Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Herr Björk, jag och mitt barn...

Kategori: Allm�nt

Utanför mitt fönster har min fina Björk klätt sig i höstens kostym. Björken som var en ung sticka när jag flyttade hit har växt sig stor och stark. Nu börjar grannen sprida lögner om min björk, att han är sjuk och att vi måste ta bort honom. Grannen har gjort en omskrivning av trädexpertens rapport för att få sin vilja igenom och avverka den för att grannen inte vill ha den skymma . Jag avslöjade lögnen.
 
 
Personen handlar i egenintresse, Och det är en egoism som är otäck. Värre är att vränga orden som trädexperten sagt. Familjen blir trädkramare fram tills dess Björken får en annan diagnos och slipper dödsdom.
 
Att en förening som hade en "Bullerby" känsla på några år blev en plats där jag snart inte orkar befinna mig känns olustigt. Jag vill bara bo, jag vill att föreningen ska skötas av ansvarsfulla personer som värnar om medlemmar, trygghet och ekonomin. Att det är trevligt.
 
Veckan som gått har varit en av de värsta i mitt liv. Aldrig förr har livet varit så märkligt. Att efter att ha upplevt ett barns död- som gudskelov via elchoker fick tillbaka sitt liv har jag befunnit mig djupt nere i förtvivlan och hoppet har kommit och gått. När jag kommer hem efter att befunnit mig mest på sjukhus så vill man avverka en fullt frisk björk som i många år agerat skuggplats och ljuvliga sommarförmiddagar på min altan. Min enda skugga.
 
Nu har livet återvänt för mig, mitt barn och förhoppningsvis min björk. Sakta tar vi oss tillbaka till oktobers gråa och disiga verklighet. Vintern är snart i antågande, och jag förbereder mig.
Idag är jag tacksam, över de personer som på ett ärligt sätt visat sitt stöd för min familj. Kärleken till den är stor och den är en kraft som för mig vidare och jag börjar bli stark igen.
Jag behöver ett positivt flöde nu som kan bryta ner ilska och dårskap och negativa energier. Ett så jävla starkt flöde som påverkar så fel. Det svårt att ha minuspoler runt omkring, men jag kämpar att göra om energin till den logiska och rationella person jag kan vara.
Mig lurar ingen-det handlar inte om tillit-det handlar om magkänsla och att jag faktiskt tar tag i saker och söker sanningen. Jag känner när folk ljuger för mig. Jag är duktig på det.
Herr Björk, mitt barn och jag ger inte upp.
 

Kommentarer

  • Lillemor säger:

    Tänk om jag kunde stärka dig med en digital kram, men det blir väl svårt. Så ledsamt att läsa om din familjs trauma och så en björklögn uppå det. Och när du skrev detta hade inte terrordådet i Trollhättan hänt ännu... Jag känner mig själv låg och ledsam över den senaste tiden tragedier i världen, flyktingar och flyktingmotstånd som ofta visat sig som rena hatet, rena ondskan. Och det skrämmer. Så in i bomben. Men samtidigt är jag full av tillit och tålamod idag -trots allt - och vet att det är den vägen som jag vill vara på. Hoppas du också hittar den väg som leder vidare. Kram

    Svar: Hej Lillemor, tack för din uppriktiga omtanke. Det känns fint.
    Jag tänker också på allt fruktansvärt som pågår runt i världen. Det är viktigt att försöka hålla en viss distans trots alla flöden.
    Det är viktigt Lillemor, lite av en uppmaning från mig till dej. kram
    Mia Javerling

    2015-10-25 | 14:28:49

Kommentera inlägget här: