Mia Jäverlings Blogg

Sista april, med brasa och spöregn, första maj med kyla och spöregn, andra maj med en start på dagen med uppehåll och en efter en lämnar campingen, trots det bara är lördag. Det ser ut att kunna bli spöregn.

 

Jag låg här i natt och lyssnade på regnet som smattrade på husvagnstaket, låg och funderade, analyserade och filosoferade. Det var på det mesta, om livet och glädjen att få ha det bra, om andra som inte har det bra, på politik och Landstinget Dalarna som är en het potatis. Faktiskt så kom jag fram att jag är glad över att jag är den jag är. Jag vågar stå upp för både mig själv och andra och jag "köper" inte vad som helst och allra helst att man vill tysta mig. Jag har mina åsikter och kommer alltid att ha, några kan verka korkade andra bra. Ofta känns det som om mina analyser och åsikter ligger före i tid och det är jag nöjd över för i min planering finns det en framtidsvision som sträcker sig längre än vad näsan räcker.

 

Ibland säjer man att det är bra Mia att du har åsikter, och ofta säjer man att jag gnäller. Att vara kvinna och ha åsikter vad som rör samhälle, politik, rättvisor och orättvisor är ofta förknippat med epitetet gnällkärring. Tänk att det bryr jag mig inte i. De som står bredvid mig och stödjer är också de som ärligt säjer sin mening och stödjer mig i mitt liv. Sådant känner jag. Fjäsk, fjoll, oärlighet är känslor som lyser igenom och det är plågsamt och det går inte att ta emot.

 

Jag är ganska mätt på ytlighet, det är ett skådespel i klass med dåliga tv serier. Jag förstår också varför, för en del klarar inte att hitta sin egen identitet i bruset utanför. Idag ska vi vara så duktiga och finnas för alla, vi ska coachas fram till tänkandet. Bättre vore att var och en fick hitta sig själv. Och det är inte lätt. Då gäller det att gräva ofta med hjälp av någon. Vi klarar inte allt på egen hand.

Vad tänkte jag på natt då jag lyssnade på regnet? Jo jag tänkte på hemlöshet, jag tänkte på hur en utförsbacke skapats till många, att folk går in i depressioner , arbetslöshet, missbruk och totalt tappar grepp och fotfäste och skyddsnäten för dessa människor saknas. Politiker tror att en behandling är en behandling för att den heter behandling. Samhället står inte rustat för människors ras pga att man bygger infrastruktur istället. Man bygger för de som har arbete och köpkraft. De hemlösa finns inte med i budget, de är ett bekymmer som man bygger bort. Löften om boende lovas och sedan sviker man löftet.

 

Jag är tacksam att jag slipper vara med i framtiden, oh fy som du säger brukar en del säja, jo jag är tcksam för den här världen är en ättestupa. Den som blundar och förtränger det ljuger enbart för sig själv.

Ibland har jag dåligt samvete att jag både har bostad och husvagn, men min husvagn rymmer inte alla hemlösa i Borlänge.

Samhällets stöd vid psykisk sjukdom räcker inte till, på något sätt. På 80 talet slussades människor ut för att klara sig själv, finns det någon uppföljning hur det går? Hur det gick? Eller är det bara ett plågsamt experiment?

 

Jag ska i alla fall försöka fånga dagen och vara tacksam, tacksam att jag befinner mig där jag är. Men det var jävligt nära att jag hamnade åt helvete. Om inte jag hade fattat saker och ting och skjutit till min sista kraft och mitt "jävlaranamma" då hade jag nog varit ett minne blott. Jag antar att jag har lättare att se det uppenbara framför mig, och ser hela kedjan från början till slut än en del andra.

Det finns för mycket fördomar utanför dörren. Ibland öppnar jag dörren och ropar "håll käften", ingen hör.