När jag var liten då lekte jag affär, då samlade jag och en kompis på tomma livsmedelskartonger och vi öppnade affär ute i trädgården. Betalningsmedlet var "leksakspengar", vi prissatte varorna och gav igen de kronor. Redan där började omedvetet en lära för livet som sa att när pengarna är slut, då kan jag inte handla mer.
Under uppväxten har jag inte blivit den ekononom som man önskat sej, jag har tjänat vanliga löner och många gånger har behoven att köpa större och saldot har hamnat på minus. Pengarna har alltid varit mina egna så jag har inte "spekulerat" bort andras medel. Under ungdomsåren så rann pengarna genom fingrarna och lönerna räckte aldrig till slutet av månaden. Det fanns inget ansvarstänkande i huvudet inte heller kunde jag se vilka konsekvenserna skulle bli.
Jag hade ingen konsekvensbeskrivning färdig uppe i huvudet, så heller har inte Borlänge Kommuns styrande politiker.
Jag kommer tillbaka till det.
Vidare så ska jag berätta hur jag gjorde en gång när jag bodde i stockholm i början av 80 talet, då var jag ganska trött på att pengarna aldrig räckte. Så jag tyckte själv att jag kom på en otroligt smart lösning på mitt slösaktiga leverna.
(På den tiden var hundra kronor lite mer värt än idag.) Jag sa till mej själv att jag skulle handla så jag fick mat i 30 dagar. Då som 20 åring stod självklart nöjen som nummer ett på prioritetslistan.
Jag köpte 30 burkar sardiner som en närbutik sålde ut för 0:38 öre styck, vidare köpte jag pasta som skulle räcka i 30 dagar. Där står jag i en huvudstad 24 mil hemifrån och tror att jag är smart. Jag kan tala om när 15 dagar gått med sardiner och makaroner då grät jag, och hade ingen jag kunde åka hem till och äta. Tilläggas skall att jag aldrig mer köpt sardiner på burk.

Borlänges budgetunderskott handlar inte om sardinburkar för 0:38 öre styck. Det handlar om att allt är ett förtvivlat minus, och kommunen köper och köper och inte vill se några som helst konsekvenser. När de ligger mitt framför.
Jag kan inte begripa vad det är som händer med politiker som har en ordnad, stadig ekonomi privat, öppnar Kommunens och skattebetalarnas kista och bara håvar ur pengar, och de gör de fast den är tom. Det liknar mitt kaotiska liv i ungdomen, när jag fick räkna "Ole dole doff" med mina räkningar. Alltså bara ta någon inbetalning medan de andra fick vila en månad till. Här tar politikerna pengar av medborgarna för att finansiera drifter till olika idrottsklubbar, medan barnomsorg och äldre får vänta.

De styrande politikerna är idrottsintresserade liksom andra Borlängebor, men att ha en kompisrelation med klubbar och interna löftesgivningar om att allt ordnar sej, besluten tas spontant utan att de förankras och diskuteras. Det tycker jag är ett uselt sätt att spela med kommunens pengar. Man kan inte få allt man pekar på. Så lärde jag mej. Man får spara och ta det som är viktigt först det förstår jag idag. Är det lättare att spela roulette med lånta pengar ? Det anser inte jag som åtminstone har någon moral i min kropp.

Jag är ordförande i min bostadsrättsförening, där sitter jag kvar eftersom jag är vald och medlemmarna har förtroende för mej. Inför varje föreningsstämma går revisorn igenom alla årets papper och synar mej och de övriga i styrelsen. Har vi skött oss väl då rekomenderar han oss fortsatt ansvarsfrihet som medlemmarna får rösta för eller mot. Då gäller det att förvalta det förtroendet väl annars blir jag och de övriga i styrelsen avsatta.

Jag tycker inte att det är småskit, jag tycker att läget är allvarligt.
 Ska man inte förvalta sitt kall ?