(Det här inlägget kommer att bli långt, jag känner det redan nu. Men försök att orka igenom det.)

När jag yppar, pratar om, när jag tar ett djupt andetag, när jag med mitt analyseringsfixerade tänkande, när jag vill, orkar att ge något som kanske en liten gnista glöd åt raseringen och demonteringen av den sociala välfärden. Då menar jag väl. När jag talar om hur det har blivit i landet, när sjuka inte längre anses sjuka och Försäkringskassan står som medskyldiga i en process där den enskilda människan nedvärderas och samhället står och pissar på oss. Då är det tid för att vara med och tycka anser jag.
Jag är flickan som växte upp i en dysfunktionell familj och trots alla men klarat mej ganska hyggligt, därför ser jag det som en del av mitt samvete att finnas för de som har det svårt. Jag hade inte kunnat blivit någon annan än den människa jag blev. Vet ni att jag är stolt över mej själv, jag är stolt över de som finns och vågar be om en hjälpande hand. Jag är också glad att det finns oerhörda krafter i de personer som har haft ett liv utan glitter, hjärta och stjärnor i sin skolbok. För de människorna har sett en bitter sanning om hur man behandlar de som hamnar utanför normen och de ramar som samhället satt.
När tåget satt igång, och någon som står på perrrongen och vinkar då går det att backa eller att dra i nödbromsen så rälsen kan hjälpa den desorinterade medborgaren till slutstationen.

Ska vi fortsätta att misshandla våra sjuka? Är det halta och lytta, snoriga och skadade människor som vi vill se på arbetsplatserna. Är de de som ska hålla vårt land rullande. Att handla mjölk hos Lena på ICA som sitter gråtande i kassan för hon har förlorat sitt barn i en trafikolycka. Sorg är ingen sjukdom.

Även den drog- och alkoholliberala politk och åsikt om att jag vill kunna köpa min sprit i tobaksaffären kväver mej och jag vill skrika. Inte för att han dricker sprit utanför att han inte tänker mer än på sej själv och hans egna krav ska finnas inom 5 meter hela tiden. Alkohol och knark är farliga droger, men en är laglig. Gissa vilken ?

Just här skulle någon vilja sticka in: "Gud vad du är negativ..." och då säjer jag att det är jag inte alls, jag är en glad kvinna som kan glädjas åt det minsta i livet som inte ställer stora krav och som inte begär allt för mycket. Men jag har mina åsikter och jag är säkert taleskvinna för många andra som inte vill eller kan orka tycka längre. Där hoppet börjar att förloras i ett samhälle som vittras och endast eliten kan stå kvar stadigt. Utanförskapet kommer att växa sej ännu starkare framöver om ingen vill hejda det. Jag vill, annars skulle jag inte kunna sova på natten.

Det hela handlar inte om att se allt i svart, utan för mej så betyder det oerhört mycket att få bry mej om mina medmänniskor, och jag vill verkligen att alla ska kunna ha och få det stöd som nöden kräver. Alla har rätt att få existera och alla ska behandlas rättvist.

Bilden av  idag som finns fångade på våra näthinnor, är det vi själva som målar upp. Vi målar olika, vi hanterar bilden olika. Vi retucherar det som vi inte orkar se, vi lägger till och vi tar bort. När bilden för vårt inre öga är klar då är den en lögn. Jag ser och jag lyssnar, jag kan också måla fel, eller välja en kulör som gynnar mej. Då berättar jag det och ändrar eller gör om så bilden blir rätt. Eller jag kan bygga en Berlinmur där jag kan gömma mej med bilden av en sanning som jag har bestämmt. Där sitter jag i stenmonumentet och vägrar att släppa in den som inte ser bilden lika som jag själv.
Vem har rätt, är det din eller min sanning som är den rätta.

Min röst är viktig och på min näsa sitter skinnet som av för mycket sol kan flagna av, men det kommer alltid tillbaka. Även om jag bränner mej på kokande vatten, så kommer det. Jag predikar inte om hur du ska göra, utan idag har många mottot att jag gör som jag vill. Och nog tycker jag att det är väl ändå att inte ge de som man har runt sej någon tanke.
Idag säjer vi att vi inte har tid att engagera oss, det är väl klart vi har. Det är inställning och vilja som saknas.

Idag i världen har vi en missbrukssiffra som lågt visar 10%, jag tror den är högre.Det är alkohol, narkotika, tobak, shoping, spel och sexmissbruk. Alla dessa missbruk leder till konsekvenser som är förödande. I USA räknar dom med att ca 5 miljoner människor är spelberoende. Det finns inga riktiga siffror, så de har räknat lågt. Tänk hur många familjer som drabbas av att ha en som spelar. Hur många barn finns det som far illa i det här? De flesta utav missbruken leder till kriminalitet, och konsekvenserna av det vet vi. Ska jag bara acceptera att så här är det?  Nej jag gör inte det.

Man får egentligen inte tala illa om alkohol, men alkoholisterna och A-lagarna är missfoster. Dom får höra hur misslyckade de är för att dom får så många chanser och sviker, dom får det tryckt rätt upp i ansiktet att dom kostar samhället mycket pengar. Att de är bostadslösa är deras eget fel. Det är inte deras vanliga personligheter som ställt till detta utan det är drogen som är så förtvivlat stark att de inte kan på långa vägar ta tag i situationen själv. Alla kan drabbas av denna missbrukssjukdom, och den leder bara mot döden. Aven för Direktör Guldflinga.

Det finns många stängda dörrar och dolda missbruk, där barn och kvinnor misshandlas. De nya alkoholisterna idag är lådvinskvinnorna, En låda vin vid spisen, en glas för att koppla av. Tjosan en glas blev till fler.  Drogen alkohol är legal, den är festlig, men du får inte köra bil då du druckit den, men du får ha hand om småbarn. Jag personligen ser inte någon skillnad alls på alkohol eller knark, båda drogerna är fruktansvärt förrädiska. En är legal...

Många lade en ja röst i EU lådan, för att man ville och trodde att det skulle bli vinförsäljning i matbutikerna. De andra dumheterna som EU stod för sket en del i, det var rätten att få köpa sitt vin på Konsum som blev viktigt. Man ville skölja ner Falukorven med en flaska rödtjut och middagen blev så mycket roligare. Bara det...
Idag finns det 458 systembutiker i landet, alldeles för några tycker en del. Ändå växer alkoholmissbruket och fyllan grönskar på gator och torg. Grov misshandel med alkohol och andra droger är vardag på våra gator. Hade vi fått in vin och starköl i affärerna så hade vi haft ca 5000 stycken butiker. Hur många fler missbrukare, vad hade blivit kontentan av det? Ja det skulle jag inte vilja sia om ens. Hur ska vi få bukt med de höga dyra siffrorna för alkoholmissbruk ?
Visst vill man blunda för skadeverkningarna alkoholen gör, men när man öppnar ögonen igen finns verkligheten där likväl. Det är jobbigt att det finns.

När verkligheten blir lite tråkig, då lånar vi en fest ifrån Tyskland. Klart att vi måste ha en familjefest som heter Oktoberfesten här uppe i norr. Inhyst i ett tält, där senhösten gnagit sej fast i tältduken och temperaturen ligger på några plusgrader. Där sitter vi med stickade yllevantar och joddlar och klappar med i ompa-dumpa orkestern. Svingar öl blir glada och skrattar, vi pratar med bordsgrannen, som vi aldrig skulle gjort om vi var nyktra. Vi svenskar vill vara fulla för att våga att inte vara fega. Låt Tyskarna få ha sin fest ifred. Snart ska vi väl ha Pamplonas tjurrace nerför gatorna, vi måste låna dåliga seder istället för att ha egna ideer.

De som än så länge kan hantera alkoholen då, varför ska de försaka allt det roliga, varför ska inte de få vara ifred utan att störas av någon dåre som mej. Jodå, det får dom men varför inte bjuda på det förnuft som finns och eftersom jag kan hantera alkoholen då kan jag bjuda på att inte locka med den i familjeevenemang. Allt som ska ordnas i dag så står alkoholen i fokus, den finns med i festen. Ingen fest utan alkohol, så är det och det är den målande sanning som bjuds. Alkoholen måste bli en medelpukt, för annars blir det inte roligt. Var finns det en alkoholfri zon idag. Jo i korvkiosken, än så länge. Om jag ska ta min familj och barn på middag då hänvisas jag nog dit om vi vill äta i en miljö som gynnar mitt barn. Det är sant. Eller så får vi äta hemma.

Är det så att socialdrinkarna inte har vetskap om alkoholens skadeverkningarna, och hur ett missbruk snabbt blir till. Kan inte den som kan hantera alkohol ge ett uns av förståelse och räcka ut en hjälpande hand till de som redan ligger. Vad vill vi egentligen offra för att andra ska få må bra?
Eller ska vi låsa in oss i vårt fort som är säkert, vända ryggen åt våra medmänniskor och sätta upp fingret?

Vi borde svanmärka våra liv, och leva upp till den, för att våra barn ska få ett tryggt liv. Barnen har inte valt att få vara en deltagare i ett roulette spel som dödar deras nära. Barnen sitter som åskadare när deras föräldrar äts upp av droger och alkohol och undrar vad de gjort för ont.

(Jag tror att ni som känner mej vet väldigt väl vad jag menar. Ni andra ska veta att jag pekar inte finger för att ni dricker. Jag vill bara locka fram den tanken som visar att man får vara human och tänka sej in i hur farlig alkoholen är för alla. Den för med sej så mycket skit när den far fram...)



"Här är en grabb som
kommer att bli en
alkoholist"