppen. Jag blev jättesugen på en glass från 1969, en Cassatapinne. Den får ligga med i mina drömmar, för den finns ju inte längre, det var ju 40 år sedan, oj vad tiden går...
En kvinna med många tankar och filosoferar ofta.
Humor står högt i kurs.
Att diskutera politik är för mej meditation.
Personlig utveckling är intressant. Varje dag möter jag nya utmaningar.
Gillar fotografering, släktforskning och musik.
e-post: [email protected]
