Jag är en fattig student...
Kategori: Allmänt
Min utbildning som Behandlingsassistens är ingen skolsal och fasta ämnen som matte, svenska utan det är praktiska övningar, med pedagogik och allt som jag ska lära sker i rummet och kan inte läsas igen i en bok. Jag kommer inte att kunna ta ledigt, jag kommer att boka alla sjukbesök och fasta inbokningar till de dagar jag är hemma, alltså jag kommer inte att lämna skolan för något när jag väl är där.
De veckor vi är stationerade på skolan har vi ett arbetspass som sträcker sej från 8.30--20.00 måndag till torsdag och på fredagar slutar vi 14.00. En utmaning och en spännande sådan.
Ja det är min sista chans att få bli något som jag verkligen vill syssla med, och den kommer att kosta mej ett studielån. Det här är min investering för framtiden. många härliga människor finns med i klassen en brokig samling i olika åldrar med olika bakgrund. Ett kanongäng som jag ska campera med under ett år till att börja med. Vi kommer att ha träffar en gång i veckan i Falun med en handledare. Jag gillar upplägget.
Nu kommer jag att möta en "fattig" tid som student vad som gäller i pengaväg, fast jag kommer få höstlov, jullov, sportlov, påsklov men det bästa är att jag behöver inte plugga någon "pluttiflickationstabell". Nu är jag på banan igen och arbetsförmedligen kan inte jaga mej med vinkelslip eller skärbrännare på ett tag. Jag ska äntligen få bli nåt, jag kommer så långt ifrån det yrke jag jobbat inom. Att gå tillbaka till handeln och stå i en affär det går helt enkelt bort.
Alla som vill sätta in pengar på "Mia:s Studiefond" är välkomna och får ni en halv limpa över är det bara att höra av er.
Brunnsvik och folkhögskola samt min kurs passar som en hanske för mej.