Anåda...
Kategori: Allmänt
Otroligt vad många räkningar det har betalats in denna månad. Jag tror banne mej att det är rekord. Ja det är rekord för hela mitt liv. Maken till många och med en summa som får en gammal student att krokna. Trasig frys som ska repareras av en summa av 3700 kr, glasögon till sonen 2.100, glasögon till mej 4500kr, elräkning på nästan 6000 kr, pensinssparande, bilförsäkring, datahyra, tv licens, telefon,och hyra, plus några "småräkningar". Nu gick vi in på oljereserven, för att få täckning för den här månadens kalas. Hu va tungt.
Man ska inte gråta över spilld mjölk säjer ordstävet. Nej det hade jag heller inte gjort om det bara vart spilld sådan. Vissa månader och helst denna var förskräcklig. men huvudsaken är att vi klarat persen och att vi kan äta. Så det får inte bli något gnäll på mej. Fast jag hade inte räknat på att precis allt skulle komma och inte heller att det skulle bli så inåt.....dyrt. Hoppas att jag aldrig behöver uppleva något liknande igen...sade hon och blundade för nästa elräkning som troligen kommer att bli kraftigare.
Dagarna går som vanligt snabbt, och skolarbetet flyter på. Ja det finns inte mycket tid över för annat. Det är tur att jag inte är medlem i en massa föreningar för då hade jag inte kunnat vara där. Jag har politiken och släktforskningen, sedan är det enbart skola, egen tid och äta mat emellanåt som existerar. Jag har varit tvungen att utöka mina dagar och nästan blivit nattuggla för att hinna det jag ska göra. Så på helger blir det saftiga sovmornar, sådana som jag inte idkat på många år. Ja dygnet är lite upp och ner, bak å fram, inte som vanligt. samtidigt så går dagar, veckor och år alldeles för snabbt. Stoppa tiden bara för en stund och jag skulle vara glad. Men de kloke säjer att ju äldre jag blir desto fortare går det, undrar hur sjutton jag ska hinna få i mej en kopp kaffe och en macka när jag är 90 år då? Det blir att gå upp klockan 04.00 för att hinna.
Jag är ganska less på den här oändliga vintern, men ser faktiskt ljuset som återvänder. Jag har nästan hört en tendens hos fåglarna att det kan liknas som ett vårkvitter eller så är det rimfrosten som släppt ur örongångarna. Januari snart slut, februari blir halvtung och senan i mars då börjar jag så sakteliga återgå till livet. En djupfryst tant som åter vaknar, gnider ögonen och kisar ut mot horisonten och börjar nynna på en melodi. jag har kommit på, och det var för längesedan att jag är ingen vintermänniska, nej så är det. Alla kan ju inte vara det.
Tills vi råkas igen...ha de´....
