Orka, orka, orka...
Kategori: Funderingar
Man dräpt, kvinna mördad, barn utnyttjat sexuellt. Varje dag skriker rubrikerna om någon som får sätta livet till för att någon inte klarar av livet och samhället, och samhället inte klarar dom. Pedofiler sitter med sina databanker med avskyvärda bilder, så långt från min uppfattningsförmåga det går, och jag försöker ändå att förstå det mesta, men där är det totalt tvärstopp. "Om det fanns ett piller att äta så jag kunde få stopp för mitt beteende", säjer en pedofil i en intervju. Respekten för medmänniskan är satt ur spel pga av allt sjukt.
Kvinna mördad av sitt ex, för att han vill utöva makt, dödad inför barnen, dessa mord pågår. Samhället kan och vill inte hjälpa. Vi läser rubriken någon gång i veckan och borde förstå att livet för de närstående aldrig blir som förr, barnen kommer att leva i evig sorg och ha en lojalitetskonflikt som ställer till det i måendet.
Barn som tvingas leva och växa upp i missbrukarfamiljer, flera hundra tusen barn. Fosterfamiljer, placeringar, eget missbruk. Barn som är oönskade, där det lir snett och familjen utnyttjar systemet, utnyttjar barnet sexuellt, ger den ett helvete för resten av livet. Ingen kontroll, ingen sans, ingen etik och moral i allt detta.
Legaliseringen av droger, alkohol, för det måste svensken ha för att orka med, helst livstidsrecept på antidepressiva piller som kan ge 60 tal biverkningar och slutar med kaos och framfall. Att helt enkelt droga bort medborgare i större utsträckning med Subutex, man sätter tillochmed ungdomarna på detta program fast de aldrig tagit opiater innan, alltså ett nytt och vansinnigare missbruk. Man kan inte organisera en vård.
Fängelser som är mest förvaring, fängelser där gro rund för värre förutsättningar föds. Dagstidningarna fylls av rubriker där det till 99% där droger och alkohol som är orsak för den notis som trycks. Var finns du och jag? Står vi längst bak och rycker på axlarna? Har vi retirerat? Orkar vi inte mer? Klarar vi inte att ta in? Så är det nog, och när alla tänker så då brakar det fort som fan.
Hemma sitter svenskarna och tittar "På Spåret" och undrar vart vi är på väg, utifrån hörs rop på hjälp. Det knackar på dörren och därute står Radiotjänst från Kiruna och jagar syndare med apparatur och myndig blick.. Myndigheter jagar och bötfäller de som inte betalar tv licens och har en tv-jävel, Och Eva ligger död i en lägenhet, Marie sitter på akuten och är misshandlad. Samhället jagar det abstrakta och verkligheten får rasa.
Christian Luuk förbereder sig för en ny tågresa, vi äter smågodis.
Medkänsla, medmänniska, fundera på dom orden vad det innebär och vad som menas...
"Hur ska vi orka...?"
"Vi måste orka..."
"För vem, om inte mig?"
"För oss alla."
Det här samhället blir enligt min åsikt bara galnare och galnare, kommuner, landsting och regering har dragit ner rullgardinen för längesedan. Allt bara flyter på ett hav av diareé. Däri simmar människor och har bara nästippen över ytan, då kommer egoisten och den som har flytväst med sin snabba motorbåt och gör stora vågor.
Fundera vad medkänsla är, du behöver inte lämna in något svar, fundera och tänk var du finns i allt detta.
Jag är ärlig, och säger att jag ofta längtar till att jag får lämna det här. För det sorgliga, negativa och det dysfunktionella som får ske i den här världen tillhör helvetet. Jag vill någon annanstans.
Nu åker jag och hämtar ut ny medicin, så hjärtat orkar slå ett tag till...
