Mia Jäverlings Blogg

Det här inlägget kommer att bli knepigt att få till. Under tiden jag ska skriva det som kommer det att dyka upp flera känslor, såsom ilska, hat, uppgivenhet, jag kommer att vara förbannad och ledsen.

Vi kan inte gå runt och tro att alla som bor på ett behandlingshem har det bra. Vi måste förstå att det finns kommersiella  intressen i verksamheten där profiten går före människan. Vi måste ta ett avstånd från detta tyranneri nu. Personer på dåliga HVB hem eller behandlingshem sargas mer av att kränkas och nervärderas än att inte ”vårdas alls”.

Idag just här i Sverige sker detta. Tyvärr är inte detta en engångsföreteelse att personer som vistas på HVB hem eller andra behandlingshem råkar ut för upprepade kränkningar av en sk. personal som borde vara på någon helt annan arbetsplats. Det finns otaliga vittnesmål från de som blivit utsatta, det finns alldeles färska utsagor från personer som inte behandlas människovärdigt.


Jag tänker samla så många jag kan, jag tar gärna emot idéer och hjälp. Jag ska skapa en grupp på Facebook, jag ska kontakta journalister för att försöka locka ner dem i det mörka gruvhål som detta liknar. Jag ska ta reda på det jag behöver få veta i allt från dagens omyndighetsförklarande med en förvaltare till hur vi ska rädda dessa ensamma ungdomar som inte har något skyddsnät eller fackförening att vända sig till när de inte blir trodda och stämplade som manupeulativa och lögnare. Jag ska forska i hur eller var man kan anmäla en förvaltare. Jag ska fråga ut socialstyrelsen i de frågor jag vill ha svar på för jag köper inte det här längre, jag vägrar betala skatt till att vissa barn och ungdomar ska få en fortsättning på den mardröm de trodde skulle avslutas.

I December 2007, skrev jag mitt första inlägg om min ilska över den syniska behandlingen som förekommer, allt efter att ha sett Insider med Robert Aschberg. Jag ska skriva ett brev till honom, jag ska berätta att inte ens ett kritiskt program i TV väcker beslutsfattare eller avskräcker de dåliga företagarna att lägga ner sin verksamhet. Hur kan man idagens Sverige driva denna tortyr och behandla personer som om dom var helt dumma i huvudet? När de i själva verket är dom som är helt ute och reser.

Mitt första inlägg såg ut så här, (läs det annars så hänger du inte med).

http://miajaverling.blogg.se/2007/december/insider-tv3-612-2007.html

Efter det, fick jag några kommentarer av ungdomar som hade vistas där, kommentarerna går att läsa i inlägget. I Januari i år fick jag åter ett mail från en som hade varit på ett av hemmen Tv besökte, men hon orkade inte vidare. Hon hade gett upp. Då uppdaterade jag mitt första inlägg med de kommentarer jag fått, detta läser du här:

http://miajaverling.blogg.se/2010/january/draft-jan-6-2010.html

Igår kväll fick jag ett mail som gjorde mig oerhört ledsen, förbannad, vansinnig och chockad. En person finns och bor på det hemmet som Aschberg i Insider totalt sågade. Samma ägare verkar där, troligen med nytt namn på hemmet. Där köper socialtjänst fortfarande sina tjänster av den kvinnan som kritiserades så hårt i programmet. Herre Gud, vad är det som händer i detta land, har det blivit helt galet. Nu kan vi inte skylla på regeringen eller något sådant utan det är ju ett totalfel i systemet som gör att detta får fortgå att våra skattepengar ska gå ner i ockrares fickor utan att det gjort någon tjänst för någon.

Detta är en skandal för våra ungdomar och för vår välfärd. Det är mer än så, det finns fanimej inte ord att pränta som kan beskriva det. Hur någonsin tror vi att dessa ungdomar ska kunna lita på vuxna och myndigheter. Troligen aldrig mer, de är svikna. Driva institut, kyss mej, de driver vansinneshus. Där ingen utomstående får komma in i om det inte besöket är föranmält. Föresten så skulle det vara lag på att flygande besiktningar skulle göras en gång / månad. Men det finns väl ej resurser till, utan resurserna går till att mata ägaren då varje intagen kostar mellan 3000kr—10.000kr/ dygn.

