Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

...jag är kvar...

Kategori: Funderingar

 
Jag har lyckan att fortfarande vara kvar här på ön. Lugnet innan säsong är det finaste lugnet. Ibland kommer någon ut till campingen och "tittar till" sedan är jag själv igen. Om inte mannen hade jobbat så hade han också varit här, för vi delar den känslan att få ingå i detta primitiva kollektiv. Fast det är skönt att ha en helt ensam ensamhet också, då jag på kvällen lyssnar på Lommen och Storspoven och vinden som ruskar om husvagnen. Att vakna upp här och få dra upp rullgardinerna är bara det en lycka. Jag förstår att det kan vara svårt att förstå, att inse att "bara något" kan bringa lycka, men jag har lärt mig att livet är enklare utan att krångla till allt. Härute är det inte krångligt, här anpassar jag mig inte efter någon eller något, här finns jag bara i den tid som är. Världen finns därutanför fast den är längre bort.
Hur får jag dagarna att gå? Jo dom går så jättebra, har inte tråkigt en enda sekund. Rätt som det är så går vår gemensamma sol ner och dagen är borta. Gamla och trista tankar är rensade och jag har plats för nya filosofiska tankar och planer.
Att tänka är inte bara att tänka, det finns olika tänk. Att tänka bort, att tänka bra, och att tänka på sådant som oroar och att tänka lösningar. Då tänker jag lösningar främst för mig själv, saker som gynnar mitt resterande liv.
Jag vågar erkänna att jag är olycklig för att synen på att inte nöja mig med det som erbjuds duger. Nej det duger inte att få jobba ihjäl sig, det är inte ett solidariskt tänk, därför väljer jag bort det. Jag har försökt och har man en gång tidigare jobbat ihjäl sig då vet jag vad det innebär. "Den där hon är duktig att arbeta". Det är inte något uttryck som ger guldstjärna. Det är ett varningens tecken, men så är det idag, folk jobbar och en del dör. Folksam går in och betalar ut livförsäkringen sedan är det glömt.
Jag snuvar inte samhället på pengar heller, allt jag äger är mitt eget, allt utom ett studielån. Jag är ingen parasit. Är det viktigt för mig? Nej men för en del är det väldigt viktigt, och helst de som inte har rent mjöl i påsen själv.
 
När jag har vilat ska jag återuppta jobb, just nu vilar jag, Så här kan jag väl inte skriva? Eller kan jag? Tänk när någon ska googla på mitt namn och jag skriver min syn på att vara arbetstagare. Idag ska man inte synas, bara finnas och anpassas. Gud hjälpe mig hur det blivit...igen.
 
Stormbyarna ryter därute, jag är inte rädd. Snart ska jag gå ut och utmana pollenbyarna, akta mig för fallande träd och njuta av dagen. Att få skriva att man är lycklig är en rättighet, trots att allt pågår i världen. Mina tankar finns alltid hos dom som har det sämre än mig. Så länge förmågan finns att känna med så finns ingen oro över  att jag ska tappa min medkänsla.
Min inspiration till livet är min familj, mina vänner och det som jag bygger upp själsligt och med egen kraft ror jag ut i  stormen och ser alltid nytt ljus, och nya riktningar. Att fånga dagen trots flera sekundmeter i byarna går alldeles utmärkt.
 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: