En man som heter Ove...
Kategori: Funderingar
Efter 18 år i en bostadsrättsförening, känns det för mig att kanske ta ett beslut i så fall med familjen. Jag tror att inom de närmaste åren så kommer vi att sälja bostadsrätten och flytta in i en hyreslägenhet och bara rulla tummarna.
Bostadsrättsformen, är den mest komplicerade boendeformen rent juridisk för en ägare. De flesta skiter i det och det är väl det som är problemet och jag vacklar i mitt boende. Det "värsta" är att jag trivs med själva boendet något så otroligt. Men det är allt runtikring.
I 10 år var jag ordförande, är sedan 1 år fri från uppdraget. Jag orkade inte mer. Att som ordförande hålla koll på lagar och stadgar, tala om för de boende vad de inte får göra, att som en vaktmästare fäktas med vad som är föreningens ansvar och bostadsrättsägarens ansvar kunde bli strider. Att bli osams med grannar då dom inte kan hålla sig till de trivselregler som finns uppsatta. Att bli illa omtyckt. När människor inte kan klara att se de olika roller jag har som ordförande eller granne är skitdrygt.
Folk flyttar in och tror dom bor i ett eget hus, samtidigt som dom tror att de bor i en lägenhet där "någon" ska laga en droppande kran. Det finns olika föreningar, de rika och gamla har ofta HSB eller annat bolag i ryggen och service med vaktmästeri. Men vi är en liten fristående med få lägenheter, en knapp ekonomi och medlemmarna sköter allt från snöskottning till gräsklippning. Alla jobbar på frivillig basis i styrelsen och försöker verkligen hålla allt rullande och följa det vi måste följa.
Trots att föreningen har trivselregler och är styrd under bostadsrättslagen, så klickar det inte. Trots att vi med varje ny medlem har informationsmöte om föreningens rutiner så finns det alltid någon som inte förstår att de har köpt in sig i ett kollektiv. Trots att man berättar, fast man inte behöver, så berättar vi om att medlemmen har en undersökningsplikt på sin bostadsrätt, så struntar dom i den och när något händer då tror medlemmen att någon ska komma och "fixa". En som köper en bostadsrätt är skyldig som köpare att sätta sig in i lagen och det är dennes ansvar. Ja så är det, tills något nytt dyker upp, sen händer något annat, sen ska alla ha katt som ska absolut skita i min trädgård
En lägenhet, med en balkong, eller en putteliten gräsplätt på utsidan kan jag tänka mig. Det skulle passa bra att slippa skotta, klippa stora gräsmattor, ha bilar som dagligen svischar förbi köksfönster och sovrum, tidiga mornar och sena kvällar med fara för olyckor, detta trots förbud att köra på innegård. Det är inte konstigt att ordföringar i bostadsrätter blir som "En man som heter Ove". Utan en Ove skulle många små föreningar fullständigt rasa samman. Man kan fnissa åt det, men det är dom här personerna som tror att de bor i eget hus som tär på ekonomin i föreningen. Man söker inte tillstånd för att exempelvis sätter in en kamin, sedan när föreningen kontaktar en jurist som berättar att just en kamin i en bostadsrättsförening inte är det ultimata då föreningen står för det yttre av byggnader och vid en brand då kan föreningen stå där utblottade. Samt stora juristkostnader, och då pratar jag om 20-30.000kr. Det går aldrig att skriva över en bostadsrättslag. Då blir det krig i föreningen och styrelsen går på juristens inrådan, och medlemmen tror att styrelsen säger så för att styrelsen är maktfullkomlig.
Det finns så mycket okunskap, och fattar man inte att man har skyldigheter likväl som rättigheter då ska man nog ha ett annat boende.
Styrelsen ska fixa "städdagar", kan man inte ta en kratta och kratta, kan man inte ta en hammare och spik om en bräda är lös, kan man inte fråga, kan man inte annat än att delegera till andra?
Nej nu sitter jag här och ser snön falla, jag har skottat parkeringen 2 gånger denna vecka, nu skiter jag i den, som resten av de som är med på det där skottschemat. Är en del födda utan samvete, eller är det så här att i den nya tiden så tror man att människan inte är ett flockdjur och klarar sig själv i alla lägen, när det i alla tider fungerat att kollektivet samarbetar för att överleva. Så är det även här.
Jag ser lägenheten inom en snar framtid, när jag vill uppleva natur och frisk luft då åker jag ut till min husvagn, det räcker bra det.
Jag vill inte vara Ove mer, jag vill bara vara Mia...