Vad skrevs i brevet från det så kallade hemmet, jo under sin ettåriga vistelse hade hon/ han blivit misshandlad och mordhotad av andra elever, dessutom blivit antastad och utsatt för sexuell beröring av personal mot dennes vilja. Misshandeln och mordhoten är polisanmälda, utredning pågår. Men detta med de sexuella trakasserierna blir det inget med vad det verkar, då personalen står upp för varandra och den intagne är en ”lögnare”. Låter inte detta som att psykopaterna samlats under ett tak och enat sig? Istället för att få stöd i detta möttes den intagne med tomma blickar och kränkningar. Den intagne mår sämre och sämre och får ständiga gråtattacker och har inget som helst stöd i detta. Den intagne mådde så dåligt ett tag så den tog sig upp på taket, och ville hoppa ner, skrika ut sin nödrop, berätta att jag orkar inte. Då sade någon i personalen:


 ” Jag bryr mig inte om du hoppar för jag skiter i om du gör det eller inte…”


Den intagne försöker att få komma därifrån men  dennes förvaltare samarbetar bra med socialtjänst och personalen på hemmet, den intagne får helt ensam klara av sin ångest och har ingen respons från den ”sk. personalen”. Den intagne får inga pengar av sin förvaltare för att köpa vinterkläder trots att förvaltaren skrivit under ett papper som talar om vilka åtagande förvaltaren tar i sin uppdrag:

Härmed åtar jag mig uppdraget som god man/förvaltare för ovanstående huvudman.

   Jag är medveten om att uppdraget innebär att jag skall:

* Bevaka huvudmannens rätt

* Förvalta huvudmannens egendom

* Sörja för huvudmannens person.

Jag är också medveten om att jag skall i övrigt skall fullgöra mitt uppdrag enlighet         med reglerna i föräldrabalken och har tagit del av den information angående uppdraget som jag fått från överförmyndaren.

Förvaltaren kränker och nervärderar, personen får gå i sina sommarkläder för att förvaltaren inte har lust att ge henne av hennes egna pengar.
(Visst börjar det likna en otrolig känd bok som Stig Larsson skriver som heter ”Män som hatar kvinnor”. Där Lisbeth Salander fick slåss och mörda för att få ett värdigt liv, hon blev inte trodd. )

Personen som ropar efter hjälp skriver: ”Vad ska jag göra? Jag orkar snart inte längre”.

Frågan jag ska ställa mig, vad kan jag göra för att hjälpa denne, inte förutsättningslöst säja att den ljuger. Om inte samhället där ute i allt sitt förmynderi och ruttenhet kan hjälpa personen då måste jag försöka att orka ge den lilla kraft jag äger, för detta liknar ingenting. Att redan sjuka ungdomar som kommer från svåra hemförhållanden ska tryckas ner så fruktansvärt tänker inte jag stå och se, aldrig att jag skulle svika en människa som skriker efter hjälp, aldrig.

Jag behöver respons på detta inlägg, jag behöver alla tips, vinklingar jag kan få. Jag behöver er för vi kan inte lämna en enda unge åt sitt öde i ett Sverige som skevat och rasat så snett, där människor som redan är så sköra, trampas på och kvävs i sin ensamhet och sorg.

I mitt Sverige ska inte en enda unge må dåligt och inget barn ska få lämnas för att oseriösa penningkåta förståsigpåare som förstör liv. Jag kommer att återkomma med detta, och jag gör det med besked. Tänker skicka blogginlägget till några utvalda politiker i regering och i opposition.


Jag vill i detta inlägg hälsa till den underbara person som ville dela med sig av sin upplevelse. Jag tycker du är modig och jag ska tala om att världen vore mycket snålare om du inte fanns, Jag tänker på dig. Kram.