Mia Jäverlings Blogg

Nu har jag utan att "bolla" med någon tagit ett alldeles eget beslut. Jag lämnar politiken och dess uppdrag, jag vandrar vidare. Jag har samma åsikt som jag alltid haft, och kommer att rösta där jag har mina rötter. Jag lämnar den karriären utan att vara ledsen. Det går inte att vara alltför ärlig när man pysslar med politik - har jag förstått.

Jag bläddrar i min bok, vänder blad och fortsätter med det som jag önskar göra. Det känns bra.

Den här valrörelsen har jag känt mig lite uträknad, kanske mitt eget fel som inte kunde "ta ledigt" för att dela ut flygblad, vad vet jag. Faktiskt så ska jag inte kasta skit, för de år som jag varit medlem i föreningen så har jag lärt mig mycket, fått många fina vänner och haft fantastiskt skoj, så det tar jag med mig.

 

 

 

Nu kan jag ägna mig åt andra saker som stärker min själ på ett annat plan. Tänker att locka fram mitt fotointresse ännu mer, tänker offra tid och pengar på en Photoshopkurs, kanske. Resa, fota, skriva och arbeta. Jag tänker trappa ner i mitt liv och faktiskt fortsätta att ta hand om mig själv. Jag inser att det här livet inte är gjort för att alltid tillfredsställa andra. Jag ser bristerna i mej själv, och jobbar dagligen med dom. Hur andra gör är inte min ensak. Jag ser när det är dags att ge mig av, jag förstår när jag ska hämta nya inputs för att gå vidare.  Livet är som ett kakfat och jag förstår att jag inte alltid får syltmunken, men nöjer mej med bondkakan. Den kakan dekorerar jag med det goda så den blir attraktiv. Jag tror bannemej bondkakor är det bästa. Hädanefter ska jag jobba utifrån en sådan, tala om att den duger, precis som den är.

 

 

Igår kontaktade ett galleri mej och vill att jag ska ställa ut mina foton. Ja tack sa jag, det är klart jag vill. Nu ska jag utsätta mig för att andra ska bedöma mig, och det gör jag med glädje. Att fotoproffsen med mångårigt fotointresse, kanske fotokurser och har fototeknik och inställningar som ett radband i huvudet ska syna mina bilder. Ja det för dom göra, jag har fotat i 4 år med en riktig kamera, jag kan inte en enda "gyllene regel", jag väljer mina motiv utifrån vad jag tycker om och tänker mer konstnärligt eller vackert. Min ambition är inte att bli en "omtalad fotograf" utan gör det dels för egen skull och att andra har önskat att jag ska visa mina bilder. Jag är ingen karriärist, utan min plats är mer som en kugge i en maskin som ser möjliga uttryck, som kan väcka något.

 

Glädjen idag består av att kasta av mig ett ok fyllt av krav, och att ikläda mig i en ballerinadräkt och skutta in i en ny epok, som är fyllda av bilder, personlig utveckling och en ny syn på saker. Jag tänker faktiskt vara egoist och tänka väldigt mycket på mig själv.