Mia Jäverlings Blogg

Vår data är fylld av konstigheter, trojanska hästar i massor. Vi försöker att desarmera denna vilda flock varje kväll, men på morgonen vaknar de till liv igen. Det visar sej genom att datan uppför sej otroligt underligt. Internet poppar bort och saker poppar upp. Och allt är som en röra, ungefär som man tar ett gammalt arkiv fyllt med papper och drar ut alltihop och försöker att trycka dit det sedan på sin plats. Popp-upp fönster som förmedlar allsköns skitreklam.

Jag vet då i alla fall inte hur jag ska bekämpa dessa konstigheter, mer än att köra ett virusprogram.

Det känns läskigt på ett inte oroväckande vis att ha hästar i datan, när jag var liten då önskade jag mej en riktig häst. Men nu är jag stor och vill inte ha någon häst vare sej i ett stall eller i datamaskinen.

Kräfttider, det är en trevlig tid. Att peta med dessa varelser är en dröm, och smaken är så god att snålvattnet strömmar hinkvis ifrån kindväggarna. Att behöva köpa kinesiska importerade är en skymf mot det svenska folket, kvalite´n är varierande och en del märken går inte att äta, för de smakar inte alls gott. På de ställen där det finns stor mängd kräftor i vattendragen borde lokalbefolkningen få köpa fiskekort och få fiska. Under det fiskevårdsregler som existerar. De gamla 1800- tals feodalreglerna är förlegade och där bestämmer några få i sin intima klubb att nu fiskar vi som får fiska.

Det är historien som avgör vem som får fiska kräftor. Fiskerätterna har en lång historisk bakgrund. I begynnelsen fördelades fiskerätterna på 1800- talet till personer som ägde skogs- och jordbruksfastigheter. De betalade extra skatt för att få ha fskerätten. Så huvudelen av de som får fiska i dag är de som har de fastigheterna och fått ärva eller den har ingått i köpet. Så cirkeln i den inre kretsen är sluten. Innan 1972 kunde enskilda fastigheter få fiskerätt, men när den nya fastighetsbildningslagen kom var det stopp.

Fiskevårdsföreningen är de som har en beteckning över de som har lyckan att få fiska, samt Fiskevårdsområdet för det  område man menar sitter en styrelse som har fastighets/ namnförteckningar över de fastighetsbeteckningar som har fiskerätt. Och i den styrelsen sitter enbart personer med fiskerätt. Och så har det välan varit i åtskilliga år. Jag "paralelldrar" det hela så tycker jag att det liknar en inmutning, likt den som guldgrävarna gjorde då de kom till Klondyke. Det här är mitt, och fan den som rör mitt guld.

I skogen finns det svamp åt alla i våra sjöar behöver man ha en fiskerätt för att få fiska. Det handlar om ett självklart ägande som finns med i modersmjölken, och att släppa in utomstående är inte populärt. Säkert är tanken att dela med sej av det röda guldet helt obefintlig.

För mej är det här en fråga som handlar om att bryta den trenden och att fler borde få fiska när tillgången är god. Det är en rättvisefråga, samtidigt som äganderätten står som motpart. Under några år har jag försökt att försöka få mej att förstå systemet i uppdelningen av fisket, men som en vän av folket blir jag inte klok på de inskränkta lagarna som finns och följer med i århundraden. Detta borde väl gå att modernisera och göra kräftfisket mera demokratiskt. Varför skulle det vara omöjligt?

Tidigare har jag haft ett inlägg och en kopia av en insändare i en lokaltidning om just kräftfiske i Borlänge. Och jag länkar till det inlägget här.

Till helgen på Lördag då åker jag och familjen och lägger i tolv burar hos en kompis som köpt sin farmors hus, och när han kollade upp om han hade fiskerätt visade det sej att det hade han. Den grabben har guldbyxor han. Att bli så belönad är som att vinna på lotteri. Han överlåter sitt kräftfiske till oss en dag, eftersom det finns flera i sjön efter vårat fiske. För att inflika ska jag säja att ägaren får överlåta sin fiskerätt till andra. Detta säjs så ingen tror att vi tar burarna och åker hejvilt och tjuvfiskar i trakterna.

Jag hoppas att många får tillfälle i år att få smaka på de "svenska" signalkräftorna. Nå ja inte riktiga svenska. Men ändock färska och kokta på klassiskt svenskt vis med dill, salt och socker. Det är annat än de Kinesiska.