Jo tjosan, jag kan ju inte precis anklaga mej själv för att spruta in inlägg här på bloggen. Visst är det ganska lamt. Dagarna rinner iväg och dessa dagar är fyllda med "en saker att göra lista". En stor procent av dessa är inte några inspirationskläckande sysslor, utan vanligt trök.

De saker jag gör och gjort är att så aktivt som Gestapokontoret Arbetsförmedlingen, kräver att jag ska göra. Sedan de delar jag själv är aktiv i. Jag har åkt runt till olika LSS företag och presenterat mej och lämnat ett personligt brev. Flera blir det. Tyvärr har jag inte hört något, från någon, ännu. Jag har suttit med min uppgift från AF och knappat in mit CV och meritförteckning på deras sida och för att bättre kunna presentera mej för alla företag. Under mitt långa liv, så har jag ännu inte fått något jobb genom den förmedlingen, det är dagens sanning. Utan genom nätverk och egen kraft har det skett.


Jag lägger in i "Mitt CV" på arbetsförmedlingens sida, allt ifrån korvkioskbiträde i Strömstad på 70 talet. Ingen arbetsgivare i hela världen är ett dugg intresserad att jag stått där och frågat folk om de vill ha:"Senap och ketchup." Lika bra att spela med i Reinfelts teater, annars straffas jag. Detta skriver jag med ett galet leende på läpparna för jag tycker att det är korkat.


Arbetsförmedlingen har liksom sadlat om och blivit en resebyrå, där de förmedlar resor inom Sverige. De får de att låta som om de arbetslösa aldrig mer får en chans att se det vactra Sverige, om de inte hoppar på "erbjudandet". Varför inte ta chansen och söka affärsbiträdesjobbet på 20 timmar i Bräkne Hoby. Som en turistförmedling där drömmar besannas om ett äventyr väntar en runt hörnet.

Ska jag få något jobb så är det av egen kraft. Jag har börjat med att presentera mej hos Manpower och andra bemanningsföretag. Det är nog större chans att nå någon lösning genom dom. Jag har inte någon tro på "Den nya Arbetsförmedlingen." Inte heller dom "Nya Moderaternas" nya arbetarparti. Den här regeringen finns inte för mej, den finns för de som redan har plenty of money, för de rika. För de som bara bryr sej om vad som finns i deras värld. Ändå är jag fortfarande lyckligt lottad, men jag gör inte som de nya moderaterna och regeringen, tänker på mej själv. Vi människor och fotfolk är kuggen i hjulet, det är vi som fixar att de kan sitta på sina höga hästar.

Jag kommer att få ett jobb, och det är jag övertygad om så jag känner ingen större panik i det. Det jag kan oroas för är att jag ska behöva pendla mellan Dalarna och Skåne för att utför en syssla på 20 timmar i en matvaruaffär åt helskotta. Därför ligger jag i.

Vidare ska jag kolla upp praktikplatser, för regeringen har gett mycket pengar till sådana. Det är nog för att sudda ut de växande siffrorna i arbetslöshetsstatistiken. Jag kan nog hitta något som kan ligga i den branchen som jag ska vidareutbilda mej inom till nästa höst. Då jag söker för andra gången. Andra gången gillt heter det.

Politiken och möten har satt igång, och det känns väldigt bra. Vi växer i vår förening här i Borlänge. Det är positivt. Det droppar in nya medlemmar i en jämn ström. Jag får hoppas att det håller i sej. Jag har en tro att vi kommer att göra ett bra val nästa höst i vår kommun.
I höst ska jag försöka att hinna med att åka ner till Stockholm och få en visning i Riksdagen av Lena Olsson, riksdagsman från Malugn. I våras pratade vi om det, men EU  valet var viktigare då. Det jag tycker är spännande som att se Riksdagen, vilket inte alla skulle göra. Självklart ska vi väl hitta på annat också. Så jag hoppas turen snart blir av.

I höst har min yngsta grabb börjat i högstadiet, på en ny skola. Det verkar att fungera bättre än den gamla skolan där han hade det tufft med sina plågoandar. Ännu har det inte varit något vad jag vet. En ny klass med nya ansikten kanske kan peta upp hans självkänsla. Samtidigt har en ny sympton krupit sej in och det är puberteten. Allt är otroligt känsligt, och den annars så kramiga och stillsamma killen har skaffat sej attityd och växt om mej (1,62 cm) med råge. Så nu drabbas jag av nackspärr varje gång jag ska prata med alla i familjen. För att inte vara minst då måste jag nog skaffa mej en pudel.

Vi får väl se hur allt artar sej, nog kommer allt att falla på plats. Sedan när vi får ny regering då sätter jag mej och pustar ett tag.

Kommunpolitiken ska jag inte orda om i detta inlägg, för då slutar datans virutuella minne att fungera....