Det är ingen ide´ att hänga läpp, för det där med läpphängade kommer utav sej själv ju äldre man blir. Alltså frivillig läpphängning passar sej inte när allt senare i livet kommer att gå per automatik.
Jag kom inte in på skolan jag sökt, konkurrensen var tyvärr för stor. Jag blev när jag öppnade brevet blev jag äkta besviken men jag har kommit över det och satsar på en ny sökning till våren. All nervpress är borta, men nu startar planeringen till plan B. En sak som jag kommer att unvika är att jobba inom handel. Det yrket är borta ur bilden, ett yrke där ungdomarna tagit över och många bryr sej inte om de rättigheter som finns i avtalen. Eller så vet dom inte, eller är inte ens intresserade av att veta. Ett skede i livet, några kronor lön, sedan vidare. Medan  för en annan är arbete och överlevnad ett allvar, liksom de fackliga rättigheterna. Nåväl.

Sommaren är äntligen här. Ute på stan flödar det av ungdomar och festivalbesökare. Peace & Love festivalen är här med allt  vad det innebär. Stan börjar i detta skede att koka. Roligt är det. Vi befinner oss ute på våran camping i stiltjen, jag som har biljett åker emellan. Igår åkte jag in för att se lite work shops, tänkte se Tomas De Leva, men det blev ju knökfullt inne på Cosmos innan jag ens ställt mej i kön. Det var bara att glömma. Men var och såg Marcus Birro, som för kvällen var i högform. Kung Henry (Henry Bowers) poetry slam, hans dikter som sjunger mellan allvar och Rap är underbara. Hela lilla grabben utstrålar något och han är en yngre variant på Ewert Ljusberg.

Framåt elva kom jag ut på vår camping igen, smög in i husvagnen och där låg grabbarna i sängen och tittade på tv, en tom godispåse låg bredvid. Mörkt inne var det och jättemysigt. Jag kröp ner och drog på mej täcket, snart sov jag.
Inne i stan var de som orkade vakna...